om vissa exekutionsrättsliga frågor (Betänkande 1984/85:LU1 Lagutskottet)

LU 1984/85

Lagutskottets betänkande
1984/85:1

om vissa exekutionsrättsliga frågor
Sammanfattning

I betänkandet behandlas fem motioner om vissa exekutionsrättsliga
frågor, nämligen två om utmätningsfrihet för vårdbidrag (m och vpk), en om
utmätningsfrihet för försäkringsersättning för förlust av kläder och annat
personligt lösöre (m), en om indrivning av småbelopp (m) och en om
avrundning till helt krontal i mål om enskildas fordringar (m).

De fyra förstnämnda motionerna har remissbehandlats. En sammanställning
av remissvaren finns i bilaga till betänkandet.

Utskottet avstyrker motionerna om utmätningsfrihet för vårdbidrag. Mot
ställningstagandet reserverar sig vpk-ledamoten i utskottet. Motionen om
indrivning av småbelopp avstyrks också. När det gäller utmätningsfrihet för
försäkringsersättning hemställer utskottet att riksdagen med anledning av
motionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anför om en
översyn av frågan. Motionen om avrundning till helt krontal tillstyrks av
utskottet.

Motionsyrkandena

I motion 1983184:487 av Allan Ekström (m) yrkas att riksdagen hos
^ regeringen begär förslag till tillägg till 5 kap. 1 § utsökningsbalken av
innebörd att försäkringsersättning bedöms lika som den egendom för vilken
ersättningen trätt i stället.

I motion 1983184:1360 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att regeringen - i
avvaktan på förslag om genomgripande reform av socialförsäkringssystemet
- för riksdagen framlägger förslag som innebär att vårdbidraget skyddas så
att det ej kan tas i mät för exempelvis skatteskuld.

I motion 1983/84:1528 av Margit Gennser (m) yrkas att riksdagen begär att
regeringen lämnar förslag om ändring av utsökningsbalken i enlighet med
vad som anförts i motionen.

I motion 1983/84:1533 av Gullan Lindblad och Margareta Gard (båda m)
yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om ändrade regler vid skatteindrivning,
så att vårdbidragets skattefria merkostnadsdel betraktas som icke
utmätningsbar, om en person häftar i skatteskuld.

I motion 1983/84:2194 av Rune Rydén (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av lagen (1972:180) om avrundning av
vissa fordringar till helt krontal m.m. innebärande att lagen också bör
omfatta enskilda mål vid domstol.

1 Riksdagen 1984185.8 sami. Nr 1

LU 1984/85:1

Utmätningsfrihet för vårdbidrag

Gällande ordning

Enligt 9 kap. 4§ lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) har en
förälder rätt till vårdbidrag för vård av barn som ej fyllt 16 år. En
förutsättning är att barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning
eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård under minst sex
månader. Vid bedömningen av rätt till vårdbidrag skall bl. a. beaktas
merkostnader som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp.
Bidraget utgår alltefter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och
merkostnadernas storlek med hel eller halv förtidspension jämte pensionstillskott,
dvs. f. n. med ca 19 250 eller 38 500 kr. Av vårdbidraget kan en viss
del bestämmas som ersättning för merkostnader och den delen blir då inte
skattepliktig. Beroende på merkostnadernas storlek kan merkostnadsdelen
bestämmas till 17, 34, 50 eller 65 % av basbeloppet (20 300 kr.).

Vårdbidraget inkl. merkostnadsdelen är en pensionsförmån och utfallande
belopp kan liksom andra pensioner tas i anspråk för den försäkrades skulder
genom löneutmätning eller införsel. Däremot är själva rätten till vårdbidrag
och andra pensioner enligt 20 kap. 6§ AFL fredade från utmätning.
Löneutmätning får pågå under högst sex månader medan införsel i princip
inte är tidsbegränsad. Införsel får endast beviljas för förfallna underhållsbidrag
enligt giftermålsbalken och föräldrabalken samt för skatter och
allmänna avgifter, böter och vitén. Både löneutmätning och införsel innebär
såvitt nu är av intresse att en viss del av den utgående förmånen - vare sig det
är fråga om lön, pension eller annat periodiskt utfallande belopp - skall
innehållas av den som betalar ut förmånen och tillställas kronofogdemyndigheten.
Vid såväl löneutmätning som införsel gäller att gäldenären har rätt att
behålla så mycket av utgående belopp som behövs för hans egen och
familjens försörjning (s. k. utmätningsfritt belopp vid löneutmätning och
förbehållsbelopp vid införsel). Förbehållsbeloppet skall bestämmas med
ledning av bestämmelserna om existensminimum i kommunalskattelagen
(1928:370). Närmare föreskrifter om utmätningsfritt belopp och förbehållsbelopp
meddelas av riksskatteverket enligt utsökningsförordningen
(1981:981). I de för år 1984 gällande föreskrifterna från riksskatteverket
(RSFS 1983:69 och 1983:70) har fastställts vissa normalbelopp som skall vara
utgångspunkten vid bestämmandet av det utmätningsfria beloppet resp.
förbehållsbeloppet i det enskilda fallet. Enligt föreskrifterna skall till
normalbeloppen göras tillägg för fördyrade levnadskostnader på grund av
t. ex. sjukdom inom familjen.

Vissa motivuttalanden

I proposition 1975/76:27 framlades förslag till ändring i den dåvarande
införsellagen som innebar att sjukpenning och andra liknande dagersättning -

LU 1984/85:1

ar skulle kunna tas i anspråk också för skatter, allmänna avgifter m. m. I sitt
av riksdagen godkända betänkande i lagstiftningsärendet (LU 1975/76:11)
förordade utskottet att även löneutmätning skulle kunna ske i sjukpenning
och liknande dagersättningar.

Beträffande tillämpningen av de i propositionen och av utskottet föreslagna
utvidgade möjligheterna till exekution i sjukpenning m. m. underströk
utskottet i likhet med departementschefen angelägenheten av att utmätningsmannen
vid bestämmande av förbehållsbeloppet tar hänsyn till de
ökade utgifter som sjukdom eller motsvarande tillstånd ofta för med sig för
den som är berättigad till dagersättningen.

