om vissa namnlagsfrågor (Betänkande 1985/86:LU19 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande
1985/86:19

om vissa namnlagsfrågor

1985/86:19

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet fyra motioner i vilka tas upp vissa
namnlagsfrågor. Motionerna rör frågor om vidgad rätt till namnbyte för
adoptivbarn, förälders samtycke till namnbyte för underårigt barn samt
stavningen av efternamn.

Motionerna avstyrks av utskottet med hänvisning till pågående arbete
inom regeringskansliet.

Motionsyrkanden

Motion 1985/86:L210 av Margareta Winberg (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av 31 § i namnlagen så att ett mera
generöst namnbyte för adoptivbarn blir möjligt.

Motion 1985/86:L215 av Margareta Andrén (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om sådan ändring i namnlagen att utländska
adoptivbarn kan erhålla mer än ett svenskt förnamn.

Motion 1985/86:L233 av Egon Jacobsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar om sådan ändring i namnlagen att även den förälder som inte är
vårdnadshavare skall ge sitt samtycke till namnbyte för underårigt barn.

Motion 1985/86:L235 av Margitta Edgren och Kjell-Arne Welin (båda fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
namnlagen bör ändras så att motionens förslag om stavningen av efternamn i
folkbokföringens register genomförs.

I motionen tas upp frågan om ändring av den enskildes efternamn när
folkbokföringens register datoriseras.

Gällande ordning

Den 1 januari 1983 trädde den nya namnlagen (1982:1134) i kraft. Den
ersatte då 1963 års namnlag.

Bestämmelserna i den nya namnlagen om förvärv av förnamn innebär dels
att varje barn skall ges ett eller flera förnamn, dels att förnamnen skall inom
tre månader från födelsen anmälas till pastorsämbetet (30 §). Själva
förvärvet av förnamnet sker genom anmälningen till pastorsämbetet och inte 1

1 Riksdagen 1985/86. 8sami. Nr 19

genom förnamnsgivningen (34 §). I fråga om förnamn gäller vidare att
tillägg, utbyte eller strykning får ske genom anmälan till pastorsämbetet vid
ett enda tillfälle. Byte eller strykning av förnamn får äga rum endast om ett av
de ursprungliga förnamnen behålls (31 §). Den som endast getts ett förnamn
kan således inte byta eller stryka det namnet. Däremot kan vederbörande
lägga till ett förnamn. Tillägg, ändring eller strykning av förnamn i andra fall
kan efter ansökan medges av patent- och registreringsverket, om det finns
särskilda skäl för det (33 §).

För den som är under 18 år skall anmälan eller ansökan om namnbyte göras
av barnets vårdnadshavare (48 §). Bestämmelsen gäller dock inte då den
underårige har ingått äktenskap. För byte av underårigs efternamn krävs
samtycke av förälder som inte är vårdnadshavare eller tillstånd av domstol
(6 §). Något motsvarande krav ställs inte upp när det gäller byte, tillägg eller
strykning av underårigs förnamn. Om barnet är över 12 år skall det självt ha
samtyckt till namnbyte för att detta skall komma till stånd (48 §).

Bestämmelserna om makars efternamn i den nya namnlagen har utformats
så att de som ingår äktenskap efter lagens ikraftträdande kan välja antingen
att ha mannens eller kvinnans efternamn som gemensamt eller att behålla var
och en sitt efternamn från tiden närmast före äktenskapet (9 §). Makar som
har behållit sina efternamn kan senare under äktenskapet få namngemenskap
genom att en av makarna efter anmälan hos pastorsämbetet byter till
den andra makens efternamn (10 §). Som gemensamt efternamn får dock
inte väljas ett namn som en make har förvärvat i ett tidigare äktenskap (9 och
10 §§). En make som vid äktenskapets ingående eller under äktenskapet har
bytt efternamn kan sedan under eller efter äktenskapet genom anmälan till
pastorsämbetet byta tillbaka till sitt namn som ogift (10 §). Vill makarna göra
ytterligare namnbyten krävs tillstånd av patent- och registreringsverket. För
bifall till en sådan ansökan krävs synnerliga skäl (14 §).

Några särskilda övergångsbestämmelser som tog sikte på namnbyte för
makar som ingått äktenskap före den nya namnlagens ikraftträdande
infördes inte. I de fall där hustrun genom giftermålet automatiskt förvärvat
mannens efternamn och makarna nu vill ha namngemenskap under hustruns
namn som ogift innebär således bestämmelserna att hustrun genom en
anmälan till pastorsämbetet kan byta till sitt efternamn som ogift medan
mannen måste ansöka hos patent- och registreringsverket om att få förvärva
namnet.

