om vissa livsmedelspolitiska frågor (prop. 1983/84:76) (Betänkande 1983/84:JoU20 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1983/84:20

om vissa livsmedelspolitiska frågor (prop. 1983/84:76)

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet de förslag som har lagts fram i
proposition 1983/84:76 om vissa livsmedelspolitiska frågor. I anslutning
härtill behandlas nio motioner som väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag rörande målen för livsmedelspolitiken
och beträffande förlängning med ett ar av rådande tnnaiiiga
investeringsstopp inom animalieproduktionen. I fråga om överläggningarna
om prisregleringen för jordbruksprodukter för tiden efter den 30 juni 1984
anför utskottet att budgetmedel bör användas för ökade insatser till stöd till
jordbruket i norra Sverige och hänvisar i denna fråga till kommande
budgetbehandling. I övrigt biträder utskottet vad i propositionen förordats
beträffande prisöverläggningarna.

Till betänkandet har fogats tre reservationer med yrkanden om avslag på
propositionen i olika delar. Reservationerna avser målen för livsmedelspolitiken
(m och c), systemet för jordbrukets kompensation för kostnadsökningar
(m, c, och fp) samt investeringsförbudet inom animalieproauKuuuen tn.
och fp). I särskilda yttranden berörs frågan om uppräkning av
Norrlandsstödet (m) och om återställande av livsmedelssubventionerna
(vpk).

Propositionen

I proposition 1983/84:76 har regeringen (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen att

1. anta förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1983:147) om
förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och
fjäderfä, dels ändring i samma lag,

2. godkänna vad i propositionen förordats om mål för livsmedelspolitiken,

3. godkänna vad i propositionen förordats beträffande överläggningarna
om prisregleringen för jordbruksprodukter för tiden efter den 30 juni 1984.

I propositionen läggs fram förslag om övergripande mål för en samlad
livsmedelspolitik. Vidare redovisas riktlinjer för överläggningarna om
jordbruksprisregleringen för tiden efter den 30 juni 1984.

Huvudmålet för livsmedelspolitiken föreslås vara att trygga vår
livsmedelsförsörjning såväl i fred som under avspärrning och krig.
Konsumenternas intresse av livsmedel av god kvalitet till rimliga priser
föreslås bli ett med jordbrukarnas inkomstmål likställt delmål.

Det tillfälliga investeringsstoppet inom animalieproduktionen föreslås bli
förlängt med ett år.

1 Riksdagen 1983184.16sami. Nr20

Rättelse: S. 19, rad 2 och i hemställan står: 3 a Rättat till :3
under hemställan, råd 3 Står: a) att Rättat till: att

JoU 1983/84:20

Lagförslaget

Lagförslaget är av följande lydelse.

Förslag till

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1983:147) om förbud under viss tid mot
nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, dels ändring i
samma lag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:147) om förbud under viss tid
mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, vilken gäller
till utgången av juni månad 1984,
dels att lagen skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni månad 1985,
dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

För att motverka överskott inom
jordbrukets animalieproduktion är
nybyggnad av djurstallar för nötkreatur,
svin och fjäderfä förbjuden
intill utgången av juni månad 1984.

Föreslagen lydelse

För att motverka överskott inom
jordbrukets animalieproduktion är
nybyggnad av djurstallar för nötkreatur,
svin och fjäderfä förbjuden
intill utgången av juni månad 1985.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Motioner

I motion 1983/84:271 av Agne Hansson och Gösta Andersson (båda c)
yrkas

1. att riksdagen beslutar att med bifall till propositionen i denna del anta
framlagt förslag angående lagen (1983:147) om förbud under viss tid mot
utbyggnad av vissa djurstallar,

2. att riksdagen beslutar att med avslag på propositionen i övriga delar
fastställa att nu gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken skall gälla
oförändrade även fortsättningsvis.

I motion 1983/84:272 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkas att riksdagen avslår
regeringens proposition 1983/84:76.

I motion 1983/84:274 av Börje Stensson m. fl. (fp) yrkas

1. att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen i fråga om
målen för livsmedelspolitiken,

2. att riksdagen avslår vad som förordas beträffande överläggningarna om
prisregleringen för jordbruksprodukter för tiden efter den 30 juni 1984,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det särskilda stödet till jordbruket i Norrland,

JoU 1983/84:20

4. att riksdagen avslår förslaget om en förlängning av det tillfälliga
investeringsstoppet inom animalieproduktionen.

I motion 1983/84:279 av Gunhild Bolander (c) yrkas att riksdagen beslutar
att med avslag på propositionen i de delar som gäller mål för
livsmedelspolitiken och överläggningar om prisregleringen för jordbruksprodukter
fastställa, att nu gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken skall gälla
oförändrade även fortsättningsvis.

I motion 1983/84:280 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1-3),

1. att riksdagen beslutar avslå vad i propositionen anförts om förändring
av riktlinjerna för jordbrukspolitiken,

2. att riksdagen beslutar avslå vad i propositionen anförts om principer för
jordbruksprisregleringen,

3. att riksdagen beslutar avslå vad i propositionen anförts angående
Norrlandsstödet.

I motion 1983/84:282 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk i Gävle (båda c)
yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 3), att riksdagen beslutar att budgetmedel
anvisas för åberopade uppräkning (av Norrlandsstödet).

I motion 1983/84:283 av Martin Olsson m. fl. (c, m, vpk) yrkas, såvitt nu är
i fråga (yrkande 1), att riksdagen beträffande prisstödet till jordbruket i norra
Sverige beslutar att prisstödet även i fortsättningen skall utgå av
budgetmedel.

I motion 1983/84:284 av Åke Selberg m. fl. (s) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att i de direktiv som lämnas inför
överläggningarna om prisregleringen för jordbruksprodukter för tiden efter
den 30 juni 1984 skall slås fast att 50 milj. kr. skall avsättas till särskilda
insatser för jordbruket i norra Sverige.

I motion 1983/84:285 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna a) vad i motionen
anförs om överläggningarna om prisregleringen av jordbruksprodukter för
tiden efter den 30 juni 1984, b) vad i motionen anförts om återställande av
li vsmedelssubventionerna,

2. att riksdagen uttalar att även fortsättningsvis uppräkningen av
prisstödet till jordbruket i norra Sverige bör ske på hittillsvarande sätt och ej
göras till en förhandlingsfråga.

Hearing, skrivelser m. m.

Chefen för statens jordbruksnämnd, generaldirektören Ingvar Lindström,
och överdirektör Alf Wallin, lantbruksstyrelsen, har företrätt inför utskottet
och lämnat vissa uppgifter om statligt stöd och inkomstomfördelningar inom

1* Riksdagen 1983184. lösaml. Nr 20

JoU 1983/84:20

prisregleringen på jordbruksprodukter, m. m.

Till utskottet har vidare inkommit ett antal skrivelser i ärendet från olika
jordbrukarorganisationer i Norrland m. fl. vari riktas starka invändningar
mot propositionen främst i vad avser däri gjorda uttalanden om
hänsynstagande till Norrlandsjordbrukets problem vid prisöverläggningarna.

