om vissa familjerättsliga frågor (Betänkande 1982/83:LU24 Lagutskottet)

LU 1982/83:24

Lagutskottets betänkande
1982/83:24

om vissa familjerättsliga frågor
Ärendet

I betänkandet behandlar utskottet sex motioner som alla, trots att de tar
upp skilda ämnen, har anknytning till bestämmelserna om underhållsbidrag
till barn och bidragsförskott. Motionerna rör frågor om avdrag på
underhållsbidrag, barns ansvar för rättegångskostnader i underhållsmål,
preskription av underhållsbidrag och införsel för fordran på underhållsbidrag.
Vidare tas upp försäkringskassornas roll och uppgifter inom nämnda
område, varvid bl. a. i en motion väckts frågan om försäkringskassornas
kompetens skall vidgas till att avse även handläggning av mål om
äktenskapsskillnad.

I motion 1982183:442 av Knut Wachtmeister (m) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
stärkande av barnens rättsliga ställning.

Motionären tar upp frågan om barns skyldighet i vissa fall att betala
rättegångskostnader i mål om underhållsbidrag.

I motion 1982/83:551 av Görel Bohlin och Gullan Lindblad (båda m) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om förlängning av preskriptionstiden
för återbetalning av underhållsbidrag.

I motion 1982/83:896 av Rosa Östh (c) yrkas att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära en utvärdering av reglerna om avdrag från underhållsbidrag
i syfte att bättre tillgodose barnets rätt till umgänge med båda
föräldrarna.

I motion 1982/83:1220 av Kerstin Ekman och Kjell Johansson (båda fp)
yrkas att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om kompetensfördelningen mellan tingsrätt och försäkringskassa
i ärende om fastställande av underhållsbidrag.

I motion 1982183:1765 av Oskar Lindkvist och Anita Modin (båda s) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av handläggningen av mål om
äktenskapsskillnad.

I motion 1982/83:2109 av Nils Carlshamre m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen beslutar att preskriptionstiden för fordran för bidragsförskott
skall vara fem år,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i införsellagen, att införsel för

1 Riksdagen 1982183. 8 sami. Nr 24

LU 1982/83:24

fordran för bidragsförskott får ske i dagersättning från arbetslöshetsförsäkring
och i studiebidrag,

3. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande till att
ge försäkringskassa befogenhet att inför domstol föra talan rörande
underhållsbidrag för barn.

Utskottet har inhämtat yttrande från socialutskottet över motionerna 551
och 2109. Yttrandet har fogats som bilaga till betänkandet.

Gällande ordning

Äktenskapsskillnad m. m.

Genom lagstiftning år 1973 (prop. 1973:32, LU 1973:20) infördes fr. o. m.
den 1 januari 1974 nya regler om upplösning av äktenskap. Bestämmelserna
om hemskillnad slopades, och makar fick i princip rätt till omedelbar
äktenskapsskillnad.

Enligt giftermålsbalken har makar rätt till äktenskapsskillnad om de är
ense om att äktenskapet skall upplösas. Äktenskapsskillnaden skall föregås
av betänketid, om makarna begär det eller om make har vårdnaden om och
varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år. Också i fall då bara ena
maken vill att äktenskapet skall upplösas, skall äktenskapsskillnaden föregås
av betänketid. Alla mål och ärenden om äktenskapsskillnad handläggs av
domstol.

Betänketiden inleds när makarna gemensamt ansöker om äktenskapsskillnad
eller när makes yrkande om äktenskapsskillnad delges andra maken.
Har betänketid löpt under minst sex månader, meddelas dom på äktenskapsskillnad,
om make framställer särskilt yrkande om det. Framställs inte något
sådant yrkande inom ett år från betänketidens början, är frågan om
äktenskapsskillnad förfallen.

Lever makarna skilda åt sedan minst två år, har vardera maken rätt till
äktenskapsskillnad utan föregående betänketid, oavsett om makarna är ense
eller inte och även om det finns barn under 16 år.

I samband med dom på äktenskapsskillnad skall rätten enligt föräldrabalken
förordna angående vårdnaden om barnen. Är föräldrarna ense om vem
som skall ha vårdnaden eller hur vårdnaden om barnen skall fördelas mellan
föräldrarna, skall rätten besluta i enlighet med föräldrarnas önskemål, om
det inte uppenbart strider mot barnens bästa. Detsamma gäller om
föräldrarna är ense om att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt. Är
föräldrarna inte ense, beslutar rätten efter vad som är skäligt med hänsyn till
barnens bästa. Rätten kan också besluta att den förälder som är skild från
vårdnaden skall ha rätt att umgås med barnet i viss i dom eller beslut angiven
omfattning.

Den 1 juli 1983 införs nya bestämmelser om vårdnad och umgänge (prop.
1981/82:168, LU 1982/83:17). Bl. a. skall makar efter en skilsmässa, om de är

LU 1982/83:24

överens om det, kunna fortsätta att gemensamt utöva vårdnaden om sina
barn utan att domstolen behöver fatta något beslut. Rätten skall dock, liksom
hittills, i dessa fall ha en skyldighet att pröva att gemensam vårdnad inte är
uppenbart oförenlig med barnets bästa. Rätten skall därvid, innan målet
avgörs, höra socialnämnden eller bereda nämnden tillfälle att yttra sig. I de
fall då föräldrarna eller en av dem begär att den gemensamma vårdnaden
skall upplösas, skall rätten anförtro vårdnaden om barnet åt en av
föräldrarna efter vad som är bäst för barnet. Den hittillsvarande skillnaden i
prövningen, beroende på om föräldrarna är överens eller inte, slopas.

Underhållsbidrag till barn

År 1978 skedde en genomgripande reform av reglerna om underhållsskyldighet
i giftermålsbalken och föräldrabalken (prop. 1978/79:12, LU 1978/
79:9). Ett huvudsyfte med reformen var att underhållsbördan för underhållsskyldiga
med svag ekonomi skulle mildras. Ett annat syfte var att en mer
enhetlig bedömning av frågor om underhållsbidrag skulle komma till stånd.
Huvuddelen av reformen trädde i kraft den 1 juli 1979.

Nu gällande bestämmelser i föräldrabalken om underhållsskyldighet mot
barn innehåller i huvudsak följande.

Föräldrarnas underhållsskyldighet gäller i princip endast till dess barnet
fyller 18 år. Föräldrarnas underhållsplikt är numera aldrig ovillkorlig utan
beror av föräldrarnas ekonomiska förmåga och barnets behov. Föräldrarna
skall sinsemellan ta del i kostnaderna för barnets underhåll efter vars och ens
förmåga. En förälder har rätt att förbehålla sig ett belopp för sitt eget
underhåll när underhållsbidrag skall bestämmas till ett barn. Förbehåll får
också ske för skälig bostadskostnad. I vissa fall kan den underhållsskyldige
förbehållas även belopp för hemmavarande makes eller samboendes
underhåll. Också försörjningsskyldigheten mot egna barn som vistas hemma
beaktas när bidraget skall beräknas.

Reglerna för fastställande av underhållsbidrag innebär i praktiken att man
först skall uppskatta barnets behov av underhåll till visst belopp. En
beräkning görs härefter av varje förälders nettoinkomst efter skatt. Härifrån
dras förbehållsbelopp för eget och ev. andra familjemedlemmars försörjning.
Restbeloppen representerar de överskottsbelopp som föräldrarna
rimligen bör kunna ta i anspråk för underhåll åt barnet. Underhållsbidraget
erhålls sedan genom att det belopp som beräknats för barnets behov fördelas
mellan föräldrarna i proportion till vars och ens överskottsbelopp.

Enligt 7 kap. 2 § föräldrabalken skall en underhållsskyldig förälder betala
underhållsbidrag till barnet om föräldern inte har vårdnaden om barnet och
inte heller varaktigt sammanbor med barnet. Om föräldrarna gemensamt har
vårdnaden om barnet föreligger skyldighet att utge underhållsbidrag för
förälder som inte varaktigt bor tillsammans med barnet.

En förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag har fr. o. m. den 1

1* Riksdagen 1982183. 8 sami. Nr 24

LU 1982/83:24

januari 1980 rätt till avdrag på bidraget, om han eller hon har haft barnet hos
sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn (7 kap. 4 §
föräldrabalken). Avdraget är 1/40 av underhållsbidraget för varje helt dygn
som barnet vistas hos föräldern. Varar vistelsen en hel månad, blir avdraget
alltså 3/4 av det månatliga underhållsbidraget. Om det finns särskilda skäl
kan domstol bestämma andra villkor för denna avdragsrätt. Föräldrarna kan
också själva avtala om andra villkor. Avdraget beaktas i princip även i fall då
bidragsförskott utgår. Om det redan vid underhållsbidragets fastställande
tagits hänsyn till att den bidragsskyldige föräldern i väsentlig mån fullgör sin
underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig föreligger inte någon rätt till
avdrag.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal. I princip har föräldrarna
full frihet att träffa avtal om underhållsbidrag. Dom eller avtal om
underhållsbidrag kan jämkas, bl. a. om ändring i förhållandena föranleder
det. Vidare kan ett löpande underhållsbidrag omprövas efter sex år utan att
någon ändring i förhållandena inträtt.

Underhållsbidrag till bl. a. barn räknas upp varje år enligt bestämmelser i
lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. För år 1983 gäller att
underhållsbidrag till barn har höjts fr. o. m. den 1 februari 1983 med 6 %.
Höjningen gäller inte underhållsbidrag som har bestämts under november
1982 eller senare.

Genom 1978 års underhållsreform ändrades preskriptionstiden för fordran
på underhållsbidrag från tio till tre år. Rätten att kräva ut fastställt
underhållsbidrag går enligt huvudregeln i 7 kap. 9 § föräldrabalken således
numera förlorad tre år efter den ursprungligen gällande förfallodagen.
Preskriptionen kan i princip inte förlängas.

Bidragsförskott

Nära samband med bestämmelserna om underhållsbidrag har reglerna i
lagen (1964:143) om bidragsförskott. Bidragsförskott utgår i princip när
ingendera eller bara den ena föräldern har vårdnaden om barnet. En
förutsättning är dock att bara en förälder bor tillsammans med barnet. Har
båda föräldrarna vårdnaden gemensamt kan bidragsförskott utgå om den ene
föräldern inte varaktigt bor tillsammans med barnet. Bidragsförskott lämnas
inte om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att bidra
eller att medverka till att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet
fastställt. Även i vissa andra fall kan bidragsförskott vägras, bl. a. om
fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning och bidraget inte
understiger vad som kan utgå i bidragsförskott.

Bidragsförskott utgår i regel med 41 % av basbeloppet. Om den
underhållsskyldige betalar det fastställda underhållsbidraget och detta är
lägre än bidragsförskottet, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan underhållsbidraget
och 41 % av basbeloppet. Något återkrav riktas i dessa fall inte

LU 1982/83:24

mot den underhållsskyldige. Vidare gäller att om ett fastställt underhållsbidrag
uppenbarligen understiger vad den underhållsskyldige bör betala i
bidrag, utgår bidragsförskottet inte med högre belopp än underhållsbidraget.

