om vissa familjerättsliga frågör (Betänkande 1985/86:LU1 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande

om vissa familj erättsliga frågor

1985/86:1

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet åtta motioner i vilka tas upp vissa
familjerättsliga frågor. Motionerna rör underhållsbidrag till make och
efterlevande makes arvsrätt, jämkning av och avdrag på underhållsbidrag till
barn, fördelning av kostnaderna för umgänge, vårdnadshavares rätt att i vissa
fall uppbära bidragsförskott samt frånskilda mäns ekonomiska situation.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden med hänvisning bl. a. till
pågående arbete inom regeringskansliet.

Motionsyrkanden

Motion 1984185:836 av Margareta Gard och Siri Häggmark (båda m) vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att försäkringskassan
bortkopplas från den administrativa hanteringen av avdrag på månadsunderhållet,
då barn vistas hos den underhållsskyldige föräldern,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att ersättningen i stället
regleras vid upprättande av avtal mellan föräldrarna.

Motion 1984185:969 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lagändring i enlighet med vad som anförts i
motionen om pensionärs skyldighet att betala underhåll till frånskild make.

Motion 1984/85:972 av Per Stenmarck och Ewy Möller (båda m) vari yrkas att
riksdagen beslutar om ett tillägg till föräldrabalkens 6 kap. 15 § av innebörd
att kostnaderna för umgänget med barn skall delas lika mellan föräldrarna
om ej annat avtalats.

Motion 1984185:1248 av Jens Eriksson och Siri Häggmark (båda m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till stärkande av efterlevande
makes arvsrätt i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motion 1984/85:1255 av Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att 6 kap. 15 § i föräldrabalken tillförs ett nytt andra stycke
lydande:

Föräldrar skall därvid gemensamt dela ansvaret för umgänget.

Motion 1984185:1256 av Ulla-Britt Åbark och Lars Svensson (båda s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en \

utredning om frånskilda mäns ekonomiska förhållanden.

1 Riksdagen 1985/86. 8sami. Nr 1

Motion 1984185:1666 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
hemställa hos regeringen om en översyn av reglerna om underhållsbidrag till
barn i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motionären tar upp dels frågan om jämkning av underhållsbidrag vid
underhållsskyldigs föräldraledighet efter nytt barns födelse, dels frågan om
avdrag på underhållsbidrag vid barnets vistelse hos den underhållsskyldige
föräldern.

Motion 1984/85:1668 av Ella Johnsson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändrade bestämmelser om utbetalning av
underhållsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motionären tar upp frågan om försäkringskassans skyldighet att betala ut
bidragsförskott till vårdnadshavare när denna bosatt sig utomlands och
barnet vistas här i riket.

Underhållsbidrag till make efter äktenskapsskillnad
Gällande ordning

År 1978 skedde en genomgripande reform av reglerna om underhållsskyldighet
i giftermålsbalken och föräldrabalken. Ett huvudsyfte med reformen var
att underhållsbördan för underhållsskyldiga med svag ekonomi skulle
mildras. Ett annat syfte var att en mer enhetlig bedömning av frågan om
underhållsbidrag skulle komma till stånd. När det gäller makes skyldighet att
efter skilsmässa betala underhållsbidrag till andra maken var utgångspunkten
för den nya regleringen att var och en av makarna efter skilsmässan skall
svara för sin egen försörjning. Huvuddelen av reformen trädde i kraft den 1
juli 1979.

Bestämmelser om underhållsskyldighet efter skilsmässa har tagits in i 11
kap. giftermålsbalken (GB). De innebär i huvudsak följande. Efter äktenskapsskillnad
svarar varje make för sin försörjning. Om make under en
övergångstid är i behov av bidrag till sitt underhåll har maken dock rätt att få
underhållsbidrag av den andre maken. Bidragsskyldigheten är beroende av
den makens förmåga och övriga omständigheter. Syftet med bidragsregeln är
att ge den behövande maken möjligheter att genom utbildning och omskolning
skaffa förvärvsarbete eller förbättra inkomsterna. Underhållsbidrag
kan undantagsvis utgå också för längre tid, nämligen om den bidragsbehövande
maken har svårigheter att försörja sig själv efter upplösningen av ett
långvarigt äktenskap eller om det annars föreligger synnerliga skäl. Underhållsbidrag
skall utges fortlöpande men om det finns särskilda skäl kan rätten
dock bestämma att bidrag skall erläggas med ett engångsbelopp. Underhållsbidraget
upphör inte automatiskt om den underhållsberättigade gifter om
sig.

Dom eller avtal om underhållsbidrag kan jämkas av rätten om ändring i
förhållandena föranleder det. Avtal om underhåll kan också jämkas av
rätten, om avtalet är oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess
tillkomst och förhållandena i övrigt. Endast om synnerliga skäl föreligger får
dock på grund av ändring i förhållandena underhållsbidrag höjas utöver det
högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit bestämt. Rätten att kräva ut

LU 1985/86:1

Efterlevande makes arvsrätt

LU 1985/86:1

Gällande ordning

När en make avlidit skall enligt 13 kap. 1 § GB en bodelning ske. Därvid skall
makarnas giftorättsgods delas lika. Den egendom som tillförs den avlidne
utgör tillsammans med dennes enskilda egendom kvarlåtenskapen i dödsboet.
Bestämmelsen modifieras dock genom den s. k. basbeloppsregeln i 13
kap. 12 § GB. Enligt denna har den efterlevande maken rätt att vid bodelning
få ut så mycket av makarnas giftorättsgods att det tillsammans med den
efterlevandes enskilda egendom uppgår till ett värde motsvarande fyra
basbelopp. Med stöd av basbeloppsregeln kan alltså när det är fråga om
mindre dödsbon med begränsade tillgångar den efterlevande maken få
överta hela hemmet. Detta gäller dock inte när det finns bröstarvingar under
16 år till den avlidne som inte är också den efterlevandes barn.

Kvarlåtenskapen efter den avlidne skall fördelas enligt arvsreglerna i
ärvdabalken eller i enlighet med den avlidnes eventuella testamente. I
princip råder full frihet för en person att bestämma om fördelningen av sin
kvarlåtenskap genom testamente. Bröstarvingar har dock alltid rätt att få ut
den s. k. laglotten, dvs. hälften av kvarlåtenskapen.

Arvsrätten är i Sverige uppbyggd så att de närmaste släktingarna till en
avliden har placerats i tre arvsklasser. Första arvsklassen utgörs av den
avlidnes bröstarvingar, dvs. barn och deras avkomlingar. Så länge det finns
någon arvinge i första arvsklassen som var vid liv när arvlåtaren avled, är
arvingarna i andra och tredje arvsklassema uteslutna från arv. Finns ingen i
första arvsklassen ärver arvingarna i andra arvsklassen utom i visst fall, och
om där inte heller finns någon går arvet till arvingarna i tredje arvsklassen.
Andra arvsklassen utgörs av den avlidnes föräldrar och deras avkomlingar,
medan tredje arvsklassen utgörs av den avlidnes får- och morföräldrar och
deras barn. Det nyssnämnda undantaget avser om det finns en make till den
avlidne. I så fall har maken en arvsrätt som går före arvingarnas i andra och
tredje arvsklasserna. Arvingarna i andra arvsklassen har dock rätt till s. k.
efterarv, dvs. de får i princip ärva egendomen när den efterlevande maken
dör (1 kap., 2 kap. och 3 kap. 1 § i ärvdabalken). Om det inte finns någon
arvinge tillfaller arvet en fond, benämnd allmänna arvsfonden (5 kap. 1 §
ärvdabalken).

Enligt gällande rätt saknar således efterlevande make arvsrätt när det finns
bröstarvingar. Att bröstarvingar har bästa arvsrätt beror på historiska skäl. I
äldre tider fäste man en avgörande vikt vid släktens rätt till egendomen,
särskilt till fast egendom. Arvsrätt för efterlevande make i fall då bröstarvingar
saknas infördes först på 1920-talet.

Motionsmotivering

I motion 1248 (m) framhålls att det i dag kan förekomma att en efterlevande
make tvingas lämna sitt hem därför att bröstarvingarna vill ha ut sitt arv.
Enligt motionärerna utgör basbeloppsregeln inte något effektivt hinder mot
ett sådant förfarande, och med dagens höga taxeringsvärden på fastigheter,
särskilt i kusttrakterna, är det svårt för den efterlevande att lösa ut

fastställt underhållsbidrag preskriberas efter tre år. Möjlighet saknas att
bryta preskriptionen.

Enligt övergångsbestämmelserna till 1978 års lagändringar skall bidragsskyldighet
som bestämts enligt äldre bestämmelser bestå i enlighet med vad
som följer av domen eller avtalet. I fråga om jämkning av sådan dom eller
avtal gäller dock de nya bestämmelserna.

