om vissa lotterifrågor (Betänkande 1986/87:KrU5 Kulturutskottet)

Kulturutskottets betänkande
1986/87:5

om vissa lotterifrågor

KrU

1986/87:5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sju motioner om olika lotterifrågor. Flera av
motionerna avser förutsättningarna för de rikslotterier som anordnas av
folkrörelserna, användningen av statens inkomster av spel och möjligheterna
att utnyttja statens organisatoriska resurser för att bl. a. ordna lotterier till
förmån för föreningslivet.

Rätten att ordna lotterier med penningvinster är i princip förbehållen
staten. Utskottet är inte berett att göra en omprövning i detta hänseende.

Utskottet har inhämtat att företrädare för regeringen ställt sig positiva till
att låta utreda frågan om ett folkrörelseägt spelbolag för automatspel samt
andra frågor som berör folkrörelsernas lotterier. Utskottet anför vissa
synpunkter beträffande inriktningen av översynsarbetet.

Utskottet kan inte förorda att det ordnas extralotterier till förmån för
föreningslivet inom Penninglotteriets ram eller att det tas ett riksdagens
initiativ till ett lotteri för att finansiera Gamla stans återstående upprustning.
I sistnämnda hänseende hänvisar utskottet bl. a. till de stödformer som finns
inom bostadssektorn.

Främst med hänvisning till att riksdagen i allmänhet avvisat krav på
specialdestinering av vissa inkomster på statsbudgeten avstyrks motioner om
inrättande av en kultur- och folkrörelsefond baserad på vinstmedel från
statlig spelverksamhet och om att ett lika stort belopp som tipsmedlen utgör
årligen skall tillföras idrotts- och friluftslivet.

Under hänvisning till att ett utvärderingsarbete nu inletts inom justitiedepartementet
avstyrker utskottet tre motioner om utvärdering eller upphävande
av automatspelslagen.

Vid betänkandet har fogats två reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

I motion 1985/86:Kr201 av Lars Ernestam (fp) och Kenth Skårvik (fp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om förbättrade möjligheter för rikslotterierna och om inrättande av
extra föreningslotterier inom Penninglotteriets verksamhet.

1 Riksdagen 1986187.13 sami. Nr5

I motion 1985/86:Kr233 av Erkki Tammenoksa m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
igångsätta ett riksomfattande lotteri för att finansiera Gamla stans återstående
upprustning.

I motion 1985/86: Kr256 av Göran Magnusson (s) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av
lagen om automatspel.

I motion 1985/86:Kr268 av Karl Boo m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrk.
8), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om inrättande av
en kultur- och folkrörelsefond baserad på vinstmedel från statlig spelverksamhet.

I motion 1985/86:Kr298 av Margareta Andrén (fp) och Bengt Rosén (fp)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av lagen (1982:636)
om anordnande av visst automatspel.

I motion 1985/86:Kr307 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrk. 2), att riksdagen hos regeringen begär förslag om att överskottet av
tipsmedlen på sikt skall överföras som stöd till idrotten i enlighet med vad
som anförs i motionen.

I motion 1986/87:Jul02 av Allan Ekström (m) yrkas att riksdagen beslutar att
upphäva lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel.

Motionen, som väckts med anledning av proposition 1986/87:6 om
förverkande m. m., har överflyttats från justitieutskottet till kulturutskottet.

Lotterilagstiftningen, m. m.

Allmänt

Den 1 januari 1983 trädde lotterilagen (1982:1011) i kraft. Lagen bygger i
väsentliga delar på bestämmelserna i den tidigare gällande lotteriförordningen
(1939:207). Sålunda får traditionella lotterier, automatspel, roulettspel
och bingospel m. m. i princip anordnas endast efter tillstånd. Huvudregeln är
alltjämt att behållningen skall tillfalla ideella ändamål eller gå till det
allmänna. I den nya lagen har på olika punkter skrivits in den praxis som har
utbildats vid tillståndsgivning enligt de tidigare reglerna. För lokala ideella
föreningar innebar den nya lagstiftningen vissa förenklingar. Lotterinämnden
har fått en central ställning i fråga om tillståndsgivning enligt lotterilagen.

Bestämmelserna i lotterilagen visade sig snart medföra problem i vissa
avseenden. Som en följd härav beslöt riksdagen efter förslag i proposition
1983/84:45 om vissa ändringar i lotterilagen, som trädde i kraft den 1 januari
1984 (KrU 1983/84:11, rskr. 1983/84:117, SFS 1983:1083). I en ny paragraf i
lotterilagen (17 a §) intogs bestämmelser som gör det möjligt att utan
tillstånd anordna s. k. tillståndslotterier med efterhandsdragning. I lagstiftningsärendet
beslöts vidare bl. a. att insatsernas värde is. k. frisektorlotterier
(14 §) skulle få uppgå till högst tio kronor i stället för högst två kronor.

KrU 1986/87:5

Lotterier med penningvinster

KrU 1986/87:5

Enligt 4 § lotterilagen får lotteri om pengar eller pengars värde inom landet
inte utan särskilt tillstånd av regeringen anordnas för allmänheten i andra fall
eller annan ordning än som anges i lagen. De möjligheter att ordna lotterier
om pengar som lagen medger är starkt begränsade. Penningvinster får
således utgå endast i vissa lotterier - roulettspel, kortspel, tärningsspel och
automatspel på fartyg i internationell trafik - och högsta vinstbeloppet på
varje vinstmöjlighet i sådana spel är låga utom då det gäller automatspel, där
vinsternas storlek inte maximeras i lagen.

Regeringen har meddelat tillstånd till vissa lotterier med penningvinster,
nämligen i första hand lotterier som ordnas av de statliga bolagen Svenska
Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst samt totalisatorvadhållning vid
hästtävlingar, som ordnas av AB Trav och Galopp (ATG). Här bör
anmärkas att vadhållning i samband med hästtävlingar är att anse som lotteri
i lotterilagens mening. Banker har också fått tillstånd att ordna lotterier med
penningvinster. Syftet med dessa lotterier är att främja sparandet. I detta
sammanhang bör också nämnas att lotterimyndigheten (lotterinämnden) får
medge att i s. k. rikslotterier vinster får utgöras av värdepapper (se närmare
härom nedan).

Regeringen har vid flera tillfällen avslagit ansökningar om tillstånd att
anordna lotterier med penningvinster. År 1973 avslogs en ansökan om ett
penninglotteri till förmån för Gamla stans restaurering. År 1984 avslogs en
ansökan från Riksföreningen mot cancer - Cancerfonden om ett sådant
lotteri. Nyligen har regeringen lämnat utan åtgärd en begäran från kds i
Jönköpings län om viss tilläggsavgift vid tippning, vilken avgift skulle tillfalla
u-hjälpen.

I särskilda avsnitt (s. 6—8) lämnas en redovisning för de statliga lotteriernas
och ATG:s verksamhet.

Bingospel, traditionella lotterier m. m.

Med traditionella lotterier avses lotterier i egentlig mening, dvs. sådana
lotterier där antalet insatser och vinster samt värdet av dessa är bestämda i
förväg enligt en uppgjord plan. Vinsterna utgörs i allmänhet av varor och
presentkort på varor.

I 11 § lotterilagen regleras främst traditionella lotterier och bingospel.
Bestämmelserna omfattar dock även vissa övriga lotterier, nämligen motionsbingo
och liknande lotterier. Lotterierna får ordnas endast av svenska
juridiska personer som är ideella föreningar. Föreningen måste ha till
huvudsakligt syfte att främja allmännyttigt ändamål inom landet och i sin
verksamhet huvudsakligen tillgodose sådant ändamål. Vissa undantag från
de angivna reglerna kan göras.

Enligt 12 § lotterilagen får vinsterna inte utgöras av pengar eller värdepapper.
Om lotterierna får bedrivas inom flera län får tillståndsmyndigheten - i
sådana fall lotterinämnden - dock medge att vinster utgörs av värdepapper.
Föredragande departementschefen uttalade i propositionen med förslag till
lotterilag m. m. bl. a. följande:

1* Riksdagen 1986187.13 sami. Nr5

Det bör ankomma på nämnden att från fall till fall pröva frågan i vilken
utsträckning värdepapper bör få förekomma som vinster. Utgångspunkten
bör dock, liksom för närvarande, vara att vinsterna i dessa lotterier i allt
väsentligt inte skall utgöras av värdepapper. I den mån värdepapper för
närvarande förekommer i rikslotterier torde värdet av dessa, inklusive
vinstskatten, som regel inte överstiga 10—15 % av vinsternas totala värde.
Med hänsyn bl. a. till att varurabatter inte utgår för vinster som utgörs av
värdepapper är intresset från lotterianordnarnas sida för vinster av detta slag
i viss mån begränsat.

Vid tillståndsprövning enligt 11 § skall särskild hänsyn tas till vilket behov av
lotteriinkomster som sammanslutningen kan anses ha för sin verksamhet
samt till det utrymme för lotterier som kan antas finnas på marknaden.

