om vissa lotterifrågor (Betänkande 1985/86:KrU1 Kulturutskottet)

Kulturutskottets betänkande
1985/86:1

om vissa lotterifrågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tre motioner som främst avser frågor om folkrörelselotteriernas
möjligheter att utvecklas och att hävda sig på marknaden
gentemot de statliga lotterierna. I sammanhanget tas särskilt upp frågor om
möjligheterna till en förenkling av myndighetskontrollen kring lotterierna.

Rätten att ordna lotterier med penningvinster är i princip förbehållen
staten. Utskottet är inte berett att göra en omprövning i detta hänseende.

Utskottet anser att det är motiverat att man i skilda avseenden överväger
på vad sätt förutsättningarna för folkrörelserna att ordna lotterier kan
förbättras. En diskussion förs härom.

Utskottets majoritet anser att det ännu är för tidigt att låta göra en allmän
översyn av lotterilagstiftningen och framhåller att det ankommer på regeringen
att överväga om det kan vara motiverat med en begränsad översyn av
denna.

I en reservation vill företrädarna i utskottet för (m), (fp) och (c) att
riksdagen skall begära en översyn av lotterilagen.

Motioner

Yrkanden

I motion 1984/85:1018 av Bengt Kronblad (s) yrkas att

1. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att där så är möjligt
inom ramen för nuvarande lagstiftning, sådana åtgärder bör vidtas att
konkurrenssituationen förändras för anordnare av lotterier,

2. riksdagen hos regeringen begär att, där så krävs för att uppnå en
utjämning av konkurrenssituationen mellan statliga och folkrörelselotterier,
en översyn av nuvarande lagstiftning företas,

3. riksdagen hemställer hos regeringen om en översyn av lotterinämndens
verksamhet i syfte att åstadkomma en enklare hantering av lotteriärenden.

I motion 1984/85:1804 av Ingemar Eliasson (fp) och Jan-Erik Wikström (fp)
yrkas att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra de förenklingar i
hanteringen av folkrörelsernas lotterier som föreslagits i motionen.

KrU

1985/86:1

1 Riksdagen 1985186.13 sami. Nr 1

I motion 1984/85:2482 av Marianne Karlsson (c) yrkas att

1. riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag i syfte att
åstadkomma en förbättrad konkurrenssituation för folkrörelselotterier,
bl. a. genom att tillåta penningvinster, enligt vad som anges i motionen,

2. riksdagen hos regeringen begär förslag om en förenklad lotteriadministration.

Motiveringar

I alla tre motionerna erinras inledningsvis om att de svenska folkrörelserna
av hävd har bedrivit en samhällsnyttig verksamhet där man tagit till vara och
utvecklat medborgarnas intresse för ett socialt engagemang till samhällets
bästa. Denna synpunkt utvecklas närmare. Bl. a. framhålls att det är viktigt
att folkrörelserna med alla sina frivilliga ledarkrafter och sitt oegennyttiga
arbete finns att tillgå. Motionärerna tar härefter upp frågan om att förbättra
förutsättningarna för folkrörelserna att i framtiden kunna arrangera attraktiva
lotterier som är konkurrenskraftiga gentemot de statliga lotterierna. I två
av motionerna erinras om den expansion som skett av dessa lotterier.

I motion 1804 framförs en rad konkreta förslag som enligt motionärernas
mening väsentligt skulle underlätta för folkrörelserna att starta och driva
lotterier. Motionärerna föreslår att det årliga ansökningsförfarandet skall
avskaffas, att utbetalningsrutinerna i rikslotterierna skall förenklas och att
detaljregleringen vid tillståndsgivningen skall minskas.

Av remissyttrande som avgetts av lotterinämnden och som redovisas i det
följande framgår i detalj vad motionsförslaget innebär.

I motionerna 1018 och 2482 föreslås att folkrörelserna får större inflytande
över tillståndsgivningen och möjlighet att starta nya spel och spelformer, att
vinstskatten och spelskatterna slopas, att pengar som vinster tillåts till viss del
av omslutningen och att myndighetskontrollen kring lotterierna skall avbyråkratiseras.
I sistnämnda hänseende framhålls i motion 2482 att floran av
regler och bestämmelser som uppställs av lotterinämnden samt kraftigt
ökade kostnader för tillståndsgivningen är stora hinder i arbetet för att kunna
genomföra ett lotteri.

Lotterilagstiftningen, m. m.

Allmänt

Den 1 januari 1983 trädde lotterilagen (1982:1011) i kraft. Lagen bygger i
väsentliga delar på bestämmelserna i den tidigare gällande lotteriförordningen
(1939:207). Sålunda får traditionella lotterier, automatspel, roulettspel
och bingospel m. m. i princip anordnas endast efter tillstånd. Huvudregeln är
alltjämt att behållningen skall tillfalla ideella ändamål eller gå till det
allmänna. I den nya lagen har på olika punkter skrivits in den praxis som har
utbildats vid tillståndsgivning enligt de tidigare reglerna. För lokala ideella
föreningar innebar den nya lagstiftningen vissa förenklingar. Lotterinämnden
har fått en central ställning i fråga om tillståndsgivning enligt lotterilagen.

KrU 1985/86:1

I proposition 1981/82:170 med förslag till lotterilag, m. m. underströk
föredragande statsrådet vikten av att regleringen rörande lotterier utformas
så att den inte innebär eller kan leda till mer långtgående inskränkningar för
lotterianordnarna eller dem som bistår lotterianordnarna än som verkligen är
nödvändiga för att man på ett effektivt sätt skall kunna uppnå syftena med
regleringen. Den får inte heller medföra onödigt betungande eller krångliga
rutiner. Således måste eftersträvas regler som förenar effektivitet med
administrativ enkelhet, anförde han.

Lagändringar år 1983

Bestämmelserna i lotterilagen visade sig snart medföra problem i vissa
avseenden. Som en följd härav beslöt riksdagen efter förslag i proposition
1983/84:45 om vissa ändringar i lotterilagen, som trädde i kraft den 1 januari
1984 (KrU 1983/84:11, rskr. 1983/84:117, SFS 1983:1083). I en ny paragraf i
lotterilagen (17 a §) intogs bestämmelser som gör det möjligt att utan tillstånd
anordna s. k. tillståndslotterier med efterhandsdragning. I lagstiftningsärendet
beslöts vidare bl. a. att insatsernas värde i s. k. frisektorlotterier (14 §)
skulle få uppgå till högst tio kronor i stället för högst två kronor.

Lotterier med penningvinster

Enligt 4 § lotterilagen får lotteri om pengar eller pengars värde inom landet
inte utan särskilt tillstånd av regeringen anordnas för allmänheten i andra fall
eller annan ordning än som anges i lagen. De möjligheter att ordna lotterier
om pengar som lagen medger är starkt begränsade. Penningvinster får
således utgå endast i vissa lotterier - roulettspel, kortspel, tärningsspel och
automatspel på fartyg i internationell trafik - och högsta vinstbeloppet på
varje vinstmöjlighet i sådana spel är låga utom då det gäller automatspel, där
vinsternas storlek inte maximeras i lagen.

Regeringen har meddelat tillstånd till vissa lotterier med penningvinster,
nämligen lotterier som ordnas av de statliga bolagen Svenska Penninglotteriet
AB och Aktiebolaget Tipstjänst samt totalisatorvadhållning vid hästtävlingar,
som ordnas av AB Trav och Galopp (ATG). Här bör anmärkas att
vadhållning i samband med hästtävlingar är att anse som lotteri i lotterilagens
mening. I detta sammanhang bör också nämnas att lotterimyndigheten
(lotterinämnden) får medge att i s. k. rikslotterier vinster får utgöras av
värdepapper (se närmare härom nedan).

I särskilda avsnitt (s. 7 och 8) lämnas en redovisning för de statliga
lotteriernas och ATG:s verksamhet.

Traditionella lotterier, bingospel

Med traditionella lotterier avses i lotterilagen lotterier i egentlig mening, dvs.
sådana lotterier där antalet insatser och vinster samt värdet av dessa är
bestämda i förväg enligt en uppgjord plan. Vinsterna utgörs i allmänhet av
varor eller presentkort på varor.

KrU 1985/86:1

111 § lotterilagen regleras i huvudsak traditionella lotterier och bingospel.
Lotterierna får ordnas endast av svenska juridiska personer som är ideella
föreningar. Föreningen måste ha till huvudsakligt syfte att främja allmännyttigt
ändamål inom landet och i sin verksamhet huvudsakligen tillgodose
sådant ändamål. Vissa undantag från de angivna reglerna kan göras.

Enligt 12 § lotterilagen får vinsterna inte utgöras av pengar eller värdepapper.
Om lotterierna får bedrivas inom flera län får tillståndsmyndigheten - i
sådana fall lotterinämnden - dock medge att vinster utgörs av värdepappper.
Föredragande departementschefen uttalade i propositionen med förslag till
lotterilag m. m. bl. a. följande.

Det bör ankomma på nämnden att från fall till fall pröva frågan i vilken
utsträckning värdepapper bör få förekomma som vinster. Utgångspunkten
bör dock, liksom f. n., vara att vinsterna i dessa lotterier i allt väsentligt inte
skall utgöras av värdepapper. I den mån värdepapper f. n. förekommer i
rikslotterier torde värdet av dessa, inklusive vinstskatten, som regel inte
överstiga 10-15% av vinsternas totala värde. Med hänsyn bl. a. till att
varurabatter inte utgår för vinster som utgörs av värdepapper är intresset från
lotterianordnarnas sida för vinster av detta slag i viss mån begränsat.

Vid tillståndsprövning enligt 11 § skall särskild hänsyn tas till vilket behov av
lotteriinkomster som sammanslutningen kan anses ha för sin verksamhet
samt till det utrymme för lotterier som kan antas finnas på marknaden.