Utskottet

Inför kommande överläggningar om priserna på jordbruksprodukter för
tiden efter den 30 juni 1984 lägger regeringen i förevarande proposition fram
förslag om övergripande mål för livsmedelspolitiken och förordar samtidigt
vissa riktlinjer för överläggningarna. Vidare föreslås att giltighetstiden för
rådande tillfälliga investeringsförbud inom animalieproduktionen förlängs
med ett år. Förslagen bygger bl. a. på 1983 års livsmedelskommittés
betänkande (Ds Jo 1983:10) Vissa jordbrukspolitiska förtursfrågor jämte
däröver angivna remissutlåtanden. Utskottet får i ärendet anföra följande.

Målen för livsmedelspolitiken. Utgångspunkten för nu gällande
jordbrukspolitik är enligt 1977 års riksdagsbeslut att landets naturliga
resurser för jordbruksproduktion skall utnyttjas och att familj elan tbruket
skall vara den dominerande företagsformen. Ett huvudsyfte med
jordbrukspolitiken är att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket
i alla delar av landet en ekonomisk och social standard som är likvärdig med
den som jämförbara grupper uppnår (inkomstmålet). Detta skall särskilt
beaktas vid prissättningen av jordbruksprodukterna. Vidare skall
jordbrukspolitiken ha till mål att tillgodose konsumenternas berättigade krav
på säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser.

Rationaliseringspolitiken skall främja uppbyggandet och vidmakthållandet
av effektiva familjeföretag. Rationaliseringspolitiken skall därutöver
kunna användas för att uppnå andra från samhällelig synpunkt angelägna
mål, t. ex. tjäna som regionalpolitisk! instrument.

I den nu framlagda propositionen framhåller jordbruksministern att den
utveckling som skett på det samhällsekonomiska området sedan riksdagen år
1977 fastställde de nu gällande riktlinjerna för jordbrukspolitiken gör att
denna jordbrukspolitik inte längre fungerar på det sätt som riksdagen
förutsatte när beslutet fattades. Det var bl. a. mot denna bakgrund som
regeringen fann det nödvändigt att göra en översyn av jordbrukspolitiken.
Samtidigt var det enligt regeringens mening alltmer angeläget att sätta in
jordbrukspolitiken i ett livsmedelspolitiskt perspektiv. Av denna anledning
tillsattes 1983 års livsmedelskommitté.

Enligt jordbruksministerns mening bör huvudmålet för en samlad
livsmedelspolitik och därmed också för jordbrukspolitiken vara att trygga
vårt lands livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under avspärrning och
krig. Detta bör ske genom en långsiktig och planerad hushållning med de

JoU 1983/84:20

naturresurser som utnyttjas i jordbruket och under hänsynstagande till
miljön. Som likställda delmål under det nyss angivna huvudmålet bör gälla
att konsumenterna får tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga priser
och att jordbrukarna får en med andra jämförbara grupper likvärdig
standard. Att konsumentmålet och inkomstmålet blir likställda är enligt
jordbruksministerns mening en viktig förutsättning för att jordbrukspolitiken
skall kunna mötas med förtroende av både konsumenter och
jordbrukare.

Enligt propositionen bör inkomstmålet i första hand avse heltidssysselsatta
vid rationellt drivna jordbruksföretag. Som hittills bör det gälla i alla delar av
landet. Det är enligt jordbruksministerns mening angeläget att främja en
bättre och mer solidarisk inkomstfördelning mellan olika kategorier
jordbrukare. Inte minst gäller detta inkomstfördelningen mellan nyetablerade
och äldre jordbrukare. Samtidigt bör en önskvärd rationalisering främjas.
Familjejordbruket kommer också framöver att vara den dominerande
företagsformen inom ramen för en geografiskt väl differentierad
jordbruksproduktion. Jordbruksministern understryker här den roll som
jordbruket spelar för sysselsättningen i bygder där det råder brist på andra
arbetstillfällen.

För att konsumentmålet skall uppnås krävs att jordbruksproduktionen
bedrivs rationellt. En fortlöpande rationalisering av jordbruksnäringen är
därför nödvändig. Rationaliseringspolitiken bör liksom hittills syfta till att
bygga upp och vidmakthålla effektiva jordbruksföretag. Olika former av
samverkan mellan jordbrukare, t. ex. gemensamt utnyttjande av maskiner,
som innebär lägre kostnader, liksom sambruk, bör främjas. Konsumentmålet
bör också innefatta goda möjligheter att välja mellan livsmedel av olika
slag, varför möjligheter till produktutveckling bör tas till vara. Det framhålls
att kvalitetskravet givetvis innefattar att livsmedlen är fullgoda ur kost- och
näringssynpunkt.

I partimotionerna 272 av Ulf Adelsohn m. fl. och 280 av Thorbjörn Fälldin
m.fl. yrkar moderata samlingspartiet resp. centerpartiet avslag på
regeringens förslag i vad avser målen för livsmedelspolitiken.

Enligt den förstnämnda motionen är de jordbrukspolitiska målens
formulering en allmän och självklar utgångspunkt för överväganden rörande
jordbrukspolitiken och jordbruksprisregleringen. Utan att samstämmighet
om dessa mål råder eller att jordbrukets sårbarhet vad gäller effekterna av
störningar i tillförseln av produktionsmedel är belyst, går det inte att relatera
dagens överproduktion till en önskvärd produktionsvolym för jordbruket.
Enligt motionärernas mening kan regeringens proposition för den skull inte
ligga till grund för beslut rörande förändringar av jordbrukspolitiken. I
motion 280 framhålls att man från centerpartiets sida så länge det inte finns
ett samlat livsmedelspolitiskt program som omfattar hela livsmedelskedjan
motsätter sig att ändringar görs i de mål, som finns inskrivna i 1977 års beslut
om riktlinjer för jordbrukspolitiken. Denna ståndpunkt motiveras också av

JoU 1983/84:20

att det enligt motionärernas mening saknas ett rimligt beslutsunderlag för
ändringar och att ett beslut nu innebär ett föregripande av livsmedelskommitténs
arbete. Även i motionerna 271 av Agne Hansson och Gösta
Andersson (båda c) och 279 av Gunhild Bolander (c) yrkas avslag på
propositionen i nu behandlad del. Motionärerna som representerar regioner
där jordbruket spelar en dominerande roll för sysselsättningen, Kalmar resp.
Gotlands län, uttrycker oro för att en jordbrukspolitisk inriktning som den i
propositionen föreslagna kommer att få negativa konsekvenser särskilt för
nyss berörda regioner. Motionärerna yrkar att riksdagen fastställer att nu
gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken skall gälla oförändrade även
fortsättningsvis.