Vid införandet av utsökningsbalken (prop. 1980/81:8, LU 1980/81:23)
erinrade departementschefen om de uttalanden som gjorts vid ändringen i
införsellagen angående hänsynstagande till ökade utgifter vid sjukdom m. m.

Motionsmoti ve ringar

Som skäl för yrkandet i motion 1360 (motiveringen finns i motion
1983/84:1359) anförs att vårdbidraget till skillnad från barnpension kan tas i
mät för föräldrarnas skulder, vilket drabbar barnet. Enligt motionärerna bör
bidragsformer som är så direkt knutna till ett barn som vårdbidraget är vara
fredade från utmätning.

I motion 1533 framhålls att vårdbidraget är en ersättning för vård och
tillsyn av samt för merkostnaden för ett handikappat barn varför det kan
ifrågasättas huruvida bidraget över huvud taget skall vara utmätningsbart.
Enligt motionärerna bör i vart fall den skattefria merkostnadsdelen fredas så
att barnets omedelbara behov tillgodoses.

Remissyttranden

Yttranden över motionerna 1360 och 1533 har inhämtats från riksskatteverket
(RSV), riksförsäkringsverket, statens handikappråd samt Föreningen
Sveriges kronofogdar. RSV tar inte direkt ställning till motionsyrkandena
medan övriga remissinstanser avstyrker motionerna. Samtliga remissinstanser
framhåller att erforderlig hänsyn till merkostnaderna vid vård av
handikappat barn kan tas vid fastställande av det utmätningsfria beloppet
resp. förbehållsbeloppet. Beträffande det närmare innehållet i remissyttrandena
hänvisas till betänkandets bilaga.

Utmätningsfrihet för försäkringsersättning

Gällande ordning

Enligt 5 kap. 1 § UB är viss egendom undantagen från utmätning, gäldenärens
s. k. beneficium. Gäldenärens beneficium omfattar bl. a. kläder och

1* Riksdagen 1984/85.8saml. Nr 1

LU 1984/85:1

annan egendom som tjänar uteslutande till gäldenärens personliga bruk,
möbler, husgeråd och utrustning som är nödvändig för ett hem och dess
skötsel samt arbetsredskap m. m. som behövs för hans försörjning (5 kap. 1 §
1—4). Även pengar, banktillgodohavande och annan fordran ingår i beneficiet
om tillgången skäligen fordras för underhåll åt gäldenären (5 kap. 1 § 7).
Dock gäller beneficiet beträffande pengar m. m. längst till dess gäldenären
får inkomst som täcker behovet och inte längre än en månad om inte
synnerliga skäl föreligger. Enligt 2 § skall beneficiet bestämmas med
hänsynstagande även till vad gäldenärens familj behöver.

Någon bestämmelse om att också pengar eller fordran som trätt i stället för
fredad egendom ingår i beneficiet finns inte. Frågan om försäkringsersättning
kan undantas från utmätning har prövats av bl. a. Svea hovrätt år 1983
(Ö1792/83) och av Göta hovrätt år 1984 (0319/84). Båda fallen avsåg
ersättning för förlust av lösöre för personligt bruk. Båda hovrätterna fann att
hinder ej förelåg mot utmätning. Båda målen har överklagats till högsta
domstolen som helt nyligen meddelat beslut i målen (SÖ 508 och 509/1984). I
de båda besluten anförde högsta domstolen följande:

Enligt 5 kap. 1 § 1-4 utsökningsbalken skall viss egendom undantas från
utmätning med hänsyn till gäldenärens behov. I målet uppkommer frågan om
dessa regler kan tillämpas på försäkringsersättning som avser sådan egendom.
Varken lagtexten eller lagens förarbeten ger emellertid stöd för en
sådan tillämpning, och det bör inte komma i fråga att i rättstillämpningen
utvidga de nämnda undantagsreglerna att omfatta även fordran av detta slag.

Det sagda innebär att fordran på försäkringsersättning för sakskada inte
kan skyddas mot utmätning i vidare mån än som följer av 5 kap. 1 § 7
utsökningsbalken. Enligt denna bestämmelse skall från utmätning undantas
bl. a. pengar, banktillgodohavande och annan fordran, i den mån tiligången
skäligen fordras för underhåll åt gäldenären till dess inkomst som täcker
behovet är att vänta, dock ej utan synnerliga skäl för längre tid än en månad.
Regeln kompletteras av bestämmelserna i 2 §, enligt vilka skälig hänsyn skall
tas till familjens behov och till den underhållsbörda som kan åvila gäldenären.
Bestämmelsen i 5 kap. 1 § 7 överensstämmer med vad som tidigare
gällde enligt 65 § 1 mom. 7 utsökningslagen. Enligt motiven till detta lagrum
kan till underhåll räknas inte bara vad som går åt till mat, hyra, kläder och
annat som behövs för livsuppehället. Det är också möjligt att i skälig
omfattning beakta mera speciella utgiftsbehov. I motiven anförs vidare att
det måste krävas att man har någon garanti för att medlen kommer till avsedd
användning och att det inte bör komma i fråga att undanta medel för någon
längre tids behov, knappast mer än ett kvartal (SOU 1967:54 s. 236 f, NJA II
1968 s. 542).

I fall då gäldenären genom exempelvis stöld eller brand har förlorat
egendom som han behöver för privat bruk eller för sin yrkesverksamhet bör
hans behov av medel för att ersätta den förlorade egendomen kunna beaktas
vid tillämpning av undantagsregeln i 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken. Om
gäldenären inte förfogar över andra medel för att tillgodose detta behov, kan
därför fordran på försäkringsersättning som tillkommer honom med anled -

LU 1984/85:1

ning av förlusten undantas från utmätning i erforderlig omfattning.

När det gäller att bedöma i vilken mån behov av nu berört slag skall
föranleda undantag från utmätning bör övriga bestämmelser om utmätningsfrihet
tjäna till ledning. Detta innebär till en början att det skall vara fråga om
återanskaffande av sådan egendom som skulle ha varit undantagen från
utmätning, om den hade funnits vid utmätningstillfället. Det måste emellertid
också krävas att gäldenären har ett behov av att ganska omgående ersätta
den förlorade egendomen. Huruvida detta är fallet beror bl. a. på den
egendom gäldenären har i behåll. Om denna kan anses skäligen tillgodose
hans behov för den närmaste tiden, finns inte förutsättningar för att med stöd
av 5 kap. 1 § 7 undanta medel för att återanskaffa vad han har förlorat.

