om vissa gymnasieskolfrågor m. m. (Betänkande 1985/86:UbU2 Utbildningsutskottet)

Utbildningsutskottets betänkande
1985/86:2

om vissa gymnasieskolfrågor m. m.

Motionerna

1984/85:520 av Kersti Johansson (c) och Ulla Ekelund (c) vari yrkas att
riksdagen uttalar sig för att religionskunskapsämnet skall finnas som
obligatoriskt ämne på gymnasiets tvååriga vårdlinje.

1984/85:611 av Ann-Cathrine Haglund (m) och Birgitta Rydle (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsåskådningsfrågor
bör bli ett obligatoriskt moment i utbildningen av vårdpersonal.

1984/85:870 av Björn Samuelson m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag om hur utbildningen för cirkusartister skall
anordnas i Sverige.

1984/85:1024 av Gunhild Bolander (c) och Ingemar Eliasson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om en enhetlig
tvåårig utbildning inom gymnasieskolan för vårdpersonal inom handikappomsorg,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om en ettårig
utbildning för redan yrkesverksam vårdpersonal inom gymnasieskolans
specialkurser som lägsta godtagbara nivå för vårdpersonal inom omsorgerna,
genom en sammanslagning av grund- och påbyggnadskurs,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om möjligheten
att komplettera kunskaperna i svenska och engelska för den vårdpersonal
som saknar utbildning i svenska och engelska på gymnasienivå och är
intresserad av vidareutbildning på sociala omsorgslinjen,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära översyn av lärarutbildningen
så att såväl grundutbildning som sociala omsorgslinjen får lärare med
erfarenhet av omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

1984/85:1331 av Linnea Hörlén m. fl. (fp) vari - såvitt nu är i fråga - yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till försöksverksamhet med
ämnet kulturkunskap med religionskunskap som värdämne,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att religionskunskap blir
ett obligatoriskt ämne på gymnasiets tvååriga linjer och i första hand på
vårdlinjen.

1984/85:1342 av Bengt Lindqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder för att
förbättra utbildningen för vårdpersonalen inom omsorgerna.

UbU

1985/86:2

1 Riksdagen 1985/86.14sami. Nr 2

1984/85:1847 av Ingvar Björk (s) och Börje Nilsson (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen anhåller om att åtgärder vidtas som säkrar
rörelsehindrade elevers rätt till gymnasieundervisning.

1984/85:1888 av Kersti Johansson (c) och Ulla Ekelund (c) vari yrkas att
riksdagen uttalar att religionskunskapen får plats som värdämne i kulturkunskapen.

1984/85:1896 av Göte Jonsson m. fl. (m) vari - såvitt nu är i fråga - yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att religionskunskap
införs som obligatoriskt ämne på gymnasiets tvååriga linjer i enlighet med
vad som anförs i motionen.

1984/85:1899 av Sture Korpås (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna att den bör ge skolöverstyrelsen i uppdrag att
utreda förutsättningarna för en försöksverksamhet med särskilda språkgymnasier,
främst för icke västeuropeiska språk.

1984/85:1931 av Evert Svensson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen uttalar sig
för att religionsämnet skall finnas som obligatoriskt ämne på vårdlinjen.

1984/85:1933 av Lars-Ingvar Sörenson (s) och Bengt Lindqvist (s) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändring i elevhemslagen
så att den jämväl omfattar gymnasieskolan.

1984/85:2528 av Birgitta Rydle (m) och Ann-Cathrine Haglund (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet med
särskilda matematik- och språkgymnasier.

1984/85:2532 av Mona Saint Cyr (m) och Inger Wickzén (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om satsning på praktiska kunskaper i matlagning/ekonomisk hushållning
inom ramen för de åtgärder som vidtas för arbetslös ungdom.

1984/85:2541 av Per Unckel m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen uttalats om fredsundervisningens
innehåll.

1984/85:2544 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag som ger invandrarbarn och elever med grava läs- och
skrivsvårigheter möjlighet att på gymnasiet läsa engelska som C-språk.

1984/85:2796 av Rune Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om information i handikappfrågor,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om handikappades utbildningsmöjligheter efter den obligatoriska
skolan.

UbU 1985/86:2

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner vilka väckts under
allmänna motionstiden under riksmötet 1984/85 och som tar upp frågor vilka
i huvudsak rör gymnasieskolan.

Vissa läroplansfrågor

I motionerna 1984/85:520 (c) och 1984/85:1931 (s) yrkas att riksdagen bör
uttala sig för att religionskunskap skall finnas som obligatoriskt ämne på
vårdlinjen. Motionärerna pekar på att religionskunskap visserligen återfinns
bland en rad av tillvalsämnen på linjen men att det har svårt för att hävda sig i
konkurrensen med framför allt engelska, i vilket ämne ju krävs fullbordade
studier för allmän behörighet till högskolestudier. Motionärerna finner det
emellertid otillfredsställande att vårdpersonalen på sjukhus och inom
åldringsvården inte garanteras möjligheter att erhålla bättre beredskap i vad
gäller frågor om liv och död, människosyn och religion. Ämnet religionskunskap
har blivit ännu mer angeläget mot bakgrund av att personalen inom
vårdsektorn i ökad utsträckning möter invandrare med helt annan kulturell
bakgrund än vår egen.

Samma tankegångar återkommer i motionerna 1984/85:1331 (fp) och
1984/85:1896 (m). Motionärerna förordar, med hänvisning till vad de anfört,
att religionskunskap bör bli ett obligatoriskt ämne på gymnasieskolans
tvååriga linjer, i första hand på vårdlinjen (yrkande 2 i båda motionerna).

