om vissa faderskapsfrågor m. m. (Betänkande 1985/86:LU28 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande
1985/86:28

om vissa faderskapsfrågor m. m.

1985/86:28

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet fyra motioner i vilka tas upp frågor om
samtycke vid adoption (s), om fastställande av faderskap m. m. (fp) samt om
utvidgad rättsgenetisk undersökning (c).

Utskottet har vid besök hos socialförvaltningen i Malmö inhämtat
synpunkter på motionsförslagen.

Utskottet hemställer att motionen rörande samtycke till adoption jämte
utskottets betänkande i denna del överlämnas till utredningen om barnens
rätt för att tas i beaktande under utredningens uppdrag. Övriga motioner
avstyrks. I en reservation yrkar utskottets fp-ledamöter bifall till motionsyrkandena
om fastställande av faderskap m. m.

Motionerna

Motion 1985/86:L237 av Arne Kjörnsberg (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att utredningen om barnens rätt i tilläggsdirektiv får i
uppdrag att utreda frågan om samtycke vid adoption.

Motion 1985/86:L266 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari - under hänvisning
till vad som anförts i motion A604 - yrkas att riksdagen beslutar som sin
mening ge regeringen till känna vad som anförts om den ogifta pappans
ansvar, rättigheter och skyldigheter.

Motion 1985/86:L274 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att det är rimligt med utökad rättsgenetisk
undersökning, när inblandad part så begär, för att skapa större säkerhet i
faderskapsmål.

Motion 1985/86:L275 av Maria Leissner (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastställande av
faderskap genom faderskapsförklaring.

Gällande ordning

Bestämmelser om adoption finns i 4 kap. föräldrabalken (FB). För adoption
fordras tillstånd av domstol. Rätt att adoptera ett barn har enligt huvudregeln
endast den som har fyllt 25 år. Har barnet fyllt 12 år fordras i princip samtycke 1

1 Riksdagen 1985/86. 8sami. Nr28

av barnet. Är barnet under 18 år krävs dessutom föräldrarnas samtycke. Är
en förälder utan del i vårdnaden behövs dock inte något samtycke till
adoptionen från den föräldern.

Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd
får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet. Har barnet inte fyllt 18
år skall yttrande inhämtas från socialnämnden i den kommun där sökanden
är kyrkobokförd och från socialnämnden i den kommun där den som har
vårdnaden om barnet är kyrkobokförd. Vid sin lämplighetsprövning måste
domstolen bl. a. ta hänsyn till vad en förälder som inte har vårdnaden om
barnet har för mening i saken. En förälder vars samtycke till adoptionen ej
erfordras skall därför höras i ärendet om det kan ske. Domstolens beslut kan
överklagas av sökanden eller av den som skall höras i ärendet.

Adoptionen innebär att barnet i fortsättningen skall anses som adoptantens
barn. De rättsliga banden med de biologiska föräldrarna avskärs helt.

Den förälder som vid äktenskapsskillnad inte får vårdnaden av makarnas
barn är tillförsäkrad rätt till umgänge med barnet. Efter adoption har
däremot den föräldern ingen laglig rätt till umgänge med barnet eftersom de
rättsliga banden med barnet skurits av. Om exempelvis en moder, som vid
äktenskapsskillnad har fått vårdnaden om ett barn, gifter om sig och mannen
i det nya äktenskapet får tillstånd att adoptera barnet bortfaller alltså den
frånskilde mannens umgängesrätt. I rättspraxis har i flera fall tillstånd till
adoption vägrats med hänsyn särskilt till att barnets fader inte borde förlora
sin rätt till umgänge med barnet. Det har emellertid också förekommit att
adoption medgetts mot faderns bestridande. I sådana fall har dock fadern
som regel inte haft något fungerande umgänge eller några andra kontakter
med barnet.

De grundläggande reglerna rörande faderskapet till barn återfinns i 1 kap.
FB. Är vid barns födelse modern gift skall enligt 1 kap. 1 § FB mannen i
äkenskapet anses som barnets far (den s. k. faderskapspresumtionen).
Detsamma gäller om modern är änka och barnet föds inom sådan tid efter
mannens död att det kan vara avlat dessförinnan.

Faderskapspresumtionen kan brytas av domstol, som i vissa i lagen
angivna fall kan förklara att mannen i äktenskapet inte skall anses vara far till
barnet. Ett sådant fall föreligger när det är utrett att modern haft samlag med
annan än maken under den tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn
till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre.
Presumtionen kan hävas även genom att annan man erkänner faderskapet till
barnet. Erkännandet, som skall ske skriftligen, måste för att få rättslig
verkan godkännas av både modern och mannen i äktenskapet samt av
socialnämnden.

Är situationen vid barnets födelse den att det inte finns någon faderskapspresumtion,
skall faderskapet fastställas genom erkännande eller dom.
Detsamma gäller om domstol förklarar att mannen i äktenskapet inte skall
anses som far till barnet. Erkännandet, som är en formbunden rättshandling,
skall ske skriftligen och vara bevittnad av två personer. Dessutom skall
erkännandet godkännas av socialnämnden och av modern. Fastställs faderskapet
genom dom, skall rätten på talan av barnet förklara en man vara far till
barnet, om det är utrett att han har haft samlag med barnets moder under

LU 1985/86:28

barnets konceptionstid och det med hänsyn till samtliga omständigheter är
sannolikt att barnet avlats av honom.