Högsta domstolens båda beslut innebar att utmätningarna fastställdes. I
det ena fallet ansågs gäldenären inte sakna medel för erforderliga nyanskaffningar
och i det andra konstaterade domstolen att gäldenären inte saknade
kläder m. m. som han behövde.

Frågan har också prövats av Svea hovrätt år 1984 (Ö 865/84). Hovrätten
uttalade att även om beneficiereglernas ordalydelse anger att endast
egendom av där angivet slag är fredad från utmätning måste det antas att inte
heller en försäkringsersättning får utmätas om den skall utgå till gäldenären
på grund av att han förlorat egendom som varit undantagen från utmätning.
En motsatt ordning skulle enligt hovrätten medföra att gäldenären hindrades
från att ersätta det förlorade och att borgenärerna gynnades genom
försäkringsfallet.

Motionsmotivering

I motion 487 framhålls att om gäldenären får ut försäkringsersättning för
förlust av egendom som ingår i beneficiet blir ersättningen inte fredad från
utmätning enligt ett rättsfall från Svea hovrätt. Enligt motionärens mening
bör dock sådan försäkringsersättning vara fredad. Motionären framhåller att
den ståndpunkt som Svea hovrätt intagit år 1983 leder till att gäldenären inte
har möjlighet att återanskaffa den förlorade egendomen och till att borgenärerna
gynnas eftersom de inte kan tillgodogöra sig egendomen så länge den
finns i behåll eller med andra ord att borgenärerna vinner på att egendomen
stjäls eller brinner upp. Enligt motionären kan man inte dra den slutsatsen av
lagreglerna att lagstiftaren velat undanta försäkringsersättning från beneficiet.
Motionären hänvisar till att vissa uttalanden i den juridiska litteraturen
(Gösta Walin, Materiell konkursrätt s. 92, och Torgny Håstad, Sakrätt
avseende lös egendom s. 124) stöder motionärens uppfattning. Eftersom
Svea hovrätt emellertid bedömt saken annorlunda anser motionären att
frågan bör lösas lagstiftningsvägen.

LU 1984/85:1

Remissyttranden

Yttranden över motion 487 har inhämtats från Svea hovrätt, riksskatteverket,
Sveriges advokatsamfund, Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Finansbolagens förening och Föreningen Sveriges kronofogdar. Riksskatteverket
påpekar att motionsförslaget om det genomförs kan medföra praktiska
problem. Finansbolagens förening har i huvudsak samma inställning och
ställer sig tveksam till en lagändring. Övriga remissinstanser ställer sig
positiva till en lagändring. Det närmare innehållet i remissyttrandena
redovisas i bilaga.

Indrivning av småbelopp

Gällande ordning

Om statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, kommunalskatt och andra
skatter samt allmänna avgifter, böter och vitén inte betalas skall de drivas in
av kronofogdemyndigheten. Bestämmelser om indrivning av restförd skatt
finns i 58-64 §§ uppbördslagen (1953:272) medan bestämmelser om indrivning
av statens fordringar i övrigt på t. ex. allmänna avgifter, böter och vitén
finns i åtskilliga andra författningar. Dessa författningar innehåller ofta
hänvisningar till uppbördslagens regler om indrivning. Indrivning av skatt
m. m. handläggs som allmänt mål hos kronofogdemyndigheterna (lkap.
6§ UB). Skattefordringar får drivas in på grund av restlängd eller liknande
(3 kap. 1, 7 och 24 §§ UB). Restlängd skall upprättas av länsstyrelsen och
senast två månader efter varje uppbördsmånad lämnas till kronofogdemyndigheten.

Förfarandet hos kronofogdemyndigheten i allmänna mål inleds vanligen
med att gäldenären anmanas betala skulden. Efterkoms inte anmaningen
kan införsel eller utmätning i lön eller utmätning av gäldenärens tillgångar
ske. Vid kronofogdemyndigheter som är anslutna till REX-systemet blir
fordringen också regelmässigt föremål för bevakning mot gäldenärens
eventuella rätt till återbetalning av skatt, främst då överskjutande preliminär
skatt.

Enligt 66 § uppbördslagen får avskrivning av skattefordringar ske i vissa
fall. Ett sådant fall är då fordringen inte överstiger 300kr. Avskrivning
beslutas av länsstyrelsen och innebär att indrivningsarbetet avbryts på
obestämd tid. Gäldenärens betalningsskyldighet påverkas emellertid inte av
ett avskrivningsbeslut och i princip finns målet mot gäldenären kvar hos
kronofogdemyndigheten även om det redovisas särskilt. Kronofogdemyndigheten
skall göra en anmälan till länsstyrelsen varje månad beträffande
vilka belopp som bör avskrivas. Sedan beslut fattats av länsstyrelsen skall
handlingarna återställas till kronofogdemyndigheten.

Närmare bestämmelser om indrivning och avskrivning av skatt, allmänna
avgifter m. m. har meddelats av riksskatteverket i oktober 1983 (RSFS

LU 1984/85:1

1983:51). Av föreskrifterna framgår att skattefordran eller fordran på allmän
avgift som understiger 50 kr. får avskrivas utan att någon indrivningsåtgärd
vidtagits under förutsättning att restavgift inte restförts eller att restförd
restavgift understiger 51kr. Skattefordran under 50 kr. skall inte heller tas
med vid kvittning eller utmätning av överskjutande skatt m. m. Bedömningen
av beloppets storlek skall ske med hänsyn till varje fordran vid
restföringstillfället och således inte till bl. a. gäldenärens totala skuld.
Reglerna trädde i kraft den 1 december 1983.

