om vissa frågor på det författningspolitiska området (Betänkande 1983/84:KU26 Konstitutionsutskottet)

KU 1983/84:26

Konstitutionsutskottets betänkande
1983/84:26

om vissa frågor på det författningspolitiska området
Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet en rad motioner i författningsfrågor
som väckts under allmänna motionstiden 1984. Motionerna behandlar
främst:

- riksdagens bildande och upplösning

- folkomröstningsinstitutet

- riksdagsarbetet

- statschefen

- regeringsbildningen

- regeringens arbetsformer.

Centrala författningsfrågor, bl. a. frågan om mandatperiodens längd, den
gemensamma valdagen, upplösningsinstitutet, regeringsbildningsproceduren
och regeringens beslutsformer, har behandlats av olika utredningar
under senare år, senast av den s. k. arbetsgruppen för grundlagsfrågor.
Arbetsgruppen upplöstes i januari 1984, sedan man konstaterat att förutsättningar
saknades för en reform i samband med 1985 års val. Gruppen
förordade emellertid att samtliga frågor som behandlats av gruppen skulle
föras över till en parlamentarisk kommitté som skulle ha till syfte att föreslå
förbättringar av folkstyrelsens villkor. Med anledning av vissa motioner och
under utskottsbehandlingen väckta utredningsyrkanden uttalar utskottet i
betänkandet vissa önskemål om kommitténs arbetsuppgifter.

Utskottet har valt att sammanfatta dessa önskemål under fyra huvudrubriker: 1.

Kontakterna mellan väljare och valda

2. Riksdagens ställning som debattforum

3. Regeringens ställning i statsskicket

4. Minoritetsskyddet i grundlagen

Utskottet föreslår enhälligt att riksdagen i ett uttalande till regeringen
ställer sig bakom de angivna önskemålen.

Motioner i vissa författningsfrågor som ej har samband med det kommande
utredningsarbetet behandlas också i betänkandet. Motionen angående
uppgiftslämnandet till konstitutionsutskottet föreslås bli besvarad med
hänvisning till pågående utredningsarbete. Övriga motioner avstyrks. Reservation
har anmälts beträffande

1. utlandssvenskarnas rösträtt av m-, c- och fp-ledamöterna,

2. införande av republik av vpk-ledamoten.

1 Riksdagen 1983184. 4 sami. Nr 26

KU 1983/84:26

Särskilt yttrande har avgivits beträffande

1. sambandet mellan mandat och parti av vpk-ledamoten,

2. tidpunkten för 1983/84 års riksmötes avslutande av m-ledamöterna,

3. återinförande av statsrådseden av Gunnar Biörck i Värmdö (m).

Motionsyrkandena

1983184:295 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att regeringsformens 3 kap. 2 §
skall ha följande lydelse:

2§ Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svenska medborgare. Den
som icke har uppnått aderton års ålder senast på valdagen eller som är
omyndigförklarad av domstol har ej rösträtt. Frågan huruvida rösträtt enligt
första stycket föreligger avgöres på grundval av en före valet upprättad
röstlängd.

1983184:337 av Lars Werner m.fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att såsom vilande anta som Motionärernas förslag
betecknade förslag till lag om ändring i regeringsformen (se motionen),

2. att riksdagen beslutar såsom vilande anta förslaget - i överensstämmelse
med ovan föreslagen ändring i regeringsformen 1 kap. 3 § - att successionsordningen
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1985,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till
följdändringar i lagtext i övrigt och till reglering av andra förhållanden som
kan föranledas av beslut om övergång till republik.

1983/84:517 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar uttala sig för att det fortsatta
utredningsarbetet på författningsområdet i fråga om skilda valdagar, mandattidens
längd, valens förläggning, extra val och folkomröstningar skall ha
den inriktning som angetts i motionen.

1983/84:583 av Inger Hestvik och Iréne Vestlund (båda s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring
så att ett vunnet mandat under hela valperioden knyts till resp. parti.

1983/84:741 av Birgitta Hambraeus och Pär Granstedt (båda c)

I motionen yrkas att riksdagen rekommenderar utskotten att ordna
offentliga utfrågningar i gamla första och andra kamrarna när så bedöms
lämpligt.

1983/84:931 av Lars Ernestam (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att 3 kap. 2 § regeringsformen får
följande lydelse:

KU 1983/84:26

2§ Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svenska medborgare. Den
som icke uppnått aderton års ålder senast på valdagen eller som är
omyndigförklarad av domstol har ej rösträtt. Frågan huruvida rösträtt enligt
första stycket föreligger avgöres på grundval av en före valet upprättad
röstlängd.

1983/84:936 av Knut Wachtmeister m.fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om en ändring av valkretsindelningen
i Malmöhus län för val till riksdagen i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1983184:1107 av Gunnar Biörck i Värmdö (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den förutskickade
grundlagsutredningen får i uppdrag att behandla även den i motionen
angivna frågan (återinförande av statsrådseden).

1983184:1117 av Martin Olsson och Sven-Erik Nordin (båda c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag
innebärande sådan ändring av regeringsformen att efter riksdagsval den nya
riksdagen alltid får pröva frågan om statsminister.

1983184:1121 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den aviserade
utredningen om förändringar i grundlagen bör ges i uppdrag att avge förslag
om

a) avskaffande av den gemensamma valdagen för å ena sidan kommunfullmäktige-
och landstingsval och å andra sidan riksdagsval,

b) att i samband därmed fyraåriga mandatperioder för riksdagen och de
kommunala församlingarna införs,

c) ökat inslag av personval i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen antar följande lydelse av 4 kap. 12 § riksdagsordningen:

12 § Utskottet skall är närvarande. Sammanträde för inhämtande av

upplysningar eller yttranden som sägs i 10 § skall dock vara offentligt om
minst en tredjedel av utskottets ledamöter så begär.

1983/84:1373 av Ulf Adelsohn m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för att de i motionen angivna riktlinjerna bör
ligga till grund för arbetet inom den nya författningsutredningen,

2. att riksdagen hos regeringen begär direktiv till utredningen i enlighet
med vad som anförts i denna motion.

1983184:1375 av Lars Ahlmark (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
innevarande riksmöte kommer att avslutas i enlighet med lkap. 4§
riksdagsordningen, första meningen om icke synnerliga skäl föreligger.

KU 1983/84:26

1983184:1379 av Axel Andersson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om behovet av en ny offentlig författningskommitté
och dess arbetsuppgifter.

1983184:1381 av Gunnar Biörck i Värmdö (m)

I motionen yrkas att riksdagen begär regeringens medverkan till att klara
regler snarast utfärdas i det syfte som anges i motionen (uppgiftslämnandet
till riksdagens konstitutionsutskott).

1983/84:1383 av Rolf Clarkson (m) och Nils Erik Wååg (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om ändrad ordning för kontakt
mellan riksdagen och statliga företag i enlighet med vad här anförts.

1983/84:1388 av Birger Hagård (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts skall beaktas i det förestående arbetet med
revision av grundlagen.

Kortfattad redovisning av förslagen i motionerna

Riksdagens bildande, upplösning m. m.

I partimotioner från m (1373) och fp (1121) samt i motion 517 av Bertil
Fiskesjö m. fl. (c) förordas övergång till ett system med skilda valdagar för
riksdagsval och kommunalval samt fyraåriga mandatperioder. I folkpartimotionen
föreslås också ett ökat inslag av personval i valsystemet i enlighet med
det förslag som personvals- och valkretsutredningen presenterade år 1977.

Moderaterna förordar i sin partimotion en minskning av ledamotsantalet.

