om vissa vallagsfrågor, m.m: (Betänkande 1984/85:KU10 Konstitutionsutskottet)

KU 1984/85:10

Konstitutionsutskottets betänkande
1984/85:10

om vissa vallagsfrågor, m. m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas följande frågor som tagits upp i de angivm
motionerna:

1. Röstning genom bud och på institution, m. m. - motionerna 1983/84:296
av Bertil Fiskesjö m. fl. (c), 1983/84:382 av Rosa Östh (c) och 1983/84:1110 av
Lars Ernestam och Karin Ahrland (båda fp),

2. Lägre kostnader för allmänna val, m. m. - motionerna 1983/84: 474 av
Rune Torwald och Sigvard Persson (båda c) och 1983/84:928 av Karin
Ahrland och Lars Ernestam (båda fp),

3. Valkretsindelningen i Malmöhus län - motion 1983/84:936 av Knut
Wachtmeister m. fl. (m),

4. Poströstningen i kyrkofullmäktigval - motion 1983/84:585 av Ewy
Möller (m).

I fråga om budröstning m. m. avstyrker utskottet tre motioner under
hänvisning till att de nuvarande reglerna varit föremål för översyn tämligen
nyligen. I sammanhanget framhåller utskottet - liksom vid föregående
riksmöte - betydelsen av att budröstningsförfarandet och partiernas värvning
hålls klart isär och att även de politiska partierna verkar för att aktiva
valarbetare är orienterade om gällande föreskrifter.

Beträffande lägre kostnader för allmänna val m. m. avstyrks två motioner
bl. a. under hänvisning till att besparingsförslag-t. ex. antalet fria valsedlarfrån
centrala valmyndigheten f. n. bereds inom justitiedepartementet och att
reglerna för valdistriktsindelning varit föremål för översyn för en del år
sedan.

Vad gäller valkretsindelningen i Malmöhus län och poströstningsreglerna
vid kyrkofullmäktigval avstyrker utskottet två motioner under hänvisning till
att frågorna bl. a. ingår i det utredningsuppdrag som lämnats den tillsatta
folkstyrelsekommittén.

En reservation av m-, c- och fp-ledamöterna har avgivits beträffande
budröstningsförfarandet.

1 Riksdagen 1984/85. 4sami Nr 10

KU 1984/85:10

1. Röstning genom bud och på institution, m. m.

Motionerna

I motion 1983184:296 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att vallagens 11 kap. 3 § skall ha den lydelse som anges nedan:

3 §

Väljare som eller hans vårdare och som fyllt 18 år. Vårdare är den som

yrkesmässigt eller på ett därmed likartat sätt ger väljaren vård av mera

varaktigt slag. Sådan valsedelsförsändelse är känt för dem. Vårdare

skall ange i vilket vårdnadsförhållande han står till väljaren. Vittne skall ha
på ytterkuvertet.

I motion 1983/84:1110 av Lars Ernestam och Karin Ahrland (båda fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen inför nästa val begär en översyn av
reglerna för röstning med bud.

I båda motionerna förordas ändrade regler för röstning genom bud
varigenom risken för missbruk och fel enligt motionärerna skulle kunna
elimineras. I motion 296 föreslås sådan ändring i vallagens 11 kap. 3 § att
begreppet ”vårdare” elimineras och att vårdnadsförhållandet skall särskilt
anges. I motion 1110 begärs att regeringen skall göra en översyn av de
aktuella reglerna.

I motion 1983184:382 av Rosa Östh (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer att gällande bestämmelser ändras på så sätt att
poströstning på vårdinstitutioner utvidgas så som i motionen anges.

I motiveringen anförs att budröstningen på institutioner lett till svårigheter
i tolkningen av begreppet vårdare och att visst missbruk från valarbetares
sida förekommit. Mot denna bakgrund föreslås att möjlighet till poströstning
ges på de allra flesta vårdinstitutioner.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt gällande bestämmelser i 11 kap. vallagen får väljare under vissa
förutsättningar lämna röstsedel genom bud (röstning med valsedelsförsändelse).
Sålunda får gift väljare lämna valsedel genom sin make (11 kap. 1 §).
Vidare får väljare som betjänas av lantbrevbärare lämna valsedeln genom
denne (11 kap. 5 §). Även väljare som på grund av sjukdom, rörelsehinder
eller hög ålder inte kan inställa sig i vallokalen får lämna valsedel genom bud
(11 kap. 3 §). Som bud får dock inga andra medverka än vissa närmare
släktingar, nämligen barn, barnbarn, fader, moder eller syskon eller också
väljarens vårdare. Ytterligare en förutsättning är att budet skall ha fyllt 18 år.

Röstning med valsedelsförsändelse som skall lämnas genom make förbereds
på följande sätt. Väljaren lägger själv för varje val en valsedel i ett
innerkuvert och förseglar detta. Därefter lägger han, i närvaro av ett vittne,
innerkuvertet i ett särskilt ytterkuvert för valsedelsförsändelse och förseglar

KU 1984/85:10

detta samt undertecknar en försäkran på heder och samvete att han förfarit
på sätt som här beskrivits. Vittnet, som skall ha fyllt 18 år, skall skriftligen
intyga att väljaren egenhändigt undertecknat den nämnda försäkran. Väljarens
make eller barn eller makens barn får inte vara vittne. Valsedelsförsändelse
får anordnas tidigast 24 dagar före valdagen.

Vid röstning genom lantbrevbärare gäller i allt väsentligt samma regler
som vid röstning genom äkta make. Lantbrevbärare får inte vara vittne men
skall på ytterkuvertet intyga att han mottagit försändelsen av väljaren.

När släkting eller vårdare medverkar som bud skall både budet och vittnet
vara närvarande när väljaren lägger in de iordningställda innerkuverten i
ytterkuvert och förseglar detta. Båda två skall också skriftligen intyga att
väljaren egenhändigt undertecknat en sådan försäkran som nyss nämnts och
att något förhållande som strider mot innehållet i försäkran inte är känt för
dem.