2 kap. FB innehåller vissa bestämmelser om socialnämnds medverkan vid
fastställande av faderskap. Bl. a. föreskrivs att, om inte någon viss man enligt
1 kap. 1 § FB anses som barnets far, det åligger socialnämnden att försöka
utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs. Om
socialnämnden efter sin utredning anser sig kunna bedöma faderskapsfrågan
med tillräcklig säkerhet, skall nämnden bereda den presumtive fadern
tillfälle att erkänna faderskapet.

Det är viktigt att socialnämnden gör den utredning i ett ärende som är
erforderlig för att konstatera att verkligen rätt man skriver på erkännandet.
Socialnämnden har nämligen en allmän skyldighet att se till att verkligen den
rätte mannen och ingen annan åtar sig faderskapet. Samtidigt är det med
hänsyn till parternas rätt till integritet viktigt att en faderskapsutredning inte
görs mer omfattande än vad som oundgängligen erfordras för att nämnden
med tillräcklig grad av säkerhet skall kunna fastställa att mannen är barnets
far. Om den som kan vara far begär en blodundersökning eller om anledning
finns till antagande att modern haft samlag med mer än en man under den tid
barnet kan vara avlat bör enligt 2 kap. 2 § FB socialnämnden verka för att
blodundersökning äger rum beträffande modern, barnet och den presumtive
fadern. Vid socialnämnden skall föras protokoll över vad som förekommer
vid utredningen av betydelse för faderskapsfrågan. Nämndens utredning bör
bedrivas skyndsamt. Utredningen skall enligt 2 kap. 8 § FB vara slutförd
inom ett år från barnets födelse om inte särskilda skäl föranleder annat.
Nämnden får lägga ned en påbörjad utredning, bl. a. om det visar sig omöjligt
att få fram erforderliga upplysningar för bedömning av faderskapsfrågan och
om det beträffande barn som fötts utom äktenskapet framstår som utsiktslöst
att få faderskapet fastställt av domstol.

Bestämmelser om blodundersökning finns i lagen (1958:642) om blodundersökning
m. m. vid utredning av faderskap. I mål om fastställande av
faderskap kan domstol på yrkande av någon av parterna eller när det annars
behövs förordna om blodundersökning eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper som kan ske utan nämnvärt men. Förordnande om
undersökning kan avse modern och barnet samt man mot vilken talan förs.
Finns det anledning att anta att någon annan man har haft samlag med
modern under den tid då barnet kan vara avlat, får förordnandet avse också
denne.

Domstol kan också förordna om blodundersökning sedan ett faderskap
fastställts genom dom eller erkännande. En förutsättning för att ett sådant
förordnande skall få meddelas är att det efter fastställandet av faderskapet
framkommit sådana omständigheter som ger anledning till antagande att
någon annan man än den som fastställts vara far har haft samlag med modern
under konceptionstiden. Förordnandet om undersökning kan avse den som
har fastställts vara far, modern, barnet och den andre mannen.

Domstolen kan vid vite ålägga den som skall undergå blodundersökning
att visa att sådant blodprov som behövs för blodundersökning tagits på
honom eller henne. Iakttas inte vitesföreläggandet kan domstolen i stället
förordna om biträde av polismyndighet för att undersökningen skall komma
till stånd.

1* Riksdagen 1985/86. 8sami. Nr28

LU 1985/86:28

Det bör observeras att de nu redovisade reglerna om blodundersökning
endast gäller förordnanden av domstol. Socialnämnd har ingen möjlighet att
vid sin undersökning tvinga parterna till blodundersökning. Vägrar någon av
de aktuella männen att medverka till att frivilligt genomgå en sådan
undersökning måste ärendet således överlämnas till domstol.

Enligt 1 § lagen om blodundersökning kan, som ovan redovisats, rätten
förutom blodundersökning förordna om annan undersökning rörande ärftliga
egenskaper. Sådana undersökningar var tidigare nästan uteslutande s. k.
antropologiska undersökningar. Dessa undersökningar utfördes vid paternitetsavdelningen
vid Stockholms rättsläkarstation. Numera har den verksamheten
upphört. I stället kan rättskemiska laboratoriet i Linköping bistå med
s. k. utvidgad rättsgenetisk undersökning. Med rättsgenetisk undersökning
avses en blodundersökning där analysen görs bl. a. på de vita blodkropparna
och där man fastställer individens genetiska konstitution, dvs. hans arvsanlag.
För rätten att förordna om utvidgad rättsgenetisk undersökning gäller
samma regler som vid blodundersökning (basundersökning).

Barnet står från födseln under vårdnad av båda föräldrarna om dessa är
gifta med varandra och i annat fall av modern ensam. Om det döms till
äktenskapsskillnad mellan föräldrarna fortsätter barnet att stå under båda
föräldrarnas vårdnad om inte den gemensamma vårdnaden upplöses.