När en underhållsskyldig har delgetts beslut om att bidragsförskott har
beviljats, skall inbetalningarna av underhållsbidraget upp till bidragsförskottsnivån
i fortsättningen göras till försäkringskassan. Utgivna bidragsförskott
skall således i princip återbetalas av den bidragsskyldige föräldern. I
vissa fall kan emellertid försäkringskassan medge eftergift.

Enligt budgetpropositionen (prop. 1982/83:100, bil. 7) beräknades antalet
barn för vilka bidragsförskott utgick vid utgången av år 1982 till drygt
250 000, vilket motsvarade drygt 13 % av samtliga barn. Ca 37 % av de
utbetalade bidragsförskotten beräknades bli återbetalda av de underhållsskyldiga
föräldrarna.

Ansvaret för rättegångskostnader i underhållsmål m. m.

I mål om underhållsbidrag liksom annars i mål där en underårig är kärande
eller svarande gäller att barnet självt inte får föra sin talan utan måste
företrädas av en ställföreträdare, dvs. i allmänhet vårdnadshavaren eller
särskilt förordnad förmyndare. Barnet anses likväl som part i målet.

De allmänna bestämmelserna om rättegångskostnader vid domstol
återfinns i 18 kap. rättegångsbalken. Huvudregeln i 18 kap. 1 § rättegångsbalken
är att part som förlorar ett mål skall ersätta motparten dennes
rättegångskostnader. Denna bestämmelse tillämpas t. ex. i mål som endast
avser underhåll till barn. Har den vinnande parten allmän rättshjälp enligt
rättshjälpslagen (1972:429) får den förlorande parten i stället ersätta staten
vad som utgått i rättshjälpskostnad. Om frågan om underhåll behandlas inom
ramen för ett mål angående äktenskapsskillnad eller vårdnad, dvs. ett sådant
rättsförhållande som inte kan bestämmas annat än genom dom, kan rätten
förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad (18 kap. 2 §
rättegångsbalken och 6 kap. 14 § föräldrabalken). Domstolen kan också
enligt 18 kap. 4 § rättegångsbalken i vissa andra fall förordna att vardera
parten skall bära sin kostnad eller jämka den enes kostnadsersättning, om
partema ömsom vunnit och förlorat eller om ett yrkande endast delvis
bifallits. En part kan bli skyldig att ersätta motparten dennes rättegångskostnad
om parten gjort sig skyldig till illojal eller försumlig processföring (18
kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken). Skall parten ersätta kostnaden kan partens
ställföreträdare, ombud eller biträde åläggas att tillsammans med parten
solidariskt svara för kostnaderna.

Reglerna om rättegångskostnader kan medföra att om exempelvis en
bidragsskyldig förälder för talan om jämkning av underhållsbidraget och får
bifall till sin talan kan barnet förpliktas betala förälderns rättegångskostna -

LU 1982/83:24

der eller i förekommande fall ersätta statsverket utgifterna för förälderns
rättshjälp.

Att staten får ut sin rättshjälpskostnad bevakas av kronofogdemyndigheterna.
Har part ålagts att utge ersättning till statsverket för motpartens
rättshjälp ankommer det på vederbörande rättshjälpsnämnd att se till att
beslutet blir verkställt, dvs. att parten betalar sin skuld till statsverket.
Beträffande statsverkets fordringar för rättshjälpskostnader gäller bestämmelserna
i kungörelsen (1965:921) om bevakning och avskrivning av vissa
statens fordringar, m. m. (avskrivningskungörelsen). Enligt kungörelsen
skall, när en fordran inte betalas i rätt tid, gäldenären skyndsamt uppmanas
att fullgöra sin betalningsskyldighet. Följer gäldenären inte uppmaningen
skall lämpliga indrivningsåtgärder vidtas. Anstånd med betalning kan dock
medges. I vissa fall kan statens fordran avskrivas. Sålunda kan en fordran,
vars kapitalbelopp är högst 2 000 kr., avskrivas om ingen eller endast ringa
möjlighet finns att få betalning för fordringen eller om indrivningen av den
skulle orsaka mer arbete eller kostnad än som är skäligt och indrivningen inte
är påkallad från allmän synpunkt. En avskrivning av en fordran medför inte
att gäldenären blir fri från sin skuld utan endast att åtgärder för bevakning
och indrivning som regel inte längre skall företas. Sådana åtgärder skall
emellertid åter vidtas om det uppkommer anledning till antagande att
betalning för en avskriven fordran kan erhållas utan mer arbete eller kostnad
än som är skäligt eller om det är påkallat från allmän synpunkt. Enligt
avskrivningskungörelsen kan en fordran också efterges helt eller delvis.
Förutsättningarna för eftergift är att fordringens kapitalbelopp är högst
10000 kr. och att det på grund av gäldenärens sjukdom eller därmed
jämförlig orsak eller av annan anledning måste anses uppenbart obilligt att
kräva betalning.

Införsel och utmätning

Införsel får enligt 15 kap. utsökningsbalken äga rum för bl. a. underhållsbidrag
enligt föräldrabalken. Genom införsel får tas i anspråk 1. arbetstagares
lön, 2. annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes
ställning är jämförlig med en arbetstagares, 3. periodiskt vederlag för
utnyttjande av patent, rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annan
sådan rättighet eller för överlåtelse av rörelse, 4. belopp som utgår som
pension eller livränta, 5. sjukpenning eller annan dagersättning, som utgår på
grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan sådan anledning. I sist
nämnda dagersättningar ingår bl. a. föräldrapenning.

Enligt utsökningsbalken gäller som en allmän förutsättning för beslut om
införsel att bidragsbelopp utestår obetalt eller att gäldenären vid två eller
flera tillfällen under de två senaste åren före införselbeslutet har underlåtit
att betala i rätt tid och det är anledning anta att detta skall upprepas.
Beträffande själva verkställigheten av införseln föreskrivs att genom införsel

LU 1982/83:24

får tas ut endast bidragsbelopp som har förfallit till betalning tidigast två år
före början av den kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske.
En annan begränsning är att endast bidragsbelopp som är förfallet när
verkställighet skall ske eller som förfaller näst därefter får tas ut. När införsel
äger rum i sjukpenning eller annan dagersättning skall innehållandet anses
ske varje dag för vilken ersättning utgår.

Vid införsel bestämmer kronofogdemyndigheten dels hur mycket som
högst får innehållas vid varje avlöningstillfälle (införselbeloppet), dels ett
belopp som skall förbehållas gäldenären för bl. a. eget underhåll och
familjens behov (förbehållsbeloppet). Förbehållsbeloppet bestäms med
ledning av bestämmelserna om existensminimum i kommunalskattelagen
(1928:370). I fråga om införsel i sjukpenning eller annan dagersättning
bestäms införselbeloppet och förbehållsbeloppet per dag.

Beslut om införsel för underhållsbidrag skall hävas, om gäldenären betalar
förfallna bidrag och det finns anledning anta att bidragsskyldigheten skall
fullgöras för framtiden.

Utmätning kan i princip äga rum för alla typer av fordringar, således även
för underhållsbidrag. Utmätning kan ske av lön eller andra ersättningar samt
av fast eller lös egendom. Genom löneutmätning enligt 7 kap. utsökningsbalken
kan tas i anspråk lön och i huvudsak samma slags ersättningar som vid
införsel. Utmätningstiden är dock begränsad till sex månader per år.
Dessutom får gäldenären regelmässigt behålla en större del av lönen eller
ersättningen än vid införsel.

Vissa ersättningar vid arbetslöshet och utbildning

Enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring kan ersättning i form av
dagpenning utgå under längst 300 dagar för arbetslös som är under 55 år. För
äldre försäkrad kan ersättning betalas ut i högst 450 dagar. Dagpenningens
storlek varierar från 110 kr. till 280 kr. per dag och utges under högst fem
dagar per vecka.

Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) kan enligt lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd utgå under längst 150 dagar för den som är
under 55 år. Den som har fyllt 55 år kan få KAS i 300 dagar. För den som är
över 60 år är tiden för KAS inte begränsad. KAS utgår med 100 kr. per dag
under högst fem dagar per vecka.

Om utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering stadgas i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368). Utbildningsbidraget
består av dagpenning och särskilt bidrag. Dagpenning betalas
ut för högst fem dagar per vecka och varierar mellan högst 280,165 eller 100
kr. per dag. Till bl. a. den som är medlem i erkänd arbetslöshetskassa uppgår
dagpenningen till högst elva tolftedelar av den senaste inkomsten av
förvärvsarbete per dag; dock utgår ersättningen med lägst 165 kr. och högst
280 kr. per dag. Den som inte uppfyller dessa förutsättningar men som har

LU 1982/83:24

fyllt 20 år eller har vårdnaden om eller fullgör underhållsskyldighet mot barn
får dagpenning med 165 kr. per dag.

Vuxenstudiestöd kan utgå i form av bl. a. särskilt vuxenstudiestöd enligt
studiestödslagen (1973:349). Stödet utges som vuxenstudiebidrag, återbetalningspliktiga
studiemedel och resekostnadsersättning vid heltidsstudier om
minst 15 dagar per kalenderhalvår eller deltidsstudier om minst 30 dagar
under samma period. Vuxenstudiebidraget motsvarar därvid 65 % av det
utbildningsbidrag som den studerande skulle ha fått vid arbetsmarknadsutbildning.

Administration

Den socialnämnd som enligt 2 kap. 1 § föräldrabalken skall sörja för att
faderskapet till barn fastställs skall enligt föräldrabalken också se till att
barnet tillförsäkras underhåll. I mål om underhåll till barn har socialnämnden
rätt att föra talan för barnet. Socialnämndens godkännande krävs vidare
vid avtal om underhållsbidrag till barn under 18 år, om bidraget skall betalas
med ett engångsbelopp eller för längre perioder än tre månader.

Administrationen av bidragsförskotten flyttades år 1977 över från
kommunerna till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket. Försäkringskassan
beslutar som första instans i frågor om bidragsförskott. Besluten
kan överklagas till försäkringsrätterna och därefter till försäkringsöverdomstolen.

Till ledning för handläggare hos socialnämnder och försäkringskassor har
socialstyrelsen och riksförsäkringsverket gemensamt gett ut riktlinjer för
tillämpningen av reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott (Underhållsbidrag
och bidragsförskott; allmänna råd från socialstyrelsen 1982:1 och
riksförsäkringsverket 1982:2).

I de fall försäkringskassan har att bedöma den underhållsskyldiges
betalningsförmåga och barnets behov av underhållsbidrag bör detta enligt
riktlinjerna från socialstyrelsen och riksförsäkringsverket i regel ske med
hjälp av samma anvisningar till beräkningsmetod som getts som hjälp för
fastställande av underhållsbidrag. I sammanhanget kan nämnas att socialstyrelsen
och riksförsäkringsverket i förordet till sin publikation anför att de
allmänna rådén rörande underhållsbidrag och bidragsförskott kan användas
som en detaljerad handledning men att det är angeläget att understryka att en
slutlig bedömning alltid måste göras med tanke på vad som är skäligt i det
enskilda fallet.