Enligt 13 § lotterilagen prövar länsstyrelsen frågan om tillstånd. Om
lotteriet skall bedrivas i flera län är dock lotterinämnden tillståndsmyndighet.

S. k. frisektor-lotterier

114 § lotterilagen regleras s. k. frisektor-lotterier. Syftet med reglerna är att
allmänt sett minska administrationen inom lotteriområdet. Frisektor-lotterier
ordnas av sådan ideell förening som avses i 11 § och som är verksam
huvudsakligen inom endast en kommun. Värdet av varje insats är begränsad
till tio kronor och högsta vinsten till 500 kr. Insatserna får under en
tolvmånadersperiod uppgå till högst 30 000 kr. Tillstånd meddelas av
polismyndigheten. Tillståndet gäller i regel under en treårsperiod.

Vissa bingospel

Då det gäller bingospel är huvudregeln att bingospel får ordnas endast av
ideella föreningar med stöd av 11 §. I viss utsträckning får dock bingospel
efter tillstånd av länsstyrelsen ordnas i samband med offentlig nöjestillställning
(16 §). Det är således i sådana fall fråga om bingo som bedrivs
kommersiellt.

Lotterier som får ordnas utan tillstånd

Tillställningslotterier får ordnas utan tillstånd under förutsättning bl. a. att
insatserna och högsta vinsten är begränsade på visst sätt och att vinstdragningen
förrättas i förväg (17 §). Med stöd av dessa bestämmelser får ordnas
bl. a. sedvanliga tombolalotterier samt chokladhjul, lyckohjul, pilkastning
och bollkastning.

Lotterier enligt 17 § förutsätter förhandsdragning. Efter en lagändring
som trädde i kraft den 1 januari 1984 är det, som ovan nämnts, numera
möjligt att med stöd av en ny paragraf i lotterilagen, 17a §, anordna
tillställningslotterier med efterhandsdragning.

KrU 1986/87:5

Övriga lotterier

KrU 1986/87:5

Då det gäller reglerna för bl. a. automatspel, roulettspel, tämingsspel och
kortspel hänvisar utskottet i första hand till lotterilagen och propositionen
1981/82:170.

Lotterinämnden

År 1974 inrättades lotterinämnden (prop. 1974:51, NU 1974:21, rskr.
1974:154). I samband med tillkomsten av lotterilagen permanentades
nämnden (se främst prop. 1981/82:170 s. 100 och 314). Enligt förordningen
(1982:1012) med instruktion för lotterinämnden är nämnden central förvaltningsmyndighet
för frågor om tillämpningen av lotterilagen. Då det gäller
lotterinämndens verksamhet m.m. hänvisar utskottet till KrU 1985/86:1
(s. 5).

Lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster

Enligt lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster utgår skatt för vinst i
svenskt lotteri och för vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer. Skattskyldig är den som anordnar lotteriet resp. den
som utfärdar premieobligationerna. Riksskatteverket (RSV) är beskattningsmyndighet.

Skatten utgör 20 % av vinstens värde i fråga om vinst på premieobligation
och 30 % av vinstens värde i fråga om annan vinst. Skatt skall dock inte
betalas med högre belopp än att av vinsten återstår 100 kr. Skatt skall inte
betalas för

1. vinst vid vadhållning genom totalisator vid hästtävlingar,

2. vinst i lotteri, när vinsten inte utgörs av pengar,

3. vinst i sådant spel som avses i lagen (1972:820) om skatt på spel,

4. vinst som uppgår till högst 100 kr.

Vid beräkning av skattebeloppet skall i vinstens värde inräknas den skatt
som belöper på vinsten.

Skatt skall inte betalas för vinster som utfallit på lotter eller obligationer
som inte sålts, eller för vinster som inte tagits ut av vinnaren.

De redovisade bestämmelserna som efter en lagändring hösten 1985 har
varit i kraft sedan årsskiftet 1985-1986 (prop. 1985/86:46, SkU 1985/86:5,
1985/86:23, SFS 1985:964). Fram till nämnda tidpunkt utgick i viss utsträckning
skatt även på varulotterier. Den nya lagstiftningen innebär också att
gränsen för skattefria penningvinster höjdes från 50 kr. till 100 kr.

Lotterivinstskatten uppgick år 1984 till 1 037 milj. kr. och år 1985 till 1 231
milj. kr. Den betalas in av riksgäldskontoret, AB Tipstjänst, Svenska
Penninglotteriet AB och av de banker som anordnar vinstsparande.

Den vinstskatt som tidigare betalades in för varu- och tombolalotterier
uppgick till ca 17 milj. kr. per år.

Lagen (1984:351) om totalisatorskatt

KrU 1986/87:5

Enligt rubricerade lag tas totalisatorskatt ut med 11 % av de sammanlagda
insatserna upp till 2 600 milj. kr. år 1984, 2 600 milj. kr. år 1985, 2 750
milj. kr. år 1986, 3 050 milj. kr. år 1987, 3 150 milj. kr. år 1988 och med 8 %
på överstigande insatser.

Totalisatorskatten uppgick enligt Trav och Galopps årsredovisning år 1984
till 324,2 milj. kr. och år 1985 till 378,8 milj. kr.

Lagen (1972:820) om skatt på spel

Enligt rubricerade lag (omtryckt 1984:157) erläggs spelskatt för sådant
roulett- eller bingospel som kräver tillstånd enligt lotterilagen. Kortspel och
tärningsspel jämställs med roulettspel.

Spelskatt utgår i fråga om roulettspel, för varje kalendermånad då
skattskyldighet föreligger, med 6 000 kr. för tillstånd som innebär rätt till spel
minst tre dagar varje vecka och med 2 000 kr. för tillstånd i annat fall. Om ett
tillstånd avser fler än ett spelbord skall dock nämnda belopp höjas med 3 000
resp. 1 000 kr. för varje spelbord utöver ett. I fråga om bingospel utgår
spelskatt med 5,5 % av värdet av erlagda spelinsatser och entréavgifter eller
andra avgifter i den mån avgifterna berättigar till deltagande i spelet.

Spelskatten uppgick år 1984 till 97 milj. kr. och år 1985 till 100 milj. kr.

Avgifter enligt lotteriförordningen (1982:1012)

Enligt lotteriförordningen utgår avgift för vissa bevis om tillstånd enligt
lotterilagen. En närmare redovisning för avgifterna finns i KrU 1985/86:1
(s. 7).

Aktiebolaget Tipstjänst

Aktiebolaget Tipstjänst började sin verksamhet år 1934. Numera är bolaget
helägt av staten. Bolaget anordnar en rad olika vadhållningar och lotterier.
Förutom det klassiska Stryktipset ordnas sedan 1983 Måltips, som ersatt
poängtipset. Vidare ordnas sedan år 1980 Lotto och, efter introduktion
under 1984, Joker, som innebär utlottning på löpnummer som finns tryckta
på tips- och lottokupongerna. Extratips i form av stryktips arrangeras
jämsides med det ordinarie tipset vissa veckor. Under innevarande höst
startar bolaget för en försöksperiod, som sträcker sig till utgången av år 1987,
tre nya vadhållningsspel (Lången, Matchen och Toppen).

Under år 1985 uppgick den totala omsättningen till 3 876 milj. kr., varav på
Stryktips 1 089 milj. kr., på Måltips 320 milj. kr., på Lotto 1 880 milj. kr., på
Joker 578 milj. kr. och på Extratips 8 milj. kr. Under år 1985 höjdes
vinnarnas andel från 50 % till 60 % på Stryktips och Måltips (höjningen
skedde för att öka fotbollstipsets konkurrenskraft gentemot V 65, se prop.
1983/84:180 s. 22). Totalt erhöll staten en nettovinst från bolaget på 1 143
milj. kr. År 1984 var vinsten 1 045 milj. kr. Vidare inlevererade bolaget 489
milj. kr. i vinstskatt år 1985. År 1984 uppgick vinstskatten till 398 milj. kr.
Det nuvarande tillståndet för bolaget gäller till utgången av år 1988.

Sedan år 1979 har vissa år idrottsrörelsen efter beslut av regeringen erhållit
överskottet från viss tipsomgång. Tipstjänsts vinst - som inlevereras till
staten - har således minskat i motsvarande mån. I de olika regeringsbesluten
har angivits till vilka ändamål medlen skall användas. Sådana ändamål har
varit exempelvis stöd till handikappidrotten, stipendier till elitidrottsmän,
bidrag till Riksidrottsförbundets anläggning i Vålådalen och bidrag till en
kampanj av Korporationsidrottsförbundet. Totalt har idrottsrörelsen erhållit
46,5 milj. kr. i stöd av tipsmedel.

Här bör också nämnas att Tipstjänst också på annat sätt ger ett direkt stöd
till idrotten. Förra året anslogs 10 milj. kr. till arenaförbättringar vid
elitfotbollsklubbarnas hemmaarenor för att stärka fotbollens och fotbollstipsets
konkurrenskraft. Tipstjänst har också tillsammans med Folksam ställt
medel till förfogande för en professur i idrottsmedicin vid Karolinska
institutet.

