om vissa uppbördsfrågor, m.m.
Betänkande 1980/81:SkU2
Skatteutskottets betänkande
1980/81:2
om vissa uppbördsfrågor, m. m.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1979/80:267 av Eric Hägelmark (fp) som hemställer att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de som
betalar A-skatt och pensionärer bör erhålla möjlighet att inbetala kvarskatt
i två omgångar,
1979/80:352 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) som hemställer att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av bestämmelserna om kvarskatteavgift
och fyllnadsinbetalning av skatt,
1979/80:606 av Sten Svensson m.fl. (m) som hemställer att riksdagen
hos regeringen anhåller att frågan om att utveckla alternativa system för
arbetsgivarnas medverkan i skatteuppbörden m.m. tas upp till övervägande
inom riksskatteverket eller av en särskild utredning.
1979/80:1071 av Tage Adolfsson (m) som hemställer att riksdagen anhåller
om att regeringen tillsätter en expertutredning som får i uppdrag att
skyndsamt utreda möjligheterna till förenkling och samordning av företagens
uppgiftsskyldighet och inbetalning av skatter och avgifter i enlighet
med vad som i motionen anförts,
1979/80:1086 av Wilhelm Gustafsson (fp) och Margareta Andrén (fp)
som hemställer att riksdagen anhåller om att regeringen lämnar riksskatteverket
uppdrag
1. att arbeta fram mer begripliga skattsedlar,
2. att fram tills dessa reformer skett förbättra den årliga informationen
till de skattskyldiga som får skattsedlar med egen avgifter,
1979/80:1593 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) som
hemställer att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag som på makarnas
begäran möjliggör kvittning mellan makars överskjutande och kvarstående
skatt.
1 Riksdagen 1980/81. 6 sami. Nr 2
SkU 1980/81:2
2
Frågornas tidigare behandling m.m.
Arbetsgivarnas medverkan i skatteuppbörden m.m.
Vid utbetalning av lön skall huvudarbetsgivaren i regel göra avdrag för
preliminär A-skatt som arbetstagaren har att erlägga enligt särskilda tabeller.
Under januari-april skall avdrag också göras för den kvarstående
skatt (K-skatt) som påförts den anställde och som förfaller till betalning i
mars och maj under året efter taxeringsåret (39 8 uppbördslagen 1953:272
— UBL). 1 fråga om folkpension, ATP och pension i allmän tjänst skall
avdrag för K-skatt göras en månad senare, dvs. under februari-maj (riksskatteverkets
anvisningar RSV Du 1979:6 s. 3). Arbetstagaren skall så
snart han erhållit skattsedeln för A-skatt eller K-skatt överlämna skattsedeln
eller den del därav, som är avsedd för arbetsgivaren, till denne. Om
skatteavdrag inte skall göras skall arbetstagaren snarast underrätta arbetsgivaren
om detta genom att uppvisa skattsedel på B-skatt eller intyg från
den lokala skattemyndigheten. Arbetsgivaren kan också få besked från
länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten om de avdrag som skall
göras (39 och 40§§ UBL).
A-skatten skall betalas till statsverket senast den 18 i den uppbördsmånad
som infaller närmast efter den månad då skatteavdragen gjordes
(24 § 2 mom. UBL). Uppbördsmånaderna är mars. maj. juli, september,
november och januari (2§ 2 mom. UBL). K-skatten skall erläggas senast
den 18 mars året efter taxeringsåret om den understiger 200 kr. 1 annat fall
fördelas den på uppbördsmånaderna mars och maj.
Reglerna om arbetsgivarnas redovisning av innehållen skatt ändrades
våren 1979 (prop. 1978/79: 161, SkU 1978/79:50). Syftet med ändringarna,
som tillämpas fr.o.m. 1980. var framför allt att ta till vara de möjligheter till
rationalisering och förenkling som det nya ADB-systemet för folkbokföring
och beskattning erbjuder. Ändringarna innebär bl.a. att uppbördsterminerna
slopats och att den 18 i uppbördsmånaden blivit sista inbetalningsdag.
Om särskilda skäl föreligger kan en arbetsgivare få rätt att betala viss
tid efter den I8:e.
