om vissa inkomstskattefrågor (Betänkande 1983/84:SkU30 Skatteutskottet)

SkU 1983/84:30

Skatteutskottets betänkande
1983/84:30

om vissa inkomstskattefrågor
Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet motioner som bl. a. innehåller
yrkanden med anknytning till 1982 års skattereform. De motioner som
behandlas tar upp frågor om skatteskalan för 1982, beräkning av underlag för
tilläggsbelopp (UTB), schablonavdrag i inkomstkällan tjänst, fackföreningsavgift,
löneavgift, underskottsavdrag och skattepolitikens inriktning.

Utskottet behandlar också frågan om beskattningen av vårdbidrag i sådana
fall då den ordinarie vårdnadshavaren förvärvsarbetar och anlitar ersättare
för vården. Aven motioner om den skattemässiga behandlingen av barn som
förvärvsarbetar i föräldrarnas näringsverksamhet, av barnpension, av kostnader
på grund av sjukdom och av gåvor till internationellt biståndsarbete
m. m. behandlas i betänkandet.

Utskottet har avstyrkt samtliga motionsyrkanden utom vissa avseende
UTB. I fråga om dessa har utskottet ansett att riksdagen bör understryka
angelägenheten av att riksskatteverket genom olika åtgärder söker underlätta
uppgiftslämnandet, föreslår ändringar i regelsystemet och vidtar de
justeringar av anvisningarna som kan visa sig påkallade.

Till betänkandet har fogats 13 reservationer (en gemensam för m, c, fp och
en gemensam för m och fp. Ytterligare sex reservationer har undertecknats
av enbart moderater två av centerrepresentanter och tre av folkpartister i
utskottet. Vidare har avgetts två särskilda yttranden, ett av m och ett av fp.

Motionerna

1983/84:302 av Martin Olsson (c) och Gunhild Bolander (c)

1 motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag
syftande till att i skattehänseende likställa barn som uppbär barnpension med
övriga barn.

1983/84:598 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
lagstiftning om avdragsrätt för vissa gåvor till internationellt biståndsarbete
m. m.

1983/84:747 av Ulf Adelsohn m. fl. (m)
såvitt avser yrkandena

2 (delvis), att riksdagen godkänner följande statliga inkomstskatteskala
för beskattningsåret 1985,

1 Riksdagen 1983/84. 6 sami. Nr30

SkU 1983/84:30

Statliga skattesatser 1985 (Underskottsavdrag = 0)

Beskattningsbar in-komst i basenheter:	Skatteuttag i skiktet: (regeringen)	Skatteuttag* i skiktet: (m)	Skillnad:	Skillnad i skat-teintäkter: (milj. kr.)
0- 1	0%	0%
1- 4	3%	3%
4- 9	4%	4%
9-10	15%	15%
10-12	20%	20%
12-16	20%	20%
16-18	25%	20%	-5%	289,5
18-19	29%	25%	-4%	76,8
19-21	34%	30%	-4%	107,6
21-23	35%	30%	-5%	87,5
23-24	40%	30%	-10%	65,0
24-26	40%	40%
26-30	45%	40%	-5%	64,0
30-45	45%	45%
45-	50%	45%	-5%	57,0
				747,4

* Införs grundavdrag för barn fr. o. m. beskattningsåret 1985 sänks skatteuttaget i
skikten 9-12 basenheter med 2 procentenheter.

3. att riksdagen beslutar att inflationsskyddet av den statliga inkomstskatteskalan
återinförs fr. o. m. beskattningsåret 1985,

4. att riksdagen beslutar upphäva begränsningen av underskottsavdragens
skattemässiga värde fr. o. m. beskattningsåret 1985,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande utredning om underskottsavdrag,

6. att riksdagen beslutar fastställa marginalskattespärren för beskattningsåret
1985 till 75 %,

7. att riksdagen beslutar fastställa spärrbeloppet vid tillämpningen av
begränsningsregeln till 75 % fr. o. m. beskattningsåret 1985,

8. att riksdagen beslutar maximera schablonavdraget i inkomstslaget tjänst
till 500 kr.,

9. att riksdagen upphäver lagen om skattereduktion för fackföreningsavgift
fr. o. m. beskattningsåret 1985,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen i övrigt anförts beträffande skattepolitikens inriktning.

1983/84:748 av Anita Bråkenhielm (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder för en
förändring i arbetstagarbegreppet så att arbetsgivarens eget barn vid
anställning inte diskrimineras i förhållande till annans.

1983/84:1129 (jfr 1363) av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)
såvitt avser yrkande

1 a), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

SkU 1983/84:30

anförts om att räntetillägg för bil eller liknande tillgång som ingår i enskild
näringsverksamhet skall beräknas på bilens värde efter avskrivning,

13 (delvis), att riksdagen hos regeringen begär en översyn i särskild
ordning av förmånsbeskattningen av jordbrukets bostäder, vilken även skall
omfatta reglerna om räntetillägg för bostadsbyggnad.

1983/84:1142 av Lars Werner m. fl. (vpk)
såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande principerna för den framtida skattepolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om införandet av en produktionsbeskattning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om införandet av en enhetsskatt för stat och kommuner,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inkomstbeskattningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avdragssystemet,

1983/84:1457 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)
såvitt avser yrkande

1 a), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att räntetillägg för bil eller liknande tillgång som ingår i
enskild näringsverksamhet skall beräknas på bilens värde efter avskrivning,

9. (delvis) att riksdagen hos regeringen begär en översyn i särskild ordning
av förmånsbeskattningen av jordbrukets bostäder, vilken även skall omfatta
reglerna om räntetillägg för bostadsbyggnad.

1983/84:1471 av Inger Koch (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar upphäva lagen om skattereduktion för fackföreningsavgifter,

2. att riksdagen, därest yrkandet under 1. icke skulle bifallas, hos
regeringen begär förslag att skattereduktion för fackföreningsavgifter endast
medges därest yrkande härom framställts i samband med allmän självdeklaration.

1983/84:1481 av Catarina Rönnung m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om klarläggande av
förutsättningarna för att sådan ideell sammanslutning av upphovsmän,
fotografer eller utövande konstnärer, som enligt sina stadgar har till uppgift
att företräda medlemmarna i fackliga frågor, jämställs med arbetstagarorganisation,
vars medlemmar skall tillerkännas skattereduktion för fackföreningsavgift.

SkU 1983/84:30

1983/84:1483 av Kenth Skårvik (fp) och Lars Ernestam (fp)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för att en översyn snarast görs
beträffande barnpensionernas skatteregler och att en eventuell ändring
skulle kunna gälla under den tid barnpensionärerna studerar.

1983/84:1493 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om skyndsam lagändring innebärande
att den del av vårdbidraget för handikappade barn som används för att
bekosta en ersättare undantas från beskattning.

1983/84:1494 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m)

I motionen yrkas -under förutsättning att yrkandet 4 i moderaternas

partimotion 747 om avskaffande av begränsningen av rätten till underskotts .

avdrag inte bifalls -

1. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen anförts om
kvittningsrätten mellan makar,

2. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen anförts om
räntetillägg för bil och mangårdsbyggnad på jordbruksfastighet e. d.,

3. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen anförts om
räntefria lån.

1983/84:1501 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp)
såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om principerna för beskattningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en samfälld översyn av beskattningens roll
inom familjepolitiken,

3. att riksdagen beslutar att skatteskalan inom inkomstskatten för 1985
återgår till vad riksdagen beslutade våren 1982,

4. att riksdagen beslutar att basenheten för 1985 fastställs på grundval av
fullt inflationsskydd enligt tidigare gällande regler,

5. att riksdagen uttalar sig för fortsatta marginalskattesänkningar efter
1985 enligt vad som anförts i motionen,

1983/84:2032 (hänv.2031) av Ulf Adelsohn m. fl. (m)
såvitt avser yrkande

7. att riksdagen avskaffar den allmänna löneavgiften på 2 % fr. o. m. 1
januari 1985,

1983/84:2145 av Karin Ahrland (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag
syftande till att i skattehänseende likställa barn med barnpension med övriga
barn.

1983/84:2151 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) och Kenth
Skårvik (fp)

SkU 1983/84:30

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
frågan om skattereduktion för diabeteskost samt tarm- och magsjukas
merkostnad bör bli föremål för utredning.

1983/84:2156 av Jan Hyttring (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att psoriatikers faktiska merkostnader på grund av
sjukdomen skall vara avdragsgilla vid beskattningen,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändring i skattelagstiftningen
så att avdragsrätten för gifta skattskyldiga för ökade levnadsomkostnader
på grund av psoriasis görs individuell.

1983/84:2162 av Stig Josefson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om nödvändigheten av enklare deklarationsförfarande
vid beräkningen av underlaget för tilläggsbelopp.

1983/84:2516 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m)

I motionen yrkas-med hänvisning till motion 2515 - - att riksdagen beslutar
slopa den allmänna löneavgiften på 2 %.

1983/84:2525 (hänv. 2524) av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)
såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om att målsättningen med skattereformen måste
fullföljas,

2. att riksdagen beslutar att den efter det ursprungliga beslutet om
skattereformen gällande skatteskalan för 1985 års inkomst åter skall gälla,

3. att riksdagen beslutar fastställa basenheten för skatteskalan för 1985 till
8 100 kr.,

6. att riksdagen beslutar att med verkan från den 1 januari 1985 upphäva
lagen om skattereduktion för fackföreningsavgift och vidta därav föranledda
följdändringar.

Gällande rätt m. m.

Skatteskalan

Riksdagen antog våren 1982 ett förslag till skattereform att genomföras i
tre etapper inkomståren 1983, 1984 och 1985 (prop. 1983/84:197, SkU 60,
rskr. 391). Målet var att sänka marginalskatterna till högst 50 % för
huvuddelen av de heltidsarbetande inkomsttagarna och att samtidigt begränsa
det skattemässiga värdet av underskottsavdragen till högst 50 % av
avdragsbeloppet. Riksdagsbeslutet innebar också att den automatiska indexanknytningen
av skiktgränserna i skatteskalan under reformperioden ersattes
med en på förhand fastställd uppräkning motsvarande i genomsnitt 5,5 %

1* Riksdagen 1983184. 6 sami. Nr30

SkU 1983/84:30

om året. Basenheten bestämdes därför till 7 300 kr. för år 1983, till 7 700 kr.
för 1984 och till 8 100 kr. för 1985. Enligt den för inkomståret 1984 beslutade
skatteskalan skulle statlig inkomstskatt (grundbelopp + tilläggsbelopp) i
inkomstskikten mellan 18 och 21 basenheter utgå med 32-38 %.

Mot bakgrunden av den under hösten 1982 beslutade devalveringen
beslutade riksdagen i december samma år vissa lättnader i den statliga
inkomstskatten för inkomståret 1983 (prop. 1982/83:50 bilaga 2.1, SkU 15,
rskr. 106).

Genom riksdagsbeslut i december 1983 gjordes vissa ytterligare justeringar
i 1982 års riksdagsbeslut (prop. 1983/84:69, SkU 17, rskr 107). Ändringarna,
som avsåg 1984 och 1985 års inkomster (1985 och 1986 års taxeringar),
innebar att inflationsskyddet för de båda inkomståren begränsades till ca 4
resp. ca 3 %. Basenheten blev härigenom 7 600 kr. för 1984 och 7 800 kr. för
1985. Vidare höjdes grundbeloppet med fyra procentenheter i inkomstskiktet
18-20 basenheter (136 800-152 000 kr.) och med två procentenheter i
inkomstskiktet 20-21 basenheter (152 000- 159 600 kr.). En i stort sett
likartad höjning gjordes inkomståret 1985.