Frågan om tipsmedlens användning har behandlats vid en rad tillfällen i
riksdagen. Förra våren avslog riksdagen på förslag av kulturutskottet ett
motionsyrkande vari yrkades att förslag skulle framläggas om hur ett anslag
motsvarande tipsmedlens överskott på sikt skulle tillföras idrotts- och
friluftslivet. Utskottet anförde i sitt betänkande KrU 1984/85:12 följande
(s.5):

Frågan om tipsmedlen har behandlats vid en rad tillfällen och senast våren
1984 (KrU 1983/84:13). Utskottet hänvisade vid det tillfället till vad utskottet
anfört år 1977 (KrU 1976/77:33) om att idrotten har rätt till ett betydande
samhällsstöd oberoende av att den via tipsmedlen tillför statsverket inkomster.
Enligt utskottets uppfattning borde samhällets stöd till idrotten på
sedvanligt sätt avvägas vid bedömning av anslagsbelopp för andra ändamål.

Efter en redovisning för omfattningen av det stöd som sedan 1979 utgått till
idrottsrörelsen från Tipstjänst avstyrkte utskottet motionsyrkandet under
hänvisning till att den tidigare motiveringen fortfarande ägde full giltighet.

Svenska Penninglotteriet AB

Det av staten helägda bolaget Svenska Penninglotteriet AB började sin
verksamhet år 1939. Bolaget har tillstånd att bedriva lotterier med penningvinster.
Det nuvarande tillståndet gäller till utgången av år 1993. Villkoren
för rörelsen är fastställda i regeringens tillståndsbeslut. Bolaget har hittills
anordnat tre olika lotterier, nämligen Penninglotteriet (24 ggr/år), Bellmanlotteriet
(12 ggr/år) samt Kulturlotteriet till förmån för konst, teater och
andra kulturella ändamål (1 gång/år). Överskottet av de två förstnämnda
lotterierna tillfaller staten. Överskottet av Kulturlotteriet - år 1984 8,7
milj. kr. och år 1985 16,0 milj. kr. - tillfaller också staten men fördelas efter
ansökan på olika kulturella ändamål. Fr. o. m. i höst ordnas ett nytt lotteri,
Triss, med s. k. skraplotter av vilka omedelbart kan utläsas om vinst utfallit.
Lottpriset är 20 kr.

Efter särskilt beslut av regeringen har bolaget åren 1984 och 1985 ordnat
Fredslotteriet. Behållningen har oavkortad gått till svenskt fredsarbete.
Behållningen blev år 1984 20,0 milj. kr. men sjönk förra året till 12,5 milj. kr.
Även i år ordnas ett fredslotteri.

KrU 1986/87:5

1** Riksdagen 1986187.13 sami. Nr 5

Under år 1985 sålde bolaget lotter för 1 429,9 milj. kr., varav penninglotter
för 778,0 milj. kr., Bellmanlotter för 556,5 milj. kr., kulturlotter för 47,2
milj. kr. och fredslotter för 48,2 milj. kr.

Staten tillfördes samma år 470,7 milj. kr. i vinstmedel och 160,8 milj. kr. i
vinstskatt. Motsvarande belopp år 1984 var 456,1 milj. kr. och 155,2 milj. kr.

AB Trav och Galopp (ATG)

Totalisatorverksamhet i samband med trav- och galopptävlingar har i Sverige
förekommit sedan lång tid. Sedan år 1974 har AB Trav och Galopp (ATG)
bildat av Svenska Travsportens Centralförbund (STC) och Svenska Galoppsportens
Centralförbund (SGC) tillstånd att anordna vadhållning i samband
med hästtävlingar. I enlighet med vad som redovisats i proposition 1983/
84:180 gäller numera och till utgången av år 1988 en överenskommelse som
träffats efter överläggningar mellan staten på den ena sidan och STC och
SGC på den andra om villkoren för trav- och galoppsporten och spelet i
anslutning därtill.

Enligt ett regeringsbeslut med stöd av lotterilagen har ATG numera
tillstånd att anordna vadhållning i samband med hästtävlingar. I beslutet
anges de närmare villkor som gäller tillståndet, bl. a. om storleksordningarna
av vinnarnas andel (65-80 % beroende på spelform). Vid sidan av lotteritillståndet
för ATG finns förordningen (1984:354 ) om totalisatorvadhållning.
Av denna framgår att riksskatteverket (RSV) är tillsynsmyndighet, att RSV
utser särskilda kontrollanter och att RSV meddelar närmare föreskrifter för
kontrollverksamheten. RSV har utfärdat ett vadhållningsreglemente.

ATG anordnar de s. k. rikstotospelen (V 65 och G 5 som ersätter TRIO)
medan lokala trav- och galoppsällskap bedriver banspel. Även de senare
spelen bedrivs numera för ATG:s räkning och i bolagets namn.

Totalisatoromsättningen uppgick år 1985 till 3 759,3 milj. kr. Motsvarande
siffra år 1984 var 3 273,9.

ATG:s överskott före bokslutsdispositioner uppgick år 1985 till ett i
förhållande till omsättningen lågt belopp eller till 10,8 milj. kr. Av ATG:s
verksamhetsberättelse framgår emellertid att betydande belopp - 241,5
milj. kr. - tillförts trav- och galoppsporten i form av anslag och bidrag, vilka
belastats företagets kostnadssida. Motsvarande belopp år 1984 var 205,3
milj. kr. Även från de olika banorna skedde överföringar till hästsportens
aktiva.

Vissa uttalanden i lotterilagens förarbeten

I proposition 1981/82:170 med förslag till lotterilag, m. m. behandlades bl. a.
frågan om relationerna mellan å ena sidan de statliga lotterierna och
totalisatorspelet, å andra sidan de ideella föreningarnas lotterier (s. 76-78).
Föredragande statsrådet Björn Molin uttalade inledningsvis att han, liksom
remissinstanserna i allmänhet gjort, anslöt sig till förslaget av lotteriutredningen
att rätten att anordna lotterier med penningvinster liksom ditintills
varit fallet i princip skulle vara förbehållen staten. Vidare anförde statsrådet
följande:

KrU 1986/87:5

Åtskilliga remissinstanser ansluter sig till utredningens uttalande att de
statliga lotterierna och totalisatorspelet inte bör tillåtas att ytterligare breda
ut sig på de ideella lotteriernas bekostnad. Flera remissinstanser anser dock
att tillräckliga fakta inte har redovisats till stöd för några säkra slutsatser
angående konkurrensen mellan olika typer av lotterier. Från flera håll anförs
också att något direkt konkurrensförhållande inte föreligger mellan de
statliga och de ideella lotterierna.

Även jag anser givetvis att de ideella föreningarna bör ges så goda
förutsättningar som möjligt att själva finansiera sin verksamhet. Den
reglering som jag förordat i det föregående bygger också på grundtanken att
försöka åstadkomma sådana förutsättningar.

I propositionen togs härefter upp frågan hur de statliga lotterierna och
totalisatorspelet kunde antas påverka de ideella lotterierna. Sedan föredragande
statsrådet konstaterat att några säkra slutsatser angående konkurrensen
och dess verkningar för olika lotterier inte kunde dras av den statistik som
redovisats för åren 1975—1981, anförde föredragande statsrådet följande:

Utredningens ställningstagande bygger bl. a. på tesen att det finns en
begränsad marknad för lotterier. Som jag tidigare (avsnitt 2.7.2.3) har anfört
är också min uppfattning att man bör kunna utgå från att utrymmet för
lotterier i viss mening är begränsat. I och för sig bör man därför också kunna
utgå från att det råder en viss konkurrens mellan olika lotterier. Enligt min
uppfattning kan man dock knappast göra gällande att det finns en gemensam
marknad för lotterier som exempelvis skulle innebära att en ökning för ett
lotteri måste medföra en motsvarande minskning för ett annat lotteri.

I det här sammanhanget är det väsentligt att erinra om de skillnader som
föreligger mellan olika lotteriformer. Det förefaller sannolikt att olika
lotteriformer attraherar olika grupper av deltagare. Totalisatorspelet torde
exempelvis i huvudsak vända sig till en helt annan kundkrets än de
traditionella lotterierna. Det finns inte anledning att räkna med att de som i
dag besöker trav- och galoppbanor och deltar i totalisatorspel i någon
nämnvärd grad skulle övergå till att delta i traditionella lotterier, om
totalisatorspelet begränsades. Inte heller finns det anledning att räkna med
att de som deltar i traditionella lotterier, som ofta är lokalt förankrade och
bygger på ett personligt engagemang, i någon högre grad skulle övergå till
andra lotteriformer där behållningen inte tillfaller ideella intressen, om de
traditionella lotterierna begränsades. Man bör också hålla i åtanke att många
deltar i ett lotteri huvudsakligen för att på ett enkelt sätt kunna lämna sitt
bidrag till en viss typ av verksamhet som man finner skäl att stödja.

