om vissa frågor avseende byggnadslagstiftningen (Betänkande 1984/85:BoU3 Bostadsutskottet)

BoU 1984/85:3

Bostadsutskottets betänkande
1984/85:3

om vissa frågor avseende byggnadslagstiftningen
Sammanfattning

I betänkandet behandlas åtta motioner från allmänna motionstiden 1984.
Motionerna tar upp frågor som rör byggnadslagstiftningen och den fysiska
riksplaneringen.

I fyra motioner behandlas regeringsprövningen beträffande tillkomsten
och lokaliseringen av vissa industrianläggningar m. m. enligt 136 a § byggnadslagen.
I två av dessa motioner (c) begärs att den s. k. kommunala
vetorätten skall gälla uranhanteringens alla led medan i två motioner (m), (c)
begärs att hushållningen med träfiberråvara inte längre skall prövas enligt
lagrummet.

I två motioner (fp), (vpk) begärs en lagreglering av riktlinjerna för den
fysiska riksplaneringen.

I en motion (c) behandlas kunskapsförsörjningen avseende den fysiska
riksplaneringen medan i en motion (m) beslutsformerna beträffande frågor
om markhushållning tas upp.

Utskottet avstyrker samtliga motioner främst med motiveringen att flera
av de spörsmål motionärerna tar upp övervägs i arbetet med en plan- och
bygglag och med en naturresurslag.

I en reservation (c, vpk) begärs ändring i byggnadslagens 136 a § så att det
blir ett krav att uranhanteringens alla led skall prövas. I en annan reservation
(m, c) föreslås riksdagen begära en ändring i samma paragraf så att det inte
längre skall bli nödvändigt att pröva hushållningen med träfiberråvara.

Särskilda yttranden (fp) och (c) har avgivits. I det särskilda yttrandet från
(fp) behandlas frågan om lagreglering av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen
medan i yttrandet från (c) tas upp frågan om beslutsordningen
avseende markhushållningsfrågor.

Motionerna

I detta betänkande behandlas de under allmänna motionstiden 1984 väckta
motionerna 1983184:

905 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) vari - med hänvisning till motion
1983/84:902 - hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande fysiska riksplaneringens riktlinjer,

907 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari - med hänvisning till motion
1983/84:906 - föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till
en särskild naturresurslag i enlighet med vad i motionen anförts,

1 Riksdagen 1984185.19sami. Nr3

BoU 1984/85:3

911 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) vari såvitt nu är i fråga hemställs
(17) att riksdagen som sin mening uttalar att den kommunala vetorätten
skall gälla anläggningar i hela kärnbränslecykeln med dess olika led i enlighet
med vad som anförs i motionen,

1347 av Kjell Mattsson (c) och Claes Elmstedt (c) vari hemställs att
riksdagen beslutar att byggnadslagens 136 a § ändras så att prövningen av
förbrukningen av träfiberråvara utgår,

1995 av Sven Eric Lorentzon (m) och Rolf Dahlberg (m) vari hemställs att
riksdagen beslutar att den del av prövningen i 136 a § byggnadslagen som
gäller hushållning med träfiberråvara upphävs,

1997 av Kjell Mattsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att
andra stycket punkterna 5 och 6 i enlighet med motionens förslag ändras så
att de omfattar samtliga led i uranhanteringen,

2068 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) vari såvitt nu är i fråga hemställs
(3) att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som har anförts i motionen beträffande slopad ytterligare insamling av
underlag för den fysiska riksplaneringen,

2121 av Per Stenmarck m. fl. (m) vari - med hänvisning till motion
1983/84:2116- hemställs att riksdagen uttalar sig för att, inom givna riktlinjer
för den fysiska riksplaneringen, de kommunala och statliga regionala
organen själva får göra rimliga avvägningar mellan markhushållningsintressen
och övriga regionalpolitiska intressen och därvid även beakta naturvårdens
och kulturminnesvårdens intressen.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Förberedelser för en ny plan- och bygglag och en naturresurslag

Regeringen remitterade i oktober 1983 förslag till ny plan- och bygglag
(PBL) till lagrådet. Lagrådet behandlar f. n. förslaget.

