om vissa grundlagsfrågor (prop. 1987/88: 22 delvis) (Betänkande 1987/88:KU32 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets betänkande
1987/88:32

om vissa grundlagsfrågor (prop. 1987/88:22 delvis)

1987/88:32

Sammanfattning

I betänkandet behandlas de delar av propositionen om vissa grundlagsfrågor
som rör författningen och valsystemet. Propositionen bygger på folkstyrelsekommitténs
huvudbetänkande. Förutom yrkanden i följdmotionerna som
hör till dessa delar av propositionen behandlar utskottet i betänkandet ett
femtiotal yrkanden i motioner som väckts under de allmänna motionstiderna
1987 och 1988.

Utskottet tillstyrker propositionen utom såvitt gäller förslaget om krav på
förhandsanmälan till de allmänna valen. Motionskrav på mer likvärdig
behandling av de politiska partierna när det gäller valservice föranleder ett
förslag om en mindre justering i vallagen och ett tillkännagivande till
regeringen. I övrigt avstyrks samtliga motioner.

Reservationer har avgetts i följande frågor: 1. Negativ föreningsrätt (m,
fp, c) 2. Reformer på grundlagsområdet, omfattande mandatperiodens längd
och den gemensamma valdagen, folkomröstningar, klarare grundlagsregler,
personval, upplösningsrätten (c) 3. Valsamverkan mellan partier (c) 4.
Fyraprocentsspärren (vpk) 5. Personval (fp) 6. Tidpunkten för kyrkofullmäktigval
(m) 7. Folkomröstningar (m, fp) 8. Förstärkt lagprövningsrätt (m)

9. Införande av författningsdomstol (m) 10. Statligt partistöd (fp, c, vpk) 11.
Grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt (m, fp, c) 12. Svenska
medborgares rösträtt i Schweiz och Förbundsrepubliken Tyskland (m, fp, c)

13. Valprövningsnämndens sammansättning (fp, vpk)

Propositionen

I propositionen hemställer regeringen att riksdagen aniar förslagen till

1. lag om ändring i regeringsformen, såvitt nu är i fråga,

2. lag om ändring i vallagen (1972:620),

3. lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,

4. lag om ändring i lagen (1987:000) om brevröstning i Förbundsrepubliken
Tyskland,

5. lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369),

6. lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier.
Beträffande lagförslagen hänvisas till propositionen. De förslag till

ändring i regeringsformen som behandlas avser 3 kap. 7 § och 8 kap. 15 §.

1 Riksdagen 1987188. 4 sami. Nr32

Motionerna

KU 1987/88:32

Följdmotioner till proposition 1987/88:22

1987/88:K10 av Börje Stensson m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad vi i motionen
anfört angående möjlighet för minoritet att begära folkomröstning,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i lagen om
statligt stöd till politiska partier att alla partier som har rätt till kostnadsfria
valsedlar också skulle ha rätt till ett partistöd motsvarande ett hushållsutskick.

1987/88:Kli av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring av regeringsformen
vad avser 3 kap. 7 §,

2. att riksdagen antar det till motionen fogade förslaget vad avser
regeringsformens 3 kap. 7 §, 8 § samt 9 §,

4. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring av vallagen,

5. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen om kyrkofullmäktigval,

6. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen om statligt stöd
till politiska partier,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ändrad riksdagsordning, vallag och lag om kyrkofullmäktigval,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om skilda valdagar och fyraåriga mandatperioder.

1987/88:K12 av Erkki Tammenoksa (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av vallagen så att en registrerad symbol
får förekomma tillsammans med partiets namnbeteckning på valsedeln.

1987/88:K13 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av fyraprocentsspärren
vid val till riksdagen,

3. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag till ändring av bl.a.
vallagen och regeringsformen 3 kap. 7 §, om förhandsanmälan av partier
inför val.

1987/88:K15 av Sylvia Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförs beträffande kyrkovalens
förläggning till den gemensamma valdagen.

1987/88:K17 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om fortsatt reformverksamhet på författningsområdet
samt om inriktningen av denna reformverksamhet i enlighet med vad som
angetts i motionen.

2. att riksdagen avslår förslaget om förhandsanmälan av partier inför val.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1987

KU 1987/88:32

1986/87:K201 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att regeringsformen 3 kap. 2 § skall ha den lydelse som
anges i motionen.

1986/87:K203 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om slopande av fyraprocentsspärren vid val till
riksdagen.

1986/87:K205 av Allan Ekström (m) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning
med uppgift att utreda och värdera förekomsten av korporativism i förhållande
till statsskickets grunder.

1986/87:K206 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär utredning om förstärkning av
domstolarnas lagprövningsrätt i enlighet med vad som i motionen anförts,

9. att riksdagen uttalar att fyraåriga mandatperioder och skilda valdagar
för riksdags- och kommunalval bör införas,

10. att riksdagen uttalar att en kyrkans valdag bör införas i enlighet med
vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen uttalar att rådgivande folkomröstningar skall kunna äga
rum på såväl riks- som kommunalnivå i enlighet med vad som i motionen
anförts,

16. att riksdagen hos regeringen begär utredning om införandet av en
författningsdomstol i enlighet med vad som i motionen anförts.

1986/87:K207 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära utredning av frågan om förstärkt grundlagsskydd för
den enskildes ställning i förhållande till organisationerna samt av frågan om
korporativa tendenser i det svenska samhället.

1986/87:K212 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till åtgärder för att belysa de korporativa tendenserna
i vårt samhälle.

1986/87:K224 av Gunnar Hökmark (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär utredning om beslutande folkomröstning i enlighet med
vad som ovan anförts.

1986/87:K227 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till förändringar
av grundlagen så att åtskilda valdagar och fyraåriga mandatperioder införs,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära grundlagsförslag i syfte

att ersätta nuvarande mandatfördelningsspärr vid val till riksdagen med ett
intrappningssystem enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ändring av
grundlagen i syfte att skydda rösträtten för svenska medborgare bosatta
utomlands i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till inrättande av
författningsdomstol i enlighet med vad som anförts i motionen.

1986/87:K230 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående fyraåriga mandatperioder och skilda valdagar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om möjligheter till personval till riksdagen.

1986/87:K231 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om en förbättring av den konstitutionella
kontrollen enligt de riktlinjer som angivits i motionen.

1986/87:K234 av Wivi-Anne Radesjö och Rune Evensson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om utlandssvenskars rösträtt.

1986/87:K306 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) vari yrkas att riksdagen måtte
föreslå styrelsen för Riksbankens jubileumsfond att i dess pågående verksamhet
med ”riksdagsforskning” beakta de i motionen redovisade problemställningarna.

1986/87: K506 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära förslag om en lag som ger tjänstemän rätt att vägra fatta
beslut, då konsekvenserna av en lagtillämpning uppenbarligen strider mot
lagstiftarens intentioner.

1986/87:K606 av Margareta Andrén och Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om kyrkofullmäktigval
så att tryckta valsedlar tillhandahålls vid poströstning till kyrkofullmäktige.

1986/87:K613 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om skilda valdagar.

1986/87:K706 av Lahja Exner m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådan förändring av vallagen att geografiska namn och
ortsnamn inte får användas i en partibeteckning som står på valsedeln vid
allmänna val.

1986/87:K707 av Karl-Göran Biörsmark och Börje Stensson (fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i vallagen att
kandidat ej sätts upp på valsedel mot sin vilja.

1986/87:K708 av Alf Svensson (c) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ändring av
lagen om statligt stöd till politiska partier i enlighet med vad som anförts i
motionen.

KU 1987/88:32

1986/87:K709 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 3 kap. 2 § regeringsformen att
rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som är eller
någon gång har varit bosatt i riket,

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:K201 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att 3 kap. 2 § regeringsformen skall ha följande lydelse: 2 §
Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som är eller
någon gång varit bosatt i riket. Den som icke har uppnått aderton års ålder
senast på valdagen har ej rösträtt.

1987/88:K202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar ändra 11 kap. 14 § regeringsformen i enlighet med
vad som i motionen anförts,

7. att riksdagen hos regeringen begär utredning om införandet av en
författningdomstol i enlighet med vad som i motionen anförts,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i regeringsformen
för att säkerställa den negativa föreningsrätten,

9. att riksdagen uttalar att fyraåriga mandatperioder och skilda valdagar
för riksdags- och kommunalval bör införas,

10. att riksdagen uttalar att en kyrkans valdag bör införas i enlighet med
vad som anförts i motionen,

15. att riksdagen hos regeringen begär utredning om rådgivande folkomröstningar
på såväl riks- som kommunal nivå i enlighet med vad som i
motionen anförts.

1987/88:K204 av Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i grundlagen för
att säkerställa den negativa föreningsrätten.

1987/88:K205 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning av frågan om förstärkt grundlagsskydd för den
enskildes ställning i förhållande till organisationerna samt av frågan om
korporativa tendenser i det svenska samhället.

1987/88:K213 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om införandet av en författningsdomstol i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1987/88:K215 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i regeringsformen
för att säkerställa den negativa föreningsrätten.

1987/88:K217 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
om ändring av valprövningsnämndens sammansättning så att alla partier i
riksdagen garanteras plats i nämnden.

1987/88:K219 av Gunnar Hökmark (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär utredning om beslutande folkomröstning i enlighet med
vad som anförts i motionen.

KU 1987/88:32

1987/88:K220 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att föreslå inrättande
av ett konstitutionellt råd.

1987/88:K222 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
rösträtt vid val till riksdagen bör tillkomma även svenska medborgare som är
bosatta i utlandet.

1987/88:K225 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i grundlagen så
att åtskilda valdagar och fyraåriga mandatperioder införs,

2. att riksdagen hos regeringen begär grundlagsförslag i syfte att ersätta
nuvarande mandatfördelningsspärr vid val till riksdagen med intrappningssystem
enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av grundlagen i
syfte att skydda rösträtten för svenska medborgare bosatta utomlands i
enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till inrättande av författningsdomstol
i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:K226 av Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en större översyn av vissa grundlagsfrågor enligt de riktlinjer som
anges i motionen.

1987/88:K504 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om en lag som ger offentliga tjänstemän rätt att vägra att fatta
beslut, då konsekvenserna av en lagtillämpning uppenbart strider mot
lagstiftarens intentioner.

1987/88:K703 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
svenska medborgares röstning i Schweiz och Förbundsrepubliken Tyskland.

1987/88:K708 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om valsamverkan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om generella kriterier för politiska partier för likabehandling vid
valservice inför allmänna val,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen om
statligt stöd till politiska partier i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

I detta betänkande behandlas frågor rörande författningen och valsystemet
som aktualiserats i proposition 1987/88:22 om vissa grundlagsfrågor, i
följdmotioner till denna och i motioner väckta under de allmänna motionstiderna
1987 och 1988.

I fyra motioner som framlagts under den allmänna motionstiden 1988,
nämligen 1987/88:K201, K202 yrkande 6, K217 och K222, finns yrkanden om
grundlagsändring. Enligt 8 kap. 15 § regeringsformen skall minst tio månader

KU 1987/88:32

förflyta mellan den tidpunkt då ärende om grundlagsändring första gången
anmäldes i kammaren och valet, såvida inte konstitutionsutskottet genom
beslut, som fattas senast vid ärendets beredning och varom minst fem
sjättedelar av ledamöterna förenar sig, medger undantag härifrån. Tidsfristen
för väckande av grundlagsärende som kan behandlas under innevarande
valperiod gick ut den 18 november 1987. Utskottet har emellertid - med
begagnande av undantagsregeln i RF 8:15 - medgett att de fyra angivna
motionerna behandlas trots att de väckts efter tidsfristens utgång.

Utskottet har tidigare behandlat den i propositionen upptagna frågan om
offentliga utskottsutfrågningar (KU 1987/88:18). Återstående delar av
propositionen rör riksdagsarbetet och bereds för närvarande inom utskottet
med sikte på att framläggas senare under våren. Propositionen bygger på
folkstyrelsekommitténs huvudbetänkande (SOU 1987:6) Folkstyrelsens
villkor.

1. Organisationernas roll och den negativa föreningsrätten

Propositionen

Kommittén hade i uppdrag att göra en bred analys av folkstyrelsens villkor i
dagens och morgondagens samhälle. I denna analys kom kommittén bl.a. in
på frågan om organisationernas roll. Kommittén förklarade därvid att
grundlagberedningens uttalande att organisationerna ”fördjupar demokratin”
genom att verka som opinionsbildare vid sidan av partierna alltjämt
gällde. Samtidigt varnade den för de faror för folkstyrelsen som kan ligga i ett
stort inflytande för organisationerna över den offentliga beslutsprocessen.
En del utvecklingstendenser gav anledning till viss oro och motiverade enligt
kommittén fortsatt uppmärksamhet från statsmakternas sida. Staten borde
dock iaktta stor varsamhet när det gäller lagreglering av partiernas och
organisationernas verksamhet med hänsyn till åsiktsbildningens frihet. I
propositionen understryks dessa uppfattningar.

Motionerna

1 tre motioner väckta under allmänna motionstiden 1987 och i en motion från
allmänna motionstiden 1988 tas frågan om organisationernas roll upp. I
motion 1986/87 :K205, yrkande 1 av Allan Ekström (m) ställs frågan om inte
organisationerna erhållit en maktställning som rent faktiskt går längre än vad
som är förenligt med regeringsformens stadgande att den offentliga makten
utgår från folket. Enligt motionen bör regeringen tillsätta en parlamentarisk
utredning med uppgift att utreda och värdera förekomsten av korporativism i
förhållande till statsskickets grunder. Även i motion 1986/87:K207 (c) begärs
en utredning av de korporativa tendenserna i det svenska samhället. En
likalydande motion 1987/88:K205 har väckts under allmänna motionstiden
1988.

I motion 1986/87:K212 (fp) analyseras förhållandet mellan särintressen
och allmänintressen i det svenska samhället. Motionärerna menar att
maktbalansen rubbats till förmån för de organiserade särintressena. Balansen
måste återställas för att värna den politiska jämlikheten, den samhälleli -

KU 1987/88:32

ga effektiviteten och den individuella integriteten. En rad åtgärder föreslås i
syfte att minska de korporativa tendenserna i samhället. Motionen utmynnar
i ett förslag till hemställan hos regeringen om åtgärder för att belysa dessa
tendenser, bl.a. genom forsknings- och utredningsverksamhet.