I motion 274 av Börje Stensson m. fl. (fp) ifrågasätts det meningsfulla i att
först tilldela livsmedelskommittén ett utredningsuppdrag, som rimligtvis
måste innefatta ett ställningstagande i fråga om livsmedelspolitikens
huvudmål, för att sedan, innan kommittén ännu lämnat något förslag härom,
förelägga riksdagen förslag till beslut. Motionärerna, som finner att
propositionens förslag vad gäller målen för livsmedelspolitiken är begränsat
så till vida att exempelvis produktionsmålet ej behandlas, har emellertid för
sin del ingenting att invända mot den formulering av huvudmålet för en
samlad livsmedelspolitik som anges i propositionen och som innebär att vårt
lands livsmedelsförsörjning skall tryggas såväl i fredstid som under
avspärrning och krig. Motionärerna delar också jordbruksministerns
uppfattning att konsumentmålet och inkomstmålet bör likställas och att detta
är en viktig förutsättning för att jordbrukspolitiken skall mötas med
förtroende av både konsumenter och jordbrukare.

Utskottet vill i likhet med jordbruksministern framhålla att de
samhällsekonomiska förhållandena i Sverige i hög grad ändrats sedan
riksdagen år 1977 fastställde de nu gällande riktlinjerna för jordbrukspolitiken.
Ännu i början av 1970-talet rådde i vårt land en relativt god ekonomisk
tillväxt och ökande köpkraft. I stort sett rådde balans mellan produktion och
konsumtion av jordbruksprodukter. Från slutet av 1970-talet försämrades
den ekonomiska situationen. Tillväxten i ekonomin upphörde, vilket i
kombination med starka prisökningar medförde att konsumenternas
köpkraft minskade. Samtidigt uppkom ett stort budgetunderskott och
växande underskott i utlandsaffärema.

För konsumenterna har utvecklingen inneburit kännbara prishöjningar på
livsmedel, bl. a. som en följd av kraftiga kostnadsökningar både inom
jordbruket och efterföljande led. Prisökningarna och den minskade
köpkraften har lett till att konsumtionen av vissa livsmedel, främst kött och
fläsk, har minskat. Samtidigt har produktionen ökat, bl. a. genom att
jordbrukarna sökt kompensera en sjunkande lönsamhet med ökade
arbetsinsatser och större besättningar. Jordbruket kan därför inte avsätta
hela sin produktion inom landet utan måste i allt högre grad sälja
produkterna utomlands med ökade exportkostnader som följd.

JoU 1983/84:20

Inflationen och det höga ränteläget har också vållat ekonomiska problem
inom jordbruket. Inte minst gäller detta för nyetablerade jordbrukare.

Som anförs i propositionen visar den utveckling som här beskrivits att 1977
års jordbrukspolitik inte längre fungerar som förutsattes när riksdagsbeslutet
fattades. Enligt utskottets mening är det angeläget att inför kommande
överväganden rörande den slutliga utformningen av en samlad livsmedelspolitik
nu utforma ett övergripande mål för densamma, som klart anger det
primära syftet med livsmedelspolitiken. Det är rimligt att riksdagen fattar
beslut härom i sådan tid, att det kan ligga till grund för de överläggningar som
skall leda fram till beslut om priserna på jordbruksprodukter för tiden efter
den 30 juni 1984. Något föregripande av livsmedelskommitténs arbete bör
inte ett sådant förfaringssätt innebära.

Utskottet ansluter sig till jordbruksministerns åsikt att huvudmålet för en
samlad livsmedelspolitik och därmed också för jordbrukspolitiken bör vara
att trygga vårt lands livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under
avspärrning och krig. Mot denna övergripande målsättning för livsmedelspolitiken
har utskottet sålunda inte något att erinra. Likaså delar utskottet
uppfattningen att som likställda delmål under det angivna huvudmålet bör
gälla att konsumenterna får tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga
priser och att jordbrukarna får en med andra jämförbara grupper likvärdig
standard. Att angivna delmål blir likställda är som anges i propositionen en
viktig förutsättning för att jordbrukspolitiken skall kunna mötas med
förtroende av både konsumenter och jordbrukare. Då utskottet inte heller i
övrigt har något att invända mot vad jordbruksministern anfört beträffande
målen för livsmedelspolitiken föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad
i propositionen förordats i förevarande avseende.

Vad här anförts innebär bl. a. att utskottet yrkar avslag på motionerna 271
(c) yrkande 2,272 (m), 279 (c) i berörda delar samt på motion 280 (c) yrkande

1. Motion 274 yrkande 1 påkallar inte någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Till frågan om överläggningar rörande priserna på jordbruksprodukter
efter den 30 juni 1984 återkommer utskottet i nästa avsnitt.

Prisreglering på jordbruksprodukter. Ett av de medel som används för att
nå målen för jordbrukspolitiken är jordbruksprisregleringen. Den innebär
bl. a. att prisnivån på alla viktigare jordbruksprodukter fastställs av
statsmakterna. I 1977 års riksdagsbeslut fastställdes grunderna för den nu
gällande jordbruksprisregleringen.

Inför varje s. k. prisregleringsperiod, som brukar omfatta ett eller flera år,
beslutar statsmakterna om den närmare utformningen av prisregleringen för
perioden. Beslutet gäller bl. a. det s. k. kompensationssystemet, dvs. hur
jordbruket under perioden skall få kompensation för ökade kostnader samt
hur jordbrukarnas inkomster av eget arbete och eget kapital skall följa
inkomstutvecklingen för andra befolkningsgrupper. Kostnadskompensationen
gäller förutom jordbruket också den del av livsmedelsindustrin som
omfattas av prisregleringen (bl. a. mejerier och slakterier).

Rättelse-, S. 13, andra stycket sista raden Står: 283 (c) Rättat till: 283 (c, m, vpk) S. 14,
näst sista raden Står: investeringsstödet Rättat till: investeringsförbudet

JoU 1983/84:20

Det kompensationssystem som nu tillämpas innebär i huvudsak att
jordbrukets kostnadskompensation beräknas utifrån prisutvecklingen för
inköpta produktionsmedel enligt ett särskilt index, produktionsmedelsprisindex
(PM-index). Ändringar i PM-index multipliceras med jordbrukets
kostnader. Uppgifterna om jordbrukets kostnader hämtas från den s.k.
normkalkylen, som är en beräkning av hela jordbrukssektorns intäkter och
kostnader. Kompensationen för kostnadsökningar inom förädlingsindustrin
sker med hänsyn till den faktiska kostnadsutvecklingen. Som utgångspunkt
för överläggningarna ligger kostnadskalkyler för berörda branscher.

Jordbruksministern framhåller i propositionen att det är en central uppgift
för den ekonomiska politiken att bryta den hittillsvarande inflationsutvecklingen.
Detta är av betydelse inte minst för det svenska jordbruket som
drabbats av besvärliga problem på grund av den alltför höga inflationen. Ett
led i detta arbete är en strävan att så långt som möjligt undvika automatiska
indexuppräkningar som kan verka inflationsdrivande. Av vad som anförts i
livsmedelskommitténs betänkande och under remissbehandlingen om det nu
tillämpade kompensationssystemet framgår att indexsystemet kan medföra
problem i olika avseenden. Man framhåller särskilt risken för minskad
effektivitet på produktionsmedelsområdet och hänvisar till den stora
ägarkoncentrationen på produktionsmedelsmarknadema.