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräldrarna
ha gemensam vårdnad kan de numera få vårdnaden registrerad genom en
enkel anmälan till pastorsämbetet under förutsättning att såväl föräldrarna
som barnet är svenska medborgare. En ytterligare förutsättning är att
förordnande om vårdnaden inte meddelats tidigare, t. ex. att en gemensam
vårdnad upplösts. Brister det i någon av dessa förutsättningar måste
föräldrarna ansöka hos domstol om att få gemensam vårdnad. Deras ansökan
skall bifallas om domstolen inte finner att gemensam vårdnad är uppenbart
oförenlig med barnets bästa.

Motionsmotiveringar
Motion L237

Motionären framhåller att det förhållandet, att samtycke till adoption inte
erfordras av en förälder som inte har del i vårdnaden av barnet, kan leda till
att föräldern berövas sin umgängesrätt till barnet. Motionären hänvisar
vidare till att som skäl för att inte i lagen kräva båda föräldrarnas samtycke
har angivits bl. a. att den som inte är vårdnadshavare kan ha så ringa beröring
med barnet, att han inte kan bedöma lämpligheten av adoptionen. Enligt
motionären tyder dessa skäl på att lämpligheten av adoption skall prövas i
första hand med utgångspunkt från praktiska förhållanden. Om en far
förlorar sin umgängesrätt leder detta emellertid ofta till att fadern och barnet
mister alla möjligheter till djupare känslomässiga kontakter. Frågan om krav
på samtycke vid adoption bör därför utredas.

LU 1985/86:28

Motion L266

LU 1985/86:28

Motiveringen till motionsyrkandet återfinns i motion A604. I sistnämnda
motion, som behandlar olika frågor om jämställdhet, anförs bl. a. (s. 19) att
det är nödvändigt att männen får chansen att ta ansvar för sina barn. Det kan
enligt motionärerna inte uteslutas att det finns ett samband mellan diskriminering
av ogifta fäder och de alltför låga engagemang dessa män visar i
handling för sina barn. Den ogifta pappan måste anmäla sig som vårdnadshavare
till sitt eget barn medan den ogifta mammans vårdnadskap erkänns
automatiskt. I motionen hänvisas vidare till ett i massmedia uppmärksammat
fall där en ogift moder har uppmanats stämma fadern till sitt barn för att han
inte vill fylla i en integritetskränkande blankett om faderskapet. Detta har
ansetts nödvändigt trots att såväl modern som fadern varit helt överens om
faderskapet. Motionärerna anser att det är väsentligt att stärka den ogifta
faderns ansvar, skyldigheter och rättigheter gentemot sina barn. Förslag
härom bör föreläggas riksdagen.

Motion L274

I motionen framhålls att det i faderskapstvister många gånger är besvärligt att
få berörda parter att genomgå utvidgad rättsgenetisk undersökning (i princip
ett blodprov). Socialnämnd och domstol är enligt motionären tveksamma på
grund av integritetsskäl. Motionären anser dock barnets rätt till en far
viktigare än integritetsskäl. Riksdagen bör därför enligt motionärens mening
uttala att det är rimligt med en utvidgad rättsgenetisk undersökning, när
inblandad part så begär, för att skapa större säkerhet vid faderskapsmål.

Motion L275

I motionen framhålls att förfarandet när faderskap skall fastställas för barn
vars föräldrar inte är gifta med varandra är en byråkratisk och integritetskränkande
procedur. Det är enligt motionären sålunda inte tillräckligt att
föräldrarna var för sig undertecknar ett dokument som intygar att fadern
verkligen är far till barnet. Det bevittnade och undertecknade dokumentet
skall sedan behandlas av kommunens socialnämnd, som fattar beslut om
huruvida fadern är far eller ej. Dessutom måste föräldrarna svara på intima
frågor vid ett samtal med socialsekreteraren, frågor som av många föräldrar
uppfattas som kränkande.

Motionären påpekar att denna procedur inte kan slutföras innan barnet är
fött, eftersom barnets personnummer måste inkluderas i det beslut som
socialnämnden fattar. Ofta kan det formella fastställandet av faderskapet
därför dröja upp till flera månader efter barnets födelse, vilket för barnets del
kan vara ödesdigert. Om något skulle hända modern så att hon blir
oförmögen att ta hand om barnet, kan fadern inte överta vårdnaden. Som
exempel nämner motionären ett fall där en moder blivit sjuk och under flera
månader varit tvungen att stanna kvar på sjukhuset. I det fallet vägrades
fadern ta hem barnet. I stället överläts vårdnaden om barnet till mormodern
under barnets första tid på jorden.

Motionären anser att, om båda föräldrarna är överens om att de är
föräldrar till det väntade barnet, det borde räcka fullt ut med ett undertecknat
och bevittnat dokument där de förklarar sig vara föräldrar. Inga politiker
i socialnämnd bör i sådant fall uppdras att fatta beslut om faderskapserkännandet.
Ett sådant förfarande är enligt motionären en överflödig rutin, som
bör förekomma endast i det fall då faderskapet är ifrågasatt eller okänt.
Endast i sådana fall bör socialnämnden vara ålagd att med säkerhet fastställa
faderskapet. Enligt motionärens mening måste ”en far kunna bli far i samma
ögonblick som modern blir mor”.