Motionsmotivering

I motion 969 (fp) framhålls att underhållsbidrag till make som fastställts före
den 1 juli 1979 i princip inte påverkas av de nya reglerna utan består enligt
domen eller avtalet. Bidraget kan emellertid förändras av domstol, när
omständigheterna motiverar detta.

Motionären anser att den nya ordningen inte är godtagbar när det gäller
underhållsskyldiga som uppnått pensionsåldern. Enligt motionären kan det
inte anses rimligt att underhållsskyldigheten skall fortsätta efter uppnådd
pensionsålder. Det förefaller inte heller rimligt att den som är pensionär skall
behöva dra sin f. d. maka inför domstol för att få underhållsbidraget ändrat.

Enligt motionären bör en ändring komma till stånd, exempelvis genom att
socialvårdsmyndighetema träder in i den underhållsskyldiges ställe. Därvid
kan regelmässigt myndigheten också genomföra en förnyad prövning av
behovet och omfattningen av det fortsatta underhållet.

Genom den föreslagna ändringen skulle man enligt motionären undvika
att en underhållsskyldig tvingas leva på en lägre nivå än den som uppbär
underhållet därför att vederbörande inte vill eller inte kan genomföra en
process om underhållsskyldigheten.

Tidigare behandling

Vid 1983/84 års riksmöte avslog riksdagen på hemställan av utskottet en
motion med samma syfte som den nu aktuella. Utskottet (LU 1983/84:18)
konstaterade därvid att underhållsskyldighet till make numera endast
undantagsvis skall fastställas för längre tid och att det fastställda underhållsbidraget
kan nedsättas eller helt upphöra om ändrade förhållanden påkallar
det. En anledning att ändra bidraget, framhöll utskottet, kan vara att den
underhållsskyldige uppnått pensionsåldern. Utskottet påpekade emellertid
att det förhållandet att en underhållsskyldig uppnått pensionsåldern inte
alltid innebär att denne samtidigt får lägre inkomster. Enligt utskottets
mening torde det därför inte vara möjligt att låta underhållsskyldigheten
generellt upphöra vid pensionsålderns inträde och att överföra ansvaret för
den underhållsberättigades behov på staten. Gällande jämkningsregler
tillgodosåg, fortsatte utskottet, väl en pensionärs önskemål om att få till
stånd en ändring av underhållsskyldigheten. Utskottet tilläde att de problem
som uppkommit till stor del synes ha berott på bristande kännedom om 1978
års reform och om de förenklade möjligheterna till omprövning av underhållsskyldigheten.
Utskottet underströk därför det angelägna i att myndigheter,
advokater m. fl. som kommer i kontakt med frågan lämnar en så god
information som möjligt till berörda pensionärer.

LU 1985/86:1

Rättelse: S. 22, rad 19 nedifrån Står: 1979 års reform. Rättat till: 1978 års reform.

arvingarna. Motionärerna anser det rimligt att den efterlevande alltid skall få
behålla sitt hem och föreslår att make blir arvsberättigad före arvingarna eller
att basbeloppsregeln höjs.

Lagrådsremiss med förslag till äktenskapsbalk m. m.

På grundval av familjelagsakkunnigas betänkande (SOU 1981:85) Äktenskapsbalk
har regeringen år 1985 beslutat en lagrådsremiss med förslag till
äktenskapsbalk m. m. Den nya äktenskapsbalken är avsedd att ersätta GB
och innefattar främst en reform av reglerna om makars egendom. Vidare
föreslås ändringar i bl. a. ärvdabalken. Förslaget innebär såvitt nu är av
intresse följande.

Reglerna om makars och barns arvsrätt ändras så att om någon avlider och
efterlämnar make och bröstarvingar, skall kvarlåtenskapen tillfalla den
efterlevande maken med fri förfoganderätt. När den efterlevande maken i sin
tur avlider, skall bröstarvingar till den först avlidne ha rätt till efterarv till
dennes kvarlåtenskap. Den som är bröstarvinge endast till den först avlidna
maken skall dock ha rätt att få ut sin arvslott genast vid dennas död.

Basbeloppsregeln i 13 kap. 12 § GB föreslås bli överförd till ärvdabalken
och bli utvidgad till att gälla också när den avlidne efterlämnar barn under 16
år som inte också är den efterlevande makens barn.

När det gäller bodelning efter den ene makens död föreslås att likadelningsprincipen
skall vara kvar. Den efterlevande maken skall dock ha
möjlighet att bestämma att likadelningsregeln frångås så att han eller hon
behåller hela sitt giftorättsgods eller mer därav än som skulle följa av en
likadelning. Genom denna jämkningsregel skapas möjlighet för den efterlevande
maken att skydda sig mot att behöva avstå något av sin egendom när
den avlidne förordnat beträffande sin kvarlåtenskap genom testamente eller
efterlämnar barn som inte också är den efterlevandes.

En proposition med förslag till äktenskapsbalk väntas bli framlagd för
riksdagen i början av år 1986.

Underhållsbidrag till barn
Gällande ordning

Sorn framgår av det föregående innebar 1978 års reform även en genomgripande
förändring av reglerna i föräldrabalken (FB) om underhållsbidrag till
barn. Nu gällande bestämmelser innehåller i huvudsak följande.

Föräldrarnas underhållsskyldighet gäller i princip endast till dess barnet
fyller 18 år. Föräldrarnas underhållsplikt är numera aldrig ovillkorlig utan
beror av föräldrarnas ekonomiska förmåga och barnets behov. Föräldrarna
skall sinsemellan ta del i kostnaderna för barnets underhåll efter vars och ens
förmåga. En förälder har rätt att förbehålla sig ett belopp för sitt eget
underhåll när underhållsbidrag skall bestämmas till ett barn. Förbehåll får
också ske för skälig bostadskostnad. I vissa fall kan den underhållsskyldige
förbehållas även belopp för hemmavarande makes eller samboendes underhåll.
Också försörjningsskyldigheten mot egna barn som vistas hemma

LU 1985/86:1

1 * Riksdagen 1984/85.8 sami. Nr 1

beaktas när bidraget skall beräknas.

Enligt 7 kap. 2 § FB skall förälder fullgöra sin underhållsskyldighet genom
att betala underhållsbidrag till barnet om föräldern inte har vårdnaden om
barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet. Om föräldrarna
har gemensam vårdnad föreligger skyldighet för förälder att utge underhållsbidrag
om barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.
Underhållsbidraget skall betalas förskottsvis för kalendermånad till vårdnadshavaren
eller vid gemensam vårdnad till den förälder som bor tillsammans
med barnet.

En förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag har fr. o. m. den 1
januari 1980 rätt till avdrag på bidraget, om han eller hon har haft barnet hos
sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn. Avdraget är 1/40
av underhållsbidraget för varje helt dygn som barnet vistas hos föräldern.
Varar vistelsen en hel månad, blir avdraget alltså 3/4 av det månatliga
underhållsbidraget. Om det finns särskilda skäl kan domstol bestämma andra
villkor för denna avdragsrätt. Föräldrarna kan också själva avtala om andra
villkor. Om det redan vid underhållsbidragets fastställande tagits hänsyn till
att den bidragsskyldige föräldern i väsentlig mån fullgör sin underhållsskyldighet
genom att ha barnet hos sig (s. k. nettoavtal) föreligger inte någon rätt
till avdrag.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal. I princip har föräldrarna
full frihet att träffa avtal om underhållsbidrag. Dom eller avtal om
underhållsbidrag kan jämkas, bl. a. om ändring i förhållandena föranleder
det. Vidare kan ett löpande underhållsbidrag omprövas efter sex år utan att
någon ändring i förhållandena inträtt.

Underhållsbidrag till bl. a. barn räknas upp varje år enligt bestämmelser i
lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. Uppräkningen följer
ändringarna i basbeloppet. I samband med 1978 års reform begränsades
höjningarna av underhållsbidragen till sju tiondelar av basbeloppshöjningen.
Fordran på obetalda underhållsbidrag preskriberas efter tre år.

Nära samband med reglerna om underhållsbidrag har bestämmelserna i
lagen (1964:143) om bidragsförskott. Bidragsförskott får lämnas när barnet
är bosatt i Sverige. Är barnet inte svensk medborgare krävs att vårdnadshavaren
är bosatt här och att denne eller barnet vistats här sedan minst sex
månader. Bidragsförskott utgår i princip när ingendera eller bara den ena
föräldern har vårdnaden om barnet. Bor barnet tillsammans med en förälder
som inte är vårdnadshavare utgår dock inte förmånen. Har båda föräldrarna
vårdnaden gemensamt kan bidragsförskott utgå om den ene föräldern inte
varaktigt bor tillsammans med barnet. Bidragsförskott lämnas inte om
vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att bidra eller att
medverka till att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt.
Även i vissa andra fall kan bidragsförskott vägras, bl. a. om fastställt
underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning och bidraget inte understiger
vad som kan utgå i bidragsförskott.

