om vissa frågor beträffande testamente (Betänkande 1985/86:LU8 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande
1985/86:8

om vissa frågor beträffande testamente

1985/86:8

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet dels en motion (c) om testamentes
giltighet m. m., dels en motion (s) om bevittnande av testamente.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna.

Motionsyrkanden

Motion 1984/85:587 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att testamente, som innehåller föreskrifter som
avviker från gällande arvsregel, inte skall vara giltigt förrän det noga utretts
om testator blivit utsatt för påverkan eller om förmånstagaren verkligen gjort
sig mera förtjänt av arv än de lagliga arvingarna,

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att sociala myndigheter tar kontakt
med äldre personer, främst de ensamboende, för att förhindra att samvetslösa
människor lurar av dem pengar och ägodelar.

Motion 1984/85:2399 av Lars Gustafsson (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
anta följande förslag till ändrad lydelse av ärvdabalken 10 kap. 2 § första
stycket:

Nuvarande lydelse

Testamentsvittnena böra vid sina
namn anteckna yrke och hemvist.

De böra ock å handlingen teckna
intyg rörande tiden för bevittnandet
samt övriga omständigheter som
kunna vara av betydelse för testamentets
giltighet.

Gällande ordning
Upprättande av testamente

Sedan länge har i svensk rätt uppställts krav på att ett testamente skall
upprättas i viss form för att vara giltigt. Nuvarande bestämmelser om
testamentes form och om övriga villkor i samband med upprättande av
testamente finns i 10 kap. ärvdabalken (ÄB).

Testamente skall upprättas skriftligen med två vittnen. Det krävs sålunda 1

Föreslagen lydelse

Testamentsvittnena skall vid sina
namn anteckna personnummer, yrke
och hemvist. De skall ock å handlingen
teckna intyg rörande tiden för
bevittnandet samt övriga omständigheter
som kan vara av betydelse
för testamentets giltighet.

1 Riksdagen 1985/86. 8sami. Nr 8

en skriftlig handling, undertecknad av testator. I vissa fall, t. ex. vid sjukdom,
kan undertecknandet ske genom att annan person hjälper testator att föra
pennan eller genom att testator uppmanar annan att skriva hans namn.
Testamentets text behöver inte vara avfattat eller nedtecknat av testator.
Testamentet behöver inte heller vara handskrivet utan kan vara maskinskrivet
eller framställt på annat sätt, t. ex. tryckt.

Testamentsvittnena ärs. k. solennitetsvittnen, dvs. de utgör en nödvändig
förutsättning för testamentets giltighet. För vittnena gäller vissa personliga
kvalifikationer liksom särskilda behörighetsregler (se 10 kap. 4 § ÄB). Båda
vittnena måste vara samtidigt närvarande när testator undertecknar testamentshandlingen
eller vidkänner sin underskrift. Vidare krävs att vittnena
känner till handlingens egenskap av testamente. Slutligen skall de bestyrka
handlingen med sina namn. I 10 kap. 2 § första stycket ÄB har dessutom
intagits en erinran om önskvärdheten att vittnena vid sina namn antecknar
yrke och hemvist samt att de på handlingen tecknar en fullständig daterad
vittnesmening med uppgift om de omständigheter som kan vara av betydelse
för testamentets giltighet.

Om testator på grund av sjukdom eller annat nödfall är förhindrad att
upprätta ett ordinärt testamente kan testamentet upprättas antingen muntligen
inför två vittnen eller utan vittnen genom en egenhändigt skriven och
undertecknad handling, s. k. holografiskt testamente. Om muntligt testamente
används gäller beträffande vittnena samma krav som vid ordinärt
testamente.

Ett testamente, upprättat på detta sätt i nödfall, är ogiltigt om testator
sedermera under tre månader varit i tillfälle att förordna om sin kvarlåtenskap
genom ett ordinärt testamente.

Testamentes ogiltighet

Ett testamente kan vara ogiltigt på grund av omständigheter vid dess
tillkomst. Bestämmelser härom finns i 13 kap. ÄB. De innefattar emellertid
inte någon uttömmande reglering av frågan om testamentes ogiltighet.
Exempelvis följer redan av allmänna rättsgrundsatser att ett testamente är
ogiltigt om det förfalskats, och ett testamente vars innehåll är lagstridigt kan
uppenbarligen inte upprätthållas.

Bestämmelserna i 13 kap. ÄB innebär i huvudsak följande. Ett testamente
är ogiltigt om testator ej var behörig att förordna om sin kvarlåtenskap.
Sådan behörighet har den som fyllt 18 år. Även underårig som är eller varit
gift eller som fyllt 16 år får genom testamente förordna om egendom, över
vilken han själv råder. Ett testamente är inte heller gällande om det inte
upprättats enligt formreglerna i 10 kap. ÄB. Detsamma gäller om testamente
upprättats under inflytande av rubbad själsverksamhet eller om det upprättats
under tvång eller annat otillbörligt inflytande genom missbruk av
testators oförstånd, viljesvaghet eller beroende ställning. Om testamentet
tillkommit genom svek eller annan villfarelse som varit bestämmande för
testators vilja att göra testamentet är det inte heller giltigt.