Även i motion 1984/85:611 (m) erinras om hur livsåskådningsfrågor
speciellt berör vårdpersonal inom sjukhusvård, långtidsvård och åldringsvård.
Invandringen har fört med sig nya religioner och andra synsätt, varför
kraven på personalen har ökat. Motionärerna anser att livsåskådningsfrågor
bör bli ett obligatoriskt moment i utbildningen av vårdpersonal. Detta kan,
menar motionärerna, inrymmas inom ramen för ämnet psykologi eller
arbetslivsorientering och bör också beaktas vid fort- och vidareutbildning av
berörd personal.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Som utskottet ser det tar motionärernas förslag sikte på att genom
undervisning i ämnet religionskunskap och genom ökade insikter i livsåskådningsfrågor
ge eleverna på främst vårdlinjen bättre förutsättningar att på ett
tillfredsställande sätt möta de krav som de ställs inför under sin kommande
yrkesverksamhet. Utskottet delar motionärernas uppfattning att skolan
genom sin undervisning skall ge eleverna den beredskap som krävs vid vård
av gamla och svårt sjuka, bl. a. i vad avser psykologiskt stöd, frågor om liv
och död och religiösa spörsmål.

Utskottet vill peka på att kursplanen för ämnet vårdkunskap (social
servicelinje) bl. a. föreskriver att eleven genom undervisningen skall skaffa
sig kunskaper om vård av svårt sjuka och döende som vårdas i hemmet samt
kunskaper om egna och andras reaktioner. Vidare föreskrivs för samma
ämne (vårdlinjen) att eleven skall utveckla förmågan att i vårdarbetet förstå
och respektera människors rätt till bl. a. personlig integritet med hänsyn till
bl. a. kulturell och religiös bakgrund. Eleven skall skaffa sig insikt om den

UbU 1985/86:2

speciella omvårdnad som krävs och de förväntningar patient och anhörig har
på personalen vid sjukdom som leder till död samt skaffa sig fördjupade
kunskaper om vård i livets slutskede och betydelsen av sjukvårdspersonalens
omsorg om patient och anhöriga. Eleven skall också skaffa sig insikt om egen
förmåga att skapa kommunikation och goda relationer mellan vårdpersonal,
sjuka och anhöriga samt hur man bearbetar upplevelser och attityder
tillsammans med övriga i arbetslaget.

I regeringens skrivelse 1982/83:31 om vård i livets slutskede, m.m.
redovisades de åtgärder som regeringen hade vidtagit med anledning av
betänkanden och rapporter från utredningen (S 1974:09) rörande vissa frågor
beträffande sjukvård i livets slutskede. I avsnittet Underlag till vårdprogram
behandlas bl. a. etiska och religiösa frågor. Föredragande statsrådet anförde
bl. a. följande (s. 9):

Vården av döende måste präglas av respekt för människors etiska och
religiösa övertygelse. Det är viktigt att döendes önskemål om att få kontakt
med t. ex. en präst snabbt kan tillgodoses. Sjukhusens andliga vård genom
svenska kyrkan och andra trossamfund bör ges goda arbetsmöjligheter och
bör intimt samverka med vårdpersonalen. Minoritetsgruppers religiösa
behov bör om möjligt också tillgodoses. Även dessa andliga och etiska frågor
bör behandlas i underlaget till vårdprogram.

Utskottet har i det föregående som sin uppfattning angett att eleverna
genom undervisning skall erhålla sådana kunskaper och insikter i bl. a.
religiösa spörsmål att de i sin yrkesutövning vid vård av gamla och svårt sjuka
på ett tillfredsställande sätt kan möta de krav som ställs.

Vidare har utskottet redovisat dels läroplanens föreskrifter om undervisning
i sådana ämnesmoment som avser bl. a. kunskaper i livsåskådningsfrågor,
dels vad som uttalats i frågan i regeringens skrivelse 1982/83:31. Oaktat
dessa redovisade förhållanden vill utskottet med hänvisning till vad som
anförs i flertalet av de förevarande motionerna inte utesluta att ämnet
religionskunskap har en nyckelroll, när det gäller att ge eleverna goda
kunskaper i nu berört hänseende.

Den gymnasiala yrkesutbildningen ses f. n. över av en särskild arbetsgrupp
inom regeringskansliet (ÖGY). Arbetsgruppen väntas redovisa sina överväganden
och förslag i december innevarande år.

Enligt utskottets mening är det mot bakgrund av vad utskottet har anfört
om undervisning i livsåskådningsfrågor m. m. av värde att religionskunskapsämnets
ställning blir föremål för överväganden i samband med beredningen
av ÖGY:s förslag. Därvid bör möjligheten prövas att föra in religionskunskap
som obligatoriskt ämne på vårdlinjen och sociala servicelinjen. Detta
bör riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:520, 1984/85:611,
1984/85:1331 yrkande 2, 1984/85:1896 yrkande 2 och 1984/85:1931 som sin
mening ge regeringen till känna.

I motionerna 1984/85:1331 (fp) yrkande 1 och 1984/85:1888 (c) berörs den
försöksvis bedrivna verksamheten med ämnet kulturkunskap. Med hänvisning
till vad i motionerna anförts om bl. a. religionens betydelse för
utformningen av mänsklig kultur begärs att regeringen skall lägga fram
förslag om försöksverksamhet med ämnet kulturkunskap med religionskunskap
som värdämne.

UbU 1985/86:2

Riksdagen beslutade våren 1984 på förslag av regeringen att försöksverksamhet
med ämnet kulturkunskap får anordnas fr. o. m. läsåret 1984/85
(prop. 1983/84:100 bil. 10, UbU 1983/84:19, rskr. 1983/84:321). Av vad
utskottet då hade erfarit framgick att man inte avsett att utesluta vare sig
religionskunskap som värdämne eller religionskunskapslärare som ansvariga
också för ämnet kulturkunskap. Regeringen har sedermera meddelat
bestämmelser om försöksverksamhet med ämnet kulturkunskap i gymnasieskolan
(SÖ-FS 1984:128). Av dessa framgår bl. a. att vid uppläggningen
av undervisningen i kulturkunskap skall särskilt sambanden med andra
ämnen såsom historia, samhällskunskap, språk, religionskunskap och musik
beaktas.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1984/85:1331 yrkande 1
och 1984/85:1888.