Motionsmotivering

I motion 1528 framhålls att kronofogdemyndigheternas register i allmänna
mål innehåller många obetydliga skuldbelopp understigande 10 kr. Skulderna
kan ha uppkommit genom någon dags försening av inbetalning av skatt
etc. Restavgift debiteras i registren, men inga krav behöver f. ö. framställas.
Dessa restbelopp betungar enligt motionären registren och när sedan
kronofogdarnas register samkörs mot länsstyrelsens register om överskjutande
skatt kommer dessa små restbelopp att sätta i gång en administrativ
process med meddelande till den skattskyldige att skulden avdragits från den
överskjutande skatten. Detta arbete, anser motionären, kostar betydligt mer
än det belopp som statsverket kan tillgodogöra sig.

Utredningsarbete

Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) tillkallades år 1980 för att se
över indrivningslagstiftningen. Utredningen har avlämnat delbetänkandet
(DsFi 1984:4) Indrivning av skatt m. m. vari framläggs förslag till bl. a. nya
regler om bevakning och avskrivning av fordringar under indrivning.

Utredningens förslag, som remissbehandlats, övervägs f. n. inom finansdepartementet.

Remissyttranden

Yttranden över motionen 1528 har inhämtats från riksskatteverket och
Föreningen Sveriges kronofogdar. Riksskatteverket tillstyrker att skattelagstiftningen
ändras så att fordringar på skatt och allmänna avgifter som
understiger visst belopp inte restförs hos kronofogdemyndigheterna. Föreningen
Sveriges kronofogdar anser att riksskatteverkets föreskrifter delvis
tillgodoser motionärens önskemål och ifrågasätter om inte restförda småbelopp
bör avföras ur REX-systemet.

LU 1984/85:1

Avrundning till helt krontal

Gällande regler

Enligt lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal,
m. m. skall, om inte annat är föreskrivet, domstol eller annan myndighet
beträffande fordringar, som kan drivas in i allmänt mål hos kronofogdemyndighet,
bestämma kapital- och räntebelopp till hela krontal. Betalning som
inflyter i allmänt mål avrundas också i princip.

Enligt en ändring i UB som trätt i kraft den 1 januari 1984 är kronofogdemyndigheterna
numera inte skyldiga att betala ut belopp som understiger tio
kr.

Motionsmoti vering

I motion 2194 hänvisas till att reglerna om avrundning till helt krontal
motiverades med att ADB-tekniken inom exekutionsväsendet krävde vissa
förenklingar. Motionären anser att det med hänsyn till penningvärdets fall är
motiverat att lagen utsträcks till att gälla även belopp som drivs in i enskilda
mål, dvs. i huvudsak enskildas fordringar.

Utskottet

I betänkandet behandlas fem motioner om vissa exekutionsrättsliga
frågor, nämligen utmätningsfrihet för vårdbidrag, utmätningsfrihet för
försäkringsersättning, indrivning av småbelopp och avrundning till helt
krontal i mål om enskildas fordringar.

Utmätningsfrihet för vårdbidrag

Enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) har en förälder rätt
till vårdbidrag för vård av barn som ej fyllt 16 år. En förutsättning är att
barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat
handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård under minst sex månader.
Vid bedömningen av rätt till vårdbidrag skall bl. a. beaktas merkostnader
som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp. Bidraget kan
utgå med f. n. maximalt 38 500 kr. Av vårdbidraget kan en viss del
bestämmas som ersättning för merkostnader och den delen (merkostnadsdelen)
blir då inte skattepliktig.

Vårdbidraget inkl. merkostnadsdelen är en pensionsförmån. I likhet med
vad fallet är beträffande andra pensioner kan löneutmätning eller införsel ske
i utfallande belopp. Vid såväl löneutmätning som införsel gäller att gäldenären
skall förbehållas så mycket av utfallande belopp som behövs för hans
egen och familjens försörjning. Närmare föreskrifter om bestämmande av

LU 1984/85:1

förbehållsbelopp vid införsel och utmätningsfritt belopp vid löneutmätning
har meddelats av riksskatteverket.

I motion 1983/84:1360 (vpk) yrkas att regeringen skall förelägga riksdagen
förslag som innebär att vårdbidraget skyddas mot utmätning. I motion
1983/84:1533 (m) yrkas att vårdbidragets skattefria merkostnadsdel skall
fredas mot utmätning.

Remissyttranden över motionerna har inhämtats från riksskatteverket,
riksförsäkringsverket, statens handikappråd och Föreningen Sveriges kronofogdar.
Riksskatteverket tar inte ställning till yrkandet i motion 1360 och
anser att någon lagändring inte är erforderlig med anledning av motion 1533.
Övriga remissinstanser avstyrker bifall till motionerna.

Utskottet erinrar om att vårdbidraget innefattar både kompensation för
inkomstbortfallet då en förälder måste ta hand om sitt barn och ersättning för
merkostnaderna. I likhet med riksförsäkringsverket och handikapprådet
anser utskottet att det saknas skäl för att just vårdbidraget till skillnad från
andra angelägna socialförsäkringsförmåner av liknande karaktär helt skall
undantas från löneutmätning och införsel. Beträffande merkostnadsdelen
kan utskottet däremot i princip dela motionärernas uppfattning att den inte
bör kunna tas i anspråk vid indrivningsåtgärder. Enligt utskottets mening
finns det emellertid flera skäl som talar mot att merkostnadsdelen uttryckligen
fredas från löneutmätning och införsel i enlighet med förslaget i motion
1533. Sålunda finns det andra socialförsäkringsförmåner som innefattar
ersättning för merkostnader och beträffande vilka man på lika goda grunder
kan hävda att de bör undantas. Vidare täcker merkostnadsdelen endast
undantagsvis alla familjens merkostnader. Som riksförsäkringsverket påpekat
kan också i fall när vårdbidrag inte utgår merkostnader uppkomma därför
att ett barn är sjukt eller handikappat. I likhet med samtliga remissinstanser
anser utskottet att problemet bör lösas så att det belopp som skall förbehållas
gäldenären vid löneutmätning och införsel bestäms under hänsynstagande till
merkostnaderna. Som framgår av redogörelsen ovan (s. 2) skall också ett
sådant hänsynstagande ske enligt de föreskrifter som riksskatteverket
utfärdat beträffande förbehållsbelopp och utmätningsfritt belopp. Utskottet
vill understryka vikten av att reglerna tillämpas så att de i praktiken leder till
en godtagbar ordning för gäldenärer med handikappade eller sjuka barn.