LU 1982/83:24

Motiveringar i motionerna

Avdrag på underhållsbidrag

I motion 896 (c) tas upp bestämmelsen i 7 kap. 4 § föräldrabalken om att
förälder, som är underhållsskyldig, får göra avdrag på underhållsbidraget om
föräldern har haft barnet hos sig under en sammanhängande tid av minst fem
hela dygn. Motionären anför bl. a. att det för många underhållsskyldiga
föräldrar kan vara mycket svårt att praktiskt ordna så långa vistelsetider. För
de flesta ställer det sig däremot naturligt med kortare perioder på t. ex. tre
dygn, menar motionären. Bestämmelserna kan också leda till osämja mellan
föräldrarna, vilket är till men för barnet. Enligt motionären är det av
utomordentlig vikt att barnets rätt till umgänge med båda föräldrarna
underlättas av samhället. I motionen begärs därför en utvärdering i syfte att
bättre tillgodose denna rätt.

Barns ansvar för rättegångskostnader

Motionären i motion 442 (m) anser att det är orimligt att ett barn skall
behöva betala en förälders rättegångskostnader i fall då föräldern vinner ett
mål om t. ex. jämkning av underhållsbidrag till barnet. Om barnet då inte har
några inkomster eller utmätningsbara tillgångar kan kronofogden, eftersom
preskriptionstiden är tio år, bevaka fordran och kräva barnet så snart detta
börjat förtjäna sina första pengar. Motionären menar att utredningen om
barnens rätt bör göra en översyn av bestämmelserna som skall syfta till att
barnet inte skall behöva betala rättegångskostnader av ifrågavarande
slag.

Preskription av underhållsbidrag

I motion 551 (m) hänvisas till bestämmelsen i 7 kap. 9 § föräldrabalken om
att rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad tre år efter
förfallodagen. Motionärerna, som närmast tar sikte på försäkringskassornas
återkrav för utgivna bidragsförskott, anför att tre år synes vara en väl kort tid
för att överge kravet på återbetalning. En förändring av den underhållsskyldiges
situation kan nämligen vara så pass stor tiden därefter att det är rimligt
att vederbörandes skuld till samhället saneras. Motionärerna begär därför
förslag om en förlängning av preskriptionstiden för återbetalning av
underhållsbidrag.

Liknande synpunkter framförs i motion 2109 (m). Motionärerna tillägger
att det finns starka sociala skäl för att på detta område tillämpa en kortare
preskriptionstid än den vanliga på tio år. Den treåriga preskriptionstiden har
emellertid enligt motionärerna visat sig vara alltför kort, bl. a. med hänsyn
till att anhopningen av ärenden hos försäkringskassorna gör att dessa inte
hinner med en effektiv kravverksamhet inom preskriptionstiden. Motionä -

LU 1982/83:24

rerna anser att fem års preskriptionstid utgör en lämplig avvägning mellan
sociala hänsyn och nödvändigheten av en effektiv återkravsverksamhet, och
de begär ett riksdagsbeslut om en sådan preskriptionstid.

Motionärerna i motion 2109 uppger att ovannämnda förslag, tillsammans
med det i det följande redovisade förslaget om ändrade införselregler, bör
kunna öka återbetalningen av bidragsförskott i varje fall så mycket att
anslaget i budgeten för 1983/84 kan minskas med 100 milj. kr.

Införsel i arbetslöshetsersättning m. m.

I motion 2109 (m) anförs att införsel för återkrav av bidragsförskott får ske
i lön eller sjukpenning. Enligt motionärerna finns det ingen anledning att
andra former av ersättning för inkomstbortfall, med ungefär motsvarande
kompensationsnivå som sjukpenning, skall vara undantagna från införsel.
Motionärerna anser att införsel bör medges även i dagersättning från
arbetslöshetsförsäkring samt i vuxenstudiebidrag och begär ett riksdagsbeslut
med detta innehåll.

Försäkringskassornas roll och uppgifter

Motionärerna i motion 1220 (fp) hänvisar till bestämmelsen i 4 § fjärde
stycket lagen om bidragsförskott där det stadgas att bidragsförskott inte
lämnas med högre belopp än underhållsbidraget om detta uppenbarligen
understiger vad den underhållsskyldige bör erlägga i bidrag. I motionen
anförs att vissa försäkringskassor uppfattar bestämmelsen så att de alltid har
möjlighet att ”överpröva” tingsrättens dom på underhållsbidrag och göra en
egen bedömning. Även om domstolen fastställt ett visst underhållsbidrag har
dessa försäkringskassor ansett sig ha möjlighet att inte lämna bidragsförskott
eller att utge ett reducerat sådant. Detta innebär enligt motionärerna att ett
dubbelarbete utförs - dels tingsrättens, dels försäkringskassans - och att en
behörighetskonflikt uppkommer.

I motion 2109 (m) hänvisas till att när underhållsbidrag har fastställts till
lägre belopp än bidragsförskottet, så utges bidragsförskott med det belopp
som erfordras för utfyllnad upp till bidragsförskottsnivån. I dessa fall har
enligt motionärerna den vårdnadshavande föräldern inget eget ekonomiskt
intresse av att bevaka att underhållsbidraget höjs när förbättrad ekonomi hos
den underhållsskyldige skulle motivera detta; i vart fall inte förrän den
möjliga höjningen skulle bli så stor att underhållsbidraget skulle överstiga
fullt bidragsförskott. Motionärerna anser det angeläget att försäkringskassorna
i nämnda fall ges rätt att själva föra talan inför domstol om
underhållsbidrag till barn. I motionen begärs utredning och förslag av
regeringen med detta syfte.

I motion 1765 (s) framhålls att försäkringskassorna spelar en viktig roll vid
skilsmässor då de ofta kontaktas av advokatbyråer i frågor om underhåll.

LU 1982/83:24

Försäkringskassorna handlägger också ärenden om bidragsförskott i samband
med skilsmässor. Enligt motionärerna bör det övervägas att ge
kassorna en ökad kompetens på detta område. Om man tillvaratar och
vidareutvecklar kompetensen genom vidgad utbildning skulle försäkringskassorna
enligt motionärerna kunna handlägga ”normala” äktenskapsskillnader.
Förutom att statsverket härigenom skulle spara pengar inom den
allmänna rättshjälpens ram så skulle försäkringskassornas personal ges en
ytterligare trygghet i sitt arbete, anför motionärerna. De begär därför en
översyn av handläggningen av mål om äktenskapsskillnad.

Tidigare behandling

Avdrag pä underhållsbidrag

I samband med 1978 års reform av underhållsbestämmelserna behandlade
utskottet (LU 1978/79:9) tre motionsyrkanden med förslag om att den i
propositionen föreslagna avdragsregeln skulle ges en mer generös utformning.
Förslagen i motionerna innebar bl. a. dels att den underhållsskyldige
skulle få göra avdrag så snart barnet vistats hos honom eller henne under en
sammanlagd tid av minst tre dygn per kalendermånad i stället för föreslagna
fem dygn, dels att avdraget för varje dygn skulle bestämmas till 1/30 av det
månatliga underhållsbidraget i stället för 1/40.

I yttrande till utskottet över propositionen och motionerna framhöll
socialutskottet att det ligger i barnets intresse att barnet får hålla god kontakt
med båda sina föräldrar. I de fall där föräldrarna inte sammanbor är det
angeläget att den bidragsskyldige föräldern har möjligheter till regelbundet
och ofta återkommande umgänge med sitt barn. I likhet med departementschefen
ansåg socialutskottet att denna kontakt inte får försvåras av att
föräldern inte har råd att utöver underhållsbidraget bekosta barnets vistelse
hos honom eller henne i någon större utsträckning. Starka skäl fanns således
enligt socialutskottet för att avdragsrätten borde ges en generös utformning.
Vid ett ställningstagande till frågan måste emellertid också andra omständigheter
vägas in. Sålunda gällde det - framhöll socialutskottet - att skapa ett
system som ter sig rättvist också för den andre föräldern och som inte leder till
onödiga konflikter mellan föräldrarna. Med hänsyn till att avdragsregeln
även skulle tillämpas inom bidragsförskottssystemet var det vidare angeläget
att bestämmelserna utformades så att de inte förorsakade försäkringskassorna
administrativt merarbete. Beträffande förslaget att avdrag skulle få ske
redan när den underhållsskyldige haft barnet hos sig sammanlagt endast tre
dygn framhöll socialutskottet att det otvivelaktigt skulle komma att medföra
en väsentligt ökad arbetsbelastning för försäkringskassorna. Vad därefter
angick frågan om avdragets storlek kunde det enligt socialutskottet i och för
sig förefalla skäligt att avdraget bestämdes till 1/30. En sådan regel tog
emellertid inte tillbörlig hänsyn till att den förälder hos vilken barnet

1** Riksdagen 1982183. 8 sami. Nr 24

LU 1982/83:24

regelmässigt bor har vissa fasta kostnader som inte minskar därför att barnet
är borta. Dessa kostnader torde inte till fullo täckas av barn- och
bostadsbidrag. Ett tillmötesgående av motionärernas önskemål skulle därför
enligt socialutskottets mening medföra en ekonomisk belastning för den inte
bidragsskyldige föräldern och skapa ett motstånd hos denne mot utövandet
av umgängesrätten. Enligt socialutskottets mening utgjorde förslagen i
propositionen en rimlig avvägning mellan de delvis motstridiga intressen som
gör sig gällande vid ett ställningstagande till avdragsrättens omfattning.

Lagutskottet delade den uppfattning som kommit till uttryck i socialutskottets
yttrande. Utskottet påpekade också bl. a. att föräldrarna när det
gäller underhållsbidrag har full frihet att avtala om att andra villkor än dem
som anges i huvudregeln skall tillämpas och att domstol har möjlighet att
avvika från huvudregeln.

På hemställan av utskottet biföll riksdagen propositionen såvitt gällde
avdragsreglernas utformning och avslog motionsyrkandena.

I en motion togs upp spörsmålet om avdragsreglernas inverkan på en
underhållsskyldig förälders möjligheter att utöva umgängesrätten. Med
anledning härav framhöll utskottet bl. a. att det var angeläget att reglerna
inte är så utformade att de leder till konflikter mellan föräldrarna och
därigenom motverkar sitt syfte. Enligt utskottets mening var det betydelsefullt
att regeringen med uppmärksamhet följer utvecklingen och tar de
initiativ som kan visa sig erforderliga. Vad utskottet sålunda anförde gavs
regeringen till känna.

Frågan om avdragsrätten behandlades också vid 1979/80 års riksmöte. På
utskottets begäran avslog riksdagen ett motionsyrkande i frågan med
hänvisning bl. a. till att bestämmelserna dittills gällt i endast drygt två
månader (LU 1979/80:26).

Barns ansvar för rättegångskostnader

Också rubricerade fråga prövades i 1978 års lagstiftningsärende.