Enligt 13 § lotterilagen prövar länsstyrelsen frågan om tillstånd. Om
lotteriet skall bedrivas i flera län är dock lotterinämnden tillståndsmyndighet.

S. k. frisektor-lotterier

114 § lotterilagen regleras s. k. frisektor-lotterier. Syftet med reglerna är att
allmänt sett minska administrationen inom lotteriområdet. Frisektor-lotterier
ordnas av sådan ideell förening som avses i 11 § och som är verksam
huvudsakligen inom endast en kommun. Värdet av varje insats är begränsad
till tio kronor och högsta vinsten till 500 kr. Insatserna får under en
tolvmånadersperiod uppgå till högst 30 0000 kr. Tillstånd meddelas av
polismyndigheten. Tillståndet gäller i regel under en treårsperiod.

Vissa bingospel

Då det gäller bingospel är huvudregeln att bingospel får ordnas endast av
ideella föreningar med stöd av 11 §. I viss utsträckning får dock bingospel
efter tillstånd av länsstyrelsen ordnas i samband med offentlig nöjestillställning
(16 §).

Tillställningslotterier

Tillställningslotterier får ordnas utan tillstånd under förutsättning bl. a. att
insatserna och högsta vinsten är begränsade på visst sätt och att vinstdragningen
förrättas i förväg (17 §). Med stöd av dessa bestämmelser får ordnas

KrU 1985/86:1

bl. a. sedvanliga tombolalotterier samt chokladhjul, lyckohjul, pilkastning
och bollkastning.

Lotterier enligt 17 § förutsätter förhandsdragning. Efter en lagändring som
trädde i kraft den 1 januari 1984 är det, som ovan nämnts, numera möjligt att
med stöd av en ny paragraf i lotterilagen, 17 a §, anordna tillställningslotterier
med efterhandsdragning.

Övriga lotterier

Då det gäller reglerna för bl. a. automatspel, roulettspel, tärningsspel och
kortspel hänvisar utskottet i första hand till lotterilagen och proposition
1981/82:170.

Lotterinämnden, m. m.

År 1974 inrättades lotterinämnden (prop. 1974:51, NU 1974:21, rskr.
1974:154). Det uttalades att inrättandet av nämnden skulle ses som ett
provisorium i avvaktan på de lösningar lotteriutredningen kunde komma att
föreslå.

I samband med tillkomsten av lotterilagen permanentades lotterinämnden
(se främst prop. 1981/82:170 s. 100 och 314). Enligt förordningen (1982:1013)
med instruktion för lotterinämnden är nämnden central förvaltningsmyndighet
för frågor om tillämpningen av lotterilagen. Det åligger nämnden särskilt

(1) att fullgöra de uppgifter som anges i lotterilagen och lotteriförordningen
och i anslutning härtill meddela rekommendationer för tillämpningen av
dessa, (2) att verka för en enhetlig tillämpning av lotterilagen och lotteriförordningen
samt (3) att i övrigt verka för en ändamålsenlig tillsyn och kontroll
över efterlevnaden av lotteribestämmelserna, bl. a. genom utbildning av
kontrollanter.

Enligt lotterilagen utövar lotterinämnden - med undantag bl. a. för AB
Trav och Galopps verksamhet - den centrala tillsynen över efterlevnaden av
lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Tillståndsmyndighet
utövar den närmare tillsynen över sådana lotterier som får
anordnas efter tillstånd av myndigheten. Länsstyrelse kan biträda lotterinämnden
vid tillsynen över bl. a. traditionella lotterier och bingospel inom
länet.

Av redovisningen för lotterilagstiftningen framgår att tillståndsmyndighet
enligt lagen kan vara - förutom regeringen - lotterinämnden, länsstyrelse och
polismyndighet.

Vissa begänsade föreskrifter för verkställigheten av lotterilagen finns i
lotteriförordningen (1982:1012). Ytterligare sådana föreskrifter får meddelas
av lotterinämnden.

Lotterinämnden har utfärdat en rad verkställighetsföreskrifter. Vidare har
nämnden i egenskap av tillsynsmyndighet utfärdat rekommendationer och
anvisningar rörande tillståndsgivningen, tillsynen, kontrollen m. m.

Nämnden består av en ordförande, en vice ordförande, nämndens
kanslichef och ytterligare två ledamöter. Hos nämnden finns ett kansli.
Nämnden är lokaliserad till Strängnäs.

KrU 1985/86:1

Lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster

KrU 1985/86:1

Enligt lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster utgår skatt på vinster i
svenskt lotteri och på vinster vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer. Skattskyldig är den som anordnar lotteriet resp. den
som utfärdar premieobligationerna. Riksskatteverket (RSV) är beskattningsmyndighet.

Skatten utgår på vinst i varu- eller tombolalotteri när vinstens värde
överstiger 500 kr. och på vinst i annat lotteri när vinstens värde överstiger 50
kr. Skattesatsen är 30 % av vinstens värde, utom i fråga om vinst på
premieobligationer där skatten är 20%.

När det gäller varulotterier utgår således skatt endast för vinster med värde
överstigande 500 kr. Antalet lotterier med sådana vinster uppgår till ca 1 000
per år.

Vinst i form av värdepapper betraktas vid tillämpningen av lagen om skatt
på lotteri vinster som varuvinst.

Den totala vinstskatt som betalas in för varu- och tombolalotterier kan
beräknas till ca 17 milj. kr. per år. Resterande inkomster av lotterivinstskatten,
beräknade till 1 258 milj. kr. för budgetåret 1985/86, betalas in av AB
Tipstjänst, riksgäldskontoret, Svenska Penninglotteriet AB eller av de
banker som anordnar vinstsparande.

I proposition 1985/86:46 om lotterivinstskatter, som lagts fram av regeringen
i början av november i år, föreslås att lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster ändras dels så att skatten på varulotterier slopas, dels så att
gränsen för skattefria penningvinster höjs från 50 till 100 kr. Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

Lagen (1984:351) om totalisatorskatt

Enligt rubricerade lag tas totalisatorskatt ut med elva procent av de
sammanlagda insatserna upp till 2 600 milj. kr. år 1984, 2 600 milj. kr. år
1985, 2 750 milj. kr. år 1986, 3 050 milj. kr. år 1987, 3 150 milj. kr. år 1988
och med åtta procent på överstigande insatser.

Totalisatorskatten uppgick till 324,2 milj. kr. år 1984.

Lagen (1972:820) om skatt på spel

Enligt rubricerade lag erläggs spelskatt för sådant roulett- eller bingospel
som kräver tillstånd enligt lotterilagen. Kortspel och tärningsspel jämställs
med roulettspel.

Spelskatt utgår i fråga om

(1) roulettspel, för varje kalendermånad då skattskyldighet föreligger, med
6 000 kr. för tillstånd som innebär rätt till spel minst tre dagar varje vecka och
med 2 000 kr. för tillstånd i annat fall. Om ett tillstånd avser fler än ett
spelbord skall dock nämnda belopp höjas med 3 000 kr. resp. 1 000 kr. för
varje spelbord utöver ett,

(2) bingospel med 5,5 % av värdet av erlagda spelinsatser och entréavgifter
eller andra avgifter i den mån avgifterna berättigar till deltagande i spelet.

Spelskatten uppgick år 1984 till 97 milj. kr.

Avgifter enligt lotteriförordningen (1982:1012)

Enligt lotteriförordningen utgår avgift för vissa bevis om tillstånd enligt
lotterilagen. Avgift utgår med 600 kr. i följande fall, nämligen om tillståndet
meddelas av regeringen, om tillståndet avser automatspel, roulettspel,
tärningsspel, kortspel eller på visst sätt begränsat bingospel i samband med
offentlig nöjestillställning eller om tillståndet avser bingo i andra fall eller
traditionella lotterier (11 § lotteriförordningen) och det sammanlagda värdet
av insatserna i lotteriet kan antas överstiga 150 000 kr. I andra fall är avgiften
200 kr.

Lotterinämnden har beträffande avgift som skall tas ut av länsstyrelse och
polisstyrelse föreskrivit att om flera föreningar bedriver bingospel eller
lotteri i allians skall varje enskild förening som ingår i alliansen tillställas
bevis om tillstånd samt avgift tas ut av var och en.

Före årsskiftet 1982/83, då lotteriförordningen (1939:207) och lotterikungörelsen
(1974:222) gällde, var avgiften i samtliga fall 110 kr.

Svenska Penninglotteriet AB

Det av staten helägda bolaget Svenska Penninglotteriet AB började sin
verksamhet år 1939. Bolaget har tillstånd att bedriva lotterier med penningvinster.
Det nuvarande tillståndet gäller till utgången av år 1993. Villkoren
för rörelsen är fastställda i regeringens tillståndsbeslut. För närvarande
anordnar bolaget tre olika lotterier, nämligen penninglotteriet (24 ggr/år),
Bellmanlotteriet (12 ggr/år) samt kulturlotteriet till förmån för konst, teater
och andra kulturella ändamål (1 gång/år). Överskottet av de två förstnämnda
lotterierna tillfaller staten. Överskottet av kulturlotteriet tillfaller också
staten men fördelas efter ansökan på olika kulturella ändamål.

Efter särskilt beslut av regeringen anordnade bolaget år 1984 Fredslotteriet.
Behållningen, ca 20 milj. kr., gick oavkortat till svenskt fredsarbete.
Även i år ordnas ett fredslotteri.

Under år 1984 sålde bolaget lotter för 1 387 milj. kr., varav penninglotter
för 786 milj. kr., Bellmanlotter för 511 milj. kr., kulturlotter för 34 milj. kr.
och fredslotter för 56 milj. kr.