I motion 1984/85:2544 (m) anförs att det för vissa barn, t. ex. invandrare och
barn med grava läs- och skrivsvårigheter, brukar uppstå en konflikt mellan å
ena sidan behovet av att få koncentrera sig på träning av basfärdigheter
såsom att läsa och skriva, å andra sidan deras önskan att läsa engelska. På
högstadiet uppstår svårigheter att följa undervisningen i engelska allmän
kurs. Enligt motionären skulle möjligheten att läsa engelska som C-språk i
gymnasieskolan förbättra de berörda barnens situation. De skulle kunna få
koncentrera sig på basfärdigheterna i svenska under högstadietiden samtidigt
som de vore säkra på att få lära sig engelska i gymnasieskolan.

Med anledning av motionen vill utskottet peka på följande förhållanden.

Som villkor för allmän behörighet att anta till grundläggande högskoleutbildning
gäller bl. a. att den som söker utbildningen bl. a. har kunskaper i
engelska, som motsvarar slutförd lärokurs om minst två årskurser på någon
linje i gymnasieskolan. Engelska är inte nybörjarspråk i gymnasieskolan,
vilket i praktiken innebär att den studerande för att kunna följa undervisningen
i engelska i gymnasieskolan bör äga kunskaper motsvarande grundskolans
utbildning i engelska, när studierna påbörjas. Den av motionären
förordade ordningen med engelska som C-språk (nybörjarspråk) för vissa
elever i gymnasieskolan medför inte att de erhåller behörighet i berört
hänseende för högskolestudier utan kompletterande studier.

Att införa engelska som C-språk medför ökade kostnader.

Enligt gällande bidragsbestämmelser utgår statligt bidrag till kostnaderna
för stödundervisning i svenska i grundskolan som anordnas dels för elever
som har minoritetsspråk som hemspråk, dels för invandrarelever som har
svenska som huvudsakligt hemspråk och som har behov av stödundervisning.
Sådan stödundervisning får anordnas i stället för undervisningen enligt
timplanen.

För elever i gymnasieskolan som har minoritetsspråk som hemspråk och
som behöver och önskar delta i extra undervisning i svenska anordnas sådan
undervisning i form av stödundervisning eller undervisning i ämnet svenska
som främmande språk. I det senare fallet sker undervisningen i utbyte mot
timmar i den ordinarie undervisningen (jfr 8 kap. 4 d § skolförordningen och
förordning 1982:490 om extra undervisning i svenska för vissa elever i
gymnasieskolan).

UbU 1985/86:2

Beträffande sådana andra elever än invandrarelever som har grava läs- och
skrivsvårigheter och som berörs i motionen erinrar utskottet om de särskilda
resurser (förstärkningsresurser) som disponeras inom såväl grundskolan som
gymnasieskolan för dessa elever.

Med hänvisning till de redovisade förhållandena föreslår utskottet att
riksdagen avslår motion 1984/85:2544.

Skolans fredsundervisning behandlas i motion 1984/85:2541 (m). Enligt
motionen har kritik riktats mot det sätt på vilket fredsundervisningen har
planerats och genomförts. Motionärerna kräver ett uttalande av riksdagen
om innehållet i fredsundervisningen varav det skall framgå att skolan främjar
freden genom att ge eleverna en saklig undervisning om dess förutsättningar
och om orsaker till krig. Skolarbetet bör präglas av riksdagens enhälliga
uttalande om frihetens betydelse för en varaktig fred. I undervisningen i
samhällskunskap och historia bör säkerhetspolitiken och försvarets uppgift
att bevara freden behandlas utförligt.

Med anledning av motionsledes framförda förslag behandlade utskottet
under det förra riksmötet skolans undervisning om freds- och konfliktfrågor
(UbU 1984/85:4 s. 9 f.). Utskottet anförde bl. a. att det är en viktig uppgift
för skolan att ge eleverna kunskaper om förhållanden som leder till
mänskliga, sociala och nationella konflikter, så att elevernas engagemang för
fred och internationell förståelse ökar. Utskottet pekade på att frågor om
fred och internationellt samarbete tas upp i läroplanerna för grundskolan och
gymnasieskolan och konstaterade därmed att undervisning i frågor om fred
och internationell förståelse skall meddelas i skolan. Utskottet underströk
det angelägna i att fredsundervisningen sker i sådana former att elevernas
kunskaper om fredens förutsättningar och om krigs orsaker förbättras.
Fördjupade kunskaper i samhällskunskaps- och historieämnena är härvidlag
av central betydelse, menade utskottet.

Mot bakgrund av nu förevarande motion vill utskottet dels hänvisa till sin
behandling av frågan om fredsundervisningen under det förra riksmötet, dels
anföra följande.

Liksom all annan undervisning i skolan måste fredsundervisningen vara
inriktad på kunskapsuppbyggnad och präglas av objektivitet och saklighet.

Enligt utskottets uppfattning bör frågor om frihet och självständighet ha en
självklar plats i undervisningen.

Skolöverstyrelsen (SÖ) har nyligen givit ut ett servicematerial Fredsundervisning
med underrubrikerna Fred, Frihet, Utveckling, Mänskliga rättigheter
(S 85:13, 25 sidor). SÖ vill med materialet ge synpunkter på hur
undervisningen om fredens villkor och förutsättningar kan utformas och ges
en starkare förankring i skolan. Bl. a. framhålls följande. Det är en
självklarhet att fredsundervisningen måste bygga på och kräva kunskaper.
Det rör sig om invecklade och komplicerade sammanhang, där det inte finns
några enkla svar och lösningar (s. 18). I det sammanhanget erinras om att en
korrekt och saklig behandling av den av riksdag och regering fastlagda
säkerhetspolitiken skall ingå som en självklar del i fredsundervisningen.