Enligt vad numera anges från regeringskansliet är avsikten att riksdagen
skall föreläggas en proposition om en PBL våren 1985. Bostadsministern
ämnar inom kort föreslå regeringen att till lagrådet remittera ett förslag med
ändringar i det i oktober 1983 remitterade förslaget till PBL. I denna
lagrådsremiss föreslås att PBL skall träda i kraft den 1 januari 1986.

I en av bostadsdepartementet publicerad promemoria kallad Förslag till
lag om hushållning med naturresurser m.m. (Ds Bo 1984:3) läggs fram
förslag till lag om hushållning med naturresurser m. m. (NRL). Promemorian
som har remissbehandlats bereds f. n. inom bostadsdepartementet. En
lagrådsremiss med förslag till NRL avses senare under hösten 1984 överlämnas
till lagrådet. Statsministern anförde i regeringsförklaringen den 2
oktober 1984 att förslag om en ny plan- och bygglag och en ny naturresurslag
förbereds.

I promemorian anges att NRL avses bl. a. ersätta de verksamhetsanknutna
och geografiska riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen, de allmänna

BoU 1984/85:3

reglerna i byggnadslagstiftningen om att hänsyn skall tas till vissa intressen
vid planläggning m. m. samt en del av bestämmelserna i 136 a § byggnadslagen.
I promemorian anges vidare att NRL avses träda i kraft samtidigt som
PBL.

Nedan redogörs sammanfattningsvis för de delar av förslagen som
aktualiserats i vissa av de i detta betänkande behandlade motionerna.

Regeringsprövningen av tillkomsten och lokaliseringen av vissa industrianläggningar
m. m.

Bestämmelserna i 136 a § (BL) om regeringsprövning av viss industriell
eller liknande verksamhet infördes, efter förslag i proposition 1972:111 bil. 2
om hushållning med mark och vatten (CU 35, rskr 348), i syfte att utgöra ett
av flera genomförandemedel i den fysiska riksplaneringen. Bestämmelserna
avsåg därför från början endast prövning av verksamheter som är av väsentlig
betydelse för hushållningen med mark och vatten. År 1975 utökades
bestämmelserna till att omfatta även prövning av industriell eller liknande
verksamhet som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller
med träfiberråvara. Riksdagen beslöt under våren 1976 att komplettera
bestämmelserna om hushållning med träfiberråvara med avseende på
prövningspliktens omfattning. Prövningspliktens omfattning i fråga om
hushållningen med träfiberråvaror har också ändrats genom riksdagens
beslut våren 1983 om ändring i byggnadslagen m. m. Ändringen trädde i kraft
den 1 juli 1983. De nu gällande prövningsreglema innebär sammanfattningsvis
att regeringen enligt 136 a § första stycket skall pröva tillkomsten och
lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet, som är av väsentlig
betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara eller med landets
samlade mark- och vattentillgångar. Beträffande verksamheter som är av
betydelse endast för hushållningen med träfiberråvara kan regeringen
delegera beslutanderätten till annan myndighet. I 136 a § andra-sjunde
styckena regleras närmare i vilka fall prövning skall ske. Enligt paragrafens
andra stycke skall nyanläggning av vissa uppräknade verksamheter alltid
prövas av regeringen. I tredje och fjärde styckena regleras när prövningsskyldighet
föreligger beträffande utvidgningar och andra ändringar vid verksamheter
som använder träfiberråvaror. Enligt femte stycket kan regeringen
för ett visst fall medge undantag från prövningsskyldigheten, om verksamheten
inte är av den betydelse som anges i paragrafens första stycke. Vissa
verksamheter där träfiberråvara används skall enligt bestämmelserna i sjätte
stycket prövas endast med hänsyn till verksamhetens betydelse för hushållningen
med träfiberråvara. Regeringen kan dock besluta att verksamheten
skall prövas även med hänsyn till övriga hushållningsintressen. Bestämmelserna
i paragrafens sjunde stycke ger regeringen möjlighet att besluta om
prövning av sådana nyanläggningar eller utvidgningar som inte omfattas av
bestämmelserna i andra, tredje eller fjärde stycket. För att tillstånd skall
kunna lämnas måste enligt åttonde stycket kommun ha tillstyrkt detta.

BoU 1984/85:3

Prövning av anläggningar för kärnteknisk verksamhet m. m.

