om vissa frågor i rennäringslagen (Betänkande 1985/86:JoU14 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1985/86:14

om vissa frågor i rennäringslagen

JoU

1985/86:14

Motioner

1985/86:Jo230 av Marianne Stålberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en ändring av rennäringslagen så att det graderade
rösträttssystemet slopas samt att diskrimineringen av samekvinnor när det
gäller rösträttsbegreppet upphör.

1985/86:Jo237 av Ingrid Hemmingsson och Hans Dau (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen anhåller att motionen överlämnas till samerättsutredningen
för beaktande.

Uppvaktning

Utskottet har i detta ärende uppvaktats av Tomas Cramér såsom representant
för Landsförbundet svenska samer (LSS). Vid uppvaktningen har
professor Hugh Beach biträtt med upplysningar.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande två motioner med anknytning till
rennäringslagen (1971:437). Motionerna gäller dels rösträtten för medlem i
sameby, dels rätten till ersättning för sameby i samband med upplåtelse av
nyttjanderätt (grustäkt) inom renbetesområde.

Rösträttsreglerna

Enligt motion Jo230 av Marianne Stålberg m. fl. (s) är reglerna i rennäringslagen
om rösträtt för medlem i sameby oförenliga med en solidarisk och
demokratisk syn på samebyn. De är också olämpliga från näringspolitisk
synpunkt, eftersom de bidrar till att makten samlas hos de största renägarna.

En annan form av diskriminering är samekvinnornas ställning i samebyn. Det
bör enligt motionen slås fast att båda de renägande makarna i en familj får
utöva rösträtt. Motionärerna hänvisar till ett riksdagsuttalande år 1985 som
skulle innebära att två renägande och renskötande medlemmar i ett hushåll
kan ha rösträtt. Enligt en kammarrättsdom kan det under vissa omständigheter
finnas utrymme för en uppdelning av ett hushåll i olika företag med
rösträtt för vart och ett efter reninnehav. Därvid bör dock gälla att 2

1 Riksdagen 1985186.16sami. Nr 14

renskötseln bedrivs så att olika företag med viss självständighet kan anses
föreligga. Eftersom kammarrättens tolkning inte överensstämmer med
riksdagens bör, enligt motionen, en ändring av lagen komma till stånd.

Utskottet erinrar om att rennäringslagen i fråga om rösträtten skiljer
mellan två medlemskategorier, nämligen renskötande medlemmar och
övriga medlemmar. Renskötande medlem är den som själv eller genom sitt
husfolk driver renskötsel med egna renar inom samebyns område (13 §).
Renar som tillhör renskötande medlems husfolk anses i denna lag tillhöra
den renskötande medlemmen. Enligt 59 § är det endast renskötande medlem
som har rätt att rösta i alla frågor som berör samebyns angelägenheter. Vid
utseende av ordförande, revisor och beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen
har dock samtliga medlemmar en röst. Enligt förarbetena till lagen anses den
renskötande medlemmen företräda hela familjeföretagets renantal i de fall
där make och barn äger renar. Några regler hur man fastställer vem i
familjeföretaget som skall vara renskötande medlem enligt 13 § finns inte.
Det är dock ganska vanligt att man i samband med bystämmans fastställande
av renlängden bestämmer vilka av renägarna som skall betraktas som
renskötande medlemmar.

Rösträtten i samebyn är graderad i förhållande till storleken på företaget.
För att undvika alltför stor koncentration av röstinflytande till några få
personer finns en spärregel, som innebär att ingen får rösta för mer än en
femtedel av det på stämman företrädda röstetalet. Regeln om graderat
röstetal efter renantal motiveras i förarbetena till rennäringslagen med att
inflytandet bör stå i proportion till vars och ens skyldighet att bidra till byns
kostnader. Eftersom ansvaret för kostnaderna står i relation till renantalet
bör också de som har mer renar få större röstinflytande.

I sammanhanget bör nämnas att en motion om ändring av rösträttsreglerna
i sameby, syftande till ökad jämställdhet mellan könen, behandlades i
jordbruksutskottets betänkande 1984/85:25 (s. 21). Utskottet anförde bl. a.:

I motion 1412 av Margareta Winberg och Marianne Stålberg (båda s) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av rösträttsreglerna
i sameby, syftande till en ökad jämställdhet mellan könen. Vidare föreslås en
modernisering av språket i rennäringslagen.

Kravet på ändrade rösträttsregler inom samebyn motsvarar ett förslag som
reservationsvis fogades till rennäringskommitténs betänkande. Som bl. a.
SSR har framhållit i skrivelse till utskottet bör det vara möjligt att inom
ramen för rennäringslagen i dess nuvarande lydelse tillgodose motionärernas
syfte. Utskottet finner självfallet den väckta frågan värd att beakta. Det
torde dock krävas vissa närmare överväganden innan frågan om en ändring
av rösträttsreglerna kan avgöras. Enligt utskottets mening synes naturligt att
frågan tas upp i samband med de överläggningar mellan staten och
rennäringen som tidigare berörts.