Bidragsförskott utgår längst till dess barnet fyllt 18 år och i regel med 41 %
av basbeloppet per år. Om den underhållsskyldige betalar det fastställda
underhållsbidraget och detta är lägre än bidragsförskottet, utgör bidragsförskottet
skillnaden mellan underhållsbidraget och 41 % av basbeloppet.

LU 1985/86:1

Något återkrav riktas i dessa fall inte mot den underhållsskyldige. Vidare
gäller att om ett fastställt underhållsbidrag uppenbarligen understiger vad
den underhållsskyldige bör betala i bidrag, utgår bidragsförskottet inte med
högre belopp än underhållsbidraget.

När en underhållsskyldig har delgetts beslut om att bidragsförskott har
beviljats, skall inbetalningarna av underhållsbidraget upp till bidragsförskottsnivån
i fortsättningen göras till försäkringskassan. Utgivna bidragsförskott
skall således i princip återbetalas av den bidragsskyldige föräldern. Den
ovan redovisade rätten till avdrag på underhållsbidrag föreligger också då
bidragsförskott utgår. Om den underhållsskyldige har rätt att göra avdrag
minskas utgående bidragsförskott i motsvarande mån.

Bidragsförskott utbetalas till vårdnadshavaren eller, när vårdnaden anförtrotts
särskilt förordnad förmyndare, till denne. Om barnet vistas i annat
enskilt hem än vårdnadshavarens får försäkringskassan efter framställning av
vårdnadshavaren betala förskottet till den som fostrar barnet. Om det
föreligger synnerliga skäl får förskottet, efter framställan av socialnämnd,
betalas ut till lämplig person eller till nämnden att användas för barnets bästa.

Också sedan barnet fyllt 18 år kan i vissa fall bidragsförskott utgå. Regler
härom finns i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande,
som nära ansluter till lagen om bidragsförskott.

Motionsmotiveringar
Motion 836

I motion 836 (m) tas upp en fråga som berör avdraget på underhållsbidrag till
barn. Enligt motionärerna är det genomsnittliga underhållsbidraget ca 400
kr. per månad och avdraget per dag blir i sådant fall 10 kr. Motionärerna
pekar på att ärenden om avdrag skall kommuniceras enligt förvaltningslagen
och beslutas av försäkringskassans centralkontor. Beslutet skall sändas till
båda föräldrarna. Regleringen medför att två centralkontor engageras om
föräldrarna är bosatta i olika län.

Enligt motionärerna är det inte ovanligt att föräldrarna ifrågasätter de
belopp som framräknats av försäkringskassan. Detta för med sig ytterligare
administrativt arbete. Vidare krävs samma komplicerade administration
varje gång barnet vistas hos den underhållsskyldige. I många fall är -framhåller motionärerna - kostnaderna betydligt högre än den ekonomiska
vinsten för den underhållsskyldige. Motionärerna anser det inte rimligt att
för dessa vanligtvis små belopp behålla denna tidskrävande och kostsamma
administration. Frågan om ersättning vid barns vistelse hos underhållsskyldig
bör enligt motionärerna i stället regleras genom avtal mellan föräldrarna.
Vidare bör försäkringskassan kopplas bort från den administrativa hanteringen.

Motion 1666

I motion 1666 (c) tar motionären upp två frågor om underhållsbidrag till
barn, nämligen dels möjligheten att i samband med underhållsskyldigs
föräldraledighet tillfälligt jämka underhållsbidrag, dels rätten till avdrag på

LU 1985/86:1

Rättelse: S. 7, råd 19 Står: lagen (1981:1095) till studerande, Rättat till: lagen

(1984:1095) för studerande,

underhållsbidrag för umgängeskostnader.

Motionären erinrar om att underhållsbidragets storlek bestäms med
utgångspunkt i den underhållsskyldiges aktuella ekonomiska situation. Vid
en förändring av den underhållsskyldiges ekonomi, som inte är tillfällig, kan
endera föräldern begära omprövning av underhållet.

Att tillfälliga förändringar inte beaktas medför enligt motionären att en
underhållsskyldig i praktiken förhindras att ta ut full föräldraledighet efter
ett nytt barns födelse, dvs. också under den tid som inte täcks av den
inkomstrelaterade föräldrapenningen. Enligt motionären är det inte rimligt
att någon skall behöva betala ett underhållsbidrag på närmare 700 kr. när
inkomsten utgörs av föräldrapenning på garantinivån, dvs. 48 kr. per dag.
Motionären anser därför att det finns anledning att pröva möjligheterna att
tillfälligt jämka underhållsbidraget då föräldern är föräldraledig. För att
trygga den underhållsberättigades situation bör man försöka finna former för
ett kompletterande stöd från samhällets sida.

Enligt motionären upplever många underhållsskyldiga det som orättvist
att avdrag på underhåll kan göras endast om barnet vistas hos den
underhållsskyldige under minst fem dagar i sträck. Det förekommer att
barnet vistas hos den underhållsskyldige var och varannan helg, ibland
sammanlagt 15 dagar under en månad, utan att denne kan göra avdrag på
underhållet. Motionären anser att det uppenbarligen finns skäl att se över
regeln om avdrag på underhåll och t. ex. ersätta den med en regel som
möjliggör avdrag för vistelse hos den underhållsskyldige som överskrider ett
visst antal dagar per månad.

Motion 1668

Motionären i motion 1668 (c) kritiserar bestämmelserna om utbetalning av
underhållsbidrag och bidragsförskott och anför följande exempel. Efter
skilsmässa får modem vårdnaden om ett barn och blir berättigad till
bidragsförskott, som återkrävs av fadern. Modem bosätter sig sedermera i
utlandet och morföräldrarna tar hand om barnet. Trots detta uppbär hon
fortfarande bidragsförskottet eftersom det inte föreligger sådana synnerliga
skäl att försäkringskassan kan betala ut bidragsförskottet till någon annan
person. Med synnerliga skäl avses nämligen bl. a. att vårdnadshavaren
använder pengarna till narkotika, alkohol eller olovligt spel. Den nuvarande
lagtexten och dess förarbeten ger enligt motionären inte tillräckligt stöd för
att bidragsförskottet skall kunna betalas ut så att det kommer barnet till
godo. Motionären kräver därför att lagtexten ändras.

Tidigare behandling

I samband med 1978 års reform av underhållsbestämmelserna behandlade
utskottet (LU 1978/79:9) tre motionsyrkanden med förslag om att den i
propositionen föreslagna avdragsregeln skulle ges en mer generös utformning.
Förslagen i motionerna innebar bl. a. dels att den underhållsskyldige
skulle få göra avdrag så snart barnet vistats hos honom eller henne under en
sammanlagd tid av minst tre dygn per kalendermånad i stället för föreslagna

LU 1985/86:1

fern dygn, dels att avdraget för varje dygn skulle bestämmas till 1/30 av det
månatliga underhållsbidraget i stället för 1/40.

I yttrande till utskottet över propositionen och motionerna framhöll
socialutskottet att det ligger i barnets intresse att barnet får hålla god kontakt
med båda sina föräldrar. I de fall där föräldrarna inte sammanbor är det
angeläget att den bidragsskyldige föräldern har möjligheter till regelbundet
och ofta återkommande umgänge med sitt barn. I likhet med departementschefen
ansåg socialutskottet att denna kontakt inte får försvåras av att
föräldern inte har råd att utöver underhållsbidraget bekosta barnets vistelse
hos honom eller henne i någon större utsträckning. Starka skäl fanns således
enligt socialutskottet för att avdragsrätten borde ges en generös utformning.
Vid ett ställningstagande till frågan måste emellertid också andra omständigheter
vägas in. Sålunda gällde det - framhöll socialutskottet - att skapa ett
system som ter sig rättvist också för den andre föräldern och som inte leder till
onödiga konflikter mellan föräldrarna. Med hänsyn till att avdragsregeln
även skulle tillämpas inom bidragsförskottssystemet var det vidare angeläget
att bestämmelserna utformades så att de inte förorsakade försäkringskassorna
administrativt merarbete. Beträffande förslaget att avdrag skulle få ske
redan när den underhållsskyldige haft barnet hos sig sammanlagt endast tre
dygn framhöll socialutskottet att det otvivelaktigt skulle komma att medföra
en väsentligt ökad arbetsbelastning för försäkringskassorna. Vad därefter
angick frågan om avdragets storlek kunde det enligt socialutskottet i och för
sig förefalla skäligt att avdraget bestämdes till 1/30. En sådan regel tog
emellertid inte tillbörlig hänsyn till att den förälder hos vilken barnet
regelmässigt bor har vissa fasta kostnader som inte minskar därför att barnet
är borta. Dessa kostnader torde inte till fullo täckas av barn- och bostadsbidrag.
Ett tillmötesgående av motionärernas önskemål skulle därför enligt
socialutskottets mening medföra en ekonomisk belastning för den inte
bidragsskyldige föräldern och skapa ett motstånd hos denne mot utövandet
av umgängesrätten. Enligt socialutskottets mening utgjorde förslagen i
propositionen en rimlig avvägning mellan de delvis motstridiga intressen som
gör sig gällande vid ett ställningstagande till avdragsrättens omfattning.