Bland de verksamheter som enligt 136 a § andra stycket skall prövas med
hänsyn till hushållningen med mark och vatten finns atomkraftsanläggning
och anläggning för upparbetning av atombränsle. Andra verksamheter som
rör hanteringen av uran kan enligt nuvarande bestämmelser prövas efter
regeringsbeslut i varje enskilt fall.

I promemorian med förslag till NRL anförs att det är viktigt att regeringen
tar ett politiskt ansvar för tillkomst och lokalisering även av andra anläggningar
inom kärnenergiområdet än de som nu omfattas av prövningsplikt
enligt 136 a § byggnadslagen. I promemorian föreslås sålunda att anläggningar
för kärnteknisk verksamhet som skall prövas av regeringen enligt
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet även skall prövas av regeringen
enligt NRL. Sådan anläggning är enligt förstnämnda lag bl. a. kärnkraftsreaktor,
forskningsreaktor samt anläggning för utvinning, framställning,
hantering, bearbetning eller slutlig förvaring av kärnämne och anläggning för
hantering, bearbetning, lagring eller slutlig förvaring av kärnavfall. Vidare
föreslås i promemorian att i NRL skall anges att regeringen skall pröva
anläggningar för att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan
användas för framställning av kärnbränsle.

Prövning avseende hushållning med träfiberråvara

Som framgått ovan skall vissa verksamheter avseende hushållning med
träfiberråvaror prövas enligt 136 a § BL. Sålunda skall nyanläggning av
sågverk med en viss årlig produktionskapacitet prövas liksom nyanläggning
bl. a. av massafabrik, pappersbruk, fabrik för tillverkning av fiberskivor,
spånskivor eller plywood samt anläggning för framställning av träfiberbränsle
och anläggning för eldning med träfiberråvara allt under förutsättning av
en viss minsta årlig användning av träfiberråvara. Även utvidgning av
anläggning som förbrukar träfiberråvara skall i vissa fall prövas.

I avsikt att förenkla prövningen beslöt riksdagen år 1983 (prop. 1982/
83:167, CU 32) ändra 136 a § BL.

I promemorieförslaget till NRL - som inte innehåller förslag till reglering
med hushållning av träfiberråvara - erinras om att statens industriverk och
skogsstyrelsen i en i juni 1983 redovisad rapport kallad Ökad eldning med
skogsråvara, Nya möjligheter och konsekvenser, lagt fram förslag till vissa
ändringar av prövningsreglerna. Rapporten har remissbehandlats. En översyn
av de nu diskuterade reglerna pågår inom regeringskansliet varvid
övervägs lämplig lagteknisk lösning.

Kunskapsförsörjningen avseende den fysiska riksplaneringen m.m.

1 1972 års riksdagsbeslut om hushållning med mark och vatten angavs för
den fysiska riksplaneringen tre huvuduppgifter, nämligen

BoU 1984/85:3

- att kartlägga dels de långsiktiga önskemål som skilda intressen riktar mot
mark och andra naturtillgångar, dels de tillgångar som svarar mot anspråk
som kan förutses,

- att analysera i vilken utsträckning det föreligger konflikter mellan olika
anspråk och klarlägga konsekvenserna av alternativa sätt att utnyttja
naturresurserna samt

- att i den mån det är motiverat av riksintresse dra upp riktlinjer för
hushållning med sådana naturtillgångar som är eller kan väntas bli efterfrågade
av skilda intressen eller som är särskilt känsliga för miljöpåverkan.

Under program- och planeringsskedena pågick ett omfattande utredningsoch
kartläggningsarbete. Syftet med detta arbete var att få underlag för de
beslut som var en nödvändig förutsättning för en konkretisering av riktlinjerna.
Vidare var detta arbete en förutsättning för att man skulle kunna vidta
erforderliga planeringsåtgärder m. m. till följd av de beslutade riktlinjerna.
Tyngdpunkten i arbetet under dessa skeden låg på den lokala och regionala
nivån även om åtgärder också vidtagits på central nivå för att vidareutveckla
riktlinjerna.

