om vissa grundlagsfrågor m.m. (Betänkande 1986/87:KU17 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets betänkande
1986/87:17

om vissa grundlagsfrågor m. m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 31 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden
1986. De gäller i flertalet fall stadganden i regeringsformen. Framställningen
har delats upp på följande avsnitt.

1. Övergång till republik

2. Religionsfrihet

3. Den enskilde och organisationer

4. Egendomsrätt, näringsfrihet och yrkesfrihet

5. Skydd mot diskriminering av homosexuella

6. Föräldrarätt

7. Författningsdomstol

8. Lagrådsgranskningen m. m.

9. Försvaret av fri- och rättigheter

10. Rösträtt i riksdagsval

11. Konungens straffrättsliga immunitet

12. Departementsindelningen

Utskottet har avstyrkt samtliga motionsyrkanden. I ärendet föreligger tio
reservationer (tre m, fp och c, två m, en fp, en c samt tre vpk) och två
särskilda yttranden (ett m och fp samt ett fp).

Motionsyrkandena

1985/86.K201 av Allan Ekström (m) vari såvitt nu är i fråga yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning
med uppgift att utreda och värdera förekomsten av korporativism i förhållande
till statsskickets grunder,

2. att riksdagen begär att regeringen låter utreda hur den enskildes
äganderätt skall kunna tryggas på ett bättre sätt än vad som kommit till
uttryck i 2 kap. 18 § regeringsformen,

1985/86. K202 av Bertil Danielsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en översyn av gällande lagar som berör äganderätten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om grundlagsfäst egendomsskydd, 1

1986/87:17

1 Riksdagen 1986187. 4sami Nr 17

1985/86.K203 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
regeringsformen 3 kap. 2 § skall ha följande lydelse:

2 §

Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som är eller
någon gång har varit bosatt i riket. Den som icke har uppnått aderton års
ålder senast på valdagen eller som är omyndigförklarad av domstol har ej
rösträtt.

Fråga huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grundval
av en före valet upprättad röstlängd.

1985I86:K204 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att maktutredningen skall belysa korporativa tendenser i
det svenska samhället och obalansen mellan sär- och allmänintressen,

1985I86:K205 av Bengt Kindbom m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
tillsättande av en utredning angående grundlagsskyddad egendomsrätt samt
närings- och yrkesfrihet,

1985186:K207 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till grundlagsskyddad egendomsrätt
samt närings- och yrkesfrihet i enlighet med vad som i motionen
anförts,

6. att riksdagen hos regeringen begär utredning om införandet av en
författningsdomstol i enlighet med vad som i motionen anförts,

1985/86:K208 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär utredning om författningsmässig reglering av föräldrarätten
i grundlagen,

1985I86:K209 av Jörn Svensson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen hemställa om åtgärder ägnade att bättre säkra det faktiska
upprätthållandet av de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna,

1985I86.K210 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om lagligt skydd mot diskriminering av homosexuella
i enlighet med betänkandet från utredningen Homosexuella och samhället,

1985I86.K214 av Karin Söder m. fl. (c) vari såvitt nu är i fråga yrkas

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära tilläggsdirektiv till
folkstyrelsekommittén för utredning om vetorätt för lagrådet i vissa lagfrågor
i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära tilläggsdirektiv till
folkstyrelsekommittén för översyn av vissa grundlagsbestämmelser i enlighet
med vad som anförts i motionen,

1985/86.K215 av Kenth Skårvik m. fl. (fp, m och c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till grundlagsskyddad närings- och yrkesfrihet i
enlighet med vad som i motionen anförts,

1985I86.K217 av Axel Andersson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
om en sådan ändring i regeringsformen och brottsbalken att Konungens
straffrättsliga immunitet upphävs,

KU 1986/87:17

1985I86:K218 av Alf Svensson (c) vari såvitt nu är i fråga yrkas

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ändring av
grundlagen i syfte att skydda rösträtten för svenska medborgare bosatta
utomlands i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till inrättande av
författningsdomstol i enlighet med vad som anförts i motionen,

1985/86.K219 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga
yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär översyn med den i motionen
föreslagna inriktningen av de viktigare lagar som reglerar äganderättsliga
frågor,

1985186:K220 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att såsom vilande anta följande som Motionärernas
förslag betecknade förslag till lag om ändring i regeringsformen (se bilaga
1),

2. att riksdagen beslutar att såsom vilande anta förslaget - i överensstämmelse
med ovan föreslagen ändring i regeringsformen 1 kap. 3 § - att
successionsordningen skall upphöra att gälla vid utgången av år 1988,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till
följdändringar i lagtext i övrigt och till reglering av andra förhållanden som
kan föranledas av beslut om övergång till republik,

1985/86:K222 av Anders Björck m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till grundlagsskyddad egendomsrätt samt näringsoch
yrkesfrihet i enlighet med vad som i motionen anförts,

1985186:K224 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillskapande av ett
handels- och industridepartement,

1985I86:K225 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till grundlagsskydd av näringsfriheten,

1985I86:K226 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om grundlagsskyddad näringsfrihet,

1985I86:K229 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att folkstyrelsekommittén får i uppdrag att närmare utreda
på vilket sätt regeringsformens regler bör förtydligas så att organisationsfriheten
och rätten att lämna en organisation säkras i enlighet med vad som
ovan anförts (se motionen),

1985/86.K230 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
vilande grundlagsförslag antar ovan angivna ändring av 3 kap. 2 § regeringsformen
(se motionen),

1985/86.K233 av Alf Wennerfors m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i grundlagen för
att säkerställa den negativa föreningsrätten,

KU 1986/87:17

1985/86. K625 av Karin Ahrland och Birgit Friggebo (båda fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar begära att regeringen uppdrar åt folkstyrelsekommittén
att framlägga förslag till sådant förtydligande av 1 kap. 2 § sista stycket
regeringsformen att det står fullt klart att religiösa minoriteter har rätt att
följa sina religiöst betingade sedvänjor i den mån annan ej skadas därav,

1985/86.N433 av Alf Svensson (c) vari såvitt nu är i fråga yrkas

3. att riksdagen beslutar uttala sig för att ett särskilt energidepartement
inrättas.

Utskottet

1. Övergång till republik
Motionen

I motion K220 av Lars Werner m. fl. (vpk) begärs att Sverige skall övergå till
ett republikanskt statsskick. Motionärerna lägger fram förslag till ändringar i
regeringsformen (RF) och successionsordningen. Vidare begärs att regeringen
skall lägga fram förslag till de följdändringar i andra författningar som kan
föranledas av ett beslut om övergång till republik. Som huvudskäl för den
föreslagna förändringen anförs att monarkin är odemokratisk, att den är en
ideologisk maktfaktor och att statschefen bör vara väl förankrad i landets
politiska liv. Motionärerna anser att riksdagens talman bör vara rikets
statschef.

Utskottets bedömning

Utskottet, som erinrar om den ståndpunkt angående statsformen som intogs i
samband med 1974 års författningsreform, avstyrker motion K220.

2. Religionsfrihet

Motionen

I motion K625 av Karin Ahrland och Birgit Friggebo (båda fp) föreslås att
folkstyrelsekommittén får i uppdrag att lägga fram förslag till sådant
förtydligande av 1 kap. 2 § sista stycket RF att det står fullt klart att religiösa
minoriteter har rätt att följa sina religiöst betingade sedvänjor i den mån
annan ej skadas därav.

Motionärerna framhåller att det är särskilt viktigt att företrädare för
offentliga institutioner eller välkända enskilda företag medverkar till att
värna denna rätt. De erinrar om att i två fall har kollektivtrafiken i Göteborg
och Stockholm vägrat sikher rätt att bära turban i arbetet. När de berörda
personerna vidhållit sin uppfattning har de blivit avskedade. Motiveringen är
i båda fallen, med vissa variationer, att de gällande uniformsreglerna inte
medger bärandet av turban. Det ena fallet har också hunnit prövas av
arbetsdomstolen, som godkände uppsägningen. Enligt motionärerna är
förfarandet ett grovt övertramp mot en religiös minoritets rätt. Eftersom

KU 1986/87:17

arbetsdomstolen trots regeringsformens lydelse ansett sig kunna godkänna
uppsägningen är det tydligt att frågan om religiösa människors rätt måste
utvecklas ytterligare i lag.

Utskottets bedömning

Regeringsformens bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna
innebär bl. a. att varje medborgare gentemot det allmänna är tillförsäkrad
religionsfrihet, varmed förstås frihet att ensam eller tillsammans med andra
utöva sin religion (2 kap. 1 § RF). Detta är den enda av de positiva fri- och
rättigheterna som inte kan begränsas (2 kap. 12 § första stycket RF). Vidare
föreskrivs i 1 kap. 2 § sista stycket RF att etniska, språkliga och religiösa
minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och
samfundsliv bör främjas.

Grundlagens skydd för religionsfriheten torde allmänt uppfattas som ett
förbud mot bestämmelser som uttryckligen riktar sig mot någon viss
religionsutövning eller som uppenbart syftar till att motverka en viss religiös
riktning fastän bestämmelserna har fått en mera generell avfattning. De
allmänna begränsningar som gäller för människors handlande i ett samhälle
som det svenska, t. ex. förbud att utöva kroppsligt våld, kan ibland komma
att uppfattas som ett hinder för religionsfrihet. De gränsdragningsproblem
som sålunda kan uppstå föranleder dock inte utskottet att ta något initiativ i
den riktning som förordas i motion K625. Utskottet avstyrker därför
motionsyrkandet.

3. Den enskilde och organisationer
Motionerna

Under denna rubrik behandlas två motioner om korporativism och två
motioner om negativ föreningsrätt. Det skall i detta sammanhang också
noteras att motion K214 av Karin Söder m.fl. (c) tar upp frågor om
föreningsfrihet. Därvid framhålls att motionärerna i andra motioner krävt
bl. a. ökad föreningsfrihet för enskilda. Vidare uttalas att det är en
självklarhet för motionärerna att den enskilde själv skall bestämma såväl
vilka föreningar han vill tillhöra som om och när han vill återta sitt
medlemskap.

