om vissa kyrkliga frågor
Betänkande 1985/86:KrU5
Kulturutskottets betänkande
1985/86:5
om vissa kyrkliga frågor
Sammanfattning
I betänkandet behandlas sju motioner om kyrkliga frågor. Dessa avser tilldelning
av prästtjänster m. m., den andliga vården inom kriminalvården,
vissa folkbokföringsregler samt förvaltningen av kyrklig jord och av vissa
kyrkliga fonder.
Utskottet avstyrker motionerna. Som skäl härför hänvisar utskottet huvudsakligen
till det pågående utredningsarbetet inom 1982 års kyrkokommitté.
Motionerna
I motion 1984/85:350 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen begär
att regeringen gör en översyn av prästlönefonden i enlighet med motionen.
I motion 1984/85:1309 av Ulla-Britt Åbark m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om ett förslag om ändring av lagen (1970:939) om förvaltning
av kyrklig jord så att hänsyn i skälig omfattning tas till det rörliga
friluftslivets intressen.
I motion 1984/85:1801 av Kerstin Anér (fp) framställs ett yrkande som
innebär att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till sådan ändring i
folkbokföringsreglerna att två eller flera pastorat inom kyrklig samfällighet
skall kunna bilda ett kyrkobokföringsdistrikt.
I motion 1984/85:1802 av Gunhild Bolander (c) yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
oförändrat antal prästtjänster i Visby stift och om ökad prästutbildning.
I motion 1984/85:1806 av Elisabeth Fleetwood (m) yrkas att riksdagen antar
de i betänkandet (SOU 1983:66) Svenska kyrkans fond presenterade
lagförslagen.
I motion 1984/85:1829 av Börje Stensson (fp) och Jan-Erik Wikström (fp)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som innebär att den andliga
vården på fängelser organiseras med resurser motsvarande vad som nu
finns på sjukvårdens område.
I motion 1984/85:2480 av Stig Josefson (c) yrkas att riksdagen uttalar att
behovet av präster överstiger vad som medges enligt 1957 års av riksdagen 1
KrU
1985/86:5
1 Riksdagen 1985/86. 13 sami. Nr 5
fastställda normer och att regeringen därför icke längre skall vara bunden KrU 1985/86:5
därav vid inrättandet av prästtjänster.
1982 års kyrkokommitté
I december 1982 beslutade regeringen tillsätta en kommitté för att utreda
svenska kyrkans struktur på lokalplanet, m. m. (dir. 1982:95).
Den särskilda utredning om grunderna för den prästerliga tjänsteorganisationen
i pastoraten (prästtjänstkommittén dir. 1982:21), som inletts kort
tid innan 1982 års kyrkokommitté tillsattes, inlemmades i den nya kommittén.
Härigenom skapades möjlighet att behandla strukturfrågorna tillsammans
med frågorna om den framtida tjänsteorganisationen i pastoraten.
1982 års kyrkokommitté fick också överta de frågor som återstod för
kyrkofondsutredningen att behandla.
I anslutning härtill bör nämnas att kommittén i tilläggsdirektiv i mars
1984 (dir. 1984:11) fått i uppdrag att utarbeta förslag om hur det kompensationsbelopp
skall användas som skall utgå till de kyrkliga kommunerna
(genom kyrkofonden) för det inkomstbortfall som uppstår då den kommunala
beskattningen av juridiska personer upphör fr. o. m. år 1985.
I slutet av år 1983 avgav 1982 års kyrkokommitté betänkandet (SOU
1983:55) Församlingen i framtiden. Betänkandet är ett diskussionsbetänkande.
De centrala avsnitten i betänkandet finns i kapitel som innehåller en
problemanalys som avser den nuvarande lokala strukturen (kap. 4) och
alternativa modeller för framtiden (kap. 5).
Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena
har publicerats i betänkandet (SOU 1984:75) Församlingarna om
framtiden.
1 början av år 1975 avgav kyrkokommittén lägesrapporten (SOU 1985:1)
Församlingar i samverkan.
1985 års kyrkomöte har yttrat sig över rapporten. Därvid har kyrkomötet
bifallit organisationsutskottets betänkande KO 1985:10 (kskr. 1985:34) i
vilket utskottet i allt väsentligt ställt sig bakom förslagen i lägesrapporten.
1982 års kyrkokommitté avser att lägga fram sitt slutbetänkande i februari
månad 1986.
Prästtjänster m. m.
Tilldelning och fördelning av prästtjänster
Gällande bestämmelser
Ett riksdagsbeslut från 1957 (prop. 1957:153, SU 1957:175, rskr. 1957:388)
reglerar nuvarande ordning för tilldelning av prästtjänster i pastoraten. På
grundval av det riksdagsbeslutet genomfördes också pastoratsregleringen
1962. 2
Kriterierna för tilldelningen av prästtjänster är tre, nämligen folkmängd, KrU 1985/86:5
areal och tätortsgrad.
Pastoraten indelas i tre grupper med olika tätortsgrad:
F-ortspastorat, där tätortsbefolkningen uppgår till minst 90 %.
E-ortspastorat, där tätortsbefolkningen uppgår till mellan 70 och 90 %.
Landsbygdspastorat med övriga pastorat, dvs. med en tätortsbefolkning
som understiger 70 %.
För varje pastoratsgrupp finns olika folkmängdstal som anger normerna
för antalet prästtjänster. Då dessa folkmängdstal ”väsentligen överstigits”
inrättas en ny prästtjänst i pastoratet. Att ett gränsvärde ”väsentligen överstigits”
kan i praktiken betyda att det överstigits med ca 1/3. Men också
andra faktorer kan ha tagits med i beräkningen när väl ett gränsvärde överstigits.
För F-ortspastorat räknar man med en präst på en befolkning mellan
2 000 och 5 000. En andra tjänst inrättas då denna senare siffra ”väsentligen
överstigits”. Gränsen mellan två och tre präster går vid 10 000 och mellan
tre och fyra vid 16 000.
För ett E-ortspastorat är motsvarande siffror (som dock skall "väsentligen
överstigas” innan de medför en ny tjänst):
En präst mellan 2 000 och 3 500, två präster upp till 7 000, tre präster upp
till 12 000 och fyra präster upp till 18 000.
För landsbygdspastoraten gäller en präst mellan 2 000 och 3 000, två
präster upp till 6 000, tre präster upp till 9 500 och fyra präster upp till
13 500.
För komponenten areal är inte omfattningen lika preciserad. Samtliga
beräkningar ovan gäller för ”måttlig areal” vilket översatts till att betyda
upp till 200 km2 för en präst. För pastorat med flera präster räknas arealen
upp i motsvarande grad, dock ej så att arealen multipliceras med antalet
präster. Vid större arealer får justeringar ske i siffrorna för prästtjänstantalet.
Särskilda regler gäller för prästerliga tjänster vid sjukhusen. Huvudregeln
innebär att om det finns minst 1 200 vårdplatser får en särskild komministertjänst
inrättas.
Det totala antalet av regeringen inrättade prästtjänster var den 1 januari
1983 2 905. Härutöver har domkapitlet rätt att i viss utsträckning inrätta
pastoratsadjunktstjänster. Med ett maximalt antal sådana tjänster — 14%
av nämnda antal — (se SOU 1985:1 s. 86) skulle antalet prästtjänster, som
inrättats av regering och domkapitel, kunna bli 3 312 (2 905 + 407).
I följande tabell redovisas antalet prästerliga tjänster per stift, antalet
vakanser med antalet tjänster utan redovisad vikarie inom (), antalet pastoratsadjunkter
med tji pastoratsadjunkter inom ( ) samt det faktiska antalet
präster i dag (antalet tjänster — antalet vakanser + antalet pastoratsadjunkter
inkl. tji). Siffrorna avser situationen 1984-09-01.
3
Tabell B
KrU 1985/86:5
| Tjänster | Vakanta tjänster | Pastorats- adjunkter | Faktiska präst-tjänster |
Uppsala stift | 240 | 19(8) | 44 ( + 5) | 270 |
Linköpings stift | 199 | 35 (27) | 33 ( + 3) | 200 |
Skara stift | 204 | 23(16) | 12 ( + 2) | 195 |
Strängnäs stift | 173 | 16(15) | 13 (+ 1) | 171 |
Västerås stift | 206 | 26 (20) | 12 ( + 5) | 197 |
Växjö stift | 253 | 30(16) | 25 ( + 6) | 254 |
Lunds stift | 387 | 34(18) | 58 (+12) | 423 |
Göteborgs stift | 344 | 11 (7) | 23 (+1) | 357 |
Karlstads stift | 160 | 21 (14) | 20 ( + 5) | 164 |
Härnösands stift | 188 | 46 (34) | 12 ( + 2) | 156 |
Luleå stift | 219 | 34 (30) | 22 ( + 5) | 212 |
Visby stift | 42,5 | 5(4) | 4 ( + 2) | 43,5 |
Stockholms stift | 289 | 16(15) | 66 ( + 8) | 347 |
Det totala antalet ”faktiska” prästtjänster blir sålunda 2 989. I denna
siffra är inte medräknat antalet ”övriga” präster, som uppgår till 364. Dessa
arbetar i de centrala kyrkliga styrelserna, inom högskolan samt i vissa andra
organ och sammanslutningar.