Underlag för tilläggsbelopp

Som tidigare nämnts innebar 1982 års skattereform -förutom en sänkning
av marginalskatterna-en begränsning av underskottsavdragens skattemässiga
värde. Denna begränsning åstadkommer man genom att dela upp den
statliga inkomstskatten i två delar, grundbelopp och tilläggsbelopp. Grundbeloppet
beräknas -liksom tidigare hela den statliga inkomstskatten -på den
beskattningsbara inkomsten, medan tilläggsbeloppet beräknas på ett särskilt
underlag (UTB) motsvarande den till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomsten ökad med medgivna underskotts- och förlustavdrag samt i vissa
fall s. k. räntetillägg. Tilläggsbelopp utgår bara i den mån UTB överstiger en
viss nivå (den s. k. brytpunkten. 16 basenheter eller vid 1984 års taxering
116 800 kr.).

Från förbudet att räkna av underskottsavdrag vid beräkning av tilläggsbelopp
gäller vissa undantag. Det första undantaget har tillkommit bl. a. med
tanke på att ett förbud att kvitta underskott av schablontaxerad fastighet mot
överskott av kapital kan ge upphov till ojämnheter i beskattningen och skapa
icke önskvärda styrningseffekter. Undantaget innebär att underskott av
schablontaxerad fastighet får kvittas mot överskott av kapital intill ett belopp
av 30 000 kr. Kvittningsrätten gäller endast egna underskott och inte
underskott hos andra maken.

I syfte att underlätta startandet och vidareutvecklandet av näringsverksamhet
har vidare föreskrivits att underskott av kapital i vissa fall får kvittas
mot överskott av andra inkomstslag och att en näringsidkare under en
sexårsperiod får utnyttja ett tidigare underskott mot ett senare överskott i
samma förvärvskälla.

SkU 1983/84:30

Vid beräkning av UTB skall hänsyn tas till vissa förmåner som en
skattskyldig åtnjutit. Sålunda skall en näringsidkare påföras ett särskilt
schablonmässigt beräknat förmånsvärde för bil eller annan rörelsetillgång
(båt, flygplan) som kan utnyttjas privat. Förmånsvärdet skall motsvara
värdet av att inte privat behöva redovisa en räntekostnad för bilförvärvet.
Det bestäms schablonmässigt och knyter an till det s. k. finansieringstillägg
som ingår i värdet av bilförmån för löntagare. Riksskatteverket (RSV) har i
anvisningar utfärdade i januari 1983 (RSV Dt 1983:7) rekommenderat att
räntetillägg för tillgångar av ifrågavarande slag beräknas efter 12 % och på
ett underlag motsvarande 80 % av tillgångarnas anskaffningsvärde.

Vid bestämmande av UTB för jordbrukare skall tillägg göras för de
faktiska ränteutgifter i förvärvskällan som kan anses belöpa på bostadsdelen.

Slutligen skall förmånen av ett räntefritt lån eller ett lån mot lägre ränta än
normalt från arbetsgivare tas upp som en särskild tilläggspost.

Schablonavdrag i inkomstslaget tjänst

I samband med 1982 års skattereform beslutade riksdagen, i syfte att
underlätta taxeringsarbetet, införa ett schablonavdrag i inkomstslaget tjänst.
Avdraget utgör 1 000 kr., dock högst 5 % av intäkten och gäller fr. o. m.
detta års taxering.

Löneavgift

I samband med 1982 års skattereform beslutade riksdagen också att
reformens första steg avseende inkomståret 1983 skulle finansieras genom
införande av en allmän löneavgift om 2 %. Avgiften beräknas på det
underlag som gäller för arbetsgivaravgift till folkpensioneringen enligt lagen
om socialavgifter och följer även i övrigt de regler som gäller för dessa
avgifter.

F ackföreningsa vgift

Riksdagen antog hösten 1982 en lag om rätt till skattereduktion för
fackföreningsavgift (prop. 1982/83:50 bilaga 2.1, SkU 15 och 16, rskr. 106).
Bestämmelserna innebär i sin nuvarande utformning att en skattskyldig
har rätt till skattereduktion för medlemsavgift till arbetstagarorganisation
med 40 % av ett underlag om högst 1 200 kr. Reduktionsbeloppet är alltså
maximerat till 480 kr. Den skattskyldige kan begära skattereduktion
antingen genom sin organisation eller genom egen ansökan till lokal
skattemyndighet. Ansökan genom organisation skall ske hos riksskatteverket
senast den 15 juni taxeringsåret eller, om uppgifterna kan lämnas via
ADB-medium, senast den 31 augusti samma år. Sista tidpunkt för egen
ansökan har fastställts till den 30 september taxeringsåret. Reglerna bygger

SkU 1983/84:30

på förutsättningen att organisationerna i god tid - - senast den 15 april
taxeringsåret -informerar medlemmarna om storleken av den reduktionsgrundande
avgift RSV genom organisationens försorg kommer att få
upplysning om.

Barnpension

Barnpension enligt lagen om allmän försäkring (AFL) kan utgå dels inom
folkpensioneringen, dels inom försäkringen för tilläggspension (ATP).

Barnpension enligt folkpensioneringen utgår till barn under 18 år, om en
av eller båda föräldrarna avlidit. Har avliden förälder enligt bindande avtal
åtagit sig att till utomäktenskapligt barn utge visst engångsbelopp, föreligger
rätt till barnpension endast i den mån pensionen överstiger en livränta, som
inköpts eller kunnat inköpas åt barnet för beloppet.

Barnpension enligt folkpensioneringen utgör för år räknat minst 26 % av
basbeloppet (5 278 kr. år 1984). Den utgår dock alltid med sådant belopp att
pensionen tillsammans med eventuell pension från ATP uppgår till 62 % av
basbeloppet (12 586 kr.) om båda föräldrarna avlidit, till 31 % av basbeloppet
(6 293 kr.) om barnet samtidigt uppbär bidragsförskott och till 41 % av
samma belopp (8 323 kr.) i övriga fall då barnet uppbär pension efter en av
föräldrarna. I sistnämnda fall beaktas även sådan folkpension i form av
änkepension, som utgår till barnets mor eller styvmor, om barnet och änkan
stadigvarande sammanbor. Om flera barn är berättigade till barnpension,
fördelas vid avräkningen änkepensionen lika mellan barnen.

De krav som uppställs för rätt till barnpension enligt försäkringen för ATP
är desamma som för barnpension inom folkpensioneringen med den
skillnaden att åldersgränsen för barnet satts ett år högre. Pensionens storlek
är beroende av den avlidna förälderns pensionspoäng, vilket i sin tur grundar
sig på hans pensionsgrundande inkomst under ett visst antal år. Barnpensionens
storlek kan därigenom variera inom tämligen vida gränser.

Som framgått ovan kan barnpensionen enligt folkpensioneringen påverkas
av bl. a. huruvida bidragsförskott utgår. Enligt lagen om bidragsförskott
utgår detta som ersättning för eller utfyllnad av underhållsbidrag. En
förutsättning är att vårdnaden tillkommer endast en av föräldrarna eller att
barnet inte står under föräldrarnas vårdnad. Vidare krävs att den förälder
som inte har vårdnaden inte betalar underhållsbidrag eller betalar bidrag
med lägre belopp än bidragsförskottet. I vissa fall utgår dock inte bidragsförskott,
t. ex. om barnet bor tillsammans med den förälder som inte har
vårdnaden.

Vårdbidrag

För vård av barn under 16 år som på grund av sjukdom, psykisk
utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst sex månader är i

SkU 1983/84:30

behov av särskild tillsyn och vård kan förälder uppbära vårdbidrag.
Förmånen utgör en fristående folkpensionsförmån och kan utgå med belopp
motsvarande hel eller halv förtidspension jämte pensionstillskott (38 976 kr.
1984).

Vårdbidraget infördes den 1 januari 1974 som en ersättning för det
merarbete barnets sjukdom eller handikapp föranleder. Fr. o. m. den 1 juli
1975 ändrades bestämmelserna så att även andra merkostnader än sådana
som kan hänföras till tillsyns- och vårdbehovet räknades in vid bedömning av
rätten till vårdbidrag. Samtidigt infördes rätt till halvt vårdbidrag.

Av vårdbidraget kan en viss angiven del (15, 32, 48 eller 63 % av
basbeloppet) bestämmas som ersättning för merkostnader.

Vårdbidraget utgör skattepliktig och pensionsgrundande inkomst för
föräldern. Detta gäller dock inte sådan del som utgör ersättning för
merkostnader.

Internationellt biståndsarbete

Svensk skattelagstiftning saknar bestämmelser om avdrag för bidrag till
ideella organisationer. I proposition 1978/79:160 om fortsatt reformering av
inkomstskatten föreslogs en mer begränsad avdragsrätt omfattande endast
gåvor till svenska stiftelser eller föreningar som i överensstämmelse med sina
stadgar huvudsakligen utövade internationell biståndsverksamhet eller internationellt
verkade för samförstånd eller respekt för mänskliga rättigheter.
Avdragsrätten var utformad som en skattereduktion med 50 % av gåvan och
maximerad till 1 000 kr.

Förslaget avvisades av riksdagen (SkU 1978/79:55, rskr 334).

Kostnader på grund av sjukdom

Om en persons skatteförmåga varit väsentligen nedsatt kan den taxerade
inkomsten minskas med ett s. k. extra avdrag. Förutsättningen är att
skatteförmågan varit väsentligen nedsatt till följd av t. ex. långvarig sjukdom,
olyckshändelse, ålderdom eller underhållsskyldighet. Avdraget skall
bestämmas efter omständigheterna i det enskilda fallet och får inte överstiga
10 000 kr. (50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen 1928:370
-KL).

Riksskatteverket (RSV) utfärdade år 1976 särskilda anvisningar rörande
det extra avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga på grund av
sjukdom m. m. (RSV Dt 1976:7) att tillämpas fr. o. m. 1976 års taxering.
Dessa anvisningar har därefter omarbetats i form av föreskrifter och innebär i
sin senaste lydelse (RSV Dt 1983:18) i korthet följande.

Skatteförmågan skall enligt lagtexten vara väsentligen nedsatt. Detta
innebär att avdrag bör medges endast om den skattskyldige haft merkostnader
för sjukdom m. m. vilka medfört att den ekonomiska situationen dvs.

SkU 1983/84:30

skatteförmågan på grund av nedsatta fysiska eller psykiska funktioner
avsevärt avvikit från vad som normalt skulle ha varit förhållandet. Avdrag
kan alltså inte medges endast för att inkomsten varit låg.

Att skatteförmågan skall bestämmas med utgångspunkt i den skattskyldiges
ekonomiska förhållanden innebär bl. a. att hänsyn skall tas till både
inkomst och förmögenhet, såväl skattepliktig som inte skattepliktig. För
makar och andra sambeskattade personer sker bedömningen med hänsyn till
deras gemensamma inkomst och förmögenhet. Avdraget skall beräknas på
makarnas sammanlagda sjukdomskostnader och tillgodoföras den make som
har den högsta inkomsten.

Hänsyn skall vidare tas till om en persons nödvändiga kostnader för
livsuppehället m. m. på grund av nedsatta fysiska eller psykiska funktioner
betydligt överstiger vad som annars är normalt. Det kan till exempel vara
fråga om merutgifter på grund av att hjälp måste anlitas för den dagliga
livsföringen, exempelvis för skötsel av hemmet under en längre tid eller att
det finns behov av särskild tillsyn. Stora utgifter kan också föranledas av
kostnader för speciell föda, medicinering, salvor, omläggning av bandage,
särskild bostadsutrustning eller extra slitage av kläder samt för resor m. m.
Avdrag bör däremot inte medges för inkomstrelaterade vårdavgifter.