Bl. a. mot bakgrund av det nu anförda finns det enligt min mening inte
tillräckligt underlag för ett påstående om att det statliga lotterierna och
totalisatorspelet skulle ha brett ut sig på de ideella lotteriernas bekostnad.
Jag vill emellertid inte bestrida att de statliga lotterierna för många som är
intresserade av lotterier och spel kan utgöra en större attraktion än de ideella
lotterierna. Den framtida omfattningen och utformningen av de statliga
lotterierna och totalisatorspelet bör därför vägas bl. a. mot intresset av att
skapa så goda förutsättningar som möjligt för de ideella föreningarna att
själva finansiera sin verksamhet. Det är emellertid samtidigt angeläget att de
ideella föreningarna ges möjlighet att utveckla och förnya sitt produktutbud,
exempelvis i fråga om kvaliteten på vinsterna och vinstplanernas uppbyggnad,
och därmed på ett bättre sätt kunna hävda sig i konkurrensen med andra
lotterier. Jag har i det föregående strävat efter att försöka åstadkomma
sådana möjligheter för föreningarna.

KrU 1986/87:5

Resurser för upprustning av Gamla stan

KrU 1986/87:5

Tilläggslån kan utgå för ombyggnad av vissa kulturhus och grundförstärkningsåtgärder
i kulturhistoriskt värdefulla bostadshus, för åtgärder mot
radon, röta, fukt, mögel och rost m. m. samt för ändrad lägenhetssammansättning
i hus med många outhyrda lägenheter. Sedan en statlig fond för
avhjälpande av fukt- och mögelskador nyligen inrättades utgår emellertid
inga tilläggslån för fukt- och mögelskador i egnahem. Tilläggslånet ges för att
täcka kostnader som överstiger husets ekonomiska bärkraft. Som regel är
lånet ränte- och amorteringsfritt i minst fem år.

Riksdagen fastställer årligen två ramar avseende tilläggslångivningen. Den
ena är en s. k. tillstyrkanderam som förutom tilläggslån för ombyggnad av
vissa kulturhus även avser förhöjt låneunderlag för ombyggnad av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse. Den andra ramen är en s. k. beslutsram som
avser åtgärder mot röta, fukt, mögel och rost m.m. ändrad lägenhetssammansättning
samt grundförstärkning av kulturhistoriskt värdefulla hus. För
tilläggslån till åtgärder mot radon gäller ingen rambegränsning.

Med anledning av motioner beslöt riksdagen på hemställan av bostadsutskottet
i betänkandet BoU 1985/86:13 att medge att ramen för de antikvariska
myndigheternas tillstyrkanden av sådana ombyggnader av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse som bör komma i fråga för förhöjt låneunderlag
och tilläggslån bestämdes till 40 milj. kr. för första halvåret 1986 och till 80
milj. kr. för budgetåret 1986/87. Detta innebar en ökning av ramen med 30
milj. kr. för perioden 1 januari 1986-30 juni 1987 i förhållande till regeringens
förslag. I samma beslut beslöt riksdagen i enlighet med regeringens
förslag att medge att beslutsramen för tilläggslån för bl. a. grundförstärkning
fick bestämmas till 20 milj. kr. för första halvåret 1986 och 40 milj. kr. för
budgetåret 1986/87.

I en motion som behandlades av bostadsutskottet i sammanhanget
föreslogs att den ovan angivna tillstyrkanderamen skulle få överskridas till
följd av en överenskommelse med Stockholms stad om upprustningar och
grundförstärkningar i Gamla stan. I motionen föreslogs också ett tillkännagivande
till regeringen angående behovet av åtgärder för att rädda Gamla stan.
Motionärerna framhöll att finansieringsfrågorna snarast måste lösas för att
inte unika kulturvärden skall gå till spillo.

Bostadsutskottet avstyrkte motionen med följande motivering (BoU
1985/86:13 s. 53):

Utskottet delar visserligen motionärernas syn på nödvändigheten av att
bevara bebyggelsen i Gamla stan men anser inte att riksdagen i detta
sammanhang bör ta ställning i frågan om att prioritera kulturhistorisk
bebyggelse i vissa delar av landet framför andra. Det faktum att åtgärder för
att bevara Gamla stans bebyggelse har en mycket hög prioritet avspeglas
emellertid i att dessa projekt tilldelats en stor del av den årliga tillstyrkanderam
som riksantikvarieämbetet fördelar. I motionen framhålls att Stockholms
stad hemställt om utökat statligt stöd för upprustning av fastigheter i
Gamla stan. Den av motionärerna aktualiserade frågan bör sålunda komma
att övervägas utan någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel

KrU 1986/87:5

Den 1 juli 1982 trädde lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel i
kraft. Lagen innehåller regler för anordnande av flipperspel och liknande
automatspel. Enligt lagen krävs tillstånd för anordnande i förvärvssyfte av
spel på mekanisk eller elektronisk spelautomat som inte ger vinst eller som
ger vinst endast i form av frispel på automaten. Ansökningar om tillstånd
prövas av socialnämnden i den kommun där spelverksamheten skall anordnas.
Vid prövning av tillstånd skall socialnämnden bedöma om spelverksamheten
kan antas förorsaka bristande ordning eller kommer att bedrivas i en
miljö som är olämplig för barn eller ungdom. Vid prövningen skall särskilt
beaktas sökandens lämplighet, lokalens ändamålsenlighet samt lokalens
belägenhet. Tillstånd får förenas med föreskrifter om lägsta ålder för tillträde
och om tider när spelverksamheten får bedrivas samt andra föreskrifter som
behövs för att motverka att spelverksamheten förorsakar bristande ordning
eller bedrivs i en miljö som är olämplig för barn eller ungdom. Om det efter
tillståndsbeslutet uppkommer missförhållanden till följd av spelverksamheten,
får socialnämnden meddela nya eller ändrade föreskrifter.

Den som anordnar automatspel som omfattas av lagens bestämmelser får
inte otillbörligen locka barn eller ungdom att delta i spelet. Tillstånd får
återkallas om spelet anordnas i strid mot denna bestämmelse. Detsamma
gäller om automatspel anordnas i strid mot föreskrifter som socialnämnden
har utfärdat.

Socialnämnden svarar för tillsyn över spelverksamheten. Påföljd i form av
böter eller fängelse i högst sex månader kan ådömas den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet anordnar automatspel utan att ha tillstånd eller bryter
mot socialnämndens föreskrifter.

Socialnämndens beslut enligt lagen får överklagas hos länsstyrelsen. I de
flesta fall får länsstyrelsens beslut överklagas hos socialstyrelsen. Beslut
enligt lagen av denna myndighet får inte överklagas.

Någon möjlighet att förklara spelautomater och annan egendom förverkade
enligt automatspelslagen finns inte. I proposition 1986/87:6 om förverkande
m. m., som kommer att behandlas av riksdagen under hösten, föreslås
bl. a. att en bestämmelse om förverkande införs i lagen (ny paragraf, 9a §).
Det skall enligt förslaget bli möjligt att förklara spelautomat och annan
egendom som använts vid brott mot lagen förverkade, om det inte är
uppenbart oskäligt. Förverkande skall kunna ske bl. a. även hos den som
yrkesmässigt tillhandahållit egendomen.

Regeringen lade fram förslaget till automatspelslagen, sedan riksdagen i
januari 1981 hemställt att regeringen skyndsamt skulle lägga fram förslag till
lagstiftning om flipperspelverksamheten (NU 1980/81:3, rskr. 1980/81:144).
Regeringsförslaget grundade sig på promemorian (Ds Kn 1981:19) Kommunal
kontroll över spelhallar med olämplig ungdomsmiljö.

Beträffande uttalanden under lagens förarbeten m. m. hänvisar utskottet
till en redovisning i KrU 1984/85:1 (s. 8).

Med anledning av ett motionsyrkande om upphävande av lagen som
behandlades i nämnda betänkande anförde kulturutskottet följande:

Av uttalanden som gjordes vid lagens tillkomst framgår att man redan vid
tidpunkten därför gjorde bedömningen att det kunde finnas anledning att på
grundval av erfarenheterna av lagen ytterligare överväga utformningen av en
lagstiftning med syfte att motverka förekomsten av olämpliga barn- och
ungdomsmiljöer. Enligt utskottets mening står det nu klart att en utvärdering
av lagen måste komma till stånd. En rad skäl talar härför. Kritik har framförts
mot att lagen tillämpats i alltför stor utsträckning av socialnämnderna och
delvis i annat syfte än vad som var avsett vid lagens tillkomst. Å andra sidan
har från socialnämndshåll hävdats att i besvärsärenden - som prövas av
länsstyrelsen och, i högsta instans, socialstyrelsen - alltför liten hänsyn tagits
till socialnämndernas sakkunskap då det gäller att bedöma riskerna för
uppkomsten av dåliga barn- och ungdomsmiljöer.

