om vissa frågor avseende krigsmaterielexport (Betänkande 1984/85:UU13 Utrikesutskottet)

UU 1984/85:13

Utrikesutskottets betänkande
1984/85:13

om vissa frågor avseende krigsmaterielexport
Motionerna

I motion 1984/85:698 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs i yrkande 1

1. att riksdagen som sin mening uttalar att regeringen omedelbart bör
avbryta alla vapenleveranser till Indonesien.

I motion 1984/85:843 av Pär Granstedt m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om en utvärdering av den svenska
vapenexporten till Indonesien och åtgärder i syfte att förhindra att svenska
vapen kan exporteras till länder där det finns risk att de används i aggressivt
syfte eller för förtryck i någon form.

I motion 1984/85:979 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen beslutar anta följande som Motionärernas förslag betecknade
ändring i 1 § lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel m. m.
(lagtext se reservationen),

2. att riksdagen uttalar sig för att de två sista principerna i bestämmelserna
för svensk vapenexport, som handlar om inre väpnade oroligheter och
undertryckande av mänskliga rättigheter, skall väga särskilt tungt när ett
exportärende avgörs,

3. att riksdagen beslutar att slopa distinktionen mellan offensiv och
defensiv krigsmateriel,

4. att riksdagen uttalar sig för att Sveriges alliansfria politik syftande till
neutralitet bör få ett större inflytande över den svenska krigsmaterielexporten
så att det ensidiga samarbetet med NATO kraftigt minskas och så
småningom upphör.

Utskottet

I motion 979 föreslås i yrkande 1 att i lagen om förbud mot utförsel av
krigsmateriel tas in uttryckliga bestämmelser om förbud mot export av
krigsmateriel i fyra fall, nämligen till stat som befinner sig i väpnad konflikt,
är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad
konflikt, har inre väpnade oroligheter eller kan antas använda materielen för
att undertrycka mänskliga rättigheter.

Utskottet behandlade i mars 1984 (UU 1983/84:13) ett identiskt förslag
(motion 1983/84:968, yrkande 1). Utskottet konstaterade då att gällande lag
-som föregicks av en grundlig parlamentarisk utredning (SOU 1981:39) och
trädde i kraft den 1 januari 1983 - redan innebar förbud mot utförsel av

1 Riksdagen 1984185. 9 sami. Nr 13

UU 1984/85:13

krigsmateriel. Regeringen kan meddela dispens, varvid till grund för
prövningen ligger de allmänna riktlinjer som beslutades av riksdagen i
december 1971 och bekräftades och preciserades i samband med att gällande
lag förelädes riksdagen (prop. 1981/82:196). Dessa riktlinjer omfattar bl. a.
de kriterier som upptas i motion 979 yrkande 1.

Enligt utskottets mening är det riktigt att, såsom nu sker, tillståndsprövningen
görs med utgångspunkt i politiska överväganden och på grundval av
en samlad bedömning av förhållandena i varje särskilt utförselärende. En
uppräkning av formella hinder i en författningstext som i sig föreskriver
totalförbud framstår mot denna bakgrund som mindre ändamålsenlig.

Utskottet kvarstår således vid sin bedömning att regeringen med nuvarande
riktlinjer redan har tillräckliga möjligheter att företa den restriktiva
prövning som motionärerna avser med förslaget om tillägg i lagtexten.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrks yrkande 1 i motion 979.

Som utskottet tidigare framhållit, senast i betänkande UU 1981/82:26, är
de kriterier som anges i riktlinjerna att anse som likvärdiga; de skall alla ingå i
den totalbedömning regeringen har att göra. Det finns ingen anledning att
sätta något eller några av dem framför de övriga. Utskottet avstyrker därför
yrkande 2 i motion 979, vari föreslås att inre väpnade oroligheter och
undertryckande av mänskliga rättigheter skall väga särskilt tungt när ett
exportärende avgörs.

I yrkande 3 i samma motion föreslås att riksdagen beslutar att slopa
distinktionen mellan offensiv och defensiv krigsmateriel; i yrkande 4 föreslås
att Sveriges alliansfria politik syftande till neutralitet bör få ett större
inflytande över den svenska krigsmaterielexporten så att det ensidiga
samarbetet med NATO kraftigt minskar och så småningom upphör.