Fem motioner tar upp den negativa föreningsrätten, dvs. rätten för den
enskilde att stå utanför en förening eller organisation. I motionerna
1987/88:K202 yrkande 8 (m), K204 av Gullan Lindblad och Sten Andersson i
Malmö (m) och K215 yrkande 1 av Alf Wennerfors m.fl. (m) begärs förslag
till ändring i regeringsformen för att säkerställa den negativa föreningsrätten.
Liknande önskemål framförs i de ovan angivna likalydande motionerna
1986/87:K207 och 1987/88:K205(c).

Maktutredningen

Utredningen om maktfördelning och demokrati i Sverige, maktutredningen,
tillsattes i juni 1985. Uppdraget går ut på att söka besvara bl.a. följande
frågor: Vilka är de viktigaste maktresurserna i vårt samhälle? Vilken
betydelse har dessa resurser på skilda samhällsområden? Hur är de fördelade
inom näringslivet, organisationerna, den offentliga sektorn och opinionsbildningen?
Vilka möjligheter har medborgarna att, enskilt eller i grupp,
påverka sina levnadsvillkor?

Frågan om organisationernas ställning kommer in i flera av de delundersökningar
som ingår men särskilt i projektet Riksdagen och de organiserade
intressena. Detta projekt påbörjades redan före maktutredningens tillsättande
och finansieras av Riksbankens jubileumsfond som en fristående studie. I
enlighet med de rekommendationer som ges i maktutredningens direktiv har
ett samarbete inletts med projektet. Inom projektet genomförs fem olika
delstudier. De första tre riktar uppmärksamheten mot olika led av beslutsprocessen:
problemformuleringen, det parlamentariska beslutsfattandet och
verkställighetsfasen. Den fjärde studerar sambandet mellan organisatorisk
form och politisk jämlikhet mellan könen. Den femte undersöker de
organiserade intressenas roll i termer av de personer som företräder dem.
Betoningen ligger på ledarrekrytering och ledarinteraktion.

Tidigare behandling

Frågorna om organisationernas roll och den negativa föreningsrätten har
varit föremål för riksdagens behandling vid åtskilliga tidigare tillfällen.
Beträffande den förstnämnda frågan har hänvisats till det ställningstagande
som gjordes i samband med grundlagsreformen och som återgivits ovan.
Frågan om den negativa föreningsrätten var föremål för diskussion i samband
med 1976 års reform av regeringsformens rättighetskapitel (prop. 1975/
76:209, KU 56). Det konstaterades därvid att ett rättighetsskydd för att bli
bindande gentemot lagstiftaren måste ges grundlagsform, medan det däremot
för att skydda medborgarnas rättigheter mot angrepp från andra
enskilda i de flesta fall bl.a. i fråga om den negativa föreningsrätten skulle
vara tillräckligt att lösa frågan genom vanlig lag. Detta ställningstagande har
upprepats av utskottet, senast hösten 1987 (KU 1987/88:9). De tre borgerliga
partierna har reserverat sig.

KU 1987/88:32

Utskottet

I likhet med kommittén anser utskottet att organisationerna har en viktig roll
att spela som opinionsbildare. Kommitténs varning för de faror som kan ligga
i ett stort inflytande för organisationerna är emellertid också motiverad. Det
forskningsarbete som bedrivs inom ramen för maktutredningen bör kunna
utvisa i vilken riktning utvecklingen går när det gäller organisationernas
inflytande. Någon ytterligare utredning av denna fråga är enligt utskottets
uppfattning för närvarande inte påkallad. De motioner vari detta begärs
avstyrks följaktligen.

Beträffande frågan om grundlagsreglering av den negativa föreningsrätten
vidhåller utskottet sitt tidigare ställningstagande. Motionerna avstyrks.

2. Riksdagens ställning m.m.

Propositionen

En fråga som kommittén ägnade stor uppmärksamhet gällde riksdagens
ställning. Kommittén pekade framför allt på den försvagning som denna
undergått i den politiska debatten. För medborgarinflytandet och kontakten
mellan medborgare och valda var det enligt kommittén viktigt att stärka
riksdagen som ett aktuellt politiskt forum. Detta kunde ske genom anordnande
av särskilda aktualitetsdebatter, förändringar i frågeinstitutet, ändrade
debattregler, införande av offentliga utskottsutfrågningar m.m. Kommittén
underströk också behovet av förbättrade arbetsförhållanden för riksdagsledamöterna
i olika avseenden, genom bättre arbetsplanering och ökad
kansli- och biträdeshjälp.

I propositionen framhålls att riksdagens ställning som centralt politiskt
forum inte endast beror på riksdagens arbetsformer utan främst är en
spegling av vilken betydelse riksdagens verksamhet i praktiken har i den
politiska beslutsprocessen. Enligt justitieministern måste man vara på vakt
mot eventuella tendenser till en utveckling som skulle innebära att riksdagens
ställning försvagas.

Motionerna

Enligt centermotionen 1987/88:K17 (yrk. 1 delvis) bör reformarbetet på
grundlagsområdet fortsätta. Behovet av klara grundlagsregler betonas.
Oklarheter bör tas upp till förnyade överväganden för att åstadkomma
skrivningar som inte kan föranleda oenighet om innebörden. Exempel på
tolkningsfrågor som bör tas upp är innebörden av egendomsskyddet,
distinktionen mellan avgifter och skatter, retroaktiviteten i beskattningen,
fördelningen av normgivningsmakten mellan riksdag, regering och underlydande
myndigheter.

Riksdagens normgivning och kontrollmakt är ett par av de ämnen som
enligt motion 1987/88:K226 av Görel Thurdin (c) en ny grundlagsutredning
bör få i uppdrag att behandla. Beträffande normgivningsmakten bör
utredningen undersöka om den nya grundlagsregleringen bidragit till ”dagens
situation med övermått av normer och byråkratiskt krångel”. När det

KU 1987/88:32

gäller kontrollmakten föreslås utredningen bl.a. få pröva om riksdagen skall
ges ett starkare inflytande över den statliga rationaliseringsverksamheten
och förvaltningsrevisionen. Andra frågor som den tilltänkta utredningen bör
få behandla är finansmakten, beskattningsmakten och styrningen av förvaltningen.

Konstitutionsutskottets kontroll tas upp i motion 1987/88:K220 av Bengt
Harding Olson (fp). Konstitutionsutskottets roll bör förändras och ett
konstitutionellt råd inrättas. Detta bör bestå av några framstående jurister
som utreder ärendena och avger ett rådgivande utlåtande över utredningsmaterialet
från konstitutionell synpunkt. Materialet överlämnas därefter till
utskottet, som gör den slutliga bedömningen.

Frågan om riksdagsledamöternas rekrytering behandlas i motion 1986/
87:K306 av Gunnar Biörck i Värmdö (m). Enligt motionen bör det göras en
analys av valbarhetsreglernas historiska utveckling och konsekvenserna i
fråga om relationerna mellan å ena sidan väljarkårens och å den andra dess
parlamentariska företrädares utbildning och yrkestillhörighet.

Utskottet

Folkstyrelsekommittén hade i uppdrag att överväga förutsättningarna för en
författningsreform med syfte att förbättra folkstyrelsens villkor. Genom
kommittéarbetet och beredningen av kommitténs betänkande har klarlagts
att det endast i begränsade avseenden var möjligt att uppnå den enighet som
är förutsättningen för en grundlagsreform. Kommitténs arbete var mest
framgångsrikt när det gällde frågan om riksdagens ställning och arbetsformer.
Som redan framgått har ett av de konkreta förslag som framläggs i
propositionen på dessa områden redan behandlats och godkänts av riksdagen,
nämligen förslaget om offentliga utskottsutfrågningar (KU 1987/88:18).
Övriga förslag har hänskjutits till utskottets arbetsgrupp för riksdagsfrågor
och kommer att redovisas senare. Det övergripande syftet med dessa förslag
är att stärka riksdagens ställning i den politiska processen.

Frågan om en ny grundlagsutredning tas upp i motionerna 1987/88:K17
och K226. Enligt utskottet ter det sig inte meningsfullt att så snart efter
folkstyrelsekommitténs avslutande tillsätta en ny utredning med samma
breda syfte. Motionerna avstyrks.

I motion 1987/88:K220 behandlas konstitutionsutskottets kontroll. Det
föreslås inrättande av ett konstitutionellt råd vars utredning skulle föregå
konstitutionsutskottets bedömning av de olika granskningsärendena. Utskottet
har beslutat att frågan om arbetsformerna för konstitutionsutskottets
granskning, som tas upp i motion K10 (fp), skall hänskjutas till utskottets
arbetsgrupp för vidare beredning. Denna beredning skall omfatta sambandet
mellan riksdagens kontrollmakt och riksdagens arbetsformer i övrigt. Det
förslag som väcks i motion K220 är emellertid ingen arbetsformsfråga utan
innebär en ingripande och principiellt betydelsefull förändring av granskningsarbetets
organisation. Enligt utskottets uppfattning finns för närvarande
ingen anledning att överväga en sådan förändring. Motionen avstyrks.

När det gäller riksdagsledamöternas rekrytering är enligt utskottets
uppfattning en sådan analys som föreslås i motion 1986/87:K306 av stort

KU 1987/88:32

intresse. I den forskningsverksamhet på riksdagsområdet som bedrivs med
stöd av Riksbankens jubileumsfond behandlas också dessa frågeställningar.
Under hösten 1988 kommer resultatet av vissa av dessa undersökningar att
publiceras i bokform. Något initiativ från riksdagens sida är således inte
påkallat. Motionen avstyrks.

3. Mandatperiodens längd och den gemensamma valdagen

Propositionen

I kommittén enade sig de fyra största riksdagspartierna om att mandatperioderna
borde förlängas till fyra år. Detta noteras med tillfredsställelse av
justitieministern. Däremot rådde det delade meningar i kommittén om
huruvida riksdagsvalen och de kommunala valen skulle äga rum samtidigt
eller ej. Kommitténs majoritet bestående av de socialdemokratiska ledamöterna
förordade att den gemensamma valdagen bevarades. Företrädarna för
de borgerliga partierna föreslog däremot att valen till riksdagen och till de
kommunala församlingarna skulle hållas åtskilda med två års mellanrum.
Vpk-ledamoten förespråkade ett bibehållande av nuvarande system. Mot
denna bakgrund avstår regeringen att lägga fram förslag i denna fråga.

Motionerna

I sju likalydande yrkanden i följdmotioner och motioner från allmänna
motionstiderna 1987 och 1988 föreslår moderata samlingspartiet, folkpartiet,
centerpartiet samt Alf Svensson (c) en övergång till fyraåriga mandatperioder
och skilda valdagar (1986/87:K206 yrk. 9, K227 yrk. 1, K230 yrk. 1,
1987/88:K11 yrk. 8, K17 yrk. 1 delvis, K202 yrk. 9, K225 yrk. 1). I en motion
(fp) från allmänna motionstiden 1987 (K613 yrk. 3) förordas skilda valdagar.
Beträffande motiveringarna hänvisas till motionerna.

Utskottet

Utskottet beklagar att kommittén inte kunde enas om en lösning av denna
fråga. Någon förnyad sakbehandling av frågan i utskottet eller i en ny
kommitté finner utskottet för närvarande inte meningsfull. Utskottet
avstyrker samtliga motioner.

4. Valsättet

Propositionen

Vårt nuvarande valsystem är i allt väsentligt utformat efter de principer som
grundlagberedningen 1967 presenterade i sitt förslag till partiell författningsreform.
Beredningen hade enats om fem riktpunkter för konstruktionen av
det nya valsystemet. De innebär att valsystemet bör vara så utformat

1. att man med undantag för effekterna av småpartispärren (punkt 5) får en
fördelning av riksdagsmandaten mellan partierna som är rättvisande med
hänsyn till valresultatet i hela landet (riksproportionalitet),

2. att riksproportionaliteten inte kan rubbas genom konstlade partibildningar
eller andra valtaktiska manövrer.

KU 1987/88:32

3. att riksproportionaliteten inte kan rubbas genom ändringar i valkretsindelningen,

4. att systemet leder till en tillfredsställande regional representation som är
så stabil som möjligt med hänsyn till kravet på riksproportionalitet,

5. att det försvårar för mycket små partier att vinna representation i
riksdagen.

Både kommittén och regeringen ställer sig helt bakom dessa riktpunkter.

Den samverkan som inför 1985 års val etablerades mellan centerpartiet
och kds visade enligt folkstyrelsekommittén att den gällande lagstiftningen
gjorde det möjligt såväl för en partiorganisation att få representation i
riksdagen utan att ha stöd hos minst 4 % av väljarkåren som att proportionaliteten
mellan de partiorganisationer som åtnjutit ett större väljarstöd kunde
rubbas. Kommittén ansåg det emellertid inte möjligt att genom lagstiftning
förhindra detta utan att ingående reglera partiernas interna förhållanden. Då
lagstiftning inte ansågs vara en bra utväg, var det enligt kommittén desto
viktigare att partierna i enlighet med de nyss angivna riktpunkterna handlar
på ett sådant sätt att fyraprocentsspärren upprätthålls och att proportionaliteten
över denna inte rubbas. Regeringen ansluter sig till denna ståndpunkt
med tillägget att en annan utveckling kan framtvinga förnyade överväganden
om lagstiftning i ämnet trots de nackdelar som är förenade med detta.

Motionerna

Frågan om valsamverkan mellan partier tas upp i motion K17 (c) utan att
särskilt yrkande ställs. I likhet med centerpartiets representant i kommittén
anför motionärerna att om man skall förhindra valsamverkan kan det inte ske
genom motivuttalanden. Om sådana uttalanden skall ha någon rättslig
verkan förutsätter det en ändring av den gällande rättsregeln. Enligt motion
1987/88:K708 yrkande 1 av Alf Svensson (c) bör vallagen underlätta
valsamverkan mellan politiska partier. En utbredd taktikröstning är inte
något positivt utan klart oacceptabelt.

Spärrfrågan behandlas i flera motioner. Vpk föreslår ett slopande av
fyraprocentsspärren (1986/87:K203 och 1987/88:K13 yrk. 1). För att slippa
alltför kraftiga marginaleffekter förordar Alf Svensson (c) ett ”intrappningssystem”
som skulle börja vid 1 % (1986/87:K227 yrk. 2, 1987/88:K11 yrk. 2
och 7, 1987/88:K225 yrk. 2).

Utskottet

Beträffande frågan om valsamverkan mellan partier delar utskottet den
uppfattning som uttalades av kommittén och till vilken proposition ansluter
sig. Motionen avstyrks.