Det nya för arbetsgivarna är framför allt att skatteanvisningarna för Askatt
slopats och att inbetalningarna i stället skall göras med ett särskilt
inbetalningskort på vilket arbetsgivaren också skall lämna en uppbördsdeklaration.
Uppgift skall samtidigt lämnas om skattesummorna för avdragen
A-skatt och K-skatt samt om den lönesumma på vilken A-skatten har
beräknats. Arbetsgivare med högst fyra anställda skall dessutom ange
arbetstagarnas namn, personnummer och skattebelopp. Den som har mer
än fyra anställda skall däremot i regel inte behöva specificera inbetalningarna.
I det nya systemet skall inbetalningarna gottskrivas arbetstagarna med
ledning av de uppgifter om innehållen skatt som arbetsgivaren sedan
SkU 1980/81:2
3
gammalt skall lämna på kontrolluppgifterna till taxeringsmyndigheterna.
Denna rationalisering har blivit möjlig att genomföra eftersom samtliga
kontrolluppgifter registrerats i det nya ADB-systemet för folkbokföring
och beskattning.
1 samband med dessa ändringar behandlade utskottet en motion där
motionären begärde att RS-utredningen eller en särskild utredning skulle få
i uppdrag att utarbeta alternativa system för arbetsgivarnas medverkan
med enklare lösningar för arbetsgivarnas vidkommande än f.n. Motionären
anser att arbetsgivarna med modern administrativ teknik och med rationella
betalningsformer för löner och skatter m.m. i allt väsentligt skulle
kunna frikopplas från sina nuvarande uppgifter i fråga om uppbörd och
information.
Utskottet avstyrkte motionen och anförde följande (s. 58):
Utskottet kan i och för sig vitsorda att RS-utredningen inte har haft ett så
genomgripande syfte som motionären önskar. Av propositionen framgår
emellertid att avsikten är att så långt som möjligt utforma uppbördssystemet
så att arbetsgivaren och de skattskyldiga kan använda det betalningssätt
som de finnér mest lämpligt. Även uppgiftslämnandet förenklas som
redan nämnts i viss utsträckning genom det nya förfarandet, och i propositionen
framhålls också betydelsen av att man i olika sammanhang beaktar
möjligheterna att underlätta företagens uppgiftsskyldighet genom samordning
av uppgiftslämnandet. Så t.ex. bör uppgifterna om lönesummorna i
uppbördsdeklarationerna enligt departementschefens uppfattning också
kunna användas som underlag för statistikproduktionen. Dessa deklarationer
och kontrolluppgifter torde — som framgår av propositionen - under
vissa förutsättningar också kunna samordnas med socialförsäkringen och
de särskilda arbetsgivaruppgifterna, som i så fall kan slopas.
Det är givetvis angeläget att möjligheterna till förenklingar för arbetsgivarna
tas till vara. Av det anförda framgår också att möjligheterna härtill
kommer att uppmärksammas av statsmakterna även i fortsättningen. Det
system som nu föreslås torde lätt kunna anpassas till de ändrade betalningssystem
som kan bli aktuella i framtiden. Med hänvisning härtill och
till att RS-utredningen nu kommer att avvecklas avstyrker utskottet motionen
1977/78:975.
Frågan om en allmän förenkling av företagens uppbörds- och uppgiftsskyldighet
har uppmärksammats sedan lång tid tillbaka. En redogörelse för
arbetet härmed tidigare år har lämnats i finansutskottets betänkande FiU
1976/77:3. År 1977 antog riksdagen vissa riktlinjer för hur företagens
uppgiftslämnande skulle begränsas och underlättas (prop. 1976/77:115,
FiU 1976/77:25). Enligt dessa riktlinjer skulle nya uppgiftskrav och uppgiftsrutiner,
såväl tillfälliga som permanenta, prövas hårdare. Vidare skulle
de rutiner som redan fanns gås igenom systematiskt. För det tredje
skulle i framtiden rutinerna inom varje verksamhetsområde prövas fortlöpande
eller med jämna mellanrum. Avsikten var att de enskilda myndigheterna
skulle svara för huvuddelen av arbetet men att en särskild delegation
vid sidan härav skulle verka för att förenkla och hålla nere företagens
tl Riksdagen 1980181. 6 sami. Nr 2
SkU 1980/81:2
4
uppgiftslämnande. Denna delegation för företagens uppgiftslämnande
m.m. (DEFU, B 1977:09) tillkallades 1977. Av direktiven framgår bl.a. (se
1978 års kommittéberättelse del II B 8) att utredningsarbetet omfattar bl.a.
skatteområdet. Uppdraget har tidsbegränsats till tre år och skall avslutas
med en utvärdering av verksamheten. Arbetet väntas pågå t.o.m. 1980.