Centermotionen ställer sig kritisk till regeringens befogenheter att upplösa
riksdagen. Om möjligheten att anordna extra val skall finnas kvar, vilket
ifrågasätts av motionärerna, bör beslutanderätten ligga hos riksdagen.
Denna inställning till upplösningsinstitutet delas inte av moderaterna. Det
kan enligt moderaterna alltid uppkomma situationer då ett nyval ter sig som
den naturliga upplösningen på en politisk kris. När det gäller reglerna för
upplösningsinstitutet anser moderaterna att det bör undersökas om inte
tidsrymden mellan upplösningsbeslutet och nyvalet kan nedbringas. För att
undvika att det skall te sig mindre meningsfullt att utlysa nyval nära inpå ett
ordinarie riksdagsval föreslår moderaterna att ett nyval, som äger rum
mindre än ett år före ordinarie val, skall leda till att det ordinarie valet
inställs. I centermotionen avvisas däremot tanken på s. k. flytande mandatperioder.
Valdagarna skall enligt centermotionen vara fasta och bestämda i
författningen.

Villkoren för rösträtt i riksdagsval behandlas i motionerna 295 av Bertil
Fiskesjö m. fl. (c) och 931 av Lars Ernestam (fp). I båda motionerna föreslås
att rösträtten för svenska medborgare bosatta i utlandet grundlagsskyddas

KU 1983/84:26

genom borttagande av förbehållet om bosättning i riket i 3 kap. 2§ RF.

Motion 583 av Inger Hestvik och Iréne Vestlund (båda s) tar upp frågan om
sambandet mellan mandat och parti vid allmänna val. Motionen syftar till en
lagändring som skall förhindra att en person som valts in för ett visst parti i
riksdagen eller annan beslutande församling under valperioden byter parti
men ändå sitter kvar i församlingen på sitt f. d. partis mandat.

Frågan om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län behandlas i motion
936 av Knut Wachtmeister m. fl. (m).

Folkomröstningsinstitutet

Enligt den moderata partimotionen (1373) bör möjligheten för en minoritet
att begära folkomröstning vidgas till att avse vissa noga avgränsade frågor
som rör den enskildes fri- och rättigheter. Bertil Fiskesjö m. fl. (c) föreslår i
motion 517 en översyn av folkomröstningsinstitutet i syfte att ge det en mer
stringent och användbar utformning.

Riksdagsarbetet

Enligt den moderata partimotionen (1373) bör riksdagens arbete reformeras.
Reformeringen bör ta sikte på att öka möjligheten att snabbt anordna
debatter i dagsaktuella frågor och att öka aktiviteten när det gäller
behandling av mer långsiktiga problemkomplex. Detta kan bl. a. ske genom
införandet av s.k. urgent procedure, dvs. en möjlighet att omedelbart
anordna en särskild debatt i ärenden som blivit aktuella. En viss förbättring
torde enligt motionen också kunna uppnås genom en förändring av
debattreglerna. Talmannen bör ges befogenhet att i samråd med partigrupperna
bestämma omfattningen av vissa särskilt anordnade debatter i
riksdagen.

Förslag om offentliga utskottsutfrågningar läggs fram i partimotioner från
m (1373) och fp (1121). Enligt motion 741 av Birgitta Hambraeus och Pär
Granstedt (båda c) bör utskotten anordna offentliga utfrågningar i gamla
första och andra kamrarna när så bedöms lämpligt. Klara regler för
uppgiftslämnandet till konstitutionsutskottet begärs i motion 1381 av Gunnar
Biörck i Värmdö (m).

Kontakterna mellan riksdagen och statliga företag tas upp i motion 1383 av
Rolf Clarkson (m) och Nils Erik Wååg (s). Enligt motionärerna bör de 18
särskilt utsedda riksdagsmännens uppgift att följa verksamheten vid Statsföretag
och Svenska Varv överföras på näringsutskottet.

Lars Ahlmark (m) föreslår i motion 1375 att riksdagen beträffande
tidpunkten för 1983184 års riksmötes avslutande skall uttala att riksmötet skall
avslutas före den 31 maj, om icke synnerliga skäl föreligger, och att detta
uttalande skall ges regeringen till känna.

1* Riksdagen 1983184. 4 sami. Nr 26

KU 1983/84:26

Statschefen

Vänsterpartiet kommunisterna återkommer i en partimotion (337) till
förslaget om övergång till republik. I en motion (1379) av Axel Andersson
m.fl. (s) förordas att den nya författningsutredningen åläggs upgiften att
ompröva statschefens roll och arbetsuppgifter. Motionärerna anser att
kungens formella uppgifter, bl. a. att hålla konselj och vara ordförande i
utrikesnämnden, bör skötas av en allmänt aktad, betrodd och folkvald
person, t. ex. talmannen.

Birger Hagård (m) föreslår i motion 1388 att den nya utredningen skall ta
upp frågan om en förstärkning av Konungens ställning. Enligt motionen bör
uttrycket ”statschefen” i regeringsformen ersättas av ”Konungen”. Vidare
bör monarken efter sedvanliga konsultationer utse regeringsbildare, hålla
trontal vid riksmötets öppnande, vara ordförande vid beslutskonseljer i
viktiga ärenden och formellt bli högsta befälhavare över rikets försvarskrafter.

Regeringsbildningen

I en motion (1117) av Martin Olsson (c) och Sven-Erik Nordin (c) föreslås
att det sker en prövning av frågan om regeringsbildare efter varje riksdagsval.
Den nyvalda riksdagen bör enligt motionen så snart som möjligt efter det att
den samlats få tillfälle att rösta om statsminister efter förslag från talmannen
liksom vid övriga regeringsskiften.

Gunnar Biörck i Värmdö (m) föreslår att statsrådseden bör återinföras
(motion 1107).

Regeringens arbetsformer

Den moderata partimotionen (1373) tar upp beslutsformerna inom regeringen.
Moderaterna konstaterar att någon reglering inte finns av denna
fråga. När det gäller beslutsformerna i samband med riksdagsupplösning och
extraval talar enligt motionen vissa skäl för att en reglering sker så att icke
osäkerhet kan komma att råda i sådana situationer.

Grundläggande fri- och rättigheter m. m.

Enligt partimotion 1373 (m) bör det ske en förbättring av minoritetsskyddet
i riksdagen. Minoritetsskydd bör införas i vissa frågor t. ex. frågor som rör
den personliga integriteten, yttrandefriheten och informationsfriheten. Det
kan också gälla lagförslag som innebär vittgående förändringar i den
enskildes rätt att disponera sin egendom. I sådana fall bör minoriteten ges
möjlighet att få frågan uppskjuten över ett val.

KU 1983/84:26

Utskottet

Inledning

Det konstitutionella utredningsarbete som inleddes under 1950-talet har
lett fram till en grundläggande omgestaltning av författningen i vårt land.
Genom den s. k. partiella grundlagsreformen (1968-1969) ersattes tvåkammarsystemet
med en enkammarriksdag. Valen till enkammarriksdagen
skulle hållas vart tredje år samtidigt med de kommunala valen. Ett nytt s. k.
riksproportionellt valsystem infördes. Reformen innebar vidare att parlamentarismen
inskrevs i författningen genom att riksdagen fick möjlighet att
rikta misstroendeförklaring mot statsråd. I samband med enkammarriksdagens
införande övergick riksdagen också från ett utskottssystem som
baserades på riksdagens statsrättsliga funktioner till den nuvarande ämnesindelade
utskottsorganisationen.

Reformarbetet fullföljdes genom den nya regeringsformen som antogs
åren 1973-1974. Härvid fastställdes nya regler för bl. a. statschefens roll,
proceduren vid regeringsbildning och skyddet av de grundläggande fri- och
rättigheterna.

Utredningsarbetet efter grundlagsreformen

Efter den nya regeringsformens antagande har utredningsarbetet på det
konstitutionella området i huvudsak följt två linjer. Den ena linjen har lett till
en successiv förstärkning av fri- och rättighetsskyddet i författningen. Genom
beslut år 1976 utvidgades och fördjupades skyddet för fri- och rättigheterna.
Ett annat beslut år 1979 innebar bl. a. att en minoritet i riksdagen kan
åstadkomma att ett förslag om rättighetsbegränsande lagstiftning uppskjuts i
ett år och att en grundlagsändring underkastas beslutande folkomröstning i
samband med val till riksdagen. Genom beslutet år 1979 utvidgades också
lagrådsgranskningen och inskrevs lagprövningsrätten i regeringsformen.