Den personkrets som omfattas av föreskrifterna är företrädesvis handikappade
och personer med kroniska sjukdomar. Någon schablon för merutgifternas
storlek anges endast för specialkost vid vissa sjukdomar. Utgifterna
varierar såväl mellan som inom olika sjukdomsgrupper. Avdragsrätten blir
alltså beroende av en bedömning i varje enskilt fall.

Vid bedömningen av avdragsrätten bör beaktas samtliga utgifter som den
skattskyldige haft på grund av sjukdom. Utgifter för läkemedel, hjälpmedel,
resor, kostnader för ledarhund etc. medräknas endast till den del de inte
ersätts av försäkringskassa eller på annat sätt, dvs. endast nettokostnaden får
beaktas.

Avdrag bör endast medges om utgifterna överstiger vad som kan betraktas
som normala utgifter för läkarvård, medicin o. d. Utgifter som understiger
300 kr. per år bör därför inte beaktas i detta sammanhang.

Som merutgift får även medräknas utgifter för sjukdomskostnader för
omyndiga hemmavarande barn. Sådana utgifter för myndigt hemmavarande
barn får beaktas i den mån barnet inte uppbär folkpension eller liknande
ersättning.

För merutgifter på grund av specialkost tar anvisningarna upp schablonbelopp
som uppgår till 3 000 kr. för diabetiker och som i övrigt varierar mellan
700 och 6 100 kr. beroende på vilken typ av kost den skattskyldige behöver.
Schablonbeloppen gäller inte om handikappersättning eller annan skattefri
ersättning utgått för att täcka merutgifterna.

SkU 1983/84:30

Det extra avdraget bör normalt kunna beräknas med ledning av följande
tabell:

Ensamstående skattskyldig

Om den taxerade inkomsten
efter ev justering uppgår till

Extra avdrag medges normalt
med belopp motsvarande

högst 35 000 kr
mer än 35 000 kr men
högst 45 000 kr
mer än 45 000 kr men
högst 50 000 kr
över 50 000 kr

2 ggr beräknade merutgifter
beräknade merutgifter

hälften av beräknade merutgifter

hälften av den del av beräknade
merutgifter som överstiger
1/20 av inkomsten

Gift skattskyldig

Om makarnas sammanlagda Extra avdrag medges normalt

taxerade inkomster efter med belopp motsvarande

ev justering uppgår till

högst 60 000 kr 2 ggr beräknade merutgifter

mer än 60 000 kr men beräknade merutgifter

högst 70 000 kr

mer än 70 000 kr men hälften av beräknade merutgifter

högst 80 000 kr

över 80 000 kr hälften av den del av beräknade

merutgifter som överstiger
1 /20 av inkomsten

Som gifta räknas också sammanboende, som tidigare varit gifta med
varandra samt sammanboende som har eller har haft gemensamma barn.

Om den skattskyldige haft hemmavarande barn under 16 år bör ovan
angivna inkomstgränser i resp. tabell ökas med 8 000 kr. för varje sådant
barn. När avdrag medges för merutgifter som överstiger 1/20 av inkomsten
får avdraget beräknas efter inkomsten minskad med 8 000 kr. för varje barn.

Frågornas tidigare behandling
Skatteskalan

Frågan om skatteskalans utformning vid 1985 och 1986 års taxeringar
prövades av riksdagen så sent som i december 1983. Skatteutskottet framhöll
i sitt betänkande 1983/84:17 bl. a.

SkU 1983/84:30

Den trepartiöverenskommelse sorn låg till grund för 1982 års riksdagsbeslut
om en successiv sänkning av marginalskatterna byggde bl. a. på följande
tre förutsättningar. Den dåvarande indexregleringen skulle ersättas med en
annan form av skydd mot inflationen, underskottsavdragens skattemässiga
värde skulle begränsas till högst 50 % av avdragsbeloppet och skattereformen
skulle totalfinansieras.

I likhet med finansministern anser skatteutskottet det vara angeläget att
skattereformen fullföljs. Eftersom politiska förutsättningar för en fullständig
finansiering av skattereformens andra steg inte nu föreligger, bör enligt
utskottets mening finansieringsbehovet likväl nedbringas. Av proposition
1983/84:40 framgår att regeringen för år 1984 utformat förslag om ändrade
bidrag och fastställt taxor utifrån förutsättningen att prisstegringen under
nämnda år skall uppgå till 4 %. Mot den bakgrunden tillstyrker utskottet att
basenheten för år 1984 fastställs till 7 600 kr. Utskottet godtar också de i
propositionen redovisade skälen för att begränsa inflationsskyddet för
inkomståret 1985 till ca 3 % och att höja procentsatsen för grundbeloppet för
åren 1984 och 1985 i inkomstskiktet 18-21 basenheter.

Ett slopande av begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga
värde skulle -menade utskottet -innebära att man ryckte undan en viktig
förutsättning för 1982 års skattereform. En sådan åtgärd var enligt utskottets
mening också olämplig av rättviseskäl och med hänsyn till skatteförmågeprincipen.
I fråga om begränsningsregeln framhöll utskottet att den genom
1982 års skattereform fått ett annat innehåll än tidigare och att anledning inte
förelåg att ändra den innan närmare erfarenheter vunnits av dess praktiska
tillämpning.

UTB

Frågan om UTB och dess utformning prövades av skatteutskottet senast
vid förra riksmötet. Därvid aktualiserades bl. a. frågan huruvida UTB borde
fastställas för i princip alla skattskyldiga (fastställelsemetoden) eller bara i
sådana fall där det omedelbart behövs för skatteberäkningen (urvalsmetoden).
Utskottet ansåg -med stöd av bl. a. upplysningar som lämnats
utskottet av RSV -att en tillämpning av urvalsmetoden -bl. a. när det gällde
att finna en lämplig avgränsning av uppgiftsskyldigheten i fråga om bostad på
jordbruksfastighet -måste vara förenad med betydande svårigheter. Också
vid tillämpning av begränsningsregeln och i sådana situationer då en
skattskyldigs beskattningsbara inkomst i efterhand höjdes genom besvär av
taxeringsintendent eller till följd av eftertaxering torde -menade utskottet
-en tillämpning av urvalsmetoden komma att medföra komplikationer för
såväl de skattskyldiga som de tillämpande myndigheterna.

Utskottet ansåg därför att förfarandet borde utformas enligt fastställelsemetoden.
Samtidigt betonade utskottet starkt att det av hänsyn till såväl de
skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna var viktigt att man så långt
möjligt sökte tillgodose kravet på enkelhet i den praktiska tillämpningen.
Detta krav ansåg utskottet så mycket mer angeläget som det nya regelsyste -

SkU 1983/84:30

met kunde förväntas medföra merarbete såväl för skattemyndigheter som för
vissa skattskyldiga.

Utskottet underströk särskilt att bestämmandet av UTB -även med
tillämpning av fastställelsemetoden -till mycket stor del skulle ske maskinellt
och att de skattskyldiga därför oftast inte skulle komma att behöva lämna fler
uppgifter i deklarationen än de gjort hittills. Även i de fall då det för
bestämmande av UTB krävdes särskilda upplysningar av den skattskyldige
borde enligt utskottet uppgiftslämnandet kunna avsevärt begränsas och
utskottet förutsatte att RSV genom olika åtgärder så långt möjligt skulle
underlätta uppgiftslämnandet.

Även frågor gällande UTB för makar samt räntetillägg för bil i näringsverksamhet,
för jordbrukares bostäder och för räntefria eller lågförräntade
lån har tidigare prövats av skatteutskottet. Allmänt har utskottet därvid
framhållit att skatteförenklingskommitténs arbete kan komma att påverka
också beräkningen av UTB. I fråga om rätt för makar att sinsemellan kvitta
underskott mot överskott anförde utskottet i sitt betänkande SkU 1981/82:60
bl. a.

Utskottet vill med anledning av detta yrkande erinra om att sambeskattning
av makars B-inkomster i fortsättningen endast skall ske vid beräkning av
tilläggsbelopp. En kvittning mellan makar skulle -som departementschefen
framhåller-innebära att underskott skulle kunna komma att kvittas på olika
sätt vid beräkning av underlagen för grundbelopp resp. tilläggsbelopp. Enligt
utskottets mening bör -om rimliga enkelhetskrav skall kunna tillgodoses
-rätten att avräkna underskott mot överskott vara individualiserad dvs.
tillkomma den skattskyldige personligen. Bestämmelserna kan eljest komma
att bli alltför svårtillämpade.

1 fråga om räntetillägg för jordbrukares bostäder och för bil i näringsverksamhet
framhöll utskottet i samma betänkande.

Den föreslagna begränsningen av underskottsavdragen berör normalt inte
jordbrukares låneräntor för bostadsändamål, eftersom jordbrukarens bostadsbyggnad
är att anse som en driftbyggnad i inkomstskattehänseende. En
villaägares räntor däremot leder regelmässigt till underskott och påverkas
därför direkt av avdragsbegränsningen. Med hänsyn härtill är det enligt
utskottets mening motiverat att -på samma sätt som i fråga om bil i
näringsverksamhet -göra ett räntetillägg för jordbrukarens bostadsbyggnad.
Utskottet vill understryka att tillägget enligt förslaget uteslutande skall avse
de räntekostnader som hänför sig till låneskulderna i förvärvskällan.

I det fall en personbil, som redovisas som tillgång i enskild näringsverksamhet,
används privat sker vid beskattningen en fördelning av kostnaderna
mellan den privata användningen och den yrkesmässiga. Vid denna fördelning
beaktas normalt inte eventuella räntekostnader, eftersom sådana
kostnader f. n. alltid är avdragsgilla. Genom de nya reglerna om avdragsbegränsning
kommer -om inte särskild hänsyn tas till ränteutgifterna -en
näringsidkare i ett bättre läge än en löntagare med bilförmån i tjänsten. I
värdet av denna förmån ingår ett särskilt finansieringstillägg motsvarande en
schablonmässigt beräknad räntekostnad för bilförvärvet.

Räntetillägget för bil bygger, liksom löntagarens bilförmån, på en

1** Riksdagen 1983184. 6sami. Nr30

SkU 1983/84:30

schablon. Det ligger enligt utskottets mening i sakens natur att en sådan inte
kan utformas med beaktande av förhållanden i enskilda fall.

I fråga om den av RSV anvisade schablonen för beräkning av räntetillägg
framhöll utskottet vid förra riksmötet i sitt av riksdagen godkända betänkande
SkU 1982/83:50.

RSV:s rekommendation bygger på en schablon som utgår från förutsättningen
att tillgången inköpts för lånade medel. Som underlag för räntetillägg
skall tas upp 80 % av anskaffningsvärdet och den beräknade räntan skall
motsvara riksbankens diskonto vid beskattningsårets ingång + två procentenheter
(vid 1984 års taxering 12 %). Räntetilläggets storlek blir sedan
beroende av i vilken omfattning tillgången använts för privat bruk.

Enligt utskottets mening ligger det i sakens natur att en schablon av den här
arten -om rimliga krav på enkelhet i tillämpningen skall tillgodoses -inte kan
utformas med någon millimeterrättvisa. I normalfallen och på kortare sikt
torde inte heller en tillämpning av RSV:s rekommendationer leda till några
beloppsmässigt betydande räntetillägg för privat användning av bil e. d.