Den som vill byta sitt efternamn i andra fall än de som omfattas av reglerna
om makars namn, t. ex. ta ett nybildat namn, kan ansöka om tillstånd till
bytet hos patent- och registreringsverket. Med byte av efternamn jämställs
ändring av efternamns stavning (11 §). Samtliga slag av stavningsändringar
anses som byte av efternamn.

Från stavningsändring är att skilja rättelse i kyrkobok av ett namns
stavning. Sådan rättelse kan ske genom beslut av pastorsämbetet enligt 14 §
folkbokföringskungörelsen (1967:495). Rättelse torde kunna ske endast när
namnhavaren, exempelvis med hänvisning till tidigare anteckningar i kyrkobok,
kan påvisa att namnet blivit felstavat vid införingen i kyrkoboken (se O.
Höglund, Namnlagen - En kommentar, Stockholm 1985, s. 110).

Enligt 19 § förvaltningslagen (1971:290) kan ett beslut rättas, om det till

LU 1985/86:19

följd av skrivfel eller liknande förbiseende innehåller uppenbar oriktighet.
Bestämmelsen kan tillämpas vid rättelse av uppenbart oriktig uppgift i
folkbokföringens register. I proposition 1985/86:80 om ny förvaltningslag
föreslås en motsvarande bestämmelse om rättelse i beslut av skrivfel och
liknande. Dessutom föreslås en ny bestämmelse av innebörd att en myndighet
skall ändra sitt beslut, om den finner att beslutet är uppenbart oriktigt på
grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning.

Om ett folkbokföringsregister är ett ADB-register, kan rättelse i registret
även göras med stöd av 8 § datalagen (1973:289). Enligt denna bestämmelse
skall nämligen oriktig personuppgift som ingår i personregister rättas, om det
finns skäl för det.

Motionsmotiveringar

I motion L210 (s) framhålls att många adoptivföräldrar reagerat mot den nya
ordning som införts i namnlagen när det gäller rätten till byte av förnamn.
Motionären anser att ett utländskt barn självfallet alltid skall ha kvar sin
gamla identitet genom att barnet behåller något av sina gamla namn. Den i
namnlagen föreskrivna begränsningen av rätten att byta förnamn upplevs
emellertid som formalistisk och småskuren. Motionären anser att en enkel
ändring av 31 § namnlagen eller ett särskilt tillägg till lagen rörande
adoptivbarns förnamn borde undanröja problemet.

Även i motion L215 (fp) hävdas att många adoptivföräldrar är missnöjda
med gällande ordning i fråga om rätten till byte av förnamn. Motionären
uppger att föräldrarna ofta vill att barnet skall förutom tilltalsnamn ha t. ex.
något av adoptivföräldrarnas namn. Erfarenheten visar också enligt motionären
att många adoptivföräldrar inte informerats om namnlagens bestämmelser
om förnamn, vilket medfört tråkiga missförstånd. Möjligheten att hos
patent- och registreringsverket begära tillstånd att få ytterligare ett förnamn
innebär enligt motionären både tidsspillan, onödig kostnad och krångel.
Motionären anser att det finns tillräcklig erfarenhet av den nya namnlagen
och pekar på att det från flera håll har aktualiserats en ändring i namnlagen
som innebär att utländska adoptivbarn kan erhålla mer än ett svenskt
förnamn. Motionären hänvisar vidare till att frågan om en sådan ändring
tidigare behandlats av riksdagen och att riksdagen därvid beslutat att ge
regeringen till känna att en begränsad översyn av namnlagen borde ske.
Eftersom något förslag från regeringen i anledning härav ännu inte lämnats,
anser motionären att frågan bör aktualiseras på nytt. I motionen yrkas därför
att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i namnlagen att
utländska adoptivbarn kan erhålla mer än ett svenskt förnamn.

Motionärerna i motion L233 (s) hänvisar till den gällande bestämmelsen i
namnlagen om att vårdnadshavares samtycke krävs vid namnbyte för
underårigt barn. Den förälder som efter en äktenskapsskillnad erhåller
vårdnaden av barn kan enligt vad som framhålls i motionen ensidigt begära
ändring av barnets förnamn, vilket i praktiken också skett. Namnlagen
medger inte att den förälder som inte är vårdnadshavare kan förhindra ett
sådant namnbyte. Motionärerna yrkar därför att namnlagen ändras så att

LU1985/86:19

även den förälder som inte är vårdnadshavare skall ge sitt samtycke till
namnbyte för underårigt barn.