Den andra linjen i utredningsarbetet har gällt de centrala frågorna i den
partiella grundlagsreformen: valsystemet, den gemensamma valdagen mandatperiodens
längd, parlamentarismen och riksdagens arbetsformer. I
samband med att den nya författningen antogs tillkom utredningen om
ändrad valkretsindelning och ökat inslag av personval vid val till riksdagen
samt den av talmanskonferensen tillsatta utredningen för en allmän översyn
av riksdagens arbetsformer.

I personvals- och valkretsutredningen vars arbete avslutades år 1977
förordade utredningens borgerliga majoritet ett personval av belgisk modell
samt vissa ändringar i valkretsindelningen i storstadsområdena. Socialdemokraterna
i kommittén ville ha fortsatt utredning av bl. a. valkretsindelningen.
Kommitténs arbete har ej lett till lagstiftning.

Riksdagens arbetsformsutredning som var verksam åren 1974-1979 lämnade
under dessa år förslag i en rad mer avgränsade frågor om bl. a.

KU 1983/84:26

riksdagens arbetsplanering, års- och veckorytmen i riksdagsarbetet, debattreglerna,
utskottsorganisationen samt riksdagens revisorers organisation.
Förslagen har i huvudsak antagits av riksdagen. Efter arbetsformsutredningens
avslutande har frågan rörande arbetsförhållandena i riksdagen behandlats
av en arbetsgrupp inom konstitutionsutskottet. På gruppens förslag
prövas i kammaren sedan våren 1983 ett system med samtidiga voteringar om
flera betänkanden från samma utskott. Arbetsgruppen har också förberett
utskottets behandling av vissa motioner i arbetsformsfrågor och ett förslag
från en av talmanskonferensen år 1980 tillsatt utredning om utskottsindelningen
och ärendefördelningen mellan utskotten. Utredningens förslag
ledde till en viss ärendeomfördelning mellan utskotten i arbetsutjämnande
syfte.

År 1980 tillsattes den s. k. grundlagskommittén för översyn av vissa
centrala författningsfrågor. I det betänkande som kommittén lade fram år
1981 föreslog den borgerliga majoriteten att skilda valdagar för riksdagsval
och kommunalval skulle införas och att mandatperioderna skulle förlängas
till fyra år. Någon ändring i möjligheterna att anordna extra val och
beträffande formerna för regeringsbildningen föreslogs inte av kommitténs
majoritet. De socialdemokratiska ledamöterna ansåg att kritiken mot den
gemensamma valdagen var överdriven. Enligt deras mening krävdes mer
arbete och analys innan tiden var mogen för att ta ställning till de framlagda
förslagen. I avvaktan härpå var socialdemokraterna beredda att beträffande
upplösningsinstitutet medverka till att införa ett system enligt vilket ett extra
val som hålls mindre än ett och ett halvt år före nästa ordinarie val medför att
detta val ställs in. De socialdemokratiska ledamöterna ansåg också att
omröstningarna om talmannens förslag till statsminister borde slopas. Även
vpk-representanten reserverade sig. Han förordade att ordningen med
gemensam valdag och treåriga mandatperioder skulle bibehållas. Enligt
vpk-reservationen borde vidare omröstningen om statsminister utvidgas till
att omfatta regeringens partimässiga sammansättning och program i stort.

På inbjudan av statsministern hölls under hösten 1981 överläggningar i
författningsfrågorna mellan företrädare för de fem riksdagspartierna. Vid
dessa överläggningar konstaterades att förutsättningarna saknades för att ta
definitiv ställning i de grundläggande författningsfrågor där grundlagskommittén
var splittrad. Det arbete som kommittén hade inlett skulle emellertid
fortsätta med sikte på att möjliggöra en reform som riksdagen kunde ta
ställning till i anslutning till 1985 års val. Beredningen skulle ske i en
arbetsgrupp under ledning av justitieministern och med deltagande av
företrädare för de fem riksdagspartierna. De frågor som i första hand skulle
tas upp var den gemensamma valdagen och mandatperiodens längd,
upplösningsinstitutet, regeringsbildningsproceduren och regeringens beslutsformer.

Under sitt fortsatta arbete kom arbetsgruppen in på en rad andra
författningsfrågor som hade samband med huvudfrågorna. Bland dessa kan
nämnas ökade möjligheter att anordna folkomröstning, förstärkt skydd för

KU 1983/84:26

en riksdagsminoritet, vitalisering av riksdagens arbetsformer och slopande
av 4-procentsspärren vid riksdagsval.

Vid ett sammanträde i januari 1984 konstaterade arbetsgruppen att
förutsättningar saknades för att lägga fram förslag till ändringar i de
författningsfrågor som gruppen hade arbetat med. Denna bedömning
grundade arbetsgruppen på frågornas komplexitet och den tid som enligt
grundlagen behövs för att lägga fram förslag före 1985 års val. Gruppen
förordade emellertid att samtliga frågor som behandlats av gruppen skulle
föras över till en parlamentarisk utredning som skulle ha till syfte att föreslå
förbättringar av folkstyrelsens villkor. Enligt utskottets uppfattning är det
angeläget att utredningsarbetet på författningsområdet fortsätts på det sätt
som arbetsgruppen har föreslagit.

Under allmänna motionstiden 1984 väcktes en rad motioner i författningsfrågor,
flera av dem med direkta yrkanden om att de i motionerna berörda
frågorna skulle hänskjutas till den nya kommittén. I samband med utskottsbehandlingen
har frågorna i dessa motioner hänförts till en av tre kategorier.
Till den första kategorin hör sådana frågor som enligt utskottets mening bör
behandlas av den kommande utredningen. Dessa frågor hör hemma främst
inom ämnesområdena riksdagens bildande och upplösning, folkomröstningsinstitutet,
riksdagsarbetet, regeringsbildningen och regeringens arbetsformer.
Dessa frågor, tillsammans med vissa utredningsyrkanden som tagits
upp under utskottsbehandlingen, behandlas under rubriken Utrednings frågor.
Utskottet vill i sammanhanget betona att det är regeringens sak att
utfärda direktiv till kommittén. Därvid kan det självfallet finnas anledning
för regeringen att ge kommittén även andra arbetsuppgifter än dem som
utskottet i det följande förordar.

Den andra kategorin innehåller sådana motioner som föreslås bli avgjorda
i sak redan nu utan ytterligare utredning. Dessa rör i de flesta fall
ovannämnda ämnesområden. Utskottet behandlar dessa motioner i ett
avsnitt med rubriken Övriga frågor. Till den tredje kategorin har hänförts
frågor som utskottet senare kommer att föreslå riksdagen att uppskjuta till
1984/85 års riksmöte. Dessa frågor gäller ämnesområdena grundläggande frioch
rättigheter, normgivningen samt statsstyrelsen under krig och krigsfara.

Utrednings frågor

Som framgått av det föregående har sedan antagandet av den nya
regeringsformen ett omfattande utredningsarbete bedrivits på det konstitutionella
området. Till viss del, framför allt när det gäller skyddet för
grundläggande fri- och rättigheter, har också förändringar genomförts. I
andra delar, bl. a. i fråga om mandatperiodens längd och den gemensamma
valdagen och därmed sammanhängande frågor, har den enighet mellan
partierna som allmänt anses vara en nödvändig förutsättning för positiva
beslut på detta område, inte förelegat. För utskottet står det klart att det f. n.

KU 1983/84:26

är svårt att komma fram längs de linjer som hittills prövats i utredningsarbetet.
Samtidigt är det enligt utskottets uppfattning angeläget att man försöker
förbättra folkstyrelsens villkor. Utskottet anser därför att det fortsatta
utredningsarbetet bör bedrivas från delvis nya utgångspunkter.

Det bör betonas att vad utskottet uppnått enighet om är att vissa frågor
skall utredas. Detta har skett i full insikt om att önskemålen om förändringar
delvis utgår ifrån skilda sätt att se på vad som bör ingå i en författningsreform.
Det blir kommitténs uppgift att söka finna en gemensam nämnare för de från
partierna framförda önskemålen.

