om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m (prop. 1981/82:30) (Betänkande 1981/82:FiU1 Finansutskottet)

FiU 1981/82:1

Finansutskottets betänkande
1981/82:1

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1981/82:30)

I proposition 1981/82:30 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.,
har regeringen (ekonomidepartementet)

dels föreslagit riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som förordats i propositionen,

dels framlagt förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder inom försvars-,
social-, kommunikations-, budget-, jordbruks-, handels-, arbetsmarknads-,
bostads- och industridepartementens verksamhetsområden (bilagorna
1-9).

Bilagorna 1-5 och 7-9 har remitterats till berörda fackutskott, bilaga 6
Handelsdepartementet och propositionen i övrigt till finansutskottet.

Utskottet behandlar i detta betänkande de allmänna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken. Bilaga 6 Handelsdepartementet behandlas i betänkande
FiU 1981/82:2.

Med anledning av propositionen har motionerna 1981/82:5, 7-18, 33, 34
och 44—65 väckts. Motionerna 8 yrkande 1, 46 och 57 har remitterats till
finansutskottet och övriga motioner till berörda fackutskott.

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motioner:

1981/82:8 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga
hemställs

1. att riksdagen bifaller vad i motionen anförts om inriktningen av den
ekonomiska politiken,

1981/82:46 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordas i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en översyn av valutapolitikens utformning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om villkoren för kontokreditgivning,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer att förhandlingar snarast tas upp
med kommunförbunden om kompensation för ränteförluster till följd av de
nya rutinerna för utbetalning av kommunalskattemedel,

1 Riksdagen 1981182. 5 sami. Nr 1

FiU 1981/82:1

1981/82:57 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga
hemställs

1. att riksdagen beslutar att avslå de i proposition 1981/82:30 förordade
allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och godkänna de
allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionen.

Propositionen

I propositionen har regeringen efter föredragning av statsrådet Rolf
Wirtén föreslagit riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som förordats i propositionen.

Efter en genomgång av den ekonomiska utvecklingen under senare år och
motiven till fullmäktiges i riksbanken beslut den 14 september 1981 att
devalvera kronan anger ekonomi- och budgetministern följande i fråga om
den ekonomiska politikens inriktning:

Devalveringen innebär att världsmarknadspriserna på varor i internationell
handel höjs med 11 % räknat i svenska kronor. För att devalveringen
skall bli framgångsrik krävs att denna prisökning endast i mycket begränsad
utsträckning får slå igenom i vår inhemska pris- och lönenivå. Det är endast
genom att hålla tillbaka våra inhemska priser och löner som devalveringen
ger den åsyftade sänkningen av de svenska relativpriserna och relativkostnaderna.

Den sålunda förbättrade konkurrenskraften skall möjliggöra en expansion
i den konkurrensutsatta sektorn. Denna expansionsprocess inleds med en
ökad efterfrågan på svenska produkter som vi kommer att kunna avläsa i
ökad export och minskad importpenetration på den svenska marknaden.
Detta leder till en viss lageruttömning, men det ger också ökad produktion
och ett bättre sysselsättningsläge än vi annars skulle haft i den konkurrensutsatta
sektorn. Dessa effekter gör sig märkbara redan under de första
månaderna efter devalveringen.

För att uppgången skall bli bestående krävs emellertid att investeringarna
kommer igång inom industrin. I annat fall kommer uppgången att bromsas på
grund av kapacitetsbrist i den mest expansiva delen av industrin. Man måste
också i ett relativt tidigt skede förvänta sig en lageruppbyggnad. Denna fas
kan vi väntas komma in i under andra halvåret 1982. Uppgången får då också
ytterligare näring av den internationella återhämtning som då förefaller
sannolik.

I detta skede med en samtidig efterfrågeökning från export, investeringar
och lager blir de krav uppgången ställer på den svenska ekonomin
betydande. Det är då av yttersta vikt att efterfrågan från andra delar av
ekonomin hålls tillbaka. I annat fall kan vi närma oss kapacitetstaket för
snabbt med efterfrågeinflation som följd.

Förutom genom ökade investeringar måste också utrymme för uppgången
skapas på kapacitetssidan genom en flexibel arbetsmarknad. I annat fall är
risken stor att inflationsdrivande flaskhalsar uppstår vilka bl. a. leder till
ökad löneglidning.

Under 1983 kommer de angivna kraven ytterligare att skärpas, alltefter -

FiU 1981/82:1

som kapacitetsutnyttjandet i ekonomin ökar. Självfallet är därmed en lugn
avtalsrörelse 1983 en viktig förutsättning för en fortsatt återgång mot
balans.

Under hela uppgångsfasen kommer inflationsfaran och flaskhalsproblemen
att vara ett latent hot mot en återgång till balans. För att devalveringen
skall lyckas krävs att dessa faror så långt som möjligt undanröjs. Den
ekonomiska politiken måste därför utformas så att

- inflation och inflationsförväntningar dämpas,

- kapacitetstillväxten i den konkurrensutsatta sektorn främjas genom en
förbättrad produktionsförmåga,

- efterfrågan från offentlig och privat konsumtion hålls tillbaka.

Under rubriken kamp mot inflationen anges i propositionen att devalveringen
kommer att leda till en engångshöjning av prisnivån med ca 2,5 %.
Reallönerna minskar i motsvarande mån. I syfte att motverka detta och att
förhindra att avtalens prisklausuler utlöses föreslås därför att mervärdeskatten
sänks från den 1 november 1981. Den nya skattesatsen blir 20 % räknat
som påslag på varans pris exkl. skatt att jämföra med 23,46 % f. n. Beräknat
på varans pris inkl. skatt blir skattesatsen 16 2/3 % mot nuvarande 19 %.

Ekonomi- och budgetministern framhåller att löntagarna redan tidigare
har accepterat en betydande nedgång i sin reala standard under avtalsperioden.
I det läge vi nu befinner oss är det därför naturligt att den börda som
devalveringen medför fördelas också på övriga grupper i ekonomin. Det är
detta som åstadkoms genom kombinationen av sänkt mervärdeskatt och
tidigarelagda besparingar. Devalveringen i kombination med övriga åtgärder
som nu föreslås eller planeras inför budgetåret 1982/83 ger alltså en
åtstramande effekt på den inhemska efterfrågan för år 1982 sammantaget.

År 1982 kommer den inhemska efterfrågan enligt propositionens bedömning
att utvecklas mycket svagt. Exkl. lager kommer den att minska med
0,9%. Därtill kommer ett positivt lageromslag som motsvarar 1,3 % av
BNP. Av lageromslaget ligger emellertid en betydande del på olja, varför
resurskravet på den inhemska ekonomin blir mer begränsat än vad siffran
antyder. Sammantaget bör en inhemsk efterfrågeökning strax över noll år
1982 vara väl förenlig med de krav på inhemsk åtstramning som devalveringen
ställer, anför statsrådet.

De föreslagna åtgärderna kompletteras med ett prisstopp till årets slut.
Som stoppriser gäller de priser som rådde den 11 september 1981. När
mervärdeskatten sänks avses stoppriserna att sänkas i motsvarande grad.

Åtgärderna medför enligt propositionens bedömning att avtalsklausulen
inte torde behöva utlösas i år. Totalt räknas med att prisstegringarna under
loppet av 1981 blir inemot 10 %. De priser som ingår i avtalsklausulen och
som bl. a. exkluderar stigande energipriser ökar dock väsentligt långsammare.

I förlängningen av regeringens ekonomiska politik ligger att inte heller
avtalens prisklausul för 1982 skall behöva utlösas. Löneökningen på ca 7 %

FiU 1981/82:1

kan nämligen, kombinerat med en viss ökning av produktiviteten, väntas
medföra att kostnadsökningen per producerad enhet ungefärligen ökar med
5 % år 1982. Den strama inriktning som den ekonomiska politiken ges med
bl. a. en påtaglig uppbromsning av de offentliga utgifterna kommer också att
verka dämpande på inflationstendenserna, framhåller ekonomi- och budgetministern.
I detta sammanhang har växelkurspolitiken en viktig roll att spela.
Riksbanken har möjlighet att ändra riktmärket för valutaindex så att kronan
apprecieras med upp till 4 % för den händelse detta skulle behövas.

I syfte att motverka den budgetförsvagning som följer av den sänkta
mervärdeskatten och devalveringen bör enligt regeringens uppfattning andra
åtgärder vidtas för att stärka statsbudgeten. Därför föreslås att ca 4 miljarder
kronor av de i proposition 1980/81:150 aviserade besparingarna om 12
miljarder kronor tidigareläggs.

I propositionen framhålls att en högre vinstnivå i företagen är en önskvärd
effekt av devalveringen. I syfte att skapa incitament för företagen att utnyttja
det förbättrade vinstläget till ökade investeringar föreslås att 25 % av vinster
över 1 milj. kr. under 1982 betalas in på tillfälliga vinstkonton i riksbanken.

Vidare föreslås eller aviseras åtgärder i propositionen i syfte att förbättra
näringslivets produktionsförmåga. Den av regeringspartierna och socialdemokraterna
träffade överenskommelsen om en inkomstskattereform har
detta syfte.

Åtgärder föreslås för att stimulera utbudet av virke.

Tidsperioden för det nuvarande 10-procentiga investeringsavdraget för
näringslivets byggnadsinvesteringar föreslås förlängd med ett år. Vad gäller
det nuvarande investeringsavdraget för maskiner och inventarier föreslås en
omläggning syftande till att ge de investerande företagen ett snabbare
likviditetstillskott än vad nuvarande system innebär.

Åtgärder föreslås också för att stimulera industrins forsknings- och
utvecklingsverksamhet.

I propositionen föreslås vissa besparingar som skall kunna träda i kraft
redan tidigt under kalenderåret 1982. Förslagen presenteras i bilagor till
propositionen. Den huvudsakliga inriktningen av åtgärderna framgår av
följande sammanfattning.

Inom justitiedepartementets område avses lagrådets yttrande inhämtas över
vissa förändringar av rättshjälpen som medför minskade statsutgifter. Bl. a.
bör avgifterna ses över och möjligheterna att få rättshjälp i vissa fall
begränsas och i andra fall helt tas bort. Vidare bör en skärpning ske i reglerna
om prövning av arvoden till biträden enligt rättshjälpslagen och till offentliga
försvarare. Den årliga besparingen beräknas uppgå till ca 25 milj. kr.

Inom försvarsdepartementets område begränsas det reala planeringsutrymmet
under budgetåret 1981/82 med ytterligare 200 milj. kr.

Inom socialdepartementets område föreslås åtgärder som medför en
besparing om ca 2 150 milj. kr. Av detta belopp avser en mindre del

FiU 1981/82:1

socialförsäkringssektorn utanför statsbudgeten. Som kommer att redovisas i
det följande föreslås ändrade regler för vilka tidsintervaller som skall
tillämpas vid omräkning av basbeloppsanknutna förmåner m. m. Detta
innebär att indexuppräkning i fortsättningen skall göras endast en gång om
året, nämligen i januari månad. Denna förändring som görs i lagen om
allmän försäkring inom socialdepartementets område påverkar en rad
författningar inom andra departements områden. Lagrådets yttrande
kommer att inhämtas. I systemet för kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer
föreslås införande av en undre hyresgräns om 80 kr. för såväl
ensamstående som gifta pensionärer. Inom kort kommer vidare att föreslås
att pensionstillskotten byggs ut samt vissa förbättringar av handikappersättning
m. m. Slutligen föreslås att de statliga bosättningslånen avskaffas den 1
januari 1982.

Inom kommunikationsdepartementets område föreslås regeländringar i
transportstödet för Norrland m. m. Regeringen har vidare beslutat om
ändringar i statens järnvägars rabatter för pensionärer och studerande.
Sammanlagt beräknas besparingarna uppgå till ca 110 milj. kr.

Inom utbildningsdepartementets område uppnås en besparing på studiestödsområdet
till följd av det nya sättet att fastställa basbeloppet. Därutöver
bör vissa anpassningar av regelsystemet genomföras. Lagrådets yttrande
kommer att inhämtas. Besparingen beräknas ge ca 130 milj. kr.

Inom arbetsmarknadsdepartementets område kommer att föreslås besparingar
uppgående till sammanlagt ca 140 milj. kr. Driftbidraget till stiftelsen
Samhällsföretag sänks från 135 % till 129 % av lönekostnaden. Vidare
avskaffas såväl detaljplaneringsbidraget som vissa former av lönebidrag.

Inom bostadsdepartementets område kommer att föreslås ändrade regler
för fastställande av låneunderlag vid ombyggnad av småhus. Regeländringarna
innebär att arbetskostnader får ingå i låneunderlaget endast om
arbetena utförs av annan än lånesökanden. Den möjlighet till räntebidrag för
fastighetslån till garage som nuvarande regler medger kommer att avskaffas.
Vidare föreslås en avveckling av det statskommunala bostadsbidraget till
pensionärer m. fl. Stödet, som utgår som ett utfyllnadsbidrag till KBT, står
numera inte i rimlig proportion till administrationskostnaderna. Besparingen
kan beräknas till 10 milj. kr. för staten varav 7 milj. kr. avser administration.
Den fastighetsekonomiska lönsamheten för energisparåtgärder som vidtas i
kommunala och landstingskommunala byggnader och anläggningar har
bedömts vara hög. Med hänsyn härtill föreslås att det statliga stödet till
sådana åtgärder avskaffas. Slutligen föreslås ändrade regler för de s. k.
tomträttslånen. Sammantaget beräknas besparingarna uppgå till 475 milj.
kr.

Inom industridepartementets område kommer att föreslås att reglerna för
det regionalpolitiska stödet ändras. Lokaliseringslånen begränsas till maximalt
35 % av stödunderlaget samtidigt som möjligheterna att bevilja sådana
lån slopas för bl. a. ändamålen marknadsföring och produktutveckling.
Vidare föreslås att möjligheten att ge lokaliseringslån till rörelsekapital
avskaffas i stödområdena 1-3. Dessutom föreslås att bidrag och lån ej skall
kunna ges för kostnadsfördyringar och tilläggsinvesteringar. Vidare slopas
bidragen till investeringar i maskiner och inventarier i stödområdena 1-3.
Sammantaget beräknas besparingarna uppgå till ca 300 milj. kr.

Den sammanlagda omfattningen av de redovisade besparingarna framgår
av tabell 1.

FiU 1981/82:1

kommunerna ser det ut som om man skulle kunna lyckas med att hålla
ökningen vid omkring 1 %. Även om en kraftig neddragning i ökningstakt
synes ske också för landstingskommunerna tyder dock uppgifterna här på en
volymökning på drygt 1,5 %.

När det gäller skattesatserna görs den bedömningen att ökningarna torde
bli mycket begränsade.

Det är enligt föredraganden angeläget att de landstingskommuner som
uppvisaren alltför hög expansion ytterligare begränsar volymökningen innan
budgetarna för år 1982 fastställs. Vissa ytterligare åtgärder kan behöva vidtas
för att få ned volymökningen om det skulle visa sig att resultaten av de
ansträngningar som görs i det kommunala budgetarbetet blir otillräckliga.

När det gäller de nu aktuella ekonomisk-politiska åtgärderna kan
konstateras att det är meningen att alla samhällssektorer måste beröras av
effekten från devalveringen. För kommunsektorns del finns det anledning att
särskilt uppmärksamma möjligheterna till att ersätta importerade varor med
inhemska varor. Sänkningen av mervärdeskatten leder till betydande
kostnadssänkningar för kommunsektorn. Det är därför i den situation som
nu har uppkommit rimligt att det inte utgår någon kompensation från staten
för de uteblivna ränteintäkter som har uppstått i samband med att
utbetalningsrutinerna för kommunalskattemedel har lagts om fr. o. m. den 1
juli 1981. Det är också nödvändigt med vissa andra besparingar. För
kommunsektorns del innebär de tidigare nämnda förslagen bl. a. att fr. o. m.
den 1 januari 1982 kommer statliga lån inte längre att beviljas till kommuner
och landstingskommuner för energibesparande åtgärder. Vidare kommer
den statliga låneandelen för tomträttslån att sänkas från 95 % till 25 % från
samma datum. Finansieringen av sådana åtgärder får således i fortsättningen
till stor del ske på kreditmarknaden. Detaljplaneringsbidraget som utgår till
kommuner för tidigareläggning av vissa projekteringsarbeten föreslås slopat
fr. o. m. den 1 januari 1982. Den ändring som föreslås i fråga om KBT blir
kostnadsneutral för kommunerna genom en sänkning av statsbidragsprocentsatsen.
De förslag som rör inkomstskatten kommer att beröra kommunsektorn
först fr. o. m. år 1984.