I spärrfrågan anförde kommittén att erfarenheterna från andra länder
visade att det för demokratins funktionsduglighet är väsentligt att valsättet
inte leder till en långtgående partisplittring i parlamentet. Mot denna
bakgrund ville kommittén inte föreslå någon förändring av de nuvarande
spärreglerna. Utskottet har samma uppfattning och föreslår att motionerna
avslås.

KU 1987/88:32

5. Extraval

KU 1987/88:32

Propositionen

Propositionen följer kommitténs förslag att tiden för genomförande av extra
val förkortas från 50 dagar till 35 dagar. Vissa tidsfrister för bl.a. förtidsröstning
måste till följd härav ändras.

Motionen

Enligt motion 17 yrkande 1 delvis (c) bör en utredning ske om avskaffande av
regeringens rätt att anordna extra val och upplösa den folkvalda riksdagen.

Den är inte förenlig med riksdagens överhöghet i övrigt. Skall möjligheten
finnas kvar bör det vara riksdagen själv som beslutar.

Utskottet

Kommittén framhöll att möjligheten att upplösa riksdagen och anordna extra
val är det yttersta instrumentet för att pröva riksdagens representativitet för
folkopinionen under en löpande mandatperiod. Extra val aktualiseras främst
i de ovanliga situationer då en konflikt uppstått mellan riksdagen och
regeringen i en viss fråga och denna fråga har en sådan politisk tyngd att
regeringens ställning påverkas. Även i andra situationer då regeringens
ställning eller sammansättning har starkt förändrats kan i undantagsfall ett
nyval vara lämpligt.

Enligt kommitténs uppfattning är nyvalsinstitutet ett viktigt inslag i vårt
politiska system. Det borde bibehållas och effektiviseras bl.a. genom att
förkorta tiden mellan beslutet om extra val och själva valet. Kommittén
påpekade också att riksdagen redan i dag har möjlighet att framkalla en
riksdagsupplösning.

I fråga om upplösningsrätten ställer sig utskottet bakom de bedömningar
som gjorts av kommittén. Motionen avstyrks.

Utskottet tillstyrker de föreslagna förändringarna i vallagen m.m. när det
gäller tidsfristen för anordnande av extra val.

6. Personval

Propositionen

Kommittén ansåg att man borde underlätta för väljarna att inom ramen för
sitt partival påverka vilka kandidater som väljs för ett parti. Den föreslog
därför att väljarna genom en siffermarkering i en särskild ruta på valsedeln
fick ange om något annat än listans första namn skall placeras överst på
valsedeln.

I propositionen anges att ett flertal remissinstanser har haft invändningar
mot förslaget. Så har t.ex. nästan alla länsstyrelser som yttrat sig ansett att
sammanräkningen skulle försvåras och att det skulle behövas resursförstärkningar.
Justitieministern tror att det skulle bli ganska svårt att utan
omfattande informationsinsatser få väljarna att förstå hur det föreslagna
systemet skulle fungera. Risk finns att man komplicerar röstningen så att 13

antalet underkända valsedlar ökar. Han säger sig också tvivla på att det
föreslagna systemet skulle få ett sådant genomslag i valen att det får någon
praktisk betydelse. Justitieministern pekar vidare på de administrativa
problem som ett genomförande av förslaget kan ge upphov till.

Härtill kommer enligt propositionen att det under beredningen av ärendet
i regeringskansliet med företrädarna för riksdagspartierna visat sig att någon
tillräcklig uppslutning kring förslaget inte finns. Mot den angivna bakgrunden
avstyrks kommitténs förslag i denna del.

Motionerna

I motion K17 yrkande 1 delvis (c) beklagas att propositionen inte tar upp
kommitténs förslag om ökat inslag av personval. Det förutsätts att denna
fråga blir en del av den fortsatta reformeringen av författningen. Kommitténs
personvalsförslag anses i motion 1986/87:K230 (fp) inte tillräckligt. Det
föreslås att en metod som innehåller ett betydligt större inslag av personval
tas fram (yrk. 2).

Utskottet

Partiernas roll som bärande element i den svenska representativa demokratin
går igen i utformningen av valsystemet. Väljaren tar i första hand ställning
till de alternativ som partierna utgör. Möjligheterna att inom partivalets ram
påverka vilka personer som skall ta plats i de beslutande församlingarna är
begränsade. De existerar framför allt då ett parti i en valkrets väljer att gå
fram med flera listor med olika kandidater. Som en särskild garanti mot
maktfullkomlighet hos de nominerande instanserna kan man också se
möjligheten för särgrupper inom ett parti att föra fram egna listor, s.k.
spränglistor. På grund av de regler i vallagen som syftar till att skydda
partibeteckningar måste dessa listor toppas av en av partiet anmäld kandidat.
Annars tillgodoräknas valsedeln endast partiet.

Såsom valsystemet är utformat blir således partiernas nomineringsarbete
av avgörande betydelse. Det kommer i de flesta fall att bli utslagsgivande för
vilka personer som har en reell chans till inval. Den studie som kommittén lät
utföra i samband med 1985 års val (SOU 1986:27 s. 119 ff.) visade att
fastställandet av partiernas kandidatlistor föregås av ett omfattande nomineringsarbete
i vilket stor hänsyn tas till frågan om kandidaternas representativitet
för olika grupper bland medlemmarna och i väljarkåren.

Två kommittéer, först personvals- och valkretsutredningen (SOU
1977:94) och senast folkstyrelsekommittén, har lämnat förslag till förstärkning
av personvalsinslaget. Båda förslagen har fått ett svalt mottagande och
kritiserats från både principiella och tekniska utgångspunkter. Detta uppfattar
utskottet som ett uttryck för att ett tillräckligt intresse för personvalsfrågan
inte föreligger. Utskottet finner det därför för närvarande inte meningsfullt
med ytterligare utredningar i frågan. Motionerna avstyrks.

KU 1987/88:32

7. Förhandsanmälan av parti

Propositionen

Folkstyrelsekommittén föreslog att partier sorn skall delta i något allmänt val
skall anmäla sitt deltagande senast en månad före valdagen. Partier som inte
anmält sig får inte delta i mandatfördelningen. Den nuvarande ordningen
med registrering av partibeteckningar avskaffas, men skyddet för partibeteckningar
upprätthålls enligt kommittén i samma omfattning som hittills.
Förslaget innebär att partidefinitionen i 3 kap. 7 § regeringsformen ändras.

I propositionen lämnas en redovisning av argumentationen för och emot
förslaget. För förslaget talar att väljarna inför ett val måste kunna ta ställning
till olika alternativ på ett så bra beslutsunderlag som möjligt. Från den
synpunkten är det av vikt att det inför ett val står fullt klart vilka partier som
deltar i detta. En annan vinst med kommitténs förslag är att man slipper den
definition i grundlagen som får sägas mindre väl återspegla realiteterna i den
politiska processen. Till fördelarna hör vidare att den nuvarande registreringen
av partibeteckningar kan avvaras. Härigenom slipper man ifrån det
ansökningsförfarande enligt vilket ett visst antal röstberättigade medlemmar
måste biträda ansökan och därvid uppge såväl kyrkobokföringsort som
personnummer. Som kommittén framhållit får ansökan karaktären av ett
åsiktsregister. En ytterligare fördel är att sådana enstaka röster som i dag
avges under mer eller mindre parodiska partibeteckningar inte längre
kommer att godkännas.

Mot förslaget talar att det onekligen innebär en viss inskränkning i den fria
nomineringsrätten. Det blir inte längre möjligt för nya politiska formationer
som utkristalliserar sig under slutet av en valrörelse att göra sig gällande i
valet.

Andra nackdelar med förslaget är av mera praktisk natur och kan enligt
propositionen i viss utsträckning rättas till. En invändning är att eftersom en
partibeteckning kan förhandsanmälas av vem som helst det går att beröva
andra partier möjligheten att anmäla kandidater till skydd för samma
partibeteckning. Det hinder som lagen enligt kommittéförslaget skulle resa
mot sådana illojala förfaranden består i att det inte skulle vara tillåtet att
anmäla kandidater till skydd för en partibeteckning som något annat parti har
anmält i tidigare val. Genom en övergångsbestämmelse som jämställer
nuvarande registrering med en anmälan i den nya ordningen kan man enligt
propositionen också förhindra att någon efter den nya lagens ikraftträdande
anmäler ett parti under en beteckning som tidigare använts av ett parti.

En olägenhet som också måste kunna förebyggas är risken för att
partibeteckningar som kan förväxlas kommer till användning i ett val.
Kommittén anser att samma skydd mot sådana förfaranden som föreligger i
dag kan uppnås i ett system med förhandsanmälningar. Det kan ske i
huvudsak genom att man inte får anmäla kandidater till skydd för en
partibeteckning som kan förväxlas med beteckningen för något annat parti
som redan anmält sitt deltagande eller som med anledning av en tidigare
gjord anmälan kan förväntas komma att anmäla sitt deltagande. Men den
reglering som kommittén föreslagit innebär enligt propositionen inte något

KU 1987/88:32

skydd mot att listor utan kandidatnamn upptar en förväxlingsbar partibeteckning.
Det kan inte uteslutas att sådana listor skulle kunna tillhandahållas
väljarna i syfte att minska väljarandelen för ett parti vars beteckning
efterliknats på valsedlarna. I propositionen avvisas tanken på en regel som
hindrar anmälan av förväxlingsbara partinamn såsom stridande mot en viktig
grundtanke bakom kommittéförslaget, nämligen att systemet med anmälan
av partier inte skall ha något inslag av statlig kontroll av partierna.

Den sammanfattande bedömningen i propositionen är att fördelarna väger
över jämfört med nuvarande ordning.

Motionerna

Avslagsyrkande på förslaget om obligatorisk förhandsanmälan föreligger i
tre motioner. Enligt motion Kil av Alf Svensson (c) ligger den allvarligaste
bristen i förslaget i den ”gummiparagraf” som införs i grundlagen. En enkel
riksdagsmajoritet kan i framtiden med minsta möjliga marginal fastställa
villkoren för anmälan till deltagande i ett val på ett så orimligt sätt att endast
majoriteten kan uppfylla villkoren (yrk. 1,4,5 och 6). I motion K13 yrkande
3 (vpk) avstyrks förslaget med hänvisning till att det försvagar skyddet för
partibeteckningar. Enligt motion K17 (c) har inte den nuvarande friare
ordningen medfört några större påvisbara problem. Det är därför inte
motiverat att inskränka medborgarnas demokratiska rätt att själva bestämma
vilka partigrupperingar de vill bilda och vilka kandidater de vill rösta för
(yrk. 2). Något yrkande ställs inte i motionen K10 (fp). Det framhålls dock
att det är angeläget att en förändring i enlighet med förslaget kan genomföras
i bred politisk enighet. Skulle denna inte föreligga anser man det olämpligt
att genomföra förändringen.

I några andra motioner behandlas frågor angående partibeteckningar m.m.
I motion K12 av Erkki Tammenoksa (s) föreslås att en registrerad symbol
skall få förekomma tillsammans med partiets namn på valsedeln. Enligt
motion 1986/87:K706 av Lahja Exner m.fl. (s) är användningen av geografiska
namn och ortsnamn i partibeteckningar (t.ex. Stockholmspartiet, Skånepartiet)
förvirrande och bör inte få förekomma.

Utskottet

Ett krav på förhandsanmälan för partier som avser att delta i ett allmänt val
skulle innebära att väljarna i god tid före valet fick veta vilka röstningsalternativ
som föreligger. Det är heller ingen tvekan om att förslaget skulle ha en
rad klara fördelar i ordningshänseende. Å andra sidan kan det inte förnekas
att förslaget betyder en viss inskränkning i nomineringsrätten genom att
partier som uppkommer eller bestämmer sig för att delta efter anmälningstidens
utgång inte får ställa upp. Denna inskränkning uppvägs i propositionen
inte heller av den utökning av nomineringsrätten som skulle ha blivit följden
om kommitténs förslag om ökat personval genomförts. Utskottet vill därför
förorda att förslaget om obligatorisk förhandsanmälan avslås av riksdagen.
Utskottet vill också hänvisa till den tveksamhet till förslaget som justitieministern
ger uttryck för i propositionen. En följd av detta ställningstagande är
att de övriga förslag i propositionen som förutsätter obligatorisk förhandsan -

KU 1987/88:32

malan också avstyrks (se nedan avsnitten 9 och 15). Utskottets ställningstagande
innebär ett tillstyrkande av motionerna Kil yrkandena 1, 4, 5 och 6,
K13 yrkande 3 och K17 yrkande 2.

I detta sammanhang tar utskottet upp några motionsvis väckta frågor som
rör partibeteckningar.

I motion K12 föreslås att vallagen ändras så att en registrerad symbol får
förekomma tillsammans med en partibeteckning på valsedlar.

Enligt 5 kap. 3 § vallagen får en partibeteckning registreras om vissa villkor
är uppfyllda. Bl.a. skall partibeteckningen bestå av eller innehålla ord. Den
skall vidare ej antas kunna leda till förväxling med tidigare registrerad
beteckning. I sammanhanget kan också erinras om ogiltighetsreglerna i 14
kap. 4 § första stycket vallagen. Enligt dessa regler är valsedel ogiltig, om den
saknar partibeteckning eller upptar mer än en partibeteckning eller om den
är försedd med kännetecken som uppenbarligen blivit anbragt på valsedeln
med avsikt. Frågan om huruvida en symbol får registreras tillsammans med
en partibeteckning behandlas inte i förarbetena. Detsamma gäller frågan om
en symbol skulle vara ett sådant kännetecken som skulle kunna leda till att
valsedeln blir ogiltig. Dessa frågor har heller inte varit föremål för prövning
av behöriga myndigheter.

Utskottet finner inte tillräckliga skäl föreligga för att ta något initiativ med
anledning av motionen. Den avstyrks följaktligen.

Enligt motion 1986/87:K706 är användningen av geografiska namn och
ortsnamn i partibeteckningar förvirrande och bör inte få förekomma.
Utskottet kan ha en viss förståelse för den synpunkt som framförs i motionen.
Ett förbud av det slag som förordas kan emellertid av principiella skäl inte
godtas. Motionen avstyrks.

8. Problem med den fria nomineringsrätten

Propositionen

Propositionen följer kommitténs förslag att personer, vilkas namn förekommer
på valsedlar utan att de har samtyckt till detta, skall ges möjlighet att till
länsstyrelsen anmäla att de inte önskar kandidera på dessa valsedlar.