1982 års kyrkokommitté m. m.
I betänkandet (SOU 1983:55) Församlingen i framtiden skisserar 1982 års
kyrkokommitté tre olika tjänstemodeller. Beträffande innehållet i dessa
hänvisar utskottet till betänkandet (s. 107—110) och till den sammanfattning
som lämnats av utskottet i KrU 1984/85:3 (s. 7).
I kommitténs lägesrapport (SOU 1985:1) Församlingar i samverkan anförs
beträffande prästtjänsternas antal och fördelning i huvudsak följande:
Totala antalet prästtjänster
Enligt våra direktiv skall våra förslag hålla sig inom samma kostnadsramar
som de nuvarande. För prästtjänsternas antal betyder detta, att vi inte kan
föreslå ett utökat antal prästtjänster.
Till detta konstaterande vill vi dock foga några väsentliga synpunkter. I
den debatt som följde på publicerandet av Församlingen i framtiden liksom
i ett stort antal remissvar på diskussionsbetänkandet hävdades det, att antalet
prästtjänster totalt sett borde höjas. Argumenten var, att det totala antalet
inte höjts i takt med befolkningsökningen. Därtill kom att många landsbygdsförsamlingar
menade sig förstå de stora tätorternas, framför allt
Stockholms, behov av ytterligare prästtjänster. Men man ifrågasatte de antydningar
i Församlingen i framtiden som innebar, att en utökning i t. ex.
Stockholm måste gå ut över landsbygdspastoraten. I stället borde det totala
antalet prästtjänster utökas, varvid ökningen skulle läggas på tätorterna
och storstäderna, i synnerhet Stockholm.
Vi menar, att det i dagsläget skulle vara mindre lämpligt att föreslå ett
utökat antal prästtjänster (med prästtjänster menar vi tjänster inrättade av
regering och domkapitel enligt gällande normer). Anledningen till detta är
att prästbristen fortfarande är stor. Om vi föreslog att ytterligare något
hundratal prästtjänster skulle inrättas, utan att det nuvarande antalet vakanta
tjänster bringats till ett minimum, skulle detta innebära motsvarande
utökning av antalet vakanta tjänster. Men fördelningen av de vakanta tjänsterna
är inte jämn över stiften. Ett litet antal stift uppbär en stor del av det
totala antalet, varför det är rimligt att anta att samma stift också skulle bära 4
en huvuddel av en ökning av antalet vakanta tjänster. De stift som redan i KrU 1985/86:5
dag har en svår situation skulle drabbas ytterligare. Expansionen i tätorterna
skulle leda till ökat antal vakanser i glesbygden.
För att undvika en alltför ojämn fördelning av de vakanta tjänsterna
menar vi, att det totala antalet prästtjänster inte kan höjas förrän den nuvarande
prästbristen i huvudsak är hävd. Svenska kyrkan som helhet har ett
ansvar för att svenska kyrkans verksamhet finns över hela landet. Detta
ansvar kräver någorlunda balans mellan antalet prästtjänster och antalet
präster i tjänst.
Dessa överväganden hindrar inte att vi är mycket medvetna om att behovet
av en utökning av det totala antalet prästtjänster är mycket stort. Prästtjänsternas
antal har inte följt befolkningsutvecklingen. Inte heller har den
efter 1957 genomförda allmänna arbetstidsförkortningen eller det stora antalet
nya lagar på arbetslivets område som inneburit utökade möjligheter till
särskilda tjänstledigheter av olika slag kompenserats av en motsvarande
höjning av antalet prästtjänster.
Vi finner det därför rimligt, att frågan om utökning av det totala antalet
prästtjänster tas upp på nytt om och när den nuvarande prästbristen bringas
till ett minimum. Under tiden bör rekryteringen till prästutbildningen intensifieras.
Regeringen fastställer det totala antalet prästtjänster.
Prästtjänsternas fördelning mellan stiften
Vi föreslår, att prästtjänsterna fördelas mellan stiften i svenska kyrkan enligt
en särskild tjänstefördelningsformel. Som grund för denna fördelningsformel
vill vi lägga de principer som beräkningsmetoderna från 1951 (vilka
redovisats ovan) ger uttryck åt. Dessa principer innebär att antalet tjänster
inrättade av regeringen ger ett underlag för en fri resurs av prästtjänster som
stiftsstyrelsen kan inrätta. Samtidigt skall det råda en viss balans mellan
tillgången på präster i de olika stiften.
Det finns två kraftigt markerade önskemål i remissvaren på Församlingen
i framtiden beträffande prästtjänsterna. Landsbygden vill behålla de
prästtjänster de har i dag. Tätorten, framför allt Stockholms stift, vill utöka
sitt antal. Som ovan redovisats säger antalet av regeringen inrättade prästtjänster
inte hela sanningen om prästsituationen i ett stift. Genom att domkapitlen
haft möjlighet att inrätta pastoratsadjunkturer ”till det antal som
oundgängligen fordras för att uppehålla den prästerliga verksamheten i
stiftet” har tätortsstiften kunnat kompensera den "landsbygdskaraktär”
som 1957 års normer kan sägas ha. Detta gäller i synnerhet Stockholms stift,
där man inrättat pastoratsadjunkturer motsvarande 20 % av antalet inrättade
tjänster. Samtidigt har prästbristen gjort att detta varit möjligt utan att de
totala ramarna för pastoratsadjunkturer inom hela svenska kyrkan överskridits.
1 stället är förhållandet att flera stift inte kunnat förordna pastoratsadjunkter
ens på befintliga vakanser i tillräcklig omfattning. Genom
denna utveckling kan sålunda landsbygds- och glesbygdsstiften sägas ha
avstått en del av sina prästtjänster till framför allt Stockholm.
Vi föreslår, att fördelningen mellan stiften i utgångsläget bygger på den
faktiska situationen i dag. Den siffra som gäller för det faktiska antalet
prästtjänster (såväl inrättade av regeringen som domkapitlet) jämförs med
antalet tjänster (av regeringen inrättade). Den siffra som är högst får bilda
underlaget för fördelningen i utgångsläget. Denna metod torde tillfredsställa
såväl landsbygdsstiften, som får behålla sina inrättade tjänster, som tätortsstiften,
som kan tillgodoräkna sig de senaste årens tillskott av pastoratsadjunkturer.
5
I* Riksdagen 1985/86. 13 sami. Nr 5
|
| Fördelningen mellan stiften skulle bli följande. | |
|
□ | Uppsala stift | 270 tjänster |
|
□ | Linköpings stift | 200 |
|
□ | Skara stift | 204 |
|
□ | Strängnäs stift | 173 |
|
□ | Västerås stift | 206 |
|
□ | Växjö stift | 254 |
|
□ | Lunds stift | 423 |
|
□ | Göteborgs stift | 357 |
|
□ | Karlstads stift | 164 |
|
□ | Härnösands stift | 188 |
|
□ | Luleå stift | 219 |
|
□ | Visby stift | 43 |
|
□ | Stockholms stift | 347 |
|
| Detta ger totalt 3 048 tjänster, vilket innebär att ca 5 % av de totalt 14 %på |
KrU 1985/86:5
2 905 (av regeringen inrättade tjänster) tagits i anspråk. Sålunda återstår 9 %
(av 2 905) att fördela mellan stiften. Enligt beräkningsgrunderna från 1951,
som vi fortfarande finner tillämpbara, kan de sista 3 % utnyttjas endast i
den mån en någorlunda jämn fördelning mellan stiften uppnåtts. Detta
betyder, att varje stift får överskrida sin tjänstesiffra med max 6 %, intill
dess att samtliga stift uppnått en kvot av pastoratsadjunkter (i framtiden
kontraktsadjunkter eller andra tjänster) motsvarande 3 %. När samtliga stift
uppnått det antal tjänster som anges i tabellen ovan plus ytterligare 3 % av
detta antal, blir de sista 3 % tillgängliga för de stift som upplever sig ha
behov därav.
Genom detta förslag har vi i första hand velat tillskapa ett system för
fördelning av prästtjänster mellan stiften, //(//-befintliga tjänster sedan skall
fördelas ser vi som en inomkyrklig fråga av stor betydelse.
För framtiden föreslår vi därför, att kyrkomötet med vissa intervaller
omprövar fördelningsformeln. Som grund förfördelningen av prästtjänster
mellan stiften och därmed över hela svenska kyrkan måste ligga en rikskyrklig
strategi och en prioritering av kyrkans arbetsinriktning i förhållande
till de resurser som står svenska kyrkan till buds. Därför blir fördelning
en inomkyrklig fråga av stor betydelse. Ett sådant beslut av kyrkomötet
rörande tjänstefördelningsformeln bör beredas av svenska kyrkans centralstyrelse
på grundval av framställningar från stiften.
1985 års kyrkomöte
1985 års kyrkomöte har yttrat sig över den i här aktuella delar redovisade
lägesrapporten (SOU 1985:1) Församlingar i samverkan. Kyrkomötet har
bifallit organisationsutskottets betänkande KO 1985:10, vari lägesrapporten
behandlas. I betänkandet anförs bl. a. att för kyrkokommitténs arbete
gäller att de förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för
totalt sett oförändrade samhällsresurser (dir. 1982:95 s. 10) och att mot den
bakgrunden utskottet anser att kommitténs förslag på ett förtjänstfullt sätt
kompletterat normerna i 1957 års riksdagsbeslut med beaktande av de krav
som dagens samhälle ställer.