Motionären anför avslutningsvis att den nuvarande ordningen att i alla fall
då barnets föräldrar ej är gifta med varandra antingen dra fadern inför rätta
eller förmå honom att ”erkänna” faderskapet är en kvarleva från den tid då
de barn som föddes utom äktenskapet antingen var resultat av olyckshändelser,
där fadern förutsattes vilja smita, eller resultat av våldtäkter. Den
nuvarande ordningen är, framhåller motionären, kränkande för den stora
grupp fäder som inte är gifta med barnets mor, lika väl som den innebär en
brist på säkerhet för barnet.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med att utskottet år 1976 hade att ta ställning till de nu gällande
reglerna om fastställande av faderskap (prop. 1975/76:170) behandlade
utskottet (LU 1975/76:33 s. 77-78) även frågan om hur ingående barnavårdsnämndens
(numera socialnämndens) utredning skall vara, när modern
och den uppgivne fadern lever samman i en stadigvarande förbindelse. Efter
en redogörelse för socialstyrelsens anvisningar i frågan uttalade utskottet
följande.

Utskottet vill peka på att det självklart är viktigt att nämnden har tillräckligt
underlag för sin bedömning av faderskapsfrågan, eftersom ett felaktigt
erkännande senare kan få olyckliga konsekvenser för parterna. I sammanboendefallen
bör utredningen emellertid kunna göras mycket enkel och i många
fall torde den kunna inskränka sig till ett konstaterande av att modern och
den uppgivna fadern levt samman under konceptionstiden. Uppenbart har
det förekommit att faderskapsutredningar i sammanboendefallen handhafts
på sådant sätt att parterna känt sig kränkta av de frågor som ställts till dem.
Utskottet vill därför stryka under vad departementschefen anför om att det
får förutsättas att utredningen görs med den respekt för de inblandades
integritet som ämnet kräver. Utskottet utgår från att detta uttalande kommer
att beaktas i socialstyrelsens vidare anvisningar för barnavårdsnämnds
förfarande i nu angivna fall.

Utredningsarbete

Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt tillkallades år 1977 för att utreda
frågan om en förstärkning av barns rättsliga ställning. I tilläggsdirektiv den 6
maj 1982 (dir. 1982:25) har utredningen fått i uppdrag att utreda även vissa
frågor om adoption. Bl. a. bör utredningen överväga om man kan avskaffa
den nuvarande regeln om att den som är under 16 år får adopteras utan eget
samtycke, om det kan antas skada honom eller henne att bli tillfrågad. En

LU 1985/86:28

annan fråga som enligt direktiven bör utredas är om socialnämnden bör ha
möjlighet att ge ekonomiskt stöd till fosterföräldrar även efter det att de har
adopterat ett fosterbarn. Ytterligare en fråga gäller sådana adoptioner av
utländska barn som av olika skäl inte fullföljs. Slutligen bör utredningen
diskutera om det, bl. a. från systematisk synpunkt, finns anledning att i ett
större sammanhang se över adoptionsbestämmelserna i 4 kap. föräldrabalken,
däribland frågan huruvida de åldersgränser som nu gäller är lämpliga.

Enligt direktiven bör utredningen vidare vara oförhindrad att ta upp också
andra frågor om adoption.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet fyra motioner vari tas upp frågor om
samtycke vid adoption och om fastställande av faderskap m. m.

Samtycke vid adoption

Enligt 4 kap. föräldrabalken (FB) fordras för adoption tillstånd av domstol.
Rätt att adoptera ett barn har enligt huvudregeln endast den som har fyllt 25
år. Har barnet fyllt 12 år fordras i princip samtycke av barnet. Är barnet
under 18 år krävs dessutom föräldrarnas samtycke. Om en förälder är utan
del i vårdnaden behövs dock inte något samtycke till adoptionen från den
föräldern.

Domstolen skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum.
Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet. Har barnet
inte fyllt 18 år skall yttrande inhämtas från socialnämnden i den kommun där
sökanden är kyrkobokförd och från socialnämnden i den kommun där den
som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd. Vid sin lämplighetsprövning
måste domstolen bl. a. ta hänsyn till vad en förälder som inte har vårdnaden
om barnet har för mening i saken. En förälder vars samtycke till adoptionen
ej erfordras skall därför höras i ärendet om det kan ske. Domstolens beslut i
adoptionsfrågan kan överklagas av sökanden eller av den som skall höras i
ärendet.

Adoptionen innebär att barnet i fortsättningen skall anses som adoptivföräldrarnas
barn. De rättsliga banden med de biologiska föräldrarna avskärs
helt.

I motion L237 (s) framhålls att den omständigheten att samtycke till
adoptionen inte fordras av den förälder som är utesluten från vårdnaden av
barnet kan leda till att föräldern mot sitt bestridande berövas sin umgängesrätt
med barnet. Detta förhållande kan i sin tur få till följd att fadern och
barnet mister alla möjligheter till djupare känslomässiga kontakter. Med
stöd av det anförda yrkar motionären att utredningen om barnens rätt skall
genom tilläggsdirektiv få i uppdrag att utreda frågan om samtycke till
adoption.