Motionerna

Motion 8 av Gösta Bohman m. fl. (m) har följande huvudsakliga
innehåll.

- En sänkning av inkomstskatten för 1982 som ett led i strävan att
nedbringa marginalskatterna till högst 50 % för den helt dominerande delen
av de heltidsarbetande inkomsttagarna. Förslaget om en sänkning av
mervärdeskatten avvisas i anslutning därtill.

- Regeringens föreslagna besparingsåtgärder för 1982 godtas och därutöver
föreslås ytterligare besparingar. Från årsskiftet föreslås besparingar på
totalt ca 4,3 miljarder kronor. Vidare redovisas hur sparmålet på 12 miljarder

FiU 1981/82:1

Tabell I. Sammanfattning av i proposition 30 redovisade besparingsförslag
Milj. kr.

Besparingar
J ustitiedepartementet	25
Försvarsdepartementet	200
Socialdepartementet	2 150'
Kommunikationsdepartementet	110
Utbildningsdepartementet	130
Arbetsmarknadsdepartementet	140
Bostadsdepartementet	475
Industridepartementet	300
Summa	3 530'

1 Av detta belopp avser en mindre del socialförsäkringssektorn utanför statsbudgeten -

Härutöver föreslås en budgetförstärkning komma till stånd genom att
pensionärernas extra avdrag vid inkomstbeskattning avtrappas snabbare än
enligt gällande regler. Effekten beräknas uppgå till ca 600 milj. kr.

Summan av nu föreslagna besparingar m. m. beräknas i propositionen till
ca 4 miljarder kronor i helårseffekt. Det omedelbara genomslaget kalenderåret
1982 är inte möjligt att mer exakt uppskatta men uppgår till ett lägre
belopp.

För att uppnå det av riksdagen fastställda besparingsmålet om minst 12
miljarder kronor bör således ytterligare besparingar om ca 8 miljarder
kronor genomföras. Avsikten är att i 1982 års budgetproposition föreslå
åtgärder som uppgår till detta belopp.

Utöver de redovisade förslagen till besparingar föreslås vissa ändringar av
inkomstskatten för fysiska personer bl. a. avskaffande av den särskilda
skattereduktionen. Dessa ytterligare ändringar kan beräknas ge en budgetförstärkning
om ca 1 miljard kronor. I motsatt riktning verkar förslagen om
investeringsstimulanser.

I propositionen berörs något effekterna på budgetsaldot av samtliga nu
aktuella förslag. Tidigareläggningen av besparingar, liksom vissa av de
föreslagna åtgärderna avseende inkomstskatten, leder till en successiv
budgetförstärkning. Samtidigt har åtgärderna inom andra områden en
motsatt budgeteffekt. Detta gäller främst sänkningen av mervärdeskatten,
men även andra förändringar som berör budgetens inkomstsida. Det kan inte
heller uteslutas att vissa andra särskilda insatser kan bli aktuella som
försämrar budgetsaldot något. Sammantaget finns det enligt föredraganden
anledning förmoda att budgetunderskottet kommer att bli något större
innevarande och nästa budgetår än vad som tidigare beräknats.

De uppgifter som f. n. föreligger om den budgeterade volymökningen i
kommunsektorn pekar på att det kommer att ske en kraftig begränsning i
volymökningstakt för år 1982 jämfört med tidigare år. När det gäller

FiU 1981/82:1

kronor - utöver vad som krävs för att finansiera sänkta marginalskatter - kan
uppnås budgetåret 1982/83.

- Regeringens förslag till utbudsstimulerande åtgärder godtas. Förslaget
om vinstavsättning till särskilt investeringskonto i riksbanken avvisas. En
sänkning av arbetsgivaravgiften i det inre stödområdet förordas.

- I motionen utvecklas kritiken mot en skattereform innebärande
begränsad indexreglering och inskränkt rätt till underskottsavdrag.

Efter en redovisning av bakgrunden till Sveriges nuvarande ekonomiska
läge och de krav som en politik för återställd balans ställer anger
motionärerna motiveringarna för sina ställningstaganden tili förslagen i
regeringens stabiliseringspaket.

Motionärerna finner det anmärkningsvärt att, på sätt som regeringen
gjort, presentera en devalvering som en konjunkturpolitisk åtgärd. Det är
enligt deras mening betänkligt att statsmakterna återigen går in och
korrigerar resultatet av träffade avtal på arbetsmarknaden och det kan
ifrågasättas om man inte därmed starkt försvårar tillräckligt återhållsamma
avtal för framtiden. Inte desto mindre görs bedömningen att en devalvering,
när andra lösningar avvisats, blev det enda realistiska sättet att tillräckligt
snabbt åstadkomma den kostnadsanpassning som är en förutsättning för
återvunnen ekonomisk balans. Det noteras att uppskrivningen av D-marken
nyligen bidragit till att ytterligare förbättra det svenska konkurrensläget.

Ett centralt inslag i det av regeringen föreslagna stabiliseringspolitiska
paketet är en sänkning av mervärdeskatten från 23,46 till 20 % från den 1
november.

Klokskapen bakom den föreslagna mervärdeskattesänkningen kan enligt
motionärerna ifrågasättas från en rad synpunkter:

- För det första säger beprövad nationalekonomisk erfarenhet att en
devalvering för att bli framgångsrik bör åtföljas av en åtstramning av den
ekonomiska politiken. Risken är uppenbar att den ekonomiska politiken - i
likhet med vad som skedde 1979 efter devalveringarna 1976-1977 - blir alltför
expansiv.

- Det angivna syftet att förhindra en utlösning av avtalets indexklausul får
åtgärden att framstå snarare som ett slags manipulation med index än som en
real åtgärd mot inflationen. Den innebär ju bl. a. att en skatt byts mot en
annan som inte registreras i prisindex. En mer direkt åtgärd hade varit att
t. ex. kombinera prisstoppet med ett lönestopp som förhindrade utlösning.

- 1 regeringens proposition sägs att om avtalets prisklausul genombryts,
leder detta till ett extra lönepåslag på inte fullt 1 % och att denna snabbare
löneökning skulle ge en stimulans till en - icke önskvärd - ökad efterfrågan.
Med hänsyn till lönepåslagets förmodade storlek blir emellertid dess effekt
relativt liten jämfört med de direkta stimulanseffekter som den föreslagna
mervärdeskattesänkningen måste få.

FiU 1981/82:1

- Sänkningen av mervärdeskatten framstår också som märklig mot
bakgrund av devalveringens orsaker, d. v. s. valutakorgens konstruktion och
de i det långsiktiga perspektivet alltför stora löneökningarna. Om den
svenska kronan under 1981 hade varit knuten till det europeiska monetära
samarbetet, skulle dess uppgång i förhållande till de centraleuropeiska
valutorna inte ha kommit till stånd. Inte heller som reaktion på devalveringens
andra orsak - de för stora löneökningarna - framstår sänkningen av
mervärdeskatten som en adekvat reaktion.

- En direkt effekt av en sänkning av mervärdeskatten blir att inte någon
som helst åtgärd kommer att vidtagas i syfte att mildra de orimliga
marginalskatterna under 1982. Med hänsyn till att det är marginalskatterna -inte mervärdeskatten - som representerar vårt allvarligaste skattepolitiska
problem, framstår en förskjutning av beskattningen från indirekt skatt -moms - till direkt statlig inkomstskatt som direkt orimlig. De utbudsstimulerande
effekterna av en momssänkning torde vara blygsamma i förhållande
till sänkta marginalskatter.

Mot denna bakgrund kan motionärerna inte tillstyrka regeringens förslag
om en sänkning av mervärdeskatten.

Bland olika åtgärder för att komma till rätta med inflationen föreslår
regeringen att 25 % av företagens vinster över 1 milj. kr. under 1982 skall
avsättas till särskilda investeringskonton i riksbanken. Avsikten skulle vara
att säkerställa att ett förbättrat vinstläge slår ut i ökade investeringar och inte
ger upphov till inflatoriska lönestegringar. Näringslivets lönsamhet har,
påpekar motionärerna, emellertid under lång tid legat på en alltför låg nivå.
Risken för en från samhällsekonomisk synpunkt osunt hög vinstnivå under
1982 är försumbar. Också på denna punkt anser motionärerna att regeringens
förslag bör avslås.

Trots den kritik som riktas mot delar av regeringens stabiliseringspaket
ställer sig motionärerna positiva till flertalet av de i paketet upptagna
åtgärderna. Det gäller:

- Förändringar i lagen om anställningsskydd innebärande lagfäst rätt till
provanställning upp till sex månader samt rätt till extraanställning vid
arbetstoppar.

- Införande av ett system med ökad självrisk i sjukförsäkringen. Det bör
emellertid vara möjligt att börja tillämpa ett sådant system redan från
halvårsskiftet 1982.

- Åtgärder för att stimulera utbudet av virke. De föreslagna åtgärderna är
emellertid otillräckliga, särskilt på kort sikt. Den viktigaste åtgärden för att
åstadkomma det avsedda ökade virkesutbudet torde vara sänkta marginalskatter.
Åtgärder för att därutöver stimulera ytterligare virkesutbud
behandlas närmare i särskild motion.

- Åtgärder för att påverka näringslivets investeringar, d. v. s. en förlängning
av det nuvarande investeringsavdraget för byggnader samt ersättande av

FiU 1981/82:1

det nuvarande investeringsavdraget för inventarier med ett nytt system, där
50 % av ingående mervärdeskatt på investeringar får dras av mot utgående
mervärdeskatt.

- Förslag om särskilt forskningsavdrag för att stimulera industrin till
ökade insatser för forskning och utveckling.

- Tillskapande av särskilda uppfinnarkonton.

I fråga om regeringens beslut att anslå ytterligare 600 milj. kr. till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder har motionärerna inga erinringar häremot
till den del medlen avser direkta insatser för arbetsmarknadsutbildning,
beredskapsarbeten, osv. Till den del medlen avser tidigarelagda offentliga
investeringar i byggnader är de enligt motionärernas mening emellertid
diskutabla.

De av regeringen i propositionen föreslagna åtgärderna mot inflationen
torde enligt motionärerna få begränsade reala effekter. Devalveringen leder
till att priset på importerade varor ökar. En sänkning av mervärdeskatten
eliminerar givetvis inte denna ökning - den begränsar blott dess statistiska
genomslag i konsumentprisindex genom att en del av prisökningen betalas
via statsbudgeten.

Inte heller prisstoppet får några bestående effekter mot inflationen. Det
leder enbart till att vissa prisstegringar eventuellt förskjuts någon månad
framåt i tiden. Resultatet kan då förväntas bli desto större prisstegringar när
prisstoppet upphävs. Inte minst allvarligt är att de av regeringen föreslagna
åtgärderna inte är finansierade i ett längre perspektiv, anförs det i motionen.
Av den angivna helårskostnaden för sänkningen av mervärdeskatten på
drygt 4,5 miljarder kronor är det endast knappt 2 miljarder som finansieras
långsiktigt - genom höjd inkomstskatt. Tidigarelagda besparingar finansierar
mervärdeskattesänkningen endast under första halvåret 1982. Därefter
utsätts budgeten för en ytterligare påfrestning på 2,5 - 3 miljarder kronor i
förhållande till uppsatta budgetmål. Även för innevarande budgetår leder i
propositionen föreslagna åtgärder till en budgetförsvagning. Detta är en
effekt som i det längre perspektivet står i motsättning till vad en
målmedveten kamp mot inflationen förutsätter.

I motionen understryks starkt behovet av besparingsåtgärder inom den
offentliga sektorn. Dels bör direkta sparinsatser sättas in i syfte att begränsa
den offentliga utgiftsvolymens omfattning för att därigenom inom rimlig tid
åstadkomma balans mellan inkomster och utgifter. Dels bör åtgärder vidtas
för att begränsa automatiken i den offentliga utgiftsökningen, som mål anges
nolltillväxt i den totala statliga utgiftsutvecklingen samt nolltillväxt i den
kommunala konsumtionen. Dels bör också besparingsåtgärder vidtas i syfte
att skapa utrymme för offensiva åtgärder av olika slag. Motionärerna
bedömer det som utomordentligt betydelsefullt att det av riksdagen på
förslag av trepartiregeringen uppställda sparmålet om 12 miljarder kronor

FiU 1981/82:1

för budgetåret 1982/83 förverkligas. En så stor del av dessa besparingsåtgärder
som möjligt bör bli föremål för beslut redan under hösten och därigenom
få effekt redan från årsskiftet 1981/82.

Mot denna bakgrund välkomnas förslagen i propositionen om tidigarelagda
sparåtgärder. Regeringen borde dock åtminstone i stora drag ha redovisat
även de områden där ytterligare sparåtgärder kommer att föreslås i nästa års
budgetproposition. I motionen noteras också att de nu föreslagna besparingarna
inte uppgår till 4 miljarder kronor som tidigare angivits och som uppges i
propositionens sammanfattning. En summering av de i propositionen
angivna beloppen för helår ger blott ca 3,5 miljarder kronor. Beloppet
kommer upp till 4 miljarder kronor endast om den snabbare avtrappning av
pensionärernas extra avdrag vid inkomstbeskattningen som också föreslås
räknas som besparing. För första halvåret 1982 torde besparingsbeloppet
enligt motionärernas bedömning snarare komma att understiga än överstiga

1,5 miljarder kronor.

Sammanlagt uppgår de i motionen förordade besparingarna för budgetåret
1982/83 till drygt 13,8 miljarder kronor. Tidigarelagda besparingsåtgärder
uppgår till ca 4,5 miljarder kronor. 1 förhållande till 12-miljardersprogrammet
skapas genom dessa åtgärder för kalenderåret 1982 utrymme för en
offensiv marginalskattesänkning samtidigt som en budgetförstärkning kan
åstadkommas.

Tabell 2. I motion 8 redovisade förslag till besparingar budgetåret 1982/83
Milj. kr.

Departement	Summa besparingar	Varav fr. o. m. 81/82 dvs. ikraft-trädande 82-01-01	Anm.
Justitie	130	36
Utrikes	800
Försvar	200	200	Engångsbesparing.
Social	5 400	2 450	150 mkr fr. o. m.

			1982-04-01
Kommunikation	680	372
Ekonomi	10
Budget	670	28
Kommun	100	56
Utbildning	1 600	161	699 mkr redan
			beslutade
Jordbruk	400
Handels	55
Arbetsmarknad	670	326
Bostad	2 550	475
Industri	555	400
Gemensamt	15
Summa	13 835	4 504*
‘Mindre än halva	detta belopp kan	bokföras	pä första halvåret -82.

I motionen specificeras de förslag till besparingar avsedda att träda i kraft
redan från den 1 januari 1982 som går utöver regeringens förslag.