I motion K204 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) begärs att maktutredningen
skall belysa korporativa tendenser i det svenska samhället och obalansen
mellan sär- och allmänintressen. Motionärerna förklarar sig värna om
organisationernas självständighet och arbetsmöjligheter. Dessa har en viktig
roll att fylla som garanter för mångfald och vitalitet i den demokratiska
processen. Om organisationer och rörelser skall kunna fylla denna positiva
roll måste emellertid deras inflytande balanseras av folkrepresentationen och
de politiska partierna. De politiska partiernas uppgift är att se till allmänintresset,
medan intresseorganisationernas är att driva sina medlemmars
särintressen. Idéer om det allmännas bästa - där skilda särintressen
sammanvägs - måste alltid vara de överordnade. I annat fall riskerar vi att

KU 1986/87:17

närma oss det korporativa samhället: den allmänna och lika rösträtten trängs
tillbaka som yttersta grund för samhällsstyret till förmån för uppgörelser och
förhandlingar mellan olika organiserade intressen. Individerna behandlas
inte längre lika oavsett vilken samhällsgrupp de tillhör. Stora och välorganiserade
grupper dominerar över de mindre och svagare. Frågan om vilken
grupp man representerar blir viktigare än vilka argument man har att komma
med när en fråga skall avgöras.

Det är enligt motionärerna inte svårt att se hur många organisationer
under senare årtionden kraftigt förstärkt sitt inflytande. Obalansen mellan
partier och organisationer kan illustreras på flera sätt. Bl. a. har organisationerna
genom politiska beslut givits representation i hundratals olika myndigheter
och utredningar. Samtidigt deltar man i ett stort antal remissomgångar.
Organisationernas överlägsna informationsresurser och förmåga att
mobilisera sina medlemmar gör vidare att deras genomslag i massmedia ofta
blir stort. Med den ojämlikhet som finns i det korporativa systemet visar det
sig att de svagaste och mest utsatta grupperna får svårt att göra sin röst hörd.
Motionärerna ger exempel från bl. a. jordbrukspolitikens område. Vidare
berör de organisationsfriheten. Balansen mellan särintresse och allmänintresse
måste återställas för att värna den politiska jämlikheten, den
samhälleliga effektiviteten och den individuella integriteten. Motionärerna
anser att detta inte skall ske genom att organisationernas frihet och
självständighet reduceras, utan genom att de politiskt förtroendevalda får
förstärkta möjligheter att ta sitt ansvar att se till allmänintresset. I motionen
ges exempel på åtgärder bl. a. på arbets-, hyres- och skatterättens områden
som krävs för att minska de korporativa tendenserna.

I motion K201 av Allan Ekström (m) redovisas olika förhållanden som
gäller fackföreningar och andra intresseorganisationer såsom hyresgästorganisationer.
Med hänsyn till att fackföreningar, utöver sin maktställning på
arbetsrättens område, har fått offentliga förvaltningsuppgifter behövs regler
för denna verksamhet. Motionären nämner ledamotskap i arbetsdomstol,
myndigheter och utredningar, närvarorätt vid kommunala nämnders sammanträden
och fackföreningens roll i löntagarfonderna. Vidare saknas
rättsliga normer i förhållandet inbördes mellan fackföreningen och den
enskilde beträffande bl. a. överprövning av föreningens beslut och rätten att
slippa bli ansluten mot sin vilja. Korporativismen har enligt motionären fått
en maktställning som inte står i samklang med regeringsformens stadgande
om att all offentlig makt utgår från folket, och den behöver därför utredas
(yrkande 1).

I motion K229 av Birgit Friggebo m. fl. (fp) begärs att folkstyrelsekommittén
får i uppdrag att närmare utreda på vilket sätt regeringsformens regler
bör förtydligas så att organisationsfriheten och rätten att lämna en organisation
säkras. Motionärerna erinrar om att det finns en effektiv lagstiftning mot
diskriminering av etniska minoriteter, kön och religiösa grupperingar. De
anser att en sådan lagstiftning bör införas också för dem som av någon
anledning vill stå utanför en facklig organisation. De möjligheter som finns
att införa negativ föreningsrätt, dvs. en rätt att lämna en facklig organisation,

KU 1986/87:17

är grundlagsändring - en metod vilken garanterar individens frihet - eller
ändring i medbestämmandelagen eller en helt ny föreningsrättslag.

Även i motion K233 av Alf Wennerfors m. fl. (m), yrkande 1 begärs, med
hänvisning till motion 1985/86:A748, förslag till ändring i grundlagen för att
säkerställa den negativa föreningsrätten. Därvid anförs, som i motion K229,
att LO-medlemmar vägras utträde. Vanligtvis hänvisas en medlem som söker
utträde ur ett LO-förbund till skiljenämndsklausulen i stadgarna. Enligt
normalstadgan för LO-förbunden skall emellertid skiljemän utses på ett sätt
som enligt en dom i högsta domstolen typiskt sett är ägnat att inge allvarliga
betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt.

Bakgrund och tidigare behandling

Föreningsfriheten innebär enligt 2 kap. 1 § RF en frihet gentemot det
allmänna att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften.
Den s. k. negativa föreningsfriheten anges i 2 kap. 2 § RF som ett skydd mot
att tvingas tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning
för åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant
hänseende. I likhet med den positiva föreningsfriheten och de övriga i
regeringsformen angivna s. k. opinionsfriheterna samt vad som i övrigt i
huvudsak gäller beträffande rättighetsreglerna i regeringsformen är den
negativa föreningsfriheten formulerad som en frihet som gäller endast i
förhållandet mellan den enskilde och det allmänna. Sin nuvarande utformning
har bestämmelsen om den negativa föreningsfriheten fått i samband
med de ändringar i RF:s rättighetskapitel som på grundval av 1973 års fri- och
rättighetsutredning genomfördes fr. o. m. den 1 januari 1977.

Frågor rörande den enskildes förhållande till enskilda organisationer har
tidigare behandlats av utskottet, bl. a i samband med 1976 års reform med
förstärkningar i RF:s fri- och rättighetsregler och senare med anledning av
motioner rörande bl. a. negativ föreningsfrihet.

Utskottet tog vid det förstnämnda tillfället (KU 1975/76:56) avstånd från
tanken att i grundlag ge rättigheterna ett omfattande skydd gentemot
angrepp från enskilda. Det ansågs att ett rättighetsskydd som skulle gälla
gentemot lagstiftaren, riksdagen, måste ges i en form som binder denna, dvs.
i grundlag, medan det däremot, för att skydda medborgarnas rättigheter mot
angrepp från andra enskilda, i de flesta fall skulle vara tillräckligt med vanlig
lag. Det skulle vidare inte vara praktiskt möjligt att låta rättighetsskyddet
generellt avse också förhållanden enskilda emellan på grund av de lagtekniska
komplikationer som skulle bli följden. Önskemål om förstärkningar i
rättighetsskyddet skulle således få prövas inom den vanliga lagstiftningens
ram allteftersom de uppkom.

Vid en senare behandling av motioner rörande negativ föreningsfrihet
m. m. hänvisade utskottet (KU 1983/84:8) till det tidigare gjorda ställningstagandet
och till att frågan om lagstiftningsåtgärder i detta hänseende på
arbetsmarknadsområdet samtidigt var under beredning i annat utskott (AU
1983/84:5). Det låg enligt konstitutionsutskottet i linje med tidigare gjorda
uttalanden att frågan prövades av riksdagen i det sammanhanget.

Arbetsmarknadsutskottet behandlade frågan om den negativa förenings -

KU 1986/87:17

rätten senast hösten 1985 (AU 1985/86:1). Utskottet erinrade om att frågan
tidigare tagits upp utförligt med anledning av de synpunkter som anförts av
nya arbetsrättskommittén (SOU 1982:60). De resonemang som då fördes i
betänkandet AU 1983/84:5 ledde fram till att utskottet för sin del anslöt sig
till de ställningstaganden som gjorts inom kommittén och som innebar att
man borde avstå från att ingripa med lagstiftning om den negativa föreningsrätten
och mot bruket av organisationsklausuler. I betänkandet AU 1985/
86:1 förklarade utskottet sig ha kvar den inställningen. De problem som kan
föreligga - som för övrigt torde vara av begränsad omfattning - bör kunna
lösas på annat sätt än genom lagstiftning. Slutligen hänvisades, när det gäller
frågan om utträde ur fackförbund, till den rättspraxis som föreligger och som
bl. a. innebär att arbetsdomstolen i ett utslag slagit fast att medlemmar av ett
fackförbund måste ha rätt att lämna förbundet under förutsättning att viss
uppsägningstid iakttas.

Utskottets bedömning

Utskottet har behandlat frågan om den enskildes förhållande till organisationer
senast i sitt betänkande KU 1984/85:30. Yrkanden förelåg bl. a. om
förstärkning av den enskildes ställning gentemot organisationer och om
grundlagsreglering av den negativa föreningsfriheten. Utskottet fann inte
skäl att med frångående av tidigare ställningstagande ta initiativ till åtgärder
av det slag som förordats i motionerna. Beträffande frågan om en generell
utvidgning av den enskildes rättighetsskydd i grundlag till att gälla också
gentemot enskilda organisationer uttalades att hithörande frågor tagits upp
av yttrandefrihetsutredningen.

I betänkandet Värna yttrandefriheten (SOU 1983:70) berörs åtgärder av
enskilda som begränsar yttrandefriheten. Utredningen ansluter sig i stort till
den bedömning som 1973 års fri- och rättighetsutredning gjorde i fråga om
möjligheten att i grundlag reglera rättsförhållandet mellan enskilda i fri- och
rättighetsfrågor. Någon generell regel om förbud mot hindrande åtgärder
från enskilda bör enligt utredningens mening inte införas i grundlagen. I en
lagrådsremiss i november 1986 om förstärkt grundlagsskydd för yttrandefriheten
m. m., intas samma ståndpunkt. Frågan om skydd för enskilda mot
olika yttrandefrihetsbegränsande åtgärder av andra enskilda föreslås således
inte bli reglerad i grundlag.

Den maktutredning som berörs i motion K204 tillkallades sommaren 1985
(Dir. 1985:36). Den har till uppgift att analysera fördelningen av makt och
inflytande inom olika områden av det svenska samhället, bl. a. organisationerna.
Kommittén skall fördjupa kunskaperna om den svenska demokratins
villkor, om medborgarnas möjligheter att påverka sina levnadsvillkor och om
de faktorer som skapar makt att forma morgondagens Sverige.