I två motioner yrkades att en bestämmelse skulle införas i föräldrabalken
enligt vilken den som för barnets talan i underhållsmål skulle bli ersättningsskyldig
för motpartens rättegångskostnader när barnet är förlorande part.
Utskottet framhöll (LU 1978/79:9) att förslaget innebar att en person som
inte är part i målet skulle kunna åläggas ett kostnadsansvar. Dessutom
erinrades om att utskottet vid behandlingen av ett liknande motionsyrkande
tidigare konstaterat (LU 1975/76:33) att en regel av den föreslagna
innebörden var oförenlig med rättegångsbalkens regler och rättshjälpssystemet.
Utskottet fann inte anledning att ändra sitt ställningstagande, och på
förslag av utskottet avslogs de båda motionerna.

I en tredje motion begärdes en lagändring av innebörd att domstol i
underhållsmål skulle få förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
Utskottet framhöll bl. a. att man hade att räkna med att mål om

LU 1982/83:24

jämkning av underhållsbidrag i framtiden skulle komma att bli vanligare än
tidigare. Enligt vad utskottet erfarit hade redan de befintliga jämkningsmålen
vållat domstolarna problem i fråga om fördelningen av rättegångskostnaderna.
Utskottet anslöt sig till den i motionen framförda uppfattningen att
de nuvarande reglerna om rättegångskostnad i underhållsmål inte är helt
tillfredsställande. Enligt utskottets mening borde bestämmelserna därför bli
föremål för översyn. Vad utskottet anförde med anledning av motionen gavs
regeringen till känna. Regeringen uppdrog härefter åt rättegångsutredningen
(Ju 1977:06) att utföra den begärda översynen.

Ett motionsyrkande om barns ansvar för motparts rättshjälpskostnader
behandlades av utskottet vid 1979/80 års riksmöte (LU 1979/80:26).
Utskottet erinrade om rättegångsutredningens ovan nämnda översynsuppdrag
men framhöll också att flera, i betänkandet närmare angivna, problem
kvarstod. Utskottet förordade att regeringen närmare övervägde frågan om
barns återbetalningsskyldighet för statsverkets kostnader för allmän rättshjälp
åt barnets motpart. Med hänsyn till det samband spörsmålet hade med
rättegångsutredningens arbete kunde övervägandena lämpligen ske i anslutning
till ett ställningstagande till utredningens betänkande. Vad utskottet
anförde gavs regeringen till känna.

Rättegångsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1982:26) Översyn av
rättegångsbalken 1 tagit upp frågan om kostnader i mål om jämkning av
underhållsbidrag. Enligt utredningen kan man beträffande denna typ av mål
säga att det faktiskt råder en obalans. Denna obalans har inte något med
parternas styrkeförhållanden att göra utan beror i stället på att den
tillämpade principen om fullt kostnadsansvar praktiskt sett leder till
egendomliga konsekvenser. Utredningen anför vidare:

En utväg för att råda bot på de nuvarande missförhållandena är att -genom ändringar i föräldrabalken eller RB - ålägga vårdnadshavaren ett
kostnadsansvar. Härigenom blir de faktiskt stridande mera jämspelta i
enlighet med de principiella tankegångarna bakom det fulla kostnadsansvaret.
Parterna processar inte i onödan. Barnet skulle med en sådan lösning
befrias från ansvar. Riksdagen har dock som framgått av vad som tidigare
anförts vid upprepade tillfällen avvisat tanken på att ålägga vårdnadshavaren
ett kostnadsansvar. Med hänsyn härtill och till att en bedömning av detta slag
har en stark familjerättslig anknytning kan det i varje fall inte ankomma på
oss att lägga fram förslag om en reform av detta slag.

Vi vill i stället peka på andra möjliga vägar, t. ex. att av hänsyn till
obalansen i processen låta vardera parten bära sin kostnad i mål om
underhållsbidrag till barn. En sådan lösning kommer otvivelaktigt att ådra
samhället avsevärda kostnader bl. a. med hänsyn till att en kvittningsregel
kan antas öka antalet mål om jämkning av underhållsbidrag. Detta påverkar
givetvis i sin tur samhällets kostnader både för rättshjälp och för domstolar.
Till den negativa kostnadsbilden hör också att kvittning innebär att samhället
aldrig kan återkräva rättshjälpskostnaderna från en förlorande motpart.
Detta får särskilt stor betydelse när det är fråga om familjerättsliga mål där
frekvensen av rättshjälp är betydande. Vi vill tillägga att kvittningsfrågan
inte har så stor betydelse för en part som har en rättsskyddsförsäkring, vilket

LU 1982/83:24

som tidigare nämnts de flesta har. Försäkringen täcker nämligen kostnaderna
i ett fristående mål om underhållsbidrag. En vuxen persons rättsskyddsförsäkring
gäller till förmån för ogifta hemmavarande barn. Införs kvittningsregeln
tar staten genom rättshjälpen över en del av de kostnader som i dag
åvilar försäkringsbolagen.

Kostnadsregler av det slag vi diskuterat löser inte heller de problem som är
förenade med att en vårdnadshavare i annan process än sådan som gäller
jämkning av underhållsbidrag orsakar barnet en rättshjälpskostnad som
samhället kräver betalt för när barnet får egna tillgångar. Om man mera
allmänt vill befria barn från ansvar för motparts rättshjälpskostnad ter det sig
naturligt att - som lagutskottet vid 1979/80 års riksmöte varit inne på - ändra
reglerna i avskrivningskungörelsen.

Enligt vår mening bör med hänsyn till det sagda problemen kring
rättegångskostnaderna i mål om jämkning av underhållsbidrag till barn i
första hand lösas på annat sätt än genom ändringar i RB av reglerna om
rättegångskostnad. Om emellertid en kvittningsregel anses böra införas,
trots de samhällsekonomiska nackdelar som är förenade med en sådan regel,
vill vi förorda att regeln inte görs obligatorisk. Utan egentlig olägenhet synes
man kunna göra undantag av det slag vi angivit i fråga om konsumentmålen
för det fall att part fört talan utan skälig anledning. Den spärr som i dag finns
motillojalprocessföringi3kap. 11 § och 6 kap. 14 § föräldrabalken tillämpas
nog nästan aldrig i praktiken.

Ändrade regler om fördelning av kostnadsansvaret är emellertid inte den
enda utvägen när det gäller att komma till rätta med de problem som berörts.
Vi vill särskilt framhålla betydelsen av att ingen av ovidkommande skäl
tvingas föra processer som parterna inte har någon nytta av. Många otvistiga
mål om jämkning av underhållsbidrag har visserligen försvunnit genom att
försäkringskassor och skattemyndigheter släppt sina tidigare krav på att
underhållsskyldighet alltid skall vara domfäst för att beaktas vid bidragsförskott
och taxering. Fortfarande är dock praxis, särskilt i fråga om
bidragsförskott, sådan att försäkringskassor inte ger några förhandsbesked
och att parterna tvingas driva en skenprocess för att kunna åberopa en dom i
stället för ett avtal med motsvarande innehåll inför försäkringskassan.
Givetvis är ett sådant system inte bara orationellt utan också kostsamt både
för parterna och för samhället. Det ankommer emellertid knappast på oss att
föreslå behövliga ändringar när det gäller prövningen av frågor om
bidragsförskott.

Här kan också nämnas att utredningen med hänvisning till de samhällsekonomiska
aspekterna ansett sig inte böra lägga fram något förslag om att
rättshjälpen skall täcka ansvaret för motparts kostnader.

Rättegångsutredningens förslag är f. n. föremål för beredning inom
justitiedepartementet.

Preskription av underhållsbidrag

En redogörelse för de överväganden som låg till grund för beslutet år 1978
att förkorta preskriptionstiden för fordringar på underhållsbidrag finns
intagen i utskottets betänkande 1981/82:25, vartill hänvisas. I betänkandet
finns också en redovisning för den diskussion sorn fördes i 1978 års

LU 1982/83:24

lagstiftningsärende rörande förhållandet mellan preskriptionstiden och
införseltiden.

Utskottet behandlade i nämnda betänkande två motionsyrkanden om
förlängd preskriptionstid, likalydande med dem som nu är aktuella.
Utskottet fann att de skäl som anfördes för en sänkning av preskriptionstiden
till tre år alltjämt var bärkraftiga. Vidare framhölls att bestämmelserna då
tillämpats i knappt tre år och att det saknades närmare utredning om
huruvida den sänkta preskriptionstiden bidragit till att statsverkets kostnader
för bidragsförskotten under denna tid ökat. Utskottet fortsatte:

Med hänsyn till det anförda och med beaktande av att en förlängning av
preskriptionstiden också skulle kunna medföra betydande tröskeleffekter
anser utskottet att det måste anföras tungt vägande skäl för att nu ändra
preskriptionsbestämmelserna.

Motionärerna har till stöd för sina yrkanden endast åberopat skäl som
berör bidragsförskottssektorn. Några skäl varför preskriptionstiden skulle
förlängas för övriga underhållsbidrag har inte anförts. När det gäller
bidragsförskotten har i motionerna inte närmare påvisats vilka besparingar
som skulle uppnås genom en förlängd preskriptionstid. Utskottet vill med
anledning härav erinra om att införselinstitutet är det mest använda medlet
för att driva in obetalda underhållsbidrag. Som ovan anförts kan det
emellertid endast användas beträffande fordringar som är högst två år gamla.
För äldre fordringar finns visserligen möjlighet att använda löneutmätning
under en tid av sex månader samt vanlig utmätning. Det bör därvid beaktas
att gäldenären vid dessa indrivningsåtgärder får behålla en större del av lön
och andra ersättningar än vid införsel. Utmätning är vidare ett mer
komplicerat och tidskrävande förfarande. En förlängning av preskriptionstiden
som inte samtidigt kombineras med en förlängning av införseltiden
skulle enligt utskottets mening inte ge några påtagligt ökade möjligheter att
driva in fordringar på underhållsbidrag. En ökad satsning på utmätningsåtgärder
skulle möjligen kunna medföra att ytterligare medel kan drivas in.
Samtidigt skulle emellertid belastningen på kronofogdemyndigheterna öka
och därmed även statsverkets kostnader.

Utskottet menade att det var tveksamt om en förlängning av preskriptionstiden
skulle leda till en ökad indrivning av utbetalda bidragsförskott och
därmed kostnadsbesparing för staten.

Utskottet ansåg sammanfattningsvis att det saknades skäl att ändra
bestämmelserna om preskription av underhållsbidrag. På förslag av utskottet
avslog riksdagen motionsyrkandena.

Införsel i arbetslöshetsersättning m. m.

Då utskottet i betänkande 1981/82:25 behandlade ett motionsyrkande om
införsel med samma innehåll som det förevarande, erinrade utskottet om att
frågan diskuterats i lagrådsremiss med förslag till utsökningsbalk (prop.
1980/81:8) men då inte lett till något förslag. Enligt vad utskottet hade
inhämtat skulle ensamförälderkommittén (S 1977:16) ta upp frågan i sitt
utredningsarbete. Utskottet ansåg att resultatet av kommitténs arbete borde

LU 1982/83:24

avvaktas och avstyrkte bifall till motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottet.

Försäkringskassornas roll och uppgifter

I utskottets betänkande 1981/82:25 finns intagen en redogörelse för den
tidigare behandlingen av frågan om försäkringskassornas roll och uppgifter
m. m. För en mera utförlig redovisning hänvisas till nämnda betänkande.
Här kan endast anföras följande.