FiU 1981/82:1 12

Tabell 3. I motion 8 redovisade förslag till besparingar fr. o. m. 1 januari 1982

Åtgärder	Besparingar milj. kr.
Justitiedepartementet
1. Åtgärder inom kriminalvården m. m.	11
Socialdepartementet
2. En utredning om ändrade regler för arbetsskadeförsäkringen
görs. I avvaktan på detta utökas samordningstiden till ett år
3. Ändrade regler för hustrutillägg	300
4. Ändrad subventionsnivå inom tandförsäkringen
5. Reglerna för tillfällig vård av barn förändras i restriktiv
riktning
Kommunikationsdepartementet
7. Ändrade regler för investeringar i posthus m. m.	223
8. Registerhållningsavgiften i bilskatten ökas med tio kr., m. m.	39
Budgetdepartementet
9. Avgiftsfriheten vid inbetalning av skatt å posten m. fl. slopas	28
10. Regeringskansliets MBL-skyldighet begränsas
Kommundepartementet
11. Minskad byråkrati och administration	47
12. Slopande av regionala hemkonsulenter	4
13. Minskad kungörelseannonsering	5
Utbildningsdepartementet
14. Restriktivare regler för utbetalning av studiemedel m. m.	31
A rbetsmarknadsdepartementet
15. Sänkta tilläggsbidrag till kommunala beredskapsarbeten	50
16. Minskat stöd till industribeställningar	60
17. Minskad ambitionsnivå vad gäller yrkesinspektionens föreläg-
gande om komfortåtgärder	30
18. Ökade rationaliseringskrav på stiftelsen Samhällsföretag utöver
vad som anges i regeringens proposition. Från 129 % till
127%	26
19. Stopp för fortsatt utbyggnad av AMI	20
Industridepartementet
20. Neddragning av det regionalpolitiska stödet utöver vad som
föreslås i propositionen	100
Summa för besparingsåtgärder utöver regeringens förslag:	974

1 motionen utvecklar motionärerna också sin syn på skattepolitiken. Att
avsätta 4,5 - 5 miljarder kronor för en sänkning av mervärdeskatten i stället
för att göra någonting åt marginalskatterna är enligt deras bedömning
felaktigt. Det är inte en åtgärd som harmoniserar med en långsiktig
balansstrategis krav. Om man anser att marginalbeskattningen är ett centralt
ekonomiskt problem och att en förutsättning för att återvinna balansen i den
svenska ekonomin är att detta problem bemästras, fordrar all logik att
skattepolitiken inriktas på att åvägabringa en lösning. Detta har varit
vägledande i motionärernas ställningstagande till regeringens förslag.

I motionen läggs förslag om en marginalskattesänkning. Skattebortfallet i
förhållande till nu gällande skala kan för 1982 uppskattas till ca 2 miljarder

FiU 1981/82:1

kronor. Härav finansieras drygt hälften genom borttagandet av den särskilda
skattereduktionen. Resterande finansieringsbehov - ca 1 miljard kronor -täcks via föreslagna besparingsåtgärder.

I sammanhanget tas upp ytterligare tre frågor med anknytning till den
aktuella skattepolitiska debatten och till den s. k. principöverenskommelsen
från i våras mellan socialdemokraterna samt centern och folkpartiet om
skattepolitikens utformning. Det gäller indexregleringen av skatteskalan,
rätten till underskottsavdrag och marginalskattesänkningens finansiering.

I motionen redovisas de budgeteffekter förslagen i motionen beräknas
innebära i jämförelse med förslagen i propositionen. Sammantaget innebär
förslagen enligt motionärernas bedömning att en budgetförsvagning undviks
under nu löpande budgetår samt att en budgetförstärkning på drygt 0,5
miljarder kronor kan åstadkommas för budgetåret 1982/83.

I motion 46 av Olof Palme m. fl. (s) noteras i fråga om utsikterna för 1982
att man allmänt förutser en viss uppgång i den internationella konjunkturen.
Till följd av att fallet i industri- och lagerinvesteringarna under den nu
pågående internationella konjunkturnedgången varit betydligt mindre än
1974-1975 är det enligt motionärerna sannolikt att uppgången också blir långsammare.
Vidare kännetecknas världsekonomin av betydande osäkerheter
till följd av bl. a. det amerikanska räntelägets inverkan på penningpolitiken
världen över. Likväl framstår konjunkturinstitutets prognos om en tillväxt av
de svenska exportmarknaderna på omkring 5 % som rimlig. Tillsammans
med den konkurrensfördel devalveringen ger, beräknar Kl att exporten
kommer att öka med 7,6 %.

Ett annat stöd för konjunkturen bör komma från lagerinvesteringarna,
som i år drar ned inhemsk efterfrågan med ca 1 1/2 % av BNP, men som
under 1982 bör ge ett positivt bidrag på knappt 1 %. En svag investeringsutveckling
och en stagnerande privat konsumtion leder emellertid till att
produktionen förväntas öka med endast ca 1 1/2 %. Inflationen förväntas
ligga kvar på 8-procentsnivån under loppet av året och bytesbalansens
underskott skulle öka till drygt 18 miljarder kronor.

Industriproduktionen väntas öka med ca 5 % nästa år. Med hänsyn till det
låga kapacitetsutnyttjandet f. n. och till att efterfrågan på arbetskraft
erfarenhetsmässigt släpar efter industriproduktionen med mellan 3/4 - 1 år,
kan någon påtaglig uppgång i industrisysselsättningen emellertid inte
förväntas förrän under senare delen av 1982. Då sysselsättningsökningen
inom den offentliga sektorn mer än halverats tyder allt på att arbetslösheten -såväl den öppna som den latenta - kommer att ligga på en mycket hög nivå
under det närmaste året.

Utvecklingen år 1982 blir alltså i sin helhet sannolikt svag. Detta hindrar
enligt motionärerna inte att konjunkturen - såväl den inhemska som den

FiU 1981/82:1

utländska - kan visa en påtaglig uppgång under senare delen av året.

I motionen påpekas att regeringen i propositionen har presenterat en
prognos för 1982 som på väsentliga punkter avviker från konjunkturinstitutets.
Bl. a. förutses en nedgång i den privata konsumtionen med 1 1/2 %
medan konjunkturinstitutet förutsätter en oförändrad nivå. I fråga om
industriinvesteringarna förutser regeringen en oförändrad nivå. Den senaste
investeringsenkäten visar på en nedgång med 20 %, vilket har lett Kl till en
prognos att nedgången p. g. a. de av regeringen föreslagna investeringsstimulerande
åtgärderna skulle stanna vid 5 %.

Motionärerna anser det för sin del sannolikt att den privata konsumtionen
kan bli starkare än regeringen antagit. Den nuvarande svaga inhemska
efterfrågan kan nämligen mycket väl leda till att devalveringens genomslag i
importpriserna dämpas betydligt. Därmed skulle hushållens disponibla
inkomster inte reduceras med hela devalveringseffekten även om mervärdeskatten
inte sänks. Regeringens prognos bygger vidare på att sparkvoten
skall stiga ytterligare trots att den redan nu ligger på en hög nivå. Detta
förefaller inte sannolikt, anför motionärerna.

När det gäller investeringarna är det enligt motionärerna fullt möjligt att
de förutsedda volymminskningarna bromsas upp. Under 1982 talar såväl det
ökade kapacitetsutnyttjandet som det lägre ränteläget och den begynnande
internationella konjunkturuppgången för en sådan utveckling.

Sammanfattningsvis bedömer motionärerna, mot bakgrund av det underlag
som f. n. är tillgängligt, det som sannolikt att konjunkturutvecklingen blir
något starkare under 1982 än vad regeringen antagit.

1 motionen redovisas med utgångspunkt i det socialdemokratiska krisprogrammets
allmänna bedömningar att den ekonomiska politiken i det aktuella
konjunkturläget bör utformas så

- att den arbetslöshet, som förorsakats av den borgerliga ekonomiska
politiken, motverkas nu genom en aktiv arbetsmarknadspolitik,

- att den ekonomiska politiken inte - som i regeringens förslag - utformas
så att den leder till en allmän stimulans som tidsmässigt sammanfaller med att
konjunkturen i övrigt går in i en expansionsfas. Politikens uppgift måste vara
att stabilisera ekonomin, inte destabilisera den,

- att genom en mera ansvarsfull finanspolitik en lättnad på penningpolitikens
område möjliggörs. En lägre räntenivå än dagens skulle ge ett
verkningsfullt stöd åt industrins benägenhet att investera, minska det statliga
budgetunderskottet och verka dämpande på inflationen,

- att den ekonomiska politiken ges en sådan fördelningsmässig profil att
de uppoffringar, som är nödvändiga för att föra landets ekonomi ur krisen,
får bäras solidariskt av alla och inte lastas på vissa grupper.

1 motionen sammanfattas socialdemokraternas förslag och ställningstaganden
på följande sätt.

FiU 1981/82:1

Den genomförda devalveringen måste bedömas som helt oundviklig med
hänsyn till att den borgerliga politiken medfört att vi under de senaste två
åren haft en väsentligt högre inflationstakt än våra viktigaste konkurrentländer.
Devalveringen är ett fullbordat faktum och kan inte göras ogjord.
Den grundläggande fråga som den ekonomiska politiken ställs inför i och
med devalveringen är huruvida denna görs till startpunkten för en ny och
lägre inflationstrend i Sverige eller om devalveringen endast blir ytterligare
en anhalt på den väg som innebär fortsatt snabb urholkning av penningvärdet.

Den föreslagna momssänkningen avvisas då den innebär en oacceptabel
försvagning av statsfinanserna. Till den del den finansieras sker detta genom
att pensionärerna tvingas sänka sin standard. Momssänkningen utgör vidare
en kortsiktig manipulation av prisindex för att undvika en utlösning av
löneavtalens prisklausul. Den effekt på inflationen som uppnås är begränsad
och antagligen kortvarig. En förflyttning av devalveringens inflationseffekt
från 1981 till 1982 skulle otvivelaktigt leda till att förtroendet mellan
löntagarorganisationerna och statsmakterna urholkas ytterligare. Därmed
försämras förutsättningarna för en lugn avtalsrörelse 1983. Det är slutligen
sannolikt att momssänkningen till stor del leder till en ökning av importen,
varför effekten på sysselsättningen i Sverige är tvivelaktig, medan dess
negativa effekt på bytesbalansen är säker.

Vi motsätter oss den förebådade ytterligare försämringen av värdesäkringen
av pensionerna genom ändrade regler för indexuppräkningen, liksom det i
propositionen föreslagna införandet av en nedre hyresgräns för det
kommunala bostadstillägget KBT.

För att bistå barnfamiljerna - för vilka de borgerliga regeringarnas politik
medfört svåra påfrestningar - föreslår vi att det allmänna barnbidraget höjs
med 300 kr. om året och studiebidraget till eleverna i gymnasieskolan med 275
kr./läsår fr. o. m. årsskiftet 1981/82.

Vi föreslår i fråga om arbetsmarknadspolitikens insatser att riksdagen
beslutar att AMS tillförs de ekonomiska resurser som krävs för att fullt
utnyttja möjligheterna att genom beredskapsarbeten och företagsutbildning
ge sysselsättning åt arbetslösa. Detta innebär

att AMS tillförs ytterligare 1 345 milj. kr. för beredskapsarbeten,
att bidraget för företagsutbildning höjs från 20 till 35 kr./timme,
att AMS får uppdraget att planera för maximal arbetsmarknadspolitisk
insats under vintern och våren 1981/82. Av särskild vikt är att åtgärder
snarast sätts in för att reducera antalet arbetslösa ungdomar.

Vi avvisar vidare de förslag som regeringen lagt fram om nedskärningar av
detaljplaneringsbidrag och lönebidrag till arbetshandikappade.

Vi föreslår i fråga om bostadspolitiken att kommunernas möjlighet att i
framtiden upplåta mark med tomträtt tryggas genom att de garanteras
tillräckliga krediter för tomträttsändamål på oförändrade villkor via bostadsinstitutens
prioriterade kreditgivning. Endast under dessa villkor kan vi
acceptera att de statliga tomträttslånen avskaffas. En temporär hyresrabattering
av boendekostnaderna i nyproduktion av hyres- och bostadsrättslägenheter
i flerfamiljshus och uthyrningsgaranti i nyproduktionen bör införas
för att motverka ett fortsatt ras i bostadsbyggandet. Vi föreslår vidare att
underhallslånen till det allmännyttiga hyresbeståndet förlängs ytterligare ett
år.

Bosättningslånen utgör en effektiv, form för socialt stöd till resurssvaga
grupper i samband med bosättningen. Den besparing regeringen anser sig

Fil) 1981/82:1

göra genom att dra in bosättningslånen är fiktiv. Väsentliga sociala och
ekonomiska besparingar kan däremot göras genom att kontokortshandelns
expansion begränsas. Vi motsätter oss därför den uppluckring av villkoren
som nyligen skett.

Regeringen har i propositionen föreslagit försämringar på det regionalpolitiska
området, som vi avvisar. Vidare föreslår regeringen en rad förändringar
av transportstödets omfattning och inriktning. På väsentliga punkter
avviker regeringsförslaget från vad som föreslogs av transportrådet. Vi anser
att transportrådets enkla och överskådliga system för transportstöd bör
godtas med vissa smärre justeringar.

En valutapolitisk utredning bör tillsättas. Den nuvarande valutaindexen
(valutakorgen), som används av riksbanken konstruerades utan närmare
överväganden efter den förra devalveringen 1977. En annan viktning av
valutaindexen, som bättre avspeglar olika länders betydelse som konkurrenter
till det svenska näringslivet, bör utredas.

Den nya form av investeringsavdrag som föreslås av regeringen kommer
inte att nämnvärt påverka investeringsverksamheten. Däremot ökar företagens
likviditet. Då den föreslagna omläggningen inte förefaller effektiv och
samtidigt leder till en avsevärd budgetförsvagning avvisar vi detta förslag.

Vi bedömer regeringens förslag till en förlängning av den obligatoriska
vinstavsättningen på räntelöst konto i riksbanken som verkningslöst i
nuvarande läge. Det kommer knappast att stimulera investeringarna eller
dämpa inflationstrycket. Då det samtidigt medför betydande inkomstbortfall
för staten, avvisar vi förslaget.

För att motverka en alltför snabb vinstuppgång, som kan leda till s. k.
vinstinflation och för att dra in oskäliga devalveringsvinster, föreslår vi att en
tillfällig20-procentig vinstskatt tas ut på alla vinstökningar under 1982 på över
5 milj. kr.

Regeringens nu framlagda förslag till inkomstskatteskala för 1982 innebär
oförändrade marginalskatter. Vi har därför inget att erinra mot skatteskalans
utformning. Vi accepterar vidare att den särskilda skattereduktionen slopas.
Vi kan dock inte godta den automatiska indexregleringen av skatteskalorna.
I stället föreslår vi att den s. k. basenheten sätts till 6 800 kr., vilket ger en
uppräkning av skatteskalorna med 6,25 %. Detta innebär en tämligen god
anpassning till löneutvecklingen enligt avtalen för 1982. Med vårt förslag kan
statsinkomsterna beräknas bli ca 1 000 milj. kr. högre än med regeringens.

Regeringen har förelagt riksdagen vissa förslag om utökade bidrag till
skogsvårds- och tillväxtbefrämjande åtgärder. Då dessa ursprungligen är
socialdemokratiska förslag stöder vi givetvis dem och utvidgar dem i vissa
avseenden. Till skillnad från regeringen föreslår vi även att åtgärderna
finansieras genom en höjning av skogsvårdsavgiften från 0,6 till 1 %. Vidare
föreslår vi att virkesutbudet ges en verkningsfull stimulans genom att ett
avgifts- och stödsystem införs som gynnar de aktiva och belastar de passiva
skogsägarna. Regeringens förslag om ytterligare förbättring av villkoren för
avsättning till skogskonto skulle innebära ytterligare ekonomiska förmåner
för skogsägarna med ringa effekt, varför vi avvisar förslaget.

Den i våras beslutade omläggningen av utbetalningsrutinerna för kommunalskattemedel
medförde en viss ränteförlust för kommunerna. Regeringen
hävdar att den föreslagna momssänkningen innebär så betydande kostnadsminskningar
för kommunerna att någon kompensation för ränteförlusterna
ej bör utgå. Eftersom vi avvisar momssänkningen, uppmanar vi regeringen

FiU 1981/82:1

att snarast uppta förhandlingar med kommunerna om kompensation för
ränteförlusterna mot bakgrund av den samlade effekten på kommunernas
ekonomi av riksdagens beslut.

De budgetmässiga effekterna av förslagen i motionen jämfört med
propositionen redovisas i motionen på följande sätt (+ anger förbättrat
budgetsaldo, - anger försämrat budgetsaldo).