På grund av det anförda anser utskottet att motionerna 1360 och 1533 inte
bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utmätningsfrihet för försäkringsersättning

Enligt 5 kap. 1 § utsökningsbalken är viss egendom, gäldenärens s. k.
beneficium, undantagen från utmätning. Beneficiet omfattar bl. a. kläder
och annat för gäldenärens och hans familjs personliga bruk, samt möbler,
husgeråd och annan utrustning som behövs för ett hem och dess skötsel (5
kap. 1 § 1-4). Också pengar och fordringar ingår i beneficiet om tillgången

LU 1984/85:1

skäligen fordras för gäldenärens och hans familjs underhåll (5 kap. 1 § 7).
Pengar och fordringar skyddas dock i princip under längst en månad. Någon
bestämmelse om att också pengar eller fordran som trätt i stället för
beneficieegendom är fredad finns inte.

Som framgår av redogörelsen ovan (s. 4 och 5) har frågan om försäkringsersättning
för förlust av personligt lösöre kan undantas från utmätning
nyligen prövats av högsta domstolen i bl. a. ett från Svea hovrätt överklagat
mål. Hovrätten hade inte funnit hinder mot utmätning föreligga. I beslutet
fann högsta domstolen att reglerna i 5 kap. 1 § 1-4 utsökningsbalken inte
kunde utsträckas till att gälla för försäkringsersättning. I fall då gäldenären
genom exempelvis stöld eller brand förlorat egendom som han behöver för
privat bruk bör emellertid enligt högsta domstolen hans behov av medel för
att ersätta den förlorade egendomen kunna beaktas vid tillämpningen av
undantagsregeln i 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken. Om gäldenären inte
förfogar över andra medel för att tillgodose detta behov, kan därför fordran
på försäkringsersättning som tillkommer honom med anledning av förlusten
undantas från utmätning i erforderlig omfattning. Enligt högsta domstolen är
det dock en förutsättning att gäldenären har ett behov av att ganska
omgående återanskaffa egendom och att denna är av sådan art att den
omfattas av beneficiereglerna. I det överklagande målet befanns gäldenären
inte sakna egendom som han behövde, varför utmätningen fastställdes.

I motion 1983/84:487 (m), som väckts före högsta domstolens beslut,
framhålls att hovrättens ståndpunkt leder till att gäldenären inte har
möjlighet att återanskaffa förlorad egendom och till att borgenärerna gynnas
genom försäkringsfallet. Motionären anser att försäkringsersättning som
avser beneficieegendom uttryckligen bör fredas från utmätning och yrkar att
5 kap. 1 § utsökningsbalken skall ändras.

I likhet med motionären anser utskottet att det finns starka skäl för att
försäkringsersättning för förlust av egendom som ingår i beneficiet bör vara
undantagen från utmätning i de fall ersättningen behövs för att gäldenären
och hans familj skall kunna skaffa ny sådan egendom. En annan ordning kan
nämligen som motionären påpekar medföra att gäldenären blir förhindrad
att ersätta den skyddade egendom som förlorats och att borgenärerna gynnas
genom försäkringsfallet. Det övervägande antalet remissinstanser som yttrat
sig över motionen har också ställt sig positiva till motionärens förslag.
Principen bör således vara att ett försäkringsfall inte skall påverka gäldenärens
och borgenärernas ställning i utmätningshänseende.

Genom det av högsta domstolen nyligen meddelade beslutet tillgodoses
motionärens önskemål i viss utsträckning. Med hänsyn till de uttalanden som
högsta domstolen gjort synes emellertid en tillämpning av undantagsregeln i
5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken inte kunna leda till att gäldenären förbehålls så
mycket av försäkringsersättningen som svarar mot hela hans behov av
nyanskaffning av beneficieegendom. Även i fortsättningen kan det således
inträffa att gäldenären förhindras att i skälig omfattning ersätta det han

LU 1984/85:1

förlorat. Utskottet anser därför att det finns skäl för att man i utsökningsbalken
inför en uttrycklig regel av innebörd att försäkringsersättning för förlust
av beneficieegendom skall undantas från utmätning. Det får ankomma på
regeringen att i lämpligt sammanhang närmare överväga hur en sådan regel
bör utformas och framlägga förslag till erforderlig lagstiftning. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motion 487 bör ges regeringen till känna.

Indrivning av småbelopp

I motion 1983/84:1528 (m) framhålls att kronofogdarnas register i allmänna
mål innehåller många obetydliga skuldbelopp understigande 10 kr.
Sådana småskulder tynger registret och orsakar en administrativ omgång då
registret samkörs med länsstyrelsens uppgifter om överskjutande skatt, en
omgång som inte står i rimlig proportion till skuldbeloppet. Motionären
yrkar att utsökningsbalken skall ändras i enlighet med det anförda.

Utskottet erinrar om att skatter, allmänna avgifter och andra statens
fordringar i princip skall drivas in av kronofogdemyndigheterna oavsett
beloppens storlek. Som framgår av redogörelsen ovan (s. 6 och 7) får
länsstyrelsen emellertid sedan den 1 december 1983 besluta om avskrivning
av skattefordringar m. m. på belopp som understiger 50 kr. utan att någon
indrivningsåtgärd vidtagits. Skattefordringar under 50 kr. skall inte heller tas
med vid kvittning mot eller utmätning av överskjutande skatt. Avskrivning
innebär att indrivningsarbetet avbryts på obestämd tid. Gäldenärens principiella
betalningsskyldighet påverkas emellertid inte.

De regler som sålunda numera gäller beträffande indrivning av småbelopp
i allmänna mål innebär att motionärens önskemål i huvudsak är tillgodosett.
Utskottet vill emellertid i sammanhanget peka på att - även om kronofogdemyndigheterna
inte behöver vidta några åtgärder beträffande fordringar på
småbelopp - fordringarna likväl kvarstår i kronofogdemyndigheternas
register. Både riksskatteverket och Föreningen Sveriges kronofogdar har i
remissyttranden över motionen framhållit att skattefordringar m.m. på
småbelopp inte bör restföras hos kronofogdemyndigheterna. Enligt utskottets
mening skulle en sådan ordning medföra en viss förenkling för
kronofogdemyndigheterna och utskottet förutsätter att regeringen tar upp
frågan till närmare överväganden i lämpligt sammanhang.