Under förarbetena till 1978 års underhållsreform (prop. 1978/79:12, LU
1978/79:9) diskuterades försäkringskassornas uppgifter mot bakgrund av att
familjelagssakkunniga hade lagt fram förslag om att kassornas prövning av
skyldigheten att betala tillbaka bidragsförskott skulle frigöras från de
civilrättsliga avgörandena om underhållsbidrag. Förslaget ansågs ha flera
fördelar, bl. a. skulle jämkningsprocesser i stor utsträckning bli onödiga.
Enligt förarbetena var emellertid tiden inte mogen att genomföra förslaget.
Det anfördes i sammanhanget att bidragsförskottssystemet hade brister men
att det skulle ses över av ensamförälderkommittén. Också prövningen av
frågan om försäkringskassa skulle få rätt att uppträda som part vid avtal och i
rättegång om underhållsbidrag fick anstå i avvaktan på kommitténs
arbete.

Med anledning av två motioner prövade utskottet vid 1981/82 års riksmöte
frågor om handläggningen av underhållsärenden (LU 1981/82:2). I eri
motion pekades på att antalet processer inför domstol angående underhåll
hade ökat, vilket angavs bero på att parterna inte ansåg sig kunna träffa avtal
om underhållsbidrag under bidragsförskottsnivån med hänsyn till risken att
försäkringskassan inte skulle godta avtalet. Enligt den andra motionen hade
bestämmelserna på området lett till en ökad byråkratisering. Utskottet
hänvisade bl. a. till ensamförälderkommitténs arbete och förutsatte i övrigt
att regeringen följer utvecklingen och tar de initiativ som kan bli erforderliga.
Riksdagen följde utskottets förslag och avslog motionerna.

Utskottet behandlade i det ovan nämnda betänkandet 1981/82:25 tre
motionsyrkanden, vari togs upp frågan om rätt för försäkringskassan att
uppträda som part och spörsmål om bl. a. försäkringskassornas medverkan
vid fastställande av underhållsbidrag. Enligt vad utskottet hade erfarit skulle
de frågor som togs upp i motionerna behandlas inom ramen för ensamförälderkommitténs
utredningsarbete. Utskottet hänvisade också bl. a. till att
det pågick ett samråd mellan justitiedepartementet och riksförsäkringsverket
som närmast syftade till att försöka öka försäkringskassornas möjligheter
att lämna besked i bidragsförskottsärenden för att undvika onödiga
processer. På utskottets begäran avslog riksdagen motionsyrkandena.

LU 1982/83:24

Pågående utredningsarbete

Ensamförälderkommittén (S 1977:16) tillkallades år 1977 för att göra en
översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar. Enligt direktiven har
kommittén i uppgift att klarlägga vilka behov av särskilda stödåtgärder som
numera finns för dessa familjer utöver de generellt verkande insatserna för
alla barnfamiljer. Utgångspunkten för utredningsarbetet skall vara att stödet
skall riktas till barnen. Vidare framhålls i direktiven att syftet med
samhällsstödet bör vara att barn till föräldrar som lever åtskilda och barn vars
ena förälder saknas skall tillförsäkras levnadsvillkor som så långt möjligt är
likvärdiga dem som tillkommer barn med sammanboende föräldrar.

I kommitténs uppdrag ingår att uppmärksamma frågan om avvägningen
mellan vårdnadshavarens och den underhållsskyldiga förälderns försörjningsinsatser
med hänsyn bl. a. till i vilken utsträckning de har utgifter för
barnen samt deltar i vården av och omsorgen om dem. Enligt direktiven
måste också en avvägning ske så att största möjliga rättvisa skapas inom
gruppen föräldrar som lever åtskilda, t. ex. mellan föräldrar som fortsätter
att leva ensamma och föräldrar som ingår i nya familjebildningar. Detsamma
gäller vid jämförelser mellan ensamstående och samlevande föräldrar.

År 1977 tillkallades också utredningen om barnens rätt (Ju 1977:08) för att
utreda frågan om en förstärkning av barns rättsliga ställning. Enligt
direktiven skall utredningens uppgift allmänt vara att undersöka i vilka fall
och på vilka sätt barns intressen och behov bör tillgodoses bättre än f. n.
genom föreskrifter som - huvudsakligen inom ramen för lagstiftningen i
övrigt - särskilt tar sikte på barnens rätt. Utredningsuppgifterna ansågs inte
behöva preciseras närmare. Utredningen borde enligt direktiven i en första
etapp inrikta sitt arbete på att mera diskussionsvis presentera olika uppslag
och förslag till lösningar, gärna i form av alternativ.

Sedan utredningen i ett första delbetänkande (SOU 1978:1) föreslagit att
ett förbud mot aga av barn togs in i föräldrabalken, något som också
genomfördes den 1 juli 1979 (prop. 1978/79:67, LU 1978/79:11), föreslog
utredningen i ett andra delbetänkande (SOU 1979:63) omfattande ändringar
i föräldrabalkens regler om vårdnad, umgänge och överlämnande av barn.
Förslagen har lagts till grund för ny lagstiftning om vårdnad och umgänge
m. m. (prop. 1981/82:168, LU 1982/83:17). Vissa av utredningens förslag
ansågs dock enligt propositionen behöva övervägas ytterligare. Det gällde
bl. a. frågan om talerätt och representanter för barn i mål om vårdnad m. m. I
propositionen angavs att utredningen genom tilläggsdirektiv borde få i
uppdrag att fullfölja arbetet i dessa delar.

I tilläggsdirektiv (dir. 1982:25) har utredningen bl. a. getts i uppdrag att
fullfölja arbetet med frågan om talerätt och representanter för barn i mål om
vårdnad m. m. Utredningsarbetet bör härvid enligt tilläggsdirektiven inte
vara begränsat till vårdnadsfrågor utan också gälla talerätt och representanter
för barn i andra frågor, t. ex. beträffande underhåll. Utredningen bör i
denna del samråda med rättegångsutredningen.

LU 1982/83:24

Utskottet

I de motioner som utskottet behandlar i detta betänkande tas upp frågor
om avdrag på underhållsbidrag till barn, barns ansvar för rättegångskostnader
i underhållsmål, preskriptionstidens längd vid fordran på underhållsbidrag,
införsel i arbetslöshetsersättning m. m. för sådan fordran samt
försäkringskassornas roll och uppgifter.

Avdrag på underhållsbidrag

Enligt 7 kap. 2 § föräldrabalken skall en förälders underhållsskyldighet
gentemot sitt barn i vissa fall fullgöras genom att han eller hon betalar
underhållsbidrag. Skyldighet att utge underhållsbidrag föreligger när en
förälder inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt sammanbor
med det. Detsamma gäller när förälder har vårdnaden om barnet gemensamt
med den andra föräldern men inte varaktigt bor tillsammans med barnet.

En förälder som är skyldig att utge underhållsbidrag kan i viss utsträckning
få göra avdrag på underhållsbidraget för de kostnader som uppkommer när
barnet vistas hos henne eller honom. Som huvudregel gäller enligt 7 kap. 4 §
föräldrabalken att avdrag får göras med 1/40 av det månatliga underhållsbidraget
för varje helt dygn av barnets vistelse. En förutsättning för
avdragsrätten är att föräldern haft barnet hos sig en sammanhängande tid av
minst fem hela dygn.

Föreligger särskilda skäl kan domstol förordna om andra villkor för
avdragsrätten än dem som följer av huvudregeln. Parterna har också
möjlighet att avtala om andra villkor för avdragsrätten. Om det redan vid
underhållsbidragets fastställande tagits hänsyn till att den bidragsskyldige
föräldern i väsentlig mån fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha
barnet hos sig föreligger inte någon rätt till avdrag.

I motion 896 (c) begärs en utvärdering av bestämmelserna om avdrag från
underhållsbidrag i syfte att bättre tillgodose barnets rätt till umgänge med
båda föräldrarna. Motionären anför bl. a. att kravet på en sammanhängande
vistelsetid om minst fem dygn kan vara svårt att uppfylla rent praktiskt och att
bestämmelserna kan leda till osämja mellan föräldrarna. Enligt motionären
bör samhället stödja barnets rätt till umgänge med båda föräldrarna.

Som framgår av redogörelsen ovan (s. 11 f.) infördes den aktuella regeln i 7
kap. 4 § föräldrabalken i samband med 1978 års reform av underhållsbestämmelserna
(prop. 1978/79:12, LU 1978/79:9). Den närmare utformningen
av avdragsregeln övervägdes därvid ingående med hänsyn bl. a. till
angelägenheten av att det skapades ett system som tedde sig rättvist för båda
föräldrarna. Stor vikt fästes också vid att regeln inte skulle leda till konflikter
mellan föräldrarna och därigenom motverka sitt syfte att underlätta för en
bidragsskyldig förälder att hålla god kontakt med barnet. Enligt utskottets
mening var det betydelsefullt att regeringen med uppmärksamhet följde
utvecklingen och tog de initiativ som kunde visa sig erforderliga. Vad

LU 1982/83:24

utskottet anfört gavs regeringen till känna. Frågan om avdragsrätten
aktualiserades åter vid 1979/80 års riksmöte med anledning av en motion. På
utskottets hemställan avslog riksdagen motionen i frågan med hänvisning
bl. a. till att bestämmelserna då varit i kraft i endast drygt två månader (LU
1979/80:26).

Med anledning av riksdagens begäran anordnade justitiedepartementet
hösten 1980 en hearing med företrädare för olika myndigheter m. m.
angående erfarenheterna av avdragsrättens inverkan på umgängesrätten.
Enligt vad utskottet har inhämtat kom frågan också upp vid en hearing som
departementet höll hösten 1982 rörande förhandsbesked från försäkringskassorna
i ärenden om bidragsförskott. Vid ingetdera tillfället framkom att
det fanns något behov av en lagändring.

Spörsmålet om avdragsrättens utformning har vidare - enligt vad utskottet
erfarit - tagits upp av ensamförälderkommittén (S 1977:16) i anslutning till
arbetet med en översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar.
Kommittén har därvid gjort en utvärdering av avdragsregeln. Kommittén
avser enligt 1983 års kommittéberättelse att slutföra sitt arbete under våren
1983.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motionen inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker således bifall till densamma.

Barns ansvar för rättegångskostnader

I mål om underhållsbidrag, liksom annars i mål där en underårig är
kärande eller svarande, gäller att barnet inte självt får föra sin talan utan
måste företrädas av en ställföreträdare, oftast vårdnadshavaren. Barnet
anses likväl som part i målet. Enligt de allmänna bestämmelserna om
rättegångskostnader i 18 kap. rättegångsbalken skall part som förlorat ett
mål ersätta motparten dennes rättegångskostnader. Har den vinnande
parten allmän rättshjälp får den förlorande i stället ersätta staten vad som
utgetts för motpartens rättshjälp. I vissa fall kan domstolen bestämma att
vardera parten skall stå för sin rättegångskostnad eller att den vinnande
parten skall få en jämkad ersättning. Reglerna härom gäller i huvudsak mål
angående rättsförhållanden som måste bestämmas genom dom eller mål vari
parterna både vunnit och förlorat.