Tabell 4. Budgeteffekter av i motion 46 redovisade förslag
Milj. kr.

Ställningstaganden till regeringens förslag Budgetåret Helårseffekt

1981/82

1. Utebliven momssänkning	+ 2 550	+ 5 200
2. Finansiering av vissa skogsvårdsåtgärder genom höjning av skogsvårdsavgiften enligt vårt för-slag	+	105	+	187
3. Avslag till den föreslagna nya formen av inves-teringsavdrag	+	750	+	1 500'
4. Avslag till avsättning på vinstkonto		-	+	1 000
5. Nedjustering av försvarsramen utöver regering-ens förslag	+	150	+	650
6. Oförändrade regler för indexuppräkning av pen-sionerna m. m.	_	375	_	750
7. Oförändrade regler för studiestöd	-	65	-	130
8. Oförändrade statsbidragsregler för KBT	-	150	-	600
9. Bevarade bosättningslån2 10. Transportstöd för Norrland m. m.		:	_	30
11. Bibehållet detaljplaneringsbidrag	-	24	-	47
12. Ändrad finansiering av tomträttslånen 13. Bevarat regionalpolitisk! stöd		25 100	_	45 300
14. Arbetsmarknadspolitik: beredskapsarbeten och företagsutbildning	-	1 550		-
Socialdemokratiska initiativ 15. Temporära hyresrabatter och uthyrningsgaranti i nyproduktionen		50		50
16. Underhållslån till allmännyttiga bostadsföretag	-	125	-	253
17. Inkomstskatten 1982	+	333	+	1 000
18. Höjda barnbidrag	-	282	-	562
19. Återställande av tidigare regler för värdesäk-ringen inom den allmänna försäkringen	-	165	-	330
	+	1 027	+ 6 530

1 Varav ca 1 000 milj. kr. är en engångskostnad för tidigareläggningen av avdraget.

2 Besparingen i regeringens proposition är fiktiv.

Jämfört med regeringens förslag innebär förslagen enligt motionärerna att
statens inkomster på helårsbasis blir 8.9 miljarder kronor högre, medan dess
utgifter ökas med 2,4 miljarder. Därmed skulle budgetsaldot förstärkas med

6,5 miljarder jämfört med regeringens förslag.

Denna stramare finanspolitik utgör, anför motionärerna, ett steg i riktning
mot att sanera statsfinanserna och därmed på sikt skapa en av de nödvändiga

2 Riksdagen 1981182. 5 sami. Nr 1

FiU 1981/82:1

förutsättningarna för att återvinna samhällsekonomisk balans. Den lättare
penningpolitik, som därmed möjliggörs, leder till att investeringarna
stimuleras. Dessa bör också främjas av det faktum att riksdagen, genom att
acceptera förslagen, visar sin vilja att skapa realistiska förutsättningar för
avtalsrörelsen 1983 och därmed att göra konkurrensförbättringen varaktig.

I motion 57 av Lars Werner m. fl. (vpk) understryks kravet på direkt
arbetsskapande samhällsinsatser för att motverka den nuvarande krisens
verkningar. Det krävs också vidgade befogenheter för de fackliga organisationerna
och ökad samhällelig kontroll över näringslivets utveckling.
Politiken sammanfattas i motionen i följande punkter:

1. Ett program för 100 000 nya samhällsnyttiga arbeten under en period av
högst tre år, innefattande ökat bostadsbyggande och en planmässig
utbyggnad av den offentliga sektorns samhällsservice och satsningar på
inhemska och förnybara energikällor.

2. Ett statligt industriprogram av storleksordningen 100 000 nya industriarbetsplatser
under 1980-talet.

3. Kreditväsendet under samhällelig ledning och kontroll. Nationalisering
av de privata storbankerna och andra kreditinstitut.

4. Uppbyggnad av samhällsägda fonder under de arbetandes kontroll för
att förverkliga det samhälleliga industriprogrammet.

5. Stopp för kapitalflykt och industriutflyttning. Skärpt valutakontroll.

6. Facklig vetorätt mot avskedanden och permitteringar. Full lön under
hela permitteringstiden.

7. Ökning av AMS resurser enligt vad verket begärt för att mildra den
mest akuta situationen nu i vinter.

8. Inledning av förkortning av arbetsdagen till 6 timmar.

Denna politik står, anför motionärerna, i skarp kontrast till regeringens
politik. Regeringen vill hålla storfinansens exportindustri med en reservarmé
av arbetslösa. Den för medvetet och kallsinnigt en arbetslöshetsbevarande
politik.

I motionen diskuteras hur underskotten i statsbudget och bytesbalans skall
bekämpas. De negativa verkningarna för det svenska folkhushållet av
underskotten skall inte underskattas, anför motionärerna. En kraftig ökning
av utlandsskulden leder till stora problem i form av räntor och amorteringar,
som lastas på nästa generation och måste betalas ur nationens arbete. Men
regeringen för fram dessa balansbrister, vilka är uttryck för den ekonomiska
krisen, som om de vore krisens huvudorsaker. Dessutom svartmålar den
läget, menar motionärerna, som bedömer den totala offentliga sektorns
underskott till ca 30 miljarder kronor om hänsyn tas till statlig utlåning och
socialförsäkringssektorns överskott. Det samlade underskottet i bytesbalansen
tycks enligt motionärerna komma att bli mindre än förutsett.

FiU 1981/82:1

Oavsett frågan om underskottens verkliga storlek infinner sig enligt
motionärerna en annan fråga: Är det troligt att den borgerliga politiken kan
föra Sverige ut ur krisen och att den kan få bort underskotten i bytesbalans
och statsbudget? Svaret måste bli nej. Nedskärningar av reallöner och
minskning av den offentliga sektorn leder i själva verket till ökad arbetslöshet
och till en skärpning av krisen. Den borgerliga strategin att Sverige skall klara
sig genom "exportledd tillväxt” är inte specifik för Sverige. Den försöker alla
jämförbara länder att genomföra - på varandras bekostnad. Vad är det som
talar för att Sverige skulle vara särskilt lyckosamt i det hårda spelet?

Tabell 5. Budgeteffekter av i motion 57 redovisade förslag
Milj. kr.

	Ökade statsinkomster alt. minskade statsutgifter	Ökade statsutgifter alt. minskade statsinkomster
Nej till generell momssänkning	5 000
Minskad momseffekt på mat		2 500
Upphävande av beslut om sänkta livs-
medelssubventioner		500
Åtgärder för lägre hyror		1 400
Ökade anslag till AMS		1 545
Ändrade skatteskalor, slopad
indexreglering för höginkomsttagare	1 000
Bevarade avdrag för pensionärer		600
Avskaffande av investeringsavdrag för
inventarier	500*
Avslag på ändring i skogskontolag	100*
Omsättningsskatt på aktier	1 500
Minskning av militäranslagen	1 100
Bevarad tidpunkt för indexberäkning		1 100
Återgång till tidigare basbeloppsberäk-
ning		600
Bevarat KBT		600
Bevarat bosättningslån	25
Bevarat transportstöd		55
Finansiering av åtgärder inom skogsnä-
ringen genom avgifter på skogsindu-
strins övervinster	165
Bevarat detaljplaneringsbidrag		36
Bevarade lönebidrag		21
Bevarade bidrag till Samhällsföretag		80
Nej till avveckling av statskommunalt
bostadstillägg för vissa pensionärer		10
Bevarade grunder för tomträttslån		150
Bevarade lån till energibesparande
åtgärder i kommuner och landsting		175
Summa	9 390	9 372

“Minimibelopp, beräkningen osäker

FiU 1981/82:1

Ekonomiska kriser, arbetslöshet och inflation utgör delar av kapitalismens
själva utvecklingsmönster, anför motionärerna. För att bryta detta måste
storfinansens makt avskaffas och en planerad ekonomi skapas. Det rådande
läget är en obarmhärtig dom över kapitalismen som ekonomiskt system. En
arbetsskapande ekonomisk politik måste således vara ett led i en omvandling
av hela den ekonomiska strukturen i riktning mot socialism.

Dessa riktlinjer måste ligga till grund för den ekonomiska politiken.
Utifrån dessa måste de konkreta förslagen i den nu föreliggande propositionen
värderas, heter det i motionen.

De konkreta yrkandena i motionen sammanfattas i tabell 5, i form av
jämförelse med regeringens förslag.

Motionärerna noterar att utöver vad som redovisas i tabellen kommer
förslaget om en extra bolagsskatt för att dra in delar av storföretagens
överlikviditet till en samhällsfond för nya arbeten. Vidare har förslaget om
försämrade rabatter vid resor med SJ för pensionärer och studerande icke
medtagits, då detta kommer på SJ:s budget och inte nödvändigtvis på
statsbudgeten. I tabellen har vidare hänsyn inte kunnat tas till att den
redovisade politiken enligt motionärernas bedömning är arbetsskapande och
sålunda ger högre statsinkomster och lägre utgifter för t. ex. arbetslöshetens
verkningar. Motionärerna räknar inte med att förslagen i motionen
sammantaget leder till större budgetunderskott än regeringens förslag.

Utskottet

Den internationella utvecklingen

Den internationella konjunkturavmattningen väntas bottna kring årsskiftet
1981/82 och en successiv återhämtning inträda under loppet av 1982.
Uppgången torde bli mer markerad i Västeuropa och Japan än i Förenta
staterna. Den antiinflationsbekämpande politik som bedrivs i många
OECD-länder förutses få en dämpande effekt på prisutvecklingen. Detta
skapar förutsättningar för en ökning av den privata konsumtionen. Export
och lageruppbyggnad är de övriga komponenter som kan väntas bära upp
tillväxten i OECD-länderna under nästa år. En dämpning av inflationstakten
i Förenta staterna skulle möjliggöra för Reaganadministrationen att lätta på
den strama penningpolitik som f. n. bedrivs där. En sänkning av räntenivån i
USA kan bidra till en återhämtning av investeringarna i den amerikanska
ekonomin och ger ett större utrymme för den ekonomiska politiken i
Västeuropa.

Någon förbättring av sysselsättningsläget i OECD-området kan dock inte
förväntas under 1982. Tvärtom torde arbetslösheten stiga något mot slutet av
året och komma att uppgå till i genomsnitt närmare 8 % av arbetskraften,
motsvarande 26 miljoner personer. I OECD - Europa kan arbetslösheten
väntas stiga till i genomsnitt över 9 %.

FiU 1981/82:1

För 1982 kan en tillväxt i världshandeln på ca 5 % förutses. Tillväxten av
marknaden för bearbetade varor förutses bli av samma storleksordning
varför exportmöjligheterna för vår industri ter sig ganska ljusa.

Den inhemska utvecklingen

Den internationella ränte- och valutautvecklingen under första hälften av
1981 innebar att vårt relativa konkurrensläge försämrades. Under perioden
augusti 1980 - augusti 1981 steg kronan med i genomsnitt drygt 9 % mot
valutorna i det Europeiska Monetära Systemet (EMS). Mot D-marken var
uppgången ännu större. Genom den kraftiga dollaruppgången fick vi
visserligen under samma period en förbättring av konkurrensläget gentemot
de amerikanska företagen men sammantaget innebar utvecklingen avgjort
en försämring för vår industri.

Den 14 september i år beslutade därför fullmäktige i riksbanken efter
samråd med regeringen att devalvera kronan med 10 %.

Propositionens bedömning av den ekonomiska utvecklingen 1981 och 1982
sammanfattas i tabell 6 och 7. Det bör observeras att i dessa bedömningar är
såväl effekterna av devalveringen som effekterna av de åtgärder som föreslås
i propositionen inräknade.

Tabell 6. Försörjningsbalans 1980-1982

Milj. kr. Proc. volym1980
löpande förändring

priser

1981 1982

Tillgång

BNP	519 187	0.2	2 1/4
Import av varor och tjänster	167 372	-9.2	3.0
Summa tillgång	686 559	-2.0	2.5
Efterfrågan
Bruttoinvestering	105 173	-2.7	-1.2
Näringsliv	48 621	-3.3	1.9
därav industri	18 142	-7	0
Statliga myndigheter och
affärsverk	12 112	-2.8	-0.6
Kommunala investeringar	19 526	-1.2	-5
Bostäder	24 914	-6.1	-5.3
Lagerinvestering1	6 530	-1.6	1.3
Privat konsumtion	266 512	-1.5	-1.5
Offentlig konsumtion	153 430	2.0	0.3
Statlig	47 578	0	-1.4
Kommunal	105 852	3.0	1.0
Export av varor och tjänster	154 914	-1.0	8.0
Summa efterfrågan	686 559	-2.0	2.5
Summa slutlig inhemsk
efterfrågan	525 115	-0.8	-0.9
Summa total inhemsk efter-
frågan	531 645	-2.4	0.4

1 Lagerförändring i procent av föregående års BNP.

FiU 1981/82:1

Utvecklingen hittills under året pekar mot att produktionen stagnerar
mellan 1980 och 1981 och att sysselsättningsläget försämras mot slutet av året
och i vinter. Utfallet för utrikesbalansen 1981 tycks bli bättre än 1980.
Handelsbalansen förbättras markant. Detta beror på minskad oljeförbrukning
och på att importen i övrigt till följd av den svaga inhemska efterfrågan
och neddragning av lagren minskar kraftigt i år.

Tabell 7. Bytesbalans 1980-1982

Miljarder kr., löpande priser

	1980	1981 1982
Export av varor, fob. Import av varor, eif.	130.8 141.5	143.0 170.5 145.0 172.5
Handelsbalans	- 10.7	- 2.0 ca -2
Tjänstebalans Transfereringsbalans Korrigeringspost1	- 7.8 - 12.5 8.9	- 8.8 - 7.0 -17.5 -21.5 9.8 10.7
Bytesbalans	-22,1	ca - 19 ca - 20
1 Korrigeringsposten kan komma att ändras med hänsyn tagen till betalningsbalans-delegationens pågående arbete. Vad gäller prognosen för 1982 vill utskottet göra några kommentarer med anledning av den bedömning som konjunkturinstitutet (Kl) nyligen har presenterat. I KI:s kalkyler har också inräknats effekterna av de ekonomisk-politiska åtgärder som föreslås i proposition 30. På några punkter skiljer sig regeringens och institutets bedömningar åt. Den viktigaste punkten gäller den privata konsumtionens utveckling nästa år.
Tabell 8. Prognoser för konsumtionsutvecklingen 1982
	1981	1982 P. 30 Kl
Privat konsumtion1 disponibel inkomst1 sparkvot2	- 1,6 - 1.4 0.2	Q\ Os 1 1 y/~, v/~, 1 1

1 procentuell volymförändring från föregående år

2 förändring mellan åren mätt i procentenheter

Av tabellen framgår att regeringens och konjunkturinstitutets skilda
konsumtionsprognoser beror på olika bedömning såväl av utvecklingen av de
disponibla inkomsterna som av sparandet.

Vad gäller disponibelinkomsten förklaras skillnaden av att regeringen i
sina kalkyler lagt in effekten av de ytterligare sparåtgärder som aviserats till
budgetpropositionen i januari 1982.

FiU 1981/82:1

I propositionen har antagits att sparandets andel av inkomsterna är
oförändrad mellan 1981 och 1982. Konjunkturinstitutet tror däremot på en
neddragning av sparandet nästa år. De argument som Kl anför är att
sparkvoten redan i år ligger på en förhållandevis hög nivå och att en viss
sänkning redan av den anledningen vore rimlig. Vidare talar en lugnare
prisstegringstakt och lättnader i kreditvillkoren för låneköp för att hushållen
skulle kunna dra ned sitt sparande.

Sparkvotsantagandets strategiska betydelse kan illustreras med att en
procentenhets sänkning ger ungefär 3 miljarder mer i privat konsumtion
varav ca 1 miljard kronor kan beräknas gå till köp av importerade varor.

Sammantaget har Kl en prognos om en BNP-tillväxt nästa år på 1,5 %,
dvs. något lägre än regeringen. Förutom vad gäller den privata konsumtionen
skiljer sig prognoserna åt vad gäller lager, investeringar och importen.