En utvärdering måste som en följd av det sagda i första hand gå ut på en
prövning av frågan om lagen använts på det sätt som lagstiftarna avsett -nämligen för att motverka uppkomsten av olämpliga barn- och ungdomsmiljöer
i samband med sådana automatspel som lagen omfattar - och vilka
effekter lagen haft. Samtidigt bör en bedömning ske av om lagen kommit att
bli ett instrument för att av andra skäl begränsa omfattningen av spel på
automater.

Om en utvärdering skulle visa att syftet med lagstiftningen uppnåtts och
därför bör bibehållas måste givetvis i sammanhanget övervägas i vad mån
bestämmelserna i lagen kan behöva jämkas med hänsyn till de vunna
erfarenheterna.

Den tekniska utvecklingen av spel av den typ som lagen omfattar har gått
mycket snabbt och det är därför inte osannolikt att lagens tillämpningsområde
kan behöva omprövas.

För den händelse en utvärdering skulle leda till slutsatsen att lagstiftningen
bör upphävas uppstår frågan om annan lagstiftning - utöver de möjligheter
till åtgärder som exempelvis socialtjänstlagen erbjuder - bör tillgripas för att
bekämpa dåliga barn- och ungdomsmiljöer av här aktuellt slag. Härvid
aktualiseras även den möjlighet som motionärerna pekar på, nämligen en
ändring av allmänna ordningsstadgan.

Då det gäller frågan om tidpunkten för en utvärdering av den aktuella
lagen finns skäl framhålla att lagen varit i kraft endast sedan halvårsskiftet
1982 och att den bl. a. på grund av övergångsbestämmelserna inte omedelbart
kunde tillämpas fullt ut. Erfarenheterna av lagen är därför, som
justitieministern framhållit, begränsade. I överensstämmelse med vad denne
uttalade i en frågedebatt under våren kan det därför finnas skäl för att vänta
med en allmän utvärdering av lagen ytterligare någon tid. Utskottet utgår
från att regeringen efter samråd med Svenska kommunförbundet tar
ställning till frågan om tidpunkten och formerna för en sådan utvärdering.

På hemställan av utskottet avslogs motionsyrkandet.

I den ovannämnda propositionen 1986/87:6 erinrar justitieministern
(s. 30) om kulturutskottets uttalande i utvärderingsfrågan. Han anför vidare
bl. a. att han avser att senare ta upp frågan om en utvärdering och översyn av
lagen.

Viss tidigare riksdagsbehandling
Lotterilagstiftningen

I sitt av riksdagen godkända betänkande KrU 1985/86:1 behandlade
utskottet tre motioner som främst avsåg frågor om folkrörelselotteriernas

KrU 1986/87:5

möjlighet att utvecklas och att hävda sig på marknaden gentemot de statliga
lotterierna. I sammanhanget togs särskilt upp frågor om möjligheterna till en
förenkling av myndighetskontrollen kring lotterierna.

Motionerna remissbehandlades i viss utsträckning. En utförlig redovisning
för innehållet i remissyttrandena finns i nämnda betänkande (s. 11 — 14 och
bil. 1).

Kulturutskottet anförde i huvudsak följande:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna om
värdet av folkrörelsernas insatser. I olika sammanhang har utskottet gett
uttryck åt sin positiva syn på folkrörelsernas verksamhet. Dessa har haft och
har fortfarande stor betydelse för vårt samhällsliv. Folkrörelsernas och
föreningslivets arbete grundar sig på medlemmarnas egna insatser, och ett
aktivt föreningsliv är en nödvändig förutsättning för att människorna skall bli
mer delaktiga i det fortsatta samhällsbyggandet. Som framhölls i propositionen
med förslag till lotterilag, m. m. bör de ideella föreningarna ges så goda
förutsättningar som möjligt att själva finansiera sin verksamhet. En av
inkomstkällorna för folkrörelserna är den lotteriverksamhet som de bedriver.

En av de huvudfrågor som tas upp av motionärerna är frågan om det finns
skäl att genom lagstiftning eller på annat sätt förbättra folkrörelsernas
konkurrenssituation gentemot de statliga lotterierna - de som för närvarande
bedrivs av Svenska Penninglotteriet AB och Aktiebolaget Tipstjänst - och
den därmed jämställda totalisatorverksamheten som bedrivs av AB Trav och
Galopp. Det spörsmål som i första rummet aktualiserats härvidlag är om
folkrörelserna skall få möjligheter att ha penningvinster i sina vinstplaner.
Vid uppvaktningen av Folkrörelsernas arbetsgrupp har starkt understrukits
att det är önskvärt att folkrörelsernas rikslotterier får ha högvinster av
betydande storlek.

Utskottet vill för sin del erinra om att enligt den nuvarande lagstiftningen
rätten att ordna lotterier med penningvinster i princip är förbehållen staten
och att lagstiftningen trädde i kraft så sent som år 1983.1 lagstiftningsärendet
anslöt sig föredragande statsrådet utan erinran från riksdagens sida till denna
ståndpunkt som intagits av lotteriutredningen och bland remissinstanserna i
allmänhet vunnit stöd. Utskottet är inte berett att nu ompröva det tidigare
ställningstagandet i detta avseende.

Frågan om det kunde anses föreligga en egentlig konkurrenssituation
mellan de statliga lotterierna och folkrörelselotterierna diskuterades ingående
i propostionen med förslag till lotterilag, m. m. I sammanhanget anfördes
bl. a.

att man bör kunna utgå från att utrymmet för lotterier i viss mening är
begränsat,

att man därför i och för sig också bör kunna utgå från att det råder en viss
konkurrens mellan olika lotterier,

att man dock knappast kan göra gällande att det finns en gemensam
marknad för lotterier som exempelvis skulle innebära att en ökning för ett
lotteri måste medföra en motsvarande minskning för ett annat lotteri,
att det förefaller sannolikt att olika lotteriformer attraherar olika grupper
av deltagare,

att man bör hålla i åtanke att många deltar i ett lotteri huvudsakligen för att
på ett enkelt sätt kunna lämna sitt bidrag till en viss typ av verksamhet som
man finner skäl att stödja,
att den framtida omfattningen och utformningen av de statliga lotterierna
och totalisatorspelet bör vägas bl. a. mot intresset av att skapa så goda

KrU 1986/87:5

förutsättningar som möjligt för de ideella föreningarna att själva finansiera
sin verksamhet,

samt att det är angeläget att de ideella föreningarna ges möjlighet att
utveckla och förnya sitt produktutbud, exempelvis i fråga om kvaliteten på
vinsterna och vinstplanernas uppbyggnad, och därmed på ett bättre sätt
kunna hävda sig i konkurrensen med andra lotterier.

Utskottet anser att det inte framkommit något i detta ärende som ger
anledning till ett annat synsätt än det som sålunda i viss utsträckning
redovisats. Det är visserligen riktigt att de statliga lotteriernas omsättning
ökat väsentligt under senare år men även folkrörelselotteriernas omsättning
har ökat, låt vara att det förekommer betydande variationer i ökningstakten
mellan olika sådana lotterier. Det bör i sammanhanget påpekas att utredningen
i ärendet också ger stöd för att det i praktiken kan uppstå konkurrens
mellan lokala och centrala lotterier som ordnas inom en och samma
folkrörelse, vilket kan leda till att det uppstår avsättningssvårigheter för
lotterna i det centrala lotteriet.

Utskottet vill trots det anförda inte förneka att utvecklingen för folkrörelselotterierna
och vad som i övrigt framkommit i detta ärende motiverar att
man i skilda avseenden överväger på vad sätt förutsättningarna för sådana
lotterier kan förbättras. Därvid bör särskilt olika förslag som aktualiserats i
ärendet övervägas. I detta hänseende vill utskottet anföra följande.

Regeringen har i dagarna lagt fram en proposition om ändring i lagen om
skatt på lotterivinster, som innebär bl. a. att skatt inte skall erläggas på vinst i
varu- och tombolalotteri. Ett genomförande av detta förslag - som innebär
ett minskat vinstskatteuttag med ca 17 milj. kr. per år - kan bedömas öka
folkrörelsernas konkurrenskraft. Härtill kommer de administrativa vinster
som uppstår.

Enligt lotteriförordningen utgår avgifter för vissa bevis om tillstånd enligt
lotterilagen. Avgift utgår, i vissa fall med 600 kr. och i andra med 200 kr.

Utskottet har inhämtat att lotterinämnden i en framställning till regeringen
tidigare i år har hemställt att riksrevisionsverket får i uppdrag att i samråd
med lotterinämnden utarbeta förslag till ändring av lotteriförordningen.
Bakgrunden till framställningen är bl. a. den kritik som framförts mot
tillämpningen av avgiftsreglerna. Regeringen har ännu inte tagit ställning till
framställningen.