På grund av det anförda anser utskottet att motion 1528 inte påkallar
någon åtgärd från riksdagens sida.

Avrundning till helt krontal

Enligt lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal,
m. m. skall om inte annat är föreskrivet domstol eller annan myndighet
beträffande fordringar, som kan drivas in i allmänt mål hos kronofogdemyn -

LU 1984/85:1

dighet, bestämma kapital- och räntebelopp till hela krontal. Betalning som
inflyter i allmänt mål avrundas också i princip.

I motion 1983/84:2194 (m) yrkas att den angivna lagen ändras så att den blir
tillämplig också på fordringar som kan drivas in i enskilda mål hos
kronofogdemyndigheterna, dvs. i huvudsak enskilda personers fordringar.

I likhet med motionären anser utskottet att det inte längre är rationellt att
enskilda fordringar skall fastställas i örestal. Utskottet vill också framhålla att
en lagändring i enlighet med motionärens önskemål knappast kan anses
innebära någon nackdel för de enskilda partema. Enligt utskottets mening
bör därför regeringen i lämpligt sammanhang framlägga förslag till en
utvidgning av tillämpningsområdet för 1972 års lag. Utskottet tillstyrker
således bifall till motion 2194.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utmätningsfrihet för vårdbidrag

att riksdagen avslår motion 1983/84:1360 och motion 1983/84:1533,

2. beträffande utmätningsfrihet för försäkringsersättning

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:487 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en översyn av
spörsmålet,

3. beträffande indrivning av småbelopp

att riksdagen avslår motion 1983/84:1528,

4. beträffande avrundning till helt krontal

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2194 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om framläggande av
förslag till lagändring.

Stockholm den 20 november 1984

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s)1, Mona Saint Cyr (m)1, Arne
Andersson i Gamleby (s)u. Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström (m),
Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson (s)1, Nic Grönvall (m)1, Sigvard
Persson (c), Per Israelsson (vpk), Bengt Silfverstrand (s)2, Inga-Britt
Johansson (s)2*, Kersti Johansson (c), Berit Löfstedt (s)2 och Sten Andersson
i Malmö (m)2*.

1 Ej närvarande vid mom. 1,3, och 4.

2 Ej närvarande vid mom. 2.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

LU 1984/85:1

Reservation

Utmätnings frihet för vårdbidrag (mom. 1)

Per Israelsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse.

Enligt utskottets mening finns det starka skäl som talar för att vårdbidraget
i sin helhet bör fredas från utmätning och införsel. Som framhålls i motion
1360 är vårdbidraget liksom barnpensionen direkt knutet till barnet. Den
senare socialförsäkringsförmånen kan liksom bidragsförskottet inte tas i
anspråk för betalning av föräldrars skulder. Härtill kommer att vårdbidraget
skall ersätta familjens merkostnader på grund av barnets sjukdom eller
handikapp. Ett bortfall av vårdbidraget drabbar alltså barnet. På grund av
det anförda anser utskottet att regeringen i enlighet med önskemålet i motion
1360 snarast bör framlägga förslag till lagstiftning av innebörd att vårdbidraget
skyddas mot exekutiva åtgärder. Ställningstagandet innebär att också
yrkandet i motion 1533 tillgodoses.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande utmätningsfrihet för vårdbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1360 och med anledning
av motion 1983/84:1533 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om framläggande av förslag till
lagstiftning.

LU 1984/85:1

Bilaga

Sammanställning av remissyttranden över motionerna 1983/84:487,
1360, 1528 och 1533

Utmätningsfrihet för vårdbidrag (motionerna 1983/84:1360 och 1533)

Riksskatteverket:

När vårdbidragets merkostnadsdel ingår i den pensionsförmån som kan tas
i anspråk tillförsäkras gäldenären [således] kompensation för nödvändiga
merutgifter genom ett högre förbehållsbelopp. Motsvarande gäller vid
verkställighet i t. ex. gäldenärens sjukpenning (jfr proposition 1980/81:8
s. 735 n).

Det bör påpekas att om en gäldenär i visst fall skulle anse att utmätningsfritt
belopp resp. förbehållsbelopp är för lågt kan kronofogdemyndigheten
ändra sitt beslut (7 kap. 10 § resp. 15 kap. 12 § UB). Därtill finns möjligheten
att besvära sig över myndighetens beslut och få frågan prövad av överrätt.

Med hänsyn till det rättsläge som föreligger är enligt RSV:s mening en
specialreglering som undantar endast vårdbidragets merkostnadsdel från
verkställighet inte erforderlig. Skall gäldenär däremot ges det skydd som
Lars Werner m. fl. föreslår är det nödvändigt med en författningsändring
som utesluter denna pensionsförmån från löneexekutiv verkställighet.

Riksförsäkringsverket:

Vid bestämmande av vårdbidragets merkostnadsdel gör försäkringskassan
en individuell prövning. Beroende på merkostnadernas storlek fastställs
denna del till 17, 34, 50 resp. 65 % av basbeloppet. Kostnaderna skall uppgå
till lägst det belopp resp. nivå innebär. Vissa merkostnader täcks således inte
av den skattefria delen.

Även om vårdbidraget är en angelägen socialförsäkringsförmån finner
verket det inte motiverat att till skillnad från andra sådana förmåner generellt
undanta vårdbidraget från utmätning.

Merkostnadsdelens ställning vid ev. utmätning i vårdbidraget berördes
inte i de förarbeten som föregick lagändringen [om merkostnadsdelen]. Det
framhölls emellertid i prop. 1981/82:216 (s. 13) att vårdbidraget även efter
den föreslagna reformen var en sammanhållen förmån. Eftersom således
även den skattefria delen är en pensionsförmån krävs reglering i lag om
denna del skall undantagas från utmätning.