Det bör noteras att konsumentprisstegringen mot slutet av innevarande år
tycks bli lägre än som förutsatts i regeringens och konjunkturinstitutets
prognoser. Bl. a. synes genomslaget på priserna av devalveringen bli något
lägre än vad som antagits.

Såväl regeringens som konjunkturinstitutets prognos tyder på att det blir
en svag inhemsk efterfrågeutveckling mätt mellan genomsnitten 1981 och

1982. Enligt propositionens bedömning ökar den totala inhemska efterfrågan,
dvs. summan av konsumtion, investeringar och lager, med 0,4 % medan
Kl redovisar en ökning på bara 0,1 %.

Sammanfattningsvis blir efterfrågan såväl i fråga om den privata konsumtionen
som i fråga om investeringarna, såvitt nu kan bedömas, måttlig. Av
betydelse när det gäller att ta ställning till vilka ekonomisk-politiska åtgärder
som kan komma i fråga är vidare att den internationella konjunkturen
troligen kommer att förstärkas under loppet av år 1982.

Utskottet övergår nu till att bedöma de budgetpolitiska och de realekonomiska
effekterna av de framlagda förslagen.

Förslagens budgetmässiga konsekvenser

De i propositionen budgetmässigt tunga förslagen utgörs i första hand av
mervärdeskattesänkningen, den nya utformningen av investeringsavdragen
och den obligatoriska avsättningen till vinstkonton på räntelöst konto i
riksbanken. Dessa förslag har inte kostnadsberäknats i propositionen. Enligt
de uppskattningar utskottet gjort skulle den budgetmässiga försvagningen av
de tre nu nämnda förslagen i propositionen uppgå till drygt 7,5 miljarder
kronor räknat för ett helt är.

Effekterna uppkommer emellertid inte omedelbart på statsbudgeten utan
får full effekt först på något års sikt. Under innevarande budgetår beräknas
således försvagningen bli drygt 3 miljarder kronor för att växa till 7,2

FiU 1981/82:1

miljarder kronor budgetåret 1982/83.

För att motverka budgetförsvagningen föreslås i propositionen att den
särskilda skattereduktionen slopas. Detta ger ökade statsinkomster med 1
miljard kronor inkl. vissa tekniska förändringar av skatteskalan. Vidare
föreslås att det extra avdraget för pensionärer trappas av snabbare än f. n.,
vilket under det närmaste inkomståret ger ökade skatteinkomster med ca 600
milj. kr. Båda dessa förändringar i inkomstskattesystemet får effekter som är
betydande på längre sikt. Budgetåret 1982/83 beräknas inkomsterna öka med
2 150 milj. kr. till följd av de båda åtgärderna. Under innevarande budgetår
hinner åtgärderna slå igenom endast i begränsad omfattning.

Huvuddelen av mervärdeskattens sänkning bör enligt regeringen finansieras
genom besparingar. Därför föreslås att vissa besparingar i det av
riksdagen beslutade 12-miljardersprogrammet tidigareläggs. Därigenom kan
de bidra till att finansiera skattesänkningarna under det första halvåret 1982.
De besparingar som föreslås i propositionen beräknas av utskottet komma
att minska statsbudgetens utgifter med 970 milj. kr. innevarande budgetår
och med 2 340 milj. kr. budgetåret 1982/83.

I propositionen anges den sammanlagda effekten av de departementsvisa
besparingarna till 3 500 milj. kr. räknat för helår (se tabell 1). Det bör
observeras att en del av dessa besparingar avser ATP-pensioner som inte
belastar statsbudgeten även om det leder till ett ökat överskott i socialförsäkringssektorn
och därmed underlättar statsbudgetens finansiering. Vidare
har inte det skattebortfall som minskade pensioner medför beaktats i
propositionens beräkningar. Det bör också nämnas att propositionens
summering avser beräknade helårseffekter. Vissa åtgärder får full effekt
först på längre sikt.

I propositionen föreslås vissa mindre bidragsökningar till skogsvård. De
uppgår till sammanlagt 195 milj. kr. räknat för ett helt år. Åtgärderna avses
bli finansierade, men i avvaktan på ett konkret förslag har de i utskottets
sammanställningar påverkat budgetsaldot.

Devalveringen av den svenska kronan får vissa budgetmässiga konsekvenser
genom de lån svenska staten tagit upp utomlands. Räntorna på dessa lån
beräknas öka med närmare 1 miljard kronor räknat för ett helt år. Till en del
motverkas detta av att ränteinkomsterna för valutareserven stiger, vilket
ökar riksbankens vinst. I syfte att motverka en väntad ökning av arbetslösheten
under vintern 1981/82 har regeringen via finansfullmakten beviljat
ytterligare 600 milj. kr. innevarande budgetår för arbetsmarknadspolitiska
insatser utöver vad riksdagen beslutade i våras. Sammantaget beräknas de
*otala statsutgifterna öka med 1,3 miljarder kronor under innevarande
budgetår till följd av devalveringen och de föreslagna åtgärderna.

En uppdelning av förslagen i propositionen på budgetförstärkande och
budgetförsvagande åtgärder ger följande bild.

FiU 1981/82:1 25

Tabell 9. Effekter på statsbudgeten av i proposition 30 redovisade förslag (milj. kr.)

	1981/82	1982/83
Inkomstökningar	550	2 150
Inkomstminskningar	-3 150	- 7 450
Summa inkomstförändringar	- 2 600	- 5 300
Utgiftsökningar	1 300	1 080
Utgiftsminskningar (besparingar)	- 970	- 2 340
Summa utgiftsförändringar (avrundat)	300	- 1 300
Förändring av budgetsaldo	- 2 900	- 4 (XK)

En totalbedömning av de budgetmässiga konsekvenserna av devalveringen
och av regeringens åtgärder ger vid handen att budgeten försvagas
innevarande år med närmare 3 miljarder kronor och nästa budgetår med 4
miljarder kronor.

Vad gäller bedömningen av budgetutfallet för innevarande år noterar
utskottet att riksrevisionsverkets senaste budgetprognos för budgetåret
1981/82, prognos nr 2 för året, visar på ett budgetsaldo på 77,9 miljarder
kronor att jämföra med 74,9 miljarder kronor i statsbudgeten. I RRV:s
prognos har huvuddelen av förslagen i proposition 1981/82:30 beaktats. De
ytterligare medel till arbetsmarknadspolitiken som regeringen beslutat ingår
emellertid inte, men i prognosen har 4 miljarder kronor avsatts för beräknat
tillkommande utgiftsbehov dvs. bl. a. arbetsmarknadspolitiska insatser.
Dessa medel skall även användas för framtida industripolitiska insatser samt
för de tillkommande utgiftsbehoven som på sedvanligt sätt kommer att
anvisas på tilläggsbudgetar.

I motion 8 (m) förordas en sänkning av inkomstskatten som ett led att
minska marginalskatterna till högst 50 % för den helt dominerande delen av
de heltidsarbetande inkomsttagarna. Sänkningen beräknas i motionen
medföra ett inkomstbortfall på ca 2 miljarder kronor inkomståret 1982. I
anslutning härtill motsätter man sig en mervärdeskattesänkning. Likaså
motsätter man sig förslaget att 25 % av företagens vinster över 1 milj. kr.
under 1982 skall insättas på särskilda vinstfondkonton i riksbanken.

De ställningstaganden som görs i motion 8 skulle leda till att statsinkomsterna
försvagades med drygt 700 milj. kr. innevarande budgetår och med
1 200 milj. kr. budgetåret 1982/83. Det är likväl en avsevärd förstärkning i
förhållande till regeringens förslag med närmare 1 900 milj. kr. och 4 100
milj. kr. under resp. budgetår (se tabell 10).

Beträffande utgifterna godtar motionärerna de förslag till besparingar som
redovisas i propositionen. Enligt utskottets beräkningar uppgår dessa till en

FiU 1981/82:1

knapp miljard under innevarande budgetår och drygt 2,3 miljarder nästa
budgetår. Därutöver anges i motionen vissa ytterligare besparingar sorn
preciseras i andra motioner. För innevarande budgetår har utskottet
beräknat effekten till högst 350 milj. kr. Eftersom flera av besparingsinsatserna
riktar sig mot den statliga förvaltningen är det utskottets bedömning att
det kassamässiga utfallet av gjorda insatser sker med betydande eftersläpning.

I motion 8 anges vidare att man motsätter sig att medel avsätts för att
tidigarelägga investeringar i offentliga byggnader. I den sammanställning
utskottet gjort har således ett lägre belopp än i propositionen tagits upp för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Sammantaget beräknas de totala utgifterna
enligt motionärernas förslag minska med ca 200 milj. kr. under
innevarande år och med ca 2,3 miljarder nästa budgetår.

Sammanfattningsvis kan förslagen i motion 8 karaktäriseras som att de
innebär vissa skattelättnader men att dessa totalt sett är väsentligt mindre än
enligt regeringens förslag. På utgiftssidan har motionärerna en klart stramare
profil med utgiftsminskningar som till nästa budgetår överstiger inkomstbortfallet
med mer än en miljard kronor. Det innebär således en avsevärd
förstärkning av budgeten i förhållande till regeringens förslag. Skillnaden
jämfört med regeringsförslaget uppgår till drygt 5.1 miljarder kronor.
Dessutom aviserar motionärerna besparingar för budgetåret 1982/83, utöver
de som utskottet beaktat i föreliggande budgetkalkyler, som uppgår till drygt
9 miljarder kronor.

I motion 46 (s) motsätter man sig regeringens förslag vad gäller en sänkning
av mervärdeskatten, den obligatoriska avsättningen av medel på vinstkonto i
riksbanken samt den nya utformningen av investeringsavdraget. Därmed
motsätter man sig att skatterna minskar med i runda tal 7,6 miljarder kronor
räknat för ett helt år. Dessutom föreslås i motionen att den s. k. basenheten
som ligger till grund för inkomstskatteskalan 1982 inte höjs lika mycket som
regeringen föreslår. Detta ger i förhållande till regeringens förslag en
inkomstförstärkning för statsbudgeten på ca 1 miljard kronor. Vidare
föreslås att företagen skall betala vinstskatt på 20 % av de vinstökningar som
överstiger 5 milj. kr. Den budgetmässiga effekten av detta förslag har
emellertid inte kunnat beräknas.

Motionärerna anser att en förlängning av nuvarande utformning av
investeringsavdraget är en lämpligare form för att stimulera näringslivets
investeringar än att som propositionen föreslår knyta avdragen till mervärdeskatteredovisningen.
Den totala subventioneringen av investeringarna är
ungefär lika stor i det nuvarande och det nya systemet, men av subventioneringen
i det nuvarande systemet svarar kommunerna för ungefär en
tredjedel av kostnaderna. Belastningen på statsbudgeten blir således
väsentligt mindre om man förlänger det nuvarande systemet. Dessutom
uppstår de kassamässiga effekterna väsentligt senare. Det nya systemet

FiU 1981/82:1

beräknas medföra kostnader på ca 600 milj. kr. innevarande budgetår och
ungefär en miljard nästa budgetår. Det nuvarande systemet, om det förlängs,
hinner inte få några effekter under budgetåret 1981/82 utan först under
senare hälften av nästa budgetår.

Summan av de regeringsförslag vad gäller inkomsterna som motionärerna
ställer sig bakom och de egna förslag som läggs fram beräknas medföra en
förstärkning av inkomsterna innevarande budgetår med 900 milj. kr. och
nästa budgetår med drygt 2 miljarder kronor. Det är således 3,7 miljarder
resp. 7,4 miljarder kronor mer än i regeringens förslag.

Vad gäller regeringens förslag till besparingar godtar man i motion 46 för
innevarande och nästa budgetår besparingar om drygt 500 milj. kr. Utöver
regeringens förslag föreslår motionärerna besparingar inom försvaret för
innevarande budgetår med 150 milj. kr. och vad gäller tomträttslån till
kommuner föreslås ändringar som minskar statens utgifter med 50 milj. kr.
budgetåret 1982/83. Å andra sidan föreslås i motionen utgiftsökningar för
arbetsmarknadspolitiken, barnbidragen, underhållslån till allmännyttiga
bostadsföretag, temporära hyresrabatter och uthyrningsgaranti i nyproduktioner
samt ökade skogsvårdsåtgärder. Den sistnämnda posten föreslås bli
finansierad med en höjning av skogsvårdsavgiften. Vidare föreslås i
motionen att man återgår till de tidigare reglerna för värdesäkring inom den
allmänna försäkringen. Det bör observeras att de kostnadsmässiga verkningarna
av ändrade principer för beräkning av basbeloppet är mycket osäkra
beroende på svårigheterna att förutse utvecklingen av olika priskomponenter.

Dessa förslag till utgiftsökningar uppgår sedan effekterna av besparingsförslagen
avräknats till närmare 2.8 miljarder kronor innevarande budgetår
och till knappt 1,7 miljarder kronor budgetåret 1982/83. Den största
utgiftsförändringen härstammar från insatserna för arbetsmarknadspolitiken
där drygt 1,5 miljarder föreslås för det innevarande budgetåret. Några
motsvarande utgifter för nästa budgetår har inte tagits upp i motionen.

De sammantagna inkomst- och utgiftsförändringar som föreslås i motion
46 resulterar i en försämring av budgetsaldot för innevarande budgetår med
1,9 miljarder kronor och en förbättring nästa år med 400 milj. kr. Jämfört
med förslagen i propositionen innebär motionsförslagen en kraftig skärpning
av skattepolitiken samtidigt som utgifterna föreslås bli väsentligt större. För
budgetåret 1982/83 skulle således skatteintäkterna bli knappt 7,4 miljarder
kronor och utgifterna närmare 3 miljarder kronor högre jämfört med
regeringens förslag. Förslagen leder därmed till en budgetförstärkning i
förhållande till propositionen på 4.4 miljarder kronor. För innevarande
budgetår blir förstärkningen mindre, drygt 1 miljard kronor.

FiU 1981/82:1

Tabell 10. Hudgetmässiga effekter av de föreslagna åtgärderna i proposition 30 och
partimotioner fran moderaterna och socialdemokraterna

Föränd-	Prop. 1981/82:30	Motion 1981/82:8 (m	\| Motion 1981/82:46 (s)
ring <iv	ha 81/82 bä 82/83	hå 81/82 bå 82/83	bä 81/82	bå 82/83
Inkomster Utgifter Saldo	- 2 600 - 5 300 300 - 1 300 - 2 900 - 4 000	- 700 - 1 200 - 200 — 2 300 - 500 1 100	900 2 800 - 1 900	2 100 1 700 400
Förändring i förhållande till prop.	_ _	+ 2 400 + 5 100	+ 1 000	+ 4 400
Alun.	Besparingar med "helårseffekt" om 8 mdr har aviserats till budgetprop.	Ytterligare bespa-ringar med "helårs-effekt" i storleks-ordningen 9.3 mdr aviseras för ba 1982/ 83.	Inkomster av skatt på vinstökningar har ej kunnat beräknas. Vida-re har inte något belopp för räntekompensation till kommuner tagits upp.

1 motion 57 (vpk) motsätter man sig regeringens förslag vad gäller sänkning
av mervärdeskatten, slopande av den särskilda skattereduktionen, bibehållande
av indexreglerade skatteskalor, snabbare avtrappning av pensionärernas
extra avdrag och införande av ett investeringsavdrag knutet till
redovisningen av mervärdeskatt. Av de föreslagna förändringarna av
budgetens inkomster är det endast den obligatoriska 25-procentiga avsättningen
av företagens vinster till särskilda konton som godtas i motionen, men
detta görs under vissa villkor vad gäller medinflytande på företagens beslut.
Motionärerna lägger dessutom fram egna förslag till inkomstökningar. Det
gäller ändrade inkomstskatteskalor och införandet av en omsättningsskatt på
aktier. Sammantaget innebär motionärernas förslag avsevärda skatteökningar
i förhållande till regeringens förslag i storleksordningen 9 miljarder
kronor. Det är sannolikt att beloppet är ännu större. Utskottet har inte
kunnat kostnadsberäkna samtliga förslag som gäller inkomstbeskattningen
men en överslagsmässig bedömning ger vid handen att skatteökningarna blir
ännu större.

