om vissa hyresfrågor m.m. (Betänkande 1980/81:CU26 Civilutskottet)

CU 1980/81:26

Civilutskottets betänkande
1980/81:26

om vissa hyresfrågor m. m.

1 Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna 1980/81:

285 av Lars-Erik Lövdén (s) och Kurt Ove Johansson (s) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om hyreslagens regler för
besittningsskydd och hyressättning för affärslokaler,

1442 av Knut Billing m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen anhåller att regeringen skyndsamt låter utreda möjligheterna
att genom ändringar av hyresförhandlingslagen åstadkomma ett ökat
direkt inflytande för hyresgästerna,

2. att riksdagen anhåller att regeringen låter genomföra en informationskampanj
rörande hyresgästernas rättigheter i vad gäller hyresförhandlingar
och boendeinflytande,

1443 av Knut Billing m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen anhåller att
regeringen skyndsamt låter utreda möjligheterna att i hyreslagstiftningen
införa bestämmelser om interimistiska beslut om hyresändringar samt
ändrade regler för prövning av den s. k. förhandlingsersättningens storlek,

1458 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att förslag snarast bör föreläggas riksdagen om
ändring av 12 kap. 48 § första stycket jordabalken (hyreslagen) om att hyran
vid förlängning av hyresavtal inte får vara högre än hyran för likvärdiga
lägenheter,

1851 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att förslag om åtgärder som stimulerar och
underlättar möjligheterna för de boende att snarast erhålla ett faktiskt
inflytande över förvaltningen av hyreshus bör föreläggas riksdagen.

2 Utskottet

2.1 Hyressättning för bostäder

I motion 1980/81:1458 (vpk) föreslås riksdagen begära förslag om ändring
av jämförelsereglerna i 12 kap. 48 § jordabalken (hyreslagen) så att hyran vid
förlängning av hyresavtal inte får vara ”högre” än hyran för likvärdiga
lägenheter. Nu gäller att hyran inte får vara ”påtagligt högre” om den inte
skall anses oskälig och kunna sänkas.

Utskottet (CU 1979/80:13 s. 7-8) hänvisade med anledning av ett
motsvarande förslag till föregående riksmöte till att hyresrättsutredningens
1 Riksdagen 1980/81. 19 sami. Nr 26

CU 1980/81:26

pågående utvärdering av bruksvärdesystemet naturligt omfattar även
innehållet i jämförelsereglerna. Utredningen kommer att avsluta sitt arbete
under sommaren 1981. Det finns inte heller nu anledning att särskilt
överväga en riksdagens begäran enligt motionsförslaget.

2.2 Lokalhyra

Motion 1980/81:285 (s) utmynnar i förslaget att riksdagen begär en
utredning om hyreslagens regler för besittningsskydd och hyressättning för
affärslokaler. Motionärerna anvisar som en möjlig lösning att stärka
besittningsskyddet genom att frångå begreppet marknadshyra och i stället
införa en social hyressättning som tar hänsyn till rörelsens art, lokalens
innehåll m. m. Enligt motionärerna bör hyresnämnderna i vart fall genom ett
stärkt prövningsförfarande få möjligheter att fastställa den nya hyran i en
medling.

Likartade förslag behandlades vid senaste riksmöte (CU 1979/80:13 s. 7).
Utskottet noterade att de ändringar i hyreslagen som trätt i kraft den 1 juli
1979 i flera avseenden har stärkt lokalhyresgästernas ställning. Utskottet
ansåg också att det då inte fanns tillräckligt underlag för att avgöra om dessa
ändringar fyller sitt avsedda syfte. Hyresrättsutredningen (SOU 1978:8)
hade enligt sina direktiv inte att gå in på frågan om den principiella
utformningen av lokalhyresgästernas besittningsskydd utan hade att söka
lösningar inom ramen för det gällande indirekta besittningsskyddet.

Enligt utskottets mening finns det fortfarande inte anledning att gå ifrån
tidigare principiella bedömningar. Det finns inte heller nu tillräckligt
underlag för att överväga några ytterligare åtgärder genom att begära en
föreslagen utredning.

2.3 Interimistiska beslut

Förslaget att hyresnämnd skall få möjlighet att fatta interimistiska beslut
om hyran förs fram i motion 1980/81:1443 (m).

Frågan om interimistiska beslut var aktuell i samband med arbetet på
hyresförhandlingslagen, dock utan att det ledde till några förslag. Frågan är
nu aktuell inom hyresrättsutredningen. Enligt utskottets mening bör
utredningens förslag avvaktas innan riksdagen tar ställning i denna del.

2.4 Förhandlingsersättning

I samma motion föreslås vidare ändrade regler för prövning av förhandlingsersättningens
storlek. Motionärerna hävdar att de prövningsmöjligheter
som finns inte är tillräckliga - ytterligare garantier måste skapas mot att
”hyresgästförening tillskansar sig ersättningar som inte står i rimlig
proportion till nedlagt arbete.”

CU 1980/81:26

Frågan om hyresgästorganisations rätt till ersättning för nedlagt förhandlingsarbete
diskuterades vid tillkomsten av hyresförhandlingslagen (prop.
1977/78:175, CU 1977/78:32). Det av riksdagen antagna propositionsförslaget
innehåller bl. a. dels en regel om att ersättningen inte får överstiga vad
som kan anses skäligt med hänsyn till hyran i övrigt, förhandlingskostnadernas
storlek och övriga omständigheter (20 §), dels en regel om att skäligheten
av ersättningsbeloppet får på talan av hyresgästen prövas även utan samband
med prövning av hyran i övrigt (22 § andra stycket). Reservanter (s) ansåg att
dessa regler bort utgå eftersom det innebar en diskriminering av hyresgästernas
organisationer - fastighetsägarens kostnader behöver inte redovisas
eller granskas.