Lagutskottet delade den uppfattning som kommit till uttryck i socialutskottets
yttrande. Utskottet påpekade också bl. a. att föräldrarna när det
gäller underhållsbidrag har full frihet att avtala om att andra villkor än dem
som anges i huvudregeln skall tillämpas och att domstol har möjlighet att
avvika från huvudregeln.

På hemställan av utskottet biföll riksdagen propositionen såvitt gällde
avdragsreglemas utformning och avslog motionsyrkandena.

I en motion togs upp spörsmålet om avdragsreglemas inverkan på en
underhållsskyldig förälders möjligheter att utöva umgängesrätten. Med
anledning härav framhöll utskottet bl. a. att det var angeläget att reglerna
inte är så utformade att de leder till konflikter mellan föräldrarna och
därigenom motverkar sitt syfte. Enligt utskottets mening var det betydelsefullt
att regeringen med uppmärksamhet följer utvecklingen och tar de
initiativ som kan visa sig erforderliga. Vad utskottet sålunda anförde gavs
regeringen till känna.

Frågan om avdragsrätten behandlades också vid 1979/80 års riksmöte. På

LU 1985/86:1

utskottets begäran avslog riksdagen ett motionsyrkande i frågan med
hänvisning bl. a. till att bestämmelserna dittills gällt i endast drygt två
månader (LU 1979/80:26).

Senast behandlades spörsmålet om avdragsrätten vid 1982/83 års riksmöte.
I enlighet med utskottets förslag (LU 1982/83:24) avslog riksdagen en motion
om en utvärdering av bestämmelserna om avdrag från underhållsbidrag i
syfte att bättre tillgodose barnets rätt till umgänge med båda föräldrarna.
Utskottet hänvisade därvid bl. a. till vad som anförts vid tidigare behandling i
riksdagen och till ensamförälderkommitténs då pågående utredningsarbete.

Ensamförälderkommittén

Ensamförälderkommittén har i sitt betänkande Ensamföräldrarna och deras
barn (SOU 1983:51) föreslagit bl. a. genomgripande ändringar av bestämmelserna
om underhållsbidrag och bidragsförskott. Förslaget innebär bl. a.
en förändrad administration och samordning av systemen beträffande
underhållsbidrag och bidragsförskott. Bl. a. föreslås att prövningen av
underhållsbidrag förs över från de allmänna domstolarna till försäkringskassorna.

Kommittén har också övervägt de nuvarande reglerna om avdrag på
underhållsbidrag och därvid genomfört vissa undersökningar beträffande
administrationskostnaderna. Enligt kommittén har avdragsreglema krävt
tillskapandet av relativt omständliga rutiner vid försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket
har beräknat handläggningstiden till ca 60 minuter per
ärende. Antalet avdrag för umgängeskostnader som år 1981 tillgodoräknades
de bidragsskyldiga och avräknades för vårdnadshavarna var 8 332. Detta
innebär att endast ca 5 % av de bidragsskyldiga och 3 % av de bidragsberättigade
barnen berördes. Det överförda beloppet uppgick sammanlagt till 1,4
milj. kr., i genomsnitt 172kr. per ärende. Arbetskostnaden exkl. porto och
material beräknades till minst 93 kr. per ärende, dvs. drygt tre kvarts miljon
kronor.

Kommittén konstaterar att administrationskostnaderna per ärende är
betydande i förhållande till avdragsbeloppets storlek. Totalt sett är emellertid
administrationskostnaderna små på grund av det ringa antalet ärenden.

När det gäller utformningen av avdragsreglema finns det enligt kommittén
skäl till en ändring så att också fortlöpande umgänge under kortare tid än fem
hela dygn skall kunna beaktas. Kommittén anser dock att starka skäl, bl. a.
risken för onödiga konflikter, talar för att den nuvarande femdygnsregeln
behålls. Däremot föreslår kommittén att möjligheten för domstol att
förordna om avdragsrätt vid kortare umgängestid slopas och att s. k.
nettoavtal skall beaktas inom ramen för bidragsförskottssystemet. Kommittén
konstaterar att sistnämnda ordning medför att avdraget regleras mellan
parterna utan försäkringskassans inblandning. När det gäller storleken av
avdraget föreslår kommittén att avdraget skall vara 1/40 av bidragsförskottets
belopp i stället för av underhållsbidragets och att avdragsbeloppet som
kompensation för umgängeskostnader helt eller delvis skall kunna utbetalas
till den underhållsskyldige om han är bidragsskyldig med lägre belopp än
bidragsförskottet.

LU 1985/86:1

Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom
regeringskansliet. 1 1984/85 års budgetproposition (prop. 1984/85:100 Bil. 7
Socialdepartementet s. 41) uttalade föredragande statsrådet att han då inte
var beredd att lämna några ytterligare förslag utifrån kommitténs bestämmelser
och att ett fortsatt beredningsarbete på området var nödvändigt.

Resekostnad vid utövande av umgängesrätt
Gällande ordning

År 1982 genomfördes med verkan fr. o. m. den 1 juli 1983 vissa ändringar i
FB:s regler om vårdnad och umgänge. Ett syfte med de nya reglerna var att
stärka barnens rättsliga ställning. Enligt 6 kap. 15 § FB har barnets vårdnadshavare
ett ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte
är vårdnadshavare så långt som möjligt tillgodoses. Motsätter sig barnets
vårdnadshavare det umgänge som den andre föräldern begär prövar
domstolen frågan om umgängesrätt. Domstolen skall därvid besluta om
umgänge efter vad som är bäst för barnet.

Om den umgängesberättigade föräldern är bosatt på annan ort än barnet
kan ett utövande av umgängesrätten vara förenat med särskilda kostnader.
Någon generell möjlighet för den umgängesberättigade föräldern att få
bidrag till sådana kostnader utöver vad som följer av rätten till avdrag på
underhållsbidraget finns inte.

Motionsmotiveringar
Motion 972

I motion 972 (m) anges att frånskilda föräldrar i flertalet fall kommer överens
om umgängesrättens utövande. De har därvid också ofta avtalat om att på
något sätt dela på de kostnader som umgängesrättens utövande medför.
Enligt motionärerna förekommer det emellertid att föräldrar inte är ense i
umgängesfrågorna. I sådana fall kan långa resor innebära dryga kostnader
för den förälder som inte har vårdnaden om barnet.

Det är av största vikt att barnet har fortlöpande kontakt med båda
föräldrarna. I syfte att underlätta relationerna mellan föräldrarna och
möjliggöra för barn att på ett naturligt sätt ha kontakt med båda bör enligt
motionärerna 6 kap. 15 § FB kompletteras med en regel av innebörd att
kostnaderna för umgänget skall delas lika mellan föräldrarna om ej annat
avtalats.

Motion 1255

Även i motion 1255 (c) framhålls att det är av största vikt att barn kan ha
fortlöpande kontakt med båda föräldrarna. Det förekommer enligt motionärerna
att föräldrarna i många fall delar det ekonomiska ansvaret för
umgängeskostnaderna genom att avtala att den ene föräldern skall hämta
barnen och den andre lämna dem. Motionärerna anser att ett sådant
samarbete mellan föräldrar är mycket positivt. I syfte att förbättra relationer -

LU 1985/86:1

na mellan föräldrarna och möjligheterna för barnen att på ett naturligt sätt ha
kontakt med båda sina föräldrar bör enligt motionärerna 16 kap. 15 § tillföras
ett nytt stycke enligt vilket föräldrarna gemensamt skall dela ansvaret för
umgänget.

Tidigare behandling

Den i motionerna upptagna frågan om kostnaderna för umgängesresor
behandlades av riksdagen vid 1976/77 års riksmöte med anledning av en
motion. På hemställan av utskottet (LU 1976/77:26) avslog riksdagen
motionen. Frågan kom upp på nytt i en motion till följande riksmöte.
Utskottet (LU 1977/78:23) framhöll därvid att det är olyckligt om ekonomiska
omständigheter lägger hinder i vägen för ett utövande av umgängesrätten.
Enligt utskottet hade statsmakterna också vidtagit flera åtgärder som syftat
till att förbättra den ekonomiska situationen för förälder som inte har
vårdnaden om barn. Med hänsyn till vikten av att barn har möjlighet att hålla
god kontakt med båda föräldrarna kunde det emellertid finnas skäl att genom
ytterligare åtgärder söka undanröja hinder för utövandet av umgängesrätten
i fall då barnet och den umgängesberättigade föräldern inte bor i närheten av
varandra. Utan närmare utredning kunde dock utskottet inte ta ställning till
vilka åtgärder som kunde vara lämpliga. Utskottet förutsatte att ensamförälderkommittén
skulle komma att behandla det spörsmål som tagits upp i
motionen. På utskottets hemställan avslog riksdagen motionen.