Med hänvisning till nödvändigheten av att bekämpa inflationen och de
risker för en från jordbrukets synpunkt ogynnsam kostnadsutveckling på
produktionsmedel som det nuvarande kompensationssystemet kan medföra
föreslår jordbruksministern att en annan ordning att kompensera jordbruket
för kostnadsökningar prövas för nästa regleringsperiod. I likhet med många
remissinstanser förordar han därvid en ordning med obundna överläggningar.

Vid dessa överläggningar bör hänsyn tas till aktuella förhållanden på
marknaden, i jordbruket och i samhällsekonomin i övrigt. Det är naturligt att
i huvudsak det statistiska underlag som f. n. används kommer att ligga till
grund för överläggningarna. Det bör i första hand ankomma på parterna vid
prisöverläggningama att närmare överväga på vilket sätt kostnadskompensationen
skall beräknas. Även vid ett obundet system kan det naturligtvis för
vissa kostnader tillämpas automatiskt verkande regler.

En utgångspunkt för överläggningarna bör vara de livsmedelspolitiska mål
som tidigare förordats.

Överläggningarna om kompensationen till förädlingsindustrin bör enligt
jordbruksministerns mening också ske på ett mera obundet sätt.

Av inkomstmålet följer att jordbrukarna skall ha en med andra j ämförbara
grupper likvärdig standard. Den hittillsvarande låsningen av jordbrukarnas
inkomstföljsamhet till inkomstutvecklingen för de stora löntagarkollektiven
är enligt jordbruksministerns mening mindre lämplig, eftersom jordbrukarna
inte är löntagare utan egna företagare. Mot denna bakgrund finner han

JoU 1983/84:20

det motiverat att även överläggningarna om inkomstföljsamheten får ske på
ett mera obundet sätt.

När det gäller riktlinjer för prisöverläggningarna anförs i propositionen
vidare bl. a. att det är angeläget att prisregleringen för jordbruksprodukter
utformas så att den blir ett stöd för strävandena att sänka produktionskostnaderna
och anpassa produktionens inriktning till marknadens efterfrågan och
inte konserverar förhållandena som motverkar näringens egna ansträngningar
i dessa syften.

Angelägenheten av att kunna begränsa jordbrukets nuvarande starka
importberoende på produktionsmedelssidan och därigenom minska vår
sårbarhet vid en avspärrning framstår enligt propositionen redan nu
tillräckligt klar för att hänsyn härtill bör tas vid prisöverläggningarna.

Beredskapsmotivet innebär att vi måste trygga livsmedelsförsörjningen i
hela landet. Detta innebär att vi måste ha ett starkt och väldifferentierat
jordbruk även i Norrland. Prisregleringen bör därför enligt propositionen
utformas så att även detta beredskapsmål kan upprätthållas. Vid
prisöverläggningarna anses följaktligen särskild hänsyn böra tas till
Norrlandsjordbrukets problem.

Prisregleringen bör vidare utformas så att den ger ökat utrymme för en mer
solidarisk inkomstfördelning mellan olika kategorier av jordbrukare.
Jordbruksministern pekar särskilt på problemen för de jordbrukare som
belastas av höga räntekostnader, t. ex. nyetablerade jordbrukare.

Såväl moderata samlingspartiet som centerpartiet vänder sig i sina
partimotioner 272 resp. 280 emot de i propositionen förordade ändringarna i
kompensationssystemet. Invändningar mot regeringens förslag på denna
punkt görs också i motion 271 av Agne Hansson och Gösta Andersson (båda
c), 274 av Börje Stensson m. fl. (fp) och 279 av Gunhild Bolander (c). I den
moderata partimotionen anförs att man delar regeringens bedömning på en
punkt, nämligen att det är en central uppgift för den ekonomiska politiken att
bryta den hittillsvarande inflationsutvecklingen. Detta är av betydelse inte
minst för det svenska jordbruket som drabbas av besvärliga problem på
grund av den alltför höga inflationen. Denna insikt leder emellertid för
moderata samlingspartiets del inte till slutsatsen att inflationen skall
begränsas genom att jordbrukets ekonomiska villkor försämras. När
försämringen dessutom avses drabba kostnadskompensationen för de i
produktionen insatta produktionsmedlen, över vilka den enskilde
jordbrukaren inte råder, inträder ekonomiska försämringar för jordbruket
vilka blir mer kännbara än de andra grupper drabbas av.

Enligt motionärernas mening bör livsmedelskommitténs slutliga ställningstagande
i dessa och med dessa sammanhängande frågor avvaktas. Att
för ett år genomföra så genomgripande förändringar som propositionen
föreslår är enligt motionärernas mening inte rimligt, allra minst med hänsyn
till jordbrukets känslighet för förändringar i kostnaderna för produktionsmedlen.

JoU 1983/84:20

I centerns partimotion framhålls att anknytningen till PM-index och
löneutvecklingen har gjort det möjligt att träffa överenskommelser om
fleråriga prisregleringsperioder. Det har varit till stor fördel för alla parter.
Motionärerna finner det anmärkningsvärt att jordbruksministern inte på
något sätt anför att jordbruket skall tillerkännas någon kompensation för
ökade kapitalkostnader.

I motionen anförs att man inte kan godta ett system som lämnar jordbruket
helt utan garantier för att full kompensation för ökade kostnader får tas ut i
höjda priser eller på annat sätt. Det gäller såväl producentledet som de led
inom förädlingsindustrin som omfattas av jordbruksprisregleringen.

Motionärerna accepterar inte heller att systemet för inkomstföljsamhet
rivs upp. En anknytning till löneutvecklingen är i dag enligt motionärernas
mening den enda praktiska metod som kan tillämpas för att fortlöpande följa
inkomstutvecklingen. När det gäller inkomst- och levnadsstandardnivån kan
man med ett par års eftersläpning jämföra med både företagar- och
löntagargrupper. För den aktuella utvecklingen finns bara lönestatistik att
tillgå.

Enligt motion 274 (fp) är det olämpligt att göra omfattande och
provisoriska förändringar av de regler som gäller för överläggningarna om
jordbruksprisregleringen medan ännu väsentliga delar av livsmedelskommitténs
utredningsarbete återstår. Motionärernas allvarligaste invändning mot
propositionen gäller de resonemang som förs kring de s. k. automatiska
indexuppräkningarna. Motionärerna delar departementschefens uppfattning
att det är en central uppgift för den ekonomiska politiken att bryta
inflationsutvecklingen och att man därför så långt det är möjligt bör undvika
automatiska indexuppräkningar. Men de finner det anmärkningsvärt att
propositionen inte innehåller ens en antydan om att det produktionsmedelsindex
som f. n. tillämpas inom jordbruksprisregleringen är av en helt annan
art än de index, som t. ex. i avtalen på arbetsmarknaden och inom
socialförsäkringssystemet ger garantier för kostnadskompensation. Motionärerna
anser att ställningstagandet till ett nytt kompensationssystem bör
anstå tills statsmakterna behandlar livsmedelskommitténs slutliga förslag.
De yrkar därför avslag på propositionen i denna del.