Utskottet har valt att sammanfatta de synpunkter på kommitténs arbetsuppgifter
som framförts i motioner och under utskottsbehandlingen under
fyra huvudrubriker:

1. En angelägen uppgift för kommittén bör enligt utskottet vara att utreda
förutsättningarna för förbättrade kontakter mellan väljare och valda. I en
modern representativ demokrati som den svenska fullgör riksdagsledamöterna
två roller som har nära samband med varandra. Till den ena rollen är att
hänföra arbetet i riksdagen och dess utskott, partigrupperna och de uppgifter
som följer av ledamotskap i t. ex. utredningar och centrala statliga organ.
Den andra rollen innefattar uppgiften att hålla kontakt med den egna
valkretsen och den egna partiorganisationen. Båda dessa roller är enligt
utskottets uppfattning utomordentligt viktiga. På grund av riksdagsarbetets
uppläggning är det emellertid under stora delar av året svårt för riksdagsledamöterna
att få tillräcklig tid för den politiska verksamheten utanför
riksdagen.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att öka ledamöternas
möjligheter till utåtriktade kontakter. Detta bör åstadkommas genom en
effektivisering av riksdagsarbetet.

I utredningsarbetet bör ingå att undersöka om detta syfte kan nås genom
en förändring av arbetsschemat i riksdagen. Härvid bör såväl årsrytmen som
veckorytmen studeras. Vidare bör det förslag att minska ledamotsantalet
som lagts fram behandlas av utredningen.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla att avsikten är att verksamheten
inom utskottets arbetsgrupp för frågor som rör riksdagens arbetsförhållanden
skall fortsätta. I gruppen kan mer avgränsade frågor på detta område
tas upp till behandling.

Två olika vägar att förstärka kontakterna mellan väljare och valda
diskuterades inom personvals- och valkretsutredningen - ett ökat inslag av
personval och mindre valkretsar. Utredningen tog fram ett grundligt material
i båda dessa frågor. Den borgerliga majoritetens förslag avsåg frågorna om
personval och valkretsindelningen i storstadsområdena. Den socialdemokratiska
reservationen förordade fortsatt utredning av bl. a. valkretsindelningen.
Enligt utskottets uppfattning är det lämpligt att den nya kommittén
behandlar dessa frågor.

Enligt utskottets uppfattning bör kommittén även behandla reglerna för

KU 1983/84:26

inkallande av ersättare för ledig riksdagsledamot. Dessa regler har varit i
kraft sedan år 1974 och en utvärdering av de erfarenheter som gjorts bör nu
komma till stånd.

Även på kommunal nivå finns behovet att öka kontakterna mellan
väljarna och de valda. Det har hävdats att problemen på denna nivå försvåras
av systemet med gemensam valdag för riksdagsval och kommunala val. Den
gemensamma valdagen skulle medföra att de kommunala frågorna och
partiernas agerande på de lokala och regionala planen ofta kommer i
skymundan i valrörelserna. Förutsättningar för utbyte av information mellan
förtroendevalda och medborgare skulle därför förbättras om kommunalvalen
ägde rum skilda från riksdagsvalen. Mot s. k. rena kommunalval har dock
invänts att valdeltagandet förmodligen skulle minska. Erfarenheterna från
andra länder anses peka i den riktningen. Vidare skulle även vid kommunalval
i denna form rikspolitiska frågor få en framskjuten roll i valrörelserna. Ett
annat argument mot rena kommunalval är sambandet mellan rikspolitik och
kommunalpolitik. Enligt utskottets uppfattning bör kommittén behandla
frågan om skilda valdagar för riksdagsval och kommunalval. Den bör i
sammanhanget också studera ett system varigenom riksdagens sammansättning
i någon utsträckning påverkas av kommunalvalen eller andra samtidigt
avhållna val.

2. Arbetet i kommittén bör enligt utskottet vidare omfatta frågan om
riksdagens ställning som debattforum. Riksdagen är enligt regeringsformen
folkets främsta företrädare. Det är därför betydelsefullt att medborgarnas
intresse för riksdagens arbete stimuleras. Viktiga debatter mellan partierna i
aktuella ämnen bör därför främst utspelas i riksdagen.

Möjligheterna i riksdagen att snabbt anordna debatter i dagsaktuella
frågor är i dag i praktiken begränsade. Riksdagsledamöterna kan visserligen
ta upp sådana frågor genom interpellationer och frågor till statsråden. Men
innan en riksdagsdebatt har kommit till stånd har frågan ofta förlorat sin
aktualitet. Regeringen bör därför uppdra åt kommittén att se över de regler
som gäller för frågor och interpellationer. Kommittén bör enligt utskottets
uppfattning också överväga införande av en särskild form av debatt där
frågor muntligen kan riktas till statsråd som omgående eller efter en kortare
förberedelse lämnar ett svar. Även ökade möjligheter att anordna debatter i
mer långsiktiga frågor bör undersökas. I detta sammanhang bör det vidare
uppdras åt kommittén att undersöka om en vitalisering av riksdagen som
debattforum kan åstadkommas genom förändringar av debattreglerna.

Vidare har det hävdats att intresset från allmänhetens sida för riksdagsarbetet
skulle öka om utskottsutfrågningarna blev offentliga. Mot detta ökade
intresse har dock anförts risken för att offentliga utskottsutfrågningar kan
försvåra beredningsprocessen i utskottet och dra uppmärksamheten från
kammardebatterna. Frågan bör enligt utskottet tas upp av utredningen.

Utskottet vill vidare framhålla att den tidigare berörda frågan om

KU 1983/84:26

riksdagens arbetsschema också är av intresse utifrån den synpunkt på
utredningsarbetet som nu diskuteras.

3. I kommitténs arbetsuppgifter bör enligt utskottet ingå prövning av
frågan om regeringens ställning i statsskicket. Medborgarnas förtroende för
de politiska institutionerna är beroende av dessa institutioners handlingsförmåga
och effektivitet. I det svenska parlamentariska statsskicket är det - med
regeringsformens ord - regeringen som styr riket.

En viktig förutsättning för att en regering med framgång skall kunna utöva
sin styrande funktion är enligt utskottets uppfattning att den har tillräcklig tid
till sitt förfogande för att kunna planera och genomföra en långsiktig politik.
Regeringen bör därför uppdra åt kommittén att överväga om en förlängning
av riksdagens valperiod är nödvändig. Samma resonemang kan appliceras på
kommunernas styrande organ. Följaktligen finns det enligt utskottet skäl att
också utreda om mandatperioderna för de kommunala församlingarna
behöver förlängas.

En annan förutsättning för regeringens arbete är det stöd den har i
riksdagen. Till en mycket stor del är uppfyllandet av denna förutsättning
beroende av rent politiska faktorer, i första hand valutslaget och partiernas
vilja och förmåga att samarbeta. I detta sammanhang bör kommittén kunna
studera vilka effekter på de parlamentariska förutsättningarna för regeringsbildningen
som en minskad proportionalitet i valsystemet skulle få.

Även upplösningsinstitutet bör utredas av kommittén. Enligt en åsikt som
framförts i utskottet är möjligheten för en regering att utnyttja upplösningsinstitutet
i praktiken starkt begränsad. Som skäl härför har anförts den
förhållandevis långa tid som förflyter mellan utlysandet av extravalet och
själva valet samt det faktum att någon ny valperiod ej börjar löpa efter ett
extraval. I kommitténs arbetsuppgifter bör ingå att undersöka förutsättningarna
för en förkortning av förberedelsetiden för ett nyval. Kommittén bör
vidare överväga om ett extraval som äger rum kort före ett ordinarie val
borde leda till att det ordinarie valet inställs. Även tanken att en ny valperiod
skall börja löpa efter varje val, oavsett om valet äger rum vid slutet av en
ordinarie valperiod eller ej, bör kunna tas upp av kommittén.

Enligt en annan uppfattning som framförts i utskottet måste härvidlag
emellertid också beaktas de negativa effekter som en utvidgning av
upplösningsinstitutets användning skulle få för riksdagens ställning som det
främsta beslutsorganet enligt gällande statsskick. Till detta kommer riskerna
för att upplösningsinstitutet missbrukas i partitaktiska syften.