Vallagskommittén

1978 års vallagskommitté har mot bakgrund av tidigare riksdagsmotioner i
ämnet samt vissa oegentligheter i samband med 1979 års val övervägt en
ändring av reglerna för budröstning. Kommittén fann inte tillräckliga skäl att
föreslå någon skärpning av reglerna. Som motivering för denna ståndpunkt
anför kommittén i sitt betänkande (SOU 1980:45 s. 152) bl. a. följande:

Väljare som är hänvisade att anlita bud för att lämna sina valsedlar är ofta,
på grund av sjukdom eller rörelsehinder, starkt beroende av sin omgivning.
Därav följer att de kan ha svårt att stå emot påtryckningar. Av detta skäl är
det av särskild vikt att förfarandet vid budröstning utformas så att väljaren
skyddas mot obehöriga påtryckningar från mindre nogräknade röstvärvare.
Föreskrifterna om budets och vittnets samtidiga närvaro när valsedelsförsändelsen
iordningställs samt om väljarens försäkran och de båda övriga
närvarandes intyg är, enligt kommitténs mening, betydelsefulla garantier för
att detta skydd för väljaren upprätthålls. Från dessa utgångspunkter måste
det anses mycket betänkligt och allvarligt om valarbetare, som skett i något
av de refererade fallen, närmast vanemässigt åsidosätter vallagens bestämmelser
om förfarandet vid budröstning. I och för sig är väl dessa händelser
anledning nog att allvarligt överväga skärpning av reglerna om budröstning.
Vid genomgång av övriga utredningar har kommittén emellertid fått
intrycket att man bland valarbetare, måhända som ett utslag av kampen
partierna emellan, utövar en tämligen noggrann kontroll av varandra vad
gäller tillvägagångssättet vid budröstning. Kommittén finner också anledning
anta att publiciteten kring de ovan refererade fallen leder till skärpt
uppmärksamhet och kontroll vad gäller förutsättningarna för budröstning,
budets behörighet och förfarandet i övrigt vid röstning med valsedelsförsändelse
vid kommande val.

1* Riksdagen 1984185. 4sami. Nr 10

KU 1984/85:10

Tidigare behandling

I proposition 1980/81:170 anslöt sig föredragande statsrådet till valkommitténs
bedömning när det gäller reglerna om budröstning. I anslutning till
riksdagsbehandlingen av propositionen behandlades även motion 1980/
81:489 av Margareta Andrén (fp) i vilken föreslogs en översyn av budröstningsreglerna
och röstning på institution mot bakgrund av ifrågasatt valfusk
vid 1979 års val. Konstitutionsutskottet (KU 1980/81:26) avstyrkte motionen
med följande motivering:

Vallagskommittén har mot bakgrund av bl. a. dessa händelser i sitt
betänkande övervägt en ändring av reglerna för röstning genom bud. Enligt
kommittén är de oegentligheter som förekommit i och för sig anledning nog
att allvarligt överväga skärpning av reglerna. Kommittén finner dock
anledning anta att publiciteten kring oegentligheterna leder till skärpt
uppmärksamhet och kontroll vad gäller förutsättningarna för budröstning,
budets behörighet och förfarandet i övrigt vid röstning med valsedelsförsändelse
vid kommande val. Kommittén har därför inte funnit tillräckliga skäl
att nu föreslå någon skärpning av reglerna för röstning genom bud. Utskottet
delar - i likhet med föredragande statsrådet i propositionen - kommitténs
uppfattning. Det kan tilläggas att möjligheterna att rösta genom bud, som
efter hand utökats är att se som ett betydelsefullt led i strävandena att så långt
som möjligt bereda samtliga röstberättigade möjlighet att delta i valen.
Budröstningsförfarandet och partiernas värvning av röster måste givetvis
klart hållas isär. För röstning på ålderdomshem och andra institutioner
inrättas i stor utsträckning särskilda postanstalter. Där så sker torde behovet
av budröstning inte vara särskilt stort. Mot bakgrund av det anförda finner
utskottet inte att en översyn av det slag som föreslås i motionen f. n. är
erforderlig. Motionen avstyrks sålunda.

Riksdagen följde utskottet.

Med anledning av två motioner som allt väsentligt överensstämmer med de
nu aktuella anförde utskottet hösten 1983 (KU 1983/84:11) följande:

Med anledning av den nu aktuella motionen får utskottet understryka
betydelsen av att föreskrifterna om budröstning följs mycket noga och att
budröstningsförfarandet och partiernas värvning av röster hålls mycket klart
isär. I sammanhanget är det av särskild betydelse att den information som
lämnas av centrala valmyndigheten såväl till valförrättare som allmänhet och
partier är så klarläggande som möjligt. Här bör ytterligare förbättringar
kunna göras. Utskottet förutsätter att informationsfrågan ägnas särskild
uppmärksamhet i anslutning till justitiedepartementets förestående behandling
av de förslag i valadministrativa frågor m. m. som enligt vad utskottet
erfarit kommer att inges av riksskatteverket omkring årsskiftet. Härigenom
får yrkande 1 i motion 187 anses tillgodosett.

Vad gäller förslagen om ändring i gällande regler resp. ny översyn av dessa
vill utskottet under hänvisning till vallagskommitténs företagna prövning och
riksdagens ställningstagande 1981 inte nu förorda någon ny översyn eller
ändringar. Det finns enligt utskottets upppfattning anledning att först
avvakta effekterna av en förbättrad information i saken. Under hänvisning
härtill avstyrks sålunda motion 1982/83:187 yrkande 2 och 1982/83:1125.

KU 1984/85:10

I en reservation av m-, c- och fp-ledamöterna yrkades att föreskrifterna
skulle kompletteras i enlighet med motion 1982/83:187. Riksdagen beslöt i
enlighet med utskottets hemställan.

2. Lägre kostnader för allmänna val, m. m.

Motionerna

I motion 1983184:474 av Rune Torwald och Sigvard Persson (båda c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för
valdistriktsindelning samt ändrat öppethållande av vallokalerna på sätt som
föreslagits i motionen för tillämpning vid 1985 års val.