Med hänsyn till att det av RSV anvisade underlaget för tilläggsberäkningen
skall tillämpas utan hänsynstagande vare sig till värdeminskning e. d. eller till
den skattskyldiges inkomstförhållanden och faktiska räntekostnader vill
utskottet inte bestrida att tilläggsberäkningen enligt schablonen i enskilda
fall kan komma att leda till resultat som från rättvise- och skälighetssynpunkt
är mindre tillfredsställande. Utskottet förutsätter därför att RSV fortlöpande
följer tillämpningen av bestämmelserna och vid behov föreslår regeringen de
ändringar i regelsystemet som kan visa sig motiverade.

Schablonavdrag i tjänst

Frågan om en begränsning av schablonavdraget i inkomstkällan tjänst
prövades av riksdagen senast i december förra året. Ett motionsyrkande att
schablonavdraget skulle maximeras till 500 kr. avstyrktes då av skatteutskottet
med motiveringen att avdraget, om önskemålet om förenklingar skulle
kunna tillgodoses, inte fick sättas för lågt och att en 1000-kronorsgräns fick
anses innebära en skälig avvägning. Utskottet erinrade också om att frågor
om schablonavdrag o. d. föll inom skatteförenklingskommitténs utredningsuppdrag.

Riksdagen biföll skatteutskottets hemställan.

Löneavgift

Med anledning av ett vid innevarande riksmöte framställt motionsyrkande
om slopande av löneavgiften framhöll skatteutskottet (SkU 1983/84:17) att
riksdagen i samband med 1982 års skattereform under bred politisk enighet
beslutat att reformens första steg skulle totalfinansieras genom införande av
en allmän löneavgift och att motionärerna inte anfört några skäl som borde
föranleda riksdagen att ändra ståndpunkt i denna fråga.

Riksdagen avslog motionsyrkandet.

SkU 1983/84:30

F ackföreningsa vgift

Motioner om upphävande av lagstiftningen om skattereduktion för
fackföreningsavgift har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen allt sedan
den antogs hösten 1982 (prop. 1982/83:50 bilaga 2.1, SkU 15, rskr 106).

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1982/83:50 anförde utskottet
bl. a.

Frågan om den skattemässiga behandlingen av fackföreningsavgifter har
varit föremål för utredning under en följd av år. Kritiken mot den tidigare
gällande ordningen har-som utförligt redovisats i skatteutskottets betänkande
SkU 1981/82:2-framför allt riktat sig mot att behandlingen av medlemsavgifter
resp. konfliktersättningar varit förmånligare för arbetsgivarorganisationer
och deras medlemmar än för fackföreningar och deras medlemmar.
Som skäl för kritiken har åberopats att arbetsgivarorganisationen använder
endast en del av de inflytande avgifterna för konfliktändamål och således helt
eller delvis kan finansiera den del av verksamheten som avser annat än
ersättningar eller fonderingar för konfliktändamål med obeskattade medel.

Enligt skatteutskottets mening får genom den i höstas införda, begränsade
skattereduktionen för fackföreningsavgift den sålunda kritiserade olikheten i
beskattningshänseende mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas medlemsavgifter
anses ha i huvudsak undanröjts. Utskottet vill emellertid ånyo
understryka angelägenheten av att RSV och de fackliga organisationerna ser
till att underlaget för skattereduktionen renodlas så att det uteslutande
omfattar utgifter för rent facklig verksamhet.

De farhågor för den enskildes integritetsskydd som uttalas i motionerna
finner utskottet betydligt överdrivna. Förslaget i propositionen innebär-som
tidigare nämnts -att den skattskyldige antingen genom sin organisation eller
själv kan ansöka om skattereduktion. Organisationen skall dessutom i god
tid underrätta medlemmarna om storleken av den reduktionsgrundande
avgiften, och dessa har då möjlighet att komma med erinringar mot
beloppets storlek eller meddela att de inte önskar någon reduktion.
Utskottet vill särskilt understryka att -vare sig yrkandet om skattereduktion
framställs av den skattskyldige i deklarationen eller hos den lokala skattemyndigheten
eller av den skattskyldiges fackförening hos RSV -en anteckning
om skattereduktionen kommer att återfinnas i skattelängden. Utskottet
kan för sin del inte finna anledning till erinran mot detta. Var och en som vill
undvika en sådan anteckning harju möjlighet att avstå från skattereduktion.

När motioner i ämnet återkom i höstas avslogs de av riksdagen med samma
motivering.

Barnpension

1972 års skatteutredning prövade i sitt slutbetänkande (SOU 1977:91)
Översyn av skattesystemet också frågan om beskattning av barnpension.
Utredningen framhöll i samband därmed bl. a. att samma beskattningsregler
borde gälla oavsett om samhället trädde in genom bidragsförskott eller
genom barnpension. Detta kunde åstadkommas antingen genom att bidragsförskottet
gjordes skattepliktigt eller genom att barnpensionen, eventuellt i

SkU 1983/84:30

förening med andra pensionsförmåner som tillkommer barn, undantogs från
beskattning upp till nivån för bidragsförskottet. Med hänsyn till förestående
utredningsarbete angående samhällets stöd till ensamstående föräldrar lade
utredningen dock inte fram något förslag i frågan.

I sitt i september 1981 avlämnade slutbetänkande (SOU 1981:61) konstaterade
pensionskommittén att det rent principiellt var rimligt att underhållsbidrag
inte utgjorde skattepliktig intäkt, medan motsatsen var fallet i fråga
om barnpension. Skälet härtill var -menade kommittén -att underhållsbidrag,
med undantag för det allmänna avdrag om 3 000 kr. per år som medges
i vissa fall, inte är avdragsgillt för den underhållsskyldige och att det
följaktligen skall betalas av beskattad inkomst. Barnpension grundas däremot
på arbetsgivaravgifter som inte har inkomstbeskattats hos den avlidne.
Kommittén menade att man kan jämföra barnpension med en privat
pensionsförsäkring, där premierna är avdragsgilla men där den utfallande
pensionen beskattas. Det kunde därför enligt kommittén knappast hävdas att
samstämmighet skulle uppkomma om barnpension helt undantogs från
beskattning. De överväganden som kommittén redovisade i fråga om
nivåerna för pension skedde under hänsynstagande till att barnpension i
princip utgjorde skattepliktig inkomst för barnet och innebar en höjning av
garantinivån för barnpension från folkpensioneringen i de fall då barnets
föräldrar hade avlidit. En motsvarande höjning föreslogs beträffande
garantinivåerna i situationer då barnet samtidigt hade rätt till antingen
bidragsförskott i förhållande till båda sina föräldrar eller också bidragsförskott
i förhållande till en förälder och barnpension efter den andra föräldern.

Inte heller pensionskommitténs förslag har ännu lett till lagstiftning.
Avsikten är att efterlevandepensioneringen skall bli föremål för ytterligare
överväganden. Direktiv för en kommitté håller f. n. på att färdigställas inom
regeringskansliet.

Lön till barn

Frågan om avdrag för lön till barn har upprepade gånger prövats av
riksdagen. Med anledning av ett motionsyrkande om en sänkning av
åldersgränsen från 16 till 15 år hänvisade utskottet (SkU 1982/83:35) förra
året till att fåmansföretagens skatteförhållanden var föremål för överväganden
inom företagsskattekommittén och att ett ställningstagande till frågan
om en sänkning av åldersgränsen för rätt till avdrag borde anstå i avvaktan på
resultatet av kommitténs överväganden.

Riksdagen delade utskottets uppfattning och avslog motionen.

Internationellt biståndsarbete

Frågan om skattelättnad för gåvor till utvecklingsbistånd har under en
följd av år prövats av skatteutskottet. Därvid har utskottet genomgående

SkU 1983/84:30

intagit den ståndpunkten att den allmännyttiga verksamhet som ideella
organisationer bedriver bl. a. med betydande insatser från enskilda personer,
förtjänar stöd från samhällets sida. Utskottet har i sammanhanget
framhållit att sådant stöd också utgår såväl genom bidrag från staten och
kommunerna som i form av skattelättnader av olika slag. Däremot har
utskottet ställt sig avvisande till tanken på en rätt till avdrag för gåvor till
allmännyttiga ändamål. Utskottet har därvid bl. a. pekat på svårigheterna att
åstadkomma en tillfredsställande gränsdragning mellan organisationer till
vilka bidrag kan ges med avdragsrätt och övriga mottagare.

Vad särskilt angår frågan om den skattemässiga behandlingen av utvecklingsbistånd
har utskottet också erinrat om (SkU 1982/83:50) att ett i
proposition 1978/79:160 framlagt förslag om en begränsad avdragsrätt för
gåvor till bl. a. internationellt biståndsarbete avvisats av riksdagen i enlighet
med fem riksdagspartiers (s, m, c, vpk, apk) yrkande.

Kostnader på grund av sjukdom

Vid sin ofta återkommande behandling av frågor om avdrag för merkostnader
på grund av sjukdom och om extra avdrag för gifta har utskottet
framhållit (se bl. a. SkU 1982/83:41) att de schabloner och inkomstgränser
som tillämpas för det extra avdraget fortlöpande har räknats upp av RSV och
att reglerna sammanfattningsvis innebär att den som har låga inkomster och
icke oväsentliga kostnader för sjukdom m. m. får extra avdrag med ett
belopp som motsvarar de dubbla kostnaderna för sjukdomen och att
avdraget trappas av vid stigande inkomster enligt en särskild tabell.

Utskottet har också förutsatt att RSV även i fortsättningen kommer att
uppmärksamt följa utvecklingen på detta område och såvitt möjligt vidta
kompletteringar av anvisningarna.

Vidare har utskottet uttalat (bl. a. SkU 1979/80:41) att en förbättring för
dem som drabbas av kostnader för sjukdom och handikapp enligt utskottets
mening bättre och enklare tillgodoses genom åtgärder på det sociala området
än genom en svårbedömbar avdragsrätt vid beskattningen.

Utskottet har avstyrkt motioner i ämnet, och riksdagen har bifallit
utskottets hemställan.

Utskottet
Skatteskalan m. m.

De motioner utskottet behandlar i detta betänkande tar bl. a. upp frågor
med anknytning till den av riksdagen år 1982 beslutade skattereform som
genomförs under inkomståren 1983-1985 (1984-1986 års taxeringar).

Av den redan lämnade redogörelsen (s. 11-17) framgår att så gott som
samtliga de frågor som aktualiserats i motionerna tidigare behandlats av

SkU 1983/84:30

riksdagen, flera så sent som i december förra året i samband med
behandlingen av proposition 1983/84:69 om basenhet för åren 1984 och 1985.
Det gäller bl. a. skatteskalan för inkomståret 1985, där c och fp i motionerna
2525 resp. 1501 återkommer med sina yrkanden att skalan skall bestämmas i
enlighet med 1982 års riksdagsbeslut, fp med den ändringen dock att
basenheten fastställs på grundval av fullt inflationsskydd. Samma yrkande
ställer m i sin partimotion 747, som vidare innehåller yrkanden att
begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värde slopas och att
marginalskattespärren bestäms till 75 % för inkomståret 1985 och spärrbeloppet
vid tillämpning av begränsningsregeln likaledes till 75 % fr. o. m.
1986 års taxering. M yrkar också att statlig inkomstskatt skall tas ut enligt en
skala som i förhållande till den av riksdagen i höstas beslutade innebär en
sänkning av skattesatserna med mellan 4 och 10 procentenheter i inkomstskiktet
16-24 basenheter, 5 procentenheter i skiktet 26-30 basenheter och
likaledes 5 procentenheter i skiktet över 45 basenheter. I m-motionen
återfinns också ett yrkande som avser sänkt skatteuttag i inkomstskiktet 9-12
basenheter. Detta yrkande framställs under förutsättning att riksdagen
bifaller ett i motionen framställt yrkande om grundavdrag för barn vid den
kommunala taxeringen. Sistnämnda båda yrkanden behandlar utskottet i
annat sammanhang. Detsamma gäller ett yrkande i fp-motionen 2079 om
höjning av statsskatten med 2 procentenheter i inkomstskiktet 1-4 basenheter.
Höjningen är avsedd att finansiera en del av kostnaderna för ett av fp i
samma motion framställt yrkande om skattereduktion för barn. Detta
yrkande behandlar utskottet i annat sammanhang.