Lotterinämnden har möjlighet att i fråga om rikslotterier medge att vinster
får utgöras av värdepapper. Av lotterinämndens yttrande framgår att
nämnden tillåtit att ca 20 % av vinstvärdet får utgöras av premieobligationer.
Även om det inte ankommer på utskottet att genom tolkning av tidigare
antagen lag ge uttryck åt någon uppfattning om hur stor del av vinstvärdet
som får utgöras av värdepapper, kan konstateras att lagstiftningen torde ge
visst utrymme för en ökning av den angivna procentsatsen. Om premieobligationer
eller andra värdepapper i ökad utsträckning tillåts som vinster,
skulle detta sannolikt öka folkrörelselotteriernas attraktivitet.

Såväl i motionerna som under remissbehandlingen och vid uppvaktningen
har stark kritik framförts av innehåll i huvudsak att regelsystemet på
lotteriområdet, särskilt det som utformats av lotterinämnden, är onödigt
detaljerat, att det administrativa förfarandet vid tillståndsgivningen är alltför
byråkratiskt - bl. a. har folkrörelserna alltför litet inflytande vid tillståndsgivningen
- samt att de krav som ställs på utbetalningsrutinerna borde kunna
förenklas.

Lotterinämnden har i sitt remissyttrande utförligt bemött den framförda
kritiken. Därvid har nämnden bl. a. framhållit att den offentliga kontrollen
av lotterier är av betydelse för att bevara allmänhetens förtroende för

KrU 1986/87:5

föreningslivets lotterier. Beträffande innehållet i övrigt i remissyttrandet
hänvisar utskottet till detta.

Utskottet vill erinra om att det i den proposition, som ligger till grund för
den nuvarande lagstiftningen, underströks vikten av att reglerna rörande
lotterier utformas så att de inte innebär eller kan leda till mer långtgående
inskränkningar för lotterianordnarna eller dem som bistår lotterianordnarna
än som verkligen är nödvändiga för att man på ett effektivt sätt skall kunna
uppnå syftena med regleringen. Den får inte heller medföra onödigt
betungande eller krångliga rutiner. Således måste eftersträvas regler som
förenar effektivitet med administrativ enkelhet, anfördes det i propositionen.

Vad som sålunda uttalades i lagstiftningsärendet gäller fortfarande fullt ut.
Utskottet vill därför understryka vikten av att folkrörelserna och andra
organisationer inte möts av onödiga byråkratiska hinder i här aktuellt
avseende eller att eljest omotiverade regler uppställs. I detta sammanhang
bör, med hänsyn till vad som anförts vid remissbehandlingen, understrykas
att det är självklart att det ankommer på lotterinämnden att inom ramen för
sina resurser ge folkrörelserna god service. Samtidigt vill utskottet - mot
bakgrund av vad lotterinämnden anfört - framhålla att det inte är möjligt att
inom ramen för detta riksdagsärende avgöra om eller i vad mån den
framförda kritiken i sina enskildheter är befogad. Utskottet utgår från att
lotterinämnden lika väl som polismyndigheter och länsstyrelser strävar efter
att leva upp till vad som i enlighet med det sagda uttalades i lagstiftningsärendet.
Lotterinämndens yttrande visar enligt utskottets mening att det hos
nämnden finns en beredvillighet att fortlöpande ompröva bl. a. behovet av
kontroll av lotterierna i den mån de intressen nämnden har att bevaka inte
därigenom eftersätts. Nämnden har sålunda ställt sig positiv till att under
vissa förutsättningar sänka kravet på kontroll av utbetalningarna i rikslotterier.

Då det gäller lagstiftningen, som utgör ramen för lotterinämndens och
övriga myndigheters handläggning av lotteriärenden, finns skäl erinra om att
riksdagen efter förslag av regeringen redan under första året av lagens
giltighetstid beslutat om vissa förenklingar i systemet.

Vid ställningstagande till frågan om det nu är påkallat med något
riksdagens initiativ för att få till stånd en allmän översyn av lagstiftningen
med utgångspunkt i bl. a. den kritik som framförts i detta ärende måste
beaktas att lagstiftningen varit i kraft mindre än tre år. Detta talar för att det
ännu är för tidigt att göra en allmän översyn i nämnda hänseende. Utskottet
framhöll förra året (KrU 1984/85:1) att det ankommer på regeringen att
pröva om det kan finnas skäl att inom regeringskansliet göra en mer
begränsad översyn av lagstiftningen med hänsyn till hitintills vunna erfarenheter
av lagens tillämpning. Detta gäller fortfarande. De i ärendet
framkomna synpunkterna är ägnade att bredda underlaget för en sådan
prövning. Det får också förutsättas att resultatet av arbetet inom Folkrörelsernas
gemensamma arbetsgrupp för lotterifrågor blir av värde härvidlag.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motionerna inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stöd från AB Tipstjänst till idrotten

Utskottet hänvisar till avsnittet om AB Tipstjänst (s. 6).

KrU 1986/87:5

Kulturfonder

På hemställan av utskottet i betänkandet KrU 1985/86:18 (p. 1) gav
riksdagen som sin mening till känna vissa synpunkter om närmare överväganden
av möjligheterna att skapa en eller flera kulturfonder (se nämnda
betänkande s. 16-17).

Utvärdering av lagen (1982:636) om anordnande av visst
automatspel

Utskottet hänvisar till föregående avsnitt (s. 11).

Vissa statistiska uppgifter

Utskottet har inhämtat vissa statistiska uppgifter om lotteriverksamheten
från lotterinämnden. Uppgifterna redovisas i bilagorna 1-3.

Utskottet

I betänkandet behandlas motioner som avser förutsättningarna för de
rikslotterier som anordnas av folkrörelserna, användningen av statens
inkomster av spel och möjligheterna att utnyttja statens organisatoriska
resurser för att bl. a. ordna lotterier till förmån för föreningslivet. Även tre
motioner som avser utvärdering eller upphävande av automatspelslagen
behandlas.

Utskottet har i olika sammanhang gett uttryck åt sin positiva syn på
folkrörelsernas verksamhet. Dessa har haft och har fortfarande stor betydelse
för vårt samhällsliv. Folkrörelsernas och föreningslivets arbete grundar sig
på medlemmarnas egna insatser, och ett aktivt föreningsliv är en nödvändig
förutsättning för att människorna skall bli mer delaktiga i det fortsatta
samhällsbyggandet. Som framhölls i propositionen med förslag till lotterilag,
m. m. bör de ideella föreningarna ges så goda förutsättningar som möjligt att
själva finansiera sin verksamhet. Sedan lång tid tillbaka är en av inkomstkällorna
för många av folkrörelserna den lotteriverksamhet som de bedriver.

Folkrörelsernas rikslotterier m. m.

Motionärerna bakom motion Kr201 (fp) redovisar bl. a. vissa statistiska
uppgifter om lotterisektorns utveckling under åren 1978—1983 samt anför
sammanfattningsvis att de statliga spelen starkt ökat i omfattning under det
att den del av sektorn som gäller föreningslivet med något undantag haft svårt
att hävda sig. Motionärerna framhåller att inte minst vinstbeloppens storlek
och de omfattande marknadsföringsinsatserna torde ha medfört fördelar för
de statliga lotterierna. Motionärerna pekar i första hand på att en möjlighet
för föreningslivet att återfå sin andel av lotterisektorn är att föreningslivet får
rätt att anordna rikslotterier med ett vinstsystem som liknar det system som
gäller för de statliga lotterierna.

KrU 1986/87:5

Enligt den nu gällande lagstiftningen är rätten att ordna lotterier med
penningvinster i princip förbehållen staten. Lagstiftningen trädde i kraft så
sent som år 1983. I lagstiftningsärendet anslöt sig föredragande statsrådet
utan erinran från riksdagens sida till nämnda avgränsning vilken gjorts av
lotteriutredningen och bland remissinstanserna i allmänhet vunnit stöd. I
likhet med sin inställning förra året är utskottet inte berett att ompröva det
tidigare ställningstagandet i detta avseende. I det följande tar emellertid
utskottet upp till diskussion frågan om andra åtgärder för att förbättra
folkrörelselotteriernas konkurrenskraft än tillåtandet av penningvinster.
Utskottet vill här också erinra om att utskottet förra året framhöll att
lagstiftningen torde ge visst utrymme för att i ökad utsträckning låta
rikslotterierna ha premieobligationer eller andra värdepapper som vinster
(se ovan s. 12). Samtidigt finns det anledning påpeka att som en följd av att
vid det senaste årsskiftet vinstskatten avskaffades i fråga om varulotterier
situationen är den att nettoresultatet av rikslotterierna kan förbättras genom
att attraktiva varuvinster ställs upp, eftersom sådana vinster liksom tidigare
kan anskaffas med betydande rabatter.