Utskottet, som erinrar om att en proposition om grundlagsskyddad
yttrandefrihet kommer att föreläggas riksdagen våren 1987, finner inte
anledning att ta initiativ till åtgärder av det slag som förordas i motionerna
K201 yrkande 1, K204, K229 och K233 yrkande 1, vilka avstyrks.

KU 1986/87:17

4. Egendomsrätt, näringsfrihet och yrkesfrihet

KU 1986/87:17

Motionerna

Grundlagsskydd för egendomsrätten, näringsfriheten och yrkesfriheten tas
upp i nio motioner.

Enligt motion K207 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) har den enskilde en i många
avseenden svag ställning gentemot det allmänna. Egendomsrätten samt
närings- och yrkesfriheten åtnjuter grundlagsskydd i många andra länder.
Den svenska regeringsformen innehåller emellertid endast ett relativt svagt
skydd för egendomsrätten, medan näringsfriheten och yrkesfriheten över
huvud taget inte omnämns. En möjlighet att förstärka grundlagsskyddet för
egendomsrätten vore att i 2 kap. 18 § RF, i överensstämmelse med den
danska grundlagen, föreskriva att egendomsrätten är okränkbar.

Det framhålls vidare att det har blivit allt svårare för den enskilde att utöva
näring och yrke. Både formella och reella hinder finns, och nya tillkommer
ständigt. I praktiken har närings- och yrkesfriheten inskränkts genom t. ex.
monopol, bidragsbestämmelser, långtgående reglerings- och styrningsåtgärder,
auktorisationskrav och liknande företeelser. Den marknadsekonomi
vårt öppna samhälle förutsätter bygger på såväl enskild äganderätt som
näringsfrihet. Motionärerna menar därför att rätten att driva näringsverksamhet
måste anses vara grundläggande samt av så stor principiell och
praktisk betydelse att detta bör komma till uttryck i konstitutionen (yrkande
3).

Motsvarande synpunkter har förts fram i motion K222 av Anders Björck
m. fl. (m) samt i motion K205 av Bengt Kindbom m. fl. (c), vari en utredning
begärs.

I motionerna K225 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) och K226 av Christer
Eirefelt m. fl. (fp) begärs, med hänvisning till motionerna 1985/86:N302 resp.
1985/86:N307, förslag om grundlagsskyddad näringsfrihet. I de senare
motionerna framhålls betydelsen av fri etableringsrätt. Det måste till mycket
starka skäl om man skall acceptera olika former av tillståndstvång i
näringslivet. Dessa innebär ingrepp i näringsfriheten, vilken enligt motionärerna
i likhet med andra grundläggande friheter bör vara grundlagsskyddad.
Monopol och monopoltendenser, etableringskontroll och olika regleringar
utgör vidare hot mot samt begränsar näringsfriheten och konkurrensen.

I motion K215 av Kenth Skårvik m. fl. (fp, m och c) yrkas grundlagsskydd
för närings- och yrkesfriheten. Motionärerna anför att grunden för en
marknadsekonomi är att företag fritt får startas. Utan detta fria tillträde
hotas både näringslivets dynamik och sysselsättningstillfällen. Ett avgörande
steg för att öka blivande företagares och övriga investerares tilltro till
statsmakternas vilja att även fortsättningsvis satsa på ett marknadsekonomiskt
system vore att i grundlagen skydda rätten att starta och driva företag.
En regel om närings- och yrkesfrihet bör tas in i 2 kap. RF och ha följande
lydelse: Svensk medborgare äger i riket driva näring och utöva yrke såvida
annat inte är föreskrivet i lag eller förordning.

I motion K201 av Allan Ekström (m) begärs en utredning om förekomsten
av korporativism i förhållande till statsskickets grunder. Den frågan behandlas
i en annan del av detta betänkande. I motionen begärs även en utredning

1* Riksdagen 1986/87. 4 sami. Nr 17

om hur den enskildes äganderätt skall kunna tryggas på ett bättre sätt än vad
som kommit till uttryck i 2 kap. 18 § RF (yrkande 2). Därvid erinras bl. a. om
innebörden av 1978 års hyresförhandlingslag. Enligt den har hyresgästorganisation
tillerkänts rätt att av alla hyresgäster, oberoende av om dessa är
medlemmar i organisationen eller inte, uppbära ersättning för dess förhandlingsarbete;
ersättningen är enligt lagen inbakad i hyran. Ersättningen avser
även medel för ”hyresgästinflytande och fritidsverksamhet”, inalles 1,2 %
av hyran. Innebörden av hyresförhandlingslagen i här berörd del är att
riksdagen gett en enskild organisation rätt att beskatta en viss grupp av
enskilda, en beskattningsrätt som ligger utanför den offentligrättsliga
kontroll som eljest gäller för beskattningsmakt. Den enskilde tvingas med
andra ord att på statens order avstå tillgångar till en annan enskild.

Även motionerna K202 av Bertil Danielsson (m) och K219 av Arne
Andersson i Ljung m. fl. (m) tar upp regleringen av äganderätten. I motion
K202 anförs att den oinskränkta äganderätten gradvis försvagats under de
senaste 100 åren. Restriktioner bl. a. vid markanvändning och industriproduktion
måste anses acceptabla som skydd för miljö och människor. Även på
ett annat, men betydligt allvarligare område har emellertid äganderätten
mist sitt fulla innehåll och begränsats. Det är då stat och kommun minskar
äganderätten för vissa grupper eller kategorier. Som exempel nämns
lagstiftning om gruvor, fiske, jakt, naturvård och skatter samt plan- och
bygglagen. För att rätta till bristerna i gällande lagstiftning bör en översyn
göras av de lagar som berör äganderätten i syfte att uppnå fullt egendomsskydd
för den eller dem som i något hänseende fått sin äganderätt försvagad
(yrkande 1). Vidare skall enskilds egendomsskydd skrivas in i grundlagen
(yrkande 2). - Även motion K219, yrkande 2 tar upp lagstiftning som rör
markanvändning och byggande. Det framhålls, med hänvisning till kravet i
den tidigare berörda motionen K207 på grundlagsskydd, att egendomsrätten
behöver stärkas. Därvid erinras om Europarådskonventionen om de mänskliga
rättigheterna på detta område. Lagstiftningen måste ändras så att
överensstämmelse uppnås med konventionen. Motionärerna begär en
översyn av viktigare lagar som reglerar äganderätten.

Utskottets bedömning

Till grund för gällande regler om egendomsskyddet ligger ett förslag av
grundlagberedningen (SOU 1972:15). Frågan om ersättningsnivån vid
expropriation eller annat sådant förfogande behandlades före grundlagsändringarna
1979 av två utredningar, 1973 års fri- och rättighetsutredning (SOU
1975:75) och rättighetsskyddsutredningen (SOU 1978:34). I sin nuvarande
lydelse har regeln i 2 kap. 18 § RF om ersättning vid expropriation m. m. varit
gällande sedan den 1 januari 1980 (prop. 1978/79:195, KU 1978/79:39).

Frågan om ett grundlagsskydd för näringsfriheten har diskuterats i olika
sammanhang. Omfattningen av de inskränkningar i skyddet som i så fall
måste göras har emellertid i allmänhet ansetts utgöra ett hinder för en sådan
grundlagsbestämmelse. Denna ståndpunkt intogs t. ex. i förarbetena till 1976
års fri- och rättighetsreform.

I samband med riksdagsbehandlingen av proposition 1978/79:195 om

KU 1986/87:17

förstärkt skydd för fri- och rättigheter togs även frågan om förstärkt skydd för
näringsfriheten upp. I propositionen uttalades att erfarenheterna av den
utbyggnad av rättighetsskyddet som skett genom 1976 års reform samt av den
förstärkning som rättighetsskyddsutredningens förslag kunde leda till borde
avvaktas. Utskottet (KU 1978/79:39) anslöt sig till vad som i denna del
uttalats i propositionen och fann därför inte skäl föreslå riksdagen att ta några
initiativ beträffande ytterligare förstärkning av rättighetsskyddet.

Riksdagen har därefter vid upprepade tillfällen, senast hösten 1985 (KU
1985/86:5), avslagit motionsyrkanden av samma innebörd som de nu
förevarande med motiveringen att ytterligare erfarenheter av reformerna på
fri- och rättighetsområdet borde avvaktas innan initiativ togs till förändringar.
Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden. Motionerna K201
yrkande 2, K202 yrkandena 1 och 2, K205, K207 yrkande 3, K215, K219
yrkande 2, K222, K225 och K226 avstyrks.

5. Skydd mot diskriminering av homosexuella
Motionen

I motion K210 av Lars Werner m. fl. (vpk) hänvisas till motion 1985/86:L212
om de homosexuellas situation.

Motionärerna anför att efter avkriminaliseringen av homosexuellt umgänge
mellan vuxna 1944 bröt hysterin och hetsen mot homosexuella fram
under 1950-talet. Ett därefter följande skede har haft relativt progressiv
karaktär och har bl. a. bevittnat en växande aktivitet och organisering av
homosexuella. Resultaten visade sig i form av vissa rättsliga reformer och en
öppnare diskussion av homosexuellas liv och villkor. Den nu avslutade
statliga utredningen rörande homosexuella och samhället tillsattes och
arbetade medan detta klimat alltjämt var för handen. En vändning har
emellertid nu varit på väg sedan någon tid och har slagit igenom på flera
samhällsområden. De ekonomiska och sociala kristendenserna har gett ny
näring åt restaurativa och konservativa uppfattningar. Risken är uppenbar
att detta framkallar en reaktion också i inställningen till homosexuellas
situation. Utvecklingen mot större öppenhet har obestridligen stagnerat,
uttryck för öppna och t. o. m. våldsamma fördomar i det praktiska livet har
blivit vanligare. En del yttringar från kyrkliga och frikyrkliga kretsar har haft
ytterst olycklig verkan. Sedan den statliga utredningen lades fram har inga
initiativ tagits eller aviserats från myndigheter eller politiska instanser för att
bekämpa fördomar och diskriminering.