Utskottet har tidigare konstaterat att läroplanerna för grundskolan och
gymnasieskolan innehåller sådana bestämmelser att undervisning i freds- och

UbU 1985/86:2

konfliktfrågor skall meddelas i skolan (jfr s. 8 ff. i SÖ:s servicematerial).
Enligt utskottets uppfattning bör läroplanernas föreskrifter, det av SÖ
utgivna servicematerialet och ett fortsatt arbete med de nu aktuella frågorna
från berörda myndigheters sida kunna medverka till att fredsundervisningen
i skolan sker i tillfredsställande former.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1984/85:2541.

I motion 1984/85:2532 (m) erinras om att stora ekonomiska resurser satsas
för att råda bot på ungdomsarbetslösheten. Av skäl som närmare utvecklas i
motionen - motionärerna pekar bl. a. på att det råder brist på utbildad
personal inom storhushållssektorn och bland hemsamariter - finner motionärerna
det angeläget att en del av de medel som står till förfogande för
arbetslös ungdom satsas på att lära ut grundkunskaper i bl. a. praktisk
matlagning och ekonomisk hushållning.

Utskottet avstyrkte under riksmötet 1983/84 ett likartat motionsyrkande
och hänvisade då till att ifrågavarande önskemål om utbildningar bör kunna
tillgodoses inom det reguljära systemet med specialkurser, inkl. de lokalt
arbetsmarknadsanknutna specialkurserna (LA-kurserna) (UbU 1983/84:19
s. 42). Med samma motivering avstyrker utskottet även förevarande motion.

Förslag om nya utbildningar

I motionerna 1984/85:1024 (c, fp) och 1984/85:1342 (s) föreslås med
hänvisning till likalydande motiveringar ett i huvudsak samstämmigt åtgärdsprogram
för utbildning av vårdpersonal inom omsorgerna om psykiskt
utvecklingsstörda. Förslagen framförs mot bakgrund av att beredningen av
den nya omsorgslagen (prop. 1984/85:176, SoU 1984/85:27, rskr. 1984/
85:386) inte mynnade ut i förslag om åtgärder för att förbättra den berörda
personalens utbildning. Motionärerna pekar bl. a. på att ungefär hälften av
vårdpersonalen på vårdhem och specialsjukhus helt saknar utbildning för sitt
arbete. Förslagen innebär i huvudsak följande. En enhetlig tvåårig utbildning
bör skapas inom gymnasieskolan för ifrågavarande vårdpersonal.
Redan yrkesverksam vårdpersonal bör kunna erhålla en ettårig utbildning
inom ramen för gymnasieskolans specialkurser genom sammanslagning av
nuvarande kortare grund- och påbyggnadskurser. Den vårdpersonal som
saknar utbildning i svenska och engelska på gymnasienivå och som önskar
fortsatt utbildning i högskolan (sociala omsorgslinjen) bör få möjlighet till
kompletterande studier. Slutligen bör en översyn av lärarutbildningen ske så
att såväl grundutbildningen som utbildningen på sociala omsorgslinjen har
lärare med erfarenheter av omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

I vad gäller frågan om en enhetlig tvåårig utbildning inom gymnasieskolan
för vårdpersonal inom omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda har
utskottet inhämtat att SÖ planerar att i samråd med socialstyrelsen arbeta
fram och under år 1986 föreslå en enhetlig gymnasial utbildning för personal
inom ifrågavarande område. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
yrkande 1 i motion 1984/85:1024 och motion 1984/85:1342 i motsvarande del.

Beträffande en ettårig utbildning för redan yrkesverksam vårdpersonal är

UbU 1985/86:2

det möjligt att, om så anses motiverat och ändamålsenligt, lägga samman
befintliga korta utbildningar (specialkurser) till en längre specialkurs. Som
utskottet ser det kan motionärernas förslag genomföras utan någon åtgärd
från riksdagens sida. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att utskottet
senare denna dag kommer att fatta beslut i anledning av förslag av regeringen
om uppdragsutbildning (prop. 1984/85:195). Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motionerna 1984/85:1024 yrkande 2 och 1984/85:1342 i
motsvarande del.

Under en övergångstid fram till den 1 juli 1986 gäller att kunskaper i
engelska inte krävs för den som söker att bli antagen till ett antal nya
vårdutbildningar, bl. a. sociala omsorgslinjen, och är behörig enligt den s. k.
25:4-regeln. Den som därefter behöver komplettera sina kunskaper genom
studier i engelska eller annat ämne för att erhålla behörighet för tillträde till
grundläggande högskoleutbildning bör normalt kunna hänvisas till den
kommunala eller statliga vuxenutbildningen. Något uttalande av riksdagen
om förslag av regeringen beträffande komplettering av kunskaper i svenska
och engelska i enlighet med motionärernas önskemål anser utskottet inte
vara påkallat. Riksdagen bör därför avslå yrkande 3 i motion 1984/85:1024
och 1984/85:1342 i motsvarande del.

När det slutligen gäller motionärernas yrkande om en översyn av berörd
lärarutbildning vill utskottet erinra om att en av universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) tillsatt arbetsgrupp för översyn av vårdlärarlinjen hösten
1983 lade fram en rapport med förslag om en förnyad vårdlärarutbildning.
Rapporten har remissbehandlats och är föremål för ytterligare beredningsarbete
inom UHÄ. Utskottet har erfarit att förslag från ämbetet till regeringen
i ärendet kan väntas under hösten 1986. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet även yrkande 4 i motion 1984/85:1024 samt motsvarande del av
motion 1984/85:1342.

Enligt vad som anförs i motion 1984/85:870 (vpk) riskerar det kunnande
och artisteri som lockat människor till de svenska cirkusarna att inte kunna
förnyas, då det i dag inte finns möjligheter till utbildning i vårt land för dem
som vill bli cirkusarbetare eller cirkusartister. Riksdagen bör, föreslår
motionärerna, mot bakgrund härav av regeringen begära förslag om hur
utbildning för cirkusartister skall anordnas i Sverige.