Beslutsformerna inom regeringen får en särskild betydelse i samband med
beslut om riksdagsupplösning och extraval. Införande av grundlagsregler för
regeringsbesluten i dessa frågor bör därför övervägas av kommittén.

Ett omdiskuterat inslag i den nya författningen är proceduren för
regeringsbildning. Även denna fråga bör regeringen uppdra åt kommittén att
utreda.

4. Det bör vidare ingå i utredningsarbetet att göra en översyn av

KU 1983/84:26

minoritetsskyddet i grundlagen. En strävan att stärka regeringens ställning i
statsskicket är under normala parlamentariska förhållanden liktydigt med att
förbättra villkoren för den politiska majoritetens handlande. Den för ett
demokratiskt parlamentariskt system grundläggande majoritetsprincipen
innebär att majoriteten - ett enkelt flertal - inom folkrepresentationen skall
ha möjlighet att, med ansvar inför väljarna, fatta de beslut som vid varje
tillfälle anses bäst gagna samhället. En förstärkning av majoritetens ställning
får emellertid inte gå ut över olika minoritetsgruppers möjligheter att
påverka besluten i det politiska systemet.

I samband med att kommittén behandlar valkretsindelningen och valsystemet
bör enligt utskottets mening också frågan om valsystemets spärr mot små
partier tas upp. Kommittén bör enligt utskottets mening vidare överväga om
de procedurregler som infördes i regeringsformen år 1979 ytterligare bör
byggas ut t. ex. genom möjlighet för en minoritet att begära folkomröstning
eller uppskov över ett val med beslutet i en fråga som gäller en begränsning av
medborgerliga fri- och rättigheter. Utskottet vill dock i sammanhanget erinra
om att regeringen på riksdagens begäran (KU 1982/83:9) prövar frågan om
en förkortning av minimitiden vid vilandeförklaring av rättighetsbegränsande
lagstiftning från 12 till 7 månader. Kommittén bör också vara oförhindrad
att ta upp folkomröstningsinstitutet till en mera allmän översyn.

Vad utskottet nu anfört om kommitténs arbetsuppgifter bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Utskottet föreslår att motionerna 517,
741, 936, 1117, 1121 och 1373 förklaras besvarade härmed.

Övriga frågor
Riksdagens bildande m.m.

Villkoren för rösträtt i riksdagsval behandlas i motionerna 295 av Bertil
Fiskesjö m. fl. (c) och 931 av Lars Ernestam (fp). 1 båda motionerna föreslås
att rösträtten för svenska medborgare bosatta i utlandet grundlagsskyddas
genom borttagande av förbehållet om bosättning i riket i 3 kap. 2 § RF. Enligt
motionerna är det principiellt felaktigt att en grupp svenska medborgare kan
berövas sin rösträtt genom ett enkelt majoritetsbeslut i riksdagen.

I fråga om rösträtt för svenska medborgare som är bosatta utomlands
hänvisas i nyssnämnda paragraf i regeringsformen till bestämmelserna i
vanlig lag. Dessa bestämmelser, som finns i 4 kap. 11 § vallagen (1972:620),
innebär att svensk medborgare som inte är bosatt i Sverige har rösträtt vid val
till riksdagen om han någon gång har varit kyrkobokförd i landet.

1983 års rösträttskommitté vars betänkande (SOU 1984:11) Rösträtt och
medborgarskap nyligen avlämnats har enligt sina direktiv haft att överväga
en sådan avgränsning av rösträtten för utlandssvenskarna att endast svenska
medborgare med en mera påtaglig anknytning till hemlandet skulle ha
rösträtt vid riksdagsvalen. Enligt kommittén möter det stora svårigheter att
finna något annat kriterium än ett tidskriterium när det gäller att bestämma

KU 1983/84:26

denna anknytning. Kommittén föreslår därför att rösträtt skall tillkomma
svenska medborgare som varit kyrkobokförda i Sverige någon gång under de
senast förflutna tio kalenderåren före ett riksdagsval. På sikt bör enligt
kommittén s. k. boenderösträtt införas, dvs. personer skall rösta i det land
där de bor oavsett i vilket land de är medborgare. På så sätt skulle svenska
medborgare som är fast bosatta utomlands få rösträtt i boendelandets
parlament.

Kommittén är inte enig i sitt ställningstagande. Ledamöterna från de tre
borgerliga partierna har reserverat sig och förordar att utlandssvenskarnas
nuvarande rösträtt skall skrivas in i grundlagen, dvs. i princip samma förslag
som framläggs i motionerna.

Som framgått har rösträttskommittén nyligen avlämnat ett förslag i den
fråga som tas upp i motionerna. Enligt utskottets uppfattning bör remissutfallet
och beredningen i justitiedepartementet av denna fråga avvaktas innan
riksdagen tar ställning. Motionerna avstyrks.

Motion 583 av Inger Hestvik och Iréne Vestlund (båda s) behandlar frågan
om sambandet mellan mandat och parti vid allmänna val. Motionen syftar till
en lagändring som skall förhindra att en person som valts in för ett visst parti i
riksdagen eller annan beslutande församling under valperioden byter parti
men ändå sitter kvar i församlingen på sitt f. d. partis mandat.

Grundläggande bestämmelser om riksdagens bildande och riksdagsledamots
ställning finns i 3 och 4 kap. RF. Av betydelse i sammanhanget är bl. a.
följande regler. Enligt 3 kap. 7§ fördelas mandaten i riksdagen mellan
partier. Med parti avses därvid varje sammanslutning eller grupp av väljare
som uppträder i val under särskild beteckning. För varje mandat som ett parti
har erhållit utses enligt 3 kap. 9§ en riksdagsledamot samt ersättare för
honom eller henne. Förfarandet regleras närmare i vallagen. I 4 kap. 7§
anges hur en riksdagsledamot eller ersättare lämnar sitt uppdrag under
valperioden. Riksdagens medgivande krävs därvid utom i de fall då
ledamoten eller ersättaren antingen förklarats obehörig av valprövningsnämnden
eller skilts från uppdraget av domstol.

Utskottet vill framhålla att det svenska valsystemet utmärks av att väljarna
röstar på parti snarare än på person. Varje mandat är emellertid knutet till en
viss individ. Ingen ledamot av riksdagen kan utom i vissa undantagsfall
tvingas att mot sin vilja frånträda sitt mandat. Motionärernas förslag bryter
mot denna grundläggande princip. Motionen avstyrks.

Riksdagsarbetet

Klara regler för uppgiftslämnandet till konstitutionsutskottet begärs i
motion 1381 av Gunnar Biörck i Värmdö (m). Motionären hänvisar bl. a. till
att Sveriges Radio AB i skrivelse till konstitutionsutskottet den 4 februari
1982 anfört som sin principiella ståndpunkt att ej utlämna programmaterial
såvitt domstolsföreläggande inte föreligger. Enligt motionären bör det inte

KU 1983/84:26

ifrågakomma att ett företag för vilket staten och samhället har ansvar kan
undandra sig att medverka i konstitutionsutskottets granskningsarbete.

Någon särskild reglering av uppgiftslämnandet till konstitutionsutskottet
finns ej. För samtliga utskott gäller enligt 4 kap. 10 § RO att statlig myndighet
skall lämna upplysningar och avge yttrande, då utskott begär det. Denna
skyldighet åligger dock ej regeringen. En myndighet som ej lyder under
riksdagen kan hänskjuta begäran från utskott till regeringens avgörande.

Beträffande den i motionen särskilt upptagna frågan om utlämnande av
utskrifter av program i radio och TV skall erinras om att riksdagen hösten
1982 begärde en utredning av denna fråga (KU 1982/83:11 s. 15). Utskottet
uttalade då att det var av betydande värde för den offentliga debatten om
allmänheten i efterhand kan ta del av olika program. Av särskilt intresse i
detta hänseende var enligt utskottet program som rör samhällsfrågor, t. ex.
politiska debatter och intervjuer. Utskottet hade svårt att se att den starkt
restriktiva praxis som Sveriges Radio-bolagen tillämpade även i fråga om
samhällsprogram var principiellt motiverad.