I den situation som utvecklats bör enligt motionärerna riksdagen ta sitt
ansvar för att motarbeta de negativa och samhällspolitiskt farliga tendenser
som tagit fart. Riksdagen bör söka initiera regering och andra myndigheter
till ett program för att rättsligt, socialt och ideologiskt gå till angrepp mot
diskriminering och fördomar och för att uppnå likaberättigande för homosexuella
på olika områden. Ett sådant program bör bl. a. innebära ett
lagskydd mot diskriminering av homosexuella. I motionen yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om lagligt skydd mot diskriminering av

KU 1986/87:17

homosexuella i enlighet med betänkandet från utredningen Homosexuella
och samhället.

Utskottets bedömning

I betänkandet Homosexuella och samhället (SOU 1984:63) föreslås bl. a. att
homosexuella skall omfattas av det skydd mot diskriminering som 16 kap. 8 §
och 9 § brottsbalken ger andra grupper, att samhällets inställning att
homosexuella skall behandlas som alla andra stryks under genom att 2 kap.
15 § och 20 § RF ändras så att homosexuella skyddas mot missgynnande
lagstiftning, att en uttrycklig bestämmelse meddelas om asylrätt för homosexuella
som förföljs på grund av sin läggning samt att diskrimineringsutredningens
förslag till lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet även skall
skydda homosexuella mot diskriminering på arbetsmarknaden.

En proposition om de homosexuellas ställning i samhället har aviserats,
och frågan bereds för närvarande i regeringskansliet. Vid detta förhållande
är något initiativ från riksdagens sida inte påkallat. Utskottet avstyrker
motion K210.

6. Föräldrarätt

Motionen

I motion K208 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hänvisas till motion 1985/86:So206.

I motionen begärs att regeringen utreder en reglering av föräldrarätten i
grundlagen. Motionärerna anför att den 1985 antagna propositionen 1984/
85:209 om förskola för alla barn, med riktlinjer för utbyggnad av och innehåll
i barnomsorgen, innebär ett stort steg mot en mer socialistisk familjepolitik.
Föräldrarnas förmåga och vilja att ta huvudansvaret för sina barn underkänns.
Utvecklingen går med hjälp av skattesystemet, föräldraförsäkringens
utformning och ett ensidigt barnomsorgsstöd mot att allt fler familjer tvingas
anlita kollektiv barnomsorg, vare sig det passar dem eller inte. Utvecklingen
på det familjepolitiska området inger stor oro. Föräldrarnas rätt och ansvar
att med utgångspunkt i barnens bästa bestämma över vården och omsorgen
om sina barn är för motionärerna självklar. Denna rätt måste enligt dem
också vara vägledande vid politiska beslut. Därför bör man nu pröva
förutsättningarna för att grundlagsfästa föräldrarätten. Regeringen bör
därför ges i uppdrag att skyndsamt låta utreda denna fråga. Därvid måste
också utredas de konsekvensändringar som erfordras i andra författningar
rörande bl. a. skatter, statsbidrag, förskola, socialtjänst samt sjuk-, hälsooch
tandvård. I vissa fall, t. ex. när barnen riskerar att fara illa, måste dock
barnens rätt sättas före föräldrarnas och avsteg göras i grundprincipen. Detta
skall i så fall regleras i en särskild författning.

Utskottets bedömning

Vid behandlingen av proposition 1975/76:209 om fri- och rättigheter i
grundlag förelåg ett motionsyrkande om att föräldrarätten, dvs. föräldrars
rätt att utöva vårdnaden om sina minderåriga barn, att välja mellan

KU 1986/87:17

likvärdiga skol- och utbildningsformer för dessa samt att handha barnens
fostran i tros- och livsåskådningsfrågor, skulle tas in i RF. Utskottet
(1975/76:56) konstaterade bl. a. att rättighetsutredningen ansett att regler
som tog sikte på föräldrarätten inte lämpade sig för grundlag samt att
departementschefen instämt i denna bedömning. Utskottet anslöt sig till vad
departementschefen anfört om svårigheterna att utforma en grundlagsregel
om föräldrars rätt till vårdnaden om sina minderåriga barn på ett sådant sätt
att den ger ett verkligt skydd för vårdnadsrätten men ändå inte kommer i
konflikt vare sig med föräldrabalkens regler om vårdnad eller med föreskrifter
om samhällsvård samt avstyrkte yrkandet om att införa föräldrarätten i
grundlag. Utskottet gör samma bedömning nu vad gäller en reglering i
grundlag av föräldrarätten som när frågan prövades tidigare samt avstyrker
motion K208.

7. Författningsdomstol

Motionerna

I motion K207 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) uttalas att det vid upprepade
tillfällen förekommit att socialdemokraterna har genomdrivit lagar som i
vissa delar stridit mot grundlagar och Europakonventionen. Det är enligt
motionärerna visserligen möjligt att domstolar eller myndigheter kan
komma att underlåta att tillämpa vissa av lagarna med hänvisning till
bestämmelser i grundlag. Lagprövningsrätten får dock endast användas i
uppenbara fall, och erfarenheten visar att myndigheterna ogärna ger sig in på
sådana bedömningar. Enskilda kan även föra talan vid Europadomstolen.
Sådana mål är dock besvärliga, tidsödande och ofta kostsamma att driva. I
praktiken kan därför en riksdagsmajoritet ”ostraffat” genomtrumfa grundlagsstridiga
lagar. Det finns enligt motionärerna starka skäl att aktualisera
frågan om att inrätta en författningsdomstol. Dess främsta uppgift skulle vara
att säkerställa att regeringsformens fri- och rättigheter verkligen efterlevs av
de politiska organen och av myndigheterna. Härigenom skulle författningsdomstolen
kunna bli ett skydd för den enskilde mot det allmänna. Frågan om
inrättandet av en författningsdomstol bör därför utredas (yrkande 6).

Även i motion K218 av Alf Svensson (c) begärs att en författningsdomstol
skall inrättas. Som stöd för yrkandet anförs bl. a. att det speciellt i frågor
kring den politiska demokratin finns skäl att grundlagen och vallag kan få
prövas utifrån strikt juridiska aspekter. Viktiga frågor kring valen hanteras
nu av valprövningsnämnden, som, bortsett från ordföranden, är en helt
partipolitiserad institution (yrkande 4).

Utskottets bedömning

Frågan om att inrätta en författningsdomstol behandlades av utskottet i
betänkandet KU 1984/85:5. Utskottet hänvisade därvid bl. a. till att en
kontroll av att lagar och andra författningar inte strider mot grundlag eller
annan överordnad lag förekommer genom lagrådsgranskningen samt domstolarnas
och förvaltningsmyndigheternas lagprövningsrätt. Utskottet påpe -

KU 1986/87:17

kade vidare att såväl 1973 års fri- och rättighetsutredning som rättighetsskyddsutredningen
förkastat tanken på att inrätta en författningsdomstol.
Samma ståndpunkt intogs i propositionerna 1975/76:209 om ändring i
regeringsformen och 1978/79:195 om förstärkt skydd för fri- och rättigheter,
vilka i dessa delar godtogs av riksdagen. Inrättandet av en författningsdomstol
kunde enligt utskottets mening medföra risk för en icke önskvärd
förskjutning i det svenska politiska maktsystemet och skulle bryta mot svensk
författningstradition. Mot nämnda bakgrund var utskottet inte berett att
förorda bifall till motionerna.

Utskottet tog även hösten 1985 ställning till ett motionsyrkande motsvarande
de nu aktuella (KU 1985/86:5). Därvid förklarade sig utskottet inte ha
funnit anledning frångå sitt tidigare ställningstagande. Utskottet gör samma
bedömning nu och avstyrker därför motionerna K207 yrkande 6 och K218
yrkande 4.

8. Lagrådsgranskningen m. m.

Motionen

I motion K214 av Karin Söder m. fl. (c) tas situationer upp där grundlagsenligheten
hos olika lagar har satts i fråga. Motionärerna erinrar om att lagrådet
har som särskild uppgift att bedöma om en föreslagen lag är förenlig med
grundlagen. Lagrådet är dock endast rådgivande, och dess uppfattning kan
således åsidosättas av regering och riksdag. Ett sätt att minska risken för
riksdagsbeslut som kan ifrågasättas från grundlagssynpunkt skulle vara att ge
lagrådet ett veto i frågor av det här slaget. Motionärerna begär därför att
folkstyrelsekommittén får i uppdrag att utreda en regel med den innebörden
att ett lagförslag som har underkänts av ett enhälligt lagråd inte får antas av
riksdagen (yrkande 5).

Vidare anförs i motion K214 att det i en rad fall under de senaste åren har
rått delade meningar om innebörden av grundlagsregler, främst regler om
normgivning och delegering av normgivningsmakt i 8 kap. RF. Det är enligt
motionärerna otillfredsställande att oklarheter kvarstår. Det bästa sättet att
undanröja oklarheterna är att på nytt överväga de bestämmelser som har
satts i fråga. Motionärerna anser att folkstyrelsekommittén bör få även
denna uppgift. Kommittén bör således kartlägga de fall där tvister om
innebörden har förekommit i lagrådsyttranden och i riksdagen samt att
komma med förslag till sådana förändringar av de berörda grundlagsbestämmelserna
att innebörden blir klar och bestämmelserna möjliga att tillämpa
utan att delade meningar kan uppstå (yrkande 6).

Gällande rätt m. m.

För att avge yttrande över lagförslag skall det enligt 8 kap. 18 § RF finnas ett
lagråd med domare i högsta domstolen och regeringsrätten. Lagrådsremiss
beslutas av regeringen. Möjlighet finns också för riksdagsutskott att höra
lagrådet med stöd av 4 kap. 10 § riksdagsordningen. Vilka lagförslag som i
princip bör lagrådsgranskas anges i 8 kap. 18 § RF.

KU 1986/87:17

Grundlagsregeln om när lagrådet bör höras har försetts med några
undantag. Remiss till lagrådet kan underlåtas om lagrådets hörande skulle
sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet eller om remissen skulle
fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma.
I de fall regeringen utan att ha inhämtat lagrådets yttrande föreslår
riksdagen att stifta lag som anges i 8 kap. 18 § RF skall regeringen samtidigt
redovisa skälen till att lagrådet inte har hörts. Underlåtenhet att remittera ett
lagförslag till lagrådet när så bör ske påverkar inte giltigheten av den lag som
blir resultatet av lagstiftningsarbetet. En domstol eller annat offentligt organ
kan således inte med stöd av sin lagprövningsrätt underlåta att tillämpa en lag
enbart av det skälet att förslaget till lagen inte har lagrådsgranskats.