Även om viss tveksamhet kan anmälas mot att man nu, i avvaktan på ett
slutligt ställningstagande om livsmedelspolitiken, tillämpar ett kompensationssystem
med fria förhandlingar, kan detta, enligt vad vänsterpartiet
kommunisterna i sin partimotion 285 anför, godtas om vissa villkor blir
tillgodosedda. Ett villkor är att ett system med fria förhandlingar inte får ge
till resultat att framtida ställningstaganden grundade på livsmedelskommitténs
bedömningar nu föregrips genom prisregleringens utformning. Därför
bör riksdagen ge regeringen till känna vad motionärerna berört angående det
föreslagna förhandlingssystemet.

Utskottet får i anslutning härtill anföra följande. Livsmedelskommittén
har som redovisats i propositionen gått igenom ett antal tänkbara

JoU 1983/84:20

kompensationssystem för nästkommande regleringsperiod och
preciserat tre som alla kan börja tillämpas redan fr. o. m. den 1 juli 1984.

Utan inbördes rangordning är de tre alternativen följande:

Alt. 1. Nuvarande kompensationssystem,

Alt. 2. Ett kompensationssystem utan automatiskt verkande regler,

Alt. 3. Ett kompensationssystem med begränsade inslag av automatiskt
verkande regler.

Kommittén anser att de tre kompensationssystemen ger möjligheter att
uppnå de jordbrukspolitiska målen. För att möjliggöra en fri prövning har
kommittén valt att lägga fram dessa tre system för statsmakternas
ställningstagande utan att lämna förord för något av dem. Som framgår av det
föregående förordar jordbruksministern inför kommande prisregleringsperiod
en ordning med obundna överläggningar.

Även utskottet finner det vara värt att ta tillvara tillfället att nu pröva en
annan ordning än den nuvarande att kompensera jordbruket för
kostnadsökningar för nästa regleringsperiod. Som redovisas i propositionen
har livsmedelskommittén visserligen inte kunnat konstatera att det nu
tillämpade indexsystemet som sådant inneburit att prishöjningarna på
jordbrukets produktionsmedel har blivit högre än vad som varit
kostnadsmässigt motiverat. Inte heller har det kunnat påvisas att
effektivitetsutvecklingen avvikit från den inom andra branscher. Därmed
kan emellertid inte uteslutas risken för att de långsiktiga effektivitetssträvandena
påverkas av kompensationssystemet och marknadsförhållandena för
produktionsmedel. En viss risk för kostnadsövervältring kan också föreligga.
Att avgöra om det nu använda kompensationssystemet har påverkat priserna
på produktionsmedel i höjande riktning är emellertid enligt kommittén
förenat med betydande svårigheter. De faktorer som framför allt medför
vissa risker för sådan påverkan är förhållandena på produktionsmedelsmarknadema
med stor ägar koncentration där jordbrukarna själva också är stora
företagsägare.

Mot nu angiven bakgrund finner utskottet ingen anledning till erinran mot
vad jordbruksministern anfört såvitt avser kompensation till jordbruket för
kostnadsökningar. Även utskottet förordar sålunda att en ordning med
obundna överläggningar prövas för den prisregleringsperiod som börjar den
1 juli 1984. Självfallet får inte detta tolkas så att jordbruket inte skall få någon
kompensation för ökade kostnader. Som anförs i propositionen kan det
naturligtvis även vid ett obundet system för vissa kostnader tillämpas
automatiskt verkande regler. Utskottet delar vidare jordbruksministerns
uppfattning att också överläggningarna om kompensation till förädlingsindustrin
och om jordbrukarnas inkomstföljsamhet bör ske på ett mera obundet
sätt.

Det anförda innebär att utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad i
propositionen förordats om kompensationssystem i vad gäller prisregleringen
för jordbrukets produkter för tiden efter den 30 juni 1984. Motionerna 271

JoU 1983/84:20

(c) yrkande 2, 272 (m) och 279 (c) avstyrks i berörda delar liksom också
motionerna 274 (fp) yrkande 2 och 280 (c) yrkande 2.

Av propositionen framgår att de riktlinjer för prisregleringen som här
förordats inte skall ses som en definitiv lösning utan bör gälla i avvaktan på
statsmakternas ställningstagande till förslagen i livsmedelskommitténs
kommande slutbetänkande. Detta ställningstagande kommer således inte,
såsom befaras i motion 285 (vpk), att föregripas genom ett riksdagsbeslut i
enlighet med utskottets förslag. Sistnämnda motion påkallar därför i denna
del inte någon särskild åtgärd från riksdagens sida (yrkande 1 a).

Som redovisats i det föregående skall enligt regeringens förslag vid
prisöverläggningarna särskild hänsyn tas till Norrlandsjordbrukets
problem, bl.a.mot bakgrund av önskemålet att vi skall kunna upprätthålla
ett starkt och väldifferentierat jordbruk även i Norrland.

Invändningar riktas mot denna del av propositionen i motioner från
samtliga oppositionspartier. I den moderata partimotionen 272 erinras
sålunda om att enighet sedan länge rått beträffande skäligheten i att
kompensera Norrlandsjordbruket för dess sämre lönsamhet vilket betingas
av geografiska och klimatologiska skäl. Stödet har hittills utgått av
budgetmedel och uppräkningar har gjorts dels relaterat till kostnadsutvecklingen,
dels relaterat till produktionens omfattning. Regeringens förslag att
uppräkningen nu skall beaktas vid jordbruksprisöverläggningarna innebär
enligt motionärerna att jordbruket i fortsättningen får stå för denna kostnad,
vilket är en ny princip. Motionärerna anser att nu gällande princip skall vara
vägledande vid Norrlandsprisstödets finansiering i avvaktan på att
livsmedelskommittén slutfört sitt arbete. Enligt motionärernas mening bör
förslaget om Norrlandsprisstödets finansiering inom ramen för jordbruksprisregleringen
därför avvisas, och de förutsätter att regeringen återkommer
till medelsanvisning i budgetpropositionen. I motion 274 (fp) påpekas att
regeringens förslag inte är förankrat i livsmedelskommitténs betänkande.
Tvärtom kommer kommittén att i sitt fortsatta arbete diskutera
förutsättningarna för ett starkt och väldifferentierat jordbruk även i
Norrland. I avvaktan på slut betänkandet bör därför stödet utgå på samma
sätt som f. n.

I centerns partimotion 280 framhålls som i sak anmärkningsvärt att
ansvaret för den höjning av pristilläggen som är behövlig när det gäller
jordbruket i norra Sverige enligt regeringsförslaget vältras över på
jordbruket i andra delar av landet. Detta strider enligt motionärerna mot de
principer som hittills har gällt för det regionalpolitisk! motiverade stödet till
jordbruket i norra Sverige. Motionärerna motsätter sig bestämt att en
sammanblandning sker mellan Norrlandsstödet och jordbruksprisregleringen,
som innebär att enbart jordbrukarna i andra delar av landet skall avstå
pengar till finansieringen av detta stöd. Det påpekas att Norrlandsstödet är
en riksangelägenhet och någon annan finansieringsform än över
statsbudgeten kan motionärerna inte godta. Motsvarande synpunkter förs

JoU 1983/84:20

fram i motion 282 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk i Gävle (båda c).