Riksdagen behandlade under riksmötet 1980/81 utförligt frågan om
utbildning av cirkus- och varietéartister (mot. 1979/80:1291, UbU 1980/
81:3). Utskottet, som hade inhämtat yttranden över den då föreliggande
motionen från UHÄ, SÖ och statens kulturråd, fann att frågan om utbildning
inom landet av cirkus- och varietéartister kompliceras av många olika
faktorer. Utskottet menade vidare att det inte fanns ekonomiska förutsättningar
för en satsning på ifrågavarande utbildning. På utskottets förslag
avslog riksdagen motionen.

Utskottet anser inte att förutsättningarna har förändrats. Det bör i
sammanhanget påpekas att det är fråga om en heterogen yrkesgrupp, för
vilken rekryteringsunderlaget måste antas vara begränsat i ett litet land som
Sverige.

Studiehjälp och studiemedel kan beviljas för genomgång av sådan
utbildning utomlands som saknas i Sverige eller som innehållsmässigt
väsentligt skiljer sig från närmaste svenska motsvarighet (jfr Föreskrifter om

UbU 1985/86:2

studiehjälp och studiemedel för utlandsstudier, Centrala studiestödsnämnden
författningssamling, CSNFS 1983:22).

Med det anförda avstyrker utskottet motionen.

”Språkgymnasier” m. m.

I motion 1984/85:2528 (m) erinras om verksamheten med kombination av
gymnasieskolstudier och specialidrott och den försöksverksamhet med
personliga intresseval i vad avser estetiska ämnen varom riksdagen beslutade
våren 1984 (jfr UbU 1983/84:29 s. 21). Motionärerna anser att samma
möjligheter till specialisering bör ges i ämnen som matematik och språk. Med
hänvisning härtill bör riksdagen av regeringen begära förslag om försöksverksamhet
med särskilda matematik- och språkgymnasier.

Ett likartat förslag framförs i motion 1984/85:1899 (c), vari hemställs att
SÖ av regeringen ges i uppdrag att utreda förutsättningarna för en
försöksverksamhet med särskilda språkgymnasier, främst för icke västeuropeiska
språk. Motionären hänvisar till att möjligheterna till utbildning i dessa
språk vid unga år är otillfredsställande.

I samband med behandlingen av proposition 1983/84:116 om gymnasieskola
i utveckling våren 1984 hade utskottet att ta ställning bl. a. till motionsledes
framförda förslag om försöksverksamhet med språkgymnasier (UbU 1983/
84:29 s. 21 f.). I likhet med vad som är fallet med förevarande motioner
avsåg förslagen en verksamhet i sådana organisatoriska former som i
huvudsak överensstämmer med formerna för den reguljära verksamheten
med s. k. idrottsgymnasier, vilket innebär att jämkning av timplanen i viss
omfattning kan medges. Utskottet förordade att försöksverksamhet med
personliga intresseval skulle få anordnas i estetiska ämnen såsom musik och
bild. En elevs speciella intresse för ett särskilt ämne som inte är idrott eller ett
estetiskt ämne borde kunna tillmötesgås inom den reguljära ramen för berört
ämne eller berörda ämnen. Detta blev också riksdagens beslut (rskr.
1983/84:412). Utskottet erinrade i sammanhanget om de möjligheter till
fördjupning som specialarbete och temastudier erbjuder.

Utskottet vill med anledning av de förevarande motionerna framhålla att
redan valet av studieväg i gymnasieskolan är ett val som är betingat av
personligt intresse eller personlig fallenhet. Den matematikintresserade elev
som väljer naturvetenskaplig linje eller fyraårig teknisk linje får avsevärt mer
undervisning i matematik än den som väljer en annan linje. Likaså erbjuds
den språkintresserade eleven större möjligheter till språkstudier på humanistisk
linje än på andra linjer.

Det finns enligt utskottet anledning att peka på att motionärernas förslag
om matematik- och språkgymnasier innebär att elev befrias från deltagande i
viss undervisning under sammanlagt högst fem veckotimmar per årskurs i ett
eller flera ämnen i timplanen för den studieväg eleven tillhör för att under
motsvarande tid ägna sig åt studier i matematik eller ett särskilt språk (jfr
förordning (SÖ-FS 1984:223) om försöksverksamhet i gymnasieskolan med
individuella timplanejämkningar för estetisk verksamhet).

Med hänvisning till det anförda och till sitt ställningstagande i frågan våren
1984 avstyrker utskottet motion 1984/85:2528. I detta sammanhang kan det

UbU 1985/86:2

enligt utskottet finnas anledning att erinra om att SÖ i sin anslagsframställning
för budgetåret 1986/87 föreslår en försöksverksamhet med särskild
matematikkurs vid en gymnasieskola (Danderyd). Förslaget innebär ingen
omfördelning av lektionstid.

Beträffande motion 1984/85:1899, som främst tar sikte på möjligheten att
försöksvis vid särskilda ”språkgymnasier” studera icke västeuropeiska
språk, vill utskottet tillägga följande.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det med tanke på våra
kulturella och kommersiella förbindelser med andra länder är av värde med
ökade kunskaper i andra språk än de västeuropeiska. I läroplanen för
gymnasieskolan (Lgy 70) meddelas allmänna bestämmelser till timplanerna.
Enligt dessa är det möjligt att på tre- eller fyraårig linje anordna utbildning i
annat modernt språk än tyska, franska, ryska eller spanska såsom C-språk
(dock ej engelska). För detta fordras SÖ:s medgivande. Likaså efter särskilt
medgivande av SÖ kan studium av utomeuropeiska moderna språk förekomma
på humanistisk linje, varvid språket erhåller samma timtal som latin,
eventuellt latin och grekiska, enligt timplanen för halv- eller helklassisk
variant. Läroplanens bestämmelser medger sålunda studium av sådana språk
som åsyftas i motion 1984/85:1899. Som utskottet ser det är det vissa
praktiska omständigheter, såsom tillgången på kompetenta lärare, som
sätter en gräns för de möjligheter att anordna undervisning i exempelvis
utomeuropeiska språk som läroplanen erbjuder. Det borde emellertid enligt
utskottets uppfattning vara möjligt att på vissa större orter genom utnyttjande
av kvalificerade lärarkrafter inom högskolan bredda språkutbudet i
gymnasieskolan i den riktning som motionären antyder. Det ankommer på
utbildningshuvudmannen att ta erforderliga initiativ. Utskottet utgår från att
den statliga skoladministrationen medverkar härvid.