Har part ålagts att utge ersättning till statsverket för motpartens rättshjälp
ankommer det på vederbörande rättshjälpsnämnd att se till att beslutet blir
verkställt, dvs. att parten betalar sin skuld till statsverket. Närmare
bestämmelser om indrivning av statens fordringar för bl. a. rättshjälpskostnader
finns i kungörelsen (1965:921) om bevakning och avskrivning av vissa
statens fordringar, m. m. (avskrivningskungörelsen). En redogörelse för det
huvudsakliga innehållet i avskrivningskungörelsen har tagits in ovan (s.
6).

I motion 442 (m) framförs önskemål om att utredningen om barnens rätt

LU 1982/83:24

(Ju 1977:08) skall göra en översyn av bestämmelserna så att ett barn inte skall
behöva åläggas att betala rättegångskostnader i mål om underhållsbidrag till
barnet.

Utskottet erinrar om att frågan om barns ansvar för rättegångskostnaderna
i underhållsmål flera gånger tidigare behandlats av riksdagen med anledning
av motioner. Vid 1975/76 och 1978/79 års riksmöten avslog riksdagen på
hemställan av utskottet motionsyrkanden om att den som för barnets talan
skulle bli ersättningsskyldig för motpartens rättegångskostnader när barnet
är förlorande part (LU 1975/76:33 och 1978/79:9). Vid sistnämnda tillfälle
behandlade utskottet också ett motionsyrkande om att domstol i underhållsmål
skulle få förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
Utskottet (LU 1978/79:9) framhöll därvid att mål om jämkning av
underhållsbidrag kunde beräknas bli vanligare i framtiden och att redan de
befintliga jämkningsmålen vållat problem för domstolarna när det gällde
fördelningen av rättegångskostnaderna. Utskottet ansåg att de nuvarande
rättegångskostnadsreglerna inte var helt tillfredsställande och att bestämmelserna
borde ses över. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening
regeringen till känna. Riksdagsskrivelsen överlämnades sedermera till
rättegångsutredningen (Ju 1977:06). Spörsmålet aktualiserades åter vid
1979/80 års riksmöte med anledning av en motion. Utskottet (LU 1979/80:26)
förordade att regeringen närmare borde överväga frågan om barns återbetalningsskyldighet
för statsverkets kostnader för allmän rättshjälp åt barnets
motpart. Övervägandena syntes enligt utskottet lämpligen böra ske i
anslutning till ett ställningstagande till rättegångsutredningens betänkande.
Vad utskottet anfört gavs regeringen till känna.

Som närmare framgår av redogörelsen ovan (s. 13 f.) har rättegångsutningen
i sitt betänkande (SOU 1982:26) Översyn av rättegångsbalken 1
behandlat frågan om kostnader i mål om jämkning av underhållsbidrag.
Något förslag till ändrad lagstiftning i förevarande hänseende framläggs inte i
betänkandet. Enligt utredningens mening bör problemen i första hand lösas
på annat sätt än genom ändringar i rättegångsbalkens regler om rättegångskostnad.

I anslutning till det anförda vill utskottet framhålla att problemen med
ansvaret för rättegångskostnaderna i underhållsmål har sin grund i att barnet
anses som part i sådana mål. Genom tilläggsdirektiv år 1982 har utredningen
om barnens rätt (Ju 1977:08) fått i uppdrag att behandla frågan om talerätt
och representanter för barn när det gäller bl. a. underhåll. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer utredningen i sitt arbete härmed att överväga
vilken ställning barnet skall ha i underhållsmål. Utredningen beräknar att
avlämna ett betänkande i denna del under år 1983.

Enligt utskottets mening framstår det alltjämt som angeläget att frågan om
barns ansvar för rättegångskostnaderna i underhållsmål får en tillfredsställande
lösning. Med hänsyn till riksdagens tidigare uttalanden utgår utskottet
från att regeringen i samband med ställningstagandena till rättegångsutred -

LU 1982/83:24

ningens betänkande och det väntade betänkandet från utredningen om
barnens rätt överväger spörsmålet i hela dess vidd. Något nytt tillkännagivande
i ämnet från riksdagens sida är inte erforderligt. Motion 442 bör
således inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Preskription av underhållsbidrag

Preskriptionstiden för fordran på underhållsbidrag ändrades från tio till tre
år genom 1978 års underhållsreform. Rätten att göra gällande fordran på
underhållsbidrag, som blivit fastställt genom dom eller avtal, upphör därmed
tre år efter förfallodagen. I princip kan preskriptionen inte avbrytas.
Preskriptionsbestämmelsen gäller också när försäkringskassan utgett
bidragsförskott och kassan därmed kan kräva en underhållsskyldig på
underhållsbidrag. Betalar den underhållsskyldige inte frivilligt kan underhållsbidraget
tas ut genom utmätning eller införsel i lön. Genom införsel får
tas ut endast underhållsbidragsbelopp som har förfallit till betalning tidigast
två år före början av den kalendermånad under vilken verkställigheten skall
ske.

Försäkringskassornas möjligheter att kräva åter vad som utgått i form av
bidragsförskott tas upp i motionerna 551 (m) och 2109 (m). Motionärerna i
motion 551 anser att den nuvarande preskriptionstiden på tre år kan synas
vara väl kort, och de begär förslag till en förlängning av denna. I motion 2109
framhålls bl. a. att anhopningen av ärenden hos försäkringskassorna kan
göra att kassan inte hinner med en effektiv kravverksamhet inom preskriptionstiden
och att en femårig preskriptionstid skulle utgöra en lämplig
avvägning mellan sociala hänsyn och nödvändigheten av en effektiv
återkravsverksamhet. Motionärerna begär ett riksdagsbeslut i enlighet
härmed (yrkande 1).

Övriga yrkanden i motion 2109 behandlas av utskottet nedan under
rubrikerna Införsel i arbetslöshetsersättning m. m. och Försäkringskassornas
roll och uppgifter.

Som framgår av redogörelsen ovan (s. 14 f.) behandlade utskottet vid
1981/82 års riksmöte två motionsyrkanden med samma syfte som de nu
aktuella (LU 1981/82:25). På hemställan av utskottet avslog riksdagen
motionsyrkandena. Utskottet framhöll bl. a. att det måste krävas tungt
vägande skäl för att ändra preskriptionsbestämmelserna som då tillämpats i
knappt tre år. Utskottet anförde vidare att det var tveksamt huruvida en
förlängning av preskriptionstiden skulle leda till en ökad indrivning av
utbetalda bidragsförskott och därmed kostnadsbesparing för staten. Utskottet
pekade därvid bl. a. på att införselinstitutet är det mest använda medlet
för att driva in obetalda underhållsbidrag och att en förlängning av
preskriptionstiden, som inte samtidigt kombinerades med en förlängning av
tidsgränsen vid införsel, därför inte skulle ge några påtagligt ökade
möjligheter att driva in fordringar på underhållsbidrag.

LU 1982/83:24

Socialutskottet erinrar i sitt yttrande över motionerna 551 och 2109 om
ensamförälderkommitténs utredningsuppdrag och anför att det är sannolikt
att dess kommande förslag påverkar förutsättningarna för de olika lagändringar
som begärs i motionerna. Enligt socialutskottets mening måste därför
kommitténs förslag avvaktas innan ställning kan tas till olika frågor rörande
indrivning av obetalda underhållsbidrag. Socialutskottet anser att motionerna
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Enligt lagutskottets mening äger de skäl som åberopats tidigare av
riksdagen mot en förlängning av preskriptionstiden för underhållsbidrag
alltjämt giltighet. Lagutskottet vill också peka på att ensamförälderkommittén
enligt vad utskottet har erfarit kommer att ta upp frågan om
preskriptionstid och införseltid i sitt utredningsarbete. Lagutskottet anser, i
likhet med socialutskottet, att resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas.
Med det anförda avstyrker lagutskottet bifall till motionsyrkandena.

Införsel i arbetslöshetsersättning m. m.

En försäkringskassa, som har utgett bidragsförskott, kan, som berörts
ovan, begära införsel för fordran på underhållsbidrag om den underhållsskyldige
inte efter förmåga fullgör sin betalningsskyldighet gentemot kassan.
Genom införsel får tas i anspråk bl. a. underhållsskyldigs lön, pension,
sjukpenning eller annan dagersättning som utgår på grund av sjukdom eller
olycksfall eller av annan sådan anledning.

I motion 2109 (yrkande 2) yrkas att även dagersättning från arbetslöshetsförsäkring
samt vuxenstudiebidrag, vilka har en kompensationsnivå som
ungefär motsvarar sjukpenning, skall kunna bli föremål för införsel.

Som utskottet konstaterade vid behandlingen av ett likalydande motionsyrkande
för ett år sedan (LU 1981/82:25) torde motionärerna med sitt
yrkande avse, förutom vuxenstudiebidraget enligt studiestödslagen
(1973:349), främst dagpenning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd samt utbildningsbidrag vid bl. a. arbetsmarknadsutbildning
enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368). En närmare redogörelse
för ersättningarna har lämnats ovan (s. 7 f.).

I sitt av riksdagen godkända betänkande med anledning av det år 1982
aktuella motionsyrkandet hänvisade utskottet till att ensamförälderkommittén
skulle ta upp den aktuella frågan i sitt utredningsarbete. Utskottet ansåg
att resultatet av kommitténs arbete borde avvaktas och avstyrkte bifall till
motionsyrkandet. En liknande uppfattning framförs av socialutskottet i
yttrandet över bl. a. det förevarande motionsyrkandet. Enligt lagutskottets
mening bör riksdagen vidhålla sitt tidigare ställningstagande och därmed
avslå yrkande 2 i motion 2109.

LU 1982/83:24

Försäkringskassornas roll och uppgifter

Vid handläggningen av ärenden om bidragsförskott kan det bli aktuellt för
försäkringskassan att pröva den underhållsskyldiges förmåga att betala
underhållsbidrag och barnets behov av sådant bidrag. Detta gäller t. ex. då
frågor uppkommer om reducering av bidragsförskott, om återkrav för
erlagda bidragsförskott och om eftergift av återbetalningsskyldighet. Till
ledning för handläggare i bl. a. försäkringskassorna har socialstyrelsen och
riksförsäkringsverket gett ut allmänna råd för tillämpningen av reglerna om
underhållsbidrag och bidragsförskott (se ovan s. 8).

Motionärerna i motion 1220 (fp) tar upp frågan om kompetensfördelningen
mellan domstol och försäkringskassa. I motionen pekas på bestämmelsen i
bidragsförskottslagen om att bidragsförskott inte lämnas med högre belopp
än underhållsbidraget om det bidrag som har blivit fastställt uppenbarligen
understiger vad den underhållsskyldige bör erlägga i bidrag. Enligt
motionärerna uppfattar vissa försäkringskassor bestämmelsen så att de har
möjlighet att ”överpröva” domstols dom på underhållsbidrag, vilket anges
leda till dubbelarbete och behörighetskonflikter.