Lagrådets uppgifter består enligt 8 kap. 18 § RF i att undersöka hur ett
lagförslag förhåller sig till grundlagarna och till rättsordningen i övrigt samt
hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra och till rättssäkerhetens
krav. Lagrådet skall vidare överväga om förslaget är utformat så att det kan
antas tillgodose angivna syften och vilka problem som kan uppstå vid
tillämpningen.

Utskottets bedömning

Nuvarande system för lagrådsgranskning tillkom genom lagstiftning som har
trätt i kraft den 1 januari 1980. Det ersatte då en ordning som hade beslutats
1971 och som innebar att det inte fanns någon skyldighet att höra lagrådet.
Före 1971 hade det emellertid funnits en sådan skyldighet bl. a. när det gällde
civilrättslig och straffrättslig lagstiftning.

Utskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande (KU 1978/
79:39) att det nya systemet för lagrådsgranskning kunde karakteriseras som
ett mellanting mellan ett obligatoriskt system och ett system med en helt
fakultativ granskning. Enligt utskottet borde det nya systemet leda till att
lagrådet inom ramen för sin kapacitet får granska alla de lagförslag som
behöver dess granskning men inga andra. Som systemet utformats innebär de
nya reglerna enligt vad utskottet bedömde ingen risk för att lagrådet eller de
högsta dömande organen över huvud skall få ett politiskt inflytande.

När det gäller lagrådsgranskningens inriktning och omfattning uttalade
konstitutionsutskottet i sitt nyss nämnda betänkande att förslag till nya regler
för granskningen borde prövas mot bakgrund av vissa utgångspunkter om
vilka i stort sett allmän enighet råder. En väsentlig sådan utgångspunkt är,
anförde utskottet, att lagrådets verksamhet upplevs som ett värdefullt led i
arbetet på att få fram fullgoda lagförslag. Granskningen i lagrådet har setts
som en garanti för att rättssäkerhetsintresset och kravet på enhetlighet,
konsekvens och klarhet iakttas. Som en annan utgångspunkt angavs att
granskningen uteslutande borde ägnas åt lagförslagens juridiska sida Och
sålunda aldrig omfatta deras allmänna politiska grunder. På omfattningen av
lagrådsgranskningen måste enligt utskottet inverka att man inte gärna kan
låta lagrådsgranskning få ta i anspråk flera ledamöter i de högsta domstolarna
än ungefär det antal som då förekom.

Utskottet finner inte anledning att frånträda vad som uttalades om
lagrådets roll när den nuvarande ordningen för lagrådsgranskning kom till

KU 1986/87:17

1980. Yrkande 5 i motion K.214 om ett veto för lagrådet bör därför avstyrkas.
Vad gäller den i motion K214 yrkande 6 väckta frågan om bl. a. en
kartläggning av fall där tvister förekommit om innebörden av grundlagsstadganden,
vill utskottet först understryka att, som anfördes i betänkandet KU
1978/79:39, det alltid i sista hand ankommer på riksdagen att avgöra om
lagrådet skall höras över ett lagförslag eller inte. Denna möjlighet har också
utnyttjats. Det är vidare angeläget att, som utskottet även uttalade, reglerna
är utformade så att lagrådets granskning gäller lagförslagens juridiska sida
och inte deras allmänna politiska grunder. Utskottet har senast i betänkandet
KU 1985/86:5 avstyrkt ett motionsyrkande om översyn i vissa delar av 8 kap.
RF. Därvid vidhölls ett tidigare uttalande (KU 1983/84:4 y) vari utskottet
förutsatte att såväl de olika utskotten i riksdagen som regeringen uppmärksamt
följer de tillämpningsproblem på olika rättsområden som 8 kap. RF kan
ge upphov till. Med det anförda avstyrks även motion K214 yrkande 6.

9. Försvaret av fri- och rättigheter

Motionen

I motion K209 av Jörn Svensson m. fl. (vpk) om försvaret av de medborgerliga
fri- och rättigheterna anförs att tecknen blir allt tydligare på att viktiga
grundlagsrättigheter inte bevakas tillräckligt och att de därför i praktiken
urholkas eller helt åsidosätts. Det är enligt motionärerna också tydligt att
grundlagens rättighetssystem vanligtvis inte spelar någon roll för rättstilllämpningen.
Myndigheterna tar inte med denna aspekt i handläggning och
avgöranden. Motionärerna anser att något måste göras för att bättre skydda
grundlagsrättigheterna i praktiken. Det framstår som önskvärt att ett mer
organiserat studium genomförs när det gäller grundlagsrättigheternas genomslag
i olika verksamheter. Det är också i hög grad påkallat att man i
personalutbildning bättre försäkrar sig om att kunskapen om de grundläggande
medborgerliga rättigheternas innebörd verkligen utgör ett levande
inslag i offentliga funktionärers kompetens. Mot bakgrund av det anförda
begärs åtgärder ägnade att bättre säkra det faktiska upprätthållandet av de
grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna.

Utskottets bedömning

Utskottet tog i betänkandet KU 1982/83:9 upp ett yrkande om en parlamentarisk
kommission till de medborgerliga fri- och rättigheternas försvar.
Utskottet konstaterade att ett omfattande arbete bedrivits i olika etapper
beträffande de demokratiska fri- och rättigheterna. Detta har resulterat i tre
olika reformer under 1970-talet. Enligt vad utskottet anförde måste ytterligare
erfarenheter av reformerna på rättighetsskyddsområdet avvaktas innan
initiativ kan tas till ytterligare förändringar. Utskottet avstyrkte därför en ny
översyn av de demokratiska fri- och rättigheterna. En motion med i
huvudsak samma inriktning avstyrktes även i betänkandet KU 1983/84:8.

Utskottet finner inte heller nu sådana åtgärder som begärs i motion K209
vara påkallade. Motionsyrkandet bör därför avstyrkas.

KU 1986/87:17

10. Rösträtt i riksdagsval
Motionerna

I motionerna K203 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) och K230 av Birgit Friggebo
m. fl. (fp) föreslås att rösträtten för svenska medborgare bosatta i utlandet
skyddas i grundlag genom att förbehållet i 3 kap. 2 § RF om bosättning i riket
tas bort. I samma syfte begärs i motion K218, yrkande 3 av Alf Svensson (c)
förslag till ändring i grundlagen. Motionärerna hävdar bl. a. att utlandssvenskarnas
rösträtt inte är tillräckligt skyddad eftersom den kan fråntas dem
genom ett enkelt majoritetsbeslut av riksdagen.

Gällande rätt m. m.

Enligt 3 kap. 2 § RF tillkommer rösträtt vid val till riksdagen svenska
medborgare som är bosatta i riket. I fråga om rösträtt för svenska
medborgare som är bosatta utomlands hänvisas till bestämmelser i vanlig lag.
Dessa bestämmelser, som finns i 4 kap. 11 § vallagen (1972:620), innebär att
svensk medborgare, som inte är bosatt i Sverige, har rösträtt vid val till
riksdagen om han någon gång har varit kyrkobokförd i landet.

1983 års rösträttskommitté hade enligt sina direktiv att överväga en sådan
avgränsning av rösträtten för utlandssvenskarna att endast svenska medborgare
med en mera påtaglig anknytning till hemlandet skulle ha rösträtt vid
riksdagsvalen. I betänkandet (SOU 1984:11) Rösträtt och medborgarskap
uttalade kommittén att det mötte stora svårigheter att finna något annat
kriterium än ett tidskriterium när det gällde att bestämma denna anknytning.
Kommittén föreslog därför att rösträtt skall tillkomma svenska medborgare
som varit kyrkobokförda i Sverige någon gång under de senaste förflutna tio
kalenderåren före ett riksdagsval. På sikt borde enligt kommittén s. k.
boenderösträtt införas, dvs. personer skall rösta i det land där de bor, oavsett
i vilket land de är medborgare. Kommittén var inte enig i sitt ställningstagande.
Ledamöterna från de tre borgerliga partierna reserverade sig och
förordade att utlandssvenskarnas nuvarande rösträtt skulle skrivas in i
grundlagen. Rösträttskommitténs förslag om rösträtt för invandrare i
riksdagsval och om utlandssvenskars rösträtt har inte föranlett någon
proposition. I mars 1985 beslöt regeringen att tillsätta en parlamentarisk
kommitté som skall utreda frågan om dubbla medborgarskap (Dir. 1985:11).
Syftet med utredningen är enligt direktiven att ta ställning till om dubbla
medborgarskap kan accepteras i större utsträckning. Kommitténs arbete
planeras vara avslutat 1987.

Utskottets bedömning

Denna rösträttsfråga behandlades av riksdagen senast hösten 1985. Utskottet
(KU 1985/86:5) erinrade om att direktiven till utredningen om dubbla
medborgarskap särskilt nämner medborgarskapets betydelse för rösträttsfrågan.
Utskottet var inte berett att ta ställning till frågan om grundlagsregler
angående utlandssvenskars rösträtt. Den fortsatta beredningen borde awak -

KU 1986/87:17

tas, och utskottet avstyrkte motionerna. Utskottet bedömer inte frågan
annorlunda nu och avstyrker således motionerna K203, K218 yrkande 3 och
K230.

11. Konungens straffrättsliga immunitet
Motionen

I motion K217 av Axel Andersson m. fl. (s) begärs att regeringsformen och
brottsbalken ändras så att konungens straffrättsliga immunitet upphävs. Det
förhållandet att ett brott inte skulle kunna beivras skadar enligt motionärernas
mening allvarligt både svenska folkets tilltro till svensk rättskipning och
Sveriges anseende som högt utvecklad demokratisk rättsstat.

Utskottets bedömning

Enligt 5 kap. 7 § RF kan inte konungen åtalas för sina gärningar. Grundlagberedningens
majoritet föreslog att konungens rättsliga immunitet skulle
upphävas. En ledamot av beredningen ville däremot att statschefen skulle
vara fredad från åtal. Åtskilliga remissinstanser, bland dem högsta domstolens
och regeringsrättens ledamöter, hävdade att konungens rättsliga immunitet
borde behållas. I proposition 1973:90 anfördes att den rådande
ordningen var mycket nära förbunden med monarkins begrepp. Det
konstaterades att den hade sin motsvarighet i andra monarkier, bl. a.
Danmark och Norge. Det föredragande statsrådet uttalade att det knappast
kan vara förenat med några praktiskt betydelsefulla olägenheter att behålla
en ordning som innebär att konungen inte kan ställas till ansvar för brott och
ansåg att man borde kunna gå önskemålen om att behålla den rådande
ordningen till mötes genom att också i den nya författningen föreskriva att
konungen inte kan åtalas för brott.