114 kap. ÄB finns bestämmelser om bevakning och klander av testamente.
Ett testamente skall uppvisas (bevakas) vid domstol inom sex månader från

LU 1985/86:8

det testamentstagaren fått kännedom om testators död och det till hans eller
hennes förmån gjorda förordnandet. Verkställd bevakning gäller för alla
testamentstagare och utgör en förberedande åtgärd för det slutliga avgörandet
av frågan om testamentets giltighet.

Om arvingen godkänt testamentet, är bevakningsåtgärd överflödig såvitt
angår denna arvinge. Godkännandet innebär nämligen att arvingen avstått
från att framställa invändningar mot testamentet, oavsett om anledning
förelegat att ifrågasätta dess giltighet.

Sedan bevakning ägt rum skall testamentet delges arvingarna. Delgivning
av muntligt förordnande skall ske genom överlämnande av skriftlig uppgift
om testamentets innehåll.

Om arvinge gör gällande att testamente är ogiltigt på grund av omständigheter
vid dess tillkomst, skall han eller hon väcka klandertalan därom
inom sex månader efter det att testamentet delgetts vederbörande. Försitts
denna tid, är rätten till talan förlorad.

Motionsmotiveringar

I motion 587 framhålls att äldre människor ofta luras på pengar och
värdeföremål eller att de förmås att skriva testamenten till förmån för
personer som på olika sätt ställer sig in hos dem. Förfarandet underlättas
genom att dessa äldre personer ofta bor ensamma, är lätta att påverka och av
att de ibland är så senila att de inte förstår sitt bästa. Enligt motionären
händer det att anhöriga, som kanske under ett långt liv haft goda relationer
till sin släkting och ofta utan ersättning hjälpt till vid sjukdom m. m., blir
lottlösa. Motionären anser att det är angeläget att verksamheten stoppas.
Det är också viktigt att de sociala myndigheterna har god kontakt med äldre
personer, särskilt ensamboende. När ett testamente har upprättats bör enligt
motionären utredas om testator blivit utsatt för påverkan.

I motion 2399 framhålls att avsaknaden av krav på att testamentsvittne vid
sitt namn skall ange yrke och hemvist får till följd att testamentsvittnen inte
alltid kan identifieras i de fall när detta är önskvärt eller nödvändigt, t. ex. i en
process om klander av testamente. Motionären pekar på att det förekommit
fall där, trots omfattande efterforskningar på orten, vittnen ej kunnat höras i
en sådan process på grund av att endast vittnenas namn funnits på
testamentet. Eftersom det måste anses som ytterst otillfredsställande att
testamentsvittnen inte kan identifieras bör enligt motionären ärvdabalken
ändras genom införandet av en tvingande bestämmelse om yrke, hemvist och
personnummer. Detsamma anser motionären skall gälla beträffande ändringar
och tillägg i redan bevittnat testamente. Slutligen bör det enligt
motionären vara tvingande för vittnena att ange tidpunkten för bevittnandet.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet två motioner om testamentsrättsliga
frågor.

Enligt ärvdabalken (ÄB) har den som fyllt 18 år rätt att genom testamente

LU 1985/86:8

förordna om sin kvarlåtenskap. Även underåriga får i vissa fall testamentera
sin egendom. Bestämmelser om upprättande av testamente finns i 10 kap.
ÄB. Huvudregeln är att testamente skall upprättas skriftligen och bevittnas
av två personer. Testator skall underteckna testamentshandlingen eller
vidkänna sin underskrift på den i båda vittnenas samtidiga närvaro. Vittnena
skall känna till att handlingen är ett testamente men de behöver inte känna
till det närmare innehållet i testamentet. Vittnena skall bestyrka handlingen
med sina namn. De angivna reglerna är formföreskrifter som i princip måste
följas om testamentet skall vara giltigt. I ÄB finns dessutom några
bestämmelser som inte är formföreskrifter. Dessa regler innebär att vittnena
bör anteckna yrke och hemvist vid sina namnteckningar samt att de bör på
handlingen teckna ett intyg beträffande tiden för bevittnandet och övriga
omständigheter som kan vara av betydelse för testamentets giltighet. Har
vittnena tecknat ett sådant intyg skall om testamentet klandras tilltro fästas
vid det såvida inte omständigheter förekommer som förringar intygets
trovärdighet.

På ansökan av en arvinge kan domstol förklara att ett testamente är
ogiltigt. Olika omständigheter kan föranleda en sådan ogiltigförklaring.
Sålunda är testamentet inte giltigt om formföreskrifterna i 10 kap. åsidosatts.
Testamentet är vidare ogiltigt om någon upprättat det under inflytande av
rubbad själsverksamhet eller om någon tvungit testator att upprätta det eller
förmått honom därtill genom missbruk av hans oförstånd, viljesvaghet eller
beroende ställning. Detsamma gäller om testator blivit svikligen förledd att
upprätta testamentet eller eljest svävat i villfarelse som varit bestämmande
för hans vilja att testamentera.