Regeringen uppdrog i februari 1983 åt massmediekommittén att utföra
den utredning som riksdagen begärt. Kommitténs ställningstagande väntas
föreligga hösten 1984. Enligt utskottet bör inte riksdagen föregripa detta
ställningstagande. Motionen föreslås bli besvarad med vad utskottet anfört.

Kontakterna mellan riksdagen och statliga företag tas upp i motion 1383 av
Rolf Clarkson (m) och Nils Erik Wååg (s). Enligt motionärernas uppfattning
har den nuvarande ordningen med 18 riksdagsledamöter särskilt utsedda för
kontakt med Statsföretag och Svenska Varv alltmer kommit att framstå som
en organisatorisk dubblering med näringsutskottets verksamhet. I praktiken
brukar enligt motionen ungefär hälften av de 18 vara ledamöter eller
suppleanter i näringsutskottet. Utskottets övriga ledamöter och dess tjänstemän
får dock inte sitt informationsbehov täckt genom dessa kontakter. I
motionen påpekas också att de 18 riksdagsledamöterna inte har en sådan
organisation att de gemensamt kan förbereda sammanträffandena med
företagens representanter. Det skulle, menar motionärerna, innebära en
rationalisering för både riksdagen och företagen om de särskilt utsedda
riksdagsledamöternas uppgift överfördes på näringsutskottet. Detta föreslås
ske på så sätt att den berörda delen av tilläggsbestämmelse 7.1.1 i
riksdagsordningen upphävs, samtidigt som det genom ett motivuttalande
görs klart att riksdagen förväntar sig att den praxis med regelbundna
kontakter mellan riksdagen och den statliga förvaltningssektorn som hör till
det nuvarande systemet skall bestå.

I samband med Statsföretags bildande år 1970 tillkom ordningen att 18
särskilt utsedda riksdagsledamöter skulle ges möjlighet att närvara vid
företagets bolagsstämmor (prop. 1969:121, SU 168). Resultatet och erfarenheterna
av denna ordning utvärderades av den parlamentariskt sammansatta
s. k. redovisningsutredningen, som hade till uppgift att utreda möjligheterna
att förbättra insynen i de statliga företagen. I sitt betänkande (SOU 1978:63)

KU 1983/84:26

Riksdagens insyn i statliga företag föreslog utredningen att varje riksdagsledamot
skulle tillförsäkras rätt att närvara och ställa frågor på alla av staten
ägda aktiebolags bolagsstämmor (med vissa undantag). Enligt utredningen
kunde därmed en särskild insyn i Statsföretag i och för sig anses obehövlig.
Utredningen ansåg dock att erfarenheterna av den gällande ordningen var så
goda att den borde bibehållas på det sätt som den kommit att fungera i
praktiken, dvs. med informationsträffar vid sidan av bolagsstämmorna.
Denna praxis borgade för att ett betydande antal riksdagsledamöter fick en
fördjupad kunskap om statlig företagsamhet samt att en värdefull kontinuitet
kunde upprätthållas i relationerna mellan riksdagen och Statsföretag.
Utredningen föreslog därför att de 18 riksdagsledamöterna tilldelades ett
särskilt ansvar för att hålla kontakt med Statsföretag. Denna ordning
föreslogs utvidgas till att även omfatta Svenska Varv.

Regeringen (prop. 1980/81:22) anslöt sig till utredningens förslag i här
berörda delar. Näringsutskottet (NU 1980/81:29) ansåg liksom regeringen att
systemet med informationsträffar borde bibehållas och utvidgas. Utskottet
framhöll dock att systemet med 18 särskilt valda riksdagsledamöter som
svarar för kontakt med Statsföretag beslöts innan riksdagen övergick till den
nuvarande utskottsorganisationen. Enligt principen med fackutskott har
näringsutskottet som en viktig uppgift att bereda ärenden om statlig
företagsamhet. Utskottet hade bl. a. haft uppgiften att årligen behandla
Statsföretags och Svenska Varvs årsredovisning. För att kunna fullgöra sina
beredningsuppgifter var näringsutskottet beroende av nära kontakter med
såväl dessa båda företag som dotterföretag till dem och statliga företag
utanför de båda koncernerna. Näringsutskottet ansåg det nödvändigt att
även i fortsättningen upprätthålla sådana kontakter och sträva efter att
fortlöpande hålla sig informerat om utvecklingen inom den statliga företagssektorn.
Enligt näringsutskottets uppfattning var det viktigt att man beaktade
frågan om hur de 18 särskilt utsedda riksdagsledamöternas verksamhet
skall relateras till den motsvarande verksamheten inom utskottsorganisationen.

I fråga om de särskilt utsedda riksdagsledamöternas uppgift beslöt
riksdagen i enlighet med näringsutskottets förslag. I skrivelse till konstitutionsutskottet
hemställde därefter näringsutskottet med anledning av riksdagens
beslut om ändring bl. a. i den berörda bestämmelsen i riksdagsordningen
(7.1.1). Konstitutionsutskottet (KU 1980/81:21) tillstyrkte ändringen och
riksdagen följde utskottet. Genom beslutet fick bestämmelsen sin nuvarande
lydelse enligt vilken kammaren skall för riksdagens valperiod utse 18
ledamöter av riksdagen med uppdrag att följa verksamheten vid Statsföretag
AB och Svenska Varv AB.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns vissa nackdelar
med den nuvarande ordningen på detta område. Den information om
Statsföretag och Svenska Varv som lämnas till 18 särskilt utsedda riksdagsledamöter
vid speciella informationsträffar behövs också för näringsutskottets

KU 1983/84:26

verksamhet. Därmed uppstår, som påpekas i motionen, vissa samordningsproblem.

Utskottet vill emellertid erinra om att den nuvarande ordningen infördes
för bara några år sedan. Beslutet föregicks av ett utredningsarbete som bl. a.
visade att de speciella informationsträffarna vid sidan av bolagsstämmorna
var ett uppskattat inslag i det dåvarande systemet. Enligt utskottets
uppfattning bör ytterligare erfarenheter av nuvarande ordning avvaktas
innan någon förändring genomförs. Utskottets arbetsgrupp för frågor
rörande riksdagens arbetsformer kommer att följa frågan och ta erforderliga
initiativ. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen.

Lars Ahlmark (m) föreslår i motion 1375 att riksdagen beträffande
tidpunkten för 1983184 års riksmötes avslutande skall uttala att riksmötet skall
avslutas i enlighet med 1 kap. 4 § riksdagsordningen, om icke synnerligt skäl
föreligger, och att detta uttalande skall ges regeringen till känna.

Enligt nämnda bestämmelse i RO skall lagtima riksmöte som har inletts
under augusti, september eller oktober avslutas senast den 31 maj följande
år. Riksdagen kan om synnerliga skäl föreligger förlänga riksmötet, dock
längst t. o. m. den 15 juni. I tilläggsbestämmelse föreskrivs att talmanskonferensen
yttrar sig till riksdagen över frågan om riksmötes förlängning till dag
efter den 31 maj.

Enligt utskottets uppfattning bör det självfallet vara en strävan även i år att
riksmötet avslutas i enlighet med huvudregeln i riksdagsordningens bestämmelser.
Denna strävan underlättas om regeringen iakttar de tidpunkter för
propositionsavlämnandet som anges i riksdagsordningen och i den propositionsförteckning
som överlämnas till riksdagen. Det ankommer emellertid i
sista hand på riksdagen själv att organisera sitt arbete så att riksmötet kan
avslutas senast den 31 maj. Motionen avstyrks.

Statschefen

Frågan om statsformen och statschefens roll tas upp i tre motioner. I motion
337 återkommer vänsterpartiet kommunisterna till förslaget om övergång till
republik. Enligt förslaget skall de representativa uppgifter som i dag åvilar
konungen övertas av riksdagens talman. Enligt motion 1379 av Axel
Andersson m.fl. (s) bör den nya författningsutredningen åläggas uppgiften
att ompröva statschefens roll och arbetsuppgifter. Motionärerna anser att
konungens formella uppgifter, bl. a. att hålla konselj och vara ordförande i
utrikesnämnden, bör skötas av en allmänt aktad, betrodd och folkvald
person, t. ex. talmannen.