Enligt motion 283 av Martin Olsson m. fl. (c, m, vpk) finns det anledning
att påpeka den stora regionalpolitiska betydelse jordbruket har och vad dess
produktion betyder som underlag för och sysselsättning i livsmedelsindustrin
samt transport- och serviceföretag. Att upprätthålla ett väl fungerande
jordbruk i norra Sverige och ett jordbruk som ger sina utövare en skälig
arbetsersättning är enligt motionärerna både en rättvisefråga och en
regionalpolitisk fråga liksom det är av största betydelse ur beredskapssynpunkt.
Även om vårt lands ekonomiska situation är pressad anser
motionärerna det vara orimligt att detta skall leda till att Norrlands
jordbrukare inte får det prisstöd som det tidigare varit enighet om och som de
ansett sig våga kalkylera med att det skulle utgå när de planerat för sin
framtid. Inte heller vänsterpartiet kommunisterna kan enligt sin partimotion
285 av Lars Werner m. fl. ansluta sig till regeringens förslag att en uppräkning
av det särskilda prisstödet till jordbruket i norra Sverige skall tillgodoses vid
prisöverläggningarna, eftersom man inte kan finna några skäl för att nu
inordna en del av detta stöd i nämnda överläggningar. För det första har det
rått politisk enighet om detta prisstöd och dess betydelse för
beredskapsmålet och även dess regionalpolitiska betydelse. För det andra
föreligger ett enhälligt antaget förslag från den s. k. Norrlandskommittén om
stödet till jordbruket i norra Sverige. Dess betänkande har överlämnats till
den tillsatta livsmedelskommittén för vidare utredning och därför skulle det
bli att föregripa dess bedömning om man nu skulle företa ändringar i
prisstödets finansiering. Det får väl också, anför motionärerna, anses
föreligga vissa gränser för vad som är möjligt att finansiera i de kommande
prisöverläggningarna.

Synpunkter av motsvarande karaktär förs fram även i motionerna 281 av
Börje Hörnlund m. fl. (c, m, fp, vpk) och 286 av Nils G. Åsling (c). Då
motionerna emellertid utmynnar i yrkanden om uppräkning av nuvarande
prisstöd till jordbruket i norra Sverige, behandlar utskottet senare dessa
motioner i anslutning till motsvarande anslag på statsbudgeten för
budgetåret 1984/85 (nionde huvudtiteln, punkt C6). Detsamma gäller
vrkande 4 i motion 280 (c), yrkandena 1 och 2 i motion 282 (c) samt yrkande 2
Ii motion 283 (c, m. vpkl.

I motion 284 av Åke Selberg m.fl. (s) framhålls att situationen för
jordbruket i norra Sverige är i flera avseenden besvärlig. Det är därför
nödvändigt att särskilda insatser i avvaktan på livsmedelskommitténs förslag
sätts in. Motionärerna påpekar att stöd till jordbruket i norra Sverige f. n.
lämnas dels via budgeten, dels via prisregleringen. Det kan av
regionalpolitiska skäl finnas anledning att räkna upp anslagen över
statsbudgeten till norra Sverige. I så fall krävs emellertid en finansiering av de
ytterligare medel som behövs. Motionärerna erinrar om att för tiden efter
den 1 juli 1985 livsmedelspolitiska utredningen har att överväga denna fråga.
För att klara situationen för jordbruket i norra Sverige bör dock redan nu av

JoU 1983/84:20

jordbrukspolitiska skäl insatser sättas in, anser motionärerna. Den väg som
anges i propositionen möjliggör enligt motionärernas mening att medel för
dessa särskilda insatser kan tas fram. Motionen utmynnar i en hemställan att
regeringen i de förhandlingsdirektiv som skall lämnas till prisöverläggningarna
slår fast att 50 milj. kr. skall anvisas till särskilda insatser i norra Sverige.

Utskottet vill för sin del erinra om att det i jordbrukspolitiken sedan lång
tid har ingått regionala stödinsatser med syfte att upprätthålla jordbruksproduktionen
i norra Sverige och underlätta de enskilda företagens utveckling.
Det regionala stödet till jordbruket i norra Sverige har under de senaste
decennierna i huvudsak finansierats med medel över budgeten och utgått i
form av prisstöd och investeringsstöd. Stödets utformning och omfattning
har ändrats vid ett flertal tillfällen.

Enligt de riktlinjer som f. n. gäller för jordbrukspolitiken bör de som är
sysselsatta inom jordbruket i norra Sverige liksom i övriga delar av landet
tillförsäkras en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som
jämförbara grupper uppnår. Vidare bör en betydande jordbruksproduktion
bibehållas i norra Sverige. Dessutom bör jordbruksproduktionen vara
geografiskt väl differentierad och bibehållas även i områden med sämre
förutsättningar för jordbruksproduktion.

Ett stöd till jordbruket i norra Sverige tillgodoser även andra motiv än dem
som här angetts. Som exempel kan nämnas jordbrukets betydelse för
sysselsättningen, landskapsvården, bibehållande av serviceunderlag etc.

Stödet till jordbruket i norra Sverige och då framför allt prisstödet bör som
framgår av det sagda ses som ett regionalpolitiskt stöd. Att ta in de
beredskapspolitiska resonemangen i prisöverläggningarna strider enligt
utskottets uppfattning mot de principer som hittills gällt för det
regionalpolitiskt motiverade stödet till jordbruket i norra Sverige. Utskottet
delar för sin del deras uppfattning, som hävdar att budgetmedel bör användas
för ökade insatser på området enligt nu gällande principer intill dess
livsmedelskommittén haft tillfälle att pröva hithörande frågor i ett längre
tidsperspektiv. Till frågan om stödets omfattning och närmare utformning
under tiden dessförinnan får riksdagen, som framgår av vad ovan anförts,
tillfälle att återkomma i samband med innevarande års budgetbehandling.

Vad utskottet nu anfört utesluter självfallet inte att frågor om särskilda
insatser för vissa jordbruksföretag liksom hittills tas upp vid prisöverläggningarna.

Utskottet föreslår att riksdagen, såvitt avser stödet till jordbruket i norra
Sverige, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med
anledning av motionerna 272 (m) i förevarande del, 274 (fp) yrkande 3, 280
(c) yrkande 3, 282 (c) yrkande 3, 283 (c, m, vpk) yrkande 1, 284 (s) och 285
(vpk) yrkande 2 anfört i anslutning till i propositionen gjorda uttalanden i
ämnet.

Det tillfälliga investeringsförbudet inom animalieproduktionen, m. m. F. n.
gäller ett tillfälligt förbud mot investeringar inom animalieproduktionen.