Bestämmelsen i 5 kap. 7 § RF innebär att konungen inte kan åtalas för sina
gärningar vare sig som statschef eller privatperson. Däremot innebär den inte
att konungen åtnjuter immunitet i civilrättsliga angelägenheter. Konungens
person omfattas även av bestämmelser i 18 kap. 2 § och 8 § brottsbalken. De
föreskriver förhöjt straff och särskild åtalsprövning för brott som innebär
förgripelse mot en kunglig person.

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till ny regeringsform fann utskottet
inte anledning att frångå proposition 1973:90och avstyrkte ett motionsyrkande
om att immunitetsregeln skulle utgå (KU 1973:26). Enligt utskottets
mening föreligger inte anledning till annan bedömning nu. Utskottet
avstyrker därför motion K217.

12. Departementsindelningen
Motionerna

I motion K224 av Alf Wennerfors (m) begärs att regeringen inrättar ett
handels- och industridepartement.

KU 1986/87:17

Eftersom handeln har en nyckelposition i ansträngningarna att få fart på
näringslivet är det enligt motionären angeläget att denna centrala roll
återspeglas i regeringens handläggning av hithörande frågor. Han ser det
därför som ytterst väsentligt att dessa frågor - såväl vad gäller utrikeshandeln
som inrikeshandeln - liksom hittills samordnas inom ett självständigt
fackdepartement. Det är bl. a. angeläget att den svenska regeringen fortsätter
att aktivt verka för en växande världshandel och en utvidgad frihandel.
Utrikeshandelsfrågorna har förts över till utrikesdepartementet, som därmed
också är ett utrikeshandelsdepartement. När det gäller inrikeshandeln
har emellertid olika frågor splittrats på flera departement. En lösning vore att
föra så många handelspolitiska frågor som möjligt till industridepartementet,
som därmed skulle bli ett handels- och industridepartement.

Motion N433 av Alf Svensson (c) handlar om energipolitiken. Denna har
enligt motionären så stor betydelse i vårt samhälle att den snarast bör
överföras till ett energidepartement (yrkande 3). Näringsutskottet har
överlämnat motionen i den delen till konstitutionsutskottet.

Bakgrund

Enligt 7 kap. 1 § RF skall det finnas ett regeringskansli för beredningen av
regeringsärenden. I regeringskansliet ingår departement för skilda verksamhetsgrenar.
Av bestämmelsen följer vidare att regeringen fördelar ärendena
mellan departementen samt att statsministern bland statsråden utser chefer
för departementen.

Antalet departement och vilka departement som skall finnas regleras inte i
grundlagen. I dessa frågor beslutar regeringen. Departementsförordningen
(1982:1177, ändrad senast 1986:596) anger att, utöver statsrådsberedningen,
för närvarande tolv departement ingår i regeringskansliet.

Utskottet har vid flera tillfällen i sitt granskningsarbete ägnat uppmärksamhet
åt regeringskansliets organisation och arbetsformer. Vad gäller den
interna organisationen av regeringskansliet kan konstateras att den normalorganisation
för departementen som fastslogs i samband med 1965 års
departementsreform i huvudsak fortfarande gäller. Antalet departement och
ärendefördelningen mellan departementen har dock ändrats vid upprepade
tillfällen. Senast en större sådan omorganisation genomfördes var efter den
socialdemokratiska regeringens tillträde hösten 1982. Vid detta tillfälle
inrättades ett finansdepartement och ett civildepartement. Samtidigt upphörde
ekonomi-, budget-, handels- och kommundepartementen. Det bör
också noteras att en omorganisation aviserades i den regeringsförklaring som
avgavs när 1986/87 års riksmöte öppnades. Regeringen avser således att
inrätta ett miljö- och energidepartement.

Näringsutskottet har yttrat sig över de två motioner som gäller departementsindelningen.
Yttrandet (NU 1985/86:4 y) utgör bilaga 2.

Utskottets bedömning

Enligt utskottet måste det främst ankomma på regeringen att ta ställning till
hur arbetet inom regeringens kansli skall organiseras för att regeringen skall

KU 1986/87:17

kunna styra landet på ett så effektivt sätt som möjligt. Varje regering börinom
de ekonomiska ramar som riksdagen fastställer - få fördela arbetet
mellan sina medlemmar och mellan olika delar av regeringskansliet med
hänsyn till den parlamentariska situationen, regeringens sammansättning,
olika ärendegruppers samband och betydelse osv. Riksdagen får sedan i olika
sammanhang tillfälle att bedöma resultaten av regeringens arbete.

Konstitutionsutskottet finnér, i likhet med näringsutskottet, att inte vare
sig motion K224 eller motion N433 yrkande 3 ger anledning till något initiativ
från riksdagens sida. Motionsyrkandena avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande övergäng till republik

att riksdagen avslår motion 1985/86:K220 yrkandena 1—3,

2. beträffande religionsfrihet

att riksdagen avslår motion 1985/86:K625,

3. beträffande den enskilde och organisationer

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:K201 yrkande 1, 1985/
86:K204, 1985/86:K229 och 1985/86:K233 yrkande 1,

4. beträffande egendomsrätt, näringsfrihet och yrkesfrihet

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:K201 yrkande 2, 1985/
86:K202 yrkandena 1 och 2, 1985/86:K205, 1985/86:K207 yrkande 3,
1985/86:K215, 1985/86:K219 yrkande 2, 1985/86:K222, 1985/86:K225
och 1985/86:K226,

5. beträffande skydd mot diskriminering av homosexuella
att riksdagen avslår motion 1985/86:K210,

6. beträffande föräldrarätt

att riksdagen avslår motion 1985/86:K208,

7. beträffande författningsdomstol

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:K207 yrkande 6 och 1985/
86:K218 yrkande 4.

8. beträffande lagrådsgranskningen m. m.

att riksdagen avslår motion 1985/86:K214 yrkandena 5 och 6,

9. beträffande försvaret av fri- och rättigheter
att riksdagen avslår motion 1985/86:K209,

10. beträffande rösträtt i riksdagsval

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:K203,1985/86:K218 yrkande
3 och 1985/86:K230,

11. beträffande konungens straffrättsliga immunitet
att riksdagen avslår motion 1985/86:K217,

12. beträffande departementsindelningen

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:K224 och 1985/86:N433
yrkande 3.

Stockholm den 9 december 1986

KU 1986/87:17

På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Anita Modin (s),
Sören Lekberg (s), Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m),
Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Ulla Pettersson (s), Margitta
Edgren (fp) och Bo Hammar (vpk).

Reservationer

1. Övergång till republik (mom. 1)

Bo Hammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”motion K220” bort ha följande lydelse:

Monarkin är en rest från det feodala ståndssamhället och strider mot
principerna för ett demokratiskt statsskick och om alla människors lika
värde. Även om konungens makt formellt sett är begränsad saknar monarkin
inte maktpolitisk betydelse. Den är en ideologisk maktfaktor som tjänar att
bevara en borgerlig livshållning och motverkar strävandena mot jämlikhet
och solidaritet. Några godtagbara skäl för att bevara monarkin har enligt
utskottets åsikt inte anförts. Statschefen är en av landets främsta företrädare,
och dennes uppgifter är således av stor betydelse. Det är därför enligt
utskottets mening viktigt att statschefen är väl förankrad i landets politiska
liv. Utskottet anser att med hänsyn till det goda anseende riksdagens talman
har i alla politiska läger denne bör vara rikets statschef.

Utskottet tillstyrker således förslagen i motion K220 att upphäva successionsordningen
och att de representativa uppgifter som åvilar konungen förs
över till rikets talman.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande övergång lill republik
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:K220 yrkandena 1-3

a) som vilande antar de ändringar i regeringsformen som framgår
av bilaga 1,

b) som vilande antar det i bilaga 1 upptagna förslaget till lag om
upphävande av successionsordningen,

c) hos regeringen hemställer om förslag till följdändringar i andra
författningar och till reglering av andra förhållanden som kan
föranledas av beslutet om övergång till republik.

2. Religionsfrihet (mom. 2)

Börje Stensson och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Regeringsformens
bestämmelser” och slutar med ”därför motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:

Respekt för andra kulturer och religioner är enligt utskottets mening ett

KU 1986/87:17

centralt inslag i ett tolerant samhälle. En sådan inställning är inte minst viktig
när det gäller invandrarna och deras rätt att utöva sin egen kultur och
religion. Det är en angelägen uppgift för samhället att slå vakt om olika
religioners lika värde och ställning. Utskottet anser, i likhet med vad som
sägs i motion K625, att den enskilde måste få följa sin religions föreskrifter
när ingen skadas därav, vilket exempelvis är fallet med en sikhisk bussförares
huvudbonad. För att uppnå detta behöver regeringsformen förtydligas på
denna punkt. Utskottet föreslår därför, med bifall till motionen, att
riksdagen begär att regeringen lägger fram erforderliga lagförslag.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande religionsfrihet
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:K625 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Den enskilde och organisationer (morn. 3)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt Kindbom (c) och Margitta Edgren
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”vilka avstyrks” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening utgör organisationer av olika slag en viktig del av
vårt samhälle, bl. a. som grund för gemensam opinionsbildning och som
företrädare för olika gruppers intressen.

Emellertid har utvecklingen snabbt gått dithän att många organisationer,
ofta med stöd av lagstiftning, fått en alltmer framträdande roll. Detta innebär
en uppenbar risk för att organisationernas ställning blir alltmer självständig i
förhållande till de enskilda medlemmarna och att de i stället för att i första
hand försöka tillvarata varje enskild medlems intressen börjar uppträda i en
roll som kan jämföras med det allmännas.