Birger Hagård (m) föreslår i motion 1388 att den nya utredningen skall ta
upp frågan om en förstärkning av konungens ställning. Enligt motionen bör
uttrycket ”statschefen” i regeringsformen ersättas med "Konungen". Vidare
bör monarken efter sedvanliga konsultationer utse regeringsbildare, hålla
trontal vid riksmötets öppnande, vara ordförande vid beslutskonseljer i

KU 1983/84:26

viktiga ärenden och formellt åter bli högsta befälhavare över rikets försvarskrafter.

Frågan om statsformen och om statschefens uppgifter var föremål för
ingående överläggningar inom grundlagberedningen. Dessa ledde fram till
den s. k. Torekovskompromissen. Huvudpunkten i denna uppgörelse var att
den monarkiska statsformen skulle behållas. Statschefen skulle emellertid
endast få representativa uppgifter. Enligt grundlagspropositionen (prop.
1973:90 s. 172) var konungadömets bevarande en given utgångspunkt vid
utformningen av en författning om författningen skulle få önskvärt stöd i
riksdagen och folkopinionen.

Enligt grundlagspropositionen borde vidare statschefens uppgifter vara av
enbart representativ och cermoniell art. Sålunda skulle hans person och hans
namn inte knytas till beslut och åtgärder inom statslivet med politisk
innebörd. I propositionen uttalades att även formell medverkan från
statschefens sida vid tillkomsten av politiska beslut skulle kunna bli en
belastning för den symbolställning som statschefen borde inta. Det var enligt
propositionen från demokratisk synpunkt av värde att även de yttre formerna
i den politiska beslutsprocessen så nära som möjligt avspeglar den verkliga
ansvarsfördelningen.

Utskottet (KU 1973:26) instämde i de uttalanden som gjordes i propositionen
beträffande statsformen och statschefens roll. Vid de åtskilliga senare
tillfällen då utskottet behandlat motionsyrkanden i dessa ämnen har
utskottet hänvisat till sina ställningstaganden i samband med författningsreformen.

Utskottet finner inte heller nu anledning att frångå de ståndpunkter som
intogs i samband med grundlagsreformen. Utskottet avstyrker motionerna.

Regeringsbildningen

I en motion (1107) begär Gunnar Biörck i Värmdö (m) återinförande av
statsrådseden. Enligt motionärens uppfattning har tillsättandet av statsråd
numera blivit alltför formlöst i förhållande till ämbetets betydelse. Det kan,
anser motionären, finnas skäl att såväl när en ny regering tillträder som när
ett nytt statsråd tillträder konselj hålls och nytillträdande statsråd avlägger en
med domareden jämförbar försäkran eller ed.

Enligt 6 kap. 4§ RF äger regeringsskifte rum vid en särskild konselj inför
statschefen eller, vid förfall för denne, inför talmannen. Talmannen kallas
alltid till konseljen.

I samband med antagandet av nuvarande regeringsform avskaffades den
s. k. statsrådsförsäkran. Formulär för denna försäkran var intaget i en av
Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse (SFS 1958:405, upphävd genom
1974:836).

Enligt utskottets uppfattning finns inte något skäl att återinföra statsråds -

KU 1983/84:26

eden. Inte heller finner utskottet anledning att föreslå att konselj skall hållas
då ett nytt statsråd tillträder utan samband med regeringsskifte. Motionen
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredningsfrågor

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt förklarar motionerna 1983/84:517, 741, 936,
1117, 1121 och 1373 besvarade härmed,

2. beträffande rösträtt i riksdagsval

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:295 och 931,

3. beträffande sambandet mellan mandat och parti
att riksdagen avslår motion 1983/84:583,

4. beträffande uppgiftslämnandet till konstitutionsutskottet

att riksdagen förklarar motion 1983/84:1381 besvarad med vad
utskottet anfört,

5. beträffande kontakterna mellan riksdagen och de statliga företagen
att riksdagen avslår motion 1983/84:1383,

6. beträffande tidpunkten för 1983184 års riksmötes avslutande
att riksdagen avslår motion 1983/84:1375,

7. beträffande statsformen och statschefens roll

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:337, 1379 och 1388,

8. beträffande återinförande av statsrådseden
att riksdagen avslår motion 1983/84:1107.

Stockholm den 3 april 1984

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m). Yngve Nyquist (s),
Bertil Fiskesjö (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Hans Nyhage (m), Kurt Ove
Johansson (s), Kerstin Nilsson (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sture Thun
(s), Anita Modin (s), Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp). Bengt
Kindbom (c) och Marie-Ann Johansson (vpk).

Reservationer

1. beträffande rösträtt i riksdagsval (mom. 2)

Anders Björck (m). Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m). Gunnar Biörck
i Värmdö (m), Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp) och Bengt
Kindbom (c) anser

KU 1983/84:26

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar ”Sorn framgått”
och slutar ”Motionerna avstyrks” bort ha följande lydelse:

Enligt gällande lag har så gott som alla utlandssvenskar rösträtt men den är
icke grundlagsreglerad. De senaste årens debatt och utveckling har enligt
utskottets uppfattning visat att detta är otillfredsställande. Med ett enda
riksdagsbeslut med enkel majoritet kan svenska medborgare som vistas
utomlands berövas möjligheten att utöva sin rösträtt. Det är därför av stor
betydelse att skyddet för rösträtten förstärks. Detta bör enligt utskottets
mening ske genom att nuvarande bestämmelser om utlandssvenskarnas
rösträtt inskrivs i 3 kap. 2§ regeringsformen.

dels att utskottet under 2. bort hemställa

2. beträffande rösträtt i riksdagsval
att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:295 och 931 som
vilande antar följande

Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen att 3 kap. 2§ skall ha
nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2§

Rösträtt vid val till riksdagen till- Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer
svensk medborgare som är kommer svensk medborgare som är
bosatt i riket. Om rösträtt för svensk eller någon gång har varit bosatt i

medborgare som ej är bosatt i riket riket. Den som icke har uppnått

finns bestämmelser i lag. Den som aderton års ålder eller som är omyn icke

uppnått aderton års ålder senast digförklarad av domstol har ej röst på

valdagen eller som är omyndig- rätt.

förklarad av domstol har ej rösträtt.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på
grundval av en före valet upprättad röstlängd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

2. beträffande statsformen och statschefens roll (mom. 7)

Marie-Ann Johansson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar ”Utskottet
finner” och slutar med ”avstyrker motionerna.” bort ha följande lydelse:
Monarkin är en kvarleva från en förgången tid. Så länge monarkin finns
kvar kommer det i vårt svenska demokratiska statsskick att finnas inslag av
bördsrätt och andra med demokratiska strävanden oförenliga regler. Några

KU 1983/84:26

godtagbara skäl för att bevara monarkin har inte anförts. Skälen för att
avskaffa monarkin är däremot många. Det främsta av dessa är att strävandena
mot ökad demokrati och jämlikhet motverkas av att ett odemokratiskt
system bevaras och skyddas i grundlag.

Med anledning av motion 1983/84:337 om avskaffande av monarkin och
övergång till republik tillstyrker utskottet således förslaget att upphäva
successionsordningen och att de representativa uppgifter som åvilar konungen
förs över till riksdagens talman.