I motiveringen anförs att poströstningen ökat kraftigt under de fyra
senaste allmänna valen vilket leder till att allt färre röstar i vallokal. Med
hänsyn härtill och för att vinna besparingar bör antalet valdistrikt kunna
minskas genom att de normalt bör omfatta omkring 2 400 röstberättigade.
Vidare borde vallokalernas öppethållande reduceras genom ett uppehåll
förslagsvis mellan kl. 13.00 och 15.00 varigenom valförrättarnas arbetsförhållanden
kan förbättras.

I motion 1983184:928 av Karin Ahrland och Lars Ernestam (båda fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av vallagstiftningen
i syfte att - utan skadeverkningar för demokratin - åstadkomma
besparingar i statens och kommunernas utgifter för de allmänna valen.

I motiveringen anför motionärerna att det går att göra besparingar i
valadministrationen. Som exempel nämns att antalet valdistrikt radikalt kan
minskas, att det går att trycka mindre än 100 valsedlar per röstberättigad, att
antalet valkuvert som gratis tillhandahålls politiska partier kan minskas och
att den som önskar poströsta bör göra detta före valdagen eftersom möjlighet
därtill finns under en månad före valet.

Gällande bestämmelser, m. m.

Enligt 3 kap. 3 § vallagen bör valdistrikt omfatta 1 200-1 500 röstberättigade.
Endast om särskilda skäl föranleder det får valdistrikt omfatta mer än
1 800 eller mindre än 300 röstberättigade. Som exempel på sådana särskilda
skäl anfördes i konstitutionsutskottets betänkande nr 18 (KU 1975:18) att

- underlätta för väljare i glesbygder och på skärgårdsöar

- poströstningsfrekvensen i distriktet är hög och att sammanräkningsarbetet
kan underlättas genom att fler valförrättare förordnas

- stora befolkningsomflyttningar kan förutses som förväntas påverka distriktens
storlek

- kommun inte tillhör landsting och att endast två val förrättas.
Bestämmelser om valsedlar finns i 6 kap. vallagen. Till valsedlar används

särskilda blanketter som tillhandahålls av centrala valmyndigheten (1 §). Till

KU 1984/85:10

parti sorn är representerat i den församling valet gäller tillhandahåller
centrala valmyndigheten blanketter till valsedlar till det antal partiet önskar
(4 §). Till parti som deltar i riksdagsval och tidigare uppnått eller vid valet får
mer än 2,5 % av rösterna i hela landet svarar statsverket för kostnaden för
valsedlar som motsvarar fem gånger antalet röstberättigade i valkretsen. Vid
val till landsting eller kommunfullmäktige svarar statsverket för kostnaden
för valsedlar motsvarande fem gånger antalet röstberättigade i valet till
partier som är eller blir representerade i församlingen. Bestämmelser om
valkuvert återfinns i 8 kap. vallagen.

Enligt 9 kap. 1 § vallagen skall vallokal hållas öppen för röstning mellan
klockan 8.00 och 20.00. Centrala valmyndigheten får bestämma att vallokalen
i visst valdistrikt skall vara öppen för röstning kortare tid än nu sagts, om
det kan antas att väljarna likväl har tillfredsställande möjligheter att utöva sin
rösträtt.

Enligt 10 kap. 1 § får röstning vid de allmänna valen ske på varje
postanstalt fr. o. m. den tjugofjärde dagen före valdagen t. o. m. valdagen.
Postanstalt kan inrättas på sjukhus och andra institutioner. Enligt 2 § får
tiden för röstning på postanstalt begränsas på valdagen.

Tidigare behandling, m. m.

Med anledning av två motioner som i stort överensstämmer med de nu
aktuella avstyrkte utskottet dessa (KU 1983/84:11) med följande motivering:

Utskottet har med anledning av tidigare motioner i dessa frågor anfört att
vallagstiftningen nyligen varit föremål för en ingående översyn genom 1978
års vallagskommitté, vars arbete avslutades 1981. Utskottet avstyrkte senast
hösten 1982 förslag om att i besparingssyfte låta valdistrikten bli större och att
begränsa tillgången på valsedlar och valkuvert. Utskottet finner inte
anledning att nu ändra mening i den frågan. Även förslag om begränsning av
öppethållande avstyrktes så sent som 1981 med hänvisning till att vallokalernas
stängningstid ändrades från kl. 21 till kl. 20 fr. o.m. 1979 års val.
Utskottet är inte heller nu berett att förorda någon ändring beträffande
öppethållandet. Utskottet finner bl. a. med hänsyn till att vallagsbestämmelsema
nyligen varit föremål för ingående omprövning inte skäl att tillstyrka
ändrade regler i övrigt på sätt som föreslagits i motionerna. Motionerna
1982/83:277, 1123 och 1678 avstyrks följaktligen.

I en reservation (fp) yrkades att det skulle uppdras åt regeringen att göra
en översyn av besparingsmöjligheterna i enlighet med motionsförslagen.
Riksdagen följde utskottet.

Riksskatteverket (RSV)

Riksskatteverket (centrala valmyndigheten) har i en promemoria den 27
januari 1984 redovisat erfarenheter av 1982 års val och framlagt förslag till
vissa åtgärder. I denna PM redovisas vissa statistiska uppgifter om de
allmänna valen och i promemorian har RSV redovisat särskilda överväganden
om tänkbara kostnadsbesparingar inför 1985 års val. Enligt RSV:s

KU 1984/85:10

bedömning kan det ifrågasättas om partiernas behov av valsedlar generellt
behöver vara så stort att det motsvarar den mängd som trycktes vid 1982 års
val. En minskning av antalet kostnadsfria valsedlar från fem till fyra gånger
antal röstberättigade skulle enligt RSV innebära en besparing på ca 2,3 milj.
kr. Genom ändring av beräkningen av självkostnad för valsedlar kan också
en inkomstökning på ca 1,0 milj. kr. göras.

Beträffande kostnader för innerkuvert och ytterkuvert anför RSV att
samråd skall ske med partiernas riksorganisationer. RSV anser vidare att det
skulle vara möjligt med väsentlig kostnadsbesparing om antalet postanstalter
med röstmottagning på valdagen reducerades.