Utskottet tillägger med anledning av två kyrkomötesmotioner att utskottet
dock vill ansluta sig till vad kyrkokommittén framhåller om vikten av att
rekryteringen till prästyrket intensifieras samt att antalet tjänster på sikt
utökas. 6
Framställningar till regeringen
KrU 1985/86:5
Enligt vad som inhämtats har ett antal skrivelser inkommit till regeringen
om behovet av fler prästtjänster, bl. a. en skrivelse av övergripande natur
från prästmötet i Karlstads stift. I skrivelsen från prästmötet erinras bl. a.
om den arbetstidsförkortning som skett sedan 1957 och som medfört ett
behov av ca 295 nya heltidstjänster.
Utbildning av präster
Frågan om ökad utbildning av präster behandlades av riksdagen våren
1985. I sitt i denna del enhälliga betänkande UbU 1984/85:29 anförde utbildningsutskottet
(s. 7):
I motion 1984/85:1889 (c) påtalas den stora brist som råder på präster och
kyrkomusiker. Motionärerna framhåller behovet av ökad utbildning vid
religionsvetenskapliga linjen och kyrkomusikerlinjen och framför därtill förslag
om olika åtgärder i syfte att förbättra utbildningssituationen. De hemställer
att riksdagen ger till känna för regeringen vad som i motionen anförts
om åtgärder för att stimulera till ökad utbildning för präster och kyrkomusiker.
Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att kapaciteten vid
religionsvetenskapliga linjen inför innevarande budgetår har byggts ut med
45 platser. Antalet nybörjarplatser ökade därmed från 335 till 380, fördelade
på 230 platser vid universitetet i Uppsala och 150 vid universitetet i Lund.
Vidare skall nämnas att utskottet i detta betänkande tillstyrkt att kyrkomusikerutbildning
etableras i Piteå budgetåret 1986/87. Därmed kan konstateras
att regeringen har sin uppmärksamhet fäst vid de utbildningsbehov som
behandlas i motionen. Vad beträffar de övriga åtgärder som förespråkas i
motionen anser utskottet inte att de är av den arten att de bör föranleda
något särskilt tillkännagivande till regeringen.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1984/
85:1889.
Den andliga vården inom kriminalvården
Nuvarande organisation
Vid 1962 års riksdag antogs den ordning som nu gäller för den andliga
vården vid kriminalvårdsanstalterna. Vid alla anstalter och häkten skall det
finnas en nämnd för andlig vård (NAV), sammansatt av en präst i svenska
kyrkan och en representant för frikyrkorna. Dessa utses av kriminalvårdsstyrelsen
eller enligt dess bestämmande av regionchef eller styresman vid
riksanstalt efter förslag av biskopen i stiftet resp. av Sveriges frikyrkoråd.
Nämndens uppgift är att biträda anstaltens styresman i frågor rörande
den andliga vården. Ledamöterna uppbär ett mindre årsarvode. Till NAVledamot
eller annan vid anstalt och häkte anlitad präst eller pastor utgår
också ett mindre arvodesbelopp för varje förrättning, dock endast för ett
begränsat antal förrättningar beroende på anstaltens storlek.
Hos kriminalvårdsstyrelsen finns tre resesekreterartjänster, varav en till- 7
sätts och avlönas direkt av kriminalvårdsstyrelsen. Denna tjänst är avsedd KrU 1985/86:5
för präst inom svenska kyrkan. De två övriga utses av Sveriges frikyrkoråd
och Frälsningsarmén och de avlönas av resp. samfund som i gengäld erhåller
anslag härför från kriminalvårdsstyrelsen. Resesekreterarnas uppgift är
att besöka anstalter och häkten och stimulera den s. k. NAV-verksamheten.
Tidigare utredningsförslag
1 betänkandet (Ds Kn 1979:2) Andlig vård vid sjukhus, kriminalvårdsanstalter
m. m. föreslogs en ny organisation för den andliga vården vid anstalterna.
Den andliga vården skulle särskilt vid lokalanstalter bedrivas i nära
anknytning till de på orten verksamma samfunden, något som förutsatte ett
nära och förtroendefullt samarbete mellan anstalternas ledning och personal
och de samfund på orten som medverkar i verksamheten. Beträffande
riksanstalterna bedömdes inte den lokala anknytningen vara av samma
värde. Här krävdes större arbetsinsatser av präster och pastorer varför det
kunde vara naturligt att huvuddelen av prästernas/pastorernas tjänstgöring
förlädes till en anstalt.
För att kunna bedöma dels behovet av personella resurser, dels storleken
på den ekonomiska gottgörelsen från statens sida behövdes en uppskattning
av en normal arbetsinsats för att tillgodose kravet på en rimlig andlig
vård vid olika typer av anstalter. Utredningen föreslog följande.
Häkte: 7 veckotimmar.
Riksanstalt: 8 veckotimmar.
Lokalanstalt: 5 veckotimmar.
Beräkningen tar hänsyn till den tid per vecka som kan antas åtgå för ca 20
platser. Svenska kyrkan och övriga trossamfund förutsattes normalt dela
lika på uppgifterna, som endast undantagsvis skulle utföras som bisyssla. I
normalfallet borde tjänstgöringen vara en del av en ordinarie församlingstjänst
och vid de större anstalterna utgöras av hel- eller deltidstjänster med
partiell tjänstebefrielse för den som innehade deltidstjänst. Lönen för präst
inom svenska kyrkan utbetalades av kyrkofonden, men det ekonomiska
ansvaret åvilade enligt förslaget statsmakterna. Kyrkofonden resp. Sveriges
frikyrkoråd skulle därför ersättas för sina kostnader genom statsbidrag.
Enligt förslaget skulle NAV avskaffas. Emellertid kunde ett samordnande
organ behövas vid varje anstalt, även om huvudmannaskapet för verksamheten
inte längre åvilade kriminalvårdsmyndigheterna utan trossamfunden.
På riksplanet föreslogs indragning av de särskilda resesekreterartjänsterna.
Samtidigt förutsattes att det vid kriminalvårdsstyrelsen skulle
finnas en tjänsteman med den andliga vården som sitt särskilda ansvarsområde.
Utredningens förslag har ännu inte lett till någon förändring av svenska
kyrkans ansvarstagande för den andliga vården vid kriminalvårdsanstalterna.
Ytterligare uppgifter om förslaget framgår av utskottets yttrande.
Förslag av 1982 års kyrkokommitté
KrU 1985/86:5
I betänkandet (SOU 1985:1) Församlingar! samverkan föreslås att församlingarna
inom stiftet samverkar obligatoriskt i en stiftssamfällighet för vissa
gemensamma församlingsangelägenheter. Dessa är bl. a. den andliga vården
vid sjukhus och andra vårdinrättningar, kriminalvårdsanstalter samt
militära förband. Ytterligare uppgifter av sammanfattande natur rörande
stiftssamfälligheter lämnas i nämnda betänkande (s. 53). Utskottet hänvisar
härtill liksom till den utförligare redovisningen av förslaget (bet. s. 65 — 72).
Även beträffande vissa ekonomiska konsekvenser av förslaget av kyrkokommittén
hänvisar utskottet till nämnda betänkande (s. 131 — 132).
1985 års kyrkomöte
Kyrkomötet har med vissa avvikelser som i detta sammanhang saknar intresse
anslutit sig till kyrkokommitténs förslag om samverkan på stiftsplanet
(organisationsutskottets betänkande KO 1985:10 s. 8).
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat yttrande över motion 1829 från kriminalvårdsstyrelsen
och Svenska ekumeniska nämnden.
Kriminalvårdsstyrelsen redovisar dels innehållet i sitt remissyttrande rörande
betänkandet (Ds Kn 1979:2) Andlig vård vid sjukhus, kriminalvårdsanstalter
m. m., dels innehållet i förslaget av 1982 års kyrkokommitté samt
anför vidare:
Styrelsen har således i huvudsak tillstyrkt den omorganisation av den andliga
vården som föreslagits för kriminalvårdens del. Förslaget innebär att
huvudmannaskapet och därmed kostnadsansvaret för verksamheten överförs
från kriminalvårdsmyndigheterna till trossamfunden. Vad gäller situationen
för närvarande har kriminalvårdsstyrelsen inte en budget som medger
ytterligare utgifter.
I avvaktan på statsmakternas ställningstagande till nu föreliggande och
under året kommande förslag om organisationen av den andliga vården vid
kriminalvårdsanstalterna finnér styrelsen det inte meningsfullt att ta upp
några diskussioner med civildepartementet om finansieringen av denna.
Sådana eventuella diskussioner bör i nuvarande situation i första hand
föras mellan civil-, justitie- och finansdepartementen enligt styrelsens mening.