Vpk återkommer i motion 1142 med sitt krav på en skatterabatt på inkomst
före underskottsavdrag. Rabatten skall börja utgå i inkomstskikt över
30 000 kr., nå sitt maximum, 1 200 kr., vid inkomster mellan 90 000 och
100 000 kr. och sedan successivt avtrappas. Vid 120 000 kr. skall ingen
rabatt erhållas.

Som tidigare nämnts har frågan om skatteskalan och dess utformning för
inkomståret 1985 prövats av riksdagen så sent som i december förra året.
Riksdagen godtog då i enlighet med skatteutskottets hemställan ett regeringsförslag
som innebär en begränsning av inflationsskyddet för 1985 till ca
3 % och en höjning av procentsatsen för grundbeloppet i inkomstskiktet
18-21 basenheter. Enligt utskottets mening har ingenting framkommit som
ger riksdagen anledning att nu frånträda sin tidigare uppfattning i denna
fråga. Utrymmet för skattesänkningar är inte större nu än för några månader
sedan. Med hänsyn härtill och då ännu inte ens det andra steget i 1982 års
skattereform avseende 1984 års inkomster till fullo finansierats saknas
anledning att nu besluta ytterligare nedsättningar av skatterna för 1985.
Utskottet avstyrker följaktligen samtliga nu aktuella motionsyrkanden
avseende skatteskalan för 1985. Utskottet avstyrker också yrkandena i
motion 747 om ett slopande av begränsningen av underskottsavdragens
skattemässiga värde och om en maximering av marginalskattespärren och av

SkU 1983/84:30

spärrbeloppet i begränsningsregeln.

I moderaternas partimotion 747 yrkas också att det inom den nu
avvecklade underskottsavdragskommittén tidigare bedrivna arbetet i syfte
att komma till rätta med otillbörliga underskottsavdrag skall återupptas.

Som utskottet tidigare framhållit har denna kommittés uppgifter övertagits
av företagsskattekommittén och bostadskommittén. Motionen i denna del är
således tillgodosedd och utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Beräkning av UTB

1982 års skattereform innebär som tidigare nämnts en begränsning av
underskottsavdragens skattemässiga värde. Denna begränsning åstadkommer
man genom att dela upp den statliga inkomstskatten i två delar,
grundbelopp och tilläggsbelopp, av vilka tilläggsbeloppet beräknas på ett
särskilt underlag (UTB), motsvarande den till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomsten ökad med medgivna underskotts- och förlustavdrag
samt i vissa fall s. k. räntetillägg. Tilläggsbelopp utgår bara i den mån UTB
överstiger en viss nivå (den s. k. brytpunkten). En utförligare redogörelse för
bestämmelserna om beräkning av UTB lämnas på s. 6-7 ovan.

I flera motioner kritiseras reglerna om UTB från såväl materiella som
formella utgångspunkter. Kritiken i centerpartimotionerna 1129 (hänv.
1363) och 1457 gäller beräkningen av räntetillägg för bil och för bostadsbyggnad
i jordbruk. Motionärerna anser det orimligt att räntetillägget för bil skall
beräknas på 80 % av bilens inköpspris under hela innehavstiden och oavsett
bilens standard. De begär i motionerna att riksdagen skall som sin mening ge
regeringen till känna att räntetillägget för bil bör beräknas på bilens värde
efter avskrivning och efter en ränta som relateras till det diskonto som gäller
vid beskattningsårets ingång. Motionärerna anser vidare att bestämmelserna
om räntetillägg för bostadsbyggnad innebär att även räntekostnader som
avser investeringar i jordbruksdriften kan medföra räntetillägg. De begär
därför -såvitt nu är i fråga -en översyn av dessa bestämmelser.

Även i motion 2162 av Stig Josefson m. fl. (c) kritiseras räntetilläggsreglerna.
Motionärerna anser det inte rimligt att man, samtidigt som man söker
förenkla deklarationsförfarandet för personer med tjänsteinkomster, utökar
och försvårar förfarandet för övriga skattskyldiga. De menar att regeringen
-om bestämmelserna över huvud taget skall finnas kvar -måste vidta
åtgärder för att förenkla uppgiftslämnandet. Förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson m. fl. (m) slutligen har i motion 1494 framställt vissa alternativa
yrkanden till moderaternas huvudkrav i motion 747 om slopande av
begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värde. Yrkandena
innebär, att makar vid beräkning av UTB skall ha rätt att sinsemellan kvitta
såväl överskott av kapital mot underskott av schablontaxerad fastighet som
överskott mot underskott av samma förvärvskälla, att något tillägg inte skall
ske vare sig för de ränteutgifter som belöper på bostadsdelen i en

SkU 1983/84:30

jordbruksfastighet eller för beräknad ränta på bil som utgör inventarium i
näringsverksamhet och att räntetillägg för lån mot låg eller ingen ränta skall
kunna räknas av från överskott av kapital och kvittas mot underskott på
schablontaxerad fastighet.

Motionsyrkanden av samma innebörd som de nu aktuella har tidigare
prövats av utskottet, dels i samband med 1982 års inkomstskattereform, dels
vid förra riksmötet med anledning av följdlagstiftning till denna reform. En
redogörelse för utskottets ställningstaganden i fråga om de olika yrkandena
och skälen härför -vilka godtagits av riksdagen -lämnas på s. 12 ff i detta
betänkande.

Utskottet vidhåller sin principiella uppfattning i dessa frågor men vill
härutöver framhålla följande. Utskottet anförde vid sin prövning av motioner
rörande UTB förra året att det av hänsyn till såväl de skattskyldiga som
taxeringsmyndigheterna är angeläget att man så långt möjligt söker tillgodose
kravet på enkelhet i den praktiska tillämpningen. Av naturliga skäl har
man ännu bara en begränsad erfarenhet av de nya bestämmelsernas
praktiska tillämpning. Enligt utskottets uppfattning torde dock avsevärda
förenklingar kunna göras i systemet. Det måste vara ett krav att de
skatteintäkter som de nya reglerna om UTB medför för statsverket står i
rimlig proportion till de betydande administrativa och andra kostnader som
en tillämpning av UTB enligt fastställelsemetoden drar med sig. Det är också
angeläget att man så långt det är möjligt tillgodoser kravet på rättvisa och
likformighet vid taxeringen. Enligt utskottets mening kan från dessa
utgångspunkter kritik riktas mot de nya bestämmelserna, bl. a. när det gäller
räntetillägg för lån mot låg eller ingen ränta, för bil i näringsverksamhet och i
vissa fall för bostad i jordbruk. Utskottet har också förståelse för den kritik
som riktas mot den procentsats som valts när det gäller att bestämma den del
av bilens inköpspris som läggs till grund för beräkning av räntetillägg.

Utskottet vill med det anförda ånyo understryka angelägenheten av att
RSV genom olika åtgärder söker underlätta uppgiftslämnandet och föreslår
de ändringar i regelsystemet och vidtar de justeringar av anvisningarna som
kan visa sig påkallade.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna.

Schablonavdrag i tjänst

I samband med 1982 års riksdagbeslut ersattes det dåvarande avdraget om
100 kr. i inkomstslaget tjänst med ett schablonavdrag om 1 000 kr., dock
högst 5 % av intäkten.

Moderaterna återkommer i motion 747 med ett tidigare flera gånger
framställt yrkande att avdraget begränsas till 500 kr.

Höjningen av schablonavdraget tillkom som ett led i strävandena att
förenkla taxeringen. Om önskemålet om förenklingar verkligen skall kunna

SkU 1983/84:30

tillgodoses torde avdraget snarare behöva höjas än sänkas. Med hänsyn
härtill och i avvaktan på resultatet av skatteförenklingskommitténs arbete är
utskottet inte berett medverka till en ändring av schablonavdraget som f. ö.
tillämpas första gången vid årets taxering. Utskottet avstyrker följaktligen
motion 747 också i denna del.

Fackföreningsavgift

Enligt en av riksdagen hösten 1982 antagen lag är fysisk person fr. o. m.
1984 års taxering berättigad till skattereduktion för medlemsavgift till
arbetstagarorganisation med 40 % av ett underlag om högst 1 200 kr.
Reduktionsbeloppet är således maximerat till 480 kr. och beräknas av
skattemyndigheterna med ledning av uppgifter som inhämtats från fackföreningarna.
Skattereduktion kan den skattskyldige begära antingen genom sin
organisation eller genom egen ansökan till lokal skattemyndighet. Däremot
har det av administrativa skäl -bl. a. det stora antalet fackföreningsanslutna
skattskyldiga -ansetts olämpligt att den skattskyldige i deklarationen skall
styrka sin rätt till reduktion med kvitto.

I partimotionerna 747 från m och 2525 från c yrkas att lagstiftningen
upphävs fr. o. m. 1986 års taxering. Samma yrkande återfinns i motion 1471
av Inger Koch (m). Hon begär alternativt att reduktion skall medges endast i
sådana fall då yrkande härom framställts i deklarationen och menar att
central dataregistrering av ca 3,8 miljoner medborgares fackliga föreningstillhörighet
inte bör få förekomma.

Catarina Rönnung m. fl. (s) begär i motion 1481 ett klarläggande av
förutsättningarna för att sådana ideella sammanslutningar av upphovsmän,
fotografer eller utövande konstnärer som enligt sina stadgar har till uppgift
att företräda medlemmarna i fackliga frågor jämställs med arbetstagarorganisation
vars medlemmar är berättigade till skattereduktion för fackföreningsavgift.

Frågan om skattereduktion för fackföreningsavgift har prövats vid flera
tillfällen alltsedan lagstiftningen antogs hösten 1982. Med anledning av
motionsyrkanden om slopande av reduktionsrätten har utskottet uttalat den
meningen att den tidigare under en följd av år kritiserade olikheten i
beskattningshänseende mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas medlemsavgifter
fick anses ha i huvudsak undanröjts genom den begränsade
skattereduktionen för fackföreningsavgift. Utskottet anser sig sakna anledning
att nu frånträda denna av riksdagen godkända uppfattning.

Utskottet anser inte heller att ansökan om skattereduktion bör göras i
deklarationen. Som utskottet tidigare anfört bör av administrativa skäl
skattereduktionen ske centralt genom ADB-behandling i samband med
skattedebiteringen. Den enskildes integritetsskydd får med det rådande
systemet anses tillfredsställande tillgodosett. Vare sig yrkandet om skattere -

SkU 1983/84:30

duktion framställs av den skattskyldige i deklarationen eller hos den lokala
skattemyndigheten eller av fackföreningen hos RSV kommer man inte ifrån
att göra en anteckning om reduktionen i skattelängden, och den som vill
slippa en sådan anteckning har ju möjlighet att avstå från skattereduktion.
Utskottet avstyrker följaktligen också andrahandsyrkandet i motion 1471.