I den ovan nämnda promemorian med förslag till NRL konstateras att det
hittillsvarande arbetet inneburit att ett omfattande material tagits fram för att
ställning skall kunna tas till konkurrensfrågor om mark- och vattenanvändning.
Mot denna bakgrund är det därför inte, enligt vad som anges i
promemorian, så mycket fråga om att ta fram nytt material i anslutning till de
föreslagna reglerna utan snarare att ställa samman redan befintliga kunskaper.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlas åtta motioner helt eller delvis. Samtliga
motioner har väckts under allmänna motionstiden 1984. Motionerna har det
gemensamt att i dem aktualiseras frågor som rör byggnadslagstiftningen och
den fysiska riksplaneringen. I några motioner behandlas frågan om prövningen
av vissa verksamheter enligt 136 a § byggnadslagen medan i andra krav
förs fram om lagreglering av riktlinjerna inom den fysiska riksplaneringen
(FRP). I en motion behandlas frågan om kunskapsförsörjningen avseende
den fysiska riksplaneringen medan i en annan motion frågan om beslutsordningen
m.m. i vissa ärenden enligt byggnadslagen tas upp.

Som framgått ovan pågår ett omfattande förberedelsearbete avseende en
ny plan- och bygglag och en lag om hushållning med naturresurser. Flera av
de frågor som aktualiseras i motionerna har övervägts och övervägs i
regeringens kansli medan andra våren 1983 varit föremål för riksdagens
behandling.

BoU 1984/85:3

Regeringsprövningen av vissa ärenden enligt 136 a § BL

I motion 911 (c) yrkande 17 hemställs att riksdagen som sin mening uttalar
att den kommunala vetorätten skall gälla anläggningar i hela kärnbränslecykeln
med dess olika led. Ett liknande yrkande förs fram i motion 1997 (c). I
den senare motionen begärs en ändring i 136 a § BL så att lagrummet medger
en regeringsprövning av uranhanteringens samtliga led.

Som framgått ovan (s. 4) har i promemorian med förslag till naturresurslag
föreslagits en utökad prövningsskyldighet avseende anläggningar för kärnteknisk
verksamhet. Enligt förslaget i promemorian skall, med den koppling
som sker till lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, tillkomsten och
lokaliseringen av bl. a. kärnreaktorer, forskningsreaktorer, anläggning för
slutförvaring av kärnämne och kärnavfall samt anläggning för brytning av
uran prövas enligt naturresurslagen.

Vad nu anförts innebär sålunda att riksdagen kan förväntas underställas ett
regeringsförslag som tillgodoser vad i motionerna 911 (c) yrkande 17 och
1997 (c) förordats. Vad i motionerna föreslagits kommer sålunda att prövas
av riksdagen vid behandlingen av förslaget till naturresurslag våren 1985. Ett
förverkligande av förslaget i promemorian innebär att vad i motionerna
yrkats kommer att i allt väsentligt tillgodoses. Enligt utskottets uppfattning
bör riksdagens behandling av förslaget till naturresurslag avvaktas. Motionerna
911 (c) yrkande 17 och 1997 (c) avstyrks med hänvisning till vad nu
anförts.

I motionerna 1347 (c) och 1995 (m) begärs ändringar i 136 a § byggnadslagen
så att prövningen av hushållningen med träfiberråvara upphävs. I den
förstnämnda motionen anförs att den nuvarande prövningsskyldigheten är
för omständlig och tidsödande. Motionärerna ifrågasätter om regeringen har
möjlighet att bedöma tillgången på råvara på sådant sätt att tillståndsgivningen
fyller något rimligt ändamål. I den sistnämnda motionen anförs att lagen
verkar konserverande på nuvarande industristruktur och kan få en monopoliserande
effekt, något som enligt motionärerna särskilt visat sig vid
utnyttjandet av det nya virkessortimentet skogsenergi.

Riksdagen hade våren 1983 (CU 1982/83:32) att ta ställning till motioner
(m), (c) i vilka yrkades att prövningen av hushållning med träfiberråvara
enligt 136 a § byggnadslagen skulle upphävas. Utskottet anförde därvid att
bestämmelserna om prövningsplikt beträffande hushållning med träfiberråvara
tillkommit för att göra det möjligt att pröva åtgärder som kan medföra
en ökning av virkesförbrukningen. Detta behov, anförde utskottet, kvarstod
och torde snarast ha förstärkts genom den ökade användningen av träfiberråvara
som bränsle. I en reservation (c) yrkades bifall till motionerna.
Riksdagen följde utskottet.