JoU 1983/84:20

Förbudet gäller t. o.m. den 30 juni 1984. I avvaktan på ytterligare
erfarenheter av förbudets effekter och överskottssituationens utveckling bör
enligt kommittén förbudet tillfälligt förlängas till dess statsmakterna tar
ställning till kommitténs samlade förslag. Kommittén anser att nuvarande
avvecklingsersättning till vissa mjölkproducenter också bör bibehållas med
vissa förändringar som lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd
föreslagit i skrivelse till regeringen.

Enligt jordbruksministerns mening är det i nuvarande läge angeläget att
produktionskapaciteten inom animalieproduktionen inte ökar. Han delar
därför kommitténs uppfattning att giltighetstiden för det tillfälliga
investeringsförbudet bör förlängas till dess statsmakterna tagit ställning till
kommitténs samlade förslag. I enlighet härmed har inom jordbruksdepartementet
upprättats ett förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen
(1983:147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för
nötkreatur, svin och fjäderfä, dels ändring i samma lag. Ändringen, som
avser 1 § i lagen, innebär liksom förlängningen att förbudet gäller intill
utgången av juni 1985.

Utskottet har inte något att invända mot vad jordbruksministern anfört
och föreslår därför att riksdagen antar det framlagda lagförslaget.
Avslagsyrkandena i motionerna 272 (m) och 274 (fp) yrkande 4 avstyrks
således. Motion 271 (c) yrkande 1 påkallar inte någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.

Övrigt. I anslutning till förevarande proposition har i motion 285 (vpk)
väckts frågan om att livsmedelssubventionerna bör ökas, i första hand genom
att de återförs till den nivå som rådde före den 1 december 1983.
Motionärerna anser att riksdagen nu bör ställa sig bakom ett sådant krav.

Utskottet vill erinra om att det ankommer på regeringen att besluta i
nämnda fråga. Med hänsyn härtill och då frågan i övrigt inte synes vara av den
karaktären att den faller inom ramen för det ärende riksdagen nu har att
behandla, avstyrks motionsyrkandet (yrkande lb).

Hemställan. Utskottet, som i övrigt inte har något att erinra mot vad i
propositionen anförts, hemställer

1. beträffande målen för livsmedelspolitiken

a) att riksdagen med avslag på motion 1983/84:271 yrkande 2 i
förevarande del, motion 1983/84:272 i förevarande del, motion
1983/84:279 i förevarande del och motion 1983/84:280 yrkande 1
godkänner vad som förordats i propositionen,

b) att riksdagen lämnar motion 1983/84:274 yrkande 1 utan
ytterligare åtgärd,

2. beträffande prisregleringen på jordbruksprodukter

a) att riksdagen med avslag på motion 1983/84:271 yrkande 2 i
förevarande del, motion 1983/84:272 i förevarande del, motion
1983/84:274 yrkande 2, motion 1983/84:279 i förevarande del samt

JoU 1983/84:20

motion 1983/84:280 yrkande 2 ävensom med anledning av motion
1983/84:285 yrkande 1 a) godkänner vad i propositionen anförts
beträffande systemet för jordbrukets kompensation för kostnadsökningar,
m. m.,

b) att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1983/84:272 i förevarande del, motion 1983/84:274 yrkande 3,
motion 1983/84:280 yrkande 3, motion 1983/84:282 yrkande 3,
motion 1983/84:283 yrkande 1, motion 1983/84:284 samt motion
1983/84:285 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört beträffande hänsynstagandet till Norrlandsjordbrukets
problem,

c) att riksdagen i övrigt godkänner vad i propositionen förordats
beträffande överläggningarna om prisregleringen för jordbruksprodukter
för tiden efter den 30 juni 1984,

3. beträffande det tillfälliga investeringsförbudet inom animalieproduktionen,
m. m.

a) att riksdagen med avslag på motion 1983/84:272 i förevarande
del och motion 1983/84:274 yrkande 4 antar till propositionen fogat
förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1983:147) om
förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur,
svin och fjäderfä, dels ändring i samma lag,

b) att riksdagen lämnar motion 1983/84:271 yrkande 1 utan
ytterligare åtgärd,

4. beträffande livsmedelssubventionerna

att riksdagen avslår motion 1983/84:285 yrkande 1 b).

Stockholm den 26 januari 1984

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Ove Karlsson (s), Hans Wachtmeister (m),
Gunnar Olsson (s), Margareta Winberg (s), Börje Stensson (fp), John
Andersson (vpk), Åke Selberg (s), Jan-Eric Virgin (m), Lennart Brunander
(c), Bo Arvidson (m) och Inga-Britt Johansson (s).

JoU 1983/84:20

Reservationer

1. Målen för jordbrukspolitiken (morn. 1 a)

Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Hans Wachtmeister (m),
Jan-Eric Virgin (m), Lennart Brunander (c) och Bo Arvidson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 7 slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening saknar regeringens förslag om de övergripande
livsmedelspolitiska målen en klargörande analys av begreppen. Att, såsom
sker i propositionen, formulera några allmänna målsättningar för en samlad
livsmedelspolitik och som medel för att nå målen anvisa åtgärder enbart inom
ramen för jordbrukspolitiken är ologiskt och oacceptabelt. Utan att
samstämmighet om dessa mål råder eller att jordbrukets sårbarhet vad gäller
effekterna av störningar i tillförseln av produktionsmedel är belyst, går det
inte att relatera dagens överproduktion till en önskvärd produktionsvolym
för jordbruket. Så länge det inte finns ett samlat livsmedelspolitiskt program
som omfattar hela livsmedelskedjan bör enligt utskottets mening inte göras
några ändringar i de mål, som finns inskrivna i 1977 års riksdagsbeslut om
riktlinjer för jordbrukspolitiken. Denna ståndpunkt motiveras också av att
det nu saknas erforderligt beslutsunderlag för sådana ändringar och att ett
beslut skulle innebära ett föregripande av livsmedelskommitténs arbete. Mot
bakgrund av det anförda anser utskottet att föreliggande proposition i vad
avser målen för livsmedelspolitiken inte kan ligga till grund för ett
riksdagsbeslut i frågan.

Utskottet avstyrker således propositionen i denna del ävensom motion 274
yrkande 1. Vad här anförts innebär att utskottet biträder de yrkanden om
avslag på regeringens förslag i nu nämnda avseende som lagts fram i
motionerna 271 (c) yrkande 2, 272 (m), 279 (c) och 280 (c) yrkande 1.

dels utskottets hemställan under 1 a) bort ha följande lydelse:

1. beträffande målen för livsmedelspolitiken
a) att riksdagen med bifall till motion 1983/84:271 yrkande 2 i
förevarande del, motion 1983/84:272 i förevarande del, motion 279
i förevarande del och motion 1983/84:280 yrkande 1 avslår
propositionen,

2. Prisregleringen på jordbruksprodukter (mom. 2 a)

Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Hans Wachtmeister (m),
Börje Stensson (fp), Jan-Eric Virgin (m), Lennart Brunander (c) och Bo
Arvidson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Även
utskottet” och på s. 12 slutar med ”(yrkande 1 a)” bort ha följande lydelse:

JoU 1983/84:20

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att kommittén har haft en
osedvanligt kort tid till sitt förfogande för att lösa sina uppgifter. Det torde
inte ha varit möjligt för kommittén att tränga in i frågorna på sätt som varit
önskvärt.