Motionen

Enligt motion 1986/87 :K707 av Karl-Göran Biörsmark och Börje Stensson
(fp) bör den vars namn sätts på valsedel i allmänna val ha givit sitt skriftliga
samtycke till detta. Har så ej skett skall namnet på valsedeln anses
obefintligt.

Utskottet

Kommittén ansåg i och för sig att det effektivaste sättet att komma till rätta
med dessa problem vore att föreskriva att alla valsedlar skulle tryckas i
central regi och att den som lämnar in ett manuskript skulle kunna uppvisa
godkännande från samtliga kandidater som tagits upp på valsedeln. Detta
skulle emellertid enligt kommitténs uppfattning leda till en omfattande

KU 1987/88:32

2 Riksdagen 1987188. 4 sami. Nr 32

byråkrati och dessutom innebära svårigheter att utnyttja den fria nomineringsrätten.

Utskottet ansluter sig till kommitténs uppfattning och föreslår att motionen
avslås. Propositionens förslag tillstyrks.

9. Valsedlar med mer än en partibeteckning
Propositionen

Kommittén föreslog att den nuvarande regeln, att en valsedel är ogiltig om
den upptar mer än en partibeteckning, skall ersättas av en bestämmelse om
att en valsedel är ogiltig om det inte av den klart framgår vilket parti den
avser. Propositionen följer kommitténs förslag.

Utskottet

Förslaget bygger på att systemet med obligatorisk förhandsanmälan införs.
Om riksdagen följer utskottets tidigare avstyrkan av förslaget om förhandsanmälan
har även detta förslag fallit.

10. Fördelning av utjämningsmandat på valkretsar

Propositionen

Propositionen följer kommitténs förslag att uddatalsmetoden - utan jämkning
av första divisorn till 1,4 - skall användas vid fördelning inom ett parti av
utjämningsmandat vid val till riksdagen och landstingen. Härigenom kommer
utjämningsmandaten att fördelas mera rättvist mellan valkretsarna.

Utskottet

Utskottet tillstyrker propositionens förslag.

11. Kyrkliga valfrågor
Propositionen

Kommittén föreslog att kyrkofullmäktigvalen skulle flyttas till året före de
övriga valen. Ett genomförande av detta förslag skulle också göra det möjligt
för länsstyrelserna att medverka i valsedelsproduktionen på samma sätt som
vid de övriga allmänna valen. I frågan om flyttning av valdagen var
kommittén inte enig.

I propositionen konstateras att det inte har gått att uppnå politisk enighet
av tillräcklig grad om ändrad tidpunkt för kyrkofullmäktigvalen. Frågan om
sambandet mellan kyrkan och staten är inte heller slutligt löst. Enligt
propositionen bör inte några förslag läggas fram som skulle kunna försvåra
en lösning av detta spörsmål. Härtill kommer att frågan har sådant samband
med spörsmålet om mandatperiodens längd och den gemensamma valdagen
att den inte bör behandlas separat från detta. Om man behåller den
nuvarande ordningen med kyrkofullmäktigval samma år som övriga val finns
det enligt propositionen inga praktiska möjligheter att låta länsstyrelserna
medverka i valsedelsframställningen, vilket föreslagits av kommittén.

KU 1987/88:32

Motionerna

KU 1987/88:32

Beträffande tidpunkten för kyrkovalen föreslås i motion 1987/88: K15 av
Sylvia Pettersson (s) att kyrkovalen förläggs till den gemensamma valdagen.
Därmed skulle valdeltagandet öka markant liksom möjligheterna för såväl
väljare som partier att sätta in de kyrkliga frågorna i ett större sammanhang.

I moderata partimotioner från allmänna motionstiderna 1987 och 1988
(K206 yrk. 10 resp. K202 yrk. 10) förespråkas en kyrkans valdag. Denna bör
placeras i oktober året före kommunfullmäktigvalen. Förändringen skulle
enligt motionerna innebära att ökad uppmärksamhet från väljare, partiorganisationer
och media skulle kunna riktas mot de kyrkliga valen.

Frågan om poströstning i kyrkofullmäktigval tas upp i motion 1986/
87:K606 av Margareta Andrén och Carl-Johan Wilson (fp). För att underlätta
poströstning vid kyrkofullmäktigval borde enligt motionen posten ges
möjligheter att förbättra sin service. Tillfredsställande skyltning bör finnas
som talar om att poströstning pågår. Partier och övriga grupper som deltar i
valet bör få möjligheter att själva på postkontoren lägga ut valsedlar.

Utskottet

Utskottet delar regeringens uppfattning att förutsättningarna för att ändra
tidpunkten för kyrkofullmäktigvalen inte föreligger. Motionerna 1986/
87:K206 yrkande 10, 1987/88:K15 och K202 yrkande 10 avstyrks.

Förutsättningarna för en förbättrad service vid poströstningen i kyrkofullmäktigval
skulle ha förbättrats om kommitténs förslag till ändrad tidpunkt
för dessa val genomförts. Om det inom ramen för nuvarande ordning går att
förbättra servicen är en fråga som det närmast får ankomma på riksskatteverket
att pröva. Motion 606 avstyrks.

12. Tidsfristen vid grundlagsändring

Propositionen

Propositionen följer kommitténs förslag att förkorta från tio till nio månader
den minsta tid som enligt huvudregeln skall förflyta mellan den tidpunkt då
ett förslag till grundlagsändring första gången anmäls i kammaren och valet.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot förslaget.

13. Folkomröstningar

Propositionen

Kommitténs majoritet motsatte sig förslag om utvidgning av folkomröstningsinstitutet.
Justitieministern delar kommitténs uppfattning i denna
fråga. Ett ökat inslag av folkomröstningar skulle försvaga det representativa
styrelseskicket och motverka strävandena att stärka riksdagens ställning.

Motionerna

KU 1987/88:32

Frågan om vidgade möjligheter till folkomröstningar behandlas i flera
motioner. Krav framförs från samtliga borgerliga partier att en minoritet av
riksdagens ledamöter, vanligen en tredjedel, skall kunna utlösa en rådgivande
folkomröstning (se 1986/87:K206 yrk. 14,1987/88:K10 yrk. 3, K17 yrk. 1
delvis, K202 yrk. 15). Möjlighet till minoritetsinitiativ när det gäller
kommunala folkomröstningar behandlas också av moderata samlingspartiet
(1986/87:K206 yrk. 14, 1987/88:K202 yrk. 15). Tanken på beslutande
folkomröstningar i andra frågor än grundlagsfrågor tas upp av centerpartiet
och av Gunnar Hökmark (m) (1987/88:K17 yrk. 1 delvis resp. 1986/87:K224
och 1987/88:K219). Slutligen behandlas i några moderata motioner medborgarinitierade
folkomröstningar, s.k. folkinitiativ (1986/87:K206 yrk. 14,
K224, 1987/88:K202 yrk. 15 och K219).

Utskottet

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen.
Motionerna avstyrks.

14. Lagprövningsrätt och författningsdomstol

Propositionen

Kommitténs majoritet motsatte sig tanken på införande av en författningsdomstol.
Justitieministern delar denna uppfattning och framhåller att
konstruktionen med en författningsdomstol är främmande för vårt samhällsskick.

Motionerna

Frågan om förstärkt lagprövningsrätt behandlas i flera moderata motioner
(1986/87:K206 yrk. 7, K231 delvis, 1987/88:K202 yrk. 6). Enligt nu gällande
bestämmelser om lagprövning (11 kap. 14 § RF) får domstolar eller andra
offentliga organ inte tillämpa en föreskrift som de finner stå i strid med en
bestämmelse i grundlag eller en annan överordnad författning. Inte heller får
de tillämpa en föreskrift vid vars tillkomst stadgad ordning i något väsentligt
hänseende har åsidosatts. Om det är riksdagen eller regeringen som beslutat
föreskriften skall tillämpning dock underlåtas endast om felet är uppenbart.
Enligt motionerna bör lagprövning kunna ske även om avvikelsen inte är
uppenbar. En sådan ändring skulle göra att domstolar och myndigheter fick
större möjlighet att vägra tillämpa en grundlagsstridig lag.

I sammanhanget behandlas också en fråga som tas upp i två likalydande
motioner av Alf Svensson (c) (1986/87:K506 och 1987/88:K504). Den gäller
införande av en rätt för tjänstemän att vägra fatta beslut vid uppenbart
orimliga konsekvenser av lagtillämpning.

Flera motioner från moderata samlingspartiet och enskilda borgerliga
motionärer tar upp frågan om införande av en författningsdomstol (1986/
87:K206 yrk. 16, K227 yrk. 4, K231 delvis, 1987/88:K202 yrk.7, K213 samt
K225 yrk. 4). Enligt de moderata motionerna bör frågan om inrättandet av en

författningsdomstol, dess kompetens, sammansättning och verksamhet
snarast göras till föremål för en allsidig och inträngande utredning. Alf
Svensson (c) anser att speciellt när det gäller frågor kring den politiska
demokratin finns det skäl att grundlagen och vallagen kan få prövas utifrån
strikt juridiska aspekter. En författningsdomstol sägs också kunna ha stor
betydelse när det gäller enskilda medborgares mänskliga rättigheter. Enligt
Britta Bjelle (fp) skulle en författningsdomstols främsta uppgift vara att
säkerställa att regeringsformens fri- och rättigheter verkligen efterlevs av de
politiska organen och av myndigheterna.

Utskottet

Skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna bygger på en ingående
reglering i grundlag kompletterad med lagrådsgranskning, vissa minoritetsrättigheter
i riksdagen och med lagprövningsrätt som en yttersta garanti.
Utrymmet för lagprövning är snävt. För att tillämpning av en föreskrift som
beslutas av riksdagen eller regeringen skall kunna underlåtas krävs att
konflikten med grundlagen eller den stadgade proceduren är uppenbar. När
lagprövningsrätten skrevs in i regeringsformen 1979 framhöll utskottet
enhälligt (KU 1978/79:39) att riksdagen är den instans som är bäst ägnad att
pröva om en viss föreskrift är grundlagsenlig. Uppenbarhetsrekvisitet
medförde i detta fall enligt utskottets mening att riksdagens tillämpning av ett
visst grundlagsstadgande måste respekteras så länge den håller sig inom
ramen för en möjlig tolkning av bestämmelsen i fråga.

I några motioner föreslås att utrymmet för lagprövning vidgas genom att
uppenbarhetsrekvisitet tas bort. Enligt utskottet skulle en sådan förändring
medföra en icke önskvärd överföring av politisk makt från direkt eller
indirekt folkvalda organ till domstolar och administrativa myndigheter. En
på detta sätt vidgad lagprövningsrätt skulle också kunna leda till osäkerhet
om vad som är gällande rätt och skada förtroendet för rättsordningen.
Motionerna avstyrks.

De invändningar som kan riktas mot de nyss behandlade motionerna gäller
i än högre grad om förslaget att ge tjänstemän vidsträckta rättigheter att
vägra fatta beslut vid ”uppenbart orimliga konsekvenser av lagtillämpning”.
Även dessa motioner avstyrks.

Som en ytterligare förstärkning av lagprövningsrätten föreslås i ett antal
motioner att en författningsdomstol införs. Utskottet delar uppfattningen att
konstruktionen med en författningsdomstol är främmande för vårt samhällsskick.
Utskottet föreslår att samtliga motioner avslås.

15. Statligt partistöd

Propositionen

I propositionen tas frågan om en sänkning av den nuvarande gränsen på
2,5 % i röstandel vid riksdagsval som förutsättning för att statligt stöd skall
utgå till ett politiskt parti. Detta sker med anledning av en framställning från
miljöpartiet de gröna vari föreslås en sänkning till 1 %. Justitieministern
erinrar om att gränsen för kostnadsfria valsedlar år 1985 sänktes till denna

KU 1987/88:32

procentsats. Han anser dock att det inte finns något nödvändigt samband
mellan gränsen för statligt stöd till politiska partier och gränsen för den
röstandel som berättigar till kostnadsfria valsedlar. En sänkning av den
förstnämnda gränsen skulle dessutom utgöra ett avsteg från den fempartiöverenskommelse
från 1972 som ligger till grund för lagstiftningens utformning.

I propositionen föreslås att endast partier som på det sätt som föreslås på
annat håll i propositionen har anmält sitt deltagande i ett riksdagsval skall ha
rätt till statligt partistöd.

Motionerna

I motion K10 yrkande 4 (fp) föreslås att alla partier som har rätt till
kostnadsfria valsedlar också bör få ett partistöd motsvarande kostnaderna
för ett hushållsutskick. Riksdagen bör av regeringen begära förslag härom.

Enligt motion 1987/88:K708 yrkande 2 av Alf Svensson (c) talar mycket för
att den praktiska hanteringen - inte minst hos den centrala valmyndigheten -skulle underlättas genom skärpta registreringskrav och att man därefter
behandlade de politiska partierna likvärdigt när det gäller valservice m.m.
En alternativ möjlighet skulle vara att ett uppnått valresultat på minst 1 % av
rösterna skall ge likvärdig behandling. I ett annat yrkande (yrk. 3) i samma
motion föreslås att statligt partistöd skall börja utgå vid 1 % i röstandel. Ett
likalydande yrkande finns i motion 1986/87 :K708 av samme motionär.

Nuvarande regler

Ett parti tilldelas kostnadsfria valsedlar om partiet vid något av de två senaste
riksdagsvalen har fått mer än 1 % av rösterna i hela landet. Något statligt stöd
för att distribuera dessa valsedlar utgår inte. Däremot tillförsäkras ett parti
som uppfyller det nämnda villkoret att valsedlar med parti- och valbeteckning
(partimarkerade valsedlar) finns utlagda i röstningslokalerna.

Det statliga partistödets konstruktion baserar sig på valsystemets regler
om riksdagsrepresentation. Enligt huvudregeln utgår partistöd i form av ett
mandatbidrag för varje vunnet mandat i riksdagen. Ett parti som inte har
blivit företrätt i riksdagen vid något av de riksdagsval som skall beaktas enligt
partistödsreglerna får dock i stället för vunna mandat tillgodoräkna sig det
antal hela tiondels procentenheter som partiet har fått utöver 2,5. Detta
betyder att 2,6 % anses motsvara ett mandat, 2,7 % två mandat osv. upp till
3,9 % som motsvarar fjorton mandat. Denna reglering skall ses i belysning av
att ett parti som har 4 % av rösterna får minst fjorton mandat i riksdagen.