Behovet av en närmare utredning om konsekvenserna för den enskilde av
en sådan utveckling har påtalats vid flera tidigare tillfällen, men någon
övergripande utredning har inte kommit till stånd. Den redovisning av olika
företeelser och de förslag som väckts i de motioner som utskottet behandlar i
betänkandet aktualiserar på nytt frågan om en utredning. Enligt utskottets
mening är det nu angeläget att regeringen - genom någon pågående
utredning eller i annan form - låter utreda korporativa tendenser i det
svenska samhället. Därvid bör obalansen mellan särintressen och allmänintressen
analyseras. Utredningen bör således ge en belysning av de olika
problemställningar som aktualiseras i motionerna och överväga i vad mån
den enskildes ställning i förhållande till organisationerna bör ges ett utökat
skydd i regeringsformen. En särskilt angelägen uppgift för utredningen är
härvid att överväga lämpliga åtgärder för att slå fast den enskildes rättighet
dels att stå utanför en organisation, dels att lämna en organisation.

KU 1986/87:17

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande den enskilde och organisationer

att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:K201 yrkande 1,

1985/86:K204, 1985/86:K229 och 1985/86:K233 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Egendomsrätt, näringsfrihet och yrkesfrihet (mom. 4)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt Kindbom (c) och Margitta Edgren
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Till grund”
och på s. 11 slutar med ”K226 avstyrks” bort ha följande lydelse:

De skäl för en förstärkning av egendomsrättens stålning som förs fram i
motionerna är enligt utskottets mening välgrundade. Utskottet anser således
att skyddet för egendomsrätten bör förstärkas. I vilka former detta skall ske
bör utredas närmare.

Beträffande frågan om en grundlagsreglerad närings- och yrkesfrihet
konstaterar utskottet att dessa friheter i dag delvis är kringskurna av t. ex.
monopol, bidragsbestämmelser, långtgående reglerings- och styrningsåtgärder,
auktorisationskrav, etableringskontroll och liknande företeelser.
Grunden för en marknadsekonomi är att företag får startas fritt. Utan ett fritt
tillträde hotas näringslivets dynamik och därmed arbetstillfällen. Det är mot
denna bakgrund angeläget att söka fastställa de gränser som skall gälla för
närings- och yrkesfriheten. En utredning bör därför klarlägga i vilka
avseenden en förstärkning av dessa friheter kan ske i grundlag och annan lag.
Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande egendomsrätt, näringsfrihet och yrkesfrihet

att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:K201 yrkande 2,
1985/86:K202 yrkandena 1 och 2,1985/86:K205,1985/86:K207 yrkande
3, 1985/86:K215, 1985/86:K219 yrkande 2, 1985/86:K222, 1985/
86:K225 och 1985/86:K226 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

5. Skydd mot diskriminering av homosexuella (morn. 5)

Bo Hammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”1
betänkandet” och slutar med ”motion K210” bort ha följande lydelse:

I betänkandet Homosexuella och samhället (SOU 1984:63) föreslås en rad
åtgärder i syfte att stärka de homosexuellas ställning i olika hänseenden. Det
är, inte minst till följd av de reaktioner som immunbristsjukdomen AIDS
orsakat, enligt utskottets bedömning angeläget att utredningsförslagen
snarast läggs till grund för lagstiftning. Utskottet förordar därför att

KU 1986/87:17

riksdagen med bifall till motion K210 begär att regeringen lägger fram förslag
om lagligt skydd mot diskriminering av homosexuella.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande skydd mot diskriminering av homosexuella

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:K210 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Föräldrarätt (mom. 6)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Vid
behandlingen” och på s. 13 slutar med ”motion K208” bort ha följande
lydelse:

Olika åtgärder inom ramen för samhällets barnomsorg i förening med
utformningen av skattelagstiftning och föräldraförsäkring har haft till följd
att föräldrars valmöjligheter när det gäller barnens vård och fostran har
inskränkts. Det är, bortsett från fall då barn far illa hos föräldrarna, enligt
utskottets bedömning viktigt att föräldrarnas rätt inte ytterligare får stå
tillbaka för en samhällelig styrning. Utskottet finner att föräldrars rätt och
ansvar att, med utgångspunkt i barnens bästa, få bestämma över vården och
omsorgen om sina barn bör kunna grundlagsfästas. Yrkandet i motion K208
om en utredning av frågan bör därför bifallas.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande föräldrarätt

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:K208 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Författningsdomstol (morn. 7)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Frågan om”
och på s. 14 slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Som framhållits i motion K207 har det förekommit att lagar genomdrivits
som i vissa delar har varit i strid mot grundlagar och Europarådskonventionen.
Regeringen lade t. ex. nyligen fram ett förslag till lag om en s. k. tillfällig
förmögenhetsskatt, vilket förslag lagrådet bl. a. av konstitutionella skäl har
funnit inte vara godtagbart.

Lagprövningsrätten och talan vid Europadomstolen har sina begränsningar.
Det finns därför enligt utskottets mening starka skäl för att aktualisera
frågan om att inrätta en författningsdomstol. Dess främsta uppgift skulle vara
att säkerställa att regeringsformens fri- och rättigheter verkligen efterlevs av
de politiska organen och av myndigheterna. Härigenom skulle författningsdomstolen
kunna bli ett skydd för den enskilde mot det allmänna. Utskottet
tillstyrker därför att inrättandet av en författningsdomstol utreds. Motion
K207 yrkande 6 tillstyrks således. Därigenom får även motion K218 yrkande
4 anses besvarad.

KU 1986/87:17

dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande författningsdomstol
att riksdagen

a) med bifall till motion 1985/86:K207 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) förklarar motion 1985/86:K218 yrkande 4 besvarad med vad
utskottet anfört.

8. Lagrådsgranskningenm. m. (mom. 8)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Nuvarande
system” och på s. 16 slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:
Den nuvarande ordningen för lagrådsgranskningen kom till 1980 och
innebär att lagrådet har en rådgivande funktion. De gångna årens erfarenheter
gör emellertid att det enligt utskottet bör övervägas att göra en ändring
som syftar till att stärka respekten för grundlagen och minska risken för att
lagar genomdrivs som inte är förenliga med grundlagen. Utskottet har därvid
som den naturliga utgångspunkten att riksdagen inte skall anta lagar som kan
sättas i fråga från grundlagssynpunkt. Annars finns risk för ett utdraget
förlopp med bl. a. utövande av lagprövningsrätt innan bestämmelserna
vinner erforderlig stadga. En sådan situation medför många olägenheter,
inte minst från rättssäkerhetssynpunkt. Berättigad kritik av lagförslags
grundlagsenlighet bör, som fallet var med plan- och bygglagen, leda till att
lagförslaget omarbetas. Ett sätt att minska risken för riksdagsbeslut som kan
ifrågasättas från grundlagssynpunkt skulle kunna vara att stadga att ett
lagförslag som underkänts av ett enhälligt lagråd inte får antas utan en sådan
omarbetning att det kan godkännas vid en förnyad lagrådsgranskning.
Beredningen av plan- och bygglagen kan i detta avseende tjäna som mönster
för den ordning som bör tillämpas. Utskottet föreslår således att det här
angivna förslaget utreds.

Utskottet anser vidare att den förordade utredningen bör få i uppgift att
göra en översyn av de stadganden i grundlagen vilka har gett upphov till
meningsskiljaktigheter. Syftet med en sådan översyn skall vara att föreslå
ändringar av dessa grundlagsbestämmelser så att innebörden blir klar och
tolkningstvister undviks.

Med stöd av det anförda föreslår utskottet att riksdagen, med anledning av
motion K214 yrkandena 5 och 6, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om behov av en utredning.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande lagrådet och dess yttranden

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:K214 yrkandena 5 och
6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

KU 1986/87:17

9. Försvaret av fri- och rättigheter (mom. 9)

Bo Hammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Utskottet
tog” och slutar med ”därför avstyrkas” bort ha följande lydelse:

I motion K209 visas på aktuella företeelser i samhället som inger allvarliga
betänkligheter från fri- och rättighetssynpunkt. Bl. a. redovisas fall där den
enskilda människan på grund av brister i rättstillämpningen utsatts för en från
konstitutionell synpunkt kränkande behandling. Dessa förhållanden pekar
tydligt på att RF:s fri- och rättighetsreglering inte i sig har en sådan
genomslagskraft att den förmår att utgöra ett tillräckligt instrument för att
garantera självklara grundläggande fri- och rättigheter. Det är enligt
utskottets mening viktigt att grundlagen är ett levande inslag i all myndighetsutövning.
Det är önskvärt med ett organiserat studium av grundlagsrättigheternas
genomslag i olika verksamheter, såväl kommunal som statlig. Det är
enligt utskottets bedömning också påkallat att vid personalutbildning bättre
försäkra sig om att de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheternas
innebörd vinner en bred spridning hos offentliga funktionärer. Utskottet
tillstyrker därför att riksdagen hos regeringen begär de åtgärder som anvisas i
motion K209.

dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande försvaret av fri- och rättigheter

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:K209 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Rösträtt i riksdagsval (mom. 10)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt Kindbom (c) och Margitta Edgren
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Denna
rösträttsfråga” och på s. 18 slutar med ”och K230” bort ha följande lydelse:
Enligt gällande lag har så gott som alla utlandssvenskar rösträtt, men den
är inte grundlagsreglerad. De senaste årens debatt och utveckling har enligt
utskottets uppfattning visat att detta är otillfredsställande. Med ett enda
riksdagsbeslut med enkel majoritet kan svenska medborgare som vistas
utomlands berövas möjligheten att utöva sin rösträtt. Det är därför av stor
betydelse att skyddet för rösträtten förstärks. Detta bör enligt utskottets
mening ske genom att nuvarande bestämmelser om utlandssvenskarnas
rösträtt skrivs in i 3 kap. 2 § RF. Utskottet tillstyrker således motionerna
K203 och K230. Med det anförda är även motion K218 yrkande 3
tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under mom. 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande rösträtt i riksdagsval

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:K203 och 1985/
86:K230 samt med anledning av motion 1985/86:K218 yrkande 3 som
vilande antar följande

KU 1986/87:17

Förslag till
Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen att 3 kap. 2 § skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §

Rösträtt vid val till riksdagen till- Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer
svensk medborgare som är kommer svensk medborgare som är

bosatt i riket. Om rösträtt för svensk eller någon gång öar varit bosatt i ri medborgare

som ej är bosatt i riket ket. Den som icke har uppnått ader finns

bestämmelser i lag. Den som ton års ålder senast på valdagen el icke

har uppnått aderton års ålder ler som är omyndigförklarad av

senast på valdagen eller som är domstol har ej rösträtt,

omyndigförklarad av domstol har
ej rösträtt.