Vid 1980/81 års riksmöte behandlades en motion vari begärdes att
regeringen skulle lägga fram förslag om sådan ändring av reglerna om avdrag
för underhållsbidrag att föräldrar med stora kostnader för umgängesresor
genom avdragsrätt vid taxeringen får kompensation för viss del av dessa
kostnader. Skatteutskottet hemställde i sitt betänkande (SkU 1980/81:56)
under hänvisning till ensamförälderkommitténs utredningsarbete att motionen
skulle avslås. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Ensamförälderkommittén

Ensamförälderkommittén föreslår i sitt betänkande bl. a. att ett stöd i form
av kontant resebidrag skall utgå vid umgänge inom landet. Bidraget skall
kunna utgå till umgängesberättigade föräldrar, vårdnadshavare och barn
som är bosatta inom landet.

Resebidraget föreslås utgå i förhållande till kostnaden för resa mellan
barnets och den umgängesberättigade förälderns bostadsorter. Bidraget
skall utgå om det styrks att resa företagits och att den umgängesberättigade
och barnet träffats.

Bidraget skall kunna avse resa för antingen barnet eller den umgängesberättigade
föräldern. Då barnet inte kan resa ensamt ersätts resekostnad efter
samma grunder även för medföljande vuxens resa. Bidraget föreslås kunna
utgå för högst fyra resor per år.

Som tidigare nämnts (s. 11) bereds kommitténs betänkande för närvarande
inom regeringskansliet.

LU 1985/86:1

Frånskilda mäns ekonomiska situation

LU 1985/86:1

Motionsmotivering

I motion 1256 (s) framhåller motionärerna att vi i Sverige genom utredningar
och statistik har en bra uppfattning om hur olika gruppers ekonomiska
situation ser ut. Beträffande gruppen frånskilda män saknas dock varje form
av utredning och statistik.

Motionärerna pekar på att det underhåll som män döms att betala ofta är
mycket betungande för dem. Ekonomiskt hamnar de i en mycket svår
situation. Många av dem lever enligt motionärerna på existensminimum.
Ofta uppstår stora problem om mannen vill bilda ny familj.

Vid förfrågningar hos olika myndigheter, bl. a. departement och statistiska
centralbyrån, har det enligt motionärerna framkommit att inga berörda
myndigheter har något som helst material om de frånskilda männens
ekonomiska status. Motionärerna förmodar att de enda som har kännedom
om detta är de kommunala socialförvaltningarna.

Motionärerna framhåller att riksdag och regering skall verka för att skapa
så lika levnadsvillkor som möjligt för olika grupper i samhället. För att kunna
göra detta fordras att man har ett så bra underlag som möjligt. Enligt
motionärerna föreligger det därför ett behov av en utredning om frånskilda
mäns ekonomiska förhållanden.

Granskningsrapport från riksdagens revisorer

Riksdagens revisorer har beslutat att granska statens utgifter för bidragsförskott.
Ett huvudskäl för revisorernas beslut är den snabba ökningen av
statsanslaget till bidragsförskotten. Ett annat skäl är den allmänt omvittnade
tungroddheten i systemet.

Granskningsarbetet har hittills resulterat i fyra rapporter nämligen (1983/
84:9) Statens utgifter för bidragsförskott - Allmänna delen, (1984/85:5)
Statens utgifter för bidragsförskott - 1979 års underhållsreform, bakgrund
och utveckling, (1984/85:6) Statens utgifter för bidragsförskott - Ekonomiska
konsekvenser av 1979 års underhållsreform, (1984/85:7) Statens utgifter
för bidragsförskott - Handläggningen av bidragsförskottsärenden samt
(1985/86:1) Internationell jämförelse av regelsystem för underhåll till barn.

Den första rapporten innehåller en kartläggning av problemområdet. I
rapporten 1984/85:5 analyseras målen för 1979 års underhållsreform. I
rapporten framförs bl. a. kritik mot att reformen inte kom att inriktas på
underhållsskyldiga med svag ekonomi utan berörde samtliga underhållsskyldiga.
Rapporten innehåller bl. a. en undersökning av de underhållsskyldigas
och vårdnadshavarnas ekonomiska förhållanden under 1980-talet och hur
dessa grupper påverkats av 1979 års reform. Det konstateras att det krävs ett
bättre beslutsunderlag, främst i form av officiell statistik, för en god
bedömning av de underhållsskyldigas och vårdnadshavarnas ekonomiska
och sociala förhållanden. I syfte att få fram lämpligt beslutsmaterial för en
eventuell omprövning av det gällande systemet bör enligt rapporten bl. a.
statistikmaterial utvisande underhållsskyldigas och vårdnadshavares ekono -

miska förhållanden och levnadsstandard, jämfört med andra föräldrars, tas
fram.

I de två övriga rapporterna redovisas statens utgifter för bidragsförskotten
budgetåren 1979/80-1983/84 samt administrationskostnaderna för systemet.

Rapporterna 1983/84:9 och 1984/85:5 och 6 har remissbehandlats. Rapport
1984/85:7 remissbehandlas för närvarande. Riksdagens revisorer beräknas
slutbehandla ärendet vid årsskiftet 1985-1986.

Utskottet

Inledning

I betänkandet behandlas åtta motioner i vilka tas upp familjerättsiiga frågor.
Motionsspörsmålen avser underhållsbidrag till make och efterlevande makes
arvsrätt, jämkning av och avdrag på underhållsbidrag till barn, fördelning av
kostnaderna vid utövande av umgängesrätt, vårdnadshavares rätt att i vissa
fall uppbära underhållsbidrag och bidragsförskott samt frånskilda mäns
ekonomiska situation.

Under det senaste årtiondet har familjerätten varit föremål för ett
fortlöpande reformarbete. Reformarbetet har gällt både giftermålsbalken
(GB) och föräldrabalken (FB) och har avsett bl. a. reglerna om ingående och
upplösning av äktenskap samt reglerna om vårdnad av barn och underhåll till
barn.

År 1978 skedde en genomgripande reform av reglerna om underhållsskyldighet
i GB och FB. Huvuddelen av reformen trädde i kraft den 1 juli 1979.
Ett huvudsyfte med reformen var att underhållsbördan för underhållsskyldiga
med svag ekonomi skulle lindras. Ett annat syfte var att få till stånd en mer
enhetlig bedömning av frågor om underhållsbidrag. När det gäller makes
skyldighet att efter skilsmässa betala underhållsbidrag till andra maken var
utgångspunkten för den nya regleringen att var och en av makarna efter
skilsmässan skall svara för sin egen försörjning. I fråga om föräldrars
underhållsskyldighet gentemot sina barn innebar reformen att underhållsplikten
numera aldrig är ovillkorlig utan beror av föräldrarnas ekonomiska
förmåga och barnets behov. Föräldrarna skall sinsemellan ta del i kostnaderna
för barnets underhåll efter vars och ens förmåga. En förälder har rätt att
förbehålla sig ett belopp för sitt eget underhåll när underhållsbidrag skall
bestämmas till ett barn. Förbehåll får också ske för skälig bostadskostnad. I
vissa fall kan den underhållsskyldige förbehållas även belopp för hemmavarande
makes eller samboendes underhåll. Också försörjningsskyldigheten
mot egna barn som vistas hemma beaktas när bidraget skall beräknas.

FB:s regler om underhållsskyldighet har ånyo setts över av ensamförälderkommittén,
som i sitt betänkande (SOU 1983:51) Ensamföräldrarna och
deras barn föreslagit bl. a. genomgripande ändringar av bestämmelserna om
underhållsbidrag och bidragsförskott. Förslaget innebär bl. a. en förändrad
administration och samordning av systemen beträffande underhållsbidrag
och bidragsförskott. Bl. a. föreslås att prövningen av underhållsbidrag förs
över från de allmänna domstolarna till försäkringskassorna. Betänkandet
övervägs för närvarande inom regeringskansliet. När det slutligen gäller

LU 1985/86:1

GB:s regler om makars ekonomiska förhållanden har regeringen år 1985 - på
grundval av familjelagsakkunnigas betänkande (SOU 1981:85) Äktenskapsbalk
- beslutat lagrådsremiss med förslag till äktenskapsbalk m. m. Den nya
äktenskapsbalken är avsedd att ersätta GB och innefattar främst en reform
av reglerna om makars egendom. Vidare föreslås ändringar i bl. a. ärvdabalken.
En proposition med förslag till äktenskapsbalk väntas bli framlagd för
riksdagen i början av år 1986.