Utskottet, som vidhåller sin tidigare uppfattning, avstyrker motionerna
1347 (c) och 1995 (m). Det kan i detta sammanhang erinras om att en översyn
av nu gällande regler pågår inom regeringskansliet varvid bl. a. övervägs
lämplig lagteknisk lösning.

BoU 1984/85:3

Lagreglering av riktlinjerna avseende den fysiska riksplaneringen m.m.

I motion 905 (fp) hemställs att regeringen ges till känna vad i motion 902
(fp) anförts om den fysiska riksplaneringens riktlinjer. I sistnämnda motion
anförs att riktlinjerna har urholkats. Motionärerna förordar att riktlinjerna
ges ökad tyngd och konkretiseras genom att de lagregleras.

I motion 907 (vpk) begärs att riksdagen hos regeringen hemställer om
förslag till en särskild naturresurslag i enlighet med vad i motion 906 (vpk)
anförts. I denna motion anges att FRP måste utvidgas till att också omfatta
resurshushållningens område. En övergripande naturresurslag är enligt
motionärerna nödvändig.

Om riksdagen antar det aviserade förslaget till en naturresurslag torde vad
i motion 907 (vpk) föreslagits i allt väsentligt komma att tillgodoses. Det i
motionen föreslagna tillkännagivandet kan således nu inte anses erforderligt.
Motionen avstyrks.

En lagreglering av FRP-riktlinjerna kommer att ske i naturresurslagen. Ett
tillkännagivande enligt vad i motion 905 (fp) föreslagits kan sålunda inte
anses fylla något reellt syfte. Vad i denna motion föreslagits torde sålunda
komma att tillgodoses utan någon riksdagens begäran därom varför motionen
avstyrks.

Kunskapsförsörjningen avseende FRP

I motion 2068 (c) yrkande 3 begärs ett riksdagens tillkännagivande
beträffande slopad ytterligare insamling av underlag för FRP. Motionärerna
anför att data och andra uppgifter från statliga myndigheter, kommuner,
företag och enskilda i hela landet insamlats som underlag för FRP. I
fortsättningen bör det, anser motionärerna, vara möjligt att avstå från denna
typ av materialsamling eftersom man nu har fått god kännedom om olika
områdens känslighet för bebyggelse.

Utskottet bedömer att det på goda grunder bör vara möjligt att tillgodose
behovet av kunskaper för den fysiska riksplaneringen eller för dess motsvarighet
inom ramen för en naturresurslag utan den typ av kunskapsförsörjning
som under 1970-talet gjordes som underlag för program- och planeringsskedena.
Beträffande vissa frågor som inte behandlats i den hittillsvarande
fysiska riksplaneringen behövs dock självfallet nya kunskaper. Det gäller
t. ex. kraven på ekologiska hänsyn. I promemorian med förslag till naturresurslag
förs fram en liknande uppfattning. Som där anges bör behovet av
ytterligare kunskaper kunna tillgodoses utan särskilda redovisningsomgångar.

Det kan således på goda grunder förutsättas att även frågan om kunskapsförsörjningen
kommer att behandlas i det kommande regeringsförslaget till
naturresurslag på ett sätt som i allt väsentligt får anses tillmötesgå motionärernas
önskemål. Mot bakgrund av kommande förslag bör riksdagen inte i nu

BoU 1984/85:3

förevarande sammanhang besluta enligt motion 2068 (c) yrkande 3. Det
kommande förslaget till naturresurslag bör avvaktas.

Beslutsordningen avseende vissa markhushållningsfrågor

I motion 2121 (m) yrkas att riksdagen uttalar sig för att, inom givna
riktlinjer för FRP, de kommunala och statliga regionala organen själva får
göra rimliga avvägningar mellan markhushållningsintressen och övriga
regionalpolitiska intressen och därvid även beakta naturvårdens och kulturvårdens
intressen.

Motiveringen för yrkandet, som finns i motion 2116 (m) tar upp
markhushållningsfrågorna i Skåne. Motionärerna anför att det markhushållningsprogram
för Skåne som riksdagen tidigare (se CU 1981/82:4) beslutat
om bör gälla men att det i nuvarande situation bör vara lättare än tidigare att
göra avvägningar mellan olika markhushållningsintressen.