Staten tillfördes samma år 456 milj. kr. i vinstmedel och 155 milj. kr. i
vinstskatt.

Aktiebolaget Tipstjänst

Aktiebolaget Tipstjänst började sin verksamhet år 1934. Numera är bolaget
helägt av staten. Bolaget anordnar en rad olika vadhållningar och lotterier.
Förutom det klassiska Stryktipset ordnas sedan 1983 Måltips, som ersatt
poängtipset. Vidare ordnas sedan år 1980 Lotto och, efter introduktion under
1984, Joker, som innebär utlottning på löpnummer som finns tryckta på Tipsoch
Lottokupongerna. Extratips i form av stryktips arrangeras jämsides med
det ordinarie tipset vissa veckor, under år 1984 vid sex tillfällen.

Under år 1984 uppgick den totala omsättningen till 3 280 milj. kr., varav på
Stryktips 1 058 milj. kr., på Måltips 384 milj. kr., på Lotto 1 657 milj. kr., på

KrU 1985/86:1

Joker 166 milj. kr. och på Extratips 15 milj. kr. Under år 1984 höjdes
vinnarnas andel från 50 % till 60 % på Stryktips och Måltips (höjningen
skedde för att öka fotbollstipsets konkurrenskraft gentemot V 65, se prop.
1983/84:180 s. 22). Totalt erhöll staten en nettovinst från bolaget på 1 045
milj. kr. Vidare inlevererade bolaget 398 milj. kr. i vinstskatt.

Det nuvarande tillståndet för bolaget gäller till utgången av år 1988.

AB Trav och Galopp (ATG)

Totalisatorverksamhet i samband med trav- och galopptävlingar har i Sverige
förekommit sedan lång tid. Sedan år 1974 har AB Trav och Galopp (ATG)
bildat av Svenska Travsportens Centralförbund (STC) och Svenska Galoppsportens
Centralförbund (SGC) tillstånd att anordna vadhållning i samband
med hästtävlingar. I enlighet med vad som redovisats i proposition 1983/
84:180 gäller numera och till utgången av år 1988 en överenskommelse som
träffats efter överläggningar mellan staten på den ena sidan och STC och
SGC på den andra om villkoren för trav- och galoppsporten och spelet i
anslutning därtill.

Enligt ett regeringsbeslut med stöd av lotterilagen har ATG numera
tillstånd att anordna vadhållning i samband med hästtävlingar. I beslutet
anges de närmare villkor som gäller tillståndet, bl. a. om storleksordningarna
av vinnarnas andel (65-80 % beroende på spelform). Vid sidan av lotteritillståndet
för ATG finns förordningen (1984:354) om totalisatorvadhållning.
Av denna framgår att riksskatteverket (RSV) är tillsynsmyndighet, att RSV
utser särskilda kontrollanter och att RSV meddelar närmare föreskrifter för
kontrollverksamheten. RSV har utfärdat ett vadhållningsreglemente.

ATG anordnar de s. k. rikstotospelen (V 65 och TRIO) medan lokala travoch
galoppsällskap bedriver banspel. Även de senare spelen bedrivs numera
för ATG:s räkning och i bolagets namn.

Totalisatoromsättningen uppgick år 1984 till 3 273,9 milj. kr.

Som tidigare angetts utgick totalisatorskatt samma år med 324,2 milj. kr.

Vissa uttalanden i lotterilagens förarbeten

I proposition 1981/82:170 med förslag till lotterilag, m. m. behandlades bl. a.
frågan om relationerna mellan å ena sidan de statliga lotterierna och
totalisatorspelet, å andra sidan de ideella föreningarnas lotterier (s. 76-78).
Föredragande statsrådet Björn Molin uttalade inledningsvis att han, liksom
remissinstanserna i allmänhet gjort, anslöt sig till förslaget av lotteriutredningen
att rätten att anordna lotterier med penningvinster liksom ditintills
varit fallet i princip skulle vara förbehållen staten. Vidare anförde statsrådet
följande:

Åtskilliga remissinstanser ansluter sig till utredningens uttalande att de
statliga lotterierna och totalisatorspelet inte bör tillåtas att ytterligare breda
ut sig på de ideella lotteriernas bekostnad. Flera remissinstanser anser dock
att tillräckliga fakta inte har redovisats till stöd för några säkra slutsatser
angående konkurrensen mellan olika typer av lotterier. Från flera håll anförs
också att något direkt konkurrensförhållande inte föreligger mellan de
statliga och de ideella lotterierna.

KrU 1985/86:1

Även jag anser givetvis att de ideella föreningarna bör ges så goda
förutsättningar som möjligt att själva finansiera sin verksamhet. Den
reglering som jag förordat i det föregående bygger också på grundtanken att
försöka åstadkomma sådana förutsättningar.

I propositionen togs härefter upp frågan hur de statliga lotterierna och
totalisatorspelet kunde antas påverka de ideella lotterierna. Sedan föredragande
statsrådet konstaterat att några säkra slutsatser angående konkurrensen
och dess verkningar för olika lotterier inte kunde dras av den statistik som
redovisats för åren 1975-1981, anförde föredragande statsrådet följande:

Utredningens ställningstagande bygger bl. a. på tesen att det finns en
begränsad marknad för lotterier. Som jag tidigare (avsnitt 2.7.2.3) har anfört
är också min uppfattning att man bör kunna utgå från att utrymmet för
lotterier i viss mening är begränsat. I och för sig bör man därför också kunna
utgå från att det råder en viss konkurrens mellan olika lotterier. Enligt min
uppfattning kan man dock knappast göra gällande att det finns en gemensam
marknad för lotterier som exempelvis skulle innebära att en ökning för ett
lotteri måste medföra en motsvarande minskning för ett annat lotteri.

I det här sammanhanget är det väsentligt att erinra om de skillnader som
föreligger mellan olika lotteriformer. Det förefaller sannolikt att olika
lotteriformer attraherar olika grupper av deltagare. Totalisatorspelet torde
exempelvis i huvudsak vända sig till en helt annan kundkrets än de
traditionella lotterierna. Det finns inte anledning att räkna med att de som i
dag besöker trav- och galoppbanor och deltar i totalisatorspel i någon
nämnvärd grad skulle övergå till att delta i traditionella lotterier, om
totalisatorspelet begränsades. Inte heller finns det anledning att räkna med
att de som deltar i traditionella lotterier, som ofta är lokalt förankrade och
bygger på ett personligt engagemang, i någon högre grad skulle övergå till
andra lotteriformer där behållningen inte tillfaller ideella intressen, om de
traditionella lotterierna begränsades. Man bör också hålla i åtanke att många
deltar i ett lotteri huvudsakligen för att på ett enkelt sätt kunna lämna sitt
bidrag till en viss typ av verksamhet som man finner skäl att stödja.

Bl. a. mot bakgrund av det nu anförda finns det enligt min mening inte
tillräckligt underlag för ett påstående om att de statliga lotterierna och
totalisatorspelet skulle ha brett ut sig på de ideella lotteriernas bekostnad.
Jag vill emellertid inte bestrida att de statliga lotterierna för många som är
intresserade av lotterier och spel kan utgöra en större attraktion än de ideella
lotterierna. Den framtida omfattningen och utformningen av de statliga
lotterierna och totalisatorspelet bör därför vägas bl. a. mot intresset av att
skapa så goda förutsättningar som möjligt för de ideella föreningarna att
själva finansiera sin verksamhet. Det är emellertid samtidigt angeläget att de
ideella föreningarna ges möjlighet att utveckla och förnya sitt produktutbud,
exempelvis i fråga om kvaliteten på vinsterna och vinstplanernas uppbyggnad,
och därmed på ett bättre sätt kunna hävda sig i konkurrensen med andra
lotterier. Jag har i det förbigående strävat efter att försöka åstadkomma
sådana möjligheter för föreningarna.

Riksdagsbehandling hösten 1984

I motioner, som behandlades i början av riksmötet 1984/85, framfördes bl. a.
kritik mot lotterinämnden av innehåll att lotterinämnden skulle ha blivit ett
byråkratiskt hinder för folkrörelserna och andra organisationer då det gäller
deras lotteriverksamhet. Kulturutskottet anförde i sitt av riksdagen godkän -

KrU 1985/86:1

1 * Riksdagen 1985/86.13 samt. Nr 1

da betänkande KrU 1984/85:1 bl. a. följande:

KrU 1985/86:1

Då det gäller att ta ställning till frågan om det är påkallat med något
riksdagens initiativ för att få till stånd en allmän översyn av lagstiftningen
med utgångspunkt i bl. a. de synpunkter som motionärerna anfört, måste
beaktas att lagstiftningen varit i kraft bara en kort tid eller mindre än två år.
Detta talar enligt utskottets mening för att det ännu är för tidigt att göra en
allmän översyn av lagstiftningen. Huruvida det kan finnas skäl att inom
regeringskansliet göra en mera begränsad översyn av lagstiftningen med
hänsyn till hitintills vunna erfarenheter av lagens tillämpning ankommer på
regeringen att pröva. Utskottet, som förutsätter att man inom regeringskansliet
noga följer lotterinämndens verksamhet, anser att de här aktuella
motionsyrkandena får anses besvarade med det anförda.

Lotteridragning i TV

Dragning i Lotto-raden sändes regelbundet i programserien Razzel i TV 1
under hösten 1984. Radionämnden fann att sändningen av hela dragningsproceduren
- inte minst genom den framträdande plats som den givits i
programmen - innebar ett otillbörligt gynnande av AB Tipstjänst, varigenom
dessa inslag stred mot kravet på opartiskhet.