Av regeringens förslag till besparingar motsätter man sig besparingar på
åtminstone 2 miljarder kronor, dvs. man motsätter sig regeringens besparingsförslag
på praktiskt taget samtliga punkter. Däremot föreslås i motionen
ytterligare besparingar inom det militära försvaret på 1 100 milj. kr.
Motionärerna lägger vidare fram en lang rad förslag till utgiftsökningar. Det
gäller ökade livsmedelssubventioner, åtgärder för lägre hyror, ökade anslag
till AMS och återgång till den tidigare beräkningsprincipen för basbeloppet i
den allmänna försäkringen. Kostnaderna för dessa förslag uppgår till drygt

6.5 miljarder kronor.

FiU 1981/82:1

Utskottet har inte kunnat göra kostnadsuppskattningar av samtliga
förslag.

Förslagens rea/ekonomiska effekter

Utifrån de budgetmässiga konsekvenser av de tre förslagen som redovisats
i det föregående har utskottet för att kunna bedöma förslagens samlade
effekt på ekonomin 1982 också utfört realekonomiska beräkningar.

Resultatet av dessa beräkningar sammanfattas nedan. Med effekt av
förslagen avses direkta effekter på den svenska ekonomin jämfört med ett
läge där devalveringen beaktats men utan att några andra ekonomiskpolitiska
åtgärder vidtagits. Förslagen rörande insättning av medel på
vinstkonto, tillfällig vinstskatt och en ny utformning av investeringsavdraget
förutsätts i första hand få effekt på pris-, löne- och investeringsutveckling

1983. Inga reala effekter av dessa förslag har beräknats för 1982. Inte heller
förslagen om förändring av bosättningslån. bostadslån, tomträttslån. energilån
tili kommuner och lokaliseringslån förutsätts få några mer betydande
reala effekter 1982.

Det bör noteras att man i den socialdemokratiska partimotionen, i varje
fall vad gäller den privata konsumtionsprognosen. utgår från konjunkturinstitutets
bedömning för 1982.

Tabell 11. Realekonomiska effekter år 1982 av förslagen

(procentenheter)

	Prop. 30	(m)	(s)
BNP	0.1	-0.4	0.2
Disponibel inkomst	0.5	- 1.4	- 0.3
Privat konsumtion	0.3	-0.9	-0.2

Av tabellen framgår att regeringens förslag till åtgärder har en positiv
effekt om 0.1 procentenhet pä den totala produktionen (BNP) nästa år
jämfört med ett läge med inga åtgärder. Denna effekt ingår redan i
försörjningsbalansen (tabell 6).

Den i propositionen föreslagna mervärdeskattesänkningen sänker prisnivån
1982 vilket har en positiv effekt på de disponibla inkomsterna och
därmed på den privata konsumtionen. Eftersom såväl moderaterna som
socialdemokraterna avstyrker förslaget om sänkt mervärdeskatt uteblir
denna effekt i deras förslag. Däremot ger de socialdemokratiska förslagen
sammantaget en positiv effekt på BNP genom att socialdemokraterna vill
anvisa mer pengar till arbetsmarknadspolitiska åtgärder samtidigt som de
avvisar flertalet av regeringens besparingsförslag.

När det gäller externbalansen visar kalkylerna att moderatmotionens
förslag ger en bytesbalans som är ungefär 1 miljard bättre medan de

FiU 1981/82:1

socialdemokratiska förslagen ger en förbättring om ungefär 1/2 miljard, allt
jämfört med regeringens förslag.

Sammanfattningsvis indikerar de realekonomiska kalkylerna att propositionens
åtgärdsförslag innebär en positiv effekt på den inhemska efterfrågeutvecklingen
1982. Såväl konsumtion som investeringar ger ett tillskott till
efterfrågan. Även de socialdemokratiska förslagen ger ett tillskott till den
inhemska efterfrågan. De moderata förslagen däremot innebär en finanspolitisk
åtstramning under 1982.

Det bör understrykas att kalkylerna enbart tar hänsyn till kortsiktiga
effekter av den efterfrågeförändring som följer av de föreslagna åtgärderna.
De dynamiska effekterna av förändrat skattetryck på ekonomins utbudssida
och på produktionsförmågan har inte beaktats.

Utskottets sammanfattande bedömning

Enligt utskottets uppfattning ger nedskrivningen av den svenska kronan
den 14 september svensk industri en möjlighet att stärka sin position såväl på
utlandsmarknaderna som på hemmamarknaden. Den positiva effekten
förstärks av att den tyska marken därefter har skrivits upp. Men en
förutsättning för att förbättringen skall komma till stånd är att företagen kan
hålla kostnadsutvecklingen under kontroll. För de allra flesta företag som
arbetar i utländsk konkurrens är den svenska marknaden den ojämförligt
största. I ett perspektiv där den internationella efterfrågan är matt men en
uppgång allmänt väntas är det viktigt att efterfrågan inom landet är
återhållsam. Det harden varit under år 1981 och förutses komma att bli också
under 1982. Det är emellertid inte tillrådligt att låta den inhemska efterfrågan
bli alltför svag. Föreslagna skattesänkningar skall ses i det perspektivet. Efter
devalveringen skulle enligt regeringens bedömning i propositionen den
privata konsumtionen minska med hela 3 % jämfört med 1981 års
konsumtionsnivå om inga motverkande åtgärder vidtas. Då är att märka att
konsumtionen redan i år väntas minska med 1.5 r/c.

En viktig förutsättning för att devalveringens positiva effekter skall kunna
tas till vara är att den allmänna pris- och kostnadsutvecklingen kan hållas i
schack. Det är därför önskvärt att inte prisklausulen i löneavtalen utlöses.
Devalveringen höjer priserna på importerade varor och därmed prisnivån.
Räntesänkningen den 14 oktober sänker prisnivån, men inte tillräckligt för
att hålla den totala prisstegringen december 1980 - december 1981 under
pristaket i avtalen. 1 ett sådant läge föreligger motiv för ytterligare åtgärder,
t. ex. en sänkning av mervärdeskatten. För löntagarna är det givetvis en
fördel om avtalens prisklausul inte överskrids redan av det skälet att
avtalskonstruktionen inte ger full kompensation för sådana prisstegringar.
För företagen och för svensk ekonomi är det en given fördel om kostnaderna
kan hållas nere så att de svenska företagens konkurrenskraft stärks.

Även en annan omständighet måste emellertid beaktas när man avgör om

FiU 1981/82:1

och i så fall hur mycket mervärdeskatten skall sänkas. En sänkt mervärdeskatt
innebär ett betydande inkomstbortfall för staten. Varje procentenhets
reducering av momspålägget betyder ca 1 500 milj. kr. i inkomstbortfall. En
sänkning av den indirekta skatten måste därför vara mycket angelägen för att
kunna motiveras i nuvarande statsfinansiella läge.

Med nuvarande konjunkturutsikter har utskottet vid en vägning av de
skilda synpunkterna för och emot funnit att starka skäl talar för en sänkt
mervärdeskatt. Diskontosänkningen i oktober månad liksom prisutvecklingen
i övrigt sedan regeringen offentliggjorde innehållet i åtgärdsprogrammet
talar dock för att mervärdeskattesänkningen inte behöver bli så
omfattande som planerat. En sänkning från nuvarande mervärdeskattesats
om 23.46 % räknat som pålägg på varans pris exklusive skatt till 21 1/2 %
torde vara tillräcklig för att avtalens indexklausul skall klaras med viss
marginal och för att ge viss stimulans till efterfrågan inom landet.

Med en sådan begränsad sänkning av mervärdeskatten minskar riskerna
för att stimulanseffekten blir för kraftig. Den uppgång i den internationella
efterfrågan som i det föregående ansetts sannolik torde knappast ge sig till
känna under det närmaste halvåret. När uppgången på exportmarknaderna
kommer bör den efterfrågeökningen tillgodoses genom att i takt härmed
omfattande besparingar sätts in som drar ned resursanspråken inom landet.
Vilka besparingar det därvid kan bli fråga om återkommer utskottet till i det
följande.

Sänkningen bör genomföras snarast möjligt och innan prismätningen äger
rum i december månad, eftersom det är den uppmätta prisnivån i december
månad som avgör om någon mer betydande kompensation skall utgå enligt
avtalen.

De realekonomiska konsekvenserna av den lägre mervärdeskattesänkningen
är att de disponibla inkomsterna liksom också konsumtionen minskar

0.5-1 procentenhet mer än om regeringsförslaget fullföljs. Den faktiska
nedgången mellan 1981 och 1982 blir dock bara 1.8% till följd av att
prisstegringarna nu väntas bli lägre även bortsett från mervärdeskattesänkningen.
Den privata konsumtionen torde med den mindre sänkningen av
mervärdeskatten komma att sjunka med knappt 2 % i volym mellan 1981 och
1982. BNP-tillväxten torde därför stanna strax över 2 % nästa år.

En faktor som kan rubba ovanstående slutsatser är vad som händer med
hushållens sparande. I fall de ändrade förutsättningarna innebär att
sparandet dras ned något jämfört med propositionens prognos så blir i
motsvarande mån konsumtionen högre.

Förslaget i propositionen om obligatorisk avsättning till särskilda vinstfonder
godtas i motion 57 (vpk) under förutsättning att avsättningarna
kombineras med samhälleligt och fackligt inflytande över hur medlen
används (yrkande i motion 58). I motion 8 (m) avvisas förslaget med
hänvisning till att näringslivets lönsamhet under lång tid legat på en alltför låg

FiU 1981/82:1

nivå. Också i motion 46 (s) avvisas förslaget men i stället föreslås att en
särskild vinstskall om 20 % tas ut på vinstökningar under år 1982 som
överstiger 1981 års nivå med 5 milj. kr. (yrkande i motion 47).

Såvitt nu kan bedömas bör företagen kunna förbättra sin lönsamhet under
år 1982. Enligt preliminära kalkyler väntas driftsöverskottet i tillverkningsindustrin
exkl. varv som andel av förädlingsvärdet komma att överstiga den
nivå som uppnåddes åren 1979-1981 med 1/3. Den nivå som i så fall skulle
uppnås är likväl inte högre än vad som uppnåddes medelgoda år under
tidigare konjunkturfaser och den är väsentligt lägre än under det s. k.
övervinståret 1974.

Inom vissa branscher kommer vinstläget att fortsätta att vara mycket
pressat. Allmänt gäller att vinstnivån inom industrin och den avkastning som
erhålles på nysatsat kapital behöver öka för att näringslivet skall kunna dra
till sig erforderligt riskkapital och för att investeringsuppgången skall komma
till stånd. Möjligheterna att höja utdelningen pä aktier bör därför inte i
onödan begränsas. Mot den angivna bakgrunden skulle i synnerhet en extra
vinstskatt kunna uppfattas som att vinstnivån i svensk industri nu nått en
alltför hög nivå medan i själva verket vinstnivån inom tillverkningsindustrin
alltjämt måste betraktas som otillräcklig, särskilt mot bakgrund av att
företagen har bakom sig en lång period av helt otillräcklig lönsamhet.

Med det anförda avstyrker utskottet från sina utgångspunkter såväl
förslaget i propositionen om särskild avsättning till vinstfonder som det
socialdemokratiska förslaget till särskild skatt på vinstökningar.

Av det nu sagda framgår att utskottet inte heller kan tillstyrka förslaget i
motion 58 om omsättningsskatt på aktier. Förslaget skulle motverka
aktiemarknadens förmåga att dra till sig riskvilligt kapital.

Vad gäller förslaget i propositionen om förlängning av tiden för nu
gällande investeringsavdrag för byggnader i näringslivet har finansutskottet
inga erinringar häremot. Näringslivets fasta investeringar behöver främjas
och byggmarknaden behöver den stimulans som kan uppkomma härigenom.

Vad gäller förslaget till omläggning av nuvarande system för investeringsavdrag
för inventarier vill utskottet anföra följande.

Betydande enighet synes råda om att avdrag för anskaffning av inventarier
bör ges även för tiden efter att nuvarande period för rätt till avdrag löpt ut vid
årsskiftet. I propositionen föreslås en omläggning av systemet så att avdrag i
fortsättningen skall kunna göras direkt i samband med mervärdeskatteuppbörden.
Det nya systemet skulle få utnyttjas redan under fjärde kvartalet
innevarande år för de företag som så önskar.

I den socialdemokratiska motionen 47 (motivering i motion 46) föreslås
dock en förlängning under 1982 av nu gällande regler.

Det nya system som redovisas i propositionen innebär att företagen

FiU 1981/82:1

likviditetsmässigt kan tillgodogöra sig avdraget redan i samband med
investeringen och inte som nu vid beskattningen långt senare. Vid
övergången till det nya systemet förbättras således företagssektorns likviditet
jämfört med om nuvarande regler får fortsätta att gillia. Utskottet ser det som
en väsentlig fördel. För många företag är en sådan likviditetsförbättring
angelägen och kan ha betydelse för företagets investeringsbenligenhet. Det
gäller bl. a. företag som av ett eller annat skäl inte kan förväntas redovisa
vinst för det år då rätt till avdrag föreligger. Psykologiskt kan de positiva
verkningarna av det nya systemet bli betydande. Genom att avdraget knyts
till mervärdeskatteredovisningen avgränsas investeringsstödet i högre grad
än med nuvarande system till den konkurrensutsatta delen av näringslivet.
Utskottet noterar i sammanhanget att subventionsnivån sänkts något för att
motverka den räntevinst som uppkommer för företagen i det nya systemet.
Med det anförda tillstyrker utskottet från sina utgångspunkter det nya
systemet för investeringsavdrag för inventarier.

Vad utskottet här anfört innebär ett avstyrkande också av förslaget att
införa en skatt på företagens likviditet som förts fram i motion 58 (vpk).

Det finns enligt utskottets mening anledning uppmärksamma ett par
ytterligare effekter som uppkommer vid övergången till det nya systemet för
investeringsavdrag. Baksidan av den förbättrade likviditetssituationen för
företagen är att staten förlorar inkomster tidigare än i nu gällande system.
Vid övergången mellan det gamla och nya systemet kommer därtill de båda
systemen att gälla parallellt och inkomstbortfallet i statens budget blir under
en period dubbelt. Vidare bör uppmärksammas att kostnaderna för avdraget
i det nya systemet kommer att helt belasta staten medan kostnaden för nu
gällande system belastat även kommunernas intäkter, något sorn f. ö. föga
uppmärksammades när nu gällande regler fastställdes hösten 1980 (jämför
FiU 1980/81:5 y). Denna lättnad för kommunerna torde komma att noteras i
de kontinuerliga överläggningar som äger rum mellan staten och de båda
kommunförbunden.

Vad gäller slopandet av den särskilda skattereduktionen har utskottet
redan i våras ställt sig bakom att denna minskas, nämligen den del som
motsvarar höjningen av det kommunala grundavdraget från 6 000 kr. till
7 000 kr. Med anledning härav beslutade riksdagen att förskottsutbetalningen
av kommunalskattemedlen år 1982 skulle beräknas efter ett korrigerat
skatteunderlag. Det skulle beräknas som om grundavdraget var 7 000 kr. i
stället för 6 000 kr. I propositionen föreslås nu att det kommunala
grundavdraget skall vara 7 500 kr. Det innebär att det kommunala
skatteunderlaget som kommunalskatterna beräknas efter kommer att skil ja
sig från det underlag som kommuninvånarna taxeras för.

Utskottet förklarade sig i det sammanhanget också positivt till tanken att
förändringar i den kommunala beskattningen så snart som möjligt skulle få

3 Riksdagen 1981182. 5 sami. Nr I

FiU 1981/82:1

slå igenom på utbetalningar av kommunalskattemedel. Det kan konstateras
att om förändringar görs i det underlag som ligger till grund för förskottsutbetalningar
och dessa inte överensstämmer med faktiska förändringar som
görs i skatteunderlaget kommer de avvikelser som uppstår att regleras vid
slutregleringen tvä år senare. Detta kan försvåra överblicken av de
ekonomiska relationerna melian staten och kommunerna och möjligheten
att planera den kommunala verksamheten.