Utskottet

Ett bifall till motionerna skulle förutsätta en omprövning av det statliga
partistödets konstruktion. Utskottet är inte berett att förorda en sådan.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att flera av de partier som inte
erhåller statligt partistöd är representerade i de kommunala församlingarna
och därigenom får kommunalt partistöd. I en nyligen tillsatt utredning skall
frågan om det kommunala partistödets konstruktion prövas (se dir. 1988:5).
Motionerna K10 yrkande 4, 1986/87:K708 yrkande 3 och 1987/88:K708
yrkande 3 avstyrks.

KU 1987/88:32

Vad beträffar den i motion 1987/88:K708 yrkande 2 upptagna frågan delar
utskottet motionärens uppfattning att en mer likvärdig behandling av
partierna när det gäller valservice är önskvärd. Det gäller exempelvis gratis
tillhandahållande av inner- och ytterkuvert för valsedelsförsändelser (8 kap.

9 § vallagen) och av kopior av röstlängder [avd. II Folkbokföring m.m.
expeditionskungörelsen (1964:618)] samt viss annan service som för närvarande
endast erbjuds riksdagspartierna. En lämplig ordning är enligt
utskottet att alla partier som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått
mer än 1 % av rösterna också erhåller denna typ av valservice. Utskottet
framlägger förslag till ändring av 8 kap. 9 § vallagen. I övrigt får det ankomma
på regeringen att genomföra denna förändring, om möjligt i samband med
årets val. Detta bör med anledning av motionen ges regeringen till känna.

Om riksdagen följer utskottets avstyrkande av förslaget om förhandsanmälan
har även förslaget i propositionen om ändring i partistödslagen fallit.

16. Utlandssvenskarnas rösträtt
Motionerna

Grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt föreslås i motioner från
folkpartiet (1986/87:K709 yrk. 1), centerpartiet (1986/87:K201, 1987/
88:K201) samt av Alf Svensson (c) (1986/87:K227 yrk. 3, 1987/88:K225 yrk.
3) och av Stig Bertilsson (m) (1987/88:K222).

Enligt motion 1986/87:K234 av Wivi-Anne Radesjö och Rune Evensson
(s) bör regeringen överväga förslag om ändring av villkoren för utlandssvenskarnas
rösträtt. Syftet bör vara att den som varit borta från Sverige längre tid
än tio år inte bör ha rösträtt till riksdagen.

I motion 1987/88:K703 (c) behandlas frågan om svenska medborgares
röstning i Schweiz och Förbundsrepubliken Tyskland, där röstning för
svenska medborgare över huvud taget inte är tillåten resp. inte tillåten på
ambassader och konsulat. Motionärerna anser att den svenska regeringen på
nytt bör ta upp förhandlingar med regeringarna i dessa länder. Kravet från
svensk sida bör vara att svenska medborgare skall få samma möjligheter att
avge sina röster i dessa länder som i andra länder.

Utredningsarbete

Frågan om utlandssvenskarnas rösträtt behandlades av 1983 års rösträttskommitté
(se SOU 1984:11). Kommitténs majoritet förordade att regeringen
skulle verka för möjligheter för svenska medborgare som är fast bosatta i
andra stater att få rösträtt till boendelandets parlament efter en viss tid. En
tidsgräns skulle införas så att svenska medborgare som ej är bosatta i riket har
rösträtt i svenska riksdagsval om de någon gång under de senast förflutna tio
kalenderåren varit kyrkobokförda i Sverige. Förslaget har ej lett till
lagstiftning.

1985 tillsattes en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda frågan
om dubbla medborgarskap. Kommittén har avgett diskussionsbetänkandet
(Ds A 1986:6) Dubbelt medborgarskap. Kommitténs arbete fortsätter.

Utskottet

KU 1987/88:32

Enligt utskottet bör resultatet av tidigare och nu pågående utredningsarbete
avvaktas innan ställning tas till frågan om grundlagsreglering av utlandssvenskarnas
rösträtt. Motionerna avstyrks.

Även ställningstagandet till frågan om villkoren för utlandssvenskarnas
rösträtt bör anstå i väntan på slutförandet av detta utredningsarbete.
Motionen i denna fråga avstyrks således också.

Vad beträffar frågan om svenska medborgares röstning i Schweiz och
Förbundsrepubliken Tyskland vill utskottet erinra om att frågan behandlades
hösten 1987 (KU 1987/88:15 s. 10). Utskottet uttalade därvid att det var
angeläget att utrikesdepartementet liksom hittills aktivt verkar för att
säkerställa svenska medborgares rösträtt. Utskottet utgick från att kontakter
tas i syfte att om möjligt öka förutsättningarna för svensk röstning även i
sådana länder som för närvarande inte erbjuder dessa möjligheter. Reservation
förelåg från ledamöterna från moderata samlingspartiet och folkpartiet.
Centerledamöterna avgav ett särskilt yttrande.

Utskottet vidhåller sin uppfattning i denna fråga och föreslår att motion
1987/88:K703 avslås.

17. Valprövningsnämndens sammansättning

Motionen

I motion 1987/88:K217 (fp) föreslås att riksdagen beslutar om ändring av
valprövningsnämndens sammansättning så att alla partier i riksdagen garanteras
plats i nämnden.

Tidigare behandling

En motion med samma innehåll behandlades av utskottet hösten 1987 (KU
1987/88:15). Utskottet erinrade om att valprövningsnämnden vid sin tillkomst
förutsattes bli utsedd med tillämpning av reglerna om proportionalitetsval.
Förslaget att alla partier som är representerade i riksdagen skulle
beredas ordinarie plats i nämnden skulle leda till en otympligt stor nämnd.
Mot denna bakgrund och med beaktande av valprövningsnämndens uppgifter
avstyrkte utskottet motionen. I en reservation (fp + vpk) förordades en
skyndsam översyn av reglerna för valprövningsnämndens sammansättning
med utgångspunkt från motionens förslag. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet

Utskottet har inte funnit anledning att ändra sin ovan angivna ståndpunkt.
Motionen avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande organisationernas roll
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K205 yrkande 1, 1986/
87:K207 såvitt nu är i fråga, 1986/87:K212 samt 1987/88:K205 såvitt nu
är i fråga.

2. beträffande negativ föreningsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K207 såvitt nu är i fråga,
1987/88:K202 yrkande 8, 1987/88:K204, 1987/88:K205 såvitt nu är i
fråga samt 1987/88:K215 yrkande 1,

3. beträffande reformer på grundlagsområdet

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:K17 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga och 1987/88:K226,

4. beträffande konstitutionsutskottets kontroll
att riksdagen avslår motion 1987/88:K220,

5. beträffande riksdagsledamöternas rekrytering
att riksdagen avslår motion 1986/87:K306,

6. beträffande mandatperiodens längd och den gemensamma valdagen att

riksdagen avslår motionerna 1986/87:K206 yrkande 9, 1986/
87:K227 yrkande 1,1986/87:K230 yrkande 1,1986/87:K613 yrkande 3,
1987/88:K11 yrkande 8, 1987/88:K17 yrkande 1 såvitt nu är i fråga,
1987/88:K202 yrkande 9 samt 1987/88:K225 yrkande 1,

7. beträffande valsamverkan mellan partier

att riksdagen avslår motion 1987/88 :K708 yrkande 1,

8. beträffande fyraprocentsspärren

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K203,1986/87:K227 yrkande
2, 1987/88:K11 yrkandena 2 och 7, 1987/88:K13 yrkande 1 samt
1987/88:K225 yrkande 2,

9. beträffande upplösningsrätten

att riksdagen avslår motion 1987/88:K17 yrkande 1 såvitt nu är i fråga,

10. beträffande tidsfristen för extra val
att riksdagen godkänner propositionen,

11. beträffande personval

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K230 yrkande 2 och 1987/
88:K17 yrkande 1 såvitt nu är i fråga,

12. beträffande förhandsanmälan av parti

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Kil yrkandena 1,4, 5
och 6, 1987/88:K13 yrkande 3 samt 1987/88:K17 yrkande 2 avslår
propositionen såvitt gäller

a) 3 kap. 7 § förslaget till lag om ändring i regeringsformen,

b) 5 kap. 1-9 §§, 6 kap. 3, 5 och 9 §§, 9 kap. 6 §, 14 kap. 4 och 5 §§
samt rubriken till 5 kap. förslaget till lag om ändring i vallagen
(1972:620),

c) 8a och 28 §§ samt rubriken närmast före 8a § förslaget till lag om
ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval samt

d) förslaget till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till
politiska partier,

13. beträffande registrerad symbol pä valsedel
att riksdagen avslår motion 1987/88:K12,

14. beträffande användningen av ortsnamn i partibeteckning
att riksdagen avslår motion 1986/87:K706,

15. beträffande problem med den fria nomineringsrätten

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:K707 godkänner propositionen,

KU 1987/88:32

16. beträffande fördelning av utjämningsmandat pä valkretsar
att riksdagen godkänner propositionen,

17. beträffande tidpunkten för kyrkofullmäktigvalen

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K206 yrkande 10, 1987/
88.K15 samt 1987/88:K202 yrkande 10,

18. beträffande poströstning i kyrkofullmäktigval
att riksdagen avslår motion 1986/87:K606,

19. beträffande tidsfristen för grundlagsändring

att riksdagen antar såsom vilande i bil. 1 intaget förslag till ändring i
regeringsformen,

20. beträffande folkomröstningar

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K206 yrkande 14, 1986/
87:K224,1987/88:K10 yrkande 3,1987/88:K17 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga, 1987/88:K202 yrkande 15 samt 1987/88:K219,

21. beträffande förstärkt lagprövningsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K206 yrkande 7, K231 såvitt
nu är i fråga samt 1987/88:K202 yrkande 6,

22. beträffande rätt för tjänstemän att fatta beslut i vissa fall
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K506 och 1987/88:K504,

23. beträffande införande av en författningsdomstol

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K206 yrkande 16, 1986/
87:K227 yrkande 4, 1986/87:K231 såvitt nu är i fråga, 1987/88:K202
yrkande 7, 1987/88:K213 samt 1987/88:K225 yrkande 4,

24. beträffande statligt partistöd

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K708 yrkande 3,1987/88:K10
yrkande 4 samt 1987/88:K708 yrkande 3,

25. beträffande valservice

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:K708 yrkande 2
godkänner utskottets förslag till ändring i vallagen samt som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. beträffande grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K201, 1986/87:K227 yrkande
3, 1986/87:K709 yrkande 1, 1987/88:K201, 1987/88:K222 samt 1987/
88:K225 yrkande 3,

27. beträffande villkoren för utlandssvenskarnas rösträtt
att riksdagen avslår motion 1986/87:K234,

28. beträffande svenska medborgares rösträtt i Schweiz och Förbundsrepubliken
Tyskland

att riksdagen avslår motion 1987/88.K703,

29. beträffande valprövningsnämndens sammansättning
att riksdagen avslår motion 1987/88:K217,

30. beträffande ändring i vallagen (1972:620)
att riksdagen antar i bil. 2 intaget lagförslag,

31. beträffande ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval
att riksdagen antar i bil. 3 intaget lagförslag,

32. beträffande ändring i lagen (1987:1336) om brevröstning i
Förbundsrepubliken Tyskland

att riksdagen antar i bil. 4 intaget lagförslag,

KU 1987/88:32

33. beträffande ändring i folkomröstningslagen (1979:369)
att riksdagen antar i bil. 5 intaget lagförslag.

Stockholm den 22 mars 1988
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo
(fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg
(s), Börje Stensson (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Nils
Berndtson (vpk), Ulla Pettersson (s), Inger Koch (m). Ture Ångqvist (s) och
Christina Pettersson (s).

Reservationer

1. Negativ föreningsrätt (mom. 2)

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp). Elisabeth Fleetwood (m). Bengt Kindbom (c) och Inger Koch (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Beträffande
frågan” och slutar med ”Motionerna avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Den positiva föreningsrätten, dvs. rätten att fritt ansluta sig till och tillhöra
en förening, finns inskriven i grundlagen och i medbestämmandelagen. Det
borde enligt utskottet vara en självklarhet att med rätten att tillhöra en
förening också följer rätten att slippa tillhöra en förening. Så har också
föreningsrätten tolkats i ett uttalande av Europakommissionen för mänskliga
rättigheter.

I Sverige är dock rätten att stå utanför en förening ingen självklarhet.
Fackliga organisationer ser sig oförhindrade att genom mycket långtgående
åtgärder försöka tvinga in arbetstagare som medlemmar. Åtgärder som kan
betecknas som svartlistning av icke medlemmar förekommer också. Mycket
tyder på att föreningsrätten kommit att tolkas som om den ger föreningen
obegränsad rätt att bestämma över sina medlemmar - att skriva sina egna
lagar. En sådan tolkning kan givetvis inte accepteras i en demokrati.

Med rätten att ansluta sig till en förening borde rimligen också följa rätten
att utträda ur en förening. Denna rätt är ingen självklarhet i Sverige.
Arbetsdomstolen har emellertid vid flera tillfällen fastställt att en medlem i
en facklig organisation äger rätt att lämna organisationen på egen begäran.
Det förekommer dock att fackliga organisationer nekar eller ställer upp
svårigheter om en medlem önskar utträda.

Enligt utskottets mening är den elementära mänskliga rättigheten att själv
besluta om utträde ur en organisation av så väsentlig karaktär att den inte av
lagstiftaren bör delegeras till enskilda organisationers avgörande. För att

KU 1987/88:32

garantera den enskildes frihet att själv välja eller avstå från medlemskap i
t.ex. en facklig organisation bör därför den negativa föreningsrätten, såsom
förordas i motionerna 1986/87:K207, 1987/88:K202, 204, 205 och 215,
grundlagsfästas.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande negativ föreningsrätt
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K207 såvitt nu är i
fråga, 1987/88:K202 yrkande 8,1987/88:K204,1987/88:K205 såvitt nu
är i fråga samt 1987/88:K215 yrkande 1 hos regeringen begär förslag till
ändring i regeringsformen,

2. Reformer på grundlagsområdet (mom. 3)

Bertil Fiskesjö (c) och Bengt Kindbom (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”Motionerna avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är det angeläget att reformarbetet på författningsområdet
fortsätter. Vilken inriktning detta arbete bör har anges i det följande.