Underhållsbidrag till make efter äktenskapsskillnad

1978 års reform av reglerna i GB om underhållsbidrag till make innebär att
efter äktenskapsskillnad varje make skall i princip svara för sin försörjning.
Om en make under en övergångstid är i behov av bidrag till sitt underhåll har
han/hon dock rätt att få underhållsbidrag av den andre maken. Underhållsbidrag
kan undantagsvis utgå också för längre tid, nämligen om den bidragsberättigade
maken har svårigheter att försörja sig själv efter upplösningen av ett
långvarigt äktenskap eller om det annars föreligger synnerliga skäl. Dom
eller avtal om underhållsbidrag kan jämkas av rätten om ändring i förhållandena
föranleder det. Bidragsskyldighet som fastställts före den 1 juli 1979
påverkas inte av de nya reglerna utan består enligt vad som följer av domen
eller avtalet. De nya reglerna om jämkning av underhållsbidrag gäller dock
även i fråga om sådana domar eller avtal.

I motion 969 (fp) framhålls att nuvarande ordning inte är godtagbar när det
gäller underhållsskyldiga som uppnått pensionsåldern. Motionären anser att
det inte är rimligt att den som gått i pension skall fortsätta att betala
underhållsbidrag till sin frånskilda maka. Det förefaller inte heller rimligt att
den som är pensionär skall behöva dra sin f. d. maka inför domstol för att få
underhållsbidraget ändrat.

Enligt motionären bör en ändring komma till stånd, exempelvis genom att
socialvårdsmyndigheterna träder in i den underhållsskyldiges ställe. Därvid
kan regelmässigt myndigheten också genomföra en förnyad prövning av
behovet och omfattningen av det fortsatta underhållet.

Motionären yrkar att riksdagen skall föreläggas ett förslag till lagändring i
enlighet med det anförda.

Utskottet konstaterar att motionärens förslag syftar till att man skall få till
stånd en automatisk omprövning av utgående underhållsbidrag när den
underhållsskyldige maken uppnår pensionsåldern. En sådan ordning synes
kunna åstadkommas på i huvudsak två sätt. Den ena lösningen skulle vara att
man införde en regel om att underhållsskyldigheten alltid upphör vid den
bidragsskyldiges pensionering och den andra att domstolarna ålades en
skyldighet att på eget initiativ ta upp frågan om underhållsbidraget.
Beträffande det första alternativet vill utskottet framhålla att det förhållandet
att den underhållsskyldige uppnår pensionsåldern inte alltid innebär att
denne samtidigt får så låga inkomster att underhållsbidraget bör upphöra.
Följden skulle bli att det blev den underhållsberättigade i stället för som nu
den underhållsskyldige som fick begära att frågan om underhållsbidraget
prövas av domstol. Någon mera påtaglig fördel jämfört med nuvarande
ordning skulle detta alternativ inte innebära. Det andra alternativet - även

LU 1985/86:1

om det praktiskt sett inte torde vara ogenomförbart - skulle enligt utskottets
mening medföra ett betydande merarbete för domstolarna. Också från
principiella utgångspunkter kan invändningar riktas mot denna lösning. Mål
om underhållsbidrag är av dispositiv natur vilket innebär att det är parterna
som rår över tvisteföremålet och någon officiaiprövning skall inte göras av
domstolen. En skyldighet för domstolarna att självmant ta upp och pröva
vissa underhållsmål är inte förenlig med nuvarande ordning.

Utöver det anförda vill utskottet peka på att underhållsskyldigheten till
make numera endast undantagsvis skall fastställas för längre tid. Den av
motionären väckta frågan kommer därför med tiden att förlora i betydelse. I
likhet med vad utskottet uttalade år 1984 vid behandlingen av ett likartat
motionsyrkande (se LU 1983/84:18) vill utskottet vidare framhålla att
nuvarande jämkningsregler väl tillgodoser en pensionärs önskemål om att få
till stånd en ändring av underhållsskyldigheten. En anledning att ändra
bidraget kan nämligen vara att den underhållsskyldige uppnått pensionsåldern.

Enligt utskottets mening får de problem som kan ha uppkommit anses bero
på bristande kännedom om den närmare innebörden av 1978 års reform och
de förenklade möjligheterna till omprövning av underhållsbidrag. Utskottet
vill därför än en gång stryka under det angelägna i att myndigheter,
advokater och andra som kommer i kontakt med frågan lämnar en så god
information som möjligt till berörda pensionärer.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 969.

Efterlevande makes arvsrätt

Sorn närmare framgår av redogörelsen ovan (s. 4) gäller enligt ärvdabalken
att den avlidnes efterlevande make har arvsrätt om det inte finns bröstarvingar.
Finns det bröstarvingar och har den avlidne testamenterat sin egendom
till den efterlevande maken gäller vidare att bröstarvingarna alltid har rätt till
laglott, dvs. hälften av den avlidnes egendom. Bestämmelserna om makes
arvsrätt kompletteras av den s. k. basbeloppsregeln i 13 kap. 12 § GB. Enligt
denna har den efterlevande maken rätt att vid bodelning som skall ske vid
den avlidne makens död få ut så mycket av makarnas giftorättsgods att det
tillsammans med den efterlevande makens enskilda egendom uppgår till ett
värde motsvarande fyra basbelopp. Med stöd av basbeloppsregeln kan alltså
när det är fråga om dödsbon med begränsade tillgångar den efterlevande
maken få överta hela hemmet. Basbeloppsregeln gäller dock inte när den
avlidne har bröstarvingar under 16 år som inte också är barn till den
efterlevande maken.

I motion 1248 (m) framhålls att det i dag kan förekomma att en
efterlevande make tvingas lämna sitt hem därför att bröstarvingarna vill ha ut
sitt arv. Enligt motionärerna utgör basbeloppsregeln inte något effektivt
hinder mot att boet delas, och med dagens höga taxeringsvärden på
fastigheter är det svårt för den efterlevande att lösa ut arvingarna. Motionärerna
anser det rimligt att den efterlevande alltid skall få behålla sitt hem och
föreslår att make blir arvsberättigad före bröstarvingarna eller att basbe -

LU 1985/86:1

loppsregeln ändras. I motionen yrkas att förslag till lagändring skall
föreläggas riksdagen.

Enligt utskottets mening tillgodoses motionärernas önskemål helt i den av
regeringen i år beslutade lagrådsremissen med förslag till äktenskapsbalk.
Förslaget innebär bl. a. att reglerna om makars och barns arvsrätt ändras så
att, om någon avlider och efterlämnar make och bröstarvingar, kvarlåtenskapen
skall tillfalla den efterlevande maken. När den efterlevande maken i sin
tur avlider, skall bröstarvingarna ha rätt att få ut sitt arv efter den först
avlidne. Den som är bröstarvinge endast till den först avlidne maken skall
dock ha rätt att få ut sin arvslott genast vid dennes död. Den föreslagna
äktenskapsbalken innehåller också andra regler som syftar till att öka
möjligheterna för den efterlevande att behålla makarnas gemensamma hem.
En proposition med förslag till äktenskapsbalk väntas, som utskottet
inledningsvis redovisat, bli framlagd i början av år 1986.

På grund av det anförda anser utskottet att motion 1248 inte påkallar något
initiativ från riksdagens sida.

Underhållsbidrag till barn

En förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag har fr. o. m. den
1 januari 1980 rätt till avdrag på bidraget, om han eller hon har haft barnet hos
sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn. För varje helt
dygn som barnet vistas hos föräldern får den underhållsskyldige göra avdrag
med 1/40 av underhållsbidraget. Varar vistelsen en hel månad, blir avdraget
alltså 3/4 av det månatliga underhållsbidraget. Om det finns särskilda skäl
kan domstol bestämma andra villkor för denna avdragsrätt. Föräldrarna kan
också själva avtala om andra villkor. Om det redan vid underhållsbidragets
fastställande tagits hänsyn till att den bidragsskyldige föräldern i väsentlig
mån fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig (s. k.
nettoavtal) föreligger inte någon rätt till avdrag.

Den ovan angivna femdygnsregeln är tillämplig också när bidragsförskott
utgår. Är den underhållsskyldige återbetalningsskyldig gentemot försäkringskassan
har han således rätt att göra avdrag på det belopp han skall
betala, och det utgående bidragsförskottet reduceras i motsvarande mån.