Utskottet har i det föregående avstyrkt motion 1984/85:2528 om särskilda
språk- och matematikgymnasier. Med hänvisning härtill och till vad utskottet
därefter har redovisat om möjligheter att anordna undervisning i moderna
språk i gymnasieskolan anser utskottet det inte vara påkallat att riksdagen
uttalar sig om uppdrag till SÖ att utreda förutsättningarna för försöksverksamhet
med språkgymnasier med särskild inriktning mot icke västeuropeiska
språk. Riksdagen bör sålunda avslå även motion 1984/85:1899.

Handikappfrågor

I tre motioner behandlas frågan om handikappade (rörelsehindrade) elevers
möjligheter till gymnasial utbildning.

I motionerna 1984/85:1847 (s) och 1984/85:1933 (s) erinras om riksdagens
beslut hösten 1983 om avveckling av försöksverksamheten med särskilda
anordningar för utbildning för svårt rörelsehindrade m. fl. i Skärholmens
gymnasium (prop. 1983/84:27, UbU 1983/84:8, rskr. 1983/84:112). Enligt
den förra motionen krävs nu att kommunerna anordnar boende och service
för dem som måste bo utanför det egna hemmet. Emellertid saknas
bestämmelser i skollagen eller annan lag som garanterar åtgärder som
tillgodoser de rörelsehindrades behov av tjänster (boende, medicinsk service
m.m.). Regeringen bör enligt motionärerna vidta åtgärder som säkrar

UbU 1985/86:2

rörelsehindrade elevers rätt till gymnasieundervisning. I den senare motionen
påpekas att landstingskommunernas skyldighet att genom anordnande
av elevhem sörja för att rörelsehindrade eller eljest fysiskt handikappade
barn kan delta i undervisning begränsas till att avse grundskolan (jfr Lag om
elevhem för vissa rörelsehindrade barn m. fl., SFS 1965:136). Beslutet om
avveckling av försöket vid Skärholmens gymnasium innebär risk, menar
motionärerna, att enskilda elever kan drabbas och att ojämlikhet kan uppstå
beroende på var man råkar bo. Motionärerna yrkar att riksdagen av
regeringen begär förslag om ändring i lagen om elevhem för vissa rörelsehindrade
barn m. fl., så att den omfattar jämväl gymnasieskolan.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Riksdagen beslutade hösten 1983 om åtgärder för elever med handikapp i
det allmänna skolväsendet (prop. 1983/84:27, UbU 1983/84:8, rskr. 1983/
84:112). Beslutet innebär bl. a. att riket skall delas in i ett antal planeringsregioner
och att planeringsberedningar skulle inrättas för handikappades
undervisning. Vidare skulle försöksverksamheten med gymnasieutbildning
för svårt rörelsehindrade elever vid Skärholmens gymnasium i Stockholm
upphöra. Någon intagning till utbildning på dittills gällande villkor skulle inte
ske inför läsåret 1985/86 och senare. Utskottet framhöll emellertid att detta
inte uteslöt att elever från hela landet tas in vid Skärholmens gymnasium som
ett resultat av samarbete mellan planeringsberedningar. Medel motsvarande
det särskilda statsbidraget som dittills hade utgått till elevernas undervisning
vid Skärholmens gymnasium skulle föras över till det s. k. SÅS-anslaget.
Kostnaden för elevens skolgång skall framdeles inte betalas helt med statliga
medel. Den kommun där eleven bor skall ha ett ekonomiskt ansvar för
elevens skolgång.

Styrelsen för vårdartjänst bedriver verksamhet med omvårdnad och
därmed sammanhängande åtgärder för de rörelsehindrade eleverna vid
Skärholmens gymnasium. Statligt bidrag utgår även för denna verksamhet.
Bidraget avser således inte undervisningskostnader. Statens förhandlingsnämnd
har regeringens uppdrag att förhandla om kommunalt övertagande av
denna verksamhet.

Utskottet har erfarit att förhandlingar ännu pågår. I avvaktan på resultatet
av dessa förhandlingar disponerar styrelsen för vårdartjänst tills vidare medel
för fortsatt verksamhet (prop. 1984/85:100, SoU 1984/85:22, rskr. 1984/
85:267). Enligt vad som förordades i prop. 1983/84:27 borde medel motsvarande
det statliga bidraget till omvårdnad m. m. föras över till SÅS-anslaget
att användas för åtgärder inom undervisningen.

Förevarande motioner tar sikte på de rörelsehindrade elevernas boende
och omvårdnad. Som framgår av det föregående har riksdagen utgått från att
kommunerna skall ansvara för de berörda elevernas skolgång och därvid
även medverka till att eleverna erhåller den omvårdnad som krävs.
Riksdagen har sålunda inte genom lagstiftning velat ålägga kommunerna
skyldighet att svara för omvårdnad och teknisk assistans åt de handikappade
elever som önskar gymnasial utbildning. Den osäkerhet som förefaller råda
beträffande kommunernas åtaganden och som motionärerna ger uttryck för
torde enligt utskottets mening hänföra sig till att en ny organisation just har
genomförts och att det krävs viss tid för att finna nya former för verksamhe -

UbU 1985/86:2

ten. Utskottet utgår fortfarande från att kommunerna är beredda ta sitt
ansvar i nu berört hänseende. Utskottet är sålunda inte berett att med
anledning av förevarande motioner föreslå riksdagen att av regeringen
begära förslag om lagstiftning. Utskottet vill emellertid i sammanhanget
erinra om att riksdagen i samband med beslut under det förra riksmötet om
ny omsorgslag som sin mening gav regeringen till känna vad socialutskottet
hade anfört om utredningsarbete med inriktning på att precisera vilka
grupper som bör omfattas av lagen och belysa behovet av kompletterande
särskilda omsorger (prop. 1984/85:176, SoU 1984/85:27, rskr. 1984/85:386).
Syftet med utredningen borde enligt utskottet vara att utvidga omsorgslagen
att gälla alla barn och ungdomar som har behov av särskilda omsorger.