Fråga huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grundval
av en före valet upprättad röstlängd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Särskilda yttranden

1. Författningsdomstol (mom. 7)

Börje Stensson och Margitta Edgren (båda fp) anför:

En författningsdomstol har till uppgift främst att säkerställa att regeringsformens
fri- och rättigheter efterlevs. Detta är i och för sig en angelägen sak,
men vi anser att detta syfte i huvudsak skulle tillgodoses om en möjlighet till
rättsbesvär stod till buds. Vid rättsbesvär prövar en domstol om ett
förvaltningsbeslut skall undanröjas på grund av bristande rättsenlighet.
Därigenom skulle angelägna rättssäkerhetsintressen utöver grundlagens
efterlevnad kunna tryggas.

Vi har i andra sammanhang uttalat oss för såväl utökade möjligheter till
domstolsprövning av förvaltningsbeslut som att förutsättningarna för enskilda
att anföra rättsbesvär utreds. Mot den bakgrunden är vi inte beredda att
ansluta oss till yrkandet om en utredning med syfte att inrätta en författningsdomstol.

2. Lagrådsgranskningen m. m. (mom. 8)

Anders Björk (m), Hans Nyhage (m), Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i
Värmdö (m) och Margitta Edgren (fp) anför:

KU 1986/87:17

Det är i och för sig angeläget att lagrådets yttranden tillmäts stor vikt, särskilt
vid tolkningen av grundlagsbestämmelser. Någon vetorätt för lagrådet bör

emellertid inte föreligga. Det är också av utomordentlig vikt att grundlagsbestämmelserna
har sådan klarhet att tvister om deras tolkning inte skall
behöva uppstå. Sådana situationer har emellertid förelegat vid flera tillfällen.
Vi har i andra sammanhang begärt översyn av bestämmelser i 8 kap. RF, men
är inte beredda att nu ansluta oss till de i motion K214 framställda yrkandena
5 och 6.

KU 1986/87:17

Lagförslag till reservation 1
1 Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen

dels att 5 kap. 5 och 7 §8 skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3 och 5 §8,5 kap. 2-4och o §8 skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I kap.

Regeringsformen, successionsordningen
och tryckfrihetsförordningen
är rikets grundlagar.

Konungen eller drottning, sorn enligt
successionsordningen innehar
Sveriges tron, är rikets statschef.

Vad i denna regeringsform är stadgat
om konungen skall, om drottningen
är statschef, gälla henne.

5 k

Som statschef fär endast den
tjänstgöra som är svensk medborgare
och har fyllt tjugofem år. Han får
icke samtidigt vara statsråd eller utöva
uppdrag såsom talman eller riksdagsledamot.

Statschefen skall sam rada med
statsministern, innan han reser utrikes.

Är konungen av sjukdom, utrikes
resa eller annan orsak hindrad att
fullgöra sina uppgifter, inträder enligt
gällande tronföljd medlem av
konungahuset, som ej är hindrad, för
att såsom tillfällig riksföreståndare
fullgöra statschefens uppgifter.

Regeringsformen och tryckfrihetsförordningen
ar rikets grundlagar 8 Riksdagens

talman är rikets statschef.

ap.

Som statschef får endast den
tjänstgöra som är svensk medborgare.
Hon eller han fär icke samtidigt
vara statsråd.

Statschefen skall samråda med
statsministern, innan hon eller han
reser utrikes.

Är riksdagens talman av sjukdom,
utrikes resa eller annan orsak hindrad
att fullgöra siira uppgifter som
statschef, inträder den av riksdagens
vice talmän, som är närmast i rang
och ej är förhindrad, för att såsom
tillförordnad statschef fullgöra statschefens
uppgifter.

KU 1986/87:17

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

4 §

Utslocknar konungahuset, utser Avlider riksdagens talman fullgöriksdagen
en riksföreståndare att full- res statschefsfunktionen av den av

göra statschefens uppgifter tills vida- riksdagens vice talmän som är när re.

Riksdagen utser samtidigt en vice mast i rang och ej är förhindrad, till

riksföreståndare. dess nyval av talman företagits.

Detsamma gäller, om konungen
dör eller avgår och tronföljaren ännu
ej har fyllt tjugofem år.

5 §

Har konungen under sex månader
utan avbrott varit hindrad att fullgöra
sina uppgifter eller underlåtit att
fullgöra dem, skall regeringen anmäla
det till riksdagen. Riksdagen bestämmer,
om konungen skall anses
ha avgått.

6 §

Riksdagen kan utse någon att efter Om riksdagens talman och vice
regeringens förordnande tjänstgöra talmän är förhindrade att tjänstgöra

som tillfällig riksföreståndare när skall, så länge hindret består, som

ingen med behörighet enligt 3 eller 4 tillförordnad statschef tjänstgöra den

§ kan tjänstgöra. av riksdagens ledamöter som längst

Talmannen, eller, vid förfall för tid har varit ledamot av riksdagen,

honom, vice talman tjänstgör efter
regeringens förordnande som tillfällig
riksföreståndare, när ingen annan
behörig kan tjänstgöra.

7 §

Konungen kan ej åtalas för sina
gärningar. Riksföreståndare kan ej
åtalas för sina gärningar som statschef.

Ändringarna i regeringsformen träder i kraft den 1 januari 1989.

2 Förslag till

Lag om upphävande av successionsordningen

Härigenom föreskrivs att successionsordningen skall upphöra att gälla
vid utgången av år 1988.

KU 1986/87:17

Bilaga 1

Näringsutskottets yttrande
1986/87:4 y

KU 1986/87:17

Bilaga 2

om departementsindelningen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
motion 1985/86 :K224 av Alf Wennerfors (m), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tillskapande av ett handels- och industridepartement.

En annan fråga rörande departementsindelningen har tagits upp i motion
1985/86:N433 av Alf Svensson (c). Där hemställs i detta ämne (3) att
riksdagen skall uttala sig för att ett särskilt energidepartement inrättas. För
att möjliggöra en gemensam behandling av de båda förslagen överlämnar
näringsutskottet med detta yttrande den senare motionen i angiven del till
konstitutionsutskottet.

Gällande bestämmelser och organisation

Beträffande handel finns i departementsförordningen (1982:1177, omtryckt
1985:26, därefter ändrad 1985:818) bestämmelser av följande innebörd.

Ärenden rörande utrikeshandel hör till utrikesdepartementet. Till industridepartementet
hör förvaltningsärenden rörande inrikeshandel när det gäller
strukturfrågor och näringspolitiska frågor. Övriga ärenden rörande inrikeshandel
hör till finansdepartementet.

Ärenden inom energiområdet - enligt närmare specifikation i departementsförordningen
- tillhör industridepartementet. Undantag är att förvaltningsärenden
rörande energihushållning i bebyggelse hör till bostadsdepartementet.

Utrikesdepartementets handelsavdelning, för vilken ett särskilt statsråd -Mats Hellström - är ansvarig, innefattar enheter motsvarande dem som före
handelsdepartementets avskaffande år 1982 var gemensamma för utrikesoch
handelsdepartementen. Avdelningen har egna chefstjänstemän och eget
planerings- och rättssekretariat. Inom industridepartementet är frågor om
inrikes handel samordnade med småföretagsfrågor. De enheter inom
finansdepartementet som sysslar med inrikeshandelsfrågor tillhör departementets
ekonomienheter och därmed statsrådet Bengt K. Å. Johanssons
ansvarsområde.

För energifrågor finns inom industridepartementet två särskilda enheter.

För denna del av departementets verksamhet svarar statsrådet Birgitta Dahl.

Departementet har en särskild statssekreterare för energifrågor. Uppgifter 31

avseende industridepartementet i dess helhet har bl. a. expeditionschefen, KU 1986/87:17

rättssekretariatet, internationella sekretariatet och planerings- och budget- Bilaga 2

sekretariatet.

Näringsutskottet

De båda motionsyrkanden om ändringar i departementsindelningen som
behandlas här har olika innebörd. I det ena fallet föreslås att frågor- rörande
utrikes och inrikes handel - som för närvarande är fördelade på tre
departement skall sammanföras till ett. I det andra fallet föreslås att en större
ärendegrupp - energifrågor - skall brytas ut från det departement dit den nu
hör och föras till ett eget departement. Industridepartementet berörs av båda
ändringsförslagen.

Näringsutskottet erinrar om de principer beträffande departementsindelningen
som konstitutionsutskottet har redovisat i betänkandet KU 1974:22
(s. 72 f.). Utvecklingen av författningsbestämmelserna på området har, som
konstitutionsutskottet konstaterade, inneburit att en regerings möjligheter
att själv besluta om organisationen av regeringsarbetet successivt har ökat.

Näringsutskottet anser - i enlighet med vad tidigare har uttalats vid
riksdagsbehandlingen av förslag om ändring i departementsindelningen
(SoU 1976/77:25) - att det främst måste få ankomma på regeringen att ta
ställning till hur arbetet inom regeringens kansli skall organiseras för att
regeringen skall kunna styra landet på ett så effektivt sätt som möjligt. I ett
speciellt fall kan ofta anföras skäl för såväl den ena som den andra
organisationsprincipen. Varje regering bör- inom de ekonomiska ramar som
riksdagen fastställer - få fördela arbetet mellan sina medlemmar och mellan
olika delar av regeringskansliet med hänsyn till den parlamentariska
situationen, regeringens sammansättning, olika ärendegruppers samband
och betydelse osv. Riksdagen får sedan i olika sammanhang tillfälle att
bedöma resultaten av regeringens arbete. Intetdera av de båda motionsyrkandena
ger, menar näringsutskottet, anledning tilt något initiativ från
riksdagens sida.

Stockholm den 20 mars 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Rune Jonsson (s),
Olof Johansson (c), Wivi-Anne Radesjö (s). Hadar Cars (fp), Sten Svensson
(m), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Reynoldh Furustrand (s), Per
Westerberg (m), Mats Lindberg (s), Göran Magnusson (s), Nic Grönvall (m)
och Paul Lestander (vpk).

gotab Stockholm 1986 11976