Motionärerna ansluter sig till statsmakternas tidigare beslut avseende
markhushållningsprogrammet och konstaterar att det nu bör vara möjligt att
lättare än tidigare göra avvägningar mellan olika intressens markanspråk.
Motionärerna begär ett riksdagens uttalande av innebörden att de statliga
regionala organen själva skall få göra rimliga avvägningar mellan markhushållningsintressen
och övriga regionalpolitiska intressen.

Såvitt utskottet kunnat bedöma har motionärerna inte framfört förslag om
att nuvarande beslutsordning beträffande frågor om markhushållningen skall
överges. Ett uttalande om en ändrad beslutsordning bör i alla händelser inte
nu göras. Utskottet vill för sin del också notera att promemorian med förslag
till en naturresurslag innehåller ett förslag som förskjuter ansvarsfördelningen
för hushållning med jordbruksmark. Enligt förslaget kommer kommunerna
att ges ett större ansvar för markhushållningen.

Även beträffande den i motion 2121 (m) aktualiserade frågan bör
kommande regeringsförslag avvaktas. Motionen avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande prövning av uranhanteringens alla led att riksdagen
avslår motionerna 1983/84:911 yrkande 17 och 1997,

2. beträffande prövning av hushållning med träfiberrävara att riksdagen
avslår motionerna 1983/84:1347 och 1995,

3. beträffande en naturresurslag att riksdagen avslår motion 1983/
84:907,

4. beträffande lagreglering av riktlinjerna inom den fysiska riksplaneringen
att riksdagen avslår motion 1983/84:905,

5. beträffande kunskapsförsörjningen avseende den fysiska riks planeringen
att riksdagen avslår motion 1983/84:2068 yrkande 3,

BoU 1984/85:3

6. beträffande beslut om markhushållning att riksdagen avslår motion
1983/84:2121.

Stockholm den 23 oktober 1984

På bostadsutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c). Oskar Lindkvist (s). Rolf Dahlberg (m),
Thure Jadestig (s), Maj-Lis Landberg (s), Knut Billing (m), Magnus Persson
(s), Bertil Danielsson (m). Birgitta Hambraeus (c), Lennart Nilsson (s),
Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp), Tore Claeson (vpk). Margareta
Palmqvist (s) och Nils Nordh (s).

Reservationer

1. Prövning av uranhanteringens alla led (mom. 1)

Kjell A. Mattsson (c), Birgitta Hambraeus (c) och Tore Claeson (vpk)
anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 6 som börjar ”Vad nu” och
slutar ”nu anförts” bort lyda:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna 911 (c) och
1997 (c) om att byggnadslagens 136 a § bör ändras så att lagrummet omfattar
en regeringsprövning av uranhanteringens samtliga led. De anläggningar
som utnyttjar uran medför långsiktiga bindningar och stora effekter inte
minst vad beträffar miljön.

F. n. prövas atomkraftsanläggning och upparbetningsanläggning som
sådana enligt 136 a § byggnadslagen. Övriga verksamheter avseende uranhantering
kan regeringen pröva efter beslut i det enskilda fallet enligt detta
lagrum. Detta är inte tillfredsställande. Enligt utskottets uppfattning bör
prövningsskyldigheten vara ovillkorlig.

Utskottet finner det lämpligt att den anknytning till lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet - som förordas i promemorian med förslag till lag
om hushållning med naturresurser - görs redan inom ramen för byggnadslagstiftningen.
Vad nu förordats innebär bl. a. att det s. k. kommunala vetot
kommer att kunna tillämpas för all kärnteknisk verksamhet. I bilaga till detta
betänkande läggs i enlighet härmed ett förslag till ändring i byggnadslagen
fram. Den nu förordade lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1985.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande prövning av uranhanteringens alla led att riksdagen
med anledning av motion 1983/84:911 yrkande 17 och 1997 antar

BoU 1984/85:3

vid detta betänkande som bilaga fogat och som reservanters förslag
betecknade lydelse till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385),