3. Valkretsindelningen i Malmöhus län

Motionen

I motion 1983/84:936 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) hemställs att
riksdagen beslutar om en ändring i valkretsindelningen i Malmöhus län för
val till riksdagen i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motiveringen erinras om att Malmöhus län är indelat i två valkretsar för
val till riksdagen och att majoriteten i personvals- och valkretsutredningen
föreslagit en reform av valkretsindelningen. Motionärerna anför vidare att
förslaget, som ytterligare utreddes på förslag av de socialdemokratiska
ledamöterna i nämnda utredning, emellertid inte ledde fram till något
lagförslag från regeringens sida före 1982 års val.

Gällande regler, m.m.

För val till riksdagen är riket indelat i 28 valkretsar. I de flesta fall utgör
länet en valkrets. Enligt 2 kap. 1§ vallagen utgör Malmö, Helsingborg,
Landskrona och Lunds kommuner en valkrets (fyrstadskretsen) och Malmöhus
län med undantag av fyrstadskretsen en valkrets (Malmöhus läns
valkrets). Centrala valmyndigheten fastställer första valkretsmandat i varje
valkrets.

Verkställda utredningar, m. m.

År 1974 tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet en kommitté,
personvals- och valkretsutredningen (Ju 1974:19), för att utreda frågorna
om ändrad valkretsindelning och om ökat inslag av personval vid val till
riksdagen. I sitt betänkande (SOU 1977:94) Personval och valkretsindelning
föreslog kommittén att fyrstadskretsen och länsvalkretsen i Malmöhus län
skulle ersättas av tre nya, geografiskt sammanhängande valkretsar. Malmö
kommun borde därvid utgöra en valkrets och länet i övrigt delas i en nordlig
och en sydlig krets. Vid remissbehandlingen anslöt sig de flesta remissinstan -

KU 1984/85:10

serna till bedömningen att valkretsindelningen i Malmöhus län borde ändras.
Meningarna om när en sådan förändring borde genomföras var emellertid
delade. Vissa remissinstanser önskade en omedelbar ändring av valkretsarna,
andra ansåg att ytterligare överväganden borde föregå ett beslut.

För att finna en lösning som skulle vinna en så bred anslutning som möjligt i
frågan om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län beslutade regeringen
den 29 november 1979 att tillkalla en särskild utredare. Utredaren lämnade i
maj 1980 sitt förslag i betänkandet (Ds Ju 1980:3) Valkretsindelningen i
Malmöhus län.

Utredaren konstaterade i betänkandet att den nuvarande valkretsindelningen
i Malmöhus län inte är ändamålsenlig och att allmän enighet rådde om
att en ny indelning borde bygga på enheter som är geografiskt sammanhängande
och som helst även har andra gemensamma beröringspunkter, t. ex.
naturliga näringsgeografiska samband, överensstämmande statlig administrativ
indelning, gemensam landstingsservice och gemensam kommunal
planering.

Regeringen beslöt den 12 mars 1981 att lägga betänkandet Valkretsindelningen
i Malmöhus län och remissyttrandena över det till handlingarna. Som
motivering anfördes enligt protokollet vid regeringssammanträdet att beslut i
frågor som rör valsystemet bör fattas i största möjliga enighet. Vid
beredningen av ärendet i regeringskansliet, under vilken kontakt även hade
tagits med företrädare för oppositionen, hade det visat sig att någon sådan
enighet inte kunde uppnås.

Tidigare behandling

I en motion (2 c) till 1980/81 års riksmöte föreslogs att valkretsindelningen i
Malmöhus län skulle göras om i enlighet med de förslag som lagts fram av
personvals- och valkretsutredningen samt den särskilda utredning som
presenterats i betänkandet Ds Ju 1980:3. Konstitutionsutskottet anförde i
saken följande (KU 1980/81:26 s.29):

Beslut som rör valsystemet fattas traditionellt i största möjliga enighet. Vid
beredningen i regeringskansliet av sistnämnda betänkande visade det sig att
någon sådan enighet inte kunde uppnås. Utredarens förslag har därför inte
lett till någon proposition till riksdagen. Inte heller vid utskottets behandling
av frågan har någon bredare enighet om förslaget nåtts. Förutsättningar
föreligger därför inte f. n. att genomföra förslaget. Utskottet utesluter dock
inte att frågan tas upp till förnyat övervägande efter 1982 års val. Med
hänvisning till det anförda avstyrks motionen.

I ett särskilt yttrande anförde c- och m-ledamöterna följande:

Enligt vår mening är en reform av valkretsindelningen i Malmöhus län
mycket angelägen. Det förslag som i anslutning till tidigare utredningsförslag
lagts fram i motion 1980/81:2141 bör genomföras. Vi beklagar att det inte,
trots en enhällig remissopinion, nu varit möjligt att uppnå en bred politisk
enighet omkring detta förslag.

KU 1984/85:10

Frågedebatt»r

Frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län har tagits upp i frågedebatter
vid flera tillfällen under de senare åren. Senast togs frågan upp hösten
1983 av Knut Wachtmeister (m). Justitieminister Sten Wickbom anförde i sitt
svar den 22 november 1983 bl. a. följande:

Frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län har diskuterats i olika
sammanhang under senare år. I en promemoria från 1980 föreslog en särskild
utredare att indelningen skulle ändras så att den s. k. fyrstadskretsen och
Malmöhus läns valkrets avskaffades och ersattes av tre geografiskt sammanhängande
valkretsar. Någon proposition lades emellertid inte fram på
grundval av promemorian.

När frågan om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län senast debatterades
i riksdagen för ungefär ett år sedan framhöll min företrädare att det var
angeläget att beslut om valsystemet fattas i största möjliga enighet mellan de
politiska partierna. Han avsåg också att undersöka förutsättningarna för att
uppnå en sådan enighet.

Enligt vad jag har erfarit har det hittills inte funnits förutsättningar för en
politisk uppgörelse i frågan. Jag avser emellertid att fortsätta undersökningarna
för att se om det numera finns sådana förutsättningar.