Kvarskatteavgift
Gällande regler om kvarskatteavgift infördes 1974 i stället för den dåvarande
12-procentiga kvarskatteräntan (prop. 1974:159, SkU 1974:57). Avgiften
utgår med 8% om K-skatten överstiger 5000 kr. och annars med
6%. Avgiftsbelopp under 50 kr. debiteras inte. Avgiften kan nedsättas till
3% om den kvarstående skatten beror på förhållanden varöver den skattskyldige
inte kunnat råda (85 § 2 mom. UBL). Att en begränsad avgift skall
utgå i sådana fall har motiverats med att kvarskatteavgiften inkluderar
ränta. Kvarskatteavgift skall påföras även i samband med taxeringshöjning,
ändrad preliminär skatt eller rättelse av debitering, och avgiften skall
då bestämmas till belopp som skulle ha utgått om beräkningen gjorts vid
den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt. Avgiften är inte
avdragsgill vid taxeringen och är väsentligen att se som ett påtryckningsmedel
för att uppnå tillräckliga inbetalningar av preliminär skatt. Den som
vill undvika kvarskatteavgift kan erlägga fyllnadsinbetalning av preliminär
skatt senast den 30 april året efter inkomståret (27 § 3 mom. UBL).
Respitränta utgår på tillkommande skatt och beräknas för en tid av högst
två år räknat fr.o.m. april året efter taxeringsåret. Även vid återbetalning
av skatt utgår ränta (ö-skatteränta och restitutionsränta). Räntesatsen för
respitränta, ö-skatteränta och restitutionsränta fastställs årligen i december
med utgångspunkt i den då gällande inlåningsräntan i bank.
Kvarskatteavgiften beräknas individuellt för makar och barn. I sitt nyssnämnda
betänkande SkU 1978/79:57 behandlade utskottet ett motionsyrkande
av innebörd att kvarskatteavgift och ränta skall beräknas gemensamt
för makar på motsvarande sätt som gällde enligt äldre bestämmelser
och även gemensamt för makar och barn. Med hänvisning till de skäl som
legat till grund för gällande regler avstyrkte utskottet motionen. Bakgrunden
till att tidigare regler ändrats i detta hänseende var enligt utskottet
önskemål att förenkla reglerna och att skälet för en särbehandling av
makar minskat i styrka eftersom inkomstbeskattningen numera i allt väsentligt
är individuell.
En framställning 1979 om förlängning av tidsfristen för fyllnadsinbetalning
av skatt m.m. till den 15 juni prövas f.n. inom budgetdepar tementet.
Till stöd för framställningen har bl.a. åberopats de förbättrade möjligheter
till anstånd med avlämnande av självdeklaration som in förts fr.o.m. 1980
års taxering. Reglerna innebär att anstånd kan medges t.o.m. den 31 maj
eller om synnerliga skäl föreligger t.o.m. den 15 juni taxeringsåret. Revisions-
och redovisningsbyråer m.fl. som yrkesmässigt biträder de skatt
-
SkU 1980/81:2
5
skyldiga med att upprätta deklaration, kan efter ansökan få tillstånd att
lämna deklarationer enligt tidsplan under perioden den I april till den 31
maj. Enligt framställningen motverkas syftet med dessa bestämmelser av
att fyllnadsinbetalning av skatt måste göras senast den 30 april.
Riksskatteverkets uppbördssektion har i en promemoria avgett yttrande
över framställningen och över ett av budgetdepartementet till handlingarna
fogat utkast till lagändringar. Innebörden av detta utkast är att tidsgränsen
för fyllnadsinbetalning m.m. generellt flyttas fram till den 30 juni taxeringsåret.