Svenska ekumeniska nämnden instämmer i motionens syfte. Efter en redovisning
för förslag av 1982 års kyrkokommitté anför nämnden:
Med anledning av att den angelägna reform som motionärerna vill verka
för kommer att tas upp i förslag från 1982 års kyrkokommitté inom en nära
framtid föreslår Svenska Ekumeniska Nämnden att riksdagen beslutar att
överlämna motionen och detta yttrande till 1982 års kyrkokommitté med ett
uttalande att riksdagen förutsätter att förslag till lösning av de problem som
behandlas i motionen snarast kommer att framläggas av kommittén.
9
Vissa uppgifter om folkbokföringen
KrU 1985/86:5
Gällande bestämmelser
Enligt 1 § folkbokföringsförordningen (1967:198) sker folkbokföringen
fortlöpande hos pastorsämbetet i varje församling. I förordningens 5 § sägs
att om Konungen har förordnat att församling skall vara indelad i kyrkobokföringsdistrikt,
gäller förordningens bestämmelser i stället sådant distrikt.
Enligt 5 § folkbokföringskungörelsen (1967:495) har kyrkoherden tillsyn
över kyrkobokföringen om annan än kyrkoherden är pastor och 8 § folkbokföringskungörelsen
stadgar att domkapitlet under vissa förutsättningar
får förordna annan än präst att utföra vissa göromål. Enligt paragrafens
fjärde punkt kan förordnandet utsträckas till att omfatta att närmast under
pastor leda det kontorsarbete som fordras för kyrkobokföringen och tillse
att biträdespersonalen fullgör sina åligganden.
1979 års folkbokföringskommitté
1979 års folkbokföringskommitté har avlämnat betänkandet (SOU
1981:101) Folkbokföringens framtida organisation. Som utgångspunkt för
folkbokföringskommitténs arbete har enligt direktiven gällt att befolkningsregistreringen
i princip är en statlig uppgift och att det borgerliga
samhällets organ skall svara för verksamheten som helhet. Kommittén har
funnit att de borgerliga samhällsorgan som bäst lämpar sig för att svara för
folkbokföringen är de allmänna försäkringskassorna och de lokala skattemyndigheterna.
I valet mellan dessa föreslår kommittén de allmänna försäkringskassorna.
Folkbokföringskommitténs ordförande anför i ett särskilt yttrande att
enligt hans uppfattning flera skäl talar till förmån för de lokala skattemyndigheterna
i valet av folkbokföringsorgan. Eftersom avvägningen väsentligen
är av politisk art har han emellertid inte velat motsätta sig den lösning
som de båda parlamentarikerna i kommittén har enats om. En av de senare
anser i ett särskilt yttrande att ett oförändrat huvudmannaskap för folkbokföringen
skulle ha varit att föredra om folkbokföringskommitténs direktiv
gett utrymme för ett sådant ställningstagande.
Det övervägande antalet av folkbokföringskommitténs sakkunniga och
experter förordar i särskilda yttranden de lokala skattemyndigheterna som
folkbokföringsmyndighet framför de allmänna försäkringskassorna.
Arbetsgrupp inom svenska kyrkan
Från kyrkans sida har ofta uttryckts olust inför handhavandet av de delar av
foll bokföringen som har fiskal inriktning och då särskilt frågan om rätt
kyrkobokföringsort. Den ordning som Finns i Stockholm och Göteborg har
frai i hållits som en möjlig ordning för hela riket. Det innebär att de frågor
som har betydelse för beskattningen handhas av de lokala skattemyndigheterna,
medan kyrkobokföringen i övrigt ligger kvar på pastorsämbetena.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund tillsatte 1982 en sär- 10
skild arbetsgrupp för dessa frågor. Arbetsgruppen presenterade sitt förslag i KrU 1985/86:5
maj 1983.
Förslaget syftar till att avlasta kyrkan den fiskala myndighetsutövningen
och går ut på att enhetligt för riket till de lokala skattemyndigheterna överföra
den del av folkbokföringen som i dag sker hos pastorsämbetena och
som avser kyrkobokföring i viss församling, avregistrering från kyrkobokföring
av annan än den som avlidit samt om överflyttning till obefintlighetsregister.
Kostnadsberäkning av statskontoret
Statskontoret har — med de tre ovan redovisade alternativen som underlag
— gjort en analys av kostnads-, effektivitets- och finansieringskonsekvenserna
av ett ändrat huvudmannaskap för folkbokföringen. Utredningsarbetet
har genomförts av en projektgrupp som i december 1984 lagt fram rapporten
(1984:42) Folkbokföringens framtida organisation.
1982 års kyrkokommitté
Kommittén anför följande i lägesrapporten (SOU 1985:1) Församlingar i
samverkan (s. 108):
I vårt uppdrag ingår inte folkbokföringsfrågorna. Det är emellertid angeläget
att kyrkokommunerna, senast i samband med att frågorna kring den
framtida lokala strukturen löses, efter år av utredningar får ett besked även
om hur huvudmannaskapsfrågan för folkbokföringen bör lösas. Ett sådant
besked behövs för såväl planeringen av nybyggnader som dispositionen av
befintliga lokaler. Likaså har folkbokföringens framtida organisation betydelse
för kyrkokommunernas långsiktiga personalplanering. För den händelse
inte en mer långtgående förändring genomförs som följd av statskontorets
utredning vill vi ansluta oss till den ståndpunkt som Pastoratsförbundets
arbetsgrupp intagit. Detta förslag innebär delat huvudmannaskap efter
nyss redovisade principer. Skälet härtill är att det i allt fler rättsliga och
samhälleliga sammanhang krävs att kyrkobokföringen lämnar upplysning
var en person vid en viss aktuell tidpunkt rätteligen skall anses vara bosatt.
Detta gäller inte minst i ett stort antal skatteärenden. Detta medför att
beslutsfattaren ställs inför ställningstaganden som genom sin fiskala betydelse
knappast har något som helst samband med svenska kyrkans egentliga
uppgift och verksamhet. Kyrkans kontakter i övrigt med medborgarna kan
därtill negativt påverkas av denna fiskala uppgift.
1985 års kyrkomöte
Organisationsutskottet har i sitt av kyrkomötet godkända betänkande KO
1985:10 anfört följande (s. 15):
Församlingarna har under lång tid varit förhindrade att vidta långsiktiga
planeringsåtgärder avseende lokaler, personal, arkivutrymmen, införande
av ny teknik m. m. på grund av oklarheten om det framtida huvudmannaskapet
för folkbokföringen. Detta bör dock enligt utskottets mening inte
hindra att rationaliseringar vidtas inom den nuvarande organisationen.
Frågan om det framtida huvudmannaskapet för folkbokföringen ingår
inte i kyrkokommitténs direktiv. Även utskottet anser det emellertid utom- 11
ordentligt viktigt att huvudmannaskapet snarast får en slutlig lösning och KrU 1985/86:5
tillstyrker därför den princip som kyrkokommittén redovisar i rapporten.
I kyrkolagsutskottetsbetänkande KL 1985:19behandladesen motion medi
princip samma yrkande som det här aktuella. Utskottet anförde i sitt av
kyrkomötet godkända betänkande följande:
1 motion 1985:85 föreslås att ytterligare en indelningsgrund för folkbokföringen
skall införas. Förslaget innebär att folkbokföringen skall kunna
föras i löpande ordning för befolkningen i två eller flera pastorat inom
kyrklig samfällighet. Pastoraten skulle sammanföras till ett kyrkobokföringsdistrikt
med ett för distriktet gemensamt arkiv.
Om denna nya indelningsgrund införs får den konsekvenser som enligt
utskottets mening inte kan accepteras.
Sålunda innebär den föreslagna indelningsgrunden att allmänheten förlorar
närkontakten med pastorsexpeditionen. Vidare skulle Svenska kyrkans
församlingsverksamhet väsentligen försvåras om församlingarna inte
längre fick tillgång till uppgifter ur folkbokföringen på det sätt som nu är
möjligt. Forskningen har också ett intresse av att en församlingsbaserad
kyrkobokföring bevaras.
Förslaget aktualiserar emellertid på nytt angelägenheten av ett klarläggande
när det gäller Svenska kyrkans huvudmannaskap för folkbokföringen.
För närvarande saknar kyrkan möjlighet att vidta långsiktiga planeringsinsatser
avseende rationaliseringar på folkbokföringsområdet.
Utskottet vill även här nämna att kyrkomötet i skrivelse 1985:2 till regeringen
med överlämnande av kyrkolagsutskottets betänkande KL 1985:4 har
beslutat att hos regeringen anhålla om en skyndsam utredning i syfte att
förenkla och effektivisera kyrkobokföringen enligt riktlinjer som anförts i
viss motion till kyrkomötet (1984:111). I motionen anges som exempel på
effektiviserande åtgärder bl. a. rationalisering av kontorstekniken vid pastorsexpeditionerna
och avskaffande av onödiga register.
Vissa uppgifter om kyrklig jord, m. m.