Som en effekt av nämndens beslut rörande Lotto-dragningen anmäldes
sändningarna av det återkommande programmet Tipsextra i TV 1. Nämnden
ansåg att programmen utformats så att de inneburit ett gynnande av AB
Tipstjänst och AB Trav och Galopp. Enligt nämndens mening hade
emellertid sändningen av fotbollsmatcherna och travloppen haft ett betydande
nyhets- och infomationsintresse, helt vid sidan om de spel som är knutna
till matcherna och loppen. Gynnandet i fråga hade alltså uppvägts av de
nämnda intressena, varför nämnden friade programmen.

I KrU 1984/85:1 behandlades med anledning av en motion Lottodragningen
i Razzel.

Frågesvar i riksdagen

I svar den 7 februari 1985 på en enkel fråga om åtgärder för att stärka
föreningslivets andel av lotterisektorn anförde statsrådet Bengt Göransson
följande:

Under åren 1978-1983 har de statliga lotterierna i runda tal fördubblat sin
omsättning. Under motsvarande tid har utvecklingen för bingospel inom
föreningslivet inte varit lika gynnsam, medan rikslotterierna nästintill
fördubblat sin omsättning.

Av dessa uppgifter framgår att föreningslotteriernas andel av lotterisektorn
minskat. Detta har dock skett samtidigt som omsättningen totalt ökat
mycket kraftigt. Det går därför inte att dra den slutsatsen att de statliga
lotterierna haft en negativ påverkan på föreningslotterierna. Några omedelbara
åtgärder för att öka föreningslotteriernas andel av sektorn synes därför
inte vara påkallade.

Utvecklingen för föreningslotterierna varierar emellertid mellan olika
föreningar. De politiska partiernas och nykterhetsrörelsens rikslotterier har
ökat kraftigt, medan övriga ökat i ringa omfattning eller inte alls. Det finns

därför skäl att även i fortsättningen noga följa utvecklingen på lotterimarknaden.
Dessutom finns inom folkrörelserna synpunkter på hur lotterier får
ordnas och bedrivas. En skrivelse härom har också överlämnats till regeringen.
Skrivelsen bereds f. n. inom regeringskansliet.

Bengt Göransson anförde i den efterföljande debatten bl. a. följande.

Jag vill gärna understryka att lotteriverksamheten, såsom den leds och
ordnas inom ramen för lotterinämndens verksamhet, syftar till att underlätta
för föreningslivet. Lotterinämnden skall ge organisationerna den service de
behöver för att kunna bedriva en för föreningarna effektiv lotteriverksamhet.
Nämnden har alltså inte till uppgift att verka begränsande för föreningarna.
Vi skall se till att lotterinämnden får möjligheter att tillfredsställande
utföra sina serviceuppgifter.

Remissyttranden

På hemställan av kulturutskottet har följande organ yttrat sig över motion
1018 yrkande 3, motion 1804 och motion 2482 yrkande 2, nämligen
lotterinämnden, Lottericentralen AB, Sveriges Riksidrottsförbund (RF) och
IOGT-NTO-rörelsen.

Lotterinämnden avstyrker motionsyrkandena i de delar som avser nämnden
och bemöter punkt för punkt den kritik som framförs av motionärerna
mot myndighetens verksamhet samt lämnar en utförlig statistik över såväl
folkrörelsernas som de statliga lotteriernas utveckling under den senaste
tioårsperioden.

Övriga remissorgan instämmer i allt väsentligt i de synpunkter och den
kritik som framförts av motionärerna samt utvecklar i vissa avseenden
närmare sina åsikter om hur folkrörelsernas lotterier bättre skall kunna
hävda sig i den konkurrens som finns gentemot de statliga lotterierna. I RF:s
och IOGT-NTO:s remissyttranden lämnas också vissa statistiska uppgifter,
som närmare kommenteras.

Lotterinämnden anför inledningsvis följande:

Lotterinämnden genomförde under 1970-talet en sanering av bingomarknaden
genom hård reglering som sedermera kunnat lättas.

Genom motiverade beslut i besvärsmål skapades klarhet kring lotterilagstiftningen.
Vägledande rekommendationer underlättade beslutsfattande
hos länsstyrelse och polismyndighet. Dessa rekommendationer har hejdat
och reglerat kommersiellt utnyttjande av lotterier, framför allt serviceföretags
medverkan. Nämnden verkade för att ge allmänheten anständiga
erbjudanden i fråga om kvalitet på lotter och vinster.

Nämnden skapade beträffande roulett- och kortspel samt automatspel
regler för undvikande av'sociala skadeverkningar.

Efter en redovisning för vissa synpunkter som lämnats av lotteriutredningen i
betänkandet (SOU 1979:29) Lotterier och spel rörande lotterinämndens
verksamhet och uppgifter, anför myndigheten följande:

Från och med 1983 tillämpas 1982 års lotterilag varigenom lotterinämnden
gjordes permanent enligt lotteriutredningens förslag. Regeringens tillståndsgivning
till rikslotterier delegerades till nämnden. Härigenom har en
snabbare handläggning av rikslotteriansökningar erhållits.

KrU 1985/86:1

Lotterinämnden har ambitionen att föreningslivets lotteriverksamhet skall
utvecklas, att fler och mindre föreningar skall få lättare tillgång till såväl
bingo- som lotterimarknad, att tillståndsmyndigheternas handläggning skall
underlättas och att allmänheten skall skyddas.

Den kritik som lotteriregleringen i allmänhet utsatts för har sin grund i att
föreningarnas önskemål om lotterier inte kan tillgodoses tillfullo. Detta
beror huvudsakligen på lagens ändamålsbestämmelse och det förhållandet
att marknadsutrymmet kräver fördelning mellan organisationerna i vad avser
bingospel och lottförsäljning från fasta försäljningsställen. Detta förhållande
kan inte ändras även om folkrörelserna finge ökat inflytande över tillståndsgivningen.

Lotterinämnden anser den kritik i övrigt som framförs i motionerna
obestyrkt. I bilaga 1 till betänkandet redovisas i detalj myndighetens
bemötande av kritiken.

De statistiska uppgifter nämnden lämnat redovisas i viss utsträckning i
bilaga 3-6.

Lottericentralen AB (LC) ansluter sig helt till motionärernas förslag och
anför därvid bl. a. följande:

LC har under flera år känt och uttalat oro över utvecklingen på lotterimarknaden,
vilken oro främst grundar sig på de statliga lotteriernas starka
frammarsch på bekostnad av folkrörelselotterierna. Senare mätningar visar
att den oro LC känner fortfarande är i högsta grad befogad.

LC:s strävan är inte att söka begränsa de statliga lotteriernas utveckling
genom kvotering av lotterimarknaden. Oron över utvecklingen grundar sig
fastmer på den ökande byråkrati som folkrörelserna tvingas arbeta under. En
förenkling av tillståndsprövningen och förbättrade möjligheter att erbjuda
lottköparna en attraktiv vinstplan skulle däremot ge folkrörelserna ökad
konkurrenskraft gentemot de statliga lotterierna och därmed också förbättrad
lönsamhet i de egna lotterierna.

Vidare anför LC att de regler lotterinämnden utfärdat om tillståndsprövningen
och kontrollen av lotterier i vissa avseenden är detaljerade och röjer en
misstro mot folkrörelsernas förmåga att driva lotterier på ett trovärdigt sätt.
LC framhåller vidare bl. a. - under hänvisning till ett uttalande av statsrådet
Bengt Göransson i riksdagen (se ovan s. 10) - att i nämndens åligganden
särskilt skall inskrivas att lotterinämnden är ett serviceorgan åt tillståndshavama
och därvid har att tillse att lotterierna kan bedrivas på ett enkelt och
effektivt sätt.

Också lOGT-NTO-rörelsen uttalar sin oro för utvecklingen på lotteriområdet.
Den alltmer ökade konkurrensen från statliga spel och lotterier,
samt den byråkrati som utvecklats kring tillståndsgivning och löpande
kontroll är allvarliga hot mot folkrörelsernas överlevnad - detta samtidigt
som stat och kommuner på annat sätt minskat stödet till folkrörelsernas
arbete, anförs det i remissyttrandet. Ett uttalande från lotteriutredningen
1979, om att statliga lotterier ej skulle tillåtas expandera på folkrörelsernas
bekostnad, har på ett flagrant sätt frångåtts, anförs det under hänvisning till
statistiska uppgifter om utvecklingen av några olika spelformer i statlig och
folkrörelseregi 1975-1984 (se bilaga 2). IOGT-NTO anför i anslutning till de
statistiska uppgifterna bl. a. - med utgångspunkt i förhållandena 1979 - att
folkrörelselotteriema i dag skulle haft ca 750 milj. kr. högre omsättning och

KrU 1985/86:1

därmed haft 130-160 milj. kr. mer att satsa på sin verksamhet om de statliga
lotterierna ej tillåtits expandera på folkrörelselotteriernas bekostnad.
IOGT-NTO anser att riksdag och regering omgående måste vidta åtgärder
för att ge folkrörelserna möjlighet till en återhämtning av förlorade
marknadsandelar för att därefter fastställa sådana ramar i lagstiftningen att
konkurrenssituationen icke försämras för folkrörelserna.

I remissyttrandet lämnas följande synpunkter beträffande de konkreta
krav som framställs i motionerna:

1. Ge folkrörelserna möjlighet att ha penningvinster i sina lotterier, i
synnerhet som högvinster. Det saknas belägg för de åsikter som framförts i
debatten att sociala skäl skulle betyda mer för folkrörelselotterier än för
statens lotterier. Däremot får man en rättvisare konkurrenssituation
genom att låta folk välja på om man vill spela på folkrörelsespel eller
statligt lotto för att vinna t. ex. 100 000 kr. kontant.