Fyraårig mandatperiod och skilda valdagar

Mandatperioden för de valda församlingarna bör förlängas till fyra år
samtidigt som en ordning med skilda valdagar för riksdagsval och kommunala
val införs. Allmänna val skall således hållas vartannat år till kommunfullmäktige
och landsting. Huvudmotivet för en förlängning av mandatperioden
är behovet av en mer långsiktig planering såväl på riksplanet som i
kommunerna. Omsorgen om den kommunala demokratin är det viktigaste
skälet för skilda valdagar.

Folkomröstningsinstitutet

Folkomröstningsinstitutet bör ses över och omprövas. Den ordning som nu
gäller - i alla frågor utom grundlagsfrågor - är otillfredsställande. Den
innebär nämligen dels att majoriteten i riksdagen ensidigt bestämmer vad
som kan bli föremål för omröstning, dels att omröstningsalternativen i
princip kan vara hur många som helst och dels att tolkningen av omröstningsresultaten
blir en fråga för majoritetsbeslut i riksdagen. Vad som bl.a. bör
övervägas är således dels att ge en minoritet rätt att få ut en fråga till
omröstning, dels att ett riksdagsbeslut i sakfrågan skall föregå omröstningen
- det ger medborgarna möjlighet att entydigt säga ja eller nej - och dels att
omröstningsresultatet skall vara bindande.

Klara grundlagsregler

Trots att vår grundlag är av sent datum har vid flera tillfällen olika
bestämmelser orsakat uppslitande tvister vad gäller innebörd och tolkning.
Detta är olyckligt. Det innebär att tilltron till grundlagen som ett övergripande
och rättsligt bestämmande dokument sviktar och att grundlagen förfaller
till ett objekt för tolkning i den riktning som passar en för tillfället

KU 1987/88:32

bestämmande majoritet. Grundlagen bör hållas fräsch. Oklarheter bör tas
upp till förnyade överväganden för att åstadkomma skrivningar som inte kan
föranleda oenighet om innebörden. Exempel på tolkningsfrågor som bör tas
upp i reformarbetet är innebörden av egendomsskyddet, distinktionen
mellan avgifter och skatter, retroaktiviteten i beskattningen, fördelningen av
normgivningsmakten mellan riksdag, regering och underlydande förvaltningsmyndigheter.
Lagrådets roll bör förstärkas för att därmed öka garantierna
för att lagar som antas av riksdagen inte strider mot grundlag och de
internationella konventioner som Sverige förbundit sig att följa.

Personval

Propositionen tar inte upp folkstyrelsekommitténs förslag om ett ökat inslag
av personval. Utskottet beklagar detta. Större möjligheter för medborgarna
att inte bara rösta på parti utan också på person skulle vara ett vitaliserande
och ur demokratisk synpunkt betydelsefullt inslag i valhandlingen.

Riksdagsupplösning och extra val

Enligt nuvarande regler kan regeringen förordna om extra val. Detta är
enligt utskottets mening principiellt felaktigt. Riksdagen är vald av svenska
folket i allmänna val. Regeringen är - genom valet av statsminister - tillsatt
av riksdagen. Det är således i högsta grad inkonsekvent att regeringen skall
kunna avbryta riksdagens mandatperiod. Riksdagen är inget regeringsorgan.
Tvärtom är det riksdagen som enligt författningen har att helt bestämma om
fortbestånd och avgång. Regeringens rätt att anordna extra val och upplösa
den folkvalda riksdagen är inte förenlig med riksdagens överhöghet i övrigt.
Denna rätt bör således avskaffas. Om institutet extra val skall finnas kvar bör
det vara riksdagen själv som beslutar.

Vad som här sagts om behovet av fortsatt reformarbete på författningsområdet
och om inriktningen av detta arbete bör med bifall till motion K17 ges
regeringen till känna. Med detta tillkännagivande får motion 1987/88:K226
anses besvarad.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande reformer pä grundlagsområdet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:K17 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och
förklarar motion 1987/88:K226 besvarad med utskottets yttrande,

3. Mandatperiodens längd och den gemensamma valdagen
(mom. 6)

Bertil Fiskesjö (c) och Bengt Kindbom (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
beklagar” och slutar på med ”samtliga motioner.” bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts i reservation 2 bör fyraåriga
mandatperioder och skilda valdagar ingå som ett led i det fortsatta
reformarbetet på grundlagsområdet. Samtliga motioner tillstyrks.

KU 1987/88:32

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande mandatperiodens längd och den gemensamma valdagen att

riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K206 yrkande 9,
1986/87:K227 yrkande 1, 1986/87:K230 yrkande 1, 1986/87:K613
yrkande 3,1987/88:K11 yrkande 8,1987/88:K17 yrkande 1 såvitt nu är
i fråga, 1987/88:K202 yrkande 9 samt 1987/88:K225 yrkande 1 hos
regeringen begär förslag till ändring i regeringsformen och vallagen,

4. Valsamverkan mellan partier (mom. 7, motiveringen)

Bertil Fiskesjö (c) och Bengt Kindbom (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 12 som börjar med ”Beträffande frågan” och slutar med
”Motionen avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig kritiskt till uttalandet av folkstyrelsekommittén om
samverkan mellan partier. Denna upprepas nu, om än i försiktigare ordalag, i
propositionen. Utskottet vill betona att enligt en stabil och viktig rättslig
tradition i vårt land kan man inte lagstifta genom motivuttalande. Om sådana
uttalanden skall ha någon rättslig verkan förutsätter det en ändring av den
gällande rättsregeln. Utskottet vill emellertid i likhet med folkstyrelsekommittén
och justitieministern inte förändra valsystemet. Motionens förslag om
ändringar i valsystemet för att underlätta valsamverkan mellan partier
avstyrks därför.

5. Fyraprocentsspärren (mom. 8)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”1 spärrfrågan”
och slutar med ”motionerna avslås.” bort ha följande lydelse:
Fyraprocentsspärren innebar i det senaste riksdagsvalet att ett parti kan
samla omkring 220 000 röster utan att erhålla ett enda riksdagsmandat.
Spärren är därtill så utformad att ett fåtal röster kan avgöra om ett parti
erhåller 14 mandat eller blir helt orepresenterat, beroende på vilken sida om
spärren det hamnar.

Erfarenheterna av 1985 års riksdagsval visar också att det varit möjligt för
ett parti att ta sig in i riksdagen utan att få stöd av minst 4 % av väljarkåren,
genom att ett parti som medverkat till spärrens tillkomst kringgått reglerna.
Folkstyrelsekommittén konstaterade att det inte är möjligt att genom
lagstiftning effektivt förhindra ett upprepande av vad som skedde 1985 utan
att andra demokratiska värden åsidosätts. Den rimliga slutsatsen är enligt
utskottet att spärren överlevt sig själv och att den därför bör avskaffas. Skulle
man inte vara beredd att helt avskaffa spärren bör övervägas att genom en
trappstegsformad spärr mildra de tröskeleffekter den nuvarande spärren har.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande fyraprocentsspärren
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K203 och 1987/88:K13

KU 1987/88:32

yrkande 1 samt med anledning av motionerna 1986/87:K227 yrkande
2,1987/88:K11 yrkandena 2 och 7 och 1987/88:K225 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

6. Upplösningsrätten (mom. 9)

Bertil Fiskesjö (c) och Bengt Kindbom (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Kommittén
framhöll” och slutar med ”Motionen avstyrks.” bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts i reservation 2 förordar utskottet att
frågan om upplösningsrättens avskaffande tas upp i det fortsatta reformarbetet
på grundlagsområdet. Motion K17 tillstyrks.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande upplösningsrätten
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:K17 såvitt nu är i fråga som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Personval (mom. 11)

Birgit Friggebo (fp) och Börje Stensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Partiernas
roll” och slutar med ”Motionerna avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Det svenska valsystemet ger väljarna små möjligheter att välja kandidat
inom partierna. Särskilt i stora valkretsar och inom de stora partierna är detta
påtagligt. Väljarna får lätt en känsla att valet vad beträffar personer är
avgjort på förhand och att ”partiapparaten” sitter inne med den verkliga
makten. Det leder också till att riksdagsledamöterna riskerar att uppfatta
sina uppdragsgivare som bara partimedlemmar och inte som väljare.
Avståndet mellan väljare och valda blir stort.

Folkstyrelsekommitténs förslag, som förs fram i motion K17, ändrar enligt
utskottets mening inte i någon avgörande grad den ordning som för
närvarande gäller beträffande den enskilde väljarens möjligheter att göra
personval. Regeringen bör ta fram en metod som innehåller betydligt större
inslag av personval i valsystemet. Motionen K230 tillstyrks.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande personval
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K230 yrkande 2 och med
avslag på motion 1987/88:K17 yrkande 1 såvitt nu är i fråga som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Personval (mom. 11)

Bertil Fiskesjö (c) och Bengt Kindbom (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Partiernas
roll” och slutar med ”Motionerna avstyrks.” bort ha följande lydelse:

KU 1987/88:32

Med hänvisning till vad som anförts i reservation 2 anser utskottet att
ökade möjligheter till personval i enlighet med folkstyrelsekommitténs
förslag bör ingå i det fortsatta reformarbetet på författningsområdet. Motion
K17 tillstyrks och motion K230 avstyrks.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande personval
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:K17 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga och med avslag på motion 1986/87:K230 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Tidpunkten för kyrkofullmäktigvalen (mom. 17)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Inger Koch (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”K202 yrkande 10 avstyrks.” bort ha följande lydelse:
Genom de kyrkliga valens förläggning i oktober samma år som de
allmänna valen har sämsta tänkbara förutsättning för en kyrklig valdebatt
skapats. Valdeltagandet är som regel mycket lågt.

Enligt utskottets mening bör alla kyrkliga val samlas till en ny kyrkans
valdag. Som föreslogs av folkstyrelsekommittén bör denna valdag placeras i
oktober året före kommunfullmäktigvalen. Förändringen skulle innebära att
ökad uppmärksamhet från väljare, partiorganisationer och media skulle
riktas mot de kyrkliga valen. Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet motionerna 1986/87:K206 yrkande 10 och 1987/88:K202 yrkande

10. Motion K15, vari föreslås att kyrkovalen förläggs till den gemensamma
valdagen, avstyrks.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

17. beträffande tidpunkten för kyrkofullmäktigvalen
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K206 yrkande 10 och
1987/88:K202 yrkande 10 och med avslag på motion 1987/88:K15 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Folkomröstningar (mom. 20)

Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Börje Stensson (fp), Elisabeth
Fleetwood (m) och Inger Koch (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”Motionerna avstyrks.” bort ha följande lydelse:
Den svenska författningen har - jämfört med många andra länders - ett
begränsat minoritetsskydd. Det finns enligt utskottets uppfattning anledning
att i olika sammanhang stärka minoriteternas rätt. Det ter sig naturligt att en
kvalificerad minoritet i riksdagen i vissa lägen skall ha rätt att föra en fråga
direkt till rådgivande folkomröstning.

Skälen för att utöka möjligheterna till folkomröstning är flera. Nya frågor
kan snabbt bli aktuella där de politiska partierna inte kan göra anspråk på att
tala för en samlad folkopinion. Vissa frågor skär genom partilinjerna eller

KU 1987/88:32

följer inte traditionella skiljelinjer i politiken.

Mot denna bakgrund framstår det som viktigt att en minoritet inom
riksdagen ges möjlighet att få till stånd folkomröstning. Självfallet bör denna
rätt omgärdas av vissa inskränkningar. Så bör t.ex. folkomröstning inte äga
rum i budgetfrågor.

Enligt utskottets mening bör frågan snarast bli föremål för ny behandling i
lämpligt sammanhang i syfte att mer fullständigt och inträngande bereda
frågan. Inriktningen bör vara att låta en minoritet på förslagsvis en tredjedel
av riksdagens ledamöter få till stånd folkomröstning. Även andra former för
att utlösa en sådan omröstning, t.ex. folkinitiativ, bör utredas i sammanhanget.
Däremot bör det klart fastslås i förutsättningarna för utredningsarbetet
att omröstningarna skall vara rådgivande.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet samtliga motioner
utom K17 vari föreslås att omröstningsresultaten skall vara bindande.

dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

20. beträffande folkomröstningar
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K206 yrkande 14,
1986/87:K224,1987/88:K10 yrkande 3,1987/88:K202 yrkande 15 samt
1987/88:K219 samt med avslag på motion 1987/88:K17 såvitt nu är i
fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Folkomröstningar (morn. 20)

Bertil Fiskesjö (c) och Bengt Kindbom (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”Motionerna avstyrks.” bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts i reservation 2 anser utskottet att
folkomröstningsfrågan bör ingå i det fortsatta reformarbetet på författningsområdet.
Även frågan om huruvida omröstningsresultatet skall vara bindande
eller ej bör ingå i prövningen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionerna.

dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

20. beträffande folkomröstningar
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:206 yrkande 14,
1986/87:K224, 1987/88:K10 yrkande 3, 1987/88:K17 yrkande 1 såvitt
nu är i fråga, 1987/88:K202 yrkande 15 samt 1987/88:K219 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Förstärkt lagprövningsrätt (mom. 21)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Inger Koch (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”1 några” och
slutar med ”Motionerna avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet har nuvarande reglering med krav på uppenbar avvikelse
som grund för lagprövning skapat utrymme för lagstiftning som stämmer
mindre väl överens med regeringsformens krav. En utvidgad lagprövnings -

KU 1987/88:32

3 Riksdagen 1987/88. 4 sami Nr 32

Rättelse: S. 40 diverse ändringar på raderna 4, 5, 9-13

rätt bör därför införas. Lagprövning bör kunna ske även om avvikelsen inte
är uppenbar. En sådan ändring skulle göra att domstolar och myndigheter
fick större möjlighet att vägra tillämpa grundlagsstridig lag. Det finns enligt
utskottets mening dock anledning att räkna med att sådan lagprövning även i
framtiden kommer att äga rum endast vid sällsynta tillfällen. Motionerna
tillstyrks.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

21. beträffande förstärkt lagprövningsrätt
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K206 yrkande 7,
1986/87:K231 såvitt nu är i fråga samt 1987/88:K202 yrkande 6 antar
som vilande följande lydelse av 11 kap. 14 § regeringsformen:
Finner domstol eller annat offentligt organ att en föreskrift står i strid med
bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning eller att stadgad
ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, får
föreskriften icke tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

13. Införande av författningsdomstol (mom. 23)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Inger Koch (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Sorn en” och
slutar med ”motioner avslås.” bort ha följande lydelse:

Det kan enligt utskottet tänkas att en utvidgad lagprövningsrätt inte skulle
vara tillräcklig för att garantera en grundlagsenlig lagstiftning och lagtillämpning.
Därför kan det finnas skäl att utreda frågan om införandet av en
författningsdomstol.