I motion L235 (fp) hänvisas till att datoriseringen av kyrkobokföringens
register medfört att vissa människors personnamn inte blivit korrekt
överförda. Som exempel nämns att släktnamnet Ohlsson vid införandet i det
datorbaserade registret ändrats till Olsson. Enligt motionärerna finns det
människor som upplever en sådan ändring som ett intrång i den personliga
integriteten medan andra mer ser det som ett praktiskt problem. Motionärerna
anser att den enskildes namn i fortsättningen inte bör förvanskas när
folkbokföringens register datoriseras. På begäran av den som berörs bör man
utan kostnad för vederbörande göra rättelse av namn i registren i de fall
namnen blivit felaktiga på grund av datoriseringen.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor som rörde namnlagen behandlades av riksdagen vid 1984/85 års
riksmöte med anledning av motioner. Lagutskottet inhämtade yttranden
över två av motionerna, i vilka behandlades spörsmål om förnamn för
adoptivbarn, makars byte av efternamn och det administrativa förfarandet i
namnärenden. Lagutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända betänkande
att namnlagen varit i kraft i endast knappt två år och att några mer
omfattande erfarenheter av lagens tillämpning ännu inte erhållits (LU
1984/85:3 s. 9). Med hänsyn till vad som anförts i remissyttrandena kunde
enligt utskottets mening emellertid konstateras att det i vissa fall torde vara
möjligt att ytterligare förenkla namnförfarandet utan att grundprinciperna
bakom lagen rubbades. Utskottet förordade därför att regeringen i lämpligt
sammanhang övervägde om vissa begränsade ändringar borde göras i
namnlagen. Därvid borde särskilt prövas om det är lämpligt att lagstiftningsvägen
underlätta för makar som har ingått äktenskap före den nya
namnlagens ikraftträdande att få namngemenskap under hustruns namn som
ogift samt om det föreligger ett behov att på enklare sätt än för närvarande
tillföra adoptivbarn flera förnamn. Utskottet uteslöt inte att även andra
frågor kunde bli aktuella vid översynen av namnlagen. Utskottet hemställde
att det anförda skulle ges regeringen till känna.

Skrivelse till regeringen

I en skrivelse den 25 november 1985 till regeringen har patent- och
registreringsverket framhållit med hänvisning till vissa domar att utvecklingen
av rättspraxis på namnområdet under senare år försvårat för verket såsom
administrativ myndighet att upprätthålla en enhetlig tillämpning av bl. a.
reglerna om synnerliga skäl. Verket har vidare anfört att regleringen av
namnfrågorna är komplex och oöverskådlig, inte minst från den enskildes
synpunkt. En följd härav blir att de personer som ansöker om namnbyte i
många fall har svårt att acceptera att deras ansökan inte kan bifallas.
Ytterligare en komplicerande faktor är enligt verket uppdelningen av
namnärenden på tre instanser, nämligen verket självt, de allmänna domsto -

LU 1985/86:19

larna och pastorsämbetena. Vidare är ansvarsfördelningen mellan patentverket
och pastorsmyndigheterna inte helt klar, vilket åstadkommer ytterligare
bekymmer för såväl allmänheten som myndigheterna.

Med hänsyn till det anförda har verket ansett tiden vara mogen för en
översyn av namnlagen. I skrivelsen har därför hemställts att tillämpningen av
namnlagen undersöks mot bakgrund av vunna erfarenheter på området och
att förslag lämnas till åtgärder som kan bidra till enkelhet och följdriktighet
vid handläggningen av namnärenden. Principerna för avgiftssättningen i
namnärenden bör också ses över.

Svar på fråga i riksdagen

Den 13 februari 1986 har justitieministern besvarat en fråga av Martin Olsson
(c) om när förslag om vissa smärre ändringar i namnlagen i anledning av
riksdagsbeslutet år 1984 kan väntas bli framlagt. I frågan har pekats på att
vissa spärregler i den nya namnlagen visat sig medföra en del problem dels för
makar som har ingått äktenskap före den nya lagens ikraftträdande och som
önskar anta hustruns namn som ogift som gemensamt efternamn, dels för
adoptivföräldrar som önskar kunna ge adoptivbarnet ytterligare nya förnamn
utöver det förnamn som lagen tillåter. I sitt svar har justitieministern
anfört att arbetet med en departementspromemoria i ämnet har påbörjats.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet fyra motioner i vilka tas upp vissa
namnlagsfrågor.

Nuvarande namnlag (1982:670) gäller sedan den 1 januari 1983. Bestämmelserna
om makars efternamn innebär att de som ingår äktenskap kan i
princip välja antingen att ha mannens eller kvinnans efternamn som
gemensamt eller att behålla var och en sitt efternamn. De makar som har
behållit sina namn som ogifta kan genom en anmälan till pastorsämbetet
senare under äktenskapet få namngemenskap under endera makens namn
som ogift. En make som bytt till den andre makens namn kan genom en
anmälan byta tillbaka till sitt namn som ogift. Vill makarna göra ytterligare
namnbyten kan sådana medges av patent- och registreringsverket om det
finns synnerliga skäl för det.