Folkstyrelsekommittén

Den i juni 1984 tillsatta folkstyrelsekommittén har enligt direktiven
(1984:23) bl. a. att ta upp frågorna om personval och mindre valkretsar till
förnyat övervägande. Kommittén bör göra den ytterligare utredning av dessa
frågor som kan behövas.

4. Poströstningen i kyrkofullmäktigvalet

Motionen

I motion 1983/84:585 av Ewy Möller (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändring i poströstförfarandet vid kyrkofullmäktigval
i enlighet med vad i motionen anförs.

I motiveringen erinras om att den nuvarande ordningen för preliminär
räkning av poströster vid kyrkofullmäktigval hos valnämnden på onsdagen
efter valet tillkom för att på kort tid få ett preliminärt valresultat. Enligt
motionären kan erfarenheter från 1982 års kyrkofullmäktigval visa att antalet
poströster varit ringa vid dennas, k. onsdagsförrättning. I flera fall har endast
en poströst förekommit i församlingen. Risken har varit uppenbar att den
röstandes valhemlighet röjts. Detta anser motionären otillfredsställande.
Motionären anför vidare att den preliminära rösträkningen även i fortsättningen
bör ske hos valnämnden och inte som tidigare hos länsstyrelsen, men
anser att den nuvarande risken för valhemlighetens röjande bör elimineras.
Motionären föreslår att förtidsröstning på postanstalt i detta val skall
upphöra i så god tid före valdagen att valnämnden får möjlighet att sända ut

KU 1984/85:10

samtliga poströster till valdistrikten för att där räknas tillsammans med de
röster som avgivits i vallokalen på valdagen. Motionären föreslår att
regeringen skall få i uppdrag att utarbeta förslag till lämplig ändring i lagen
om kyrkofullmäktigval.

Tidigare behandling

En motion av samma innebörd som den nu aktuella behandlades hösten
1983 av riksdagen. Utskottet anförde i saken följande:

Den nuvarande ordningen innebär att poströsterna, som kan vara mycket
få, räknas hos valnämnden onsdagen efter valdagen. De ingår inte i den
preliminära räkningen på valdagen. Då det vid onsdagsräkningen kan gälla
endast enstaka poströster befarar motionären att risk för valhemlighetens
röjande kan uppstå. Utskottet vill erinra om att onsdagsräkningen infördes

1981 efter förslag av 1978 års vallagskommitté, främst för att snabbt få ett så
tillförlitligt preliminärresultat som möjligt. Utskottet förutsätter att centrala
valmyndigheten följer frågan och om problem med valhemligheten uppstår
föreslår lämpliga åtgärder.

Utskottet avstyrkte motionen. Riksdagen följde utskottet.
Riksskatteverket

I sin ovan nämnda PM har RSV redovisat särskilda erfarenheter av
kyrkofullmäktigvalen. Därav framgår att valdeltagandet uppgick till 15,2 %
vid 1982 års val. RSV anför bl. a. följande:

De flesta problem som har aktualiserats i samband med uppföljning av

1982 års kyrkofullmäktigval hänger på ett eller annat sätt samman med det
låga valdeltagandet.

Eftersom reglerna för kommunfullmäktigval i många avseenden skall
tillämpas också då det gäller kyrkofullmäktigval ter sig valet på många sätt
överorganiserat och krångligt med tanke på hur få som deltar.

Det låga valdeltagandet leder också till att kyrkofullmäktigvalet prioriteras
lågt hos de politiska partierna, myndigheter och massmedia. Detta
medför i sin tur att valet genomförs på ett mindre tillfredsställande sätt. För
att belysa de politiska partiernas intresse för kyrkofullmäktigval kan nämnas
att partierna i många fall går fram med en gemensam lista. Som exempel kan
nämnas att det, vid 1982 års val, i Östergötlands län var 64 st av totalt 119 st
församlingar eller samfälligheter där så skedde. Motsvarande siffror för
Hallands län var 34 av 61 och för Skaraborgs län 84 av 107. Givetvis har detta
förhållande i sig självt en negativ påverkan på valdeltagandet.

Trots att samtliga poströster vid kyrkofullmäktigvalen granskas och räknas
av valnämnden onsdagen efter valdagen medför det låga valdeltagandet att
det i många församlingar är så få poströster att valhemligheten äventyras.
Som exempel kan nämnas att det av protokoll förda vid preliminär
rösträkning hos valnämnderna i Östergötlands län framgår att av totalt 119
församlingar och samfälligheter hade 18 st inga poströster alls och 48 st tio
poströster eller färre. I många församlingar och samfälligheter hade endast
en person poströstat. Valhemligheten kommer härigenom givetvis i uppenbar
fara.

KU 1984/85:10

Beträffande poströstning vid kyrkofullmäktigvalen anför RSV bl. a.
följande:

Alla poströster (totalt ca 187 000) räknades preliminärt hos valnämnden
onsdagen efter valdagen. Detta förfarande var nytt vid 1982 års val. Tidigare
val har poströsterna räknats hos länsstyrelserna. Vid valnämndernas preliminära
rösträkning gjordes vissa grundläggande fel som i fyra fall ledde till
omval. Vidare förekom att preliminär rösträkning genomfördes med ett så
litet antal röster, att valhemligheten var i uppenbar fara. RSV bedömer det
som allvarligt att valhemligheten med nuvarande system i så många fall inte
kan upprätthållas eller kan äventyras.

För att undanröja detta problem anser RSV att poströstningen bör avslutas
i så god tid att samtliga poströster kan granskas och räknas i vallokalerna på
valdagen.

Folkstyrelsekommittén

Folkstyrelsekommittén har enligt sina direktiv bl. a. att överväga kyrkofullmäktigvalens
utformning. I direktiven hänvisas till den ovan nämnda
utvärderingen av riksskatteverket som företagits om erfarenheterna från
1982 års val.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande sju motioner som avser olika
frågor inom vallagstiftningens område.