Med hänvisning till vad utskottet nu har anfört om gymnasial utbildning för
handikappade föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1984/
85:1847 och 1984/85:1933.

I motion 1984/85:2796 (c) yrkande 2 hemställs att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna vad i motionen har anförts om handikappades
utbildningsmöjligheter efter den obligatoriska skolan. I motionen påpekas
att den allmänna utvecklingen att öka möjligheterna till god utbildning för
alla måste omfatta handikappade över hela landet. Enligt motionärernas
mening bör möjligheterna för de handikappade förbättras genom en ökad
tillgång på elevassistenter inom gymnasieskolan.

Utskottet har i det föregående redovisat den huvudsakliga innebörden av
riksdagens beslut hösten 1983 om åtgärder för handikappade elever i det
allmänna skolväsendet såvitt avser dessa elevers möjligheter till gymnasial
utbildning. Härav framgår bl. a. att den kommun där eleven bor skall ha ett
ekonomiskt ansvar för elevens skolgång. Om en elev går i en annan kommuns
skola skall elevens hemkommun, dvs. den kommun där eleven är kyrkobokförd,
betala interkommunal ersättning. Visst statligt bidrag till särskilda
kostnader för elevens undervisning, såsom teknisk assistans, avses kunna
utgå. Med hänvisning härtill och till vad i övrigt anförts i det föregående om
kommunernas ansvar avstyrker utskottet motion 1984/85:2796 yrkande 2.

I motion 1984/85:2796 (c) behandlas även frågan om information i handikappfrågor
(yrkande 1). Den allmänna kunskapen om funktionsnedsättningar
är enligt motionärerna bristfällig. Handikappkunskap är en självklar del
av undervisningen på alla utbildningsnivåer och bör ingå som en integrerad
del i skilda ämnen, framhålls det i motionen. För vissa yrkesutbildningar är
handikappkunskap av särskild betydelse.

Riksdagen behandlade under det förra riksmötet ett likartat motionsyrkande
(mot. 1983/84:2513 yrk. 1, UbU 1984/85:4). Bl. a. erinrade utskottet
då om att frågor om människor med skilda slag av handikapp tas upp i
läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan. Med hänvisning härtill
och till av SÖ och UHÄ för regeringen redovisade uppdrag avseende bl. a.
behov och utbildning av lärare för insatser inom skolväsendet för elever som
behöver särskilt stöd ansåg utskottet att det fanns goda förutsättningar att
uppnå syftet med bl. a. det då aktuella motionsyrkandet om utbildning och
information i handikappfrågor. Utskottet hänvisar till vad som anfördes av
utskottet i ärendet under det förra riksmötet och avstyrker härmed motion
1984/85:2796 yrkande 1.

UbU 1985/86:2

Hemställan

UbU 1985/86:2

Åberopande vad utskottet har anfört i det föregående hemställer utskottet

1. beträffande ämnet religionskunskap samt undervisning i livsåskådningsfrågor att

riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:520,1984/85:611,
1984/85:1331 yrkande 2,1984/85:1896yrkande2ochl 984/85:1931 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

2. beträffande försöksverksamhet med ämnet kulturkunskap

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1331 yrkande 1 och 1984/
85:1888,

3. beträffande engelska som C-språk
att riksdagen avslår motion 1984/85:2544,

4. beträffande skolans fredsundervisning
att riksdagen avslår motion 1984/85:2541,

5. beträffande kurser i matlagning m. m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:2532,

6. beträffande utbildning av vårdpersonal inom omsorgerna om
psykiskt utvecklingsstörda

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1024 och 1984/85:1342,

7. beträffande utbildning av cirkusartister
att riksdagen avslår motion 1984/85:870,

8. beträffande matematik- och språkgymnasier

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1899 och 1984/85:2528,

9. beträffande gymnasial utbildning för rörelsehindrade

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1847 och 1984/85:1933,

10. beträffande elevassistenter inom gymnasieskolan
att riksdagen avslår motion 1984/85:2796 yrkande 2,

11. beträffande information i handikappfrågor
att riksdagen avslår motion 1984/85:2796 yrkande 1.

Stockholm den 7 november 1985

På utbildningsutskottets vägnar

Georg Andersson

Närvarande: Georg Andersson (s), Per Unckel (m), Helge Hagberg (s). Ylva
Annerstedt (fp), Lars Svensson (s). Birgitta Rydle (m), Barbro Nilsson (s),
Lars Leijonborg (fp). Göran Allmér (m), Margareta Hemmingsson (s), Larz
Johansson (c), Björn Samuelson (vpk), Marita Bengtsson (s), Kristina
Svensson (s) och Marianne Andersson (c).

Reservationer

1. Skolans fredsundervisning (mom. 4)

Per Unckel, Birgitta Rydle och Göran Allmér (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar ”Enligt utskottets”
och på s. 7 slutar ”motion 1984/85:2541” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att fredsundervisningen
bör präglas av riksdagens enhälliga tidigare uttalande om frihetens betydelse
för en varaktig fred. Fredsundervisningen bör från denna utgångspunkt
innefatta en saklig undervisning om fredens förutsättningar och om orsaker
till krig. Den säkerhetspolitik, varom det råder bred enighet i vårt land,
måste ges en utförlig behandling liksom försvarets uppgift som en fredsbevarande
faktor.