2. Slopa vinstskatten på folkrörelselotterierna. Denna åtgärd ger möjlighet
till bättre vinster och därmed attraktivare marknadsföring. För staten
betyder denna skatteminskning endast några få miljoner, eftersom det är
oss bekant att administrationen kring dessa skatter är så stor att nettot för
statskassan nästan är försumbar.

3. Låt organisationerna pröva nya spelformer på samma sätt som staten fått
starta upp Bellman, Lotto och Joker. Varulotteri och Bingo kan ej vara
fastlåsta hur länge som helst i oförändrade regler och paragrafer.

4. Förenkla ansökningsförfarande, tillståndsgivning och kontroll. Låt riksorganisationer
som är godkända som lotteriarrangörer få t. ex. 5-årstillstånd
och låt dessa i sin tur ansvara för sina distriktsorganisationer och
avdelningar. Detsamma gäller högsta och lägsta vinstvärden etc., där
arrangören själv borde kunna göra den bästa marknadsbedömningen om
vad här skall gälla för att försäljningen inom fastställda ramar skall fungera
bäst och ge bästa resultat.

5. Minska även i övrigt detaljregleringen och kontrollen kring folkrörelselotterierna.
Förutsätt att de som har hand om lotterierna inom folkrörelserna
är lagliga medborgare som i likhet med vad som gäller för affärslivet sköter
sina åligganden och inte är några fifflare. Inom varje organisation finns ju
dessutom intern kontroll och revision. Staten kan kräva auktoriserad
revisor för kontrollen liksom lotteriansvarig för spelande riksorganisation.
De otal exempel som finns på föreningar och organisationer som hittills
stoppats i sin planering p. g. a. myndighetsåtgärder och nya regler får ej
fortsätta att utvecklas.

I yttrandet anförs också att de statliga lotteriernas resurser till en ohämmad
marknadsföring måste begränsas om folkrörelserna över huvud taget skall ha
en chans att hävda sig. Gratisreklam som resultatgivning i TV, radio och
tidningar m. m. måste också begränsas för de statliga lotterierna eller också
ge samma service åt folkrörelserna.

Sveriges riksidrottsförbund (RF) hänvisar till att en folkrörelsegrupp
bestående av representanter från idrottsrörelsen och IOGT-NTO-rörelsen i
januari 1985 uppvaktat statsrådet Bengt Göransson för att uttrycka sin oro
över utvecklingen på lotterimarknaden. Vid yttrandet fogas närmare information
om uppvaktningen och i sammanhanget gjort uttalande av 15
riksorganisationer av folkrörelsekaraktär. I uttalandet krävs att regeringen
vidtar kraftfulla åtgärder för att underlätta folkrörelsernas möjlighet att
finansiera verksamheten bl. a. med medel från egna lotterier.

KrU 1985/86:1

RF:s synpunkter i remissyttrandet ansluter nära till de synpunkter som i
enlighet med den ovan lämnade redovisningen lämnats av IOGT-NTOrörelsen.
Därutöver framför RF samma synpunkter som LC om lotterinämndens
uppgift att vara ett serviceorgan.

Utskottet

I betänkandet behandlas tre motioner-1018 (s), 1804 (fp) och 2482 (c)-som
främst avser frågor om folkrörelselotteriernas möjligheter att utvecklas och
att hävda sig på marknaden gentemot de statliga lotterierna. I sammanhanget
tas särskilt upp frågor om möjligheterna till en förenkling av myndighetskontrollen
kring lotterierna.

Motionerna har i viss utsträckning remissbehandlats. Vidare har utskottet
uppvaktats av Folkrörelsernas gemensamma arbetsgrupp för lotterifrågor,
som representerar ett 25-tal folkrörelser.

Beträffande det närmare innehållet i yrkandena hänvisar utskottet dels till
motionerna, dels till redovisningen i det föregående (s. 1) och i remissyttrande
av lotterinämnden (bilaga 1).

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna om
värdet av folkrörelsernas insatser, i olika sammanhang har utskottet gett
uttryck åt sin positiva syn på folkrörelsernas verksamhet. Dessa har haft och
har fortfarande stor betydelse för vårt samhällsliv. Folkrörelsernas och
föreningslivets arbete grundar sig på medlemmarnas egna insatser, och ett
aktivt föreningsliv är en nödvändig förutsättning för att människorna skall bli
mer delaktiga i det fortsatta samhällsbyggandet. Som framhölls i propositionen
med förslag till lotterilag, m. m. bör de ideella föreningarna ges så goda
förutsättningar som möjligt att själva finansiera sin verksamhet. En av
inkomstkällorna för folkrörelserna är den lotteriverksamhet som de bedriver.

En av de huvudfrågor som tas upp av motionärerna är frågan om det finns
skäl att genom lagstiftning eller på annat sätt förbättra folkrörelsernas
konkurrenssituation gentemot de statliga lotterierna - de som för närvarande
bedrivs av Svenska Penninglotteriet AB och Aktiebolaget Tipstjänst - och
den därmed jämställda totalisatorverksamheten som bedrivs av AB Trav och
Galopp. Det spörsmål som i första rummet aktualiserats härvidlag är om
folkrörelserna skall få möjligheter att ha penningvinster i sina vinstplaner.
Vid uppvaktningen av Folkrörelsernas arbetsgrupp har starkt understrukits
att det är önskvärt att folkrörelsernas rikslotterier får ha högvinster av
betydande storlek.

Utskottet vill för sin del erinra om att enligt den nuvarande lagstiftningen
rätten att ordna lotterier med penningvinster i princip är förbehållen staten
och att lagstiftningen trädde i kraft så sent som år 1983.1 lagstiftningsärendet

KrU 1985/86:1

anslöt sig föredragande statsrådet utan erinran från riksdagens sida till denna
ståndpunkt som intagits av lotteriutredningen och bland remissinstanserna i
allmänhet vunnit stöd. Utskottet är inte berett att nu ompröva det tidigare
ställningstagandet i detta avseende.

Frågan om det kunde anses föreligga en egentlig konkurrenssituation
mellan de statliga lotterierna och folkrörelselotterierna diskuterades ingående
i propositionen med förslag till lotterilag, m. m. I sammanhanget anfördes
bl. a.

att man bör kunna utgå från att utrymmet för lotterier i viss mening är
begränsat,

att man därför i och för sig också bör kunna utgå från att det råder en viss
konkurrens mellan olika lotterier,
att man dock knappast kan göra gällande att det finns en gemensam
marknad för lotterier som exempelvis skulle innebära att en ökning för ett
lotteri måste medföra en motsvarande minskning för ett annat lotteri,
att det förefaller sannolikt att olika lotteriformer attraherar olika grupper
av deltagare,

att man bör hålla i åtanke att många deltar i ett lotteri huvudsakligen för att
på ett enkelt sätt kunna lämna sitt bidrag till en viss typ av verksamhet som
man finner skäl att stödja,

att den framtida omfattningen och utformningen av de statliga lotterierna
och totalisatorspelet bör vägas bl. a. mot intresset av att skapa så goda
förutsättningar som möjligt för de ideella föreningarna att själva finansiera
sin verksamhet,

samt att det är angeläget att de ideella föreningarna ges möjlighet att
utveckla och förnya sitt produktutbud, exempelvis i fråga om kvaliteten på
vinsterna och vinstplanernas uppbyggnad, och därmed på ett bättre sätt
kunna hävda sig i konkurrensen med andra lotterier.

Utskottet anser att det inte framkommit något i detta ärende som ger
anledning till ett annat synsätt än det som sålunda i viss utsträckning
redovisats. Det är visserligen riktigt att de statliga lotteriernas omsättning
ökat väsentligt under senare år men även folkrörelselotteriernas omsättning
har ökat, låt vara att det förekommer betydande variationer i ökningstakten
mellan olika sådana lotterier. Det bör i sammanhanget påpekas att utredningen
i ärendet också ger stöd för att det i praktiken kan uppstå konkurrens
mellan lokala och centrala lotterier som ordnas inom en och samma
folkrörelse, vilket kan leda till att det uppstår avsättningssvårigheter för
lotterna i det centrala lotteriet.

Utskottet vill trots det anförda inte förneka att utvecklingen för folkrörelselotterierna
och vad som i övrigt framkommit i detta ärende motiverar att
man i skilda avseenden överväger på vad sätt förutsättningarna för sådana
lotterier kan förbättras. Därvid bör särskilt olika förslag som aktualiserats i
ärendet övervägas. I detta hänseende vill utskottet anföra följande.

Regeringen har i dagarna lagt fram en proposition om ändring i lagen om
skatt på lotterivinster, som innebär bl. a. att skatt inte skall erläggas på vinst i
varu- och tombolalotteri. Ett genomförande av detta förslag - som innebär
ett minskat vinstskatteuttag med ca 17 milj. kr. per år - kan bedömas öka
folkrörelsernas konkurrenskraft. Härtill kommer de administrativa vinster
som uppstår.

KrU 1985/86:1

Enligt lotteriförordningen utgår avgifter för vissa bevis om tillstånd enligt
lotterilagen. Avgift utgår, i vissa fall med 600 kr. och i andra med 200 kr.

Utskottet har inhämtat att lotterinämnden i en framställning till regeringen
tidigare i år har hemställt att riksrevisionsverket får i uppdrag att i samråd
med lotterinämnden utarbeta förslag till ändring av lotteriförordningen.
Bakgrunden till framställningen är bl. a. den kritik som framförts mot
tillämpningen av avgiftsreglerna. Regeringen har ännu inte tagit ställning till
framställningen.