Utskottet vill för sin del peka på att tillstånd till adoption får ges endast om
adoptionen är till fördel för barnet. I förarbetena har strukits under att det
också måste föreligga en särskild anledning till adoptionen med hänsyn till
det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet. Även barnets

LU 1985/86:28

förhållande till de biologiska föräldrarna är av betydelse för frågan om
adoption kan medges. Innan domstolen kan avgöra adoptionsärendet är det
mot bakgrund av det anförda nödvändigt att såväl barnets som adoptantens
förhållanden undersöks. En sådan utredning sker genom socialnämndens
försorg. Socialnämndens yttrande blir givetvis av stor betydelse för domstolens
prövning. Som framgår av redogörelsen ovan för gällande rätt skall
vidare, om inte båda föräldrarna har vårdnaden om barnet, den förälder som
inte har del i vårdnaden höras i ärendet. Med hänsyn till den betydelse för
barnet som relationen till båda föräldrarna har tillmäts inställningen till
adoptionen hos den förälder som inte är vårdnadshavare självfallet stor
betydelse vid prövningen av adoptionens lämplighet. I rättspraxis har i flera
fall tillstånd till adoption vägrats under åberopande av att barnets fader inte
borde förlora rätten till umgänge med barnet. I sådana fall där adoption
medgetts mot faderns bestridande har som regel denne inte haft något
fungerande umgänge eller några andra kontakter med barnet.

Det förhållandet att den umgängesberättigade föräldern skall höras i
adoptionsärendet torde enligt utskottets mening som regel utgöra en garanti
för att en förälder inte genom ett tillstånd till adoption berövas sin
umgängesrätt om den har ett reellt innehåll. Enligt utskottets mening kan
emellertid inte bortses från att det kan förekomma fall där en förälders
bristande umgänge med barnet har sin grund i åtgärder från vårdnadshavarens
sida och där det således inte är uteslutet att relationerna mellan barnet
och föräldern något längre fram i tiden skulle kunna förbättras och fungera
på ett för barn och förälder bra sätt. I sådana fall skulle ett krav på samtycke
av den umgängesberättigade föräldern till adoption kunna förhindra en
adoption som annars kanske skulle komma till stånd. Enligt utskottets
mening finns därför skäl att närmare utreda frågan om ett krav på samtycke
bör införas i lagstiftningen. Utskottet vill i sammanhanget också hänvisa till
att riksdagen för kort tid sedan uttalat sig för att frågan om samtycke från
förälder, som inte har vårdnaden, till namnbyte för barnet borde bli föremål
för översyn (LU 1985/86:19).

Utredningen om barnens rätt har fått i uppdrag att utreda vissa närmare
angivna frågor om adoption. Enligt direktiven är utredningen oförhindrad
att ta upp också andra frågor som rör adoption. Några tilläggsdirektiv till
utredningen, som motionären yrkar, är därför inte nödvändiga. Enligt
utskottets mening bör i stället motion L237 jämte utskottets betänkande i
denna del överlämnas till utredningen för att tas i beaktande under
utredningens arbete.

Fastställande av faderskap m. m.

Om vid ett barns födelse modern är gift skall enligt FB mannen i äktenskapet
anses som barnets far. Denna presumtion av faderskapet kan brytas av
domstol eller upphävas genom att en annan man skriftligen erkänner
faderskapet. För att erkännandet skall få rättslig verkan krävs att det
godkänts av både modern, mannen i äktenskapet samt socialnämnden.

Är modern vid barnets födelse ogift skall faderskapet fastställas genom
erkännande eller dom. Erkännandet, som är en formbunden rättshandling,

LU 1985/86:28

skall vara skriftligt och bevittnat av två personer. Vidare skall erkännandet
godkännas av modern och av socialnämnden. Det åligger socialnämnden att
utreda vem som är far till ett barn vars moder är ogift och att tillse att
faderskapet fastställs. Om socialnämnden efter sin utredning anser sig kunna
bedöma faderskapsfrågan med tillräcklig säkerhet skall nämnden bereda den
presumtive fadern tillfälle att erkänna faderskapet. Om ett erkännande inte
kan erhållas får faderskapsfrågan föras till domstol. Domstolen kan förklara
mannen vara far till barnet om det är utrett att han har haft samlag med
barnets moder under tid då barnet kan vara avlat (konceptionstiden) och det
med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet avlats av
honom.

Motionärerna i motion L266 (fp) anför att det är nödvändigt att männen
får möjlighet att ta fullt ansvar för sina barn. Enligt motionärerna är den
ogifta fadern i vissa hänseenden diskriminerad. Sålunda måste han för att
rättsligen bli far fylla i en integritetskränkande blankett om faderskapet.
Vidare måste han göra anmälan för att bli vårdnadshavare till sitt eget barn
medan den ogifta moderns vårdnadskap erkänns automatiskt. Mot bakgrund
av det anförda yrkar motionärerna att förslag skall föreläggas riksdagen som
väsentligt stärker den ogifta faderns ansvar, skyldigheter och rättigheter
gentemot sina barn.