Av kommitténs betänkande framgår, att det system för prisöverläggningar
som hittills använts, i stort sett har fungerat bra i relation till de uppsatta
målen. Den uppfattningen delas av såväl kommittén som av den arbetsgrupp
som närmare penetrerat frågan. Mot denna bakgrund är det enligt utskottets
förmenande inte angeläget att fatta beslut om ändrade riktlinjer för
prisöverläggningarna i nu berört avseende. Denna fråga har också nära
samband med åtskilliga återstående frågor som livsmedelskommittén har att
ta ställning till.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla att regeringens ambitioner att
undvika genom index styrda automatiska uppräkningar knappast kan
kritiseras i och för sig. Härvidlag är det dock viktigt att ta ställning till hur
olika index fungerar. Således finns det enligt utskottets mening en klar
skillnad mellan de produktionsmedelsindex som har intresse i detta
sammanhang och de flesta andra index. Det produktionsmedelsindex som
hittills gällt syftar inte till att garantera jordbrukarna vare sig
inkomsttrygghet eller viss standardnivå. Detta index utgör i stället ett
underlag för att beräkna uppkomna kostnadsökningar för olika produktionsmedel
i jordbruket såsom handelsgödsel, drivmedel, maskiner m.m.

Av föreliggande redovisning av de tre kompensationssystemen torde
framgå att en övergång till ett nytt system inte har en sådan
angelägenhetsgrad, att den bör göras under stor brådska och på bristfälligt
underlag. Ställningstagandet till kompensationssystemet bör göras i
samband med att statsmakterna behandlar kommitténs samlade förslag om
livsmedelspolitiken.

Det sagda leder enligt utskottets mening till att riksdagen inte bör
godkänna vad i propositionen anförts beträffande systemet för jordbrukets
kompensation för kostnadsökningar, m.m. Propositionen liksom motion 285
(vpk) yrkande la avstyrks alltså i denna del. Detta innebär att utskottet
biträder avslagsyrkandena i motionerna 271 (c) yrkande 2,272 (m), 274 (fp)
yrkande 2, 279 (c) och 280 (c) yrkande 2.

dels utskottets hemställan under 2 a) bort ha följande lydelse:

2. beträffande prisregleringen på jordbruksprodukter
a) att riksdagen med bifall till motion 1983/84:271 yrkande 2 i
förevarande del, motion 1983/84:272 i förevarande del, motion
1983/84:274 yrkande 2, motion 1983/84:279 i förevarande del och
motion 1983/84:280 yrkande 2 samt med avslag på motion
1983/84:285 yrkande 1 a) avslår propositionen i vad avser systemet
för jordbrukets kompensation för kostnadsökningar, m. m.,

JoU 1983/84:20

3. Det tillfälliga investeringsförbudet inom animalieproduktionen, m. m.
(mom. 3)

Arne Andersson i Ljung (m), Hans Wachtmeister (m), Börje Stensson
(fp), Jan-Eric Virgin (m) och Bo Arvidson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer dock i de i motionerna 272 (m) och 274 (fp) framförda
principiella invändningarna mot propositionen i denna del. 1 och för sig har
utskottet förståelse för den oro som framförts beträffande överskott inom
animalieproduktionen. Utskottet kan dock inte ställa sig bakom den metod
för produktionsdämpande åtgärder som anvisas. Det förra året införda
investeringsförbudet synes ha haft ringa verkan i det korta perspektivet. Den
rådande regleringen är nu avsedd att gälla under ytterligare ett år.

Utskottet menar att initiativ för mera rationell produktion till såväl
producenternas som konsumenternas bästa skulle hållas tillbaka om
regeringens förslag genomförs. Framtidstron inom jordbruket skulle
ytterligare rubbas.

Enligt utskottets mening är det angeläget att jordbruket i stället kan möta
överskottsproduktionen med åtgärder av annan typ, såsom ökad odling av
proteinrika grödor och grödor för energiändamål samt exportsatsningar på
högförädlade livsmedel.

Med stöd av den inställning som utskottet här redovisat förordar utskottet
att riksdagen avslår det i propositionen framlagda lagförslaget. Detta innebär
att utskottet tillstyrker motsvarande delar i motionerna 272 (m) och 274 (fp)
yrkande 4 och avstyrker motion 271 (c) yrkande 1.

dels utskottets hemställan under 3j bort ha följande lydelse:

3. beträffande det tillfälliga investeringsförbudet inom animalieproduktionen,
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:272 i förevarande del
och motion 1983/84:274 yrkande 4 samt med avslag på motion
1983/84:271 yrkande 1 avslår till propositionen fogat förslag till lag
om dels fortsatt giltighet av lagen (1983:147) om förbud under viss
tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä,
dels ändring i samma lag,

Särskilda yttranden

1. Uppräkning av Norrlandsstödet (mom. 2 b)

Arne Andersson i Ljung, Hans Wachtmeister, Jan-Eric Virgin och Bo
Arvidson (alla m) anför:

I moderata samlingspartiets partimotion 272 framfördes, förutom den

JoU 1983/84:20

principiellt betingade synpunkten, att Norrlandsstödet skulle uppräknas med
budgetmedel, att regeringen skulle återkomma med medelsansvisning i
budgetpropositionen. Tidsfaktorn har omöjliggjort detta. Vi anser
fortfarande att regeringen bör ta initiativ beträffande beloppets storlek. Den
har tillfälle att återkomma till frågan i särskild proposition eller i samband
med anslagsäskanden på tilläggsbudget III.

Trots vår nu redovisade inställning i frågan har vi inte i utskottet velat
invända emot att frågan om beloppets storlek skall behandlas i ordinarie
budgetsammanhang. Motioner, väckta med anledning av propositionen, kan
då prövas tillsammans med under allmänna motionstiden lämnade förslag.

2. Livsmedelssubventionerna (mom. 4)

John Andersson (vpk) anför:

Med anledning av proposition 1983/84:76 om vissa livsmedelspolitiska
frågor har vpk aktualiserat en viktig fråga för såväl konsumenter som
producenter, nämligen livsmedelssubventionerna. Här anser vi att
livsmedelssubventionerna i första hand bör återföras till den nivå som rådde
före den 1 december 1983 och att riksdagen nu bör ställa sig bakom ett sådant
krav. Utskottsmajoriteten avstyrker detta motionskrav med att det
ankommer på regeringen att besluta i nämnda fråga och att frågan i övrigt
inte synes vara av den karaktären att den faller inom ramen för det ärende
riksdagen nu har att behandla.

Eftersom vpk i motioner med anledning av budgetpropositionen yrkat på
ändring i anslaget till livsmedelssubventionerna avstår jag vid detta tillfälle
från att reservera mig utan nöjer mig med detta särskilda yttrande.

minab/gotab Stockholm 1984 77642