Tillstånd till byte av efternamn i andra fall än de som omfattas av reglerna
om makars namn kan ges av patent- och registreringsverket. Med byte av
efternamn jämställs alla slag av ändringar av efternamns stavning. Från
stavningsändring i namnlagens mening är att skilja rättelse av beslut som
innehåller oriktig uppgift i namnhänseende. Enligt förvaltningslagen
(1971:290) kan ett beslut rättas om det till följd av skrivfel eller liknande
förbiseende innehåller uppenbar oriktighet.

I fråga om förnamn gäller att tillägg, utbyte eller strykning får ske
beträffande ett förnamn genom anmälan till pastorsämbetet vid ett enda
tillfälle. Ett ursprungligt förnamn måste alltid behållas. Tillägg, ändring eller
strykning av förnamn i andra fall kan efter ansökan medges av patent- och
registreringsverket, om det finns särskilda skäl för det.

LU 1985/86:19

För den sorn är under 18 år skall anmälan eller ansökan om namnbyte göras
av barnets vårdnadshavare. I fråga om byte av underårigs efternamn krävs
även samtycke av förälder som inte är vårdnadshavare eller tillstånd av
domstol medan motsvarande krav inte ställs upp när det gäller byte, tillägg
eller strykning av underårigs förnamn.

I motionerna 1985/86:L210 (s) och L215 (fp) framhålls att många
adoptivföräldrar är missnöjda med den i namnlagen föreskrivna begränsningen
av rätten att byta förnamn. Motionärerna yrkar därför att riksdagen
hos regeringen begär förslag om sådan ändring i namnlagen att utländska
adoptivbarn kan erhålla fler än ett svenskt förnamn. Motionärerna i motion
1985/86:L233 (s) hänvisar till att den förälder som inte har vårdnaden om ett
barn inte kan förhindra att barnets förnamn ändras på begäran av vårdnadshavaren.
I motionen yrkas därför att namnlagen ändras så att samtycke till
namnbyte för underårigt barn skall inhämtas från den förälder som inte är
vårdnadshavare. Enligt motionärerna i motion 1985/86:L235 (fp) förekommer
att människors personnamn inte blir korrekt överförda när kyrkobokföringens
register datoriseras. Motionärerna yrkar därför att registernamn,
som blivit felaktiga på grund av datoriseringen, skall rättas utan kostnad för
namninnehavaren.

Som närmare framgår av redogörelsen ovan (s. 4) förordade utskottet år
1984 (LU 1984/85:3) med anledning av motioner att regeringen i lämpligt
sammanhang övervägde om vissa begränsade ändringar borde göras i
namnlagen. Därvid borde särskilt prövas om det är lämpligt att lagstiftningsvägen
underlätta för makar som har ingått äktenskap före den nya
namnlagens ikraftträdande att få namngemenskap under hustruns namn som
ogift samt om det föreligger ett behov att på enklare sätt än för närvarande
tillföra adoptivbarn flera förnamn. Också andra frågor kunde enligt utskottet
bli aktuella. Vad utskottet anfört om en begränsad översyn av namnlagen
gavs regeringen till känna.

Justitieministern har den 13 februari 1986, då han i riksdagen besvarade en
fråga om ändringar i namnlagen, upplyst att ett arbete med framtagande av
en departementspromemoria i saken påbörjats inom justitiedepartementet.

Utskottet konstaterar att namnlagen nu varit i kraft under drygt tre år och
att det under den tiden visat sig att reglerna i lagen medför vissa tillämpningssvårigheter
och bland allmänheten upplevs som krångliga och svåröverskådliga.
Att problem uppstått i tillämpningen belyses bl. a. av de nu aktuella
motionerna. Utskottet anser därför att den av riksdagen år 1984 begärda
översynen bör utvidgas till att avse, förutom de då berörda frågorna om
makars efternamn och adoptivbarns förnamn, de andra namnfrågor som
tagits upp i de nu aktuella motionerna. Utskottet utgår från att det
beredningsarbete som nu påbörjats inom justitiedepartementet får denna
inriktning. Med hänsyn till namnfrågornas betydelse vill utskottet understryka
vikten av att arbetet bedrivs skyndsamt.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att något initiativ från
riksdagens sida med anledning av motionerna inte är påkallat.

LU 1985/86:19

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:L210, 1985/86:L215,
1985/86:L233 och 1985/86:L235.

Stockholm den 11 mars 1986

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c),
Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Inger
Hestvik (s), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt
(s), Ewy Möller (m) och Kjell-Arne Welin (fp).

LU 1985/86:19

gotab Stockholm 1986 10344