om vissa folkrättsliga frågor (Betänkande 1986/87:UU14 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande
1986/87:14

om vissa folkrättsliga frågor

1986/87:14

Motionen

I motion 1986/87:U523 av Rune Ångström (fp) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en redogörelse för vad som hänt på
folkrättens område sedan Sverige ratificerade de båda tilläggsprotokollen till
1949 års Genévekonventioner,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag med anledning av folkrättskommitténs
slutbetänkande Folkrätten i krig.

I motionen erinras om Sveriges aktiva roll i det internationella förhandlingsarbetet
för humanisering av krigets lagar. Detta arbete resulterade bl. a.
i de till 1949 års Genévekonventioner fogade s. k. tilläggsprotokollen, vilka
Sverige ratificerade 1979. Genom anslutningen till dessa protokoll aktualiserades
en rad frågor för svensk del inom folkrättens område, vilka kom att
behandlas i den s. k. folkrättskommitténs betänkande Folkrätten i krig.
Motionären efterlyser information om regeringens ställningstaganden med
anledning av betänkandet och vad som i övrigt inträffat efter ratificeringen.

Utskottet

År 1978 tillkallades en särskild kommitté, den s. k. folkrättskommittén, med
uppgift att utreda och lämna förslag angående tolkning och tillämpning samt
information och undervisning om folkrättens regler under krig, neutralitet
och ockupation. Den huvudsakliga anledningen till beslutet att tillsätta
denna kommitté var att Sverige genom kommitténs arbete och förslag skulle
få bättre möjligheter att fullfölja sina åtaganden enligt 1977 års tilläggsprotokoll
till 1949 års Genévekonventioner om skydd för krigets offer. Kommittén
avgav år 1984 slutbetänkandet Folkrätten i krig (SOU 1984:56).

Utskottet anser i likhet med motionären att kommitténs betänkande utgör
en kvalificerad och ambitiöst genomförd analys av gällande folkrättsliga
regler under väpnade konflikter. Innehållet berör emellertid i huvudsak
frågeställningar kring hur olika artiklar i tilläggsprotokollen och andra
konventioner skall tolkas, om de folkrättsliga reglernas tillämpning och
räckvidd etc., dvs. sådant som inte direkt kan omsättas i konkreta bestämmelser
från regeringens sida. Betänkandet har dock lett till vissa åtgärder av
praktisk natur, såsom omarbetade bestämmelser om folkrättsbrott i brottsbalkens
22 kap. och en förordning om folkrättsliga rådgivare inom försvarsmakten.
En särskild sådan rådgivare har fr. o. m. den 1 april i år anställts hos

1 Riksdagen 1986/87. 9saml. Nr 14

ÖB. Vidare pågår ett arbete med att söka klassificera den personal som
arbetar inom totalförsvaret, dvs. att fastställa dess folkrättsliga status.

Vad gäller det internationella arbetet konstaterar utskottet att även om
några direkta förhandlingar om nya regler inte pågår för närvarande inom
detta område sker ett omfattande internationellt utbyte av information och
erfarenheter där Sverige aktivt deltar. Sålunda har vid de årliga San
Remo-mötena om internationell humanitär rätt och de internationella Röda
kors-konferenserna från svensk sida informerats om bl. a. vissa delar av
folkrättskommitténs betänkande, t. ex. vad som enligt detta utgör sedvanerätt
i tilläggsprotokoll I. Sverige har vidare fäst uppmärksamheten på risken
med en utveckling av antipersonella laservapen och tagit fram information
och dokumentation i denna fråga samt varit aktivt även vad gäller vidareutvecklingen
av sjökrigets folkrättsliga regler - för att nämna några ytterligare
exempel.

Det internationella förhandlingsarbetet inom det aktuella området bevakas
i Sverige av bl. a. den till utrikesdepartementet knutna folkrättsdelegationen.
Denna omvandlades genom ett förnyat och utvidgat mandat den 29
april 1985 från att ha varit en kommitté till att bli ett rådgivande organ inom
regeringskansliet. Delegationen skall bl. a. följa utvecklingen inom den
humanitära rättens område men har även till uppgift att förbereda svenska
initiativ som kan leda till att regelsystemet stärks och förnyas. Utskottet utgår
från att Sverige som hittills spelar en aktiv och pådrivande roll i dessa frågor.
Det förefaller naturligt att folkrättskommitténs betänkande därvid i olika
avseenden kan tjäna som utgångspunkt.

Enligt vad som framkommit vid föredragning inför utskottet avser
regeringen att till riksdagen överlämna en skriftlig redogörelse för vad som
gjorts på området. En sådan mera samlad redovisning skulle enligt utskottets
mening kunna utgöra ett värdefullt underlag för riksdagens fortsatta arbete
med dessa frågor. Därmed torde också det huvudsakliga syftet med yrkande
1 i motion U523 bli tillgodosett. Yrkandet får därmed anses besvarat.

Som ovan redan framgått är de förslag som framförs i folkrättskommitténs
betänkande inte av den karaktären att de kräver riksdagens medverkan.
Något uttalande från riksdagens sida i enlighet med yrkande 2 i motionen är
därför enligt utskottets mening inte påkallat. Yrkande 2 avstyrks.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1986/87:U523 besvarat
med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1986/87:U523.

Stockholm den 23 april 1987
På utrikesutskottets vägnar
Stig Alemyr

UU 1986/87:14

Närvarande: Stig Alemyr (s), Gunnel Jonäng (c), Axel Andersson (s),
Ingemar Eliasson (fp), Sten Sture Paterson (m), Bengt Silfverstrand (s),
Karl-Erik Svartberg (s), Anita Bråkenhielm (m), Nils T Svensson (s), Britta
Hammarbacken (c), Bertil Måbrink (vpk), Maj Britt Theorin (s), Sylvia
Lindgren (s), Maria Leissner (fp) och Gunnar Hökmark (m).

UU 1986/87:14

■

Stockholm 1987 12874