Rätten till skattereduktion för fackföreningsavgift gäller och bör enligt
utskottets mening uteslutande gälla arbetstagares avgift till fackförening. En
utvidgning av reduktionsrätten i enlighet med intentionerna i motion 1481
skulle innebära att även avgifter som erläggs till branschorganisationer skulle
berättiga till skattereduktion. En sådan utvidgning av reduktionsrätten är
utskottet inte berett medverka till och utskottet avstyrker därför motionen.

Löneavgift

Moderaterna yrkar i motion 2032 att den 2-procentiga löneavgift som
infördes i samband med 1982 års skattereform slopas. Samma yrkande ställer
Hans Nyhage och Arne Svensson (båda m) i motion 2516.

Som utskottet tidigare i olika sammanhang framhållit var syftet med
löneavgiften att finansiera skattereformens första steg avseende inkomståret
1983. När riksdagsbeslutet togs rådde bred politisk enighet om att denna del
av skattereformen skulle totalfinansieras med en löneavgift. Någon anledning
att i efterhand ändra finansieringsbeslutet föreligger enligt utskottets
mening inte, varför utskottet avstyrker motion 2032 i denna del och motion
2516.

Riktlinjer för skattepolitiken

I fyra motioner ställs yrkanden avseende skattepolitikens framtida inriktning.

Moderaterna begär i motion 747 ett tillkännagivande av innebörd att den
statliga inkomstskatten på lång sikt bör avskaffas utom för höga inkomster
och på kortare sikt göras proportionell i låga och vanliga inkomstlägen,
marginalskatterna sänkas och hänsyn vid beskattningen tas till försörjningsbörda.

Centern begär i sin partimotion 2525 också ett tillkännagivande. Målsättningen
med 1982 års skattereform måste enligt motionärerna fullföljas, vilket
innebär att år 1985 80 % av alla heltidsarbetande eller 90 % av alla
skattskyldiga skall ha en marginalskatt om högst 50 % vid en kommunal
utdebitering om 30 skattekronor.

I folkpartiets partimotion 1501, som också den utmynnar i en begäran om
tillkännagivande, framhålls bl. a. att tyngdpunkten i fördelningspolitiken
bör ligga på endera skattereglerna eller bidragssystemet, att marginalskatterna
bör sänkas även efter 1985 och att skattetrycket bör anpassas till
försörjningsbördan.

SkU 1983/84:30

Vpk vill i motsats till m, c och fp skärpa progressionen vid beskattningen
och begär i motion 1142 dessutom höjda skatter på kapitalvinster, förmögenheter
och bolag, tak för ränte- och underskottsavdrag, slopande av
mervärdeskatten på mat och hårdare kamp mot skatteflykt och skattefusk.

Med hänsyn till att 1982 års skattereform först genom riksdagsbeslutet i
december förra året erhållit sin slutliga utformning saknas enligt utskottets
mening anledning att redan nu och i rådande ekonomiska läge binda sig för
långsiktiga skattesänkningar. Enligt utskottets mening bör frågor som gäller
skatterna för år 1986 och senare rimligen anstå. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om att riksdagen ännu inte tagit slutlig ställning till frågan om
finansieringen av de båda sista stegen av 1982 års skattereform.

Underlag för hur skattepolitiken bör utformas för de närmaste åren saknas
därför, och utskottet är inte heller berett att f. n. ställa sig bakom krav på
långtgående skatteskärpningar. Härtill kommer att resultatet av skatteförenklingskommitténs
arbete ännu inte föreligger. Vad särskilt gäller frågan
om mervärdeskatten på livsmedel vill utskottet peka på att utredningen om
differentierad mervärdeskatt i betänkandet (SOU 1983:54) avstyrkt att
mervärdeskatten sänks eller slopas för mat. Vilka åtgärder som bör tillgripas
i kampen mot skatteflykt och skattefusk finns det anledning återkomma till
när det slutliga resultatet av de många förslag kommissionen mot ekonomisk
brottslighet lagt fram föreligger. Mot bakgrund av det anförda avstyrker
utskottet samtliga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden.

Vårdbidrag

Vårdbidraget till handikappat barn utgör skattepliktig och pensionsgrundande
inkomst. En viss del av bidraget, högst ett belopp motsvarande 63 %
av basbeloppet, kan bestämmas som skattefri ersättning för merkostnader.

Förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) anser att den del av ett
vårdbidrag till handikappat barn som betalas ut till någon som ersätter den
ordinarie vårdnadshavaren och som motsvarar kostnader för erforderlig vård
och tillsyn av barnet bör undantas från beskattning. Hon begär i motion 1493
skyndsam lagändring av sådant innehåll och motiverar sitt yrkande bl. a.
med att ett förvärvsarbete i många fall kan vara en förutsättning för att gravt
handikappade barns föräldrar psykiskt skall orka med att själva ta hand om
barnen. Vårdbidraget kan då -menar motionären -sägas bli beskattat på
toppen av förvärvsinkomsten som en extra inkomst och det som återstår efter
skatt räcker inte som bidrag till den anställde ersättaren.

Att vårdbidraget utgår till vårdnadshavaren som en delvis skattepliktig
ersättning skall ses mot bakgrund av önskemålet att bidraget skall berättiga
till sjukpenning och pension. Vårdbidraget är inte jämförbart med anställningsinkomst
utan utgör en ersättning till vårdnadshavaren för det arbete och
de kostnader som barnets handikapp medför. I den mån vårdbidraget anses
otillräckligt för att täcka kostnader av den art motionären avser bör den

SkU 1983/84:30

skattefria delen av bidraget räknas upp. Frågan om bidragets storlek och
utformning ligger utanför skatteutskottets bedömning. Mot den här bakgrunden
är utskottet inte berett att medverka till att skattereglerna ändras
och avstyrker således motionen.

Barnpension m. m.

Barnpension utgör skattepliktig intäkt av tjänst. Bidrag till barns underhåll
är däremot inte skattepliktigt vare sig det utgår som underhållsbidrag eller i
form av bidragsförskott. I tre motioner, 302 av Martin Olsson och Gunhild
Bolander (båda c), 1483 av Kenth Skårvik och Lars Ernestam (båda fp) samt
2145 av Karin Ahrland (fp) framhålls att den skattemässiga behandlingen av
barnpension leder till orättvisor mellan barn som uppbär barnpension och
andra barn. Man pekar bl. a. på sådana fall då barnen feriearbetar och då ett
barn med barnpension -i motsats till andra barn -får betala en del av sin
ferieinkomst i skatt. Motionerna utmynnar i yrkanden om skattefrihet -helt
eller delvis -för barnpension, alternativt ferieinkomst. Anita Bråkenhielm
(m) vill i motion 748 ha en förändring av arbetstagarbegreppet så att en
arbetsgivares eget barn vid anställning inte diskrimineras i förhållande till
annans. Vad motionären syftar till är en utvidgning av möjligheterna att
erhålla avdrag för värdet av arbete som i en skattskyldigs förvärvsverksamhet
utförs av den skattskyldiges barn.

Frågan om den skattemässiga behandlingen av barnpension har vid
upprepade tillfällen prövats av riksdagen. En redogörelse för den tidigare
riksdagsbehandlingen m. m. lämnas på s. 15 f. i detta betänkande.

Av denna redogörelse framgår att det är regeringens avsikt att ytterligare
utreda frågan om efterlevandepensioneringens utformning och att direktiv
för en sådan utredning f. n. utarbetas inom socialdepartementet. Utskottet,
som förutsätter att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt, anser sig i avvaktan
på resultatet av detta arbete böra avstyrka bifall till motionerna 302,1483 och
2145. Utskottet är inte heller berett medverka till en förändring av
arbetstagarbegreppet i enlighet med yrkandet i motion 748 och avstyrker
följaktligen bifall även till denna motion.

Kostnader på grund av sjukdom

I motionerna 2151 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson och Kenth
Skårvik (båda fp) samt 2156 av Jan Hyttring (c) aktualiseras frågor om
skattelättnader vid sjukdom. Motionärerna i den förra motionen anser att
frågan om skattereduktion för diabetes och tarm- och magsjukas merkostnader
för dietisk kost bör utredas, medan Jan Hyttring begär lagstiftning om att
psoriasissjuk skall medges avdrag vid taxeringen för faktiska merkostnader
på grund av sjukdomen. Han vill också att bedömningen av gift skattskyldigs
avdrag för sådana kostnader skall ske individuellt och utan hänsynstagande

SkU 1983/84:30

till andre makens inkomst och förmögenhet. Slutligen vill han att riksdagen
som sin mening skall ge regeringen till känna att en psoriatiker har en
genomsnittlig årskostnad på grund av sin sjukdom om ca 7 000 kr.

Kostnader för sjukdom är i princip inte avdragsgilla vid beskattningen men
den som har låg inkomst och icke oväsentliga kostnader för sjukdom är
berättigad till ett extra avdrag som fortlöpande räknas upp av RSV.

Utskottet vill med anledning av motionerna erinra om att frågan om det
extra avdraget tagits upp av skatteförenklingskommittén.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna.

Internationellt biståndsarbete

I partimotionen 598 yrkar folkpartiet att gåvor till organisationer som
driver ideell eller humanitär verksamhet med internationell inriktning skall
vara avdragsgilla vid beskattningen.

Yrkanden av samma och liknande innebörd har under en följd av år
avvisats av riksdagen med motiveringen bl. a. att ändamål av den här arten
bör främjas genom direkta bidrag till verksamheten och inte genom en
avdragsrätt vid beskattningen för enskilda personer. Utskottet vidhåller sin
uppfattning i denna fråga och avstyrker således motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skatteskala, underskottsavdrag och begränsningsregel
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:747 yrkande 2 (delvis) och
yrkandena 3, 4, 6 och 7, 1983/84:2525 yrkandena 2 och 3,
1983/84:1501 yrkandena 3 och 4 samt 1983/84:1142 yrkande 6,

2. beträffande UTB

att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:1129 yrkande
1 a och yrkande 13 i motsvarande del, 1983/84:1457 yrkande 1 a och
yrkande 9 i motsvarande del, 1983/84:1494 och 1983/84:2162 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande schablonavdrag i inkomstkällan tjänst
att riksdagen avslår motion 1983/84:747 yrkande 8,

4. beträffande fackföreningsavgift

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:747 yrkande 9, 1983/
84:2525 yrkande 6, 1983/84:1471 och 1983/84:1481,

5. beträffande löneavgift

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2032 yrkande 7 och
1983/84:2516,

6. beträffande utredning om underskottsavdrag

att riksdagen avslår motion 1983/84:747 yrkande 5,

SkU 1983/84:30

7. beträffande skattepolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:747 yrkande 10, 1983/
84:2525 yrkande 1, 1983/84:1501 yrkandena 1, 2 och 5 och
1983/84:1142 yrkandena 1, 2, 3 och 7,

8. beträffande vårdbidrag

att riksdagen avslår motion 1983/84:1493,

9. beträffande barnpension m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:302, 1983/84:1483 och
1983/84:2145,

10. beträffande arbetstagarbegreppet

att riksdagen avslår motion 1983/84:748,

11. beträffande kostnader på grund av sjukdom

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2151 och 1983/84:2156,

12. beträffande gåvor till internationellt biståndsarbete
att riksdagen avslår motion 1983/84:598.