Allmän bakgrund
Kyrkans egendom är av mycket skiftande ursprung och karaktär. Större
delen av den omfattas av speciella rättsregler. Till den special reglerade
kyrkliga egendomen hör domkyrkor och församlingskyrkor med deras lösa
inventarier samt kyrkogårdar och begravningsplatser. Denna egendom har
genom invigning avskilts för sitt särskilda ändamål att tjäna kyrkans gudstjänstliv
resp. begravningsväsendet. Till kyrkans specialreglerade egendom
hör också biskopsgårdar och prästgårdar, vilka anvisas som tjänstebostäder,
och vidare löneboställen, prästlönefondsfastigheter, kyrkofondsfastigheter
samt domkyrkors och församlingskyrkors fastigheter, som alla har till
uppgift att med sin avkastning i olika avseenden tjäna den kyrkliga verksamheten.
Även för de fonder som har uppkommit genom försäljning av
sådan egendom finns särskilda förvaltningsbestämmelser.
Utöver den nu nämnda kyrkliga egendomen finns det kyrkokommunal
egendom, som ägs av en församling eller kyrklig samfällighet. Sådan egen- *2
dom kan i vissa fall vara specialreglerad. Det gäller kyrkor och begravnings- KrU 1985/86:5
platser som i senare tid har anskaffats av församlingarna. Den mesta kyrkokommunala
egendomen, t. ex. församlingshem och personalbostäder, är
emellertid fri och förvaltas enligt kommunalrättsliga regler.
Inom den kyrkliga verksamheten finns också stiftelse- eller föreningsegendom.
Den kan bestå av fastigheter eller fonder som har tillkommit
genom donationer eller insamlingar och tjänar olika kyrkliga ändamål.
Bestämmelser om förvaltningen av kyrkans specialreglerade fasta egendom
och därur härrörande fondmedel finns i lagen (1970:939) om förvaltning
av kyrklig jord (LFKJ) och i förordningen (1971:860) om förvaltning
av kyrklig jord (FFKJ).
Löneboställe
Löneboställe är kyrklig jord vars avkastning är avsedd till avlöning av församlingspräst
i visst pastorat (2 § LFKJ). Förvaltningen av löneboställenas
skog är centraliserad till stiftsnämnderna medan däremot jordbruken förvaltas
av pastoraten. Deras befogenheter är dock starkt begränsade dels
genom stiftsnämndernas och boställsnämndernas beslutanderätt och tillsynsansvar,
dels genom de detaljerade regler som gäller för förvaltningen
av egendomen (9 § LFKJ).
Hänsynsregler i lagen om förvaltning av kyrklig jord
I 14 § LFKJ stadgas att förvaltningen av löneboställe, församlingskyrkas
fastighet, prästlönefondsfastighet, kyrkofondsfastighet och domkyrkas fastighet
skall inriktas på att egendomens avkastningsförmåga tillgodogörs på
ekonomiskt bästa sätt. Vidare stadgas att naturvårdens och kulturminnesvårdens
intressen skall beaktas i skälig omfattning.
Däremot Finns det inte någon bestämmelse som avser hänsynstagande till
det rörliga friluftslivets intressen.
Prästlönefond, m. m.
Ersättning som inflyter för kyrklig jord på grund av försäljning, expropriation
e. d. skall i regel fonderas och avkastning skall användas för samma
ändamål som jorden varit avsedd för. Medel som härrör från prästgård och
löneboställe utgör prästlönefond för pastoratet. Även annan fond vars avkastning
är avsedd för avlöning av församlingspräst utgör prästlönefond. I
prästlönefonderna ingår medel av mycket skiftande slag. En uppdelning av
äganderätten till en sådan fond torde vara mycket svårgenomförbar i praktiken.
Prästlönefonden förvaltas av pastoratet. Den skall göras räntebärande
på sätt som föreskrivs om omyndigs medel. Stiftsnämnden kan medge att
fondens tillgångar placeras på annat sätt enligt bestämmelser som meddelas
av regeringen. Av medel ur prästlönefonder från flera pastorat kan bildas
prästlönejordsfond för inköp av prästlönefondsfastighet. Prästlönejordsfond
förvaltas av stiftsnämnden (27 § LFKJ).
Placeringsregler för prästlönefond finns i 87—90 §§ och 94 § FFKJ. När- 13
mare uppgifter om prästlönefonder finns bl. a. i betänkandet (SOU KrU 1985/86:5
1983:66) Svenska kyrkans fond (s. 63 f).
Utredningen angående översyn av den statliga
fondförvaltningen m. m.
Hosten 1983 angavs delbetänkandet (SOU 1983:66) Svenska kyrkans fond
av en särskild utredare, som fått i uppdrag att göra en översyn av den
statliga fondförvaltningen m. m.
Utredningen anför i sin sammanfattning bl. a. följande:
I betänkandet lägger utredningen fram förslag till placeringsmodell för de
av pastoraten förvaltade prästlönefonderna. Dessa fonder, som inte är placerade
i fast egendom, uppgår till ett antal av litet över 1 000 och är i regel så
små att det för dem ofta av praktiska skäl inte funnits något annat placeringsalternativ
än bank. Fonderna hade den 31 december 1981 ett sammanlagt
bokfört värde av drygt 340 milj. kr.
Enligt utredningen synes en rationell placeringsinriktning förutsätta
samverkan inom den kyrkliga organisationen. Utredningen har övervägt
tre principiellt skilda modeller för en sådan samverkan, nämligen placering
i stiftsfonder, i kyrkofonden eller i en för hela riket gemensam placeringsfond.
Av dessa modeller har utredningen ansett sig böra förorda en gemensam
placeringsfond för de i prästlönefonderna ingående medlen. Den gemensamma
placeringsfonden föreslås benämnd Svenska kyrkans fond. En sådan
lösning har inte ansetts vara förenad med några mera väsentliga ändringar
i pastoratens och andra organs disposition av prästlönetillgångarna.
Lösningen skulle inte heller behöva få några konsekvenser beträffande den
komplicerade frågan om äganderätten till fondtillgångarna.
Utredningen har funnit att ansvaret för placering av tillgångarna bör
åvila en för Svenska kyrkans fond utsedd styrelse. Det bör ankomma på
styrelsen att söka åstadkomma en så fördelaktig placering som möjligt av
fondmedlen med tanke på såväl värdetillväxt som avkastning. Utredningen
anser inte att placeringsmöjligheterna bör begränsas till att omfatta endast
en eller ett par placeringsformer, t. ex. obligationer. Tvärtom anser utredningen
att det är av värde att en viss flexibilitet beträffande placeringarna
finns. Intresset av riskspridning kan samtidigt tillgodoses. Det bör sålunda
stå Svenska kyrkans fond fritt att ha fondtillgångarna placerade i olika
placeringsobjekt, såsom aktier, förlagsbevis och obligationer. Utredningen
anser dock att möjligheten att placera i aktier och närbesläktade placeringsobjekt
bör begränsas p. g. a. den relativa risk som kan anses vara förenad
med placering i dessa objekt. En viktig uppgift för styrelsen bör vara att
övervaka att placeringsverksamheten inte kommer i konflikt med stiftsnämndernas
möjligheter att utan dröjsmål skaffa tillgång till medel ur placeringsfonden
för fastighetsförvärv. Av denna anledning bör placeringarna
till lämplig del göras i lätt realiserbara tillgångar.
Av hänsyn till intresset av ett bibehållet inflytande för de nuvarande
fondförvaltarna bör styrelsen bestå av företrädare för pastoraten. Av praktiska
skäl är det inte möjligt att låta varje pastorat bli representerat i styrelsen.
Det bör i stället ankomma på kyrkomötet att utse företrädare för pastoraten.
Ordförande och ersättare för denne bör utses av regeringen. Därigenom
tillförs styrelsen en opartisk ledamot.
Betänkandet har remissbehandlats.
14
Översyn inom civildepartementet
KrU 1985/86:5
I december 1984 upprättades inom civildepartementet promemorian (Ds C
1984:13) Översyn av bestämmelserna om förvaltning av kyrklig jord m. m.
Förslagen syftar till att förenkla administrationen, skapa kortare och därmed
snabbare beslutsvägar, flytta besluten närmare dem som berörs av dem
och undanröja en del oklarheter i nuvarande bestämmelser.
I ett avsnitt med allmänna överväganden anförs bl. a. följande:
Den övergripande kritiken mot lagstiftningen om förvaltningen av kyrklig
jord kan sammanfattas i några punkter. Förvaltningsansvaret är fördelat på
för många händer och enligt ett alltför komplicerat mönster. Beslutsvägarna
är för långa. Därigenom försvåras en effektiv jord- och skogsbruksdrift
och den önskvärda strukturrationaliseringen av den kyrkliga jorden.
Syftet med arbetet har varit en översyn av regelsystemet och inte ett upphävande
av skyddet för den specialreglerade kyrkliga egendomen. Med
utgångspunkt i den kritik som riktats mot nuvarande förvaltningsbestämmelser
har översynen framför allt tagit sikte på att förenkla administrationen,
skapa kortare och därmed snabbare beslutsvägar, flytta besluten närmare
dem som berörs av dem och undanröja en del oklarheter i nuvarande
bestämmelser.