I promemorian avstyrker riksskatteverket av flera skäl en generell förlängning
av tiden för fyllnadsinbetalningar. Bl.a. kan nämnas att en sådan
förlängning enligt promemorian strider mot grundläggande målsättningar
för uppbördssystemet och skulle skapa allvarliga problem för berörda
myndigheter. Förslaget skulle också medföra ett räntebortfall för staten på
ca 110 milj.kr. Att medge en förlängning av betalningstiden endast för den
som fått anstånd med deklarationen skulle enligt uppbördssektionen helt
strida mot de rättviseprinciper som bör gälla för alla skattskyldiga. En
sådan lösning skulle dessutom medföra ett väsentligt merarbete för myndigheten
med särskilda förteckningar för dem som erhållit anstånd och
registreringar av dessa. Uppbördssektionen avråder således även från en
sådan lösning.
Utskottet
I två av de aktuella motionerna återkommer vissa krav på utredning om
genomgripande förändringar i fråga om företagens uppbörds- och uppgiftsskyldighet.
Övriga motionsyrkanden rör vissa detaljändringar i reglerna
om debitering och uppbörd av skatt.
Företagens uppbörds- och uppgiftsskyldighet
I motionen 1979/80: 1071 begär motionären en expertutredning i syfte att
skyndsamt pröva möjligheterna att förenkla och samordna företagens skyldighet
att lämna statistiska m.fl. uppgifter och att redovisa och betala olika
skatter och avgifter. Motionären räknar upp olika uppgifts- och betalningstillfällen
under året och anför att mycket av den växande byråkratin skulle
kunna undvikas om företagen kunde få redovisa statistikuppgifter samt
olika skatter och avgifter vid ett enda tillfälle varje år.
Utskottet har förståelse för syftet att i möjligaste mån underlätta företagens
redovisnings- och uppgiftsskyldighet. Med anledning av vad motionären
anför vill utskottet emellertid framhålla att även samhällets krav på en
regelbunden och säker skatteuppbörd och på uppgifter för samhällsplaneringen
bör beaktas. Statistikuppgifterna kan f.ö. också ha väsentlig betydelse
för företagens egen planering. Utskottet vill också nämna att den i
SkU 1980/81:2
6
motionen lämnade uppgiftskatalogen bl.a. innehåller olika utbetalningar
som grundar sig på avtal mellan parterna på arbetsmarknaden.
Som framgår av den tidigare redogörelse har statsmakterna sedan lång
tid tillbaka uppmärksammat den av motionären aktualiserade frågan. Här
kan nämnas att myndigheterna enligt vissa direktiv som riksdagen har
fastställt 1977 fortlöpande skall ompröva de krav som ställs på företagen
och att en särskild delegation (DEFU) har tillsatts 1977 för att pröva
hithörande frågor. Avsikten är att DEFU:s arbete skall avslutas 1980 med
en utvärdering av verksamheten. Med hänsyn till det arbete som pågår
med dessa frågor finner utskottet att någon åtgärd med anledning
av motionen inte är påkallad. Utskottet avstyrker således motion
1979/80:1071.
I motion 1979/80:606 begär motionärerna att riksskatteverket eller en
särskild utredning får i uppdrag att utarbeta alternativa system för arbetsgivarnas
medverkan i skatteuppbörden. Motionärerna kritiserar att RS-utredningen,
som legat till grund förde våren 1979 genomförda ändringarna i
uppbördsförfarandet, inte inriktats på behovet att förenkla och underlätta
företagens uppbördsarbete. De anser att arbetsgivarna med modern administrativ
teknik och med rationella betalningsformer för löner och skatter
m.m. i allt väsentligt skulle kunna frikopplas från sina nuvarande uppgifter
i fråga om uppbörd och information.
Ett motsvarande yrkande prövades av riksdagen våren 1979 men föranledde
ingen åtgärd. Som utskottet anförde i sitt betänkande Sk-U
1978/79:50 var avsikten med de nya regler som då genomfördes att så långt
som möjligt utforma uppbördssystemet så att arbetsgivarna och de skattskyldiga
kan använda det betalningssätt som de finnér mest lämpligt, och
det nya systemet torde - inom ramen för nuvarande principer - lätt kunna
anpassas till de ändrade betalningsrutiner som kan bli aktuella i framtiden.