Stockholm den 15 mars 1984

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)*, Olle Westberg (s), Hagar
Normark (s)*, Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s),
Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson
(s), Lars Hedfors (s) och Anna Lindh (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

Skatteskala, underskottsavdrag och begränsningsregel (mom. 1)

1. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Bo
Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”Sorn
tidigare” och slutar överst på s. 19 med ”i begränsningsregeln” bort ha
följande lydelse:

Det avgörande motivet för en marginalskattesänkning är att stimulera
arbete, sparande och företagande. Det är därför en marginalskattereform är
en central del i arbetet på att återställa balansen i svensk ekonomi. En
varaktig förbättring av den svenska ekonomins produktionsförmåga kan inte

SkU 1983/84:30

åstadkommas utan att marginalskatterna sänks.

På sikt kommer en marginalskattesänkning att betala sig själv genom
positiva effekter på arbete, investeringar och sparande.

Den statliga inkomstskatteskalan för 1985 bör därför justeras så att de
ursprungliga intentionerna bakom trepartiregeringens handlingsprogram
från 1981 uppfylls. Det innebär att den högsta marginalskattesatsen skall
vara 75 % och att gränsen för 50 % marginalskatt skall gå vid 18 basenheter.
Marginalskattetaket skall därmed sänkas till 75 % och begränsningsregeln få
motsvarande utformning.

Utskottet tillstyrker således att skatteskalan för inkomståret 1985 får den
utformning som föreslås i motion 747. Det innebär att utskottet biträder
yrkandet att basenheten för år 1985 bestäms till 8 200 kr., att begränsningen
av underskottsavdragens skattemässiga värde upphävs och att fullt inflationsskydd
för skatteskalan återinförs fr. o. m. inkomståret 1985. Förslag till ny
skatteskala bör snarast föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:747 yrkande 2
(delvis) samt yrkandena 3, 4, 6 och 7, 1983/84:2525 yrkandena 2
och 3, 1983/84:1501 yrkandena 3 och 4 samt med avslag på motion
1983/84:1142 yrkande 6 hos regeringen begär förslag till skatteskala
för inkomståret 1985 i enlighet med vad i motion 1983/84:747
anförts,

2. Stig Josefson och Ingemar Hallenius (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”Sorn
tidigare” och slutar överst på s. 19 med ”i begränsningsregeln” bort ha
följande lydelse:

Skattesystemet bör vara så utformat att skatt tas ut éefter bärkraft och att
arbete, sparande och investeringar stimuleras. Skattesystemet är det politiska
medel som kraftigast påverkar människors ekonomiska handlande. Det är
därför av avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå ekonomisk balans
i Sverige att skattesystemets styreffekter är från samhällsekonomisk synpunkt
riktiga.

Den överenskommelse om skatterna för inkomståren 1983 -1985 som år
1981 träffades av s, c och fp utgjorde enligt utskottets mening ett värdefullt
led i en skatteomläggning avsedd att stimulera arbete och produktion.
Överenskommelsens intentioner bör därför fullföljas. Utskottet tillstyrker
således yrkandena i motionerna 1501 och 2525 att skatteskalan anpassas till
den ursprungliga nivån. Det innebär att basenheten för 1985 bestäms till
8 100 kronor. Förslag om ny skala bör så snart som möjligt föreläggas
riksdagen.

SkU 1983/84:30

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:1501 yrkandena
3 och 4,1983/84:2525 yrkandena 2 och 3 och 1983/84:747 yrkande 2
(delvis) ,3,4,6 och 7 samt med avslag på motion 1142 yrkande 6 hos
regeringen begär förslag till skatteskala för inkomståret 1985 i
enlighet med vad i motion 1983/84:2524 anförts,

3. Kjell Johansson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”Sorn
tidigare” och slutar överst på s. 19 med ”i begränsningsregeln” bort ha
följande lydelse:

Skattesystemet bör vara så utformat att skatt tas ut efter bärkraft och att
arbete, sparande och investeringar stimuleras. Skattesystemet är det politiska
medel som kraftigast påverkar människors ekonomiska handlande. Det är
därför av avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå ekonomisk balans
i Sverige att skattesystemets styreffekter är från samhällsekonomisk synpunkt
riktiga.

Den överenskommelse om skatterna för inkomståren 1983 -1985 som år
1981 träffades av s, c och fp utgjorde enligt utskottets mening ett värdefullt
led i en skatteomläggning avsedd att stimulera arbete och produktion.
Överenskommelsens intentioner bör därför fullföljas. Utskottet tillstyrker
således yrkandena i motionerna 1501 och 2525 att skatteskalan anpassas till
den ursprungliga nivån. Det innebär att basenheten för 1985 bestäms till
8 100 kr. Skatteskalan måste därefter inflationsskyddas fullt ut. Förslag om
ny skala bör så snart som möjligt föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:1501 yrkandena
3 och 4,1983/84:2525 yrkandena 2 och 3 och 1983/84:747 yrkande 2
(delvis), 3,4,6 och 7 samt med avslag på motion 1142 yrkande 6 hos
regeringen begär förslag till skatteskala för inkomståret 1985 i
enlighet med vad i motion 1983/84:1501 anförts,

Schablonavdrag i inkomstkällan tjänst (mom. 3)

4. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Bo
Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 20 med
”Höjningen av” och slutar på s. 21 med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i och för sig förståelse för önskemålet om förenklingar i
taxeringsarbetet. Detta måste emellertid vägas mot rättvisekrav. Det torde
knappast kunna bestridas att ett schablonavdrag om 1 000 kr. i inkomstkällan
tjänst ger många skattskyldiga en överkompensation för kostnader för

SkU 1983/84:30

intäkternas förvärvande. Kostnaderna är också betydande -ca 700 milj. kr.
per år -i jämförelse med ett schablonavdrag på 500 kr. Avdraget kan också
sägas strida mot principen att skatt skall tas ut efter förmåga. En 500-kronorsgräns innebär enligt utskottets uppfattning en lämpligare avvägning.
Utskottet tillstyrker alltså bifall till motion 747 i denna del. Förslag till
lagändring bör så snart som möjligt föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:747 yrkande 8 hos
regeringen begär att ett förslag om begränsning av schablonavdraget
i inkomstkällan tjänst till 500 kr. så snart som möjligt föreläggs
riksdagen,

Fackföreningsavgift (mom. 4)

5. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m)
och Kjell Johansson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 21 med ”Frågan
om” och slutar på s. 22 med ”därför motionen” bort ha följande lydelse.

Riksdagen begärde under hösten 1981 i enlighet med ett enigt skatteutskotts
hemställan en fullständig redovisning och kartläggning av bl. a. de
konfliktbidrag som betalas ut av fackföreningar och arbetsgivarorganisationer
och storleken av dessa i förhållande till de sammanlagda medlemsavgifterna.
I samband härmed uttalade riksdagen att en sådan kartläggning borde
äga rum innan riksdagen tog slutlig ställning till frågan om medlemsavgifternas
behandling i skattehänseende. Denna begäran av riksdagen har regeringen
ännu inte tillmötesgått. Härigenom saknas enligt utskottets mening en
väsentlig förutsättning för att bibehålla lagstiftningen om skattereduktion för
fackföreningsavgift.

När skattereduktionen för fackföreningsavgift infördes skedde det utan
den beredning som regeringsformen föreskriver. Bl. a. underlät regeringen
att inhämta lagrådets uppfattning i frågan. Inte heller integritetsfrågan var
tillfredsställande utredd.

Mot den nu angivna bakgrunden och då det torde vara förenat med
avsevärda svårigheter att renodla avgiften till att omfatta uteslutande utgifter
för rent facklig verksamhet anser utskottet att lagstiftningen bör upphävas.
En sådan åtgärd är i den rådande samhällsekonomiska situationen motiverad
också av besparingsskäl. Utskottet tillstyrker alltså yrkandena om slopande
av skattereduktionen för fackföreningsavgift.

Förslag av den innebörden bör snarast föreläggas riksdagen. Av vad
utskottet anfört framgår att utskottet inte är berett medverka till en
utvidgning av reduktionsrätten. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till
motion 1481.

SkU 1983/84:30

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:747 yrkande 9,
1983/84:2525 yrkande 6 och 1983/84:1471 samt med avslag på
motion 1983/84:1481 hos regeringen begär förslag snarast om
upphävande av lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift,

Löneavgift (mom. 5)

6. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Bo
Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”motion 2516” bort ha följande lydelse:

Den löneavgift om 2 % som infördes 1 januari 1983 avsåg att finansiera
skattereformen för inkomståret 1983. Det antogs därvid att löneskatten i
avtalsuppgörelsen mellan arbetsmarknadens parter skulle komma att avräknas
mot tillgängligt löneutrymme. Så synes dock knappast ha skett,
varigenom löneskatten medför ökade kostnader för företagen och därigenom
också leder till minskad sysselsättning.

Moderata samlingspartiet har anvisat vägar hur en marginalskattereform
finansieras genom besparingar i de offentliga utgifterna. Utskottet delar
uppfattningen om finansieringen och tillstyrker således motion 2032 i denna
del och motion 2516.

Förslag om en avveckling av löneskatten bör snarast föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1983/84: 2032 yrkande 7 och
motion 1983/84:2516 hos regeringen begär förslag snarast om
upphävande av lagen (1982:423) om allmän löneavgift,

Utredning om underskottsavdrag (mom. 6)

7. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Bo
Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”därför motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

I motionen påtalas det olyckliga i att avdragsbegränsningen generellt slår
mot alla underskottsavdrag. Då det är angeläget att motverka underskottsavdrag
som kan betraktas som otillbörliga bör enligt motionärerna den
nerlagda underskottsavdragskommittén som sysslade med dessa frågor
återuppta sin verksamhet. Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker
således motion 747 i denna del.

SkU 1983/84:30

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:747 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna att det utredningsarbete som
tidigare bedrevs inom underskottsavdragskommittén i syfte att
komma till rätta med otillbörliga underskottsavdrag snarast bör
återupptas,

Skattepolitikens inriktning (mom. 7)

8. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Bo
Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”behandlade motionsyrkanden” bort ha följande
lydelse:

Till följd av att skattetrycket oavbrutet stegrades fram till mitten av
1970-talet ökade den samlade inkomstskattebelastningen kraftigt. Därmed
steg marginalskatterna snabbt också i vanliga inkomstlägen. Denna utveckling
blev särskilt markerad sedan 1971 års skatteomläggning genomförts.

Genom kombinationen av en hög inflationstakt och de stegrade marginalskatterna
i början av 1970-talet tvingades regeringen att så gott som varje år
genomföra skatteomläggningar. Dessa utformades oftast så att skattesatserna
i lägre inkomstlägen sänktes, medan de höjdes för vanliga inkomsttagare
och i höga inkomstlägen. Därmed skärptes marginalskatterna ytterligare.

Utformningen av inkomstskatten skapar också orättvisor mellan jämförbara
inkomsttagare. Den starka progressionen, tillsammans med att skatteuttaget
normalt beräknas per kalenderår, leder exempelvis till att deltidsarbete
blir lägre beskattat per arbetad timme än samma arbete utfört på heltid
och att den som enbart arbetar del av år också får betydligt lägre skatt.

Genom den starka progressionen blir skattebelastningen på en hushållsinkomst
högre ju ojämnare den är fördelad inom familjen. Hårdast drabbas de
som lever på huvudsakligen en enda inkomst. Detta missgynnar särskilt
flerbarnsfamiljer och familjer i glesbygd.

Vid inkomstbeskattningen tas heller inte hänsyn till hur många som skall
leva på en familjeinkomst -endast till hur många som tjänar in den. Detta
strider mot principen om skatt efter bärkraft.