Även i motion L275 (fp) tas upp frågor om fastställande av faderskap.
Motionären menar att den nuvarande ordningen är byråkratisk och integritetskränkande.
Bl. a. måste föräldrarna svara på intima frågor som många
föräldrar upplever som kränkande. Enligt motionären kan det vidare dröja
flera månader efter barnets födelse innan faderskapet formellt fastställs.
Detta beror bl. a. på att barnets personnummer måste intas i socialnämndens
beslut. Ett sådant dröjsmål kan bli ödesdigert om något skulle hända modern
som gör att hon inte kan ta hand om barnet.

Motionären anser att - om bägge föräldrarna är övertygade om att de är
föräldrar till det väntade barnet - det borde vara tillräckligt med ett
undertecknat och bevittnat dokument i vilket de förklarar sig vara det
väntade barnets föräldrar. Enligt motionären bör inte politikerna i socialnämnden
ha i uppdrag att besluta om faderskapet. En sådan ordning bör
förekomma endast då faderskapet är ifrågasatt eller fadern är okänd.
Motionären anser att ”en far måste kunna bli far i samma ögonblick som

LU 1985/86:28

modern blir mor”. Den nuvarande ordningen att en far skall ”erkänna
faderskapet” eller annars dras inför rätta är, menar motionären, en kvarleva
från en tid då barn som föddes utom äktenskapet antingen var resultat av
olyckshändelse eller våldtäkt. Motionären yrkar att vad som i motionen
anförts om fastställande av faderskap genom faderskapsförklaring ges
regeringen till känna.

Utskottet vill i detta avsnitt till en början stryka under att reglerna om
fastställande av faderskap och om vårdnad av barn måste som utgångspunkt
ha värnandet om vad som är barnets bästa. Även om utskottet kan instämma
med motionärerna i motion L266 i att det är viktigt att den ogifte faderns
ansvar och skyldigheter gentemot sina barn stärks får reglerna inte utformas
på sådant sätt att risker kan uppkomma för att barnets rätt på något sätt
eftersätts. Det är sålunda viktigt att det är rätt man som skriver på ett
faderskapserkännande eftersom ett felaktigt faderskapserkännande senare
kan få mycket olyckliga konsekvenser för barnet.

Ärenden om faderskapsfastställelse aktualiseras i dag hos socialnämnden
genom en födelseavi från länsstyrelsen. Som regel tillskrivs därefter modern
och ombeds kontakta den socialsekreterare som handlägger ärendet. Visar
det sig att modern är sammanboende kan ärendet handläggas på enkelt sätt.
Om parterna är överens om att barnet är deras gemensamma barn är det
tillräckligt med deras uppgifter härom. Ett särskilt förenklat protokoll
används för sådana fall. Om det är svårt att ordna ett personligt sammanträffande
kan vederbörliga uppgifter inhämtas per brev eller genom telefonkontakter.
I sistnämnda fall måste dock fadern därefter ges tillfälle att
underteckna erkännandet. Enligt vad som upplystes vid lagutskottets besök
hos socialförvaltningen i Malmö sammanträffar emellertid som regel vederbörande
handläggare med parterna. Man har den uppfattningen att ett
sådant personligt sammanträffande är av stort värde. Föräldrarna har ju att
ta ställning till inte enbart faderskapet utan även till frågorna om gemensam
vårdnad och om vilket efternamn barnet skall ha. Motsvarande rutiner
tillämpas som regel också hos andra socialnämnder.

Med anledning av vad motionärerna anför om integritetskränkande,
intima frågor erinrar utskottet om vad utskottet uttalade i samband med
antagandet av vissa ändringar i faderskapsreglerna år 1976. Som framgår av
redogörelsen ovan (s. 6) pekade utskottet i sitt betänkande LU 1975/76:33 på
att i sammanboendefallen utredningen borde kunna göras mycket enkel och
att den i många fall torde kunna inskränka sig till ett konstaterande av att
modern och den uppgivne fadern levt samman under konceptionstiden.
Utskottet konstaterade vidare att det uppenbart hade förekommit att
faderskapsutredningar i sammanboendefallen handhafts på sådant sätt att
parterna känt sig kränkta av de frågor som ställts till dem. Utskottet strök
därför under att utredningen måste göras med den respekt för de inblandades
integritet som ämnet krävde. Utskottet utgick från att detta uttalande skulle
komma att beaktas i socialstyrelsens vidare anvisningar och vid tillämpningen
i de enskilda fallen. Socialförvaltningen i Malmö har vid utskottets besök
framhållit att respekten för parternas integritet iakttas i görligaste mån och
att några intima frågor inte ställs i sammanboendefallen.