Lotterinämnden har möjlighet att i fråga om rikslotterier medge att vinster
får utgöras av värdepapper. Av lotterinämndens yttrande framgår att
nämnden tillåtit att ca 20 % av vinstvärdet får utgöras av premieobligationer.
Även om det inte ankommer på utskottet att genom tolkning av tidigare
antagen lag ge uttryck åt någon uppfattning om hur stor del av vinstvärdet
som får utgöras av värdepapper, kan konstateras att lagstiftningen torde ge
visst utrymme för en ökning av den angivna procentsatsen. Om premieobligationer
eller andra värdepapper i ökad utsträckning tillåts som vinster,
skulle detta sannolikt öka folkrörelselotteriernas attraktivitet.

Såväl i motionerna som under remissbehandlingen och vid uppvaktningen
har stark kritik framförts av innehåll i huvudsak att regelsystemet på
lotteriområdet, särskilt det som utformats av lotterinämnden, är onödigt
detaljerat, att det administrativa förfarandet vid tillståndsgivningen är alltför
byråkratiskt - bl. a. har folkrörelserna alltför litet inflytande vid tillståndsgivningen
- samt att de krav som ställs på utbetalningsrutinerna borde kunna
förenklas.

Lotterinämnden har i sitt remissyttrande utförligt bemött den framförda
kritiken. Därvid har nämnden bl. a. framhållit att den offentliga kontrollen
av lotterier är av betydelse för att bevara allmänhetens förtroende för
föreningslivets lotterier. Beträffande innehållet i övrigt i remissyttrandet
hänvisar utskottet till detta.

Utskottet vill erinra om att det i den proposition, som ligger till grund för
den nuvarande lagstiftningen, underströks vikten av att reglerna rörande
lotterier utformas så att de inte innebär eller kan leda till mer långtgående
inskränkningar för lotterianordnarna eller dem som bistår lotterianordnarna
än som verkligen är nödvändiga för att man på ett effektivt sätt skall kunna
uppnå syftena med regleringen. Den får inte heller medföra onödigt
betungande eller krångliga rutiner. Således måste eftersträvas regler som
förenar effektivitet med administrativ enkelhet, anfördes det i propositionen.

Vad som sålunda uttalades i lagstiftningsärendet gäller fortfarande fullt ut.
Utskottet vill därför understryka vikten av att folkrörelserna och andra
organisationer inte möts av onödiga byråkratiska hinder i här aktuellt
avseende eller att eljest omotiverade regler uppställs. I detta sammanhang
bör, med hänsyn till vad som anförts vid remissbehandlingen, understrykas
att det är självklart att det ankommer på lotterinämnden att inom ramen för
sina resurser ge folkrörelserna god service. Samtidigt vill utskottet - mot
bakgrund av vad lotterinämnden anfört - framhålla att det inte är möjligt att
inom ramen för detta riksdagsärende avgöra om eller i vad mån den

KrU 1985/86:1

framförda kritiken i sina enskildheter är befogad. Utskottet utgår från att
lotterinämnden lika väl som polismyndigheter och länsstyrelser strävar efter
att leva upp till vad som i enlighet med det sagda uttalades i lagstiftningsärendet.
Lotterinämndens yttrande visar enligt utskottets mening att det hos
nämnden finns en beredvillighet att fortlöpande ompröva bl. a. behovet av
kontroll av lotterierna i den mån de intressen nämnden har att bevaka inte
därigenom eftersätts. Nämnden har sålunda ställt sig positiv till att under
vissa förutsättningar sänka kravet på kontroll av utbetalningarna i rikslotterier.

Då det gäller lagstiftningen, som utgör ramen för lotterinämndens och
övriga myndigheters handläggning av lotteriärenden, finns skäl erinra om att
riksdagen efter förslag av regeringen redan under första året av lagens
giltighetstid beslutat om vissa förenklingar i systemet.

Vid ställningstagande till frågan om det nu är påkallat med något
riksdagens initiativ för att få till stånd en allmän översyn av lagstiftningen
med utgångspunkt i bl. a. den kritik som framförts i detta ärende måste
beaktas att lagstiftningen varit i kraft mindre än tre år. Detta talar för att det
ännu är för tidigt att göra en allmän översyn i nämnda hänseende. Utskottet
framhöll förra året (KrU 1984/85:1) att det ankommer på regeringen att
pröva om det kan finnas skäl att inom regeringskansliet göra en mer
begränsad översyn av lagstiftningen med hänsyn till hitintills vunna erfarenheter
av lagens tillämpning. Detta gäller fortfarande. De i ärendet
framkomna synpunkterna är ägnade att bredda underlaget för en sådan
prövning. Det får också förutsättas att resultatet av arbetet inom Folkrörelsernas
gemensamma arbetsgrupp för lotterifrågor blir av värde härvidlag.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motionerna inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1018, 1984/85:1804 och
1984/85:2482.

Stockholm den 5 november 1985

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnung
(s), Maja Bäckström (s), Karl Boo (c), Berit Oscarsson (s), Lars
Ahlmark (m), Anders Nilsson (s), Sylvia Pettersson (s), Margareta Mörck
(fp), Torgny Larsson (s), Kerstin Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos
(vpk), Margareta Fogelberg (fp) och Håkan Stjernlöf (m).

KrU 1985/86:1

Reservation

KrU 1985/86:1

Ingrid Sundberg (m), Karl Boo (c), Lars Ahlmark (m), Margareta Mörck
(fp), Kerstin Göthberg (c), Margareta Fogelberg (fp) och Håkan Stjernlöf
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar ”Regeringen har”
och på s. 17 slutar ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Marginella förbättringar torde kunna åstadkommas för folkrörelserna
genom ett slopande av vinstskatten i varu- och tombolalotterier liksom
genom en översyn av avgiftsreglerna i lotteriförordningen.

Utskottet vill också framhålla att lagstiftningen torde ge lotterinämnden
visst utrymme för att vid tillståndsgivningen beträffande rikslotterier tillåta
en ökning av andelen vinster, som får utgöras av värdepapper. Om
premieobligationer eller andra värdepapper i ökad utsträckning tillåts som
vinster, skulle detta sannolikt öka folkrörelselotteriernas attraktivitet.

Utskottet vill erinra om att det i den proposition som ligger till grund för
den nuvarande lagstiftningen underströks vikten av att reglerna rörande
lotterier utformas så att de inte innebär eller kan leda till mer långtgående
inskränkningar för lotterianordnarna eller dem som bistår lotterianordnarna
än som verkligen är nödvändiga för att man på ett effektivt sätt skall kunna
uppnå syftena med regleringen. Den får inte heller medföra onödigt
betungande eller krångliga rutiner. Således måste eftersträvas regler som
förenar effektivitet med administrativ enkelhet, anfördes det i propositionen.

Utskottet anser sammanfattningsvis att den utförliga beredningen av
ärendet inom utskottet visar att de tillämpande myndigheterna inte förmått
leva upp till dessa uttalanden vid lagstiftningens tillkomst. Om eller i vad mån
detta beror på innehållet i lagstiftningen eller har andra orsaker kan man inte
göra något generellt uttalande om. Med hänsyn till den stora vikten av att
folkrörelserna får verka under goda förhållanden och i sitt arbete inte
onödigtvis bör belastas av byråkratiska hinder från samhällets sida är det
uppenbart att i här aktuellt avseende åtgärder måste vidtas för att folkrörelsernas
lotteri verksamhet skall kunna utvecklas.

Enligt utskottets mening är det nödvändigt att lagen snarast blir föremål
för översyn. Vid översynen måste särskild uppmärksamhet ägnas åt den
kritik som kommit fram i detta ärende. Som delvis tidigare framgått har från
folkrörelsehåll kritiken varit särskilt stark mot omfattningen av de regler som
utfärdats av lotterinämnden och detaljrikedomen i dessa liksom mot
myndighetens alltför omfattande byråkrati i tillståndsärenden och mot att
nämnden ställt upp alltför långtgående krav på kontroll av utbetalningarna i
rikslotterier.

Vid den av utskottet sålunda förordade översynen bör en kartläggning
göras av lotterilagens hittillsvarande tillämpning. På grundval av denna
kartläggning bör prövas i vad mån det är nödvändigt med lagändringar.
Syftet med översynen bör vara att det i lagen eller i tillämpningsföreskrifterna
till denna inte skall ställas upp onödiga byråkratiska hinder för folkrörelserna
i deras lotteriverksamhet. Med hänsyn till de mindre goda erfarenheterna
av den nuvarande lagens tillämpning är det nödvändigt att för
framtiden klara riktlinjer för tillståndsgivningen och kontrollen i övrigt
skapas. Översynen bör självfallet ske i nära samverkan med folkrörelserna.

Vad utskottet sålunda med anledning av motionerna anfört om en översyn
av lotterilagen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:1018, 1984/
85:1804 och 1984/85:2482 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om en översyn av lotterilagen.

KrU 1985/86:1

Lotterinämndens bemötande av i motionerna framförd kritik, m. m.

I motionerna sägs att en byråkratisering har skett av tillståndsgivningen och
kontroll framför allt av lotterinämndens tillståndsgivning.

Byråkratin kring tillståndsgivningen har enligt lotterinämndens mening
minskat, sedan nämnden övertagit tillståndsgivningen. Handläggningstiderna
har avsevärt minskat.

Den löpande kontrollen över lotterier som påtalas i motion 1804 är
nödvändig för att inge allmänheten förtroende och skydda lottköparen.
Denna har inte möjligheter att själv kontrollera erbjudandet i ett lotteri.
Löpande kontroll av rikslotterier har endast ändrats på så sätt att den i
avseende på blandningsförfarandet, vilket var mycket dyrbart förr, har
förenklats sedan lotterinämnden övertog tillståndsgivningen från regeringen.
Utan närvaro av offentlig kontroll skulle allmänhetens förtroende för
föreningslivets lotterier minska. Lottköparen skulle då i större utsträckning
välja de statliga lotterierna, som ju står under rigorös myndighetskontroll.