Efter en redovisning för ett förslag som fått en något längre räckvidd —
rörande tjänstebostadssystemet för prästerna — anförs vidare följande:
I ett annat avseende har från olika utgångspunkter önskemål om en mera
genomgripande förvaltningsreform framförts, som inte har bedömts möjliga
att ta upp i detta sammanhang. Det gäller frågan om en effektivare
förvaltning av löneboställenas jordbruk. Enligt 9 § LFKJ förvaltas löneboställena,
med undantag av tillhörande skog, av pastoraten. Skogen förvaltas
av stiftsnämnden. Flertalet förvaltningsåtgärder som rör ett löneboställes
jordbruk skall emellertid beslutas av boställsnämnden, stiftsnämnden eller
kammarkollegiet. Den kyrkliga egendomsförvaltningen är således splittrad
på flera förvaltare, som var och en för sig har svårt att påverka hela förvaltningen.
Samtidigt försvårar organisationen stora och samlade grepp över
det kyrkliga jordbruket i stiften. Man har därför efterlyst en enklare ansvarsfördelning.
Förespråkare finns för såväl en centraliserad som en helt
decentraliserad förvaltning av löneboställenas jordbruk. Ändringar i detta
avseende måste bli tämligen omfattande. Förutsättningar för en tillräcklig
politisk enighet om sådana ändringar torde för närvarande saknas. Förslag
i den frågan bör i vart fall anstå tills 1982 års kyrkokommitté (Kn 1982:05)
har framlagt sitt slutbetänkande och detta har remissbehandlats. De förändringar
av den lokala kyrkliga strukturen och av organisationen på stiftsplanet
som kommittén kan komma att föreslå kan nämligen erbjuda nya förutsättningar
för organisationen av kyrkans egendomsförvaltning.
Det bör slutligen understrykas att de förslag som läggs fram i denna
promemoria vill visa på förenklingar som bedöms kunna göras inom den
nuvarande kyrkliga förvaltningslagstiftningens ram. Om förslagen skall genomföras
förutsätter det dock så många och omfattande ändringar i de
nuvarande bestämmelserna att detta bör uppdras åt en särskild sakkunnig.
Något förslag till författningsändringar som föranleds av vad som föreslås i
det följande har därför inte fogats till denna promemoria. Först när den har
remitterats och en bedömning av remissutfallet ger en uppfattning om förutsättningarna
för att genomföra reformer är det meningsfullt att lämna
direktiv för utarbetandet av reviderade författningstexter. 15
1982 års kyrkokommitté
KrU 1985/86:5
Sorn tidigare angetts avgav 1982 års kyrkokommitté i januari i år lägesrapporten
(SOU 1985:1) Församlingar i samverkan. I rapporten föreslås bl. a.
att de nuvarande församlingsangelägenheterna delas upp på en församlings-
och en pastoratsnivå; därvid skall bl. a. förvaltningen av löneboställen
liksom nu ligga på pastoratsnivån. Stiftsnämnderna — som bl. a. har
vård och överinseende över kyrklig jord — föreslås upphöra i sin nuvarande
utformning. Deras uppgifter föreslås överföras till nämnder under stiftsstyrelser,
som skall utses av fullmäktige inom obligatoriska stiftssamfälligheter.
1985 års kyrkomöte
Kyrkomötet har i allt väsentligt godtagit utredningsförslaget i här aktuella
delar (organisationsutskottets betänkande KO 1985:10). Kyrkomötet har
också behandlat vissa motioner om förvaltningen av den kyrkliga jorden
(se kyrkolagsutskottets betänkanden KL 1985:7 och 14, vilka bifölls av kyrkomötet,
dock såvitt avser sistnämnda betänkande med viss ändring, som
framgår av kyrkomötets skrivelse kskr. 1985:15).
Viss utredning inom svenska kyrkan
Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete har
tillsatt en projektgrupp med uppgift att bearbeta de frågeställningar som
gäller kyrkans egendomsförvaltning och då speciellt med hänsyn till placeringstekniska,
etiska, samhälleliga och pastorala synpunkter.
Projektgruppen har nyligen avgivit rapporten Kyrkans egendom.
Utskottet har vid tidigare riksmöten hänvisat till projektgruppens utredningsarbete,
då motioner med samma syfte som motion 1309 behandlats (se
senast KrU 1983/84:22 s. 20).
Utskottet
Behandlade frågor
I betänkandet behandlas ett antal motioner om kyrkliga frågor. Dessa avser
tilldelning av prästtjänster m. m., den andliga vården inom kriminalvården,
folkbokföringen samt förvaltningen av kyrklig jord och av vissa kyrkliga
fonder.
1982 års kyrkokommitté
Flertalet av de i betänkandet behandlade frågorna omfattas av eller har
nära samband med det arbete som bedrivs av 1982 års kyrkokommitté. Som
bakgrund till den fortsatta framställningen lämnas därför en relativt utförlig
redovisning för kommitténs hittillsvarande arbete.
Kommittén tillsattes efter ett beslut av regeringen i december 1982.
Huvuduppgiften för kommittén är att utreda svenska kyrkans struktur på 16
lokalplanet. Kommittén har också fått överta de uppgifter som ankom på KrU 1985/86:5
prästtjänstkommittén. Härigenom skapades möjlighet att behandla strukturfrågorna
tillsammans med frågorna om den framtida tjänsteorganisationen
i pastoraten. 1982 års kyrkokommitté fick också överta de frågor som
återstod för kyrkofondsutredningen att behandla.
1 slutet av år 1983 avgavs diskussionsbetänkandet Församlingen i framtiden.
Det innehåller bl. a. en problemanalys som avser den nuvarande lokala
strukturen och tre alternativa modeller för framtiden. Sedan betänkandet
remissbehandlats, avgav kommittén i början av innevarande år lägesrapporten
Församlingar i samverkan. 1985 års kyrkomöte har yttrat sig över
rapporten. Sammanfattningsvis torde det kunna sägas att kyrkomötet framfört
endast marginella erinringar mot de förslag som redovisats i lägesrapporten.
Enligt vad utskottet inhämtat avser kommittén att lägga fram sitt slutbetänkande
i februari månad 1986.
Prästtjänstfrågor
År 1957 fastställde riksdagen normer för tilldelning av prästtjänster i pastoraten.
Normerna grundar sig väsentligen på pastoratens folkmängdstal
och areal samt tätortsgraden.
Motionären bakom motion 2480 (c) anser att riksdagen skall uttala att
behovet av präster överstiger vad som medges enligt de angivna normerna
och att regeringen därför inte längre skall vara bunden därav vid inrättande
av prästtjänster. Det framhålls att samhällsutvecklingen — inte minst den
nya lagstiftningen på arbetslivets område — har förändrat förhållandena
påtagligt sedan 1957 års normer fastställdes. Arbetstiden har i praktiken
förkortats väsentligt. Samtidigt visar undersökningar att den prästerliga
arbetsbördan i princip har ökat väsentligt.
I motion 1802 (c) uttrycks oro för att det nuvarande låga befolkningstalet
i många pastorat i Visby stift kan leda till indragning av prästtjänster i
stiftet. Motionären anför att antalet sådana tjänster måste bestå om gudstjänster
skall kunna hållas med någon regelbundenhet i stiftets kyrkor och
att också hänsyn måste tas till den fritidsbefolkning som Gotland har. Enligt
motionären bör behovet av fler prästtjänster i områden där befolkningen
ökat kraftigt under de senaste årtiondena lösas genom en ökad utbildning
av präster och inte genom en indragning av tjänster på andra håll.
1982 års kyrkokommitté framhåller i sin lägesrapport att dess förslag
skall hålla sig inom samma kostnadsramar som de nuvarande och att detta
bl. a. betyder att kommittén inte kan föreslå ett utökat antal prästtjänster.
Kommittén tillägger emellertid — på i huvudsak samma skäl som motionären
— att det är rimligt, att frågan om utökning av det faktiska antalet
prästtjänster tas upp på nytt om och när den nuvarande prästbristen bringats
till ett minimum. Under tiden bör rekryteringen till prästutbildningen
intensifieras. Kommittén för i sammanhanget en diskussion om konsekvenserna
för stiften av en ökning av antalet prästtjänster i nuvarande läge, då
ett antal vakanser på prästtjänster finns.
Kyrkokommittén föreslår i fråga om prästtjänsternas fördelning mellan 1
stiften att fördelningen i utgångsläget skall bygga på den faktiska situatio- KrU 1985/86:5
nen i dag. Den siffra som gäller för det faktiska antalet prästtjänster — såväl
inrättade av regeringen som av domkapitlet — jämförs med antalet tjänster
som inrättats av regeringen. Den siffra som är högst får bilda underlaget för
fördelningen. Denna metod torde tillfredsställa såväl landsbygdsstiften,
som får behålla sina inrättade tjänster, som tätortsstiften, som kan tillgodoräkna
sig de senaste årens tillskott av pastoratsadjunkturer.
Kyrkokommittén framhåller att den genom sitt förslag i första hand velat
tillskapa ett system för fördelning av prästtjänster mellan stiften. Hur befintliga
tjänster sedan skall fördelas ser kommittén som en inomkyrklig
fråga av stor betydelse.
Utskottet anser för sin del att det slutliga förslaget av 1982 års kyrkokommitté
inte bör föregripas. Med hänsyn till vad kommittén anfört i sin lägesrapport
och till att kyrkomötet redovisat en mycket positiv inställning till
rapportens innehåll i här aktuellt avseende framstår det dock som uppenbart
att någon väsentlig ökning av det totala antalet prästtjänster inte kommer
att bli aktuell i en nära framtid. Utskottet hyser samtidigt förståelse för
de i motion 2480 framförda synpunkterna om att man även då det gäller
prästtjänster måste ta hänsyn till utvecklingen bl. a. på arbetstidsområdet.