En författningsdomstol i Sverige skulle ha till främsta uppgift att vaka över
att de i grundlagen förankrade fri- och rättigheterna inte kränks. Utvecklingen
på detta område inger utskottet betänkligheter. Inte minst gäller det
skyddet för den enskildes integritet. Behovet av att få vissa frågor med
anknytning till grundlag och t.ex. vallag prövade, utifrån strikt juridiska
utgångspunkter, framstår i dag som alltmer markerat.

Enligt utskottet bör frågan om inrättande av en författningsdomstol, dess
kompetens, sammansättning och verksamhet snarast göras till föremål för en
allsidig och inträngande utredning. Motionerna tillstyrks.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

23. beträffande införande av en författningsdomstol
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K206 yrkande 16,
1986/87:K227 yrkande 4, 1986/87:K231 såvitt nu är i fråga, 1987/
88:K202 yrkande 7, 1987/88:K213 samt 1987/88:K225 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

KU 1987/88:32

14. Statligt partistöd (mom. 24)

KU 1987/88:32

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Börje Stensson (fp), Bengt Kindbom
(c) och Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Ett bifall” och
slutar med ”yrkande 3 avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Ett bifall till motionerna 1986/87:708 yrkande 3 och 1987/88:708 yrkande 3
skulle förutsätta en omprövning av det statliga partistödets konstruktion.
Utskottet är inte berett att förorda en sådan. Motionerna avstyrks. Enligt
utskottet är det däremot rimligt att de partier som erhåller gratis valsedlar
också får sina kostnader för ett hushållsutskick av dessa valsedlar täckta
genom statliga medel. Det får ankomma på regeringen att finna den bästa
formen för detta stöd och återkomma till riksdagen med förslag. Vad
utskottet nu anfört bör med bifall till motion K10 yrkande 4 ges regeringen till
känna.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

24. beträffande statligt partistöd
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:K10 yrkande 4 och med
avslag på motionerna 1986/87:K708 yrkande 3 och 1987/88:K708
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

15. Grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt (mom.
26)

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c) och Inger Koch (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Enligt
utskottet” och slutar med ”Motionerna avstyrks.” bort ha följande lydelse:
Enligt gällande lag har så gott som alla utlandssvenskar rösträtt, men den
är inte grundlagsreglerad. De senaste årens debatt och utveckling har enligt
utskottets uppfattning visat att detta är otillfredsställande. Genom ett enda
riksdagsbeslut med enkel majoritet kan svenska medborgare som vistas
utomlands berövas möjligheten att utöva sin rösträtt. Det är därför av stor
betydelse att skyddet för rösträtten förstärks. Detta bör enligt utskottets
mening ske genom att nuvarande bestämmelser om utlandssvenskarnas
rösträtt skrivs in i 3 kap. 2 § regeringsformen. Utskottet tillstyrker således
motionerna.

dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

26. beträffande grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K201, 1986/87:K227
yrkande 3, 1986/87:K709 yrkande 1, 1987/88:K201, 1987/88:K222
samt 1987/88:K225 yrkande 3 som vilande antar följande lydelse av 3
kap. 2 § regeringsformen:

Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som är eller
någon gång har varit bosatt i riket. Den som icke har uppnått aderton års

ålder senast på valdagen eller som är omyndigförklarad av domstol har ej
rösträtt.

Fråga huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grund av
en före valet upprättad röstlängd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

16. Svenska medborgares rösträtt i Schweiz och i
Förbundsrepubliken Tyskland (mom. 28)

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c) och Inger Koch (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”1987/88:K703 avslås.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det helt otillfredsställande att svenskar som vistas i
Schweiz inte alls kan avge sina röster i värdlandet och att de svenska väljarna i
Västtyskland skall vara hänvisade till enbart brevröstning.

Utskottet anser därför att den svenska regeringen på nytt bör ta upp
förhandlingar med regeringarna i Schweiz och Förbundsrepubliken Tyskland
i denna fråga. Kravet från svensk sida bör givetvis vara att svenska
medborgare skall få samma möjligheter att avge sina röster i dessa länder
som i alla andra. Motionen tillstyrks.

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

28. beträffande svenska medborgares rösträtt i Schweiz och Förbundsrepubliken
Tyskland

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:K703 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Valprövningsnämndens sammansättning (mom. 29)

Birgit Friggebo (fp), Börje Stensson (fp) och Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”Motionen avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Av principiella skäl anser utskottet i likhet med motionärerna att varje
parti som är representerat i riksdagen och som klarat fyraprocentsspärren
bör ha en plats i valprövningsnämnden. Nämnden är en rättsinstans och
behöver därför i sin sammansättning inte svara mot partiernas styrka i
riksdagen. Under vissa perioder har också från riksdagen fristående domare
utsetts till ledamöter och suppleanter. Utskottet anser att det för den
demokratiska insynen och en oberoende prövning är viktigt att alla
riksdagspartier är företrädda i nämnden och vill därför förorda att reglerna
skyndsamt ses över av regeringen. Motionen tillstyrks.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

29. beträffande valprövningsnämndens sammansättning

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:K217 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

KU 1987/88:32

Särskilt yttrande

KU 1987/88:32

Villkoren för utlandssvenskarnas rösträtt (mom. 27)

Nils Berndtson (vpk) anför:

Jag anser det knappast rimligt att de som utvandrat för årtionden sedan, och
därefter kanske inte haft några kontakter med Sverige, alltjämt skall ha
rösträtt till riksdagen och vara valbara. En tidsgräns, förslagsvis på tio år,
borde finnas. Jag har emellertid i avvaktan på den beredning som utskottet
hänvisar till inte ställt något yrkande.

1 Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 15 § regeringsformen' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

Grundlag stiftas genom två likaly- Grundlag stiftas genom två likalydande
beslut. Det andra beslutet får dande beslut. Det andra beslutet får

ej fattas, förrän det efter det första ej fattas, förrän det efter det första

beslutet har hållits val till riksdagen i beslutet har hållits val till riksdagen i

hela riket och den nyvalda riksdagen hela riket och den nyvalda riksdagen

har samlats. Vidare skall minst tio har samlats. Vidare skall minst nio

månader förflyta mellan den tid- månader förflyta mellan den tidpunkt
då ärendet första gången an- punkt då ärendet första gången anmäldes
i riksdagens kammare och mäldes i riksdagens kammare och

valet, såvida icke konstitutionsut- valet, såvida icke konstitutionsutskottet
genom beslut, som fattas skottet genom beslut, som fattas

senast vid ärendets beredning och senast vid ärendets beredning och

varom minst fem sjättedelar av leda- varom minst fem sjättedelar av ledamöterna
förenar sig, medgiver un- möterna förenar sig, medgiver undantag
härifrån. dantag härifrån.

Riksdagen får icke såsom vilande antaga ett förslag om stiftande av

grundlag, som är oförenligt med annat vilande grundlagsförslag, utan att

samtidigt förkasta det först antagna förslaget.

Folkomröstning om vilande grundlagsförslag skall anordnas, om yrkande
därom framställes av minst en tiondel av riksdagens ledamöter och minst en
tredjedel av ledamöterna röstar för bifall till yrkandet. Sådant yrkande skall
framställas inom femton dagar från det att riksdagen antog grundlagsförslaget
som vilande. Yrkandet skall ej beredas i utskott.

Folkomröstningen skall hållas samtidigt med det val till riksdagen som
avses i första stycket. Vid omröstningen får de som har rösträtt vid valet
förklara huruvida de godtar det vilande grundlagsförslaget eller ej. Förslaget
är förkastat, om de flesta av dem som deltager i omröstningen röstar mot
förslaget och de till antalet är fler än hälften av dem som har avgivit godkända
röster vid riksdagsvalet. I annat fall upptager riksdagen förslaget till slutlig
prövning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

KU 1987/88:32

Bilaga 1

1 Regeringsformen omtryckt 1985:866.

2 Förslag till

Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom föreskrivs i fråga om vallagen (1972:620)*
dels att 7 kap. 2 §, 8 kap. 9 §, 10 kap. 1, 7 och 13 §§, 11 kap. 6 a § samt 14
kap. 9 och 15 b §§ skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 6 kap. 7 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

7a §

Om någon har angetts som kandidat
på en valsedelsblankett som tillhandahålls
med kandidatnamn vid
ett val utan att han har samtyckt till
det, kan han anmäla detta till länsstyrelsen.
Till anmälningen, som skall
göras skriftligen, skall fogas ett exemplar
av valsedeln. Länsstyrelsen
skall föra en förteckning över de
anmälningar som kommer in före
valet.

7 kap.

2 §

Röstkort upprättas för den som är upptagen i allmän röstlängd av lokala
skattemyndigheten och för den som är upptagen i särskild röstlängd av
länsstyrelsen.

Vid ordinarie val till riksdagen och
val i hela riket av landstingsledamöter
och kommunfullmäktige skall
röstkorten sändas till de röstberättigade
senast 30 dagar före valdagen.
Vid annat val skall röstkorten sändas
till de röstberättigade senast 20 dagar
före valdagen.

För val som äger rum samtidigt upprättas gemensamt röstkort.

KU 1987/88:32

Bilaga 2

' Lagen omtryckt 1987:1334.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

9 §

Valkuvert tillställs valnämnder och röstmottagare. Fönsterkuvert som
avses i 5 § tillställs rösttmottagare.

Valkuvert får lämnas ut endast i samband med röstning. Inner- och
ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall i god tid före valet finnas tillgängliga 1.

hos valnämnden och hos de personer åt vilka nämnden har uppdragit att gå
väljarna till handa i sådant hänseende,

2. på postkontor samt hos lantbrevbärare som tar emot valsedelsförsändelser,

3. hos utlandsmyndigheter och på fartyg där röstning skall äga rum.

Inner- och ytterkuvert för valse- Inner- och ytterkuvert för valsedelsförsändelse
skall dessutom på delsförsändelse skall dessutom på

begäran kostnadsfritt tillhandahållas begäran kostnadsfritt tillhandahållas

parti som är representerat i riks- parti som vid något av de tvä senaste

dagen. riksdagsvalen har fått mer än en

procent av rösterna i hela landet.

10 kap.
1 §

Vid ordinarie val till riksdagen och
val i hela riket av landstingsledamöter
och kommunfullmäktige får röstning
ske på varje postkontor inom
riket från och med den tjugofjärde
dagen före valdagen till och med
valdagen. Vid annat val får röstning
på postkontor ske från och med den
sjuttonde dagen före valdagen till
och med valdagen.

Vid ordinarie val till riksdagen och
val i hela riket av landstingsledamöter
och kommunfullmäktige får röstning
ske på varje postkontor inom
riket från och med den tjugofjärde
dagen före valdagen till och med
valdagen. Vid andra val får röstning
på postkontor ske från och med den
tionde dagen före valdagen till och
med valdagen.

Att röstning på postkontor kan begränsas i vissa fall framgår av 2 §.

7 §

När val skall förrättas, bestämmer centrala valmyndigheten efter samråd
med utrikesdepartementet hos vilka svenska utlandsmyndigheter röstning
skall äga rum. Vid val som ej omfattar hela riket får dock centrala
valmyndigheten bestämma att röstning hos svensk utlandsmyndighet ej skall
äga rum.

Röstning hos utlandsmyndighet
får börja tidigast den tjugofjärde
dagen före valdagen och pågå så
länge att avgivna valsedlar kan beräknas
vara centrala valmyndighe -

Vid ordinarie val till riksdagen och
val i hela landet av landstingsledamöter
och kommunfullmäktige får röstning
hos en utlandsmyndighet börja
tidigast den tjugofjärde dagen före

KU 1987/88:32

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ten till handa senast klockan 12 da- valdagen. Vid andra val får röstning

gen före valdagen. hos en utlandsmyndighet börja tidi gast

den tjugonde dagen före valdagen.

Röstningen hos en utlandsmyndighet
får pågå så länge att avgivna
valsedlar kan beräknas vara den
centrala valmyndigheten till handa
senast klockan 12 dagen före valdagen.

Utlandsmyndighetens chef bestämmer när och var röstning äger rum hos
myndigheten samt kungör tid och ställe för röstningen.

Röstmottagare hos utlandsmyndighet är myndighetens chef eller den han
utser.

13 §

Vid ordinarie val till riksdagen och Vid ordinarie val till riksdagen och

val i hela riket av landstingsledamö- val i hela landet av landstingsle ter

och kommunfullmäktige får röst- damöter och kommunfullmäktige

ning på fartyg börja tidigast den får röstning på ett fartyg börja tidi femtiofemte

dagen före valdagen. gast den femtiofemte dagen före

Vid annat val får röstning på fartyg valdagen. Vid andra val får röstning

börja tidigast den fyrtiofemte dagen på ett fartyg börja tidigast den tret före

valdagen. tionde dagen före valdagen.

Röstning på fartyg får pågå så länge att avgivna valsedlar kan beräknas
vara centrala valmyndigheten till handa senast klockan 12 dagen före

valdagen.

Fartygets befälhavare bestämmer när och var röstning äger rum samt
underrättar dem som befinner sig ombord om tid och ställe för röstningen.

Röstmottagare på fartyg är fartygets befälhavare eller den han utser.

11 kap.

6a §

Vid ordinarie val till riksdagen och val i hela riket av landstingsledamöter
och kommunfullmäktige får valsedelsförsändelse vara anordnad tidigast 24
dagar före valdagen. Försändelse som lämnas på fartyg får dock vara
anordnad tidigast 55 dagar före valdagen.

Vid annat val får valsedelsförsändelse
som lämnas i vallokalen eller
på postkontor vara anordnad tidigast
17 dagar före valdagen. Försändelse
som lämnas hos utlandsmyndighet
får vara anordnad tidigast 24
dagar före valdagen och försändelse
som lämnas på fartyg tidigast 45
dagar före valdagen.

Vid andra val får en valsedelsförsändelse
som lämnas i vallokalen
eller på ett postkontor vara anordnad
tidigast 10 dagar före valdagen. En
försändelse som lämnas hos en utlandsmyndighet
får vara anordnad
tidigast 20 dagar före valdagen och
en försändelse som lämnas på ett
fartyg tidigast 30 dagar före valdagen.