En flora av regler påstås i motion 1804 försvåra folkrörelsernas möjligheter
att få lotteri tillstånd. Mycket komplicerade regler har onekligen funnits.
Sådana var t. ex. lotterinämndens regler för bingospel (KFS 1979:18). Dessa
regler var nödvändiga för att på 1970-talet sanera bingospelet i Sverige.
Spelet var då ibland socialt vådligt och kriminellt. Folkrörelsernas försök att
ta hand om spelet slutade i en stor konkurs i Riksförbundsbingo. En sanering
av spelet har nu skett och nämnden har därför kunnat avsevärt minska
regleringen. Bingospel fordrar dock en ständig övervakning från myndigheterna.
På motsvarande sätt söker nämnden förenkla även andra av nämndens
författningar. Det bör emellertid påminnas om det dilemma som finns mellan
kraven på förenklingar och de krav på preciseringar som reses av skäl som
angår rättssäkerhet och enhetlig praxis i riket. Emot de senare kraven ställs
åter krav på effektivitet i förvaltning samt krav på utrymme för lokal och
regional anpassning av tillståndsprövningen.

I floran av regler som beklagats i motionerna kan möjligen den av
lotterinämnden utgivna praxissamlingen innefattas. Den utges för att
vägleda tillståndsmyndigheter och allmänhet vid ansökan om lotteritillstånd.
Den upptar ett mycket stort antal principiella avgöranden av nämnden i sista
instans. Lotterinämnden fullföljer i dessa avgöranden vad riksdagen beslutat
med anledning av proposition 1981/82:170.

Nämndens praxis är något liberalare än vad som direkt kan uttolkas ur
propositionen. Bl. a. har lotterinämnden befriat företagsanknutna konstklubbar
från tillståndsplikt.

I anledning av den kritik som tidigare anförts angående byråkrati och stor
regelflora inbjöd lotterinämnden de i motion 1804 upptagna folkrörelserna
till ett möte i Mariefred i september 1984. Dessutom deltog Statens
ungdomsråd, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och
vuxna samt representanter för de politiska partier som har erfarenhet av
anordnande av rikslotterier. Nämnden begärde vid detta tillfälle att få
preciserat vad som upplevdes som byråkrati och alltför omfattande reglering.
Några sådana preciseringar har ej framförts till lotterinämnden.

De organisationer som står bakom uttalandet i motion 1804 och som sökt

KrU 1985/86:1

Bil. 1

tillstånd har hittills beviljats tillstånd till lotteri. Vad som kan verka
försvårande vid anordnande av ett folkrörelselotteri är kravet att lottförsäljningen
huvudsakligen skall ske genom tillståndshavarens försorg och till
denna anslutna organisationer. I regeringens och lotterinämndens tillstånd
till rikslotteri har genomgående detta villkor föreskrivits. Undantag har
endast gjorts för vissa handikapporganisationer. Detta villkor, som lotterinämnden
anser vara väl ägnat att hindra kommersiella mellanhänder på
föreningslivets lotterimarknad, härrör från regeringens praxis. Lotterinämnden
är väl medveten om att vissa riksorganisationer har svårt att få sina lokala
organisationers hjälp i försäljningen men detta kan inte få medföra engagemang
av kommersiella mellanhänder.

Nämnden har inte hindrat nya marknadsföringsformer t. ex. flera vinstchanser
på samma lott, premier och rabatter. Lotterinämnden tillåter dock
inte vilka marknadsföringsmetoder som helst. Lotterinämnden tillåter
således inte lotterier som strider mot marknadsföringslagen. Lotterinämnden
tillåter inte heller lotteriformer som kan anses hota andra folkrörelsers
lotterier. Lotterinämnden är också noga med att lottköparen skall veta vad
han gynnar för ändamål och har därför haft anledning att följa upp att
marknadsföringen bedrivs på ett från allmän synpunkt lämpligt sätt.

I motion 1804 talas om en omfattande pappersexercis. Följande handlingar
krävs för ansökan om tillstånd till lotteri:

1. Ansökan innehållande uppgifter om lotteriets omslutning och uppläggning.

2. Protokollsutdrag eller fotokopia på styrelseprotokoll som utvisar att
styrelsen beslutat att anordna lotteriet och att styrelsen beslutat utse en
lotteriföreståndare att företräda organisationen.

3. Ekonomisk plan för lotteriet. Därmed avses en enkel budget.

4. Preliminär vinstplan.

5. Verksamhetsberättelse för föreningen inkl. ekonomisk berättelse.

För nytillkomna föreningar krävs därutöver stadgar för att myndigheten skall
kunna bedöma om föreningen enligt lotterilagen skall kunna få lotterier eller
inte. För rikslotterier kräver dessutom kontrollmyndigheten - länsstyrelsen -att en lotteristyrelse tillsätts och att styrelseledamöterna bekräftar sitt ansvar
för lotteriet genom personliga underskrifter. Lotterinämnden anser detta i
högsta grad påkallat så att den anordnande organisationen påminns om sitt
ansvar för lotteriverksamheten och för de anlitade serviceföretagens agerande.

I motion 1804 framföres att riksorganisationer som är godkända som
anordnare av lotterier inte skall behöva göra ny ansökan varje år. Tillståndsmyndigheten
skall enligt 12 § lotterilagen vid prövningen bestämma en rimlig
volym och försäljningstid för lotteriet. Lotterinämnden bedömer också om
den tänkta försäljningsorganisationen kan klara av att försälja det sökta
lotteriet och försöker verka för att kommersiella intressenter hålls borta från
lotterimarknaden. Nämnden tillvaratar i allra första hand föreningslivets och
allmänhetens intressen. De av nämnden resp. länsstyrelsen tillsatta kontrollanterna
tillvaratar allmänhetens intressen vid utformning av lotteriernas
marknadsföring. Vidare granskar och godkänner kontrollanterna vinstpla -

KrU 1985/86:1

Bil. 1

nen och värderar de enskilda vinsterna. Dessa kontrollanter är allmänhetens
företrädare i en verksamhet som är svår att bedöma och värdera från
allmänhetens sida. Lotterier på den lokala nivån med presentkortsvinster
kan till viss del kontrolleras av allmänheten men det är mycket svårare när
det gäller rikslotterier med varuvinster. Även de största och mest seriösa
anordnarna för ibland fram idéer om lotterier som är omöjliga att godta med
beaktande av allmänhetens intressen. Vidare är det så att föreningarnas
verksamhet och räkenskaper stäms av årsvis. Det är naturligt att anknyta
myndighetsutövning till dessa perioder. Dessutom behövs en uppföljning så
att lotterier med dålig behållning inte belastar lotterimarknaden. Tillståndsprövning
lotteri för lotteri kan därför inte undvaras.

Det krävs i motion 1804 vidare att utbetalningsrutinerna i rikslotterier skall
förenklas. I ett rikslotteri är det fråga om stora belopp, i vissa fall flera
miljoner, som disponeras av lotteriföreståndaren. Därför krävde redan
regeringen attest av kontrollant för alla uttag från lotteriets konto. De som
skyddas är dels allmänheten, genom att vinstköpen säkerställs, dels den
ideella föreningen. Attest av utbetalningar är ju regel i företag och
föreningsliv. Några klagomål på nu gällande betalningsrutiner har ej
framförts till lotterinämnden.

Linder förutsättning att en tillståndshavande förening själv bedriver
lotteriverksamheten och att organisationen har en tillfredsställande egen
internkontroll över den fortlöpande lotteriverksamheten så att allmänheten
och föreningen blir skyddad kan lotterinämnden tänka sig släppa kravet på
kontrollants attest av utbetalning. Detta kräver ingen lagändring och har i
något fall redan skett (Stiftelsen Litteraturfrämjandet).

Kritik framförs i motion 1804 över att lotterinämnden fastställer lägsta
vinstvärde. Nämndens regler om minsta tillåtna vinst i rikslotteri är motiverade
av hänsyn till allmänhetens intresse av kvalitet på vinsterna.

Vidare menar motionärerna att användandet av premieobligationer borde
vara fritt eller åtminstone valfritt upp till 50 % av vinstvärdet. Lotterinämnden
har vid fastställandet av andelen premieobligationer till ca 20% av
vinstvärdet beaktat 12 § lotterilagen och dess specialmotivering. (Prop.
1981/82:170 s. 126). Det bör i sammanhanget uppmärksammas att varuvinster
har den fördelen att det utgår höga rabatter på vissa vinster. I flera
lotterier utgör varurabatterna en stor del av lotteriets avkastning. De ökade
kostnaderna för tillståndsgivningen som omtalas i motion 2482 beror på
lotteriförordningen (SFS 1982:1012) som är utfärdad av regeringen. Lotterinämnden
har hos regeringen begärt att regeringen lämnar ett uppdrag till
riksrevisionsverket att utarbeta förslag till ändring av lotteriförordningen i
samråd med lotterinämnden (skrivelse 1985-02-08). Beträffande kostnaderna
för kontroll av rikslotterier har lotterinämnden kraftigt minskat dessa
genom godkännande av moderna tryckmetoder och annan kontroll av dessa.

I motionerna 1018 och 2482 föreslås att folkrörelserna får större inflytande
över tillståndsgivningen. Om därmed menas att riksorganisationerna själva
vill ta över fördelningen av lotterier inom en marknadsdel vill lotterinämnden
framhålla följande. I inget land tillåts lotteriverksamhet utan myndighetsmedverkan.
Lotteri är nämligen inte en verksamhet där erbjudandet kan
vägas mot insatsen. Köpare och säljare är inte jämspelta parter. Lotteri är

KrU 1985/86:1

Bil. 1

över huvud taget inte en näringsverksamhet. Myndighetsmedverkan är en
förutsättning för allmänhetens förtroende för lotteriverksamhet och därmed
av största betydelse för lotterimarknaden. Nämnden bedömer också att flera
riksorganisationer inte har en uppbyggnad som gör den lämpad för en
fördelningsfunktion.