Något hinder mot att påbörja en faderskapsutredning redan innan barnet

LU 1985/86:28

är fött finns inte. Det är således inte riktigt som påstås i motion L275 att man
måste avvakta fastställandet av ett personnummer. I själva verket är det inte
sällan förekommande att parterna tar kontakt med socialsekreteraren innan
barnet föds. Utredningen kan då slutföras och parterna kan underteckna
erkännandehandlingen, varefter erkännandet kan godkännas av socialnämnden
så snart aviseringen om barnets födelse kommit till nämnden. Genom
information på bl. a. barnavårdscentralerna kan föräldrarna få kännedom
om denna möjlighet till ett snabbt och enkelt förfarande. Hos socialnämnden
i Malmö tar det som regel endast några få veckor från barnets födelse innan
ett fastställande av faderskapet är klart. Denna tidrymd kan enligt vad som
upplystes ytterligare förkortas om utredningen är klar före barnets födelse
och föräldrarna begär en avisering av födelsen direkt från sjukhuset.

Med anledning av vad som anförs i motion L275 om politikernas
deltagande i besluten vill utskottet framhålla att frågorna om faderskapsfastställande
inte handläggs i själva socialnämnden. Rätten att godkänna faderns
erkännande är delegerad till socialsekreteraren och det är endast ärenden där
faderskapsfrågan är oviss och av komplicerad beskaffenhet som anmäls i
nämnden.

Förfarandet i fråga om bestämmande av gemensam vårdnad är numera
mycket enkelt och smidigt. Som framgår av redogörelsen ovan (s. 9) räcker
det som regel med en gemensam anmälan från föräldrarna till pastorsämbetet
för att få vårdnaden registrerad. En förutsättning för registrering är
självfallet att faderskapet är fastställt.

Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att de nuvarande reglerna i
FB ger ogifta föräldrar och särskilt då de sammanboende möjlighet att få
faderskapet och mannens vårdnad om barnet fastställda på ett enkelt,
smidigt och snabbt sätt. Rutinerna för handläggningen av faderskapsärendena
är också sådana att inga parter skall behöva utsättas för integritetskränkande
frågor. Självfallet går det dock inte att helt utesluta att en socialsekreterare
någon gång ställer en fråga som kan uppfattas som kränkande.
Utskottet vill därför stryka under angelägenheten av att vederbörande
handläggare uppmärksammas på att det är viktigt att man tar hänsyn till
parternas integritet.

Utskottet kan i och för sig förstå att en ogift far till ett barn också vill bli
”rättslig” far i anslutning till barnets födelse. Enligt utskottets mening kan
emellertid ett sådant önskemål tillgodoses - om föräldrarna inte väljer att
ingå äktenskap - endast genom att man inför någon form av faderskapspresumtion
för ogift fader som sammanbor med barnets moder eller ger
socialnämnden en möjlighet att redan innan barnet föds godkänna ett
faderskapserkännande, som därefter skulle kunna upphävas om anledning
till tvekan om faderskapet uppstår vid aviseringen av födelsen. Utskottet har
dock svårt att se hur något av dessa alternativ skulle vara möjligt att
genomföra.

Utskottet vill avslutningsvis tillägga att utskottet har förståelse för att
terminologin ”faderskapserkännande” i dag kan te sig svårförståelig för
många fäder och kan upplevas som kränkande. Utskottet förutsätter att
regeringen i lämpligt sammanhang närmare undersöker om inte någon annan
benämning kan införas för faderns medverkan vid fastställandet av faderska -

LU 1985/86:28

pet. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionerna är
därför inte påkallad.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionerna L266 och L275.

I detta sammanhang behandlar utskottet också en i motion L274 (c) väckt
fråga om s. k. rättsgenetisk undersökning för fastställande av faderskap. I
motionen framhålls att det många gånger är besvärligt att få parterna att
frivilligt genomgå sådan undersökning och att socialnämnder och domstolar
är tveksamma på grund av integritetsskäl. Motionären yrkar att regeringen
ges till känna att det är rimligt med ett förordnande om rättsgenetisk
undersökning, när part begär det, för att skapa större säkerhet i faderskapsmål.

Blodundersökning sker för närvarande i två former, dels s. k. basundersökning,
dels utvidgad rättsgenetisk undersökning. Båda undersökningarna
verkställs på statens rättskemiska laboratorium i Linköping. Med rättsgenetisk
undersökning avses en blodundersökning där analysen görs bl. a. på de
vita blodkropparna och där man fastställer individens genetiska konstitution,
dvs. hans arvsanlag. Den rättsgenetiska undersökningen har som bevismedel
ersatt de tidigare antropologiska undersökningarna av kroppens yttre
utseende, exempelvis fingeravtrycksmönster. Blodundersökningarna ger
mycket sällan vägledning i positiv riktning om sannolikheten för att en man är
far till ett barn. Däremot kan blodundersökningen leda till att faderskap
utesluts eller kan betecknas som mycket osannolikt. Under senare år har det
skett en mycket snabb utveckling på blodanalysens område. Genom den vid
basundersökningen gjorda blodgruppsanalysen kan numera drygt 90 % av
felaktigt utpekade män uteslutas. Vid den utvidgade rättsgenetiska undersökningen
är uteslutningsfrekvensen så hög som 98-99 %.