I den nu aktuella motionen hänvisas till en dom av kammarrätten i Sundsvall,
meddelad den 27 augusti 1985, angående rösträtt vid bystämma.

Enligt kammarrättens dom bör utgångspunkten vid tillämpningen av
rennäringslagen 59 § punkt 2 vara att varje hushåll som är att betrakta som
ett rennäringsföretag skall företrädas av en renskötande medlem med
hushållets/företagets hela reninnehav som rösträttsunderlag. Under vissa
omständigheter kan det finnas utrymme för en uppdelning av ett hushåll i

JoU 1985/86:14

olika företag med rösträtt för vart och ett efter dess reninnehav. Enligt
kammarrättens mening bör dock som en förutsättning härför gälla att
renskötseln bedrivs så att olika företag med viss självständighet kan anses
föreligga.

Utskottet anser att frågan om uppdelning av rösträtten inom ett rennäringsföretag
m. m. i enlighet med motionärernas synpunkter kräver ytterligare
överväganden rörande bl. a. de grundläggande bestämmelserna om
samebyns förvaltning. Enligt vad utskottet erfarit har kammarrättens nyss
angivna dom efter överklagande kommit under regeringsrättens prövning.
Innan regeringsrättens ställningstagande föreligger bör riksdagen inte ta
något initiativ i denna fråga. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion Jo230.

Upplåtelse av grustäkt inom renbetesområden

I motion 1985/86:Jo237 av Ingrid Hemmingsson och Hans Dau (båda m)
anförs att 1928 års rennäringslag gav samerna rätt till ersättning för
substansvärdet av grustäkter som exploaterades inom renbetesområden. I
1971 års lag ändrades reglerna till att gälla endast ersättning för intrång
genom exploatering. Motionärerna ifrågasätter om man inte felaktigt
fråntagit samerna en rättighet och framhåller att en återgång till 1928 års
ersättningssystem är rimlig. Motionen utmynnar i ett yrkande att densamma
överlämnas till samerättsutredningen för beaktande.

Utskottet erinrar om att staten enligt gällande bestämmelser i rennäringslagen
skall utge ersättning för den skada eller olägenhet som åsamkas
renskötseln i samband med upplåtelse av t. ex. rätt till grustäkt inom
renbetesområde. I förarbetena till lagen (prop. 1971:51 s. 133) anges att
sådana naturtillgångar som t. ex. grustäkt inte är att hänföra till fastigheters
vanliga avkastning och att det särskilda värde som ett område kan ha på
grund av förekomsten av en grustillgång inte omfattas av samernas nyttjanderätt.

I det s. k. skattefjällsmålet konstaterar högsta domstolen (Dom nr. DT
2/1981) att ”1971 års lag intar en ståndpunkt, som stämmer med den
allmänna principen om fastighetsägarens rätt till grustillgångarna på fastigheten.
Oavsett vad 1928 års lag innebar skall rättigheterna i fråga i dag bedömas
med utgångspunkt i gällande lagstiftning. Den ändring som rennäringslagen
kan ha medfört i fråga om rätten till grus är under inga förhållanden att anse
som uppenbart grundlagsstridig. Ett förfogande över samernas förmögenhetsrättigheter
i strid med grundlag skulle för övrigt endast ha kunnat grunda
en ersättningsrätt för samerna, och frågor härom är inte under prövning i det
fullföljda målet. - Inte heller övriga omständigheter som sameparterna
åberopat kan anses medföra, att de nu har en vid sidan av rennäringslagen
gällande rätt till grus på skattefjällen”.

Utskottet har inte funnit anledning att föreslå något initiativ från
riksdagens sida med anledning av motion Jo237. Det får förutsättas att nu
gällande bestämmelser innefattar tillräckliga möjligheter till ersättning för
rennäringen i samband med upplåtelser av nu aktuellt slag. När det gäller
principfrågan om räckvidden av samernas rättigheter i nu förevarande

JoU 1985/86:14

hänseende får denna anses rättskraftigt avgjord genom högsta domstolens JoU 1985/86:14
dom. Utskottet avstyrker således motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rösträttsreglerna i rennäringslagen
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo230,

2. beträffande upplåtelse av nyttjanderätt inom renbetesområde
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo237.

Stockholm den 8 april 1986

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s). Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Ove Karlsson (s), Martin Segerstedt (s),
Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Geberman (fp), Jens Eriksson (m), John
Andersson (vpk), Leif Marklund (s), Kaj Larsson (s), Bengt Rosén (fp) och
Bertil Jonasson (c).

gotab Stockholm 1986 10643