2. Prövning av hushållning med träfiberråvara (mom. 2)

Kjell A. Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Knut Billing (m). Bertil
Danielsson (m), Birgitta Hambraeus (c) och Margareta Gard (m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 6 som börjar ”Utskottet, som”
och slutar ”lagteknisk lösning” bort lyda:

Utskottet ansluter sig till vad i en reservation (c) till betänkandet BoU
1982/83:32 föreslagits om att prövningsplikt inte bör föreligga beträffande
hushållning med träfiberråvara. När det gäller ärenden som prövas med
avseende på hushållningen med träfiberråvara är situationen en annan än när
det gäller övriga verksamheter som prövas enligt 136 a § byggnadslagen. Det
kan rimligen hävdas att prövningsgrunden träfiberråvara bör bedömas med
utgångspunkt i landets totala situation och i första hand gälla den samlade
förbrukningen av träfiberråvara.

Dessutom är det nuvarande prövningsförfarandet byråkratiskt och omständligt.

Enligt utskottets uppfattning bör prövningsgrunden hushållning med
träfiberråvara utgå ur 136 a § byggnadslagen. Denna prövningsgrund bör
heller inte ingå i en naturresurslag.

Som framhålls av motionärerna konstateras i rapporten Ökad eldning med
skogsråvara att regleringen av eldningsanläggningars utbyggnad verkar
hämmande på utvecklingen och att den därför bör ersättas av en anmälningsskyldighet.

Sammanfattningsvis finner utskottet att riksdagen hos regeringen bör
hemställa om förslag som innebär att prövningen av hushållning med
träfiberråvara enligt 136 a § byggnadslagen snarast upphävs.

dels utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande prövning av hushållning med träfiberråvara att riksdagen
med anledning av motionerna 1983/84:1347 och 1995 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Lagreglering av riktlinjerna avseende den fysiska riksplaneringen m. m.
(mom. 4)

Kerstin Ekman (fp) anför:

I motion 905 (fp) föreslås en lagreglering av riktlinjerna i den fysiska
riksplaneringen. Som framgår av föreliggande betänkande (s. 7) avses
riksdagen komma att föreläggas förslag om en lagreglering. Jag förutsätter

BoU 1984/85:3

att i en sådan reglering de nuvarande riktlinjerna avseende bl. a. älvar och
älvsträckor oförändrade tas in i en naturresurslag.

I enlighet med vad jag nu anfört förutsätter jag sålunda att de förslag till
ändrade riktlinjer som lagts fram i departementspromemorian Komplettering
av planen för vattenkraftsutbyggnad (Ds 1 1984:26) inte förverkligas. I
promemorian föreslås de genom riktlinjerna nu undantagna projekten
Hocksjö, Belne och Edänge ingå i regeringens plan för utbyggnad av
vattenkraften.

Den förra regeringen remitterade till lagrådet ett förslag som bl. a. innebar
en lagreglering av riktlinjerna. Denna lagrådsremiss återkallades genom ett
beslut av den nuvarande regeringen. Detta var olyckligt. Denna uppfattning
har förstärkts bl. a. genom de förslag som lagts fram i den ovan nämnda
departementspromemorian.

2. Beslut om markhushållning (mom. 6)

Kjell A. Mattsson och Birgitta Hambraeus (båda c) anför:

Vid behandlingen av motion 2121 (m) i vilken behandlas beslutsordningen
avseende vissa markhushåll konstaterar utskottet i betänkandet (s. 8) att i
promemorian med förslag till naturresurslag frågan om ansvarsfördelningen
avseende hushållning med jordbruksmark tagits upp. 1 promemorian föreslås
kommunerna ges ett större ansvar för markhushållningen.

Vi har ingen erinran mot ett ökat lokalt inflytande beträffande markhushållningen
men vill betona vikten av att jordbruksmarken även i fortsättningen
kommer att vara ett riksintresse.

BoU 1984/85:3

Bilaga

Reservanters
Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Härigenom föreskrivs att 136 a § byggnadslagen (1947:385)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

136 a §

Tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet,
som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara
eller med landets samlade mark- och vattentillgångar, skall prövas av
regeringen i den omfattning som nedan säges. Beträffande verksamhet som
är av väsentlig betydelse endast för hushållningen med träfiberråvara får
dock regeringen överlämna till annan myndighet att pröva frågan om
tillstånd.