I motion 836 (m) framhålls att det genomsnittliga underhållsbidraget är
400 kr. i månaden och avdraget blir då 10 kr. per dag. Enligt motionärerna
har reglerna om avdragsrätt när bidragsförskott utgår medfört ett betydande
arbete för försäkringskassorna. Motionärerna anser att de administrativa
kostnaderna för systemet inte står i rimlig proportion till vinsten för den
underhållsskyldige. I motionen yrkas att riksdagen skall föreläggas förslag
som innebär att frågan om avdrag på underhållsbidrag skall regleras genom
avtal och att försäkringskassorna kopplas bort från den administrativa
hanteringen av avdrag.

LU 1985/86:1

I motion 1666 (c) begärs en översyn av underhållsreglerna såvitt gäller dels
rätten till jämkning, dels avdragsrättens utformning. Frågan om jämkning
behandlar utskottet nedan. När det gäller avdragsrätten framhåller motionären
att det förekommer att barnet vistas hos den underhållsskyldige var och
varannan helg, ibland sammanlagt 15 dagar under en månad, utan att denne
kan göra avdrag på underhållet. Motionären anser att det uppenbarligen
finns skäl att se över regeln om avdrag på underhåll och t. ex. ersätta den med
en bestämmelse som möjliggör avdrag när vistelsen hos den underhållsskyldige
överskrider ett visst antal dagar per månad.

Utskottet erinrar om att frågan hur avdragsrätten skulle utformas övervägdes
ingående av riksdagen då reglerna infördes (prop. 1978/79:12, LU
1978/79:9). I yttrande till lagutskottet över propositionen och motioner i
frågan framhöll socialutskottet bl. a. att i de fall där föräldrarna inte
sammanbor är det angeläget att den bidragsskyldige föräldern har möjligheter
till regelbundet och ofta återkommande umgänge med sitt barn.
Socialutskottet ansåg att denna kontakt inte får försvåras av att föräldern inte
har råd att utöver underhållsbidraget bekosta barnets vistelse hos honom
eller henne i någon större utsträckning.

Starka skäl fanns således enligt socialutskottet för att avdragsrätten borde
ges en generös utformning. Vid ett ställningstagande till frågan måste
emellertid också andra omständigheter vägas in. Sålunda gällde det -framhöll socialutskottet - att skapa ett system som ter sig rättvist också för
den andre föräldern och som inte leder till onödiga konflikter mellan
föräldrarna. Med hänsyn till att avdragsregeln även skulle tillämpas inom
bidragsförskottssystemet var det vidare angeläget att bestämmelserna utformades
så att de inte förorsakade försäkringskassorna administrativt merarbete.
Socialutskottet ansåg att en avdragsrätt vid vistelser som varar mindre
än fem dygn i sträck otvivelaktigt skulle medföra en väsentligt ökad
arbetsbelastning för försäkringskassorna. Enligt socialutskottets mening
utgjorde förslagen i propositionen en rimlig avvägning mellan de delvis
motstridiga intressen som gör sig gällande vid ett ställningstagande till
avdragsrättens omfattning.

Lagutskottet delade den uppfattning som kommit till uttryck i socialutskottets
yttrande. Utskottet påpekade också bl. a. att föräldrarna när det
gäller underhållsbidrag har full frihet att avtala om att andra villkor än dem
som anges i huvudregeln och att domstol har möjlighet att avvika från
huvudregeln.

Spörsmålet om avdragsrättens utformning har sedan bestämmelserna
trädde i kraft aktualiserats i riksdagen genom motioner till 1979/80 och
1982/83 års riksmöten. Motionerna har avslagits av riksdagen (se LU
1979/80:26 och 1982/83:24).

Ensamförälderkommittén har i betänkandet (SOU 1983:51) Ensamföräldrarna
och deras barn också tagit upp reglerna om avdragsrätt. Enligt
kommittén finns det skäl till en ändring så att också fortlöpande umgänge
under kortare tid än fem hela dygn skall kunna beaktas. Kommittén anser
dock att starka skäl, bl. a. risken för onödiga konflikter, talar för att den
nuvarande femdygnsregeln behålls. Däremot föreslår kommittén att möjligheten
för domstol att förordna om avdragsrätt vid kortare umgängestid

LU 1985/86:1

slopas och att s. k. nettoavtal skall beaktas inom ramen för bidragsförskottssystemet.
Kommittén konstaterar att sistnämnda ordning medför att avdraget
regleras mellan parterna utan försäkringskassans inblandning. När det
gäller storleken av avdraget föreslår kommittén att avdraget skall vara 1/40
av bidragsförskottets belopp i stället för av underhållsbidragets och att
avdragsbeloppet som kompensation för umgängeskostnader helt eller delvis
skall kunna utbetalas till den underhållsskyldige om han är bidragsskyldig
med lägre belopp än bidragsförskottet.

Kommitténs förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet.

När det gäller utformningen av avdragsrätten anser utskottet att det i vart
fall för närvarande saknas anledning för riksdagen att frångå sitt tidigare
ställningstagande i frågan. Spörsmålet om avdragsrätten har emellertid nära
anknytning till det beredningsarbete beträffande bidragsförskottssystemet
som pågår inom regeringskansliet. Skulle detta arbete leda till att bidragsförskottssystemet
ändras kan det finnas anledning att ta upp spörsmålet till
förnyad prövning. Utskottet vill vidare framhålla att föräldrarna redan nu
har möjlighet att avtala om att kortare vistelse skall medföra avdrag. En
annan möjlighet som står dem till buds är att träffa s. k. nettoavtal och därvid
ta hänsyn till den sammanlagda umgängestiden i stället för varje umgängesperiods
längd. Om ensamförälderkommitténs ovan redovisade förslag
beträffande nettoavtalen genomförs kan sådana avtal komma att bli vanligare
än de är i dag.

Vad härefter angår motion 836 vill utskottet endast hänvisa till att
motionärernas önskemål om en förenklad administrativ ordning i inte
obetydlig utsträckning tillgodoses genom ensamförälderkommitténs förslag.
Regeringens ställningstagande till förslaget bör inte föregripas.

På grund av det anförda anser utskottet att motion 836 och motion 1666 i
denna del inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Beträffande den i motion 1666 väckta frågan om jämkning av underhållsbidrag
vill utskottet erinra om att dom eller avtal om underhållsbidrag kan
jämkas bl. a. om ändring i förhållandena föranleder det. Exempelvis kan
jämkning ske om den underhållsskyldiges inkomstförhållanden ändras.
Varje tillfällig förändring kan dock inte föranleda att underhållsbidraget
jämkas utan det krävs en mera varaktig förändring. Ett annat exempel på fall
då jämkning kan ske är när den bidragsskyldige får ett nytt barn att försörja.

I motionen framhålls att den nuvarande ordningen medför att en
underhållsskyldig i praktiken förhindras att ta ut full föräldraledighet efter
ett nytt barns födelse, dvs. också under den tid som inte täcks av den
inkomstrelaterade föräldrapenningen. Att betala fullt underhållsbidrag då
endast föräldrapenning på garantinivån kan utgå är enligt motionären inte
möjligt. Motionären anser därför att det finns anledning att pröva möjligheterna
att tillfälligt jämka underhållsbidraget då föräldern är föräldraledig.
För att trygga den underhållsberättigades situation bör man försöka finna
former för ett kompletterande stöd från samhällets sida.

Utskottet kan i och för sig ställa sig bakom syftet med motionen, nämligen
att samhället bör underlätta för båda föräldrarna att utnyttja föräldraledigheten
och rätten till föräldrapenning. Utskottet kan däremot inte dela
uppfattningen att en sådan mera kortvarig föräldraledighet som motionären

LU 1985/86:1

närmast synes avse bör kunna föranleda jämkning av underhållsbidraget.
Enligt utskottets mening finns det många andra fall där underhållsskyldigs
inkomster tillfälligtvis kan försämras och där lika starka skäl talar för en
lättnad i underhållsbördan. Om en generell möjlighet till jämkning infördes
också då förändringarna i den underhållsskyldiges situation är av tillfällig
natur skulle enligt utskottet arbetsbelastningen på domstolar, försäkringskassor
och andra berörda myndigheter öka väsentligt. Det skulle också
uppstå en ryckighet i utbetalningen av underhållsbidrag som skulle vara till
nackdel för de bidragsberättigade barnen.

Utskottet kan således inte tillstyrka en sådan översyn som begärs av
motionären. I vad mån det kan finnas skäl att inom ramen för bidragsförskottssystemet
beakta tillfälliga inkomstbortfall anser sig utskottet inte böra
ta ställning till. Som tidigare redovisats pågår det för närvarande ett
beredningsarbete inom regeringskansliet på grundval av ensamförälderkommitténs
förslag. Utskottet anser sig kunna förutsätta att det i motionen
påtalade problemet därvid uppmärksammas.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1666
också i förevarande del.