Då det gäller möjligheten att förbättra förutsättningarna för folkrörelsernas
lotteriverksamhet vill utskottet här också redovisa följande. Enligt vad
utskottet inhämtat har en folkrörelsedelegation i slutet av oktober månad
uppvaktat de båda regeringsledamöter som är ansvariga för lotterifrågor.
Därvid har krav framställts om att bingoverksamheten skall underlättas,
bl. a. genom ett slopande av spelskatten och att även den övriga lotteriverksamhet
som bedrivs av folkrörelserna skall få lättare att hävda sig, bl. a.
genom en begränsning av det spel som Penninglotteriet nyligen startat med
s.k. skraplotter (Triss). Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att
hitintills s. k. kvicklotter huvudsakligen varit reserverade för folkrörelselotterierna,
medan de statliga lotterierna varit sedellotterier med efterhandsdragning.

Utskottet har också inhämtat att de båda regeringsföreträdarna vid
uppvaktningen ställt sig positiva till att låta utreda frågan om ett folkrörelseägt
spelbolag för automatspel samt andra frågor som berör folkrörelsernas
lotterier. Avsikten är att det i utredningsmaterialet skall ingå bl. a. en
redovisning för erfarenheterna från folkrörelseägda myntspelbolag i Finland
och Norge.

Som en följd av det anförda anser sig utskottet ha befogad anledning utgå
från att regeringen inom en nära framtid tar ställning till i vilken ordning och
inom vilka ramar möjligheterna att förbättra för folkrörelserna att bedriva
och utveckla sin lotteriverksamhet skall prövas. Utskottet utgår också från
att regeringen därvid beaktar bl. a. de krav rörande lotterisektorn som under
senare år framförts motionsvägen i riksdagen och de synpunkter som bl. a.
kulturutskottet anfört; av den föregående framställningen i detta betänkande
framgår bl. a. att utskottet förra året diskuterade behovet av en översyn av
lotterilagstiftningen. Utskottet anser det inte motiverat att utöver det
anförda göra några uttalanden om inriktningen av det förutskickade
översynsarbetet. I det följande diskuterar utskottet vissa lotterifrågor som
indirekt kan påverka detta arbete.

Under hänvisning till det anförda anser utskottet att motion Kr201 i här
aktuell del inte påkallar någon åtgärd av riksdagen.

KrU 1986/87:5

Extralotterier genom Penninglotteriet, m. m.

KrU 1986/87:5

En möjlighet att tillföra folkrörelserna ökade ekonomiska resurser skulle
enligt den i föregående avsnitt delvis behandlade motionen, Kr201 (fp), vara
att extralotterier anordnades inom Penninglotteriets ram. Nettobehållningen
av sådana lotterier skulle oavkortat gå till föreningslivet. Motionärerna
hänvisar till Fredslotteriet.

Utskottet kan inte förorda ett genomförande av förslaget, vilket innebär
att Penninglotteriet skulle marknadsföra lotterier som skulle konkurrera
med bolagets egna lotterier. Fredslotteriet, som anordnats under ettvart av
åren 1984,1985 och 1986, har utgjort ett undantag från vad som eljest gällt i
fråga om Penninglotteriets verksamhet. Påpekas kan att behållningen av
lotteriet, som år 1984 var 20,0 milj. kr., år 1985 sjönk till 12,5 milj. kr.
Utskottet anser att - liksom hittills varit fallet - stöd till folkrörelserna från
staten även i fortsättningen i första hand bör utgå i form av bidrag över
statsbudgeten. Motionen avstyrks således även i denna del.

Utskottet kan inte biträda förslaget i motion Kr233 (s) om ett riksdagsinitiativ
till ett riksomfattande lotteri för att finansiera Gamla stans återstående
upprustning. Som framgår av den i det föregående lämnade redovisningen
finns stödformer inom bostadssektorn som ger utrymme för insatser för att
rusta upp Gamla stan. Det får förutsättas att bostadsutskottet bevakar frågan
om resursbehovet för ändamålet. Utskottet, som också erinrar om att det
ankommer på regeringen att pröva ansökningen om tillstånd att anordna
lotterier med penningvinster, avstyrker således motion Kr233.

Specialdestinering av vissa lotterimedel

Krav på specialdestinering av vissa inkomster på statsbudgeten har i
allmänhet avvisats av riksdagen. Skälet härtill är att man ansett att stödet till
viss verksamhet främst bör prövas mot andra föreliggande utgiftsbehov och
således inte göras beroende av inkomsten på viss inkomsttitel. De förslag
som väckts i motion Kr268 (c) och Kr307 (vpk) bör bedömas med denna
utgångspunkt. I förstnämnda motion föreslås att riksdagen skall begära
förslag om inrättande av en kultur- och folkrörelsefond baserad på vinstmedel
från statlig spelverksamhet (yrk. 8). Förslaget i motion Kr307 innebär att
ett anslagsbelopp motsvarande tipsmedlens storlek årligen skulle tillföras
idrotts- och friluftslivet (yrk. 2).

Riksdagen har på hemställan av utskottet tidigare i år gett regeringen till
känna vissa synpunkter om närmare överväganden om möjligheterna att
skapa en eller flera kulturfonder (se KrU 1985/86:18 s. 16-17). Därvid har
utskottet bl. a. uttalat att ett kontinuerligt statligt stöd inte skall utgöra en
nödvändig förutsättning för tillkomsten av kulturfonder. I sammanhanget
har utskottet erinrat om den möjlighet som kan finnas att ge bidrag av
lotterimedel från intäkter från Kulturlotteriet. Utskottet kan inte finna att
det med anledning av den nu aktuella motionen finns skäl för riksdagen att ta
något ytterligare initiativ. Detta följer i princip redan av det inledningsvis
sagda. Härtill kommer att så länge de av riksdagen begärda övervägandena
om kulturfonder inte föreligger, det inte är påkallat att riksdagen tar ställning

till frågan om sådana fonder skall ha ett vidare syfte än vad som tidigare i år
förutsatts. Det finns inte heller anledning för riksdagen att nu uttala sig för ett
mer omfattande statligt stöd än vad som angetts i det tidigare riksdagsbeslutet.
Motion Kr268 avstyrks således i aktuell del.

Då det gäller kravet i motion Kr307 vill utskottet erinra om att liknande
yrkanden upprepade gånger avslagits av riksdagen. Denna har därvid uttalat
bl. a. att idrotten har rätt till ett betydande samhällsstöd oberoende av att den
via tipsverksamheten tillför statsverket inkomster. Detta uttalande äger
fortfarande giltighet. I enlighet med det inledningsvis sagda bör emellertid
prövningen av stödet till idrotten - liksom till friluftslivet - ske med
utgångspunkt i det stödbehov som bedöms föreligga ställt i relation till andra
behov. Utskottet - som också erinrar om att sedan år 1979 efter särskilda
regeringsbeslut visst direkt stöd utgått från Tipstjänst till idrottsrörelsen -avstyrker motionen i aktuell del.

Utvärdering eller upphävande av automatspelslagen

Lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel (automatspelslagen)
trädde i kraft den 1 juli 1982. Enligt lagen krävs tillstånd för att i förvärvssyfte
anordna spel på mekaniska eller elektroniska spelautomater som inte ger
vinst eller som ger vinst endast i form av frispel. Frågor om tillstånd prövas av
socialnämnden, som också svarar för tillsynen över verksamheten. Syftet
med lagen är att den - genom att samhället ges en möjlighet till kontroll av
spelverksamheten - skall bidra till att motverka uppkomsten av olämpliga
barn- och ungdomsmiljöer i samband med spel på flipperspel och liknande
automatspel.

Lagen har inte ändrats sedan ikraftträdandet. I proposition 1986/87:6
föreslås emellertid en ändring som skall göra det möjligt att förklara
spelautomater och annan utrustning som använts vid brott mot lagen
förverkade. I propositionen, som bereds av justitieutskottet, har en utvärdering
av lagen förutskickats. Enligt vad kulturutskottet inhämtat har justitiedepartementet
för detta ändamål i slutet av förra månaden gått ut med en
enkät till ett 40-tal instanser för att skaffa in en redovisning av erfarenheterna
av lagstiftningen. På grundval bl. a. av de inkomna svaren kommer enligt vad
som anges i enkäten formerna för ett eventuellt fortsatt översynsarbete att
övervägas.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte är erforderligt med
någon riksdagens åtgärd med anledning av två motioner, Kr256 (s) och Kr298
(fp), vari en utvärdering av automatspelslagen förordas. Eftersom det
utvärderingsarbete som nu inletts inte bör föregripas, avstyrker utskottet
även motion Jul02 (m), vari yrkas att automatspelslagen skall upphävas.

KrU 1986/87:5

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förbättrade möjligheter för folkrörelsernas rikslotterier att

riksdagen avslår motion 1985/86:Kr201 i motsvarande del,

2. beträffande extra föreningslotterier inom Penninglotteriets ram
att riksdagen avslår motion 1985/86:Kr201 i motsvarande del,

3. beträffande ett riksomfattande lotteri för Gamla stans återstående
upprustning

att riksdagen avslår motion 1985/86:Kr233,

4. beträffande en kultur- och folkrörelsefond finansierad genom
statlig spelverksamhet

att riksdagen avslår motion 1985/86: Kr268 yrkande 8,

5. beträffande tipsmedlens användning till idrotten
att riksdagen avslår motion 1985/86:Kr307 yrkande 2,

6. beträffande utvärdering eller upphävande av automatspelslagen
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Kr256, 1985/86:Kr298 och
1986/87: Ju 102.