De av regeringen föreslagna besparingarna, i propositionen redovisade för
helår, uppgår enligt utskottets beräkningar till ca 2.3 miljarder kronor räknat
i effekt på statsbudgeten budgetåret 1982/83.

Ytterligare utgifter föreslås i regeringens åtgärdsprogram endast på ett par
punkter. Ökade bidrag till skogsvård föreslås. Förslag till finansiering
kommer att läggas fram senare. I fråga om medlen till ytterligare
arbetsmarknadspolitiska insatser gäller dessa innevarande budgetår och
tynger dessutom inte långsiktigt statsbudgeten.

Som redovisats i det föregående föreslår moderata samlingspartiet i nu
aktuella motioner konkreta besparingar utöver regeringens förslag, som
motionärerna bedömer skulle vid fullt genomslag minska statsutgifterna eller
socialförsäkringskostnaderna med en knapp miljard. I den socialdemokratiska
motionen avvisas en rad av de i propositionen föreslagna besparingarna.
Härtill kommer ökade utgifter för bl. a. höjda barnbidrag samt - vad
gäller budgetåret 1981/82 - ytterligare medel för arbetsmarknadspolitiska
insatser.

Enligt utskottets mening är det ytterligt önskvärt att riksdagen redan nu i
höst beslutar om avsevärda besparingar i statsbudgeten så att dessa får
verkan så snart som möjligt under 1982. Att mervärdeskattesänkningen
föreslås få mindre omfattning än i regeringens förslag minskar enligt
utskottets mening på intet sätt behovet av besparingar. Besparingarna är
långsiktigt och strukturellt motiverade och i enlighet med av riksdagen
uttalade mål för budgetpolitiken.

Med det anförda tillstyrker utskottet omfattningen av de sparåtgärder som
föreslås i propositionen och som fått stöd i motionen från moderata
samlingspartiet. Utskottet kan däremot inte tillstyrka omfattande nya
utgifter, exempelvis höjda barnbidrag och studiebidrag så som föreslås i den
socialdemokratiska motionen. Det bör noteras att förslaget härom ingår i ett
alternativ där man helt avvisar tanken på sänkt mervärdeskatt. Sänkt
mervärdeskatt har självklart gynnsamma verkningar på barnfamiljernas
ekonomi. Det bör också erinras om att behovet av arbetsmarknadspolitiska
insatser minskar om efterfrågan inom landet stimuleras genom att mervärdeskatten
sänks, jämfört med om ingen sänkning sker.

Vad slutligen gäller de av moderata samlingspartiet framförda ytterligare
besparingarna med verkan redan frän nyåret finner utskottet det svårt att på
detta stadium bedöma i vilken utsträckning de framförda förslagen kan

FiU 1981/82:1

beredas i sådan takt att de kan träda i kraft redan vid årsskiftet. Den fortsatta
beredningen i utskotten får klargöra detta.

Förutsatt att riksdagen vid den fortsatta behandlingen ställer sig bakom de
riktlin jer för den ekonomiska politiken som utskottet uttalat sig för och att
samtliga de i propositionen framförda förslagen till besparingar godkänns,
kommer de budgetmässiga verkningarna att bli en förstärkning av budgeten
med drygt 3 miljarder kronor jämfört med vad som skulle följa av
propositionen. Saldoförsämringen skulle stanna vid ca 700 milj. kr. (tabell
12).

Tabell 12. Budgeteffekter enligt utskottets förslag till riktlinjer

Förändring av	bå 1981/82	bå 1982/83
Inkomster	- 2 (HK)	- 2 000
Utgifter	300	- 1 300
Saldo	- 2 300	- 7(H)
Förändring i förhållande till prop.	+ 600	+ 3 3(K)

1 detta sammanhang finns det anledning att något beröra sambandet
mellan de nu aktuella åtgärderna och det sparmål för budgetåret 1982/83 som
riksdagen fastställde vid behandlingen av kompletteringspropositionen i
våras. Sparmålet borde enligt propositionen uppgå till minst 12 miljarder
kronor. Föredraganden anförde att sparmålet t. v. dock borde vara
preliminärt. Den slutliga prövningen av målet borde ske inom ramen för den
gängse budgetprocessen och med de bedömningar som då skulle föreligga.
Därvid skulle också en avstämning göras gentemot åtgärder som kunde bli
aktuella på budgetens inkomstsida. Riksdagen ställde sig bakom det så
formulerade sparmålet.

Som framgått av redogörelserna i det föregående påverkas kalkylerna för
statsbudgetens utveckling under ett budgetår av en rad från tid till annan
skiftande omständigheter, bl. a. ändringar i konjunkturläget som ger utslag i
förändrade kalkyler för statsinkomsterna. Också utgifterna kan komma att
påverkas av tillfälliga faktorer som exempelvis utgifter för sysselsättningspolitiken.
Kvar står att besparingsarbetet kraftfullt och målmedvetet måste
inriktas mot att begränsa statsutgifterna genom faktiska besparingar i från år
till år löpande utgifter. Dessa besparingar skall - inberäknat dem som nu
tidigareläggs - vara 12 miljarder kronor budgetåret 1982/83. i enlighet med
vad som tidigare uttalats.

Vad utskottet här anfört med anledning av propositionen och motion 8 (m)
bör utgöra grund för den ekonomiska politikens utformning. De riktlinjer för
den ekonomiska politiken som dras upp i motionerna 46 (s) och 57 (vpk)
avstyrks av utskottet.

FiU 1981/82:1

Övriga motionsyrkanden

I motion 46 (s) hemställs om en valutapolitisk utredning med uppgift att
utreda en annan konstruktion av den valutaindex (valutakorg) som
riksbanken f. n. tillämpar. Motionärerna vill att utredningen även skall
belysa de tekniska möjligheterna att bedriva en aktiv valutakurspolitik inom
ramen för en allmän inflationsbekämpande politik.

Konstruktionen av valutakorgen är självfallet av stor betydelse. De
valutatekniska överväganden som därvidlag behöver göras är dock mindre
lämpliga att behandlas inom ramen för en offentlig utredning. Enligt
utskottets uppfattning bör det - i likhet med vad som gäller för valutapolitiken
i övrigt - ankomma på fullmäktige i riksbanken att noggrant följa
utvecklingen och om så bedöms önskvärt göra ändringar i det system som
tillämpas för att bestämma den svenska valutans värde. Med anledning av
den andra frågan som motionärerna tar upp vill utskottet framhålla att
riksbanken i samband med devalveringen av kronan den 14 september 1981
anförde: "Beslutet att ange ett intervall inom vilket riktvärdet för index
kommer att ligga ger riksbanken möjlighet att låta kronans värde stiga i
förhållande till index med högst 4 %. Detta utrymme för uppskrivning av den
svenska kronan bör användas för att - om förhållandena så medger - under
kommande år begränsa den internationella prisutvecklingens genomslag på
den svenska prisnivån." Innebörden av denna deklaration är sålunda att
riksbanken i vissa lägen kan tänka sig en uppskrivning av kronan på det sätt
motionärerna tänkt sig. Någon stor utredning av frågan anser utskottet inte
vara erforderlig.

Med det anförda avstyrks yrkande 2 i motion 46.

I motion 46 (s) begärs att regeln att kontohavare skall erlägga 25 % i
amortering på varje månads kontokortsköp senast månaden därefter
återinförs.

Denna regel tillkom på nyåret genom en överenskommelse mellan
ekonomidepartementet och representanter för kontokortsföretagen. Kravet
kommer enligt vad som har överenskommits mellan de parter som träffade
avtalet att slopas vid årsskiftet.

Försäljningen genom kontokortskrediter har minskat kraftigt under 1981,
betydligt mer än vad detaljhandelns övriga försäljning har minskat. Det
konsumtionsbegränsande syfte som specialregeln ville tillgodose kan inte
längre anses vara ett intresse. Utskottet förutsätter att regeringen som hittills
noggrant följer utvecklingen vad gäller kontokortskrediterna. Det är enligt
utskottets uppfattning inte påkallat med något uttalande från riksdagens
sida. Yrkande 3 i motion 46 avstyrks sålunda.

I propositionen tas frågan upp om räntekompensation till kommuner med
anledning av de ändrade utbetalningsrutinerna av kommunalskattemedel.

FiU 1981/82:1

Regeringens förslag om sänkning av mervärdeskatten medför betydande
kostnadssänkningar för kommunerna. Enligt regeringens mening är det
därför inte rimligt att kompensation skall utgå för de ökade räntekostnader
kommunerna får av de ändrade utbetalningsrutinerna. 1 motion 47 hemställs
om avslag på regeringens förslag till mervärdeskattesänkning. I konsekvens
härmed begärs - i motion 46 - att förhandlingar skall tas upp med
kommunförbunden angående räntekompensation till kommunerna.

Utskottet har i det föregående förordat en mindre sänkning av mervärdeskatten
än vad regeringen föreslagit. Det finns därför skäl att något
diskutera huruvida kompensation bör utgå i detta läge. Då bör uppmärksammas
att sedan propositionen lades fram har diskontot sänkts med 1
procentenhet. Med en lägre räntenivå blir de ränteförluster kommunerna får
vidkännas genom det nya utbetalningssystemet lägre än vad som tidigare
beräknats. Vidare konstaterar utskottet att huvuddelen av de kostnadsbesparingar
kommunerna gör genom moms-sänkningen kvarstår även om
sänkningen begränsas på det sätt utskottet förordar. Det finns också skäl att
erinra om att ett uttalat villkor för att förhandlingar skulle tas upp om
räntekompensation var att kommunerna lyckades begränsa sin konsumtionsökning
till 1 % år 1982. Nu ser det ut som om landstingskommunerna skulle
få svårigheter att klara detta mål. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
det av regeringen föreslagna - och av utskottet i yttrande till skatteutskottet
tillstyrkta - investeringsavdraget inte reducerar det kommunala skatteunderlaget.
Utskottet anser, mot bakgrund av det anförda, det inte finnas
anledning för riksdagen att rikta en uppmaning av det slag som begärs i
motionen till regeringen. Yrkande 4 i motion 46 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att
riksdagen med anledning av proposition 1981/82:30 såvitt nu är i
fråga och motion 1981/82:8 yrkande 1 samt med avslag på
motionerna 1981/82:46 yrkande 1 och 1981/82:57 yrkande 1
godkänner de riktlinjer som utskottet förordat och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande valutapolitikens utformning att riksdagen avslår
motion 1981/82:46 yrkande 2,

3. beträffande villkoren för kontokortskrediter att riksdagen avslår
motion 1981/82:46 yrkande 3,

FiU 1981/82:1

4. beträffande förhandlingar med kommunförbunden att riksdagen
avslår motion 1981/82:46 yrkande 4.

Stockholm den 3 november 1981

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s). Lars Tobisson (m). Rolf
Rämgård (c), Paul Jansson (s). Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m). Per-Axel
Nilsson (s), Karl-Anders Petersson (c), Anita Gradin (s). Roland Sundgren
(s), Christer Nilsson (s). Olle Wästberg i Stockholm (fp). Paul Grabo (c) och
Staffan Burenstam Linder (m).

Reservation

Kjell-Olof Feldt, Paul Jansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita
Gradin, Roland Sundgren och Christer Nilsson (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Sammanfattningsvis
blir” och slutar med ”år 1982” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det för sin del sannolikt att den privata konsumtionen kan
bli starkare än regeringen antagit. Den nuvarande svaga inhemska efterfrågan
kan nämligen mycket väl leda till att devalveringens genomslag i
importpriserna dämpas betydligt. Därmed skulle hushållens disponibla
inkomster inte reduceras med hela devalveringseffekten även om mervärdeskatten
inte sänks. Regeringens prognos bygger vidare på att sparkvoten
skall stiga ytterligare trots att den redan nu ligger på en hög nivå. Detta
förefaller inte sannolikt.

När det så gäller investeringarna är det mot bakgrund av tidigare
erfarenheter fullt möjligt att de förutsedda volymminskningarna bromsas
upp. Under 1982 talar såväl det ökade kapacitetsutnyttjandet som det lägre
ränteläget och den begynnande internationella konjunkturuppgången för en
sådan utveckling. Sammanfattningsvis ser vi det mot bakgrund av det
underlag som f. n. är tillgängligt som sannolikt att konjunkturutvecklingen
blir något starkare under 1982 än vad såväl regeringen som konjunkturinstitutet
antagit.

Mot bakgrund av att regeringens prognoser uppenbarligen anpassas till de
politiska behoven, i synnerhet i fråga om den privata konsumtionen, framstår
regeringens egen varning för en inflationistisk utveckling under senare delen
av 1982 och under 1983, som desto allvarligare.

FiU 1981/82:1

dels den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Enligt
utskottets” och på s. 31 slutar med "konsumtionen högre” bort ha följande
lydelse:

Utvecklingen under 1981 har inneburit en ytterligare fördjupning av de
grundläggande balansbrister som utmärker den svenska ekonomin. Underskottet
i utbytet med utlandet, ett alltmer svårkontrollerat statligt budgetunderskott,
hög inflation, fallande investeringar och en på sista tiden snabbt
stigande arbetslöshet är den ekonomiska krisens mera påtagliga yttringar.
Under loppet av 1981 har därtill ovanpå de strukturellt betingade obalanserna
lagrats följderna av en internationell lågkonjunktur.

I sina ekonomiska motioner (mot. 1980/81:1136 och 2190) kritiserade
socialdemokraterna dels politikens ensidiga inriktning på s. k. sparande, dvs.
statliga utgiftsnedskärningar, dels den borgerliga passiviteten när det gäller
att bekämpa inflationen. Ett centralt tema i dessa motioner var att Sveriges
balansbrister kan undanröjas och sysselsättningen långsiktigt tryggas endast
om inflationen i den svenska ekonomin nedbringas påtagligt och investeringarna
åter börjar öka. 1 motionerna varnades för att den borgerliga
ekonomiska politiken med dess åtstramning mitt i en lågkonjunktur skulle
leda till en dramatisk försämring av arbetsmarknadsläget och därmed i
praktiken en kapitulation när det gäller den fulla sysselsättningen som mål
för den ekonomiska politiken.

Framläggandet av det socialdemokratiska krisprogrammet i juni 1981,
liksom den alltmer accentuerade lågkonjunkturen och den uppenbart
ohållbara valutakursutvecklingen satte den senaste borgerliga regeringen
under ökad press att företaga sig något.

De ekonomisk-politiska riktlinjer (prop. 1981/82:30) som sent omsider
redovisats för riksdagen innebär att

1) den svenska kronan devalverades med 10% per den 14 september,

2) de prishöjande effekterna av devalveringen avses bli motverkade av en
sänkning av mervärdeskatten från 23,46 % till 20 % per den 1 november. De
angivna syftena med denna skattesänkning är dels att undvika en utlösning av
de gällande löneavtalens prisklausul för innevarande år, dels att motverka en
alltför stark nedgång i inhemsk efterfrågan som annars sägs bli följden av
devalveringen,

3) den ytterligare försvagning av budgeten som momssänkningen medför
skall balanseras av sparåtgärder och skattehöjningar. För budgetåret 1981/82
uppgår dessa emellertid endast till 1,5 miljarder kronor, medan de ökade
utgifterna och minskade inkomsterna beräknas till 4,4 miljarder kronor,
varför nettoeffekten av paketet är en försvagning av budgeten med knappt 3
miljarder kronor. För budgetåret 1982/83 beräknas budgetförsvagningen
uppgå till 4 miljarder kronor.