Utskottet kan emellertid inte finna att ett bifall till motionen skulle vara
ägnat att förbättra situationen, så länge prästbristen kvarstår. Motionen
avstyrks därför.
Såväl 1982 års kyrkokommitté som kyrkomötet har understrukit vikten
av en ökad rekrytering till prästyrket. Med hänsyn härtill och till vad utbildningsutskottet
— i enlighet med vad som i det föregående redovisats —
anfört i frågan avstyrker utskottet motion 1802, såvitt däri framställs krav
på en ökad prästutbildning. Kyrkokommitténs förslag innebär för Visby
stift att antalet prästtjänster skulle bli praktiskt taget lika många, som för
närvarande finns. Mot bakgrund härav är någon riksdagens åtgärd inte
påkallad med anledning av motion 1802 i denna del.
Den andliga vården på kriminalvårdsanstalter
Frågan om den andliga vården för dem som är intagna på kriminalvårdsanstalter
tas upp i motion 1829 (fp). Motionärerna vill att den andliga vården
på fängelser skall organiseras med resurser som motsvarar dem som nu
finns på sjukvårdsområdet.
För närvarande gäller att det vid alla kriminalvårdsanstalter och häkten
skall finnas en nämnd för andlig vård (NAV), bestående av en präst i svenska
kyrkan och en representant för frikyrkorna. Ledamöterna i nämnderna
erhåller arvoden från kriminalvården. Dessutom finns inom kriminalvården
tre resesekreterartjänster bekostade av medel som anvisas över statsbudgeten.
I ett år 1979 framlagt betänkande behandlades den andliga vården vid
bl. a. sjukhus och kriminalvårdsanstalter. Det föreslogs att de ovan berörda
nämnderna skulle ersättas med andra lämpliga organ för att samordna och
planera verksamheten vid de enskilda institutionerna. Vidare föreslogs att
medel motsvarande sammanlagt drygt 38 tjänster skulle tillföras svenska 18
kyrkan och frikyrkosamfunden och att två särskilda tjänster skulle inrättas KrU 1985/86:5
hos kriminalvårdsstyrelsen, en av dem för tjänsteman hos myndigheten
med ett särskilt samordningsansvar på området. Utredningsförslaget har
inte genomförts. Däremot har riksdagen år 1980 på grundval av förslag i
betänkandet fattat beslut om den andliga vården vid sjukhus. Beslutet innebar
att det ekumeniska ansvaret för sjukhussjälavården fastslogs. För svenska
kyrkans del skulle ansvaret ligga kvar på det lokala pastoratet men
tjänsteorganisationerna förstärkas. Ett särskilt statsbidrag av betydande
storlek skulle utgå till kyrkofonden.
1 motionen framhålls att det i längden är ohållbart att begära att den
andliga vården vid kriminalvårdsanstalter i det närmaste skall baseras på
frivilliga insatser av präster och pastorer. Som ovan angetts görs en jämförelse
med förhållandena inom sjukvården.
Utskottet kan nu konstatera att 1982 års kyrkokommitté föreslagit att
församlingarna inom stiftet obligatoriskt skall samverka i en stiftssamfällighet
för vissa gemensamma församlingsangelägenheter, bl. a. den andliga
vården vid sjukhus och andra vårdinrättningar, kriminalvårdsanstalter
samt militära förband. Stiftssamfällighets uppgift blir att planera, stimulera
och ekonomiskt stödja samt i vissa fall att bedriva verksamhet inom de
angivna områdena. Stiftssamfällighetens ansvar innebär dock inte att församlingarna
fritas från sitt primära ansvar för församlingsvård till alla
människor inom församlingens gränser. För arbetet inom sjukvården, kriminalvården
samt försvaret skall gälla att ett ekumeniskt samarbete skall
äga rum. På det regionala planet skall stiftssamfälligheten utse ledamöter
som har att representera svenska kyrkan i en eller flera ekumeniska nämnder
för den andliga vården inom de tre områdena. På central nivå bör
Svenska ekumeniska nämnden bära det samordnande anvaret. För svenska
kyrkans del skall kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse ha det
övergripande ansvaret.
Kyrkomötet har i här aktuellt avseende anslutit sig till kyrkokommitténs
förslag om samverkan på stiftsplanet.
Utskottet vill här också nämna att Svenska ekumeniska nämnden i ett
remissyttrande till utskottet instämmer i motionens syfte.
Med hänsyn till den lämnade redovisningen finns det anledning utgå
från att 1982 års kyrkokommitté kommer att lägga fram ett slutligt förslag
som innebär att den andliga vården inom kriminalvården kommer att lösas
på ett likartat sätt som inom sjukvården och med ett gemensamt huvudmannaskap.
Utskottet anser därför att man kan utgå från att syftet med motionen
kommer att bli tillgodosett utan någon åtgärd av riksdagen i detta
sammanhang. Motionen påkallar därför inte någon riksdagens åtgärd.
Viss folkbokföringsfråga
De grundläggande bestämmelserna om folkbokföring finns i folkbokföringsförordningen
(1967:198).
Folkbokföringen sker i form av kyrkobokföring och mantalsskrivning.
Kyrkobokföring sker fortlöpande hos pastorsämbetena, i kyrkoböcker och
andra register för varje församling av svenska kyrkan. Regeringen kan för- 19
ordna att en församling skall vara indelad i kyrkobokföringsdistrikt. KrU 1985/86:5
Motionären bakom motion 1801 (fp) vill att två eller flera pastorat inom
en kyrklig samfällighet skall kunna bilda ett gemensamt kyrkobokföringsdistrikt.
Motionären menar att man genom en författningsändring, som
skulle möjliggöra detta, skulle skapa förutsättningar för rationaliseringsvinster
både på arkiv- och personalsidan. Samtidigt skulle prästerna få mer
tid att ägna sig åt själavårdande verksamhet.
En motion med i huvudsak samma innehåll som den här aktuella har
behandlats av 1985 års kyrkomöte. Motionen har avslagits av skäl som
redovisats i det föregående. Mot bakgrund av kyrkomötets ställningstagande
och med hänsyn till att frågan om det framtida huvudmannaskapet för
folkbokföringen i flera olika sammanhang utretts men ännu inte avgjorts
anser sig utskottet inte nu kunna förorda en sådan författningsändring som
föreslås i motionen.
Genom motionsförslaget aktualiseras emellertid huvudmannaskapsfrågan
ånyo. Som framgår av den tidigare framställningen har 1979 års folkbokföringskommitté
föreslagit att de allmänna försäkringskassorna skall
vara huvudman för folkbokföringen. Ordföranden i kommittén har föreslagit
de lokala skattemyndigheterna som huvudman. En arbetsgrupp inom
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har också presenterat
ett förslag. Detta syftar till att avlasta kyrkan den fiskala myndighetsutövningen
och går ut på att enhetligt för riket till de lokala skattemyndigheterna
överföra den del av folkbokföringen som i dag sker hos pastorsämbetena
och som avser kyrkobokföring i viss församling, avregistrering från kyrkobokföring
av annan än den som avlidit samt om överflyttning till obefintlighetsregister.
Statskontoret har kostnadsberäknat de tre alternativen.
1982 års kyrkokommitté har i lägesrapporten Församlingar i samverkan
uttalat att, för den händelse inte en mer långtgående förändring genomförs
som följd av statskontorets utredning, kommittén ansluter sig till den ståndpunkt
som Pastoratsförbundets arbetsgrupp intagit. Kyrkomötet har intagit
samma ståndpunkt och liksom kommittén understrukit att det är utomordenligt
viktigt att huvudmannaskapet för folkbokföringen snarast får en
slutlig lösning.
Kulturutskottet vill här också nämna att kyrkokommittén erinrar om att
det behövs ett besked i huvudmannaskapsfrågan för såväl planeringen av
nybyggnader som dispositionen av befintliga lokaler. Likaså har enligt
kommittén folkbokföringens framtida organisation betydelse för kyrkokommunernas
långsiktiga personalplanering.
Den lämnade redovisningen leder enligt utskottets mening — i enlighet
med vad kyrkokommittén anfört — till slutsatsen att ställning till huvudmannaskapsfrågan
måste tas senast i samband med att frågor kring den
framtida lokala strukturen löses. Självfallet skulle det ur planeringssynpunkt
för kyrkokommunerna vara önskvärt att ett ställningstagande kunde
göras ännu tidigare. Kyrkokommittén har nyligen i skrivelse till finansdepartementet
hemställt att den framtida organisationen av folkbokföringen
klargörs. Med hänsyn härtill anser utskottet att det inte är påkallat med
något utskottsinitiativ i här aktuell del.
20
Vissa frågor om kyrklig jord, m. m.