Stockholm den 18 november 1986

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Maja Bäckström
(s), Jan-Erik Wikström (fp), Karl Boo (c), Lars Ahlmark (m), Anders
Nilsson (s), Sylvia Pettersson (s), Margareta Mörck (fp), Gunnel Liljegren
(m), Erkki Tammenoksa (s), Kerstin Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos
(vpk), Mats O Karlsson (s) och Maud Björnemalm (s).

Reservationer

1. En kultur- och folkrörelsefond finansierad genom statlig
spelverksamhet (mom. 4)

Karl Boo (c), Kerstin Göthberg (c) och Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Riksdagen
har” och på s. 19 slutar med ”således i aktuell del” bort ha följande lydelse:
Tidigare i år har riksdagen på hemställan av utskottet gett regeringen till
känna vissa synpunkter om närmare överväganden om möjligheterna att
skapa en eller flera kulturfonder (se KrU 1985/86:18 s. 16-17). Vad som
anförs i motion Kr268 ger enligt utskottets mening starkt stöd för behovet av
fonder som kan ge stöd åt inte bara kultur utan även folkrörelseverksamhet.
Utvecklingen under året på lotterimarknaden - bl. a. genom Penninglotteriets
långtgående intrång på kvicklotterisidan (Triss), vilken tidigare varit
förbehållen folkrörelserna - har ytterligare accentuerat behovet av ett
fortsatt statligt stöd till folkrörelserna. Staten har genom sin väl utbyggda

KrU 1986/87:5

organisation för de statliga lotterierna en mycket effektiv apparat för
marknadsföring, och det framstår som naturligt och rimligt att denna apparat
utnyttjas även för att ge ett ökat stöd åt folkrörelserna likaväl som åt
kulturen. Utskottet anser visserligen att försiktighet bör iakttas då det gäller
specialdestinering av vissa inkomster på statsbudgeten men med hänsyn till
det nära sambandet mellan resultatet av de statliga lotterierna och resultatet
av folkrörelselotterierna bör det enligt utskottets mening inte finnas något
principiellt hinder för att en kultur- och folkrörelsefond baserad på vinstmedel
från statlig spelverksamhet inrättas. I sammanhanget erinrar utskottet
om Kulturlotteriet, där visserligen överskottet tillförs staten men specialdestineras
till kulturella ändamål.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motion Kr268 i här aktuell
del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande en kultur- och folkrörelsefond finansierad genom
statlig spelverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Kr268 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Tipsmedlens användning till idrotten (mom. 5)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Då det” och
slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har upprepade gånger i av riksdagen godkända betänkanden
uttalat bl. a. att idrotten har rätt till ett betydande samhällsstöd oberoende av
att den via tipsverksamheten tillför statsverket inkomster. Detta uttalande
äger fortfarande giltighet. Denna ståndpunkt har emellertid främst betydelse
i ett läge då tipsmedlen skulle vara av en storlek som understeg vad som
krävdes för att ge idrotten ett rimligt stöd. Numera överstiger Tipstjänsts
årliga vinst 1 miljard kronor. Det direkta stödet till idrotten uppgår endast till
något mer än 200 milj. kr., vartill kommer framför allt det särskilda
ungdomsstödet. Med hänsyn till idrottens stora betydelse för ungdomen bör
stödet till idrotten successivt trappas upp så att i enlighet med vad som
föreslås i motion Kr307 anslaget till idrotts- och friluftslivet på sikt blir av
samma storleksordning som överskottet inom Tipstjänst.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande tipsmedlens användning till idrotten

att riksdagen med anledning av motion 1985/86: Kr307 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

KrU 1986/87:5

Särskilt yttrande

Upphävande av automatspelslagen (mom. 6 delvis)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Gunnel Liljegren (alla m) anför:

Även om vi anser att automatspelslagen är ett föga verksamt instrument när
det gäller att förebygga olämpliga ungdomsmiljöer vill vi inte motsätta oss att
lagen utvärderas innan prövning sker om den bör upphävas.

KrU 1986/87:5

Tipstjänst

ATG

Milj. kr.

Av lotterinämnden gjord totalsammanställning av olika spelformers utveckling 1975-1985

3 500

3 000

2 500

2 000

Bingo

1 500

Penninglotteriet

1 000

Övriga lotterier1
(uppskattat)

500

Tillstånd enligt 11 § eller 14 § lotterilagen

1975

KrU 1986/87:5
Bilaga 1

Politiska org.

Av lotterinämnden gjord sammanställning av rikslotteriernas utveckling 1978-1985 (se även bilaga 2)

Milj. kr.

Med rikslotteri avses lotteri där tillstånd meddelats av lotterinämnden (före
den 1 januari 1983 regeringen) och som får säljas över hela landet eller i vart
fall i mer än ett län.

100

87,5

62,5

Nykterhetsorg.

37,5

.# Övriga

j Litteraturfrämjandet

KFUK/KFUM

12,5

Idrottsorg.

Försvarsorg.

•«*-■

1981

1978

1980

1979

1982

1983

1985

1984

KrU 1986/87:5
Bilaga 2

Av lotterinämnden gjord sammanställning av rikslotteriernas utveckling 1978-1985 (totalt)
Beviljad omslutning i miljoner kronor (faktisk försäljning)

Lotterier 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985

TFTFTFTFTFTFTFTF

Politiska org 38,6 37,8 37,3 34,5 59,8 47,4 67,9 64,6 74,5 96,2 111,4 116,9

Nykterhetsorg. (IOGT,

NTO) 19,4 18,4 21,3 19,8 23,2 21,7 26,6 25,3 43,5 43,1 47,3 43,7

KFUK/KFUM 4,5 4,0 5,0 4,9 5,5 5,1 6,5 5,4 10,0 4,8 8,0 4,5 8,0 9,0

Försvarsorg 1,6 1,1 1,6 1,2 1,8 1,3 1,8 1,5 1,8 1,6 3,0 3,2 2,2

Litteraturfrämjandet 7,0 7,0 8,0 7,2 10,0 7,0 11,0 9,6 11,0 10,6 17,0 12,0 18,0

DHR 1,5 1,1 1,5 1,4 1,5 1,3 1,5 1,4 1,8 1,7 1,9 1,7 2,0 2,0

Idrottsorg 7,8 5,2 7,7 5,0 5,8 4,3 3,6 3,1 3,9 3,3 4,3 5,5 5,4

Övriga 13,5 12,4 10,6 12,7 16,6 19,5 15,7 22,4

Totalt 93,9 94,5 118,3 131,6 * 163,1 193,0 204,2 219,6

T= Meddelat tillståndsbelopp
F=Faktisk försäljning

Innehållsförteckning KrU 1986/87:5

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Lotterilagstiftningen, m. m.

Allmänt 2

Lotterier med penningvinster 3

Bingospel, traditionella lotterier m.m 3

S. k. frisektor—lotterier 4

Vissa bingospel 4

Lotterier som får ordnas utan tillstånd 4

Övriga lotterier 5

Lotterinämnden 5

Lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster 5

Lagen (1984:351) om totalisatorskatt 6

Lagen (1972:820) om skatt på spel 6

Avgifter enligt lotteriförordningen (1982:1012) 6

Aktiebolaget Tipstjänst 6

Svenska Penninglotteriet AB 7

AB Trav och Galopp (ATG) 8

Vissa uttalanden i lotterilagens förarbeten 8

Resurser för upprustning av Gamla stan 10

Lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel 11

Viss tidigare riksdagsbehandling

Lotterilagstiftningen 12

Stöd från AB Tipstjänst till idrotten 15

Kulturfonder 16

Utvärdering av lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel
16

Vissa statistiska uppgifter 16

Utskottet

Folkrörelsernas rikslotterier m. m 16

Extralotterier genom Penninglotteriet, m.m 18

Specialdestinering av vissa lotterimedel 18

Utvärdering eller upphävande av automatspelslagen 19

Hemställan 20

Reservationer

1. En kultur- och folkrörelsefond finansierad genom statlig spelverksamhet
(c, vpk) 20

2. Tipsmedlens användning till idrotten (vpk) 21

Särskilt yttrande

Upphävande av automatspelslagen (m) 22

Bilagor KrU 1986/87:5

1. Av lotterinämnden gjord totalsammanställning av olika spelformers
utveckling 1975 -1985 23

2. Av lotterinämnden gjord sammanställning av rikslotteriernas
utveckling 1979-1985 (diagram) 24

3. Av lotterinämnden gjord sammanställning av rikslotteriernas
utveckling 1978—1985 (totalt) 25