Utskottet vill inte bestrida att utvecklingen av nya rutiner kan medföra att
en ny utredning kan komma att te sig motiverad, och utskottet förutsätter
att statsmakterna har sin uppmärksamhet riktad härpå. Enligt utskottets
uppfattning bör emellertid en prövning av frågan kunna anstå till dess att
utvärderingen av taxerings- och uppbördsförfarandet och av DEFU:s arbete
föreligger. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1979/80:606.
Inbetalning av kvarskatt
Yrkandet i motion 1979/80: 267 går ut på att den som betalar A-skatt och
som erhållit kvarskatt skall få möjlighet att själv betala sin kvarskatt i två
omgångar i stället för att arbetsgivaren gör skatteavdrag.
Om den som själv vill betala sin kvarskatt gör så att han mot slutet av
december visar arbetsgivaren att han erlagt den del av skatten som förfaller
till betalning i mars, skall skatteavdrag för januari och februari
givetvis inte göras. 1 allmänhet torde det också stå öppet för arbetstagaren
att i februari månad själv erlägga den del av skatten som förfaller till
SkU 1980/81:2
7
betalning i maj. Som motionären konstaterar fordrar emellertid arbetsgivaren
i vissa fall att hela skatten betalas före årsskiftet. De som har ett
mycket stort antal utbetalningar av löner — eller pensioner - kan i vissa
fall motivera ett sådant krav med att deras betalnings- eller redovisningsrutiner
annars skulle försvåras. Utskottet utgår från att frågan i andra fall kan
lösas i samförstånd mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Mot denna
bakgrund avstyrker utskottet att reglerna ändras. Enligt utskottets uppfattning
fordras inte heller någon annan åtgärd med anledning av motion
1979/80:267, som utskottet således avstyrker.
Kvarskatteavgift
På kvarstående skatt utgår kvarskatteavgift med 8% om beloppet överstiger
5000 kr. och annars med 6%. Avgiftsbelopp under 50 kr. debiteras
inte. Om kvarskatten beror på förhållanden som den skattskyldige inte
kunnat råda över, t.ex. oväntade avvikelser från självdeklarationen, kan
avgiften efter ansökan nedsättas till 3%. Den som vill undvika kvarskatteavgift
kan senast den 30 april under taxeringsåret göra fyllnadsbetalning
av preliminär skatt.
I motion 1979/80: 352 anför motionärerna att anstånd med avlämnande av
självdeklaration numera kan erhållas t.o.m. den 31 maj eller om synnerliga
skäl föreligger t.o.m. den 15 juni under taxeringsåret. Motionärerna framhåller
att tidsgränsen för fyllnadsbetalningar medför olägenheter för den
som erhållit anstånd med deklarationen till efter den 30 april och begär en
översyn av bestämmelserna.
Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att den som fått anstånd
med deklarationen till efter den 30 april kan ha svårigheter att i rätt
tid bedöma i vad mån han bör göra fyllnadsbetalning. De olägenheter detta
medför drabbar ett begränsat antal skattskyldiga och innebär bl.a. att
fyllnadsbetalningar inte framstår som meningsfulla för den som trots sådana
betalningar ändå måste betala kvarskatteavgift.
Som framgår av den tidigare redogörelsen har riksskatteverket i ett
remissyttrande över en framställning till regeringen i samma fråga haft
flera invändningar mot de förslag till lösningar som då var aktuella. Enligt
utskottets uppfattning bör regeringen och rikskatteverket skyndsamt undersöka
om det går att finna acceptabla utvägar för att helt eller delvis lösa
de problem som onekligen föreligger. Eftersom frågan redan uppmärksammas
av regeringen torde någon särskild framställning av riksdagen inte
erfordras. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1979/80:352 i den
mån den inte är tillgodosedd med vad utskottet anfört.
1 motion 1979/80: 1593 yrkas att kvarskatteavgift skall beräknas gemensamt
för makar på samma sätt som gällt för den kvarskatteränta som år
1974 ersattes av nuvarande regler. Om den ene maken betalat in för
mycket skatt och den andre för litet bör enligt motionärens uppfattning
SkU 1980/81:2
kvarskatteavgiften — eller eventuell ränta på den överskjutande preliminärskatten
- beräknas endast på skillnadsbeloppet.