KrU 1985/86:5
I flera motioner framställs yrkanden som avser frågor som regleras i lagen
(1970:939) om förvaltning av kyrklig jord och i den därtill anslutande förordningen
(1971:860) om förvaltning av kyrklig jord. En rad olika typer av
sådan jord finns. Huvuddelen utgörs av löneboställen och prästgårdar. Löneboställen
är kyrklig jord vars avkastning är avsedd till avlöning av församlingspräst
i visst pastorat. Förvaltningen av löneboställenas skog är
centraliserad till stiftsnämnderna medan däremot jordbruken förvaltas av
pastoraten.
Ersättning som inflyter för kyrklig jord på grund av bl. a. försäljning skall
i regel fonderas och avkastningen användas för samma ändamål som jorden
varit avsedd för. Medel som härrör från prästgård och löneboställe
utgör prästlönefond för pastoratet. Även annan fond vars avkastning är
avsedd för avlöning av församlingspräst utgör prästlönefond.
I motion 350 (c), som formellt avser en översyn av prästlönefonderna,
anförs bl. a. att krav på ett rationellt brukande av åker och skog också måste
gälla kyrkan och att dess mark därför måste tas med i den strukturrationalisering
som är angelägen samtidigt som kyrkan upprätthåller en välorganiserad
fastighetsförvaltning. Principen måste vara att kyrkans arrendefastigheter
blir en del i den uppbyggnad av rationella familjejordbruk som lantbruksnämnderna
har till uppgift att åstadkomma. Då det gäller prästlönefonderna
anförs att bestämmelserna ofta hindrar placering av kyrkans
medel i andra tillgångar än jordbruksfastigheter.
Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att under senare tid
kritik mot den nuvarande lagstiftningen om förvaltning av kyrklig jord
framförts i olika sammanhang. I en inom civildepartementet i slutet av förra
året upprättad promemoria har kritiken sammanfattats på följande sätt.
Förvaltningsansvaret är fördelat på för många händer och enligt ett alltför
komplicerat mönster. Beslutsvägarna är för långa. Därigenom försvåras en
effektiv jord- och skogsbruksdrift och den önskvärda strukturrationaliseringen
av den kyrkliga jorden.
Mot bakgrund av den framförda kritiken har i promemorian lagts fram
förslag till vissa begränsade ändringar i nuvarande bestämmelser. Samtidigt
har uttalats att det inte bedömts möjligt att i detta sammanhang behandla
frågan om en mer genomgripande förvaltningsreform som skulle
avse en effektivare förvaltning av löneboställenas jordbruk. En enklare
ansvarsfördelning kräver tämligen omfattande ändringar i det nuvarande
systemet. Förutsättningar för en tillräcklig politisk enighet om sådana ändringar
torde för närvarande saknas, konstateras det, och förslag i frågan bör
i vart fall anstå tills 1982 års kyrkokommitté framlagt sitt slutbetänkande
och detta remissbehandlats. De förändringar av den lokala kyrkliga strukturen
och av organisationen på stiftsplanet som kommittén kan komma att
föreslå kan nämligen erbjuda nya förutsättningar för organisationen av
kyrkans egendomsförvaltning.
Utskottet gör samma bedömning som den som i enlighet med det sagda
kommit till uttryck i civildepartementets promemoria. 1 sammanhanget vill
emellertid utskottet understryka att det kan vara av värde för ett framtida
ställningstagande till den aktuella frågan att det redan nu förs en diskussion
om kyrkans egendomsförvaltning. Stoff till en sådan debatt har lagts fram KrU 1985/86:5
av en projektgrupp som tillsatts av Svenska kyrkans centralråd för evangelisation
och församlingsarbete. Projektgruppen har nyligen publicerat en
rapport med titeln Kyrkans egendom.
1 enlighet med det anförda bör motion 350 inte föranleda någon riksdagens
åtgärd, såvitt den syftar till ändringar i förvaltningen av kyrklig jord.
Utskottet återkommer till frågan om förvaltningen av prästlönefonderna.
Enligt 14 § lagen om förvaltning av kyrklig jord skall vid förvaltningen av
löneboställen och merparten av annan kyrklig jord naturvårdens och kulturminnesvårdens
intressen beaktas i skälig omfattning. I motion 1309 (s)
föreslås att lagen skall ändras på det sättet att hänsyn i skälig omfattning
skall tas även till det rörliga friluftslivets intressen.
Med anledning av motionen vill utskottet hänvisa till den rapport —
Kyrkans egendom — som nyligen framlagts av en projektgrupp tillsatt av
Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete. I
rapporten anförs bl. a. att det bör ligga i kyrkans intresse att i rimlig utsträckning
upplåta mark för friluftsändamål. Med hänsyn till den positiva
attityd som sålunda kommit till uttryck från kyrkans sida i den i motionen
upptagna frågan och då det får förutsättas att även denna fråga prövas vid
den kommande övergripande översynen av förvaltningen av kyrklig jord,
påkallar motionen inte någon riksdagens åtgärd.
I betänkandet Svenska kyrkans fond lade utredningen angående översyn
av den statliga fondförvaltningen m. m. år 1983 fram förslag till placeringsmodell
för prästlönefonderna. Dessa uppgår till något över 1 000.1 slutet av
år 1981 hade fonderna ett sammanlagt bokfört värde av 340 milj. kr. Enligt
utredningen synes en rationell placeringsinriktning förutsätta samverkan
inom den kyrkliga organisationen. Utredningen har övervägt tre principiellt
skilda modeller för en sådan samverkan: placering i stiftsfonder, i kyrkofonden
eller i en för hela riket gemensam placeringsfond. Utredningen
förordar en gemensam placeringsfond benämnd Svenska kyrkans fond.
Det föreslås att en särskilt utsedd styrelse skall förvalta fonden.
Betänkandet har remissbehandlats. Enligt vad utskottet inhämtat har under
remissbehandlingen bl. a. framkommit krav på att pastoraten, som nu
förvaltar fonderna, inte skall låta ett centralt organ ta över styrningen av
hur medlen i prästlönefonderna skall placeras.
Enligt vad utskottet också inhämtat övervägs för närvarande inom regeringskansliet
frågan om den fortsatta handläggningen av ärendet. Utskottet
anser att beredningen inte bör föregripas men utgår från att denna bedrivs
med skyndsamhet. Med hänsyn till det anförda avstyrks motion 1806 (m)
som innehåller krav på ett genomförande av förslagen i betänkandet. Även
motion 350 avstyrks i motsvarande del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande vissa prästtjänstfrågor
att riksdagen avslår motion 1984/85:2480 och motion 1984/
85:1802 i motsvarande del, 22
2. beträffande ökad prästutbildning KrU 1985/86:5
att riksdagen avslår motion 1984/85:1802 i motsvarande del,
3. beträffande den andliga vården inom kriminalvården
att riksdagen avslår motion 1984/85:1829,
4. beträffande viss folkbokföringsfråga
att riksdagen avslår motion 1984/85:1801,
5. beträffande förvaltningen av den kyrkliga jorden
att riksdagen avslår motion 1984/85:350 i motsvarande del,
6. beträffande hänsynstagande till det rörliga friluftslivets intressen
att riksdagen avslår motion 1984/85:1309,
7. beträffande prästlönefonderna
att riksdagen avslår motion 1984/85:350 i motsvarande del och
motion 1984/85:1806.
Stockholm den 19 november 1985
På kulturutskottets vägnar
Ingrid Sundberg
Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Maja Bäckström
(s), Karl Boo (c), Berit Oscarsson (s), Lars Ahlmark (m), Anders
Nilsson (s), Sylvia Pettersson (s), Margareta Mörck (fp), Gunnel Liljegren
(m), Torgny Larsson (s), Kerstin Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos
(vpk), Mats O Karlsson (s) och Margareta Fogelberg (fp).
23
Innehållsförteckning KrU 1985/86:5
Sammanfattning 1
Motionerna 1
1982 års kyrkokommitté 2
Prästtjänster m. m.
Tilldelning och fördelning av prästtjänster 2
Gällande bestämmelser 2
1982 års kyrkokommitté m. m 4
1985 års kyrkomöte 6
Framställningar till regeringen 7
Utbildning av präster 7
Den andliga vården inom kriminalvården
Nuvarande organisation 7
Tidigare utredningsförslag 8
Förslag av 1982 års kyrkokommitté 9
1985 års kyrkomöte 9
Remissyttranden 9
Vissa uppgifter om folkbokföringen
Gällande bestämmelser 10
1979 års folkbokföringskommitté 10
Arbetsgrupp inom svenska kyrkan 10
Kostnadsberäkning av statskontoret II
1982 års kyrkokommitté II
1985 års kyrkomöte II
Vissa uppgifter om kyrklig jord, m. m.
Allmän bakgrund 12
Löneboställe 13
Hänsynsregler i lagen om förvaltning av kyrklig jord 13
Prästlönefond, m. m 13
Utredningen angående översyn av den statliga fondförvaltningen
m. m 14
Översyn inom civildepartementet 15
1982 års kyrkokommitté 16
1985 års kyrkomöte 16
Viss utredning inom svenska kyrkan 16
Utskottet
Behandlade frågor 16
1982 års kyrkokommitté 16
Prästtjänstfrågor 17
Den andliga vården på kriminalvårdsanstalter 18
Viss folkbokföringsfråga 19
Vissa frågor om kyrklig jord, m. m 21
Hemställan 22
Liber Tryck AB Stockholm 1985