Förhållandena vid röstning genom bud och röstning på institutioner tas upp
i tre av motionerna. I motion 1983/84:296 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) föreslås
att föreskrifterna i vallagens 11 kap. 3 § skall kompletteras med en definition
av vårdarbegreppet och med en föreskrift att den som uppger sig som vårdare
skall ange i vilket vårdnadsförhållande han står till väljaren. I motion
1983/84:382 av Rosa Östh (c) föreslås att vallagens bestämmelser ändras så
att möjlighet till poströstning skall kunna ges på de flesta vårdinstitutioner. I
motion 1983/84:1110 av Lars Ernestam och Karin Ahrland (båda fp) föreslås
att reglerna för röstning med bud blir föremål för översyn inför nästa val.
Erfarenheterna vid budröstning har enligt motionen visat att missbruk
förekommit och att det råder osäkerhet om vad som skall avses med ett
vårdnadsförhållande.

I motionerna hävdas att det f. n. föreligger oklarhet rörande vårdarbegreppet
och att detta lett till svårigheter i tolkningen av begreppet vårdare samt
att det i vissa fall förekommit missbruk från valarbetares sida. För att undvika
olägenheter på vårdinstitutioner föreslår en av motionärerna - motion 382 -att möjligheterna att inrätta tillfälliga poststationer ökas så att möjlighet till
poströstning kan ges på de allra flesta vårdinstitutioner. I motion 296 erinras
att de nuvarande förhållandena lett till att ett flertal överklaganden till
valprövningsnämnden visar att förfarandet inte är invändningsfritt och att

KU 1984/85:10

det finns skäl att göra en klargörande ändring i vallagen. I motionen föreslås
således att 11 kap. 3 § kompletteras med ett stadgande om att ”vårdare är den
som yrkesmässigt eller på ett därmed likartat sätt ger väljaren vård av mera
varaktigt slag” samt att vårdaren skall ange i vilket vårdnadsförhållande han
står till väljaren. I motion 1110 föreslås att budröstningsreglerna blir föremål
för en översyn.

Under föregående riksmöte behandlade utskottet två motioner med i stort
samma syfte som de ru aktuella. Utskottet redovisade i det sammanhanget
de överväganden beträffande budröstningsreglerna som 1978 års vallagskommitté
beskrev i sitt betänkande Översyn av vallagen (SOU 1980:45).
Kommittén anförde att de oegentligheter som förekommit (1979) i och för sig
var skäl nog att överväga en skärpning av reglerna för budröstning. Vid sin
genomgång av frågorna ansåg sig dock kommittén ha fått intrycket att man
bland valarbetare utövar en noggrann kontroll beträffande tillvägagångssättet
vid budröstning. Kommittén fann också anledning anta att publiciteten
kring aktuella fall leder till skärpt uppmärksamhet vad gäller förutsättningarna
för budröstning, budets behörighet och förfarandet i övrigt vid röstning
med valsedelsförsändelse vid kommande val.

I den proposition (1980/81:170) i vilken vallagskommitténs förslag behandlades
anslöt sig departementschefen till kommitténs bedömning i frågan.
Konstitutionsutskottet (1980/81:26) delade i denna fråga kommitténs och
departementschefens uppfattning och anförde bl. a. att möjligheterna att
rösta genom bud är att se som ett betydelsefullt led i strävandena att så långt
möjligt bereda samtliga röstberättigade möjlighet att delta i valen. Enligt
utskottet måste givetvis budröstningsförfarandet och partiernas värvning av
röstande klart hållas isär. Mot bakgrund av det anförda fann utskottet
enhälligt att översyn inte var erforderlig och avstyrkte motionsförslag därom.

Vid sin behandling av motioner i samma syfte som de nu aktuella hösten
1983 erinrade utskottet om den ovan lämnade redovisningen. Utskottet (KU
1983/84:11) underströk särskilt betydelsen av att föreskrifterna om budröstning
följs mycket noga och att budröstningsförfarandet och partiernas
värvning av röster hålls mycket klart isär. Utskottet erinrade i sammanhanget
att det är av särskild betydelse att den information som lämnas av centrala
valmyndigheten såväl till valförrättare som allmänhet och partier är så
klarläggande som möjligt samt att ytterligare förbättringar därvidlag borde
kunna göras. Utskottet förutsatte att informationsfrågorna ägnas särskild
uppmärksamhet i anslutning till justitiedepartementets kommande behandling
av förslag från centrala valmyndigheten om vissa valadministrativa
frågor. Utskottet ansåg att det under hänvisning till vallagskommitténs
företagna prövning och riksdagens ställningstagande 1981 inte fanns anledning
att förorda någon ny översyn eller ändringar. Det fanns enligt utskottet
skäl att först avvakta effekterna av en förbättrad information i saken. I en
reservation (m, c, fp) föreslogs ändring i vallagen i enlighet med motionsförslaget.
Riksdagen följde utskottet.

KU 1984/85:10

Med anledning av de nu aktuella motionerna får utskottet i allt väsentligt
hänvisa till den bedömning som utskottet gjorde under föregående riksmöte.
I sammanhanget vill utskottet ånyo understryka vikten av att budröstningsförfarandet
och partiernas värvnine hålls klart isär. Därvid är det av särskild
betydelse att de som medverkar i röstningsförfarandet på vårdinstitutioner
följer gällande regler. Det kan förutsättas att de politiska partierna kommer
att verka för att de aktiva i det lokala valarbetet blir orienterade om gällande
föreskrifter. Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
296, 382 och 1110.