KU 1987/88:32

Bilaga 2

Dagen för försändelsens anordnande anges på ytterkuvertet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 kap.

9 §

Centrala valmyndigheten fördelar mandaten i riksdagen på grundval av
protokollen från länsstyrelserna och med tillämpning av 3 kap. 6-8 §§
regeringsformen.

Vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten enligt 3 kap. 8 § första
stycket regeringsformen tilldelas mandaten ett efter annat det parti som för
varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet beräknas, så
länge partiet ännu ej tilldelats något mandat, genom att partiets röstetal i
valkretsen delas med 1,4. Därefter erhålles jämförelsetalet genom att
partiets röstetal delas med det tal som är 1 högre än dubbla antalet mandat
som redan tilldelats partiet i valkretsen.

Vid bestämmandet av det sammanlagda antal mandat i riksdagen som parti
skall ha enligt 3 kap. 8 § andra stycket regeringsformen för att bli
proportionellt representerat tillämpas fördelningsregeln i andra stycket på
hela riket som en valkrets. Varje parti tilldelas så många utjämningsmandat
som behövs för att detta antal skall uppnås.

Av de utjämningsmandat som Av de utjämningsmandat som ett
parti erhållit tillföres det första den parti har erhållit tillförs det första

valkrets där partiet efter fördelning- den valkrets där partiet efter fördelen
av de fasta valkretsmandaten ningen av de fasta valkretsmandaten

uppvisar större jämförelsetal än i uppvisar större jämförelsetal än i

övriga valkretsar. Återstående ut- övriga valkretsar. Återstående utjämningsmandat
tillföres ett efter jämningsmandat tillförs ett efter an annat

den valkrets där partiet för nät den valkrets där partiet för varje

varje gång uppvisar störst jämförel- gång uppvisar störst jämförelsetal

setal vid fortsatt tillämpning av för- vid fortsatt tillämpning av fördel delningsregeln

i andra stycket på ningsregeln i andra stycket på parpartiets
röstetal i valkretsarna. tiets röstetal i valkretsarna. I en

valkrets där partiet inte har erhållit
något fast valkretsmandat är dock
jämförelsetalet vid tilldelningen av
det första utjämningsmandatet lika
med partiets röstetal.

Har parti i någon valkrets erhållit flera mandat än antalet på partiets
valsedlar upptagna namn, flyttas överskjutande mandat, med motsvarande
tillämpning av fjärde stycket, till annan valkrets där partiet deltager i
fördelningen av fasta valkretsmandat. Kan mandat ej besättas genom
tillämpning av detta förfarande, skall det vara obesatt under den tid för
vilken valet gäller.

Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning.

15 b §

KU 1987/88:32

Bilaga 2

De fasta valkretsmanaaten i landstinget fördelas för varje valkrets
proportionellt mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen.
Härvid tilldelas mandaten, ett efter annat, det parti som för varje gång

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet beräknas, så länge
partiet ännu ej tilldelats något mandat, genom att partiets röstetal i
valkretsen delas med 1,4. Därefter erhålles jämförelsetalet genom att
partiets röstetal delas med det tal som är 1 högre än det dubbla antalet av de
mandat som redan tilldelats partiet i valkretsen.

Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna så, att fördelningen av alla
mandat i landstinget blir proportionell mot partiernas röstetal i hela
landstingskommunen. Vid bestämmandet av det sammanlagda antal mandat
i landstinget som parti skall ha för att bli proportionellt representerat
tillämpas fördelningsregeln i första stycket på hela landstingskommunen som
en valkrets. Varje parti tilldelas så många utjämningsmandat som behövs för
att detta antal skall uppnås.

Har parti vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten erhållit flera
mandat än som motsvarar den proportionella representationen i landstinget
för partiet enligt andra stycket, bortses vid fördelningen av utjämningsmandaten
från partiet och de fasta valkretsmandat det har erhållit.

Av de utjämningsmandat som Av de utjämningsmandat som ett
parti erhållit tillföres det första den parti har erhållit tillförs det första

valkrets där partiet efter fördelning- den valkrets där partiet efter fördelen
av de fasta valkretsmandaten ningen av de fasta valkretsmandaten

uppvisar större jämförelsetal än i uppvisar större jämförelsetal än i

övriga valkretsar. Återstående ut- övriga valkretsar. Återstående utjämningsmandat
tillföres ett efter jämningsmandat tillförs ett efter an annat

den valkrets där partiet för nät den valkrets där partiet för varje

varje gång uppvisar störst jämförel- gång uppvisar störst jämförelsetal

setal vid fortsatt tillämpning av för- vid fortsatt tillämpning av fördel delningsregeln

i första stycket på ningsregeln i första stycket på parpartiets
röstetal i valkretsarna. tiets röstetal i valkretsarna. I en

valkrets där partiet inte har erhållit
något fast valkretsmandat är dock
jämförelsetalet vid tilldelningen av
det första utjämningsmandatet lika
med partiets röstetal.

Har parti i någon valkrets erhållit flera mandat än antalet på partiets
valsedlar upptagna namn, flyttas överskjutande mandat, med motsvarande
tillämpning av fjärde stycket, till annan valkrets. Kan mandat ej besättas
genom tillämpning av detta förfarande, skall det vara obesatt under den tid
för vilken valet gäller.

Mellan lika jämförelsetal avgöres företrädet genom lottning.

Denna lag träder i kraft, i fråga om 8 kap. 9 § den 1 juni 1988, och i övrigt
den 1 januari 1989.

KU 1987/88:32

Bilaga 2

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval*

dels att 15, 30 och 37 §§ skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 13 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 a §

Om någon har angetts som kandidat
på en valsedelsblankett som tillhandahålls
av någon vid ett val utan
att han har samtyckt till det, kan han
anmäla detta till länsstyrelsen. Till
anmälningen, som skall göras skriftligen,
skall fogas ett exemplar av
valsedeln. Länsstyrelsen skall föra en
förteckning över de anmälningar som
kommer in före valet.

15 §

I fråga om röstkort tillämpas 7 I fråga om röstkort tillämpas 7

kap. 1 § andra stycket, 2 § första kap. 1 § andra stycket, 2 § första

stycket och 3 § vallagen (1972:620). stycket och 3 § vallagen (1972:620).

Röstkorten skall sändas till de röst- Röstkorten skall vid val i hela landet

berättigade, vid val i hela riket senast sändas till de röstberättigade senast

30 dagar och vid annat val senast 20 30 dagar före valdagen. Vid annat val

dagar före valdagen. skall röstkorten sändas till de röstbe rättigade

senast 16 dagar före valdagen.

30 §

Röstning får ske på varje postkon- Röstning får ske på varje postkontorinom
riket, vid val i hela riket från tor inom riket, vid val i hela landet

och med den tjugofjärde dagen och från och med den tjugofjärde dagen

vid annat val från och med den och vid annat val från och med den

sjuttonde dagen före valdagen till tionde dagen före valdagen till och

och med torsdagen före valdagen, med torsdagen före valdagen, om

om ej annat följer av andra eller inte annat följer av andra eller tredje

tredje stycket. stycket.

Röstning på postkontor äger rum under tid då postkontor är öppet för
allmänheten. På förslag av postverket får centrala valmyndigheten begränsa
den tid då röstning får ske på postkontor. Röstning skall dock alltid kunna
äga rum under minst en timme varje dag då postkontoret är öppet för
allmänheten.

Finns det särskilda skäl, får centrala valmyndigheten på förslag av
postverket bestämma att röstmottagning skall anordnas endast på vissa
postkontor. Vid val som omfattar hela riket skall röstning dock alltid kunna
äga rum på minst ett postkontor i varje kommun.

KU 1987/88:32

Bilaga 3

1 Lagen omtryckt 1987:1335.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Inrättas med anledning av valet postkontor vid sjukhus, ålderdomshem,
kriminalvårdsanstalt eller liknande vårdinrättning eller vårdanstalt, äger
röstning där rum på tid som postverket bestämmer efter samråd med
valnämnden och med vårdinrättningens eller vårdanstaltens ledning, dock
tidigast sjunde dagen före valdagen. Postverket skall samråda med valnämnden
och med vårdinrättningens eller vårdanstaltens ledning om hur röstningen
skall genomföras. På begäran av postverket skall valnämnden utse
erforderligt antal personer att biträda röstmottagare på postkontoret.

I fråga om anordnande av valsedelsförsändelse
tillämpas 11 kap. 1 §
andra stycket, 3 § andra stycket, 5 §
andra stycket samt 6 a § tredje
stycket vallagen (1972:620). Valsedelsförsändelse
får vara anordnad,
vid val i hela riket tidigast 24 dagar
och vid annat val tidigast 17 dagar
före valdagen. I fråga om avlämnande
av valsedelsförsändelse till lantbrevbärare
tillämpas vidare 11 kap.

5 § tredje stycket vallagen.

I fråga om anordnande av valsedelsförsändelser
tillämpas 11 kap.
1 § andra stycket, 3 § andra stycket,
5 § andra stycket samt 6 a § tredje
stycket vallagen (1972:620). En valsedelsförsändelse
får vara anordnad,
vid val i hela landet tidigast 24 dagar
och vid annat val tidigast 10 dagar
före valdagen. I fråga om avlämnande
av valsedelsförsändelser till lantbrevbärare
tillämpas vidare 11 kap.
5 § tredje stycket vallagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

KU 1987/88:32

Bilaga 3

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:1336) om brevröstning i
Förbundsrepubliken Tyskland

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1987:1336) om brevröstning i Förbundsrepubliken
Tyskland skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Brevröstning skall gå till på följande sätt.

Väljaren lägger för varje val själv in sin valsedel i ett innerkuvert. I närvaro
av två vittnen lägger han sedan in iordningställda innerkuvert i ett ytterkuvert
för brevröstningsförsändelse och tillsluter detta. Därefter skriver väljaren på
ytterkuvertet en försäkran på heder och samvete att han gjort på detta sätt
och att försändelsen har ställts i ordning i Förbundsrepubliken Tyskland.
Vidare anger han på ytterkuvertet dels den dag då brevröstningsförsändelsen
har gjorts i ordning, dels sitt personnummer. Vittnena intygar skriftligen att
väljaren egenhändigt undertecknat försäkran samt att de inte känner till
något förhållande som strider mot de uppgifter väljaren lämnat på ytterkuvertet.
Vittnenas adresser anges på ytterkuvertet. Vittnena skall ha fyllt 18
år. Väljarens make eller barn eller makens barn får inte vara vittne.

Sedan brevröstningsförsändelsen har gjorts i ordning enligt andra stycket
lägger väljaren in försändelsen tillsammans med sitt röstkort i ett omslagskuvert
och tillsluter detta. Därefter lämnas försändelsen för postbefordran till
valnämnden i den kommun där väljaren är upptagen i allmän röstlängd eller,
om väljaren är upptagen i särskild röstlängd, till valnämnden i den kommun
inom vilken den vallokal är belägen där den särskilda röstlängden enligt 4
kap. 20 § vallagen (1972:620) skall finnas tillgänglig.

Brevröstningsförsändelsen får Vid val till riksdagen, vid val i hela

vara iordninggjord tidigast 24 dagar landet av landstingsledamöter och

före valdagen och skall avges senast kommunfullmäktige och vid en folkdagen
före valdagen. Försändelsen omröstning får brevröstningsförsän skall

anses avgiven den dag då den är delsen vara iordninggjord tidigast 24

poststämplad. Brevröstningsförsän- dagar före valdagen och skall avges

delsen bör lämnas för postbefordran senast dagen före valdagen. Vid ex i

så god tid att den kan beräknas vara tra val till riksdagen och vid folkom valnämnden

till handa senast andra röstning samtidigt med sådana val får

dagen efter-valdagen. brevröstningsförsändelsen vara io rdninggjord

tidigast 20 dagar före
valdagen. Försändelsen skall anses
avgiven den dag då den är poststämplad.
Brevröstningsförsändelsen
bör lämnas för postbefordran i så
god tid att den kan beräknas vara
valnämnden till handa senast andra
dagen efter valdagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

KU 1987/88:32

Bilaga 4

5 Förslag till

Lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369)

Härigenom föreskrivs att 6 § folkomröstningslagen (1979:369) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

6 §’

Föreslagen lydelse

När en folkomröstning skall förrättas,
skall, i den mån den centrala
valmyndigheten inte bestämmer annat,
för var och en som enligt gällande
röstlängd är röstberättigad vid
omröstningen upprättas ett röstkort
med uppgifter om den röstberättigade.
Röstkortet skall dessutom innehålla
uppgifter om omröstningen till
ledning för den röstberättigade. För
folkomröstning och val till riksdagen
som äger rum samtidigt upprättas
gemensamt röstkort. I fråga om röstkort
tillämpas i övrigt 7 kap. 1 §
andra stycket, 2 § första och tredje
styckena samt 3 § vallagen
(1972:620). Röstkorten skall sändas
till de röstberättigade senast 30 dagar
eller, om omröstningen äger rum
i samband med extra val till riksdag
eller om den inte omfattar hela riket,
senast 16 dagar före valdagen.

Centrala valmyndigheten bör på lämpligt sätt sprida kännedom bland
allmänheten om tid och sätt för röstning och om de bestämmelser i övrigt som
gäller för folkomröstningen. Myndigheten bör vidare inför folkomröstning i
grundlagsfråga på lämpligt sätt sprida kännedom bland allmänheten om
lydelsen av det förslag som omröstningen avser.

När folkomröstning skall förrättas,
skall, i den mån centrala valmyndigheten
inte förordnar annat, för
var och en som enligt gällande röstlängd
är röstberättigad vid omröstningen
upprättas röstkort med uppgifter
om den röstberättigade. Röstkortet
skall dessutom innehålla uppgifter
om omröstningen till ledning
för den röstberättigade. För folkomröstning
och val till riksdagen som
äger rum samtidigt upprättas gemensamt
röstkort. I fråga om röstkort
tillämpas i övrigt 7 kap. 1 § andra
stycket, 2 § första och tredje styckena
samt 3 § vallagen (1972:620).
Röstkorten skall sändas till de röstberättigade
senast 30 dagar eller, om
omröstningen äger rum i samband
med extra val till riksdagen eller om
den inte omfattar hela riket, senast
20 dagar före valdagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

KU 1987/88:32

Bilaga 5

1 Senaste lydelse 1982:148.

gotab Stockholm 1988 14907