Skolöverstyrelsen (SÖ) har nyligen givit ut ett servicematerial ”Fredsundervisning”
med underrubrikerna Fred, Frihet, Utveckling, Mänskliga
rättigheter (S 85:13, 25 sidor). Utskottet anser att materialet, trots vissa
förtjänster, ej i tillräcklig utsträckning tagit fasta på riksdagens tidigare
uttalande om frihetens grundläggande betydelse för en varaktig världsfred.
Frågan om frihet gäller givetvis inte, tvärtemot vad SÖ-materialet framhåller,
endast vår demokrati och vårt nationella oberoende. Också andra
nationers möjligheter att uppnå demokrati och nationellt oberoende förutsätter
frihet. Frihet är därvidlag inte en faktor som kan jämställas med fred,
utveckling och mänskliga rättigheter, som SÖ-materialet gör, utan den
överordnade förutsättningen för att fred skall råda i världen och för att
respekten för de mänskliga rättigheterna skall kunna upprätthållas.

Utskottet finner därför att läroplanernas föreskrifter, det av SÖ utgivna
servicematerialet och det fortsatta arbetet med de nu aktuella frågorna
kräver ett riksdagens uttalande till stöd för fredsundervisningen.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med bifall till motion 1984/
85:2541 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande skolans fredsundervisning
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2541 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört.

2. Språkgymnasier m. m. (mom. 8)

Per Unckel, Birgitta Rydle och Göran Allmér (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar ”1 samband” och
på s. 10 slutar ”motion 1984/85:1899” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning så som den har kommit till
uttryck i motion 1984/85:2528 att möjligheten bör öppnas för elever med
särskilda intressen eller särskild fallenhet att specialisera sig på även andra
områden än idrott och estetiska ämnen, även när specialintresset faller inom
ett område som täcks av skolämne. Utskottet anser sålunda att riksdagen bör
ändra sitt beslut från våren 1984 att begränsa elevernas möjligheter till

UbU 1985/86:2

personliga intresseval till dels den reguljära verksamheten med kombination
av gymnasieskolstudier och specialidrott, dels försöksverksamhet med
utökat timtal i estetiska ämnen (UbU 1983/84:29, rskr. 1983/84:412). En
utvidgad möjlighet till specialisering bör inledas med en verksamhet där
elevernas speciella intresse för språk eller matematik kan tillgodoses genom
att timplanen jämkas till förmån för det berörda ämnet. Med sådan
verksamhet skulle även syftet med motion 1984/85:1899 kunna tillgodoses.

Vad utskottet nu har anfört om språkgymnasier m. m. bör riksdagen med
bifall till motion 1984/85:2528 och med anledning av motion 1984/85:1899
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande matematik- och språkgymnasier
att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:2528 och 1984/
85:1899 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,

3. Språkgymnasier m. m. (mom. 8)

Ylva Annerstedt (fp), Lars Leijonborg (fp), Larz Johansson (c) och
Marianne Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar ”Beträffande
motion” och slutar ”motion 1984/85:1899” bort har följande lydelse:
Motion 1984/85:1899 tar främst sikte på möjligheten att försöksvis studera
icke västeuropeiska språk vid särskilda ”språkgymnasier”. Utskottet delar
motionärens uppfattning att det med tanke på vårt lands kulturella och
kommersiella förbindelser är av stort värde med ökade kunskaper i andra
språk än de västeuropeiska. Bestämmelserna i läroplanen för gymnasieskolan
(Lgy 70) medger visserligen studier i andra moderna språk än de vanliga
västeuropeiska språken. Men vissa praktiska omständigheter såsom tillgång
på kompetenta lärare sätter en gräns för dessa möjligheter. Det vore enligt
utskottet av värde att former för samarbete mellan högskolan och det
allmänna skolväsendet kunde utvecklas i syfte att i större utsträckning göra
det möjligt att i gymnasieskolan studera exempelvis utomeuropeiska språk.
Förutsättningarna för sådant samarbete torde vara bäst på högskoleorter.
Utskottet anser att regeringen bör föranstalta om åtgärder för att vissa
gymnasieskolor skall kunna ges en särskild profil med inriktning på
språkundervisning. För sådana utbildningar bör hela riket vara upptagningsområde.
Utskottet erinrar om vad SÖ i sin anslagsframställning för budgetåret
1986/87 har föreslagit om försök med särskild matematikkurs vid en
gymnasieskola (Danderyd).

Vad utskottet nu har anfört om språkgymnasier bör riksdagen med
anledning av motion 1984/85:1899 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande språkgymnasier m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1899 och med avslag
på motion 1984/85:2528 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,

UbU 1985/86:2

Särskilt yttrande

UbU 1985/86:2

Språkgymnasier m. m. (mom. 8)

Ylva Annerstedt (fp) och Lars Leijonborg (fp) anför:

Beträffande individuella timplanejämkningar och möjligheterna att därigenom
tillmötesgå gymnasieskolelevernas personliga intressen har vi den
grundläggande uppfattningen att det bör vara möjligt även för elever med
annan specialtalang än idrott eller med andra speciella intressen än för
estetiska ämnen att utveckla sig genom anordningar liknande dem som
förekommer vid s. k. idrottsgymnasier. Vi hänvisar till vad som anförts i
denna fråga i reservation 16 (fp) fogad till utbildningsutskottets betänkande
UbU 1983/84:29. De ifrågavarande timplanejämkningarna medger att upp
till fem veckotimmar per läsår byts ut till förmån för det av eleven önskade
ämnet.

Då vi inte funnit skäl för riksdagen att göra något särskilt uttalande med
anledning av motion 1984/85:2528, avstår vi nu från att reservera oss.

gotab Stockholm 1985 83517