Frågor rörande lägre kostnader för allmänna val, m. m. tas upp i två
motioner. I motion 1983/84:474 av Rune Torwald och Sigvard Persson (båda
c) föreslås att de nuvarande reglerna för valdistriktens storlek ändras så att
det totala antalet kan bli färre samt att ett uppehåll i vallokalernas öppettider
läggs in på valdagens eftermiddag. Motionärerna anser att det ökande antalet
poströstande, nära 2 miljoner väljare, leder till att allt färre besöker
vallokalen under valdagen och att detta bör möjliggöra att valdistrikten
normalt bör vara större. Detta bör kunna medföra väsentliga besparingar.
Genom en paus under eftermiddagen kan valförrättarnas arbetsförhållanden
bli drägligare. I motion 1983/84:928 av Karin Ahrland och Lars Ernestam
(båda fp) föreslås att vallagstiftningen bör ses över i syfte att åstadkomma
besparingar i statens och kommunernas utgifter för de allmänna valen.
Motionärerna exemplifierar detta med förslag om att antalet valdistrikt
radikalt kan minskas under hänvisning till det numera omfattande poströstandet
och att antalet fria valsedlar kan reduceras samt att gratistilldelningen
av antalet valkuvert bör kunna minskas. Vidare föreslås att möjligheten att
poströsta på själva valdagen bör tas bort emedan väljaren har den möjligheten
en hel månad före valdagen.

Motionsförslag av i stort sett samma innebörd som de nu aktuella
behandlades av utskottet under hösten 1983. Utskottet avstyrkte motionerna
bl. a. under hänvisning till att valfrågorna nyligen varit föremål för ingående
utredning av 1978 års vallagskommitté vars arbete avslutades 1981.

Med anledning av de nu aktuella motionerna vill utskottet erinra om att
centrala valmyndigheten i januari 1984 till justitieministern lämnat en
promemoria om erfarenheten av 1982 års val. I promemorian framläggs även
skilda förslag till vissa ändringar inom valadministrationen, bl. a. rörande
tänkbara kostnadsbesparingar inför 1985 års allmänna val. I promemorian
ifrågasätts om inte antalet kostnadsfria valsedlar kan reduceras. Även frågor
rörande tillhandahållandet av fria kuvert och poströstandet på valdagen tas
upp i syfte att uppnå kostnadsbesparingar. I promemorian förutsätter
riksskatteverket att åtskilliga frågor kommer att bli föremål för överläggningar
med de politiska partiernas riksorganisationer. Med anledning av motionsförslagen
vill utskottet understryka värdet av att möjligheter till kostnadsbesparingar
även i valadministrationen eftersträvas. De nuvarande reglerna om
valdistriktens storlek ger enligt utskottet utrymme för tämligen stor flexibili -

KU 1984/85:10

tet och anpassning till lokala förhållanden. Eftersom regelsystemet dessutom
nyligen varit föremål för prövning finner utskottet inte skäl att nu uttala sig
till förmån för någon ändring i denna del. Vad avser övriga besparingsförslag
får utskottet hänvisa till den prövning som f. n. pågår inom justitiedepartementet
med anledning av riksskatteverkets promemoria. Det får därvid
förutsättas att erforderligt samråd kommer till stånd mellan de politiska
partiernas riksorganisationer och centrala valmyndigheten. Med det anförda
avstyrker utskottet motionsyrkandena.

I motion 1983/84:936 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) föreslås att
riksdagen beslutar om en ändring av valkretsindelningen i Malmöhus län för
val till riksdagen. Utskottet har i recitavsnittet redovisat frågans tidigare
behandling. Därav framgår att den nyligen tillsatta folkstyrelsekommittén
enligt sina direktiv bl. a. har att överväga frågorna om valkretsar varigenom
den i motionen upptagna frågan kommer under förnyad prövning. Motionsyrkandet
avstyrks under hänvisning till pågående utredningsarbete.

Slutligen tas frågan om poströstningen i kyrkofullmäktigval upp i motion
1983/84:585 av Ewy Möller. Motionären föreslår att nuvarande regler om
poströstning vid kyrkofullmäktigval ändras så att poströstningen skall vara
avslutad i så god tid att avgivna poströster kan räknas under förrättningen i
vallokalen på valdagen. Motiveringen är att det i vissa fall kan uppkomma
risker för att valhemligheten ej kan upprätthållas beroende på att det ofta
lämnas endast ett litet antal poströster i kyrkofullmäktigvalen.

Riksskatteverket har i sin ovan nämnda promemoria behandlat vissa
problem i anslutning till kyrkofullmäktigvalen. Därvid har verket särskilt
uppmärksammat det av motionären påtalade problemet. Med anledning av
RSV:s erfarenheter av kyrkofullmäktigvalen föreslås att dessa blir föremål
för en förutsättningslös och grundläggande översyn. I direktiven till foh styrelsekommittén
anförs att kommittén skall överväga kyrkofullmäktigvalen
även från de utgångspunkter som redovisats av riksskatteverket i den
nämnda promemorian. Utskottet har vidare inhämtat att RSV:s förslag är
under beredning inom justitiedepartementet. Frågor om bl. a. poströstningsförfarandet
kommer härigenom att bli närmare prövade. Med anledning
härav konstaterar utskottet att den utredning i aktuell delfråga som begärs i
motionen redan pågår. Motionen får med det anförda anses besvarad.

Utskottet hemställer

1. beträffande röstning genom bud och på institution, m. m.

a. att riksdagen avslår motion 1983/84:296,

b. att riksdagen avslår motion 1983/84:382,

c. att riksdagen avslår motion 1983/84:1110,

2. beträffande lägre kostnader för allmänna val, m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:474 och 928,

3. beträffande valkretsindelningen i Malmöhus län
att riksdagen avslår motion 1983/84:936,

KU 1984/85:10

4. beträffande poströstningen vid kyrkofullmäktigval
att riksdagen förklarar motion 1983/84:585 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 20 november 1984

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck* (m), Yngve Nyquist (s),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Kurt Ove Johansson (s), Kerstin Nilsson (s),
Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin* (c), Sture Thun (s), Anita
Modin* (s), Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland* (fp), Ove Eriksson
(m), Bengt Kindbom (c) och Marie-Ann Johansson (vpk).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

Röstning genom bud och på institution, m. m. (mom. 1)

Anders Björck (m), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c),
Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp), Ove Eriksson (m) och Bengt
Kindbom (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar ”Med anledning”
och slutar ”och 1110” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill starkt understryka vikten av att så många som möjligt kan
avge sina röster i de allmänna valen. Olika former av budröstning är
härvidlag ett viktigt komplement till den personliga röstavgivningen.