Nyanläggning av följande slag av verksamhet skall prövas, nämligen

1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

2. sågverk med en årlig produktionskapacitet om 5 000 m3 sågade trävaror
eller mer, massafabrik, pappersbruk, fabrik för tillverkning av fiberskivor,
spånskivor eller plywood samt anläggning för framställning av träfiberbränsle,
om användningen per kalenderår av träfiberråvara kommer att uppgå till
minst 10 000 m3 fast mått,

3. fabrik för framställning av oorganiska eller organiska kemikalier eller
av petrokemiska produkter i övrigt,

4. fabrik för raffinering av råoljor,

5. atomkraftanläggning,

6. anläggning för upparbetning av
atombränsle,

7. ångkraftanläggning och annan
anläggning för eldning med fossilt
bränsle med tillförd effekt överstigande
500 megawatt,

8. anläggning för eldning med träfiberråvara
om förbrukningen per
kalenderår av sådan råvara kommer
att uppgå till minst 10 000 m3 fast
mått,

5. anläggningar för kärnteknisk
verksamhet som skall prövas av regeringen
även enligt lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet samt anläggningar
för att bryta uranhaltigt material
eller andra ämnen som kan användas
för framställning av kärnbränsle,

6. ångkraftanläggning och annan
anläggning för eldning med fossilt
bränsle med tillförd effekt överstigande
500 megawatt,

7. anläggning för eldning med träfiberråvara
om förbrukningen per
kalenderår av sådan råvara kommer
att uppgå till minst 10 000 m3 fast
mått,

1 Lagen omtryckt 1981:872.

BoU 1984/85:3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9. fabrik för framställning av gödselmedel,

10. cementfabrik.

8. fabrik för framställning av gödselmedel,

9. cementfabrik.

Utvidgning av verksamhet vid sågverk, massafabrik, pappersbruk och
fabrik för tillverkning av fiberskivor, spånskivor eller plywood skall prövas
om förbrukningen per kalenderår av träfiberråvara kommer att öka i
förhållande till det av åren 1973, 1974 eller 1975 när förbrukningen var högst
eller i förhållande till den förbrukning som har tillåtits enligt denna paragraf.
Prövningsskyldighet föreligger ej om ökningen mätt i rundvirke eller
motsvarande mängd annan träfiberråvara ej uppgår till 10 000 m3 eller, utan
att uppgå till 20 000 m3, är mindre än en procent av den till jämförelse valda
förbrukningen. Prövningsskyldighet föreligger ej heller för utvidgning av
verksamhet som sker utan samband med utbyggnad av anläggning, om denna
den 1 juni 1976 ingår i en förvaltningsenhet som efter ansökan registrerats
hos regeringen, och om förbrukningen av träfiberråvara inom den registrerade
förvaltningsenheten ej ökar mer än i föregående punkt säges.

Utvidgning eller annan ändring av verksamhet vid anläggning för framställning
av träfiberbränsle och vid eldningsanläggning skall prövas, om
användningen per kalenderår av träfiberråvara vid anläggningen kommer att
uppgå till minst 10 000 m3 fast mått.

Finner regeringen för visst fall att verksamhet som avses i andra, tredje
eller fjärde stycket ej är av den betydelse som i första stycket säges, kan
regeringen medgiva undantag från prövningsskyldigheten.

Prövning avseende verksamhet vid sågverk, fabrik för tillverkning av
fiberskivor, spånskivor eller plywood, anläggning för framställning av
träfiberbränsle samt anläggning för eldning med träfiberråvara skall, om
regeringen inte beslutar annat, avse endast verksamhetens betydelse för
hushållningen med träfiberråvara.

Nyanläggning eller utvidgning av verksamhet som avses i första stycket och
som inte omfattas av prövningsskyldighet enligt andra, tredje eller fjärde
stycket skall prövas om regeringen i visst fall beslutar om detta.

Tillstånd enligt första stycket får meddelas endast om kommunen tillstyrkt
detta.

Tillstånd kan förenas med villkor för tillgodoseende av allmänna intressen
och göras beroende av att saken inom viss tid fullföljes genom ansökan till
koncessionsnämnden för miljöskydd i den ordning som föreskrives i miljöskyddslagen
(1969:387).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

mlnmb/gotmb Stockholm 1984 79121