De problem som orsakas av inkomstbeskattningens utformning leder i allt
större utsträckning till såväl skatteflykt som skattefusk. Genom skatteplanering
utnyttjas de lagliga möjligheterna att undgå eller skjuta upp skatt
maximalt.

Enligt utskottets mening är det angeläget att det samlade skattetrycket
även efter det att nu pågående skattereformer slutförts planmässigt sänks. En
viktig åtgärd är därvid att reducera inkomstskatten. Det långsiktiga målet
bör vara att den statliga inkomstskatten, som med tiden fått allt mindre

SkU 1983/84:30

statsfinansiell betydelse, avskaffas utom för höga inkomster. Samtidigt bör
statsbidragen till kommunerna, som i dag uppgår till betydligt högre belopp
än hela den statliga inkomstskatten, successivt avvecklas med undantag för
en skatteutjämning mellan kommunerna, som ger dem mer likvärdiga
förutsättningar.

Det skattepolitiska reformarbetet måste påbörjas omedelbart och på detta
område inriktas på att göra inkomstskatten i stort sett proportionell i låga och
vanliga inkomstlägen.

Den statliga skatteskalan skall 1985 uppfylla de målsättningar som
uppställdes i trepartiregeringens handlingsprogram 1981. Det innebär att
gränsen för 50 % marginalskatt höjs med 2 basenheter (ca 16 000 kr.) och att
den maximala marginalskatten detta år blir 75 %.

Marginalskattesänkningarna måste sedan fortsätta så att de långsiktiga
skattepolitiska målen kan uppnås. Ett delmål bör vara att flertalet heltidsarbetande
har en marginalskatt på högst 40 % och att marginalskattetaket är
högst 70 %.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84: 747 yrkande 10, med
anledning av motionerna 1983/84:1501 yrkandena 1, 2 och 5 och
1983/84:2525 yrkande 1 samt med avslag på motion 1983/84:1142
yrkandena 1, 2, 3 och 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1983/84:747 anförts om skattepolitikens inriktning,

9. Stig Josefson och Ingemar Hallenius (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”behandlade motionsyrkanden” bort ha följande
lydelse:

Förslag om beskattningen av 1986 och senare års inkomster bör prövas av
riksdagen senast våren 1985. Utskottet förutsätter att proposition i ämnet
föreläggs riksdagen i så god tid att så kan ske.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84: 2525 yrkande 1, med

anledning av motionerna 1983/84:1501 yrkandena 1, 2 och 5 och
1983/84:747 yrkande 10 samt med avslag på motion 1983/84:1142
yrkandena 1, 2, 3 och 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1983/84:2524 anförts om skattepolitikens inriktning,

SkU 1983/84:30

10. Kjell Johansson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”behandlade motionsyrkanden” bort ha följande
lydelse:

Enligt skatteutskottets mening är det angeläget att 1982 års skattereform
fullföljs. Målet för reformen innebär att år 1985 vid en kommunal utdebitering
av 30 skattekronor 80 % av alla heltidsarbetande och 90 % av alla
skattskyldiga skall ha en marginalskatt om högst 50 %. Även efter det att den
nu pågående reformen slutförts bör man gå vidare med fortsatta marginalskattesänkningar
under den följande treårsperioden. År 1988 bör inkomster
upp till 200 000 kr., räknat i 1983 års penningvärde, inte träffas av högre
marginalskatt än 50 %. Marginalskattetaket bör då också sänkas till 70 %.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84: 1501 yrkandena 1, 2 och
5, med anledning av motionerna 1983/84:2525 yrkande 1 och
1983/84:747 yrkande 10 samt med avslag på motion 1983/84:1142
yrkandena 1, 2, 3 och 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1983/84:1501 anförts om skattepolitikens inriktning,

Vårdbidrag (mom. 8)

11. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Bo
Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 23 med ”Att
vårdbidraget” och slutar på s. 24 med ”således motionen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har förståelse för de i motionen framförda synpunkterna. Som
motionären framhåller torde i många fall förvärvsarbete vara en förutsättning
för att gravt handikappade barns föräldrar psykiskt skall orka med att
själva ta hand om barnen. Det är då rimligt att de under tid då de
förvärvsarbetar skall kunna överlämna vården till en ersättare. Med den
konstruktion vårdbidraget f. n. har saknar de emellertid möjlighet att få
skälig ekonomisk kompensation för lön till ersättaren.

Med hänsyn bl. a. till att alla handikappade barn inte kan erhålla vård i den
kommunala barnomsorgen är det från rättvisesynpunkt angeläget att utgifter
för vård och tillsyn av de handikappade barnen i de fall föräldrarna
förvärvsarbetar blir avdragsgilla från vårdbidraget.

SkU 1983/84:30

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1493 hos regeringen
begär förslag om ändrade bestämmelser i fråga om vårdbidrag i
enlighet med vad i motionen anförts,

Arbetstagarbegreppet (mom. 10)

12. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Bo
Lundgren, Karl Björzén (alla m) och Kjell Johansson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande i fjärde stycket på s. 24 som börjar
med ”Utskottet är” och slutar med ”denna motion” bort ha följande lydelse:
I likhet med motionären i motion 748 är det enligt utskottets mening en
brist att inte småföretagare i industri, jordbruk, handel och service kan
bereda egna barn anställning på samma villkor som andra ungdomar.

I och med att det egna barnet inte betraktas som arbetstagare i egentlig
mening läggs barnets inkomst på toppen av förälderns. Utbytet av den unges
arbetsinsats blir härigenom ringa jämfört med vad det blir för de ungdomar
som lyckas få anställning utom hemmet.

Utskottet tillstyrker därför motionen.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:748 hos regeringen begär
förslag till förändring av arbetstagarbegreppet i enlighet med vad
i motionen anförts,

Gåvor till internationellt biståndsarbete (mom. 12)

13. Kjell Johansson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
”Yrkanden av” och slutar med ”således motionen” bort ha följande lydelse:
Ingen torde kunna bestrida värdet av den verksamhet inriktad på
internationellt bistånd som bedrivs av enskilda organisationer. Dessa
organisationer åtnjuter -i likhet med flertalet allmännyttiga organisationer
-vissa lättnader vid beskattningen. Det allmännas stöd till internationellt
bistånd går dock till den helt övervägande delen via internationella biståndsorgan
eller som bilateralt statligt bistånd. Det finns åtskilliga allmänt erkända
frivilliga organisationer vilkas insatser innebär värdefulla kompletteringar
till det allmännas biståndsinsatser. Dessa organisationer kan genom sitt
arbete nå grupper i u-länder där bistånd inte alltid kan lämnas inom ramen
för den etablerade u-landshjälpen. Utskottet tänker särskilt på biståndsinsatser
av humanitärt slag som sker genom t. ex. Röda korset, Rädda barnen, de
fackliga och kooperativa organisationerna eller trossamfunden. Enligt
utskottets mening finns det anledning att ytterligare stödja verksamheter av

SkU 1983/84:30

nu angivet slag genom att stimulera till ekonomiskt stöd till internationellt
biståndsarbete. Det kan ske genom viss skattebefrielse för gåva till internationellt
biståndsarbete.

Frågan om avdragsrätt för gåvor har under en lång följd av år varit uppe till
behandling i riksdagen. Enligt utskottets mening är det angeläget att en
utbyggnad av de ideella organisationernas verksamhet till förmån för
internationellt samförstånd och respekt för de mänskliga rättigheterna
kommer till stånd så snart som möjligt. Ett bifall till motion 598 är enligt
utskottets mening ägnat att tillgodose ett sådant syfte, varför utskottet
tillstyrker motionen.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 598 hos regeringen begär förslag
till lagstiftning om rätt till avdrag för vissa gåvor till internationellt
biståndsarbete m. m. i enlighet med vad i motionen anförts,

Särskilda yttranden

UTB (mom. 2)

1. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Bo
| Lundgren och Karl Björzén (alla m):

Moderaterna yrkar i första hand att begränsningen av underskottsavdragens
skattemässiga värde slopas. I den mån riksdagen likväl beslutar att
behålla denna begränsning bör enligt vår mening beräkningen av underlaget
för tilläggsbelopp göras så enkel som möjligt.

Den erfarenhet man hittills har av lagstiftningens praktiska tillämpning ger
vid handen att underlagsberäkningen givit upphov till irritation hos såväl de
skattskyldiga som de tillämpande myndigheterna.

Vi har tidigare i olika sammanhang uttalat att enligt vår mening något
räntetillägg inte bör ske för vare sig privat användning av bil som utgör
inventarium i näringsverksamhet eller för jordbrukares bostäder. Vi har
också hävdat att makar sinsemellan bör ha rätt att kvitta underskott av annan
fastighet mot överskott av kapital och att räntetillägg avseende lån utan eller
mot låg ränta bör få räknas av från överskott av kapital och kvittas mot
underskott på schablontaxerad fastighet. Som framgår av motion 1494
vidhåller vi vår principiella uppfattning i dessa frågor och vi förutsätter att
regeringen så snart som möjligt föreslår erforderliga ändringar i regelsystemet.

SkU 1983/84:30

Barnpension (morn. 9)

2. Kjell Johansson (fp):

Frågan om barnpensionens behandling i skattehänseende har varit föremål
för uppmärksamhet under en lång följd av år, bl. a. i utredningssammanhang
och i motioner till riksdagen.

Redan 1972 års skatteutredning uttalade att samma beskattningsregler
borde gälla oavsett om samhället trädde in genom bidragsförskott eller
genom barnpension. Detta kunde enligt utskottets mening åstadkommas
bl. a. genom att pensionsförmåner till barn undantogs från beskattning.

Utskottet finner det anmärkningsvärt att denna rättvisefråga ännu inte
kunnat lösas och förutsätter att den numera aviserade nya utredningen om
efterlevandepensioneringen behandlar den i motionerna 302,1483 och 2145
aktualiserade frågan med förtur.

SkU 1983/84:30

Innehåll

Sammanfattning 1

Motionerna 1-5

Gällande rätt m. m.

Skatteskalan 5-6

Underlag för tilläggsbelopp 6-7

Schablonavdrag i inkomstkällan tjänst 7

Löneavgift 7

Fackföreningsavgift 7-8

Barnpension 8

Vårdbidrag 8-9

Internationellt biståndsarbete 9

Kostnader på grund av sjukdom 9-11

Frågornas tidigare behandling

Skatteskalan 11-12

UTB 12-14

Schablonavdrag i tjänst 14

Löneavgift 14

Fackföreningsavgift 15

Barnpension 15-16

Lön till barn 16

Internationellt biståndsarbete 16-17

Kostnader på grund av sjukdom 17

Utskottet

Skatteskalan m. m 17-19

Beräkning av UTB 19-20

Schablonavdrag i tjänst 20-21

Fackföreningsavgift 21-22

Löneavgift 22

Riktlinjer för skattepolitiken 22-23

Vårdbidrag 23-24

Barnpension m. m 24

Kostnader på grund av sjukdom 24-25

Internationellt biståndsarbete 25

Hemställan 25-26

Reservationer

Skatteskalan, underskottsavdrag och begränsningsregel 26-28

Schablonavdrag i inkomstkällan tjänst 28-29

Fackföreningsavgift 29-30

Löneavgift 30

Utredning om underskottsavdrag 30-31

Skattepolitikens inriktning 31-33

Vårdbidrag 33-34

SkU 1983/84:30

Arbetstagarbegreppet 34

Gåvor till internationellt biståndsarbete 34-35

Särskilda yttranden

UTB 35

Barnpension 36

mlnab/gotab 78267 Stockholm 1984