I lagen om allmänna barnbidrag och lagen om bidragsförskott har särskilt
angivits att barnbidrag och bidragsförskott inte är utmätningsbara. Merkostnadsdelen
av vårdbidraget är liksom nämnda förmåner direkt avsedd för
barnets behov. Verket kan ur denna synpunkt instämma i den uppfattning
som framförts i motion 1983/84:1533. Verket ställer sig dock tveksamt till en
specialreglering som avser endast en pensionsförmån. Även andra speciella

LU 1984/85:1

pensionsförmåner kan tyckas lika angelägna att genom lagstiftning undantaga
från utmätning, t. ex. handikappersättning och barntillägg. Dessutom kan
merkostnader uppstå på grund av sjukdom eller handikapp även när rätt till
vårdbidrag eller handikappersättning inte föreligger.

Verket ser det givetvis som mycket angeläget att alla sådana merkostnader
beaktas vid en utmätning. En uttömmande reglering i AFL om undantag från
utmätning kan emellertid få avsevärd omfattning. En lämpligare väg att
skydda merkostnader från utmätning är enligt verkets mening att kronofogdemyndigheten
med tillämpning av UB:s bestämmelser vid fastställande av
förbehållsbelopp beaktar merkostnaderna. Det bör sedan ankomma på
kronofogden att bedöma om merkostnader på grund av barnets sjukdom
eller handikapp skall täckas genom att viss del av vårdbidraget förbehålls
gäldenären eller om familjens övriga inkomster förslår till att täcka dessa
merkostnader. Detta är också vad beträffar vårdbidragen en bättre och
rättvisare lösning än den i motion 1983/84:1533 föreslagna eftersom den
skattefria delen endast undantagsvis täcker alla merkostnader.

Statens handikappråd:

Statens handikappråd kan inte se någon egentlig anledning som skulle
motivera att vårdbidraget speciellt skulle undantas från utmätning till
skillnad från andra angelägna socialförsäkringsförmåner. Däremot kan man
tycka att merkostnadsdelen av vårdbidraget som direkt är avsedd för barnets
behov borde vara utmätningsskyddat, vilket framhålls i motion 1533. Men
även här är statens handikappråd skeptisk till en speciallagstiftning, eftersom
det finns andra pensionsförmåner som kan bedömas vara lika viktiga att
undanta från utmätning. Vi tror att ett ökat antal specialregleringar föder nya
specialregleringar osv. Detta medför troligtvis mer byråkratiskt krångel och
så småningom kanske de ursprungliga intentionerna ändå helt mist sin
betydelse.

Statens handikappråd menar att viktigast i sammanhanget är barnets
behov. Därför bör alla merkostnader noga gås igenom vid en utmätning. Om
kronofogdemyndigheten särskilt beaktar dessa merkostnader vid fastställandet
av förbehållsbeloppet bör det vara möjligt att klara denna del av
vårdbidraget som är avsedd direkt för barnets behov ifrån utmätning.
Kronofogden bör således kunna avgöra om merkostnaderna skall klaras
genom att en viss del av vårdbidraget förbehålls eller täcks in på annat sätt. Vi
tror att en dylik lösning är enklare och bättre än den som föreslås i motion
1533.

Föreningen Sveriges kronofogdar:

Föreningen finner att den som vårdar annans handikappade barn och för
detta uppbär vårdbidrag utför en sådan arbetsinsats, för vilken införsel eller
löneutmätning får äga rum. Något bärande skäl för att undanta denna form

LU 1984/85:1

av arbetsinkomster från löneexekution finner föreningen ej föreligga.
Emellertid är föreningen medveten om att det är förenat med extra
kostnader för att ta hand om ett handikappat barn. För detta erhåller
vårdnadshavaren en särskild skattefri kostnadsersättning. Föreningen förutsätter
att vid bestämmande av förbehållsbelopp/utmätningsfritt belopp skall
vårdnadshavarens ökade försörjningsbörda och särskilda kostnader individuellt
prövas. Vid sådant förhållande finns ej anledning att generellt undanta
någon del av vårdnadsbidraget från införsel eller utmätning.

Utmätningsfrihet för försäkringsersättning

Svea hovrätt:

Hovrätten instämmer i motionärens mening att undantag från utmätning
bör medges av sociala skäl i fall som det angivna. Som motionären anmärkt
ger emellertid ett studium av doktrinen (utöver vad som angivits i motionen,
särskilt vad Walin uttalat i Separationsrätt, 1975, s. 162 ff och i Festskrift för
Ekeberg, 1950, s. 532 ff) visst stöd för antagande att gällande rätt skulle tillåta
surrogation i ett fall som det åsyftade, dvs. när det är utrett att försäkringsersättningen
härrör från egendom som omfattas av beneficiereglerna och
ersättningsbeloppet kan avskiljas. Frågan, som dock måste bedömas som
tveksam, är f. n. föremål för högsta domstolens prövning (mål Ö 1254/83:25).
Rättsläget kan således antas bli klarlagt inom en snar framtid genom ett
avgörande av högsta domstolen. Om innebörden av nu gällande rätt därvid
skulle anses vara att försäkringsersättning inte omfattas av beneficiereglerna,
vill hovrätten tillstyrka att en översyn av reglerna kommer till stånd i det av
motionären angivna syftet. Vid utformningen av nya regler bör övervägas att
införa begränsningar av liknande art som i fråga om skadestånd är uppställda
i 5 kap. 7§ utsökningsbalken.

Riksskatteverket:

Om ersättningen skall bedömas ur beneficiesynpunkt på samma sätt som
den egendom den avser, kan i vissa fall praktiska svårigheter uppstå.

Vid utmätning har förrättningsmannen att bedöma om undantag enl.
Skap. 1§ 1-4 pia UB skall ske. Denna bedömning sker på grundval av
förhållandena i det enskilda fallet. Så skall exempelvis inte möbler generellt
undantas utan enbart ”i den mån egendomen är nödvändig för ett hem och
dess skötsel” (2p.). Denna bedömning kan enbart göras vid ett besök i
gäldenärens bostad. Frågan om t. ex. en TV-apparat eller soffa kan
undanskiftas är m. a. o. beroende av bostadens totala möblering. På samma
sätt förhåller det sig vid utmätning av arbetsredskap. Denna nödvändiga
bedömning synes enligt RSV omöjlig att göra bara med ledning av
försäkringstagarens uppgift till försäkringsbolaget om det gods anspråket
avser.