Enligt utskottets mening tillgodoser de gällande reglerna om prövning av
förhandlingsersättning i tillräcklig omfattning även det intresse som motionärerna
hävdar. Motionsförslaget avstyrks därför.

2.5 Boendeinflytande

Frågor om boendeinflytande i hyresfastigheter tas upp i motionerna
1980/81:1442 (m) och 1851 (vpk). I den förstnämnda motionen föreslås en
utredning om ändringar i hyresförhandlingslagen som kan åstadkomma ett
ökat direkt inflytande för hyresgästerna - ett inflytande även om de inte är
anslutna till den etablerade hyresgästorganisationen. Där föreslås också att
regeringen låter genomföra en informationskampanj som upplyser hyresgästerna
om deras möjligheter att bilda s. k. fristående hyresgästföreningar. I
den sistnämnda motionen begärs förslag till åtgärder som stimulerar och
underlättar för de boende att snarast få ett faktiskt inflytande över
förvaltningen av hyreshus. Motionärerna anser att detta önskemål kan
genomföras inom ramen för de avtal som finns mellan parterna på
hyresmarknaden. Motionärerna anser dock att det för de privatägda
hyreshusen troligen kan behövas tvingande bestämmelser i anslutning till
bostadslångivningen m. m.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till den gemensamma allmänna
utgångspunkten för båda motionerna, nämligen att ett ökat inflytande för de
boende i hyreshusen bör eftersträvas. Utskottet har (CU 1979/80:22 s. 52)
vid senaste riksmöte ansett att önskemålet när det gäller de allmännyttiga
bostadsföretagen är obestritt och kan anses tillgodosett utan något riksdagens
beslut. Utskottet anförde också att principen att det är boendet och inte
ägandet som skall utgöra grunden för medbestämmandet torde vara
accepterad av en bred majoritet. Detta stod enligt utskottet inte i motsättning
till bl. a. strävanden att utnyttja bostadsrättens fördelar.

Frågan om åtgärder för att bredda ett boendeinflytande genom hyresgästföreningar
som inte är anslutna till hyresgäströrelsen behandlades senast i
betänkande 1979/80:13 (s. 8). Utskottet noterade att hyresförhandlingslagen
avsetts vara neutral till hyresgästernas val av intresseorganisation. Frågan

CU 1980/81:26

har nu också konkret prövats av bostadsdomstolen. Det finns enligt
utskottets mening nu inte anledning att begära en föreslagen utredning enligt
förslaget i motion 1442 (m). Utskottet förutsätter att behovet av information
på detta område kommer att tillgodoses i rimlig utsträckning genom den
allmänna debatten och därmed även utan särskilda åtgärder.

Kravet i (vpk)-motionen avser bl. a. åtgärder som stimulerar och
underlättar för de boende att få ett faktiskt inflytande över förvaltningen via
de till riksorganisation anknutna hyresgästföreningarna. Enligt utskottets
mening torde parterna på hyresmarknaden ha tillräckliga möjligheter för att
föra en sådan utveckling vidare. Den motivledes antydda möjligheten att
införa tvingande regler kan, med hänsyn bl. a. till partsorganisationernas
intressen, inte anses lämplig.

2.6 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande hyressättning för bostäder att riksdagen avslår
motion 1980/81:1458,

2. beträffande lokalhyra att riksdagen avslår motion 1980/
81:285,

3. beträffande interimistiska beslut att riksdagen avslår motion
1980/81:1443 i motsvarande del,

4. beträffande förhandlingsersättning att riksdagen avslår motion
1980/81:1443 i motsvarande del,

5. beträffande boendeinflytande att riksdagen avslår motionerna
1980/81:1442 och 1851.

Stockholm den 19 mars 1981

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Thure Jadestig
(s), Sven Eric Åkerfeldt (c), Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s), Bertil
Dahlén (fp), Per Olof Håkansson (s), Eivor Nilson (c). Margareta Palmqvist
(s) och Kerstin Ekman (fp).

CU 1980/81:26

Särskilt yttrande

Förhandlingsersättning

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Birgitta
Dahl, Per Olof Håkansson och Margareta Palmqvist, alla (s), anför:

Som utskottet noterat (s. 3) har det vid tillkomsten av hyresförhandlingslagen
anförts skilda uppfattningar i fråga om en prövning av hyresgästorganisationens
rätt till ersättning för nedlagt förhandlingsarbete. Från socialdemokratisk
sida hävdades i reservation till betänkandet CU 1977/78:32 att
sådana prövningsregler innebär ett ingrepp i förhållanden som på alla
liknande rättsområden har överlämnats till de berörda parternas fria
prövnings- och avtalsrätt. Den gällande prövningen innebär från denna
synpunkt en förödmjukande diskriminering av hyresgästernas organisationer.
Det måste från hyresgästkollektivets synpunkt framstå som utmanande
att endast den ena förhandlingspartens förhandlingskostnader skall redovisas
och granskas. Reglerna strider också mot principen att enskilda
kostnadsposter i hyran inte kan prövas särskilt. Vi anser fortfarande att de
här behandlade reglerna i 20 § och 22 § andra stycket hyresförhandlingslagen
bör utmönstras ur lagen.

GOT AB 66794 Stockholm 1