I motion 587 (c) framhålls att äldre människor ofta på ett otillbörligt sätt
påverkas att skriva testamenten till förmån för personer som ställt sig in hos
dem och till nackdel för nära anhöriga. Vanligen rör det sig om personer som
bor ensamma och därför är lättpåverkade eller som är senila. Motionären
anser det angeläget att sådan verksamhet förhindras. I motionen yrkas att
ÄB ändras så att testamente, som innehåller föreskrifter som avviker från
gällande arvsregel, inte skall vara giltigt förrän det noga utretts om testator
blivit utsatt för påverkan eller om förmånstagaren verkligen gjort sig mera
förtjänt av arv än de lagliga arvingarna. Motionären yrkar vidare att
riksdagen beslutar uttala sig för att sociala myndigheter tar kontakt med
äldre personer, främst de ensamboende, för att förhindra att samvetslösa
människor lurar av dem pengar och ägodelar.

I likhet med motionären anser utskottet att det inte får förekomma att
människor på ett otillbörligt sätt påverkas att testamentera sin egendom.
Utskottet kan också dela uppfattningen att det är angeläget att sådana
påtryckningar i den mån de förekommer förhindras. Den av motionären
föreslagna lagändringen kan utskottet dock inte tillstyrka. Eftersom syftet
med ett testamente regelmässigt är att testator vill bestämma om sin
kvarlåtenskap på ett annat sätt än vad som följer av arvsreglerna, skulle ett
genomförande av förslaget innebära att i stort sett varje testamente blir
ogiltigt såvida inte domstol slår fast att det skall gälla. Friheten att
testamentera skulle med andra ord bli helt illusorisk.

De problem som kan förekomma på området får enligt utskottets mening

LU 1985/86:8

angripas på annat sätt. Utskottet vill härvidlag peka på att - förutom
bestämmelserna om ogiltigförklaring av ett testamente - vissa regler i
brottsbalken kan bli tillämpliga när en person förmått en annan att
testamentera sin egendom. Detta gäller bl. a. straffbestämmelsen om ocker.
I vissa fall kan också mutbrott föreligga. Utskottet vill vidare framhålla att de
sociala myndigheterna får anses ha ett ansvar för att människor inte utsätts
för otillbörliga påtryckningar i testamentsfrågor. Det bör vara möjligt för
dessa myndigheter att genom instruktioner eller på annat sätt göra dem som
kommer i kontakt med äldre och ensamstående personer uppmärksamma på
problemet. Något särskilt uttalande från riksdagens sida om att sociala
myndigheter skall ta kontakt med äldre personer anser dock utskottet inte
erforderligt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 587.

I motion 2399 framhålls att det förekommer att testamentsvittnen inte kan
höras som vittnen vid en rättegång om testamentets giltighet därför att de inte
kunnat identifieras. Motionären anser att nuvarande regler i ÄB inte är
tillräckliga. Enligt motionären bör i ÄB införas en tvingande regel om att
vittnena på testamentet skall ange inte bara sitt yrke och hemvist utan också
personnummer. Motionären yrkar att ÄB skall ändras i enlighet härmed.

Utskottet kan i och för sig dela motionärens uppfattning om att det är
angeläget att testamentet innehåller sådana uppgifter att testamentsvittnena
senare kan anträffas. Som motionären framhåller underlättas otvivelaktigt
efterforskningar av vittnena om de antecknat yrke, hemvist och personnummer
på testamentet. Utskottet vill därför stryka under vikten av att sådana
anteckningar görs. Att i enlighet med motionärens önskemål införa en
tvingande regel härom skulle emellertid föra för långt. En sådan regel skulle
nämligen få karaktären av en formföreskrift och medföra att testamentet inte
blir giltigt då vittnena underlåter att anteckna de erforderliga uppgifterna.
Utskottet kan därför inte tillstyrka motionen. Utskottet vill tillägga att de
problem som kan ha uppkommit i stor utsträckning torde bero på att testator
och vittnena inte insett betydelsen av att vittnena följer ÄB:s nuvarande
regler och antecknar yrke och hemvist. Advokater och andra som bistår vid
upprättande av testamenten har här en viktig uppgift att fylla genom att
lämna information om dessa regler. I sammanhanget kan nämnas att
förtryckta testamentshandlingar finns att tillgå och att dessa i regel innehåller
anvisningar om att vittnenas yrke och hemvist bör anges.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:587 och 1984/85:2399.

Stockholm den 28 november 1985

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Ulla Orring
(fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Inger
Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp), Nic Grönvall (m), Marianne Karlsson
(c), Berit Löfstedt (s), Ewa Hedkvist Petersen (s), Hans Rosengren (s),
Marianne Carlström (s) och Ulla-Britt Åbark (s).

LU 1985/86:8

gotab Stockholm 1985 83406