LU 1984/85:1

Sveriges advokatsamfund tillstyrker motionen på skäl som anförs av
motionären.

Svenska försäkringsbolags riksförbund:

Utan att ta ställning till frågan om 5 kap. 1 § utsökningsbalken ger utrymme
för den tolkning som motionären förespråkar, vill riksförbundet ansluta sig
till hans ställningstagande i sak. Med tanke på beneficiets karaktär av
”livsnödvändigheter”, framstår det som naturligt att ett klart separabelt
surrogat för beneficiet som försäkringsersättning skall kunna undantas från
utmätning. 5 kap. 4§ utsökningsbalken får anses ge visst stöd för denna
tankegång. Där stadgas att gäldenären i vissa fall när egendom ingående i
beneficiet försålts, skall av den behållna köpeskillingen få ut visst skäligt
belopp för att kunna anskaffa vad han behöver i den sålda egendomens ställe.

Riksförbundet vill således tillstyrka att 5:1 UB förses med erforderligt
tillägg av innebörd att försäkringsersättning behandlas på samma sätt som
den egendom för vilken den trätt i stället.

Finansbolagens förening:

Föreningen konstaterar att föreningens medlemsföretag såvitt kunnat
utrönas inte har någon egen erfarenhet av den typ av problem i samband med
utmätning som aktualiserats i motionen, vilket givetvis sammanhänger med
att borgenären normalt inte har någon anledning att lägga sig i hur
kronofogdemyndigheten handlägger de enskilda ärendena. Föreningen vill
dock anlägga vissa allmänna synpunkter i frågan.

Till en början må framhållas att rättsläget när det gäller utmätning av
surrogategendom ”inom beneficiet” ej kan anses helt klart. Detta följer
redan därav att hovrättens avgörande i det aktuella ärendet fattades med
röstsiffrorna 2-2 (ordförandens utslagsröst). I ett ungefär samtidigt härmed
av Svea hovrätt avgjort ärende (ärende Ö1106/83; beslut nr 12:SÖ 70) hade
kronofogden utmätt en gäldenärs rätt till försäkringsersättning för stulna
kassettbandspelare m. m. Gäldenären, som påstod sig ha anställning som
discjockey, invände att utrustningen hade utgjort hans arbetsredskap och att
försäkringsersättningen därför borde fredas från utmätning (jmfr 5 kap. 1 §
3p. utsökningsbalken). Hovrätten fann dock att gäldenären ”icke för sin
försörjning är beroende av den förlorade egendom, som den utmätta
försäkringsersättningen avser” och lämnade därför besvären utan bifall. E
contrario kan möjligen utläsas att hovrätten inte såg några principiella hinder
för att freda ersättningen från utmätning.

De uttalanden i den juridiska doktrinen vartill hänvisas i motionen avser
visserligen inte surrogat för beneficieegendom, men de pekar dock i riktning
mot att surrogatet i allmänhet jämställs med den egendom det ersätter (jmfr
bl. a. 54 § försäkringsavtalslagen). Föreningen vill i detta sammanhang också
peka på att företagsinteckningsutredningen i betänkandet (SOU 1981:76)

LU 1984/85:1

Företagshypotek (s. 78 f) har föreslagit att s. k. surrogatvärden skall ingå i
den egendom vari företagshypotek kan meddelas.

Enligt föreningens uppfattning talar dessa omständigheter samt det
förhållandet att borgenären till följd av att en försäkringsersättning utbetalas
inte bör komma i ett bättre läge än om egendomen finns kvar närmast för att
sådan ersättning ej bör kunna utmätas, i den mån försäkringsbeloppet
verkligen används för att ersätta det förlorade godset och icke till andra
ändamål. Det kan emellertid innebära praktiska problem att konstatera att
så verkligen sker i det enskilda fallet. Med hänsyn härtill och till att fall
sådana som det som beskrivs i motionen torde vara relativt sällsynta känner
föreningen viss tveksamhet inför tanken att det införs en generell regel av den
innebörd som motionären föreslår i utsökningsbalken. Det bör enligt
föreningens mening ligga närmare till hands att rättsbildningen i detta
hänseende överlåts på domstolarna.

Föreningen Sveriges kronofogdar:

Föreningen finner att beneficiereglerna bör omfatta även försäkringsersättning
som avser beneficieegendom. Då kronofogdemyndigheterna numera
ofta genom samverkan med försäkringsbolag erhåller upplysningar om
gäldenärer, som har försäkringsersättning att vänta, är det av vikt att frågan
om beneficium även i dessa fall efter en lagändring prövas ex officio.

Föreningen tillstyrker motionen.

Indrivning av småbelopp

Riksskatteverket:

RSV tillstyrker en lagreglering som innebär att obetald skatt eller allmän
avgift samt restavgift som understiger visst belopp inte restförs hos kronofogdemyndigheterna.

RSV anser dock inte att regleringen skall ske i utsökningsbalken. Det
lägsta belopp som skall lämnas för indrivning bör i stället regleras i
skattelagstiftningen.

Föreningen Sveriges kronofogdar:

Föreningen finner att motionärens förslag om ändring i utsökningsbalken
är till viss del besvarat genom riksskatteverkets anvisningar. Mot att införa
motsvarande bestämmelser i utsökningsbalken har föreningen inget att
invända. Härutöver ifrågasätter föreningen om inte sådana småbelopp, som
över huvud taget inte skall verkställas, också skulle avföras ur REXsystemet.
Detta kan lämpligen ske genom avkortning. Hur stora kostnader
en sådan rutin skulle medföra kan inte med exakthet beräknas. Då
kronofogdemyndigheterna genom REX-systemet tillförs uppgifter om bl. a.

LU 1984/85:1

bilinnehav och försäkringskasseersättningar för alla gäldenärer, så kan å
andra sidan stora besparingar göras genom att sådan information begränsas
till att avse gäldenärer med relevanta skuldbelopp.