Samtidigt är det av största vikt att skapa garantier för att riskerna för
otillbörlig påverkan vid budröstning i görligaste mån undanröjs. Vidare är
det av stor betydelse att reglerna är så utformade, att röstmottagarna på så
säkra och likformiga grunder som möjligt kan avgöra om den som tjänstgör
som bud skall accepteras eller ej. Det är olyckligt med olikartad praxis mellan
olika röstmottagare. Tvister om valförrättarnas beslut kan dessutom leda till
överklaganden och i vissa fall omval.

Erfarenheten visar att problem särskilt uppkommit vad gäller budröstning
genom vårdare. Rena missbruk har förekommit, i några fall beivrade vid
domstol. Det har också i övrigt rått stor osäkerhet om vad som skall avses
med ett vårdnadsförhållande.

Allmänna uttalanden från riksdagens sida erbjuder ingen lösning i denna
fråga. Motivuttalanden till en lag kan inte, som sägs i motion 296, ersättas
med nya motivuttalanden såvida inte själva lagen ändras. Utskottet delar

KU 1984/85:10

därför meningen att lagtexten bör ändras. Skilda lösningar kan naturligtvis
sökas. Det som ur allmänna synpunkter är mest lämpligt enligt utskottet och
som också bäst stämmer med de ursprungliga intentionerna när budröstningen
infördes är således en insnävning av begreppet vårdare till att avse de fall
där ett vårdnadsförhållande verkligen föreligger. Någon i alla lägen helt
entydig regel är inte möjlig att formulera. Men det bör vara möjligt att uppnå
betydande mått av precision med det förslag som lagts fram i motion 296.
Med den avses ett stabilt varaktigt och/eller ett av samhället sanktionerat
vårdnadsförhållande. Gränsen bör gå vid de insatser som normalt görs av
t. ex. en hemsamarit.

Det är vidare viktigt att vårdnadsförhållandet kan styrkas inför röstmottagaren.
Det är orealistiskt att utgå från att valförrättarna skall kunna ha en
sådan personkännedom att en muntlig uppgift skall kunna tillgodose
kontrollkravet. Det visar f. ö. hittillsvarande erfarenheter. Praktiskt genomförbart
och tillräckligt ur kontrollsynpunkt är att föreskriva att arten av
vårdnad skall anges på själva valsedelsförsändelsen. Därigenom erhålls
också möjligheten till visst preventivt skydd mot felaktiga påståenden.

Utskottet tillstyrker således under hänvisning till det anförda motion
1983/84:296. Någon ytterligare utredning som förordas i motion 1983/
84:1110 är då inte behövlig. Ej heller finner utskottet det erforderligt att
förorda en väsentlig utökning av antalet tillfälliga postanstalter för röstmottagning
på vårdinstitutioner om den av utskottet föreslagna skärpningen av
bestämmelserna godtas. Motionerna 382 och 1110 får anses besvarade med
utskottets ställningstagande.

dels att utskottet under mom. 1 beträffande röstning genom bud och på
institution m.m., bort hemställa

a) att riksdagen med bifall till motion 1983/84:296 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

3§

Väljare, som på grund av sjuk- Väljare, som på grund av sjukdom
, rörelsehinder eller hög ålder ej dom, rörelsehinder eller hög ålder ej

kan inställa sig i vallokalen för det kan inställa sig i vallokalen för det

valdistrikt där han är upptagen i valdistrikt där han är upptagen i

röstlängd eller, om han vistas utom- röstlängd eller, om han vistas utomlands,
hos närmaste utlandsmyndig- lands, hos närmaste utlandsmyndighet
där röstning äger rum, får lämna het där röstning äger rum, får lämna

valsedel genom bud. Bud får den valsedel genom bud. Bud får den

vara som är väljarens barn, barn- vara som är väljarens barn, barnbarn,
fader, moder eller syskon eller barn, fader, moder eller syskon eller

KU 1984/85:10

Nuvarande lydelse

hans vårdare och som fyllt 18 år.
Sådan valsedelsförsändelse anordnas
på följande sätt.

Väljaren lägger för varje val själv
in sin valsedel i ett innerkuvert. I
närvaro av budet och ett vittne lägger
han sedan in iordningställda innerkuvert
i ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse
och tillsluter detta.
Därefter tecknar väljaren på ytterkuvertet
försäkran på heder och
samvete att han förfarit på detta sätt
samt att han av anledning som anges
i första stycket ej kan inställa sig för
röstning i vallokalen för valdistriktet
eller hos utlandsmyndigheten. Budet
och vittnet intygar skriftligen att
väljaren egenhändigt undertecknat
försäkran samt att något förhållande
som strider mot innehållet ej är känt
för dem. Vittne skall ha fyllt 18 år.
Väljarens make eller barn eller makens
barn får ej vara vittne.

Föreslagen lydelse

hans vårdare och som fyllt 18 år.
Vårdare är den som yrkesmässigt
eller på ett därmed likartat sätt ger
väljaren vård av mera varaktigt slag.
Sådan valsedelsförsändelse anordnas
på följande sätt.

Väljaren lägger för varje val själv
in sin valsedel i ett innerkuvert. I
närvaro av budet och ett vittne lägger
han sedan in iordningställda innerkuvert
i ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse
och tillsluter detta.
Därefter tecknar väljaren på ytterkuvertet
försäkran på heder och
samvete att han förfarit på detta sätt
samt att han av anledning som anges
i första stycket ej kan inställa sig för
röstning i vallokalen för valdistriktet
eller hos utlandsmyndigheten. Budet
och vittnet intygar skriftligen att
väljaren egenhändigt undertecknat
försäkran samt att något förhållande
som strider mot innehållet ej är känt
för dem. Värdare skall ange i vilket
vårdnadsförhållande han står till väljaren.
Vittne skall ha fyllt 18 år.
Väljarens make eller barn eller makens
barn får ej vara vittne.

b. att riksdagen förklarar motionerna 1983/84:382 och 1983/84:1110
besvarade med utskottets yttrande,

mhlétMt Stockholm 1984 79292