Beträffande möjligheter att starta nya spelformer som föreslås i motionerna
1018 och 2482 så framhöll lotterinämnden vid det omtalade mötet i
Mariefred för riksorganisationernas representanter att dessa borde undersöka
möjligheterna att få ta över den spelverksamhet som bedrivs till förmån
för kommersiella intressen på förströelse- och varuutbetalningsautomater
samt roulett-, kort- och tärningsspel. Sådan verksamhet kan i stället ge ett
bidrag till föreningslivets finansiering. Denna spelverksamhet bör också av
andra skäl överföras till det ideella föreningslivet. I Sverige är ju huvudprincipen
av hävd att behållningen av lotterier och spel skall tillfalla antingen
staten eller olika allmännyttiga eller ideella ändamål. Undantagen härifrån
är av sent datum och avser just förströelse- och varuutbetalningsautomater
samt roulett-, kort- och tärningsspel där det av slentrian accepterats att
allmänhetens spelbenägenhet används för att gynna privata vinstintressen.
Det kan i sammanhanget påpekas att de offentliga penningautomatföreningarna
i Finland som har monopol på nämnda spel tillför allmännyttiga
ändamål ca 250-300 miljoner mark årligen. Lotterinämnden har vid upprepade
tillfällen i yttrande till regeringen framhållit denna möjlighet för att ge
det ideella föreningslivet ökad finansiering och för att komma till rätta med
det omfattande illegala spelet på förströelseautomater.

KrU 1985/86:1

Bil. 1

Sammanställning över omsättning och utvecklingstendenser på några olika spelformer i statlig- och folkrörelseregi 1975-1984
(redovisad i remissyttranden av RF och IOGT-NTO).

Statliga lotterier. Omsättning i milj. kr. Folkrörelselotterier d:o

År Index Penning- Tips/ V-65 Övriga Summa % Varu- Bingo Summa % Summa

lotteriet Lotto totospel lotterier Totalt

1975 100 554 796 142 868 2 360 66,2 365 838 1 203 33,8 3 563

1979 811 1 171 643 1 346 3 971 71,3 480 1 115 1 595 28,7 5 566

Indextal i förhållande

till 1975 159 146 147 452 156 168 131 133 132

1984 1 387 3 280 1 131 2 143 7 941 78,7 651 1 500 2 151 21,3 10 093

Indextal i förhållande

till 1975 256 250 412 795 247 336 178 179 179

Milj. kr. Av lotterinämnden gjord totalsammanställning av olika spelformers utveckling 1975-1983

2 500

2 000

1 500

1 000

500

ATG

Tipstjänst

Bingo

Penninglotteriet

• Övriga lotterier
(Totalt)

1975

KrU 1985/86:1
Bil. 3

Milj. A

kr.

100 -•

87.5 ''
75 “

62.5 ••
50 •'

37.5 • ■
25 ■■

12.5 *’

Av lotterinämnden gjord sammanställning av rikslotteriernas utveckling 1978-1984 (se även bilaga 3)

Politiska

Med rikslotteri avses lotteri där tillstånd meddelats av lotterinämnden (före
den 1 januari 1983 regeringen) och som får säljas över hela landet eller i vart
' ""fall i mér än ett lån.

Nykterhet

Övriga

Litteratur

n KFUM

n ■ "'.»w*»* Idrotten
Försvar

1978

1979

1980

1981

1982

1983

1984

KrU 1985/86:1
Bil. 4

Av lotterinämnden gjord sammanställning av rikslotteriernas utveckling 1978-1984 (totalt)
Beviljad omslutning i miljoner kronor (faktisk försäljning)

Lotterier 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984

TFTFTFTFTFTFTF

Politiska 38,6 37,8 37,3 34,5 59,8 47,4 67,9 64,6 74,5 96,2 111,4

Nykterhet (IOGT, MHF) .. 19,4 18,4 21,3 19,8 23,3 21,7 26,6 25,3 43,5 43,1 47,3

KFUM 4,5 4,0 5,0 4,9 5,5 5,1 6,5 5,4 10,0 4,8 8,0 4,5 8,0

Försvar 1,6 1,1 1,6 1,2 1,8 1,3 1,8 1,5 1,8 1,6 3,0 3,2

Litteratur 7,0 7,0 8,0 7,2 10,0 7,0 11,0 9,6 11,0 10,6 17,0 12,0

DHR 1,5 1,1 1,5 1,4 1,5 ,1,3 1,5 1,4 1,8 1,7 1,9 1,7 2,0

Idrotten 7,8 5,2 7,7 5,0 5,8 4,3 3,6 3,1 3,9 3,3 4,3 5,5

Övriga 13,5 12,4 10,6 12,7 16,6 19,5 15,7

Totalt 93,9 94,5 118,3 131,6 163,1 193,0 204,2

T = Meddelat tillståndsbelopp
F = Faktisk försäljning

KrU 1985/86:1
Bil. 5

Av lotterinämnden lämnade uppgifter om utvecklingen av lokala och
regionala lotterier och av bingospel

Länsstyrelselotterier

År 1975 meddelade länsstyrelserna tillstånd till lotterier med ett totalt
insatsbelopp av 75 milj. kr., vilket året efter ökat till 83 milj. kr. Därefter
finns inte någon uppgift om hur utvecklingen varit fram till år 1983. För år
1983 har länsstyrelserna lämnat underlag för beräkning av omsättningen av
lotterier meddelade enligt 11 § lotterilagen.

1983 uppgick tillståndsbeloppet till 251 milj. kr.

Polislotterier

Enligt lotteriutredningens betänkande SOU 1979:29 var omsättning av de
lotterier som anmälts till polisen (§ 2) samt de som polisen givit tillstånd till
(§ 3 a) ca 285 milj. kr. under år 1975. Anmälningslotterier enligt 2 § hade då
beräknats ha en genomsnittlig omsättning av 1 000 kr.

För år 1983 har polismyndigheterna totalt meddelat 19 425 tillstånd. För
att få fram omslutningen av dessa tillstånd, som vart och ett omfattar en
högsta omsättning på 30 000 kr. per tolvmånadersperiod, har uppskattats ett
genomsnittligt utnyttjat omsättningsbelopp om 20 000 kr.

Total omsättning för § 14-lotterier under år 1983 blir då 388 milj. kr. dvs.
en ökning med ca 36 % från år 1975 till 1983.

Huruvida ökningen har skett successivt genom åren är vanskligt att göra en
bedömning av. Här måste beaktas att den nya lotterilag som trädde i kraft
den 1 januari 1983 kan ha haft viss betydelse för tillståndsgivningen. Dels kan
nya organisationer ha fått möjlighet att komma in på lotterimarknaden, dels
kan en viss ”stormning” av ansökningar ha skett under år 1983 i och med att
rutinerna för tillståndsgivningen förändrades.

Utanför statistiken faller de tillståndsfria s. k. § 17-lotterierna liksom de
illegala lotterierna. Omfattningen av § 17-lotteriema är svår att bedöma men
den torde vara av ganska liten betydelse. Då omsätter sannolikt de illegala
lotterierna betydligt mera där enligt personer och företag som är verksamma
i lotteribranschen låtit förstå att ca 90 % av alla s. k. symbollotter som
levererats är avsedda för illegala lotterier.

Bingospel

Omsättningen 1975 var 838 milj. kr., då är alla slag av bingospel inräknade.
(Ej den s. k. motionsbingon som är en form av lotteri).

1983 hade omsättningen ökat till 1 350 milj. kr. dvs. med ca 60 %.
Ökningen har under de senare åren (1979-1983) tenderat att bli mindre och
följer inte längre inflationens takt, vilket var fallet under 1970-talet. Detta får
till följd att lönsamheten i bingospelet är svår att upprätthålla.

KrU 1985/86:1

Bil. 6

Innehållsförteckning KrU 1985/86:1

Sammanfattning 1

Motioner

Yrkanden 1

Motiveringar 2

Lotterilagstiftningen, m. m.

Allmänt 2

Lagändringar år 1983 3

Lotterier med penningvinster 3

Traditionella lotterier, bingospel 3

S. k. frisektor-lotterier 4

Vissa bingospel 4

Tillställningslotterier 4

Övriga lotterier 5

Lotterinämnden, m. m 5

Lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster 6

Lagen (1984:351) om totalisatorskatt 6

Lagen (1972:820) om skatt på spel 6

Avgifter enligt lotteriförordningen (1982:1012) 7

Svenska Penninglotteriet AB 7

Aktiebolaget Tipstjänst 7

AB Trav och Galopp (ATG) 8

Vissa uttalanden i lotterilagens förarbeten 8

Riksdagsbehandling hösten 1984 9

Lotteridragning i TV 10

Frågesvar i riksdagen 10

Remissyttranden 11

Utskottet 14

Reservation (m, c, fp) 18

Bilagor

1 Lotterinämndens bemötande av i motionerna framförd kritik,

m. m 20

2 Sammanställning över omsättning och utvecklingstendenser på
några olika spelformer i statlig och folkrörelseregi 1975-1984 ... 24

3 Av lotterinämnden gjord totalsammanställning av olika spelformers
utveckling 1975-1983 25

4 Av lotterinämnden gjord sammanställning av rikslotteriernas
utveckling 1978-1984 (diagram) 26

5 Av lotterinämnden gjord sammanställning av rikslotteriernas
utveckling 1978-1984 (totalt) 27

6 Av lotterinämnden lämnade uppgifter om utvecklingen av lokala

och regionala lotterier och av bingospel 28