Som utskottet anfört tidigare vid sin behandling av motsvarande yrkanden
är bakgrunden till att reglerna ändrats i detta hänseende bl.a. att man
velat åstadkomma förenklingar. Att reglerna fått sin nuvarande utformning
förklaras också av att skälen för särskilda bestämmelser i fråga om makar
minskat i styrka eftersom inkomstbeskattningen numera i väsentlig utsträckning
är individuell. Även om makarna fortfarande har gemensam
ekonomi, torde de i regel inte ha särskilda svårigheter att var för sig
beräkna sin skatt. I vissa fall kan dock situationen för den ene maken och
bedömningen av hans deklaration i väsentlig grad påverka beskattningen
för den andre maken. Om kvarskatt av oförutsedd anledning då uppkommer
har den skattskyldige emellertid möjlighet att efter ansökan få kvarskatteavgiften
reducerad till 3%. Enligt utskottets uppfattning föreligger
därför inte skäl till ändrad ståndpunkt i denna fråga. Utskottet avstyrker
således motion 1979/80: 1593.
Utformningen av skattsedlarna
I motion 1979/80: 1086 tar motionärerna upp en speciell fråga som rör
debiteringen av vissa socialförsäkringsavgifter. Den som haft inkomst av
annat förvärvsarbete än anställning skall i allmänhet erlägga sådana avgifter
med sammanlagt högst 30,9% av avgiftsunderlaget. Detta underlag
varierar något för de olika avgifterna men utgår i princip från den aktuella
inkomsten av annat förvärvsarbete sedan avdrag gjorts för avgifterna i
form av schablonavdrag och avdrag för överskjutande avgifter från föregående
år. Avgifterna debiteras på skattsedeln för slutlig skatt i ett sammanlagt
slutbelopp. Att avdrag för egenavgifter medgetts vid inkomstberäkningen
framgår inte av skattsedeln och inte heller hur avgifterna beräknats.
Motionärerna anför att detta förhållande medför att skattsedlarna inte ger
ett riktigt uttryck för den samlade skatte- och avgiftsbördan och att många
skattskyldiga inte rätt kan tolka skattsedeln. De yrkar därför att riksskatteverket
skall få i uppdrag att utarbeta mer begripliga skattsedlar och att i
avvaktan härpå förbättra den årliga informationen till dem som erlägger
egenavgifter.
Enligt utskottets uppfattning bör målsättningen givetvis vara att utforma
skattsedlarna på ett lättfattligt sätt även när det gäller avgifter. Att detta
inte har kunnat ske har sin förklaring i att reglerna för egenavgifterna är
tämligen komplicerade och att utrymmet på skattsedlarna är begränsat.
Vidare kan konstateras att riksskatteverket koncentrerar sin information
till de skattskyldiga i samband med deklarationen, och att de då får uttömmande
uppgifter om hur avgifterna beräknas. Det skulle givetvis vara
värdefullt om riksskatteverket kunde lämna en utförlig redogörelse om
avgifterna även i samband med den information om våra skatter som utgår
SkU 1980/81:2
9
samtidigt med debetsedlarna. Hur informationen till de skattskyldiga bäst
bör utformas är emellertid en lämplighetsfråga, och utskottet utgår från att
riksskatteverket i sitt fortlöpande arbete härmed liksom hittills kommer att
beakta de olika aspekter som kan anläggas på dessa frågor. Med det
anförda avstyrker utskottet motion 1979/80:1086.
Utskottet hemställer
1. beträffande företagens uppbörds- och uppgiftsskyldighet
att riksdagen avslår
a) motion 1979/80:606.
b) motion 1979/80: 1071,
2. beträffande inbetalning av kvarskatt
att riksdagen avslår motion 1979/80:267,
3. beträffande kvarskatteavgift
att riksdagen avslår
a) motion 1979/80: 352,
b) motion 1979/80:1593,
4. beträffande utformningen av skattsedlarna
att riksdagen avslår motion 1979/80: 1086.
Stockholm den 8 oktober 1980
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson
(c), Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s). Hagar Normark (s),
Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp). Egon
Jacobsson (s), Rolf Andersson (c)*, Johan Olsson (c)* och Ewy Möller
(m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980