Av det anförda framgår att motion 1379 med krav på utredning i syfte att
ompröva statschefens roll och arbetsuppgifter får anses tillgodosedd med
utskottets ställningstagande. Motion 1388 med krav på förstärkning av
konungens ställning avstyrks av utskottet.

dels att utskottet under 7. bort hemställa

7. beträffande statsformen och statschefens roll

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:337 och med avslag på
motion 1983/84:1388
dels som vilande antar de ändringar i regeringsformen som framgår av
bilaga,

dels som vilande antar det i bilaga upptagna förslaget till lag om
upphävande av successionsordningen,
dels hos regeringen hemställer om förslag till följdändringar i andra
författningar och till regleringar av andra förhållanden som kan
föranledas av beslut om övergång till republik,
samt att riksdagen förklarar motion 1983/84:1379 besvarad med vad
utskottet anfört och hemställt,

Särskilda yttranden

1. beträffande sambandet mellan mandat och parti
Marie-Ann Johansson (vpk) anför:

Om en ledamot som invalts för ett parti och under mandatperioden
övergår till ett annat parti likväl behåller sitt mandat, strider detta mot det
utmärkande draget i vårt valsystem som är att väljarna röstar på parti snarare
än på person. De skäl som utskottet anför för att avstyrka motionen får inte
hindra fortsatta överväganden för att lösa problemet.

2. beträffande tidpunkten för 1983184 års riksmötes avslutande

Anders Björck, Hans Nyhage, Gunnar Biörck i Värmdö och Elisabeth
Fleetwood (samtliga m) anför:

Vi anser att mer energiska ansträngningar borde göras för att riksmötena

KU 1983/84:26

skall kunna avslutas i enlighet med riksdagsordningens huvudbestämmelse,
dvs. senast den 31 maj. En betydande del av ansvaret för att detta inte varit
möjligt någon gång sedan den nuvarande riksdagsordningens ikraftträdande
1975 faller enligt vår uppfattning på regeringen, som avlämnat sina propositioner
för sent eller i alltför hög grad koncentrerat till resp. propositionstids
utgång. I år har regeringen i dessa hänseenden visat osedvanligt stor
nonchalans mot riksdagen.

3. beträffande återinförande av statsrådseden

Gunnar Biörck i Värmdö (m) anför:

Vid en genomgång av 13 kap. regeringsformen (”Krig och krigsfara”) har
jag, som av motion 1983/84:331 framgår, funnit att statsministern i krigsfara,
på ockuperat område, kan göra en total rekonstruktion av sin regering utan
att behöva anmäla detta förhållande för riksdagen eller någon annan och att
han tillsammans med fyra av honom nyutnämnda statsråd kan fungera som
regering och därvid träffa avtal med fienden. Mot denna bakgrund har jag i
sagda motion (1983/84:331) föreslagit en översyn av hela kapitel 13 samt i
motion 1983/84:581 tillika föreslagit att statsministern skall vara skyldig att
anmäla nyutnämnda statsråd för riksdagen också för det fall att ett tidigare
statsråd ersätts av ett nytt. I detta sammanhang har jag också i motion
1983/84:1107 ifrågasatt om man inte borde återinföra en statsrådsed eller
högtidlig försäkran innehållande ett löfte med en förpliktelse att städse
iakttaga vad som är stadgat i grundlag och allmän lag och att värna om rikets
självständighet och frihet.

Under utskottsbehandlingen framfördes från majoriteten en skeptisk
uppfattning om värdet av eder och högtidliga försäkringar, såsom varande av
noll och intet värde. Man kan då fråga sig, varför vi alltfort tillämpar bruket
av domared (4kap. 11§RB), protokollförared (6kap. 2§RB), ed av
ledamot av domkapitel (19 § lagen (1936:567) om domkapitel), vittnesed
(36 kap. 11 § RB), ed av sakkunnig (40 kap. 9§ RB), tolked (5 kap. 7 § RB,
51 § förvaltningsprocesslagen), sanningsförsäkran av part (37kap. 3 § RB),
bouppteckningsed, borgenärsed, ed av förmyndare, ed vid sjöförklaring och
prästlöfte, grundat på 1686 års kyrkolag. Dessutom kan konungen avge
ämbetsförklaring. Utskottets utfrågning av fyra statsministrar i det s. k.
Rainerärendet förefaller innebära att moraliska värden i politiken går mot en
renässans. Enligt min uppfattning utgör avgivandet av en högtidlig försäkran,
eventuellt i form av en statsrådsed, en erinran om och bekräftelse på
allvaret i och ansvaret för den uppgift ett nytt statsråd påtar sig, som alldeles
icke saknar värde, och som - under krigsförhållanden och därefter - kan
utgöra en referenspunkt vid bedömningen av vederbörandes sätt att uppfylla
förpliktelsen. Av detta skäl har jag ansett att den förutskickade grundlagsutredningen
borde överväga även denna fråga. Förhoppningsvis kan den -eller en eventuell annan utredning avseende riksstyrelsen under krig eller
krigsfara - göra detta även utan direkt uppdrag från riksdagen.

KU 1983/84:26

Bilaga

Lagförslag till reservation 2

1 Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen

dels att 5 kap. 5 och 7§§ skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3 och 5 §§,5 kap. 2-4 och 6 §S skall hu nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Regeringsformen, successionsordningen
och tryckfrihetsförordningen
är rikets grundlagar.

Konungen eller drottning, sorn enligt
successionsordningen innehar
Sveriges tron, är rikets statschef.

Vad i denna regeringsform är stadgat
om konungen skall, om drottningen
är statschef, gälla henne.

5 k

Sorn statschef får endast den
tjänstgöra som är svensk medborgare
och har fyllt tjugofem är. Han får
icke samtidigt vara statsråd eller utöva
uppdrag såsom talman eller riksdagsledamot.

Statschefen skall samråda med
statsministern, innan han reser utrikes.

Ar konungen av sjukdom, utrikes
resa eller annan orsak hindrad att
fullgöra sina uppgifter, inträder enligt
gällande tronföljd medlem av
konungahuset, som ej är hindrad, för
att såsom tillfällig riksföreståndare
fullgöra statschefens uppgifter.

Regeringsformen och tryckfrihetsförordningen
ut rikets grundlagar -

Riksdagens talman är rikets statschef.

ap.

Som statschef får endast den
tjänstgöra som är svensk medborgare.
Hon eller han får icke samtidigt
vara statsråd.

Statschefen skall samråda med
statsministern, innan hon eller han
reser utrikes.

Ar riksdagens laiman av sjukdom,
utrikes resa eller annan orsak hindrad
att fullgöra sina uppgifter som
statschef inträder den av riksdagens
vice talmän, som är närmast i rang
och ej är förhindrad, för att såsom
tillförordnad statschef fullgöra statschefens
uppgifter.

KU 1983/84:26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

Utslocknar konungahuset, utser
riksdagen en riksföreståndare att fullgöra
statschefens uppgifter tills vidare.
Riksdagen utser samtidigt en vice
riksföreståndare.

Detsamma gäller, om konungen
dör eller avgår och tronföljaren ännu
ej har fyllt tjugofem år.

Har konungen under sex månader
utan avbrott varit förhindrad alt fullgöra
sina uppgifter eller underlåtit att
fullgöra dem skall regeringen anmäla
det till riksdagen. Riksdagen bestämmer
om konungen skall anses ha
avgått.

Riksdagen kan utse någon att efter
regeringens förordnande tjänstgöra
som tillfällig riksföreståndare när
ingen med behörighet enligt 3 och
4 §§ kan tjänstgöra.

Talmannen, eller, vid förfall för
honom, vice talman tjänstgör efter
regeringens förordnande som tillfällig
riksföreståndare, när ingen annan
behörig kan tjänstgöra.

A vlider riksdagens talman fullgöres
statschefsfunktionen av den av
riksdagens vice talmän som är närmast
i rang och ej är förhindrad, till
dess nyval av talman företagits.

Om riksdagens talman och vice
talmän är förhindrade att tjänstgöra
skall, så länge hindret består, som
tillförordnad statschef tjänstgöra den
av riksdagens ledamöter som längst
tid har varit ledamot av riksdagen.

7 §

Konungen kan ej åtalas för sina
gärningar. Riksföreståndare kan ej
åtalas för sina gärningar som statschef.

Ändringarna i regeringsformen träder i kraft den 1 januari 1986.

2 Förslag till

Lag om upphävande av successionsordningen

Härigenom föreskrivs att successionsordningen skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1985.

minab/gotmb 78303 Stockholm 1984