I motion 1668 (c) tas upp en fråga om utbetalning av underhållsbidrag och
bidragsförskott. Enligt FB skall underhållsbidrag betalas förskottsvis för
kalendermånad till vårdnadshavaren eller vid gemensam vårdnad till den
förälder som bor tillsammans med barnet. Också bidragsförskott skall
utbetalas till vårdnadshavaren. Om barnet vistas i annat enskilt hem än
vådnadshavarens får försäkringskassan efter framställning av vårdnadshavaren
betala förskottet till den som fostrar barnet. Om det föreligger synnerliga
skäl får förskottet, efter framställan av socialnämnd, betalas ut till lämplig
person eller till nämnden att användas för barnets bästa.

I motionen anförs att de nuvarande reglerna i vissa fall inte leder till
godtagbara resultat. Som exempel anför motionären ett fall då modern efter
skilsmässa får vårdnaden om ett barn och blir berättigad till bidragsförskott,
som återkrävs av fadern. Modern bosätter sig sedermera i utlandet och
morföräldrarna tar hand om barnet. Trots detta uppbär hon fortfarande
bidragsförskottet eftersom det inte föreligger sådana synnerliga skäl att
försäkringskassan kan betala ut bidragsförskottet till någon annan person.
Med synnerliga skäl avses nämligen bl. a. att vårdnadshavaren använder
pengarna till narkotika, alkohol eller olovligt spel. Den nuvarande lagtexten
och dess förarbeten ger enligt motionären inte tillräckligt stöd för att
bidragsförskottet skall kunna betalas ut så att det kommer barnet till godo.
Motionären yrkar därför att lagtexten ändras.

Utskottet vill för sin del framhålla att reglerna om utbetalning av
underhållsbidrag och bidragsförskott skall ses mot bakgrund av att vårdnadshavaren
skall svara för inte bara den rättsliga vårdnaden om barnet utan
också den faktiska vården. Vårdnadshavaren är därvid skyldig att se till att
barnets behov blir tillgodosedda. Om vårdnadshavaren såsom i det av
motionären anförda exemplet lämnar ifrån sig barnet och i övrigt stadigvarande
undandrar sig sitt vårdnadsansvar torde det enligt utskottets mening
finnas förutsättningar för att vårdnaden skall kunna överflyttas. Genom en
överflyttning av vårdnaden säkerställs att underh illsbidrag och bidragsför -

LU 1985/86:1

skott för framtiden utbetalas till rätt person så att de kommer barnet till godo.
På grund av det anförda kan utskottet inte tillstyrka bifall till motion 1668.
Skulle det finnas ett behov av en ändring av reglerna om utbetalning av
bidragsförskott förutsätter emellertid utskottet att frågan uppmärksammas
vid det pågående beredningsarbetet beträffande bidragsförskottssystemet.

Resekostnader vid utövande av umgängesrätt

Enligt 6 kap. 15 § FB har barnets vårdnadshavare ett ansvar för att barnets
behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare så långt som
möjligt tillgodoses. Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som
den andre föräldern begär prövar domstolen frågan om umgängesrätt.
Domstolen skall därvid besluta om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

I motion 972 (m) och 1255 (c) understryks vikten av att barn har god
kontakt med båda sina föräldrar. I de fall den umgängesberättigade och
barnet är bosatta på olika orter kan ett utövande av umgängesrätten medföra
avsevärda utgifter för resor. Motionärerna anser det angeläget att båda
föräldrarna har ett ekonomiskt ansvar för att umgängesrätten kan utövas. I
syfte att förbättra relationerna mellan föräldrarna och möjliggöra för barnet
att på ett naturligt sätt ha kontakt med båda yrkar motionärerna att 6 kap.
15 § skall förses med ett tillägg vari det klargörs att umgängeskostnaderna
skall delas mellan föräldrarna.

Som utskottet framhållit då frågan om umgängeskostnaderna tidigare varit
aktuellt (se senast LU 1977/78:23) är det olyckligt om ekonomiska omständigheter
lägger hinder i vägen för ett utövande av umgängesrätten. Utskottet
kan därför ansluta sig till motionärernas ståndpunkt att båda föräldrarna i
görligaste mån skall dela på det ekonomiska ansvaret. Utskottet har tidigare
även ställt sig positivt till att statsmakterna söker undanröja hinder för
utövandet av umgängesrätten i fall då barnet och den umgängesberättigade
föräldern inte bor i närheten av varandra och förutsatt att ensamförälderkommittén
skulle ta upp spörsmålet.

Ensamförälderkommittén föreslår i sitt betänkande att ett stöd i form av
kontant resebidrag skall utgå vid umgänge inom landet. Bidraget skall kunna
utgå till umgängesberättigade föräldrar, vårdnadshavare och barn som är
bosatta inom landet. Bidraget skall kunna avse resa antingen för barnet eller
den umgängesberättigade föräldern. Då barnet inte kan resa ensamt ersätts
resekostnad efter samma grunder även för medföljande vuxens resa.
Bidraget föreslås kunna utgå för högst fyra resor per år.

Innan resultatet föreligger av det beredningsarbete som pågår beträffande
ensamförälderkommitténs förslag bör enligt utskottets mening något slutligt
ställningstagande till motionärernas önskemål om lagändring inte göras.
Motionerna 972 och 1255 bör därför inte föranleda någon riksdagens vidare
åtgärd.

LU 1985/86:1

Frånskilda mäns ekonomiska situation

LU 1985/86:1

I motion 1256 (s) framhålls att underhållsskyldigheten ofta är en tung
ekonomisk börda för de frånskilda männen. Ekonomiskt hamnar de i en
mycket svår situation. Många av dem lever enligt motionärerna på existensminimum.
Ofta uppstår stora problem om mannen vill bilda ny familj.

Motionärerna påpekar att vi i Sverige saknar varje form av utredning och
statistik beträffande de frånskilda männens ekonomiska förhållanden. För
att riksdag och regering skall kunna fylla sin uppgift att skapa så lika
levnadsvillkor som möjligt för olika samhällsgrupper krävs enligt motionärerna
att det finns ett tillfredsställande beslutsunderlag. Motionärerna anser
därför att det finns ett behov av en utredning om frånskilda mäns ekonomiska
situation och yrkar att det anförda skall ges regeringen till känna.

Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet erinra om att ett
huvudsyfte med 1978 års reform av underhållsreglerna var att underhållsbördan
för underhållsskyldiga med svag ekonomi skulle lindras. Onekligen finns
det emellertid fortfarande många frånskilda män som har en svår ekonomisk
ställning. Detsamma gäller också de ensamstående vårdnadshavarna. Sistnämnda
grupps ekonomiska förhållanden har belysts av ensamförälderkommittén.
När det gäller de frånskilda männen däremot är det som motionärerna
framhåller en brist att vi saknar tillfredsställande underlag för en närmare
bedömning av deras situation.

Som närmare redovisats ovan (s. 13 och 14) granskar riksdagens revisorer
för närvarande statens utgifter för bidragsförskott. Arbetet har hittills
resulterat i bl. a. en rapport (1984/85:5) i vilken målen för 1978 års
underhållsreform analyseras. Rapporten innehåller en undersökning av de
underhållsskyldigas och vårdnadshavarnas ekonomiska förhållanden under
1980-talet och hur dessa grupper påverkats av 1978 års reform. Det
konstateras att det krävs ett bättre beslutsunderlag, främst i form av officiell
statistik, för en god bedömning av de underhållsskyldigas och vårdnadshavamas
ekonomiska och sociala förhållanden. I syfte att få fram lämpligt
beslutsmaterial för en eventuell omprövning av det gällande systemet bör
enligt rapporten bl. a. statistikmaterial utvisande underhållsskyldigas och
vårdnadshavares ekonomiska förhållanden och levnadsstandard - jämfört
med andra föräldrars - tas fram.

Riksdagens revisorer beräknas slutbehandla ärendet vid årsskiftet 1985-1986.

Enligt utskottets mening bör revisorernas ställningstagande i ärendet inte
föregripas. Riksdagen bör därför inte nu vidta någon åtgärd med anledning
av motion 1256.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande underhållsbidrag till make
att riksdagen avslår motion 1984/85:969,

2. beträffande efterlevande makes arvsrätt
att riksdagen avslår motion 1984/85:1248,

3. beträffande underhållsbidrag till barn

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:836, 1984/85:1666 och 1984/
85:1668,

4. beträffande umgängeskostnader

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:972 och 1984/85:1255,

5. beträffande frånskilda mäns ekonomiska situation
att riksdagen avslår motion 1984/85:1256.

Stockholm den 5 november 1985

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c),
Inga-Britt Johansson (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp), Nic
Grönvall (m), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt
(s), Ewa Hedkvist Petersen (s) och Ewy Möller (m).

LU 1985/86:1

gotab Stockholm 1985 83242