Utskottet vill för sin del framhålla att det av socialstyrelsens och
riksförsäkringsverkets allmänna råd framgår bl. a. att avsikten med den
refererade bestämmelsen inte är att försäkringskassan alltid skall göra en
prövning av skäligheten i de fastställda underhållsbidragens belopp, utan
snarare att missbruk av och spekulation i bidragsförskotten skall kunna
förhindras. Noggranna överväganden bör enligt de allmänna råden göras
innan ett bidragsförskott reduceras, och samtliga faktorer som påverkat
underhållsbidragets storlek måste beaktas. Det sistnämnda gäller särskilt då
en domstol har fastställt underhållsbidraget efter en saklig prövning som inte
begränsats av parternas yrkanden eller medgivanden.

Som utskottet anförde då de av motionärerna upptagna frågorna om
handläggningen av underhållsfrågor och samordningen mellan de berörda
myndigheterna tidigare var aktuella (se LU 1981/82:2 och 1981/82:25),
kommer ensamförälderkommittén att behandla spörsmålen inom ramen för
sitt utredningsuppdrag. Utskottet vill också hänvisa till att man inom
socialdepartementet håller på att utarbeta en promemoria om förhandsbesked
från försäkringskassorna i ärenden om bidragsförskott. Införs en
möjlighet till förhandsbesked torde i viss utsträckning de av motionärerna
påtalade problemen kunna elimineras.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion
1220.

I motion 2109 begärs utredning och förslag som syftar till att ge
försäkringskassa befogenhet att föra talan inför domstol om underhållsbidrag
till barn (yrkande 3). Som skäl för yrkandet anförs bl. a. att en
vårdnadshavare, som uppbär bidragsförskott medutfyllnadsbelopp, ofta inte
har något eget intresse av att få underhållsbidraget höjt.

LU 1982/83:24

Sorn utskottet framhöll då ett liknande motionsyrkande prövades vid
1981/82 års riksmöte (LU 1981/82:25) och som också framgår av socialutskottets
yttrande över bl. a. det nu aktuella motionsyrkandet, övervägs
frågan om försäkringskassornas talerätt av ensamförälderkommittén. Lagutskottet
vill även påpeka att spörsmålet har samband med det pågående
arbetet inom utredningen om barnens rätt rörande talerätt och representanter
för barn i frågor om bl. a. underhåll. I avvaktan på resultaten av de båda
utredningarnas arbete bör enligt lagutskottets mening motionsyrkandet inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker således
bifall till yrkande 3 i motion 2109.

Motionärerna i motion 1765 (s) begär en översyn av handläggningen av
mål om äktenskapsskillnad. Enligt motionärerna bör försäkringskassornas
kompetens vidgas så att de skulle kunna handlägga ”normala” äktenskapsskillnader.

Utskottet vill erinra om att äktenskapsmål sedan lång tid tillbaka har
handlagts av de allmänna domstolarna som således har betydande sakkunskap
och vana när det gäller tillämpningen av familjerättslagstiftningen.
Försäkringskassorna däremot saknar i stort sett helt erfarenheter på
rättsområdet. Utskottet vill vidare peka på att mål om äktenskapsskillnad
mellan makar som inte har vårdnaden om gemensamma barn inte har några
beröringspunkter med den nuvarande verksamheten vid försäkringskassorna.
Övriga mål om äktenskapsskillnad, alltså de fall då makarna har
gemensamma underåriga barn, har den anknytningen till försäkringskassornas
uppgifter att frågorna om underhållsbidrag till barn har samband med
bidragsförskottssystemet. 1 sådana mål uppkommer emellertid ofta också
frågor om vårdnad och umgänge vilkas avgörande kräver muntlig förhandling
inför domstol. Det finns också anledning att framhålla att ett
genomförande av motionärernas förslag skulle medföra stora svårigheter när
det gäller gränsdragningen mellan domstolarnas och försäkringskassornas
kompetensområden.

Till det anförda vill utskottet lägga att riksdagen nyligen har beslutat om
delvis nya regler om vårdnad och umgänge vilka i stor utsträckning bygger på
ett samspel mellan domstolarna och socialnämnderna i såväl tvistiga som icke
tvistiga mål.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1765.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avdrag på underhållsbidrag
att riksdagen avslår motion 1982/83:896,

2. beträffande barns ansvar för rättegångskostnader
att riksdagen avslår motion 1982/83:442,

LU 1982/83:24

3. beträffande preskription av underhållsbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:551 och 1982/83:2109
yrkande 1,

4. beträffande införsel i arbetslöshetsersättning m. m.
att riksdagen avslår motion 1982/83:2109 yrkande 2,

5. beträffande kompetensfördelning mellan domstol och försäkringskassa att

riksdagen avslår motion 1982/83:1220,

6. beträffande försäkringskassas rätt att föra talan

att riksdagen avslår motion 1982/83:2109 yrkande 3,

7. beträffande handläggningen av äktenskapsskillnadsmål
att riksdagen avslår motion 1982/83:1765.

Stockholm den 7 april 1983

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Martin
Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Marianne Karlsson (c),
Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson (s)*, Sigvard Persson (c), Per
Israelsson (vpk), Bengt Silfverstrand (s)*, Margit Gennser (m), Inga-Britt
Johansson (s), Sten Andersson i Malmö (m) och Ulla-Britt Carlsson (s)*.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Margit Gennser och Sten Andersson
i Malmö (alla m) har avgett följande reservationer till betänkandet.

1. Preskription av underhållsbidrag (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Sorn
framgår” och på s. 22 slutar med ”till motionsyrkandena.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna i de båda motionerna att
gällande preskriptionstid om tre år för fordran på underhållsbidrag är alltför
kort med tanke på försäkringskassornas möjligheter att driva in sådana
fordringar. Det bör, anser utskottet, vara möjligt att något förlänga
preskriptionstiden utan att därmed de sociala hänsyn som bör tas i dessa fall

LU 1982/83:24

eftersätts. Med en begränsad förlängning bör enligt utskottets mening
kravverksamheten hos försäkringskassorna kunna effektiviseras med åtföljande
besparingar för statsverket. Det torde nämligen inte vara helt ovanligt
att underhållsskyldiga senare får sådana inkomster att de helt eller delvis kan
betala tillbaka de fordringar som försäkringskassan har gentemot dem för
utgivna bidragsförskott. Som framhålls i motion 2109 får en preskriptionstid
om fem år anses väl avvägd. Utskottet förordar att en lagändring med detta
innehåll genomförs fr. o. m. den 1 juli 1983. Lagändringen bör, förutom
underhållsbidrag enligt föräldrabalken, avse också bidrag enligt giftermålsbalken,
även om dessa inte berörs av försäkringskassornas verksamhet.

Med det anförda får yrkandena i motionerna 551 och 2109 anses
tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande preskription av underhållsbidrag

att riksdagen med anledning av motionerna 1982/83:551 och
1982/83:2109 yrkande 1 antar dels följande

Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 8 och 9 §§ föräldrabalken1 skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

8 §

Talan om att underhållsbidrag Talan om att underhållsbidrag

skall fastställas får inte bifallas för skall fastställas får inte bifallas för

längre tid tillbaka än tre år före den längre tid tillbaka än fem år före den

dag då talan väcktes, om inte den dag då talan väcktes, om inte den

bidragsskyldige medger det. bidragsskyldige medger det.

9 §3

Rätten att kräva ut fastställt Rätten att kräva ut fastställt

underhållsbidrag går förlorad tre år underhållsbidrag går förlorad/em år

efter den ursprungligen gällande för- efter den ursprungligen gällande för fallodagen,

om inte annat följer av fallodagen, om inte annat följer av

andra eller tredje stycket. andra eller tredje stycket.

Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i
första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i konkurs på grund av
ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen tas
ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen även därefter.

1 Balken omtryckt 1978:853.

2 Senaste lydelse 1978:853.

3 Senaste lydelse 1978:853.

LU 1982/83:24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har före den tidpunkt sorn anges i första stycket ansökan gjorts om
förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847), får underhållsbidraget
krävas ut inom tre månader från det att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt,
ackordsfrågan avgjordes. Kommer ackord till stånd, får fordringen krävas ut
inom tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. Har utmätning för
underhållsbidraget eller konkursansökan gjorts inom tid som nu har angetts,
gäller vad som föreskrivs i andra stycket.

Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
dels följande

Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 och 8 §§ giftermålsbalken1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

7 §

Talan om att underhållsbidrag Talan om att underhållsbidrag
skall fastställas får inte bifallas för skall fastställas får inte bifallas för
längre tid tillbaka än tre år före den längre tid tillbaka än fem år före den

dag då talan väcktes, om inte den dag då talan väcktes, om inte den

bidragsskyldige medger det. bidragsskyldige medger det.

8 §3

Rätten att kräva ut fastställt Rätten att kräva ut fastställt
underhållsbidrag går förlorad tre år underhållsbidrag går förlorad fem år

efter den ursprungligen gällande för- efter den ursprungligen gällande för fallodagen,

om inte annat följer av fallodagen, om inte annat följer av

andra eller tredje stycket. andra eller tredje stycket.

Har före den tidpunkt som anges i första stycket ansökan gjorts om
förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847), får underhållsbi 1

Balken omtryckt 1978:854.

2 Senaste lydelse 1978:854.

3 Senaste lydelse 1978:854.

LU 1982/83:24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

draget krävas ut inom tre månader från det att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt,
ackordsfrågan avgjordes. Kommer ackord till stånd, får fordringen krävas ut
inom tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. Har utmätning för
underhållsbidraget eller konkursansökan gjorts inom tid som nu har angetts,
gäller vad som föreskrivs i andra stycket.

Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

2. Införsel i arbetslöshetsersättning m. m. (mom. 4)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”motion 2109.” bort ha följande lydelse:

Som framgår ovan får bl. a. sjukpenning tas i anspråk vid införsel för
fordran på underhållsbidrag. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
också sådana ersättningar vid arbetslöshet m. m. som har en kompensationsnivå
ungefär motsvarande sjukpenningens bör kunna bli föremål för införsel.
Ersättningar som därvid kan komma i fråga är dagpenning enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring, kontant arbetsmarknadsstöd, utbildningsbidrag vid
bl. a. arbetsmarknadsutbildning samt vuxenstudiebidrag. Den förespråkade
utvidgade möjligheten att ta i anspråk arbetslöshetsersättningar m. m. vid
införsel kan medföra att statens kostnader inom bidragsförskottssystemet
kan nedbringas. En lagändring med anledning av yrkande 2 i motion 2109 bör
därför genomföras redan fr. o. m. den 1 juli 1983.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande införsel i arbetslöshetsersättning m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:2109 yrkande 2
antar följande

Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2, 6 och 9 §§ utsökningsbalken skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

2 §

Genom införsel får tagas i anspråk

1. arbetstagares lön, vare sig den utgår som tidlön, ackordslön, provision
eller annan gottgörelse,

LU 1982/83:24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning är
jämförlig med en arbetstagares,

3. periodiskt vederlag för utnyttjande av patent, rätt till litterärt eller
konstnärligt verk eller annan sådan rättighet eller för överlåtelse av
rörelse,

4. belopp som utgår som pension eller livränta,

5. sjukpenning eller annan dagersättning, som utgår på grund av sjukdom
eller olycksfall eller av annan sådan anledning,

6. dagersättning, som utgår på
grund av arbetslöshet eller av annan
sådan anledning, samt vuxenstudiebidrag.