Såväl krigsmaterielbegreppet som de utrikes- och neutralitetspolitiska
aspekterna övervägdes noga av den ovannämnda utredningen om krigsmaterielexporten.
De ingår också som element i totalbedömningen av varje
utförselärende. Utskottet har för sin del behandlat hithörande frågor senast i
betänkandena UU 1981/82:26, UU 1982/83:24 samt UU 1983/84:13 och
finner inte heller denna gång skäl förorda någon förändring av riktlinjerna på
det sätt som föreslås i yrkandena 3 och 4 i motion 979.

Motion 698 yrkande 1 och motion 843 gäller båda utförsel av krigsmateriel
till Indonesien. I den förstnämnda motionen hemställs att alla vapenleveranser
till detta land omedelbart avbryts, och i motion 843 hemställs om en
utvärdering av den svenska vapenexporten till Indonesien och om åtgärder i
syfte att förhindra att svenska vapen kan exporteras till länder där det finns
risk att de används i aggressivt syfte eller för förtryck i någon form.
Bakgrunden till dessa hemställanden är att svenska vapen skulle ha kommit
till användning av Indonesien i striderna på Östra Timor.

Frågan om vapenexporten till Indonesien behandlades av utrikeshandelsminister
Mats Hellström i ett svar i riksdagen den 11 januari 1985. Han
erinrade därvid om att regeringen inte lämnar några utfästelser på förhand

UU 1984/85:13

om eventuella exporttillstånd utan i varje särskilt fall tar ställning till en
ansökan om export vid den tidpunkt en sådan föreligger. Den export till
Indonesien som ägt rum under senare år hade, framhöll utrikeshandelsministern,
varit ett fullföljande av tidigare kontrakterade leveranser. Enligt
riktlinjerna får sådan utförsel ske oavsett förhållande som angetts som hinder
för export.

Med hänvisning till vad som här anförts avstyrker utskottet yrkande 1 i
motion 698.

Beträffande åtgärder för att förhindra export till länder där vapnen kan
komma till användning i aggressivt syfte eller för förtryck i någon form, vill
utskottet hänvisa till vad som redan sagts om de kriterier som ingår i
riktlinjerna för tillståndsgivningen. Dessa innebär bl. a. just att tillstånd för
export inte bör beviljas till stat som kan antas använda materielen för
undertryckande av mänskliga rättigheter.

Vad därefter gäller frågan om utvärdering av vapenutförseln till Indonesien
må erinras om den årliga redovisning som krigsmaterielinspektören med
början år 1985 skall lämna till riksdagen av exportsiffrorna, jämte kommentarer,
avseende krigsmateriel till olika länder.

Utskottet vill i detta sammanhang slutligen framhålla det nya moment som
tillkommit i behandlingen av krigsmaterielfrågorna genom den rådgivande
nämnd som nyligen inrättats. Nämnden, som syftar bl. a. till större insyn i
dessa ärenden, har till uppgift att lämna råd i enskilda krigsmaterielfrågor.
Enskild ledamot som så finner påkallat kan själv ta upp ärenden för samråd
och föreslå åtgärder.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts avstyrks motion 843.

Utskottet hemställer

1. beträffande vapenleveranser till Indonesien

att riksdagen avslår motion 1984/85:698 yrkande 1,

2. beträffande utvärdering av den svenska vapenexporten till Indonesien
m.m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:843,

3. beträffande krigsmaterielexporten

att riksdagen avslår motion 1984/85:979.

Stockholm den 9 april 1985

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s). Sture Korpås (c),
Carl Bildt (m), Sture Palm (s). Sture Ericson (s). Margaretha af Ugglas (m),
Jan Bergqvist (s), Axel Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s), Rune Ångström
(fp), Bertil Måbrink (vpk). Maj Britt Theorin (s), Pär Granstedt (c) och
Inger Koch (m).

res. (vpk)

UU 1984/85:13

Reservation

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 1 med ”Utskottet
behandlade” och slutar på s. 2 med ”motion 979” bort ha följande lydelse:

Tillkomsten av den nya lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel har
inte på något avgörande sätt förändrat den svenska exportpolitiken; de
svagheter som de tidigare utförselföreskrifterna var behäftade med kvarstår.
Export av krigsmateriel är förbjuden i lag sedan 1983, dessförinnan i
kungörelse. En icke oansenlig årlig utförsel av vapen och annan krigsmateriel
har dock tillåtits enligt tillämpningsföreskrifter, som varit sinsemellan
motsägelsefulla. Frågan om materielens beskaffenhet har härvid vägt tyngre
än mottagarlandets respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta förhållande
visar behovet av en skyndsam uppstramning av exportreglerna. Distinktionen
mellan defensiv och offensiv materiel kan i detta sammanhang inte
göras; möjligheten att härigenom kringgå de i sig hårda och riktiga
principerna, då förbud skall gälla, bör slopas. De kriterier som anges i
riktlinjerna avseende stater som är inbegripna i olika slag av inre eller yttre
väpnade konflikter eller vilka undertrycker de mänskliga rättigheterna är till
intet förpliktande om mottagaren resp. den svenske tillverkaren kan göra
gällande att materielen är av defensiv karaktär. Samtliga exporttillstånd, som
under senare år rönt berättigad kritik av en stark opinion, har kunnat ges
utifrån denna tvivelaktiga undantagsbestämmelse. Hit hör exempelvis
försäljningen till USA:s DIVAD-projekt och leveranser till Indonesien, som
sålunda kunnat fortgå trots att resp. mottagarland dels var inbegripet i flera
väpnade konflikter, dels med vapenmakt lagt under sig ett annat folks
territorium. Svensktillverkad materiel har förekommit i en rad krig och
internationella konflikter, ett faktum som inte är ägnat att öka respekten och
förtroendet för vårt lands aktiva solidaritetspolitik eller proklamerade
alliansfrihet. I likhet med motionärerna ser utskottet det som en tvingande
nödvändighet, att förbudet mot krigsmaterielexport också avspeglar sig i
praktiken. Förslagen i motion 979 om en komplettering av lagen med de
omnämnda fyra kriterierna samt en stramare tillämpning, som bl. a. innebär
dels att strikt neutralitetspolitiska hänsyn skall vägas in vid bedömningen av
ett utförselärende, dels slopad uppdelning av krigsmateriel i två kategorierdefensiv
resp. offensiv - har därför utskottets stöd.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med ”Frågan om”
och slutar på s. 3 med ”motion 698” bort ha följande lydelse:

På Östtimor pågår sedan många år en kamp mellan den indonesiska
ockupationsmakten och befrielserörelsen FRETILIN. Svenska vapen används
med all sannolikhet av de indonesiska styrkorna i dessa strider.

Under sådana förhållanden kan enligt utskottets mening svensk vapenexport
till Indonesien inte stå i överensstämmelse med de riktlinjer som

UU 1984/85:13

riksdagen antagit för utförsel av krigsmateriel. Kriterierna omfattar, som
känt, bl. a. just stat som befinner sig i konflikt med annan stat och stat som
kan antas använda materielen för att undertrycka mänskliga rättigheter. All
export av krigsmateriel till Indonesien bör sålunda omedelbart avbrytas.
Utskottet ansluter sig därmed till yrkande 1 i motion 698.

dels att utskottets hemställan i momenten 1 och 3 bort ha följande lydelse:
1. beträffande vapenleveranser till Indonesien
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:698 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande krigsmaterielexporten

a) att riksdagen med bifall till motion 1984/85:979 yrkande 1 antar
följande såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse av 1 §
lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel m. m.:

Nuvarande lydelse

Krigsmateriel får inte föras ut ur
riket utan tillstånd av regeringen,
om ej annat följer av denna lag eller
annan författning.

Reservanternas förslag

Krigsmateriel får inte föras ut ur
riket utan tillstånd av regeringen.
Tillstånd skall inte beviljas till stat
som

a) befinner sig i väpnad konflikt med
annan stat, oavsett om krigsförklaring
har avgetts eller ej,

b) är invecklad i internationell konflikt
som kan befaras leda till väpnad
konflikt,

c) har inre väpnade oroligheter eller

d) kan antas använda materielen för
att undertrycka mänskliga rättigheter
i strid med FN-stadgan.

b) att riksdagen med bifall till motion 1984/85:979 yrkandena 2 och
4 ger regeringen till känna vad som anförs om precisering av
tillämpningsföreskrifterna till ovannämnda lag,

c) att riksdagen med bifall till motion 1984/85:979 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.