Blodgruppsbestämning liksom även utvidgad rättsgenetisk undersökning
sker ofta redan under socialnämndens utredning. Den utvidgade undersökningen
används framför allt i sådana fall där minst två män är aktuella och där
basundersökningen inte kunnat utesluta någon av dem. Socialnämnden kan
dock inte ålägga någon att genomgå blodundersökning.

Leder socialnämndens utredning inte till fastställande av faderskapet får
frågan lösas av domstol. Har blodundersökning inte redan verkställts kan
domstolen på yrkande av någon av parterna eller när domstolen annars anser
att det behövs förordna om blodundersökning (såväl basundersökning som
utvidgad rättsgenetisk undersökning) på modern, barnet och på den man mot
vilken talan förs. Finns det anledning anta att någon annan man har haft
samlag med modern under den tid då barnet kan vara avlat, kan även han
åläggas att genomgå blodundersökning.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är viktigt att faderskapet
till ett barn fastställs. Samtidigt är det emellertid också viktigt att felaktigt
utpekade män utesluts från faderskap. Om det t. ex. är flera män aktuella i
ärendet och basundersökningen inte kunnat utesluta två av dem bör därför
en utvidgad rättsgenetisk undersökning komma till stånd. Genom en sådan
undersökning kan med få undantag en felaktigt utpekad man uteslutas. Som
framgår av det ovan anförda kan en utvidgad undersökning ske redan under
socialnämndens utredning. Vid utskottets besök hos socialförvaltningen i
Malmö upplystes att i de fall där socialnämnden under år 1985 medverkat till

LU 1985/86:28

att få till stånd blodundersökning utgjordes en tredjedel av utvidgad
rättsgenetisk undersökning. Socialnämnden har inte vid något tillfälle av
integritetsskäl avstått från att medverka vid en begäran om en sådan
undersökning.

När det gäller handläggning vid tingsrätten gäller samma möjligheter att få
till stånd en utvidgad rättsgenetisk undersökning som en basundersökning.
Någon anledning att befara att tingsrätten på grund av integritetsskäl skulle
avstå från en sådan undersökning, om den anses erforderlig, finns enligt
utskottets mening inte.

Gällande rätt ger således möjlighet att i nödvändig utsträckning föranstalta
om utvidgad rättsgenetisk undersökning. Av vad som framkommit under
utskottets beredning av frågan framgår att undersökningsmetoden också
kommer till användning vid socialnämndernas utredning och tingsrätternas
prövning av faderskapsfrågan. Motionärens önskemål är således redan
tillgodosett. Någon åtgärd från riksdagens sida är följaktligen inte påkallad.
Utskottet avstyrker bifall till motion L274.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande samtycke till adoption

att riksdagen hos regeringen hemställer att motion 1985/86:L237
jämte utskottets yttrande i denna del överlämnas till utredningen om
barnens rätt för att tas i beaktande under utredningens uppdrag,

2. beträffande fastställande av faderskap m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:L266 och 1985/86:L275,

3. beträffande utvidgad rättsgenetisk undersökning
att riksdagen avslår motion 1985/86:L274.

Stockholm den 6 maj 1986

På lagutskottets vägnar

Per-OIof Strindberg

Närvarande: Per-OIof Strindberg (m). Lennart Andersson (s), Owe
Andréasson (s), Stig Gustafsson (s). Ulla Orring (fp), Allan Ekström (m),
Inger Hestvik (s). Bengt Harding Olson (fp), Gunnar Thollander (s). Berit
Löfstedt (s), Ewa Hedkvist Petersen (s), Ewy Möller (m), Ulla Pettersson (s)
och Kersti Johansson (c).

Reservation

Fastställande av faderskap m. m. (mom. 2)

Ulla Orring och Bengt Harding Olson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med "Utskottet
kan" och slutar på s. 12 med "och L275" bort ha följande lydelse:

LU 1985/86:28

Även om reglerna för fastställande av faderskap och rutinerna för
handläggning av sådana ärenden hos socialnämnden således vanligen
fungerar tillfredsställande bör man enligt utskottets mening inte avstå från att
söka ytterligare stärka den ogifte faderns roll. Som framhålls i motion L266
kan det inte uteslutas att det finns ett samband mellan det alltför låga
engagemang som en del av dessa fäder visar för sina barn och den
undanskymda roll som lagstiftningen ger den ogifte fadern jämfört med den
gifte fadern. Ett stärkande av den ogifte faderns ansvar, skyldigheter och
rättigheter borde därför vara till gagn även för barnet.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet det angeläget att reglerna i FB
om fastställande av faderskap och om vårdnad blir föremål för översyn i syfte
att - utan att eftersätta barnets bästa - stärka den ogifte faderns ställning.
Exempelvis bör man pröva möjligheten av att införa faderskapspresumtion
för fader som är sammanboende med barnets moder. Vad utskottet anfört
bör med bifall till motionerna L266 och L275 ges regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa:

2. beträffande fastställande av faderskap m. m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:L266 och 1985/
86:L275 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om en översyn av föräldrabalkens regler om fastställande av faderskap
och om vårdnad i syfte att stärka den ogifte faderns ställning.

LU 1985/86:28

gotab Stockholm 1986 10933