För vissa fall när skälig lön ej utgår för gäldenärens arbete gäller enligt 19 §
särskilda bestämmelser.

6 §

I fråga om införsel i sjukpenning I fråga om införsel i sådan dagereller
annan dagersättning som avses i sättning som avses i 2 § första stycket

2 § första stycket 5 skall vid tillämp- 5 och 6 skall vid tillämpning av 5 §

ning av 5 § andra och tredje styckena andra och tredje styckena innehålinnehållandet
anses ske varje dag för landet anses ske varje dag för vilken

vilken ersättning utgår. ersättning utgår.

9 §

Kronofogdemyndigheten bestämmer dels hur mycket som högst får
innehållas vid varje avlöningstillfälle (införselbeloppet), dels ett belopp som
skall förbehållas gäldenären för eget underhåll och familjens behov samt till
fullgörande av betalningsskyldighet till annan som vid införsel har lika rätt
som sökanden eller bättre rätt än denne (förbehållsbeloppet).

Förbehållsbeloppet bestäms med ledning av bestämmelserna om existensminimum
i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och anvisningarna
till nämnda paragraf.

Är fråga om införsel i sjukpenning Är fråga om införsel i sådan dagereller
annan dagersättning som avses i sättning som avses i 2 § första stycket
2 § förstastycket 5, bestäms införsel- 5 och 6, bestäms införselbeloppet
beloppet och förbehållsbeloppet per och förbehållsbeloppet per dag.
dag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

3. Försäkringskassas rätt att föra talan (mom. 6)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”motion 2109.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det skulle vara av värde om
försäkringskassorna fick en självständig rätt att föra talan i mål om

LU 1982/83:24

underhållsbidrag till barn. Som framhålls i motionen skulle försäkringskassorna
därmed på ett effektivare sätt kunna medverka till att underhållsbidrag
under bidragsförskottsnivån höjs när så är motiverat. Ett genomförande av
motionärernas förslag kan således innebära minskade kostnader för staten
inom bidragsförskottssystemet, och utskottet ställer sig bakom förslaget. Då
det kan dröja innan resultatet av ensamförälderkommitténs och utredningens
om barnens rätt arbete föreligger, bör man enligt utskottets mening inte
avvakta detta utan redan nu utarbeta förslag som syftar till att ge
försäkringskassorna rätt att föra talan inför domstol rörande underhållsbidrag
till barn. Det bör ankomma på regeringen att bestämma formerna för ett
sådant arbetes bedrivande.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till yrkande 3 i motion 2109.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande försäkringskassas rätt att föra talan

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2109 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
utredning och förslag som syftar till att ge försäkringskassa rätt
att föra talan.

LU 1982/83:24

Socialutskottets yttrande
1982/83:6 y

om preskription av underhållsbidrag m. m.

Till lagutskottet

Lagutskottet har beslutat inhämta socialutskottets yttrande över motion
1982/83:551 av Görel Bohlin (m) och Gullan Lindblad (m), vari föreslås en
förlängning av preskriptionstiden för förfallna underhållsbidrag, samt
motion 1982/83:2109 av Nils Carlshamre m. fl. (m), vari föreslås olika
lagstiftningsåtgärder i syfte att skapa ökade möjligheter till återkrav av
bidragsförskott.

Utskottet

Enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott utgår under vissa förutsättningar
bidragsförskott till barn under 18 år vars föräldrar lever åtskilda eller
som vårdas av annan än sina föräldrar. Bidragsförskottet garanterar barnet
ett generellt ekonomiskt bidrag upp till i regel 41 % av basbeloppet. Bidraget
kan utgå antingen självständigt eller som utfyllnad till ett lägre underhållsbidrag.
Förälder som är underhållsskyldig mot barnet får en mot bidragsförskottet
svarande skuld till det allmänna, dock maximerad till det belopp
som fastställts i underhållsbidrag. Möjligheterna till återkrav av bidragsförskott
begränsas även i övrigt på samma sätt som beträffande krav på förfallna
ej erlagda underhållsbidrag. Enligt uttalanden i årets budgetproposition
(proposition 1982/83:100 bilaga 7 s. 41) beräknas ca 37 % av de utbetalade
bidragsförskotten bli återbetalda av de underhållsskyldiga föräldrarna.

Bidragsförskottslagen och därmed sammanhängande frågor är f. n.
föremål för översyn genom den s. k. ensamförälderkommittén (S 1977:16).
Kommittén beräknar lägga fram sitt förslag till sommaren 1983.

Enligt 7 kap. 9 § föräldrabalken går i princip rätten att kräva ut fastställt
underhållsbidrag förlorad tre år efter den ursprungligen gällande förfallodagen.
Detta innebär att det inte heller går att återkräva bidragsförskott för
längre tid än tre år tillbaka.

Den särskilda preskriptionstiden för underhållsbidrag infördes så sent som
1978 och trädde i kraft den 1 juli 1979. Den var tidigare tio år. Som skäl för att
avkorta preskriptionstiden anfördes i proposition 1978/79:12 Underhåll till
barn och frånskilda, m. m. (s. 127 och 128) dels att de dåvarande reglerna
kunde medföra betydande sociala påfrestningar för många underhållsskyldiga,
dels att det från kronofogdehåll hävdats att möjligheten att begära
utmätning för många års utestående skulder samtidigt medverkade till att
skapa ett betalningsmotstånd hos vissa underhållsskyldiga, som på allt sätt

LU 1982/83:24

försökte undvika att betala även löpande bidrag. Dåvarande justitieministern
anförde för sin del att dessa omständigheter enligt hans mening talade
med styrka för att förkorta preskriptionstiden för underhållsbidrag. Också
önskemålet att undvika tvister kring äldre rättsförhållanden och att bespara
myndigheterna tidskrävande och oftast resultatlösa indrivningsåtgärder
nämndes i sammanhanget.

115 kap. utsökningsbalken finns regler om införsel i lön och vissa andra
ersättningar. När det gäller införsel för obetalda underhållsbidrag anges i 5 §
att genom införsel endast får tas ut belopp som har förfallit till betalning
tidigast två år dessförinnan. Äldre underhållsbidrag kan alltså inte tas ut på
detta sätt.

Det är sedan 1977 försäkringskassorna som administrerar och beslutar
rörande bidragsförskott. Det är även kassan som sköter återkraven.
Försäkringskassan har dock inte någon möjlighet att direkt påverka
storleken av det bakomliggande underhållsbidraget. Bidragsförskott kan
emellertid vägras om vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att
medverka till att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt.

I motion 1982/83:551 begärs förslag om förlängning av preskriptionstiden
för underhållsbidrag enligt 7 kap. 9 § föräldrabalken (dvs. tre år). I motion
1982183:2109 föreslås dels en utsträckt preskriptionstid för fordran på
bidragsförskott till fem år, dels möjligheter till införsel även i vissa
ersättningar som hittills ej omfattats, och dels införande av en självständig
rätt för försäkringskassan att anhängiggöra och föra talan om fastställelse
eller ändring av underhållsbidrag. Motionärerna anser att förslagen bör
kunna öka återbetalningen av bidragsförskott i varje fall så mycket att
anslaget i den nu aktuella budgetpropositionen (bilaga 7 p. C 3) kan minskas
med 100 milj. kr. Ett häremot svarande yrkande i motion 1982/83:2110 av
samma motionärer bereds f. n. av socialutskottet.

Socialutskottet ser det självfallet som angeläget att skulder för utgivna
bidragsförskott återbetalas till staten i den mån de underhållsskyldiga har
ekonomisk förmåga att göra det. Att så sker är dessutom en rättevisefråga i
förhållande till andra underhållsskyldiga. Det finns dock en gräns för hur
långt en återkravsverksamhet kan drivas innan den får övervägande negativa
effekter. Det är nödvändigt med en förhållandevis generös attityd gentemot
underhållsskyldiga som kommit mycket efter med betalningen av sina
bidrag. Detta är motiverat både av hänsyn till de sociala svårigheter som lätt
uppstår för många underhållsskyldiga och av hänsyn till önskemålet om att
inte betalningssvårigheterna skall gå ut över relationen till det bidragsberättigade
barnet.

Utskottet vill vidare erinra om den översyn av lagen om bidragsförskott
och därmed sammanhängande frågor som f. n. görs av ensamförälderkommittén,
vars förslag kan väntas inom kort. Det är sannolikt att det kommande
förslaget påverkar förutsättningarna för de olika lagändringar som begärs i
motionerna. Enligt socialutskottets mening måste därför kommitténs förslag

LU 1982/83:24

avvaktas innan ställning kan tas till olika frågor rörande indrivning av
obetalda underhållsbidrag.

Motion 1982/83:2109 yrkande 3 aktualiserar också den mera principiella
frågan om i vad mån man generellt vill frigöra bidragsförskotten från
beroendet av fastställt underhållsbidrag, såsom tidigare föreslogs av familjelagssakkunniga.
Socialutskottet har i tidigare ärenden ställt sig principiellt
positivt till ett sådant system, vilket även skulle innefatta en mera
självständig roll för försäkringskassorna i deras återkravsverksamhet.
Utskottet ansåg dock att förslaget krävde ytterligare överväganden (SoU
1978/79:2 y) och förutsatte att ensamförälderkommittén skulle ta upp frågan
om hur återbetalningsskyldigheten för bidragsförskott bättre skulle kunna
anpassas till den underhållsskyldiges ekonomiska bärkraft. Utskottet har nu
fått bekräftat att kommitténs kommande förslag kommer att omfatta bl. a.
dessa frågor.

Socialutskottet anser med hänvisning till det anförda att de båda nu
aktuella motionerna inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1983

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
John Johnsson (s), Rune Gustavsson (c), Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck
(m), Lilly Bergander (s), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar
Eriksson (m). Rosa Östh (c), Aina Westin (s), Bo Arvidson (m) och Maj
Kempe (vpk).

Avvikande mening

av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ingvar Eriksson och Bo Arvidson (alla
m) som anser att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med
”Socialutskottet ser” och på s. 3 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha
följande lydelse:

Som framhålls i de båda motionerna kan det ifrågasättas om inte den nu
gällande preskriptionstiden för underhållsbidrag och bidragsförskott är
alltför kort. Den bör förlängas såsom där föreslås. Det behövs vidare snara
åtgärder för att göra indrivning av obetalda underhållsbidrag och återkrav av
bidragsförskott mera effektiv än f. n. De förslag som förs fram i de båda
motionerna bör medge ett mera effektivt förfarande. Men även utsökningsreglerna
behöver ändras för att ge ökade möjligheter till införsel för obetalda
underhållsbidrag. Tidsfristen - två år - som f. n. gäller för införsel för

LU 1982/83:24

underhållsbidrag bör utsträckas så att den motsvarar den föreslagna,
förlängda preskriptionstiden.

Förslag i enlighet med motionerna och i anledning av vad här påpekats bör
föreläggas riksdagen i så god tid att ikraftträdande kan ske den 1 juli i år. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.