Utskottet bedömer den genomförda devalveringen som helt oundviklig
med hänsyn till att den borgerliga politiken medfört att vi under de senaste

Fil) 1981/82:1

två åren haft en väsentligt högre inflationstakt än våra viktigaste konkurrentländer.
Devalveringen är ett fullbordat faktum och kan inte göras
ogjord. Den grundläggande fråga som den ekonomiska politiken ställs inför i
och med devalveringen är huruvida denna görs till startpunkten för en ny och
lägre inflationstrend i Sverige eller om devalveringen endast blir ytterligare
en anhalt på den väg som innebär fortsatt snabb urholkning av penningvärdet.

Vidare kan konstateras att de ekonomisk-politiska åtgärder, som åtföljer
devalveringen, medför att den realinkomstminskning som devalveringen
syftar till, vältras över dels på de grupper som drabbas av de statliga
utgiftsnedskärningarna, i första hand pensionärerna, dels på den statliga
budgeten som ytterligare försvagas. Detta i sin tur innebär endast att
realinkomstminskningen tillfälligt uppskjuts. Detta sker antingen genom att
den ökade inflation som budgetförsämringen förorsakar, urgröper realinkomsterna
eller genom senare skattehöjningar för att täcka budgetförsämringen.

De två huvudsakliga motiv som anförts för den föreslagna sänkningen av
mervärdeskatten är dels att en utlösning av prisklausulen i det gällande
tvååriga löneavtalet skall undvikas, dels att den inhemska efterfrågan skulle
behöva hållas uppe.

Utskottet noterar att det i proposition 30 inte görs någon beräkning av hur
stor konkurrenskraftsförsämringen skulle bli om mervärdeskatten inte
sänks. I motion 46 har denna konkurrenskraftsförsämring beräknats till
mindre än en halv procent, vilket är mindre än hälften av den konkurrenskraftsförbättring
som, till följd av den västtyska D-markens appreciering,
skett efter det att det ekonomiska åtgärdspaketet presenterades.

I propositionen anges en förmodad expansion av den inhemska efterfrågan
till följd av en utlösning av prisklausulen som skäl för att genom en
momssänkning förhindra en dylik. I detta avseende bygger propositionen på
ett felaktigt antagande, eftersom prisklausulens konstruktion är sådan att
löntagarna endast kompenseras till 2/3 för den inträffade inflationen. En
inflationstakt som är högre än den i prisklausulen stipulerade leder med
andra ord till att de reala disponibla inkomsterna minskas, inte ökas.

Mot bakgrund av detta - felaktiga - resonemang framstår momssänkningen
med dess ökning av de reala disponibla inkomsterna och stimulans av
inhemsk efterfrågan som svårförståeliga. I propositionen anges också att
man med momssänkningen skall undvika en utlösning av klausulen under
1982. Utskottet noterar emellertid att KI:s prognos - som innebär att
prisklausulen överskrids - motsäger denna bedömning.

Det andra argumentet för en momssänkning är att man vill undvika en
alltför kraftig nedpressning av efterfrågan och produktionen. De - mer
realistiska - prognoser för den privata konsumtionen, som konjunkturinstitutet
gjort tyder emellertid på att nedgången i privat konsumtion även utan
en momssänkning inte skulle behöva bli så stark, som regeringen antagit. Det

FiU 1981/82:1

har också anförts att mervärdeskattesänkningen skulle vara nödvändig för att
undvika en alltför stark nedgång i produktionen. Som påvisas i motion 46
skulle emellertid momssänkningen till stor del leda till en ökning av importen
och endast i begränsad omfattning till en ökning av den inhemska
produktionen.

Momssänkningen kan därför ses som ett uttryck för en strävan från
regeringens sida att genomföra en devalvering, utan att konsumenterna
under ett valår skulle behöva drabbas av den inkomstminskning som
oundvikligen åtföljer en devalvering.

Den föreslagna budgetförsvagningen sätts vidare in i en sådan fas av
konjunkturen att stimulanseffekterna kan förväntas sammanfalla med en
internationellt betingad konjunkturåterhämtning under loppet av 1982.

Denna inriktning av politiken - manipulationen av löneavtalens prisklausul.
försvagningen av statsfinanserna, påspädningen av inflationstrycket och
åtgärder som förvärrar i stället för att dämpa konjunktursvängningarna -skapar utomordentligt dåliga förutsättningar inför 1983 års avtalsrörelse. I
själva verket kan mittenregeringens s. k. offensiv sägas innebära att man
avsäger sig ansvaret för den övergripande stabiliseringspolitiken och lägger
hela bördan av denna på arbetsmarknadens parter. Mot bakgrund av det
anförda avstyrker utskottet förslaget om sänkning av mervärdeskatten.

Den ovan beskrivna konjunkturutvecklingen innebär en fortsatt svag
produktionsutveckling under detta år med en produktionsuppgång under
loppet av 1982. Arbetslösheten kommer att fortsätta att stiga och någon
förbättring kan inte väntas förrän mot slutet av nästa år. Samtidigt är den
svenska inflationstakten högre än våra viktigaste konkurrenters. Devalveringen
ger en förbättring av konkurrensläget, men denna förbättring kan
ganska snabbt undergrävas om inte inflationen motverkas.

Mot denna bakgrund delar utskottet den bedömning som görs i motion 46
(s) att den ekonomiska politiken bör utformas så

- ali den arbetslöshet, som förorsakats av den borgerliga ekonomiska
politiken, motverkas nu genom en aktiv arbetsmarknadspolitik,

- all den ekonomiska politiken inte - som i regeringens förslag - utformas
så att den leder till en allmän stimulans som tidsmässigt sammanfaller med att
konjunkturen i övrigt går in i en expansionsfas. Politikens uppgift måste vara
att stabilisera ekonomin, inte destabilisera den,

- atl genom en mera ansvarsfull finanspolitik en lättnad på penningpolitikens
område möjliggörs. En lägre räntenivå än dagens skulle ge ett
verkningsfullt stöd åt industrins benägenhet att investera, minska det statliga
budgetunderskottet och verka dämpande på inflationen,

- alt den ekonomiska politiken ges en sådan fördelningsmässig profil att
de uppoffringar, som är nödvändiga för att föra landets ekonomi ur krisen,
får bäras solidariskt av alla och inte lastas på vissa grupper som har de sämsta
förutsättningarna att bära dem.

4 Riksdagen 1981/82. 5 sami. Nr 1

FiU 1981/82:1

Utskottet vill i det följande kommentera den ekonomiska politik, som
förordas i motion 8 (m). Denna bygger huvudsakligen på två element: dels en
sådan sänkning av inkomstskatterna fr. o. m. den 1 januari 1982 att
marginalskatterna sänks, dels utgiftsnedskärningar utöver dem, som föreslagits
i proposition 30. Den av regeringen föreslagna sänkningen av mervärdeskatten
avvisas.

Den marginalskattesänkning som förordas i motionen skulle innebära en
reduktion av statsskatten med 8-10 % i de högre inkomstskikten och
beräknas under 1982 medföra ett inkomstbortfall för staten på ca 2 miljarder
kronor.

Utskottet konstaterar att förslaget om marginalskattesänkning redan
fr. o. m. 1982 strider mot den skattereform som nyligen överenskommits
mellan centern, folkpartiet och socialdemokraterna och som således har stöd
av en bred majoritet i riksdagen. Genomförandet av denna reform skall
påbörjas 1983 och vara avslutad 1985. Flera skäl bidrog till detta val av
genomförandeperiod. En ändring av marginalskatterna fr. o. m. 1982 skulle
bl. a. innebära att en av de viktigaste förutsättningarna för det tvåårsavtal
som i början av 1981 träffades mellan arbetsmarknadsparterna skulle ryckas
undan.

Den skattetabell för 1982 som föreslås i motion 8 utgör ett första steg i
riktning mot en marginalskatteskala 1984 som är avsevärt mera gynnsam för
höginkomsttagarna än den som nu har föreslagits av den för centern,
folkpartiet och socialdemokraterna gemensamma expertkommittén. I den
skatteskala som förordas av moderata samlingspartiet skulle den s. k.
brytpunkten, upp till vilken marginalskatten är högst 50 %, läggas väsentligt
högre och marginalskatterna i de översta skikten vara lägre än i expertkommitténs
förslag.

Strävan att gynna höginkomsttagarna tar sig även uttryck i att man i
motionen avvisar en begränsning av underskottsavdragens värde. Utskottet
konstaterar att en marginalskattesänkning utan en begränsning av underskottsavdragens
värde skulle medföra sådana skattesänkningar för höginkomsttagarna,
att det fördelningspolitiskt skulle bli omöjligt att genomföra
reformen. Bl. a. skulle man inte begränsa möjligheterna till nolltaxering.
Sammanfattningsvis finner utskottet att den inriktning av skattepolitiken,
som förordas i motionen, dels är fördelningspolitiskt oacceptabel, dels har
blivit politiskt inaktuell i och med att en bred majoritet av riksdagen ställt sig
bakom en skattereform med annan inriktning.

Det andra huvudförslaget i motionen avser nedskärningar av de statliga
utgifterna. Motionärerna accepterar de av regeringen föreslagna besparingsåtgärderna,
men kräver därutöver att nedskärningarna utökas genom att
utgifter skärs ned fr. o. m. den 1 januari 1982 med ca 1 miljard mer än vad
som ingår i regeringens förslag. Utskottet tar i det följande ställning till
regeringens nedskärningsförslag. Beträffande de av moderata samlingspartiet
framförda ytterligare nedskärningarna för budgetåret 1981/82 är det att

FiU 1981/82:1

märka att dessa har sin tyngdpunkt på social-, arbetsmarknads- och
regionalpolitiken. Inom socialdepartementets huvudtitel föreslås exempelvis
en avsevärd urholkning av arbetsskadeförsäkringen, tandvårdsförsäkringen
samt av reglerna för vård av sjukt barn. På arbetsmarknadsområdet skulle
AMS' möjligheter att genom kommunala beredskapsarbeten och industribeställningar
bereda de växande skarorna av arbetslösa sysselsättning
reduceras ytterligare.

Under budgetåret 1982/83 avser man reducera statsutgifterna med knappt
14 miljarder kronor. Utskottet får tillfälle att ta ställning till dessa förslag till
nedskärningar i samband med behandlingen av budgetpropositionen 1982.
Här räcker det med att konstatera att de största nedskärningarna avses ske
inom social- och bostadspolitikens områden (5,4 resp. 2,6 miljarder). Den
senare nedskärningen är av speciellt intresse med hänsyn till den omfattande
kritik mot att skattereformen även inkluderar en begränsning av underskottsavdragens
värde, som framförts från moderata samlingspartiets sida
såväl i motion 8 som i den allmänna debatten. Begränsningen av underskottsavdragens
värde sägs leda till kraftigt ökade boendekostnader även i
villor av genomsnittlig storlek.

Reformen av underskottsavdragen beräknas totalt medföra ökade statsinkomster
med ca 1,4 miljarder kronor. Av denna summa kan drygt 600
miljoner beräknas falla på villaavdragen. Reformen genomförs successivt
under loppet av tre år. varför den årliga skatteskärpningen blir 200 milj. kr.
vart och ett av åren 1983, 1984. 1985. Mot denna bakgrund framstår
motionens krav på nedskärningar av bostadssubventionerna under budgetåret
1982/83 med ytterligare 2,1 miljarder kronor som minst sagt förvånande.
Ty om den minskade subventionsnivå, som underskottsavdragsreformen
innebär för vissa kategorier villaägare, skulle medföra de förödande
konsekvenser som anges i motionen, så måste en subventionsminskning, som
är mer än 10 gånger så stor, leda till konsekvenser av en helt annan
storleksordning. Förklaringen till att man i motionen kan anföra så inbördes
motstridiga krav ligger förmodligen i att motionärerna primärt värnar om
inkomsttagare med höga inkomster, dyra villor och stora underskottsavdrag,
medan de räntesubventioner som man vill dra ned i första hand avser boendet
i småhus med statliga lån, liksom i bostads- och hyresrättslägenheter.

Dessa nedskärningar, som huvudsakligen skulle drabba de svagaste
grupperna i samhället, ärfördelningspolitiskt oacceptabla i sig. I betraktande
av att de föreslås ske för att finansiera marginalskattesänkningar för de mest
välbeställda grupperna i samhället, framstår dessa nedskärningar som direkt
stötande.

Den moderata fördelningspolitiska profilen på de olika förslagen framstår
dessutom med full tydlighet i de realekonomiska beräkningar under 1982
som utskottet genomfört och som presenteras ovan.

Med den politik som moderaterna förespråkar skulle de disponibla

FiU 1981/82:1

realinkomsterna sänkas med 11/2%. Samtidigt förespråkar moderata
samlingspartiet en marginalskattesänkning som skulle ge höginkomsttagarna
en realinkomstökning på 2-3 % efter skatt.

Med hänvisning till dessa fördelningspolitiska och sysselsättningsmässiga
konsekvenser av motion .8 avstyrker utskottet de i motionen förordade
riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

I motion 57 riktas enligt utskottets mening i vissa delar berättigad kritik
mot regeringens förslag och riktlinjer för den ekonomiska politiken. De
förslag som framförs i motionen skulle emellertid medföra kraftigt ökade
statsutgifter samtidigt som den finansiering som anvisas bygger på skatteskärpningar
och nedskärningar av försvarsutgifterna i en oacceptabel
omfattning. Utskottet har därtill inte kunnat göra kostnadsuppskattningar av
samtliga förslag. Med hänsyn till att motionens förslag är så knapphändigt
motiverade liksom att den samlade samhällsekonomiska effekten är oklar
avvisar utskottet motionens förslag till riktlinjer för den ekonomiska
politiken.

dels den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Inom vissa”
och slutar med ”riskvilligt kapital" bort ha följande lydelse:

Syftet med den föreslagna förlängningen av de obligatoriska avsättningarna
till vinstkonto anges vara att dels stimulera till investeringar och dels
motverka inflationsdrivande löneökningar. Utskottet noterar att fondavsättningar
av det aktuella slaget tillämpats under en stor del av efterkrigstiden.
Därvid har syftet varit att utjämna investeringsaktiviteten över konjunkturcykeln.
Under senare år har emellertid detta instrument kommit att
användas för att på mer eller mindre permanent basis subventionera fram
investeringar.

Likväl ligger industriinvesteringarna på en mycket låg nivå och minskar
f. n. ytterligare. På de olika investeringsfondskontona1 i riksbanken har
företagen f. n. 6.4 miljarder innestående. Det finns mot denna bakgrund
anledning att betvivla att ytterligare en form av gynnsam skattemässig
behandling av investeringar, som exempelvis den föreslagna avsättningen till
vinstkonto skulle medföra, får några märkbara positiva effekter på
investeringsvolymen. Det är uppenbart att andra faktorer, främst efterfrågan,
kapacitetsutnyttjandet och räntenivån, spelar en vida större roll för
investeringsverksamheten under de allmän-ekonomiska förhållanden som
råder f. n. Däremot skulle de föreslagna vinstavsättningarna medföra ett
inkomstbortfall för staten i storleksordningen 1 miljard kronor.

Även det andra motivet för de obligatoriska vinstavsättningarna - deras
förmenta dämpande effekt på löne- och prisbildningen - kan ifrågasättas.

1 Konton för investering i rörelse och skogsbruk, arbetsmiljö, särskilda investeringskonton,
konto för allmän investeringsfond, samt tillfälligt vinstkonto.

FiU 1981/82:1

1970-talets erfarenhet i Sverige, liksom utomlands där motsvarande system
tillämpats, visar att vinstavsättningar av det aktuella slaget inte märkbart
påverkar företagens förmåga att betala löneglidning resp. överpriser på
insatsvaror. Anledningen härtill är att dylika avsättningar inte nämnvärt
förändrar företagens soliditet eller räntabilitet. Därmed påverkas inte heller
deras beteende i pris- och lönehänseende.

Sammanfattningsvis anser utskottet att den föreslagna förlängningen av
lagen om tillfällig insättning på vinstkonto i riksbanken inte bör genomföras.
Det är osannolikt att avsättningarna leder till högre investeringsvolym inom
näringslivet eller att de bidrar till en starkare pris- och löneutveckling.
Däremot skulle de medföra en ansenlig belastning på budgeten, vilket via
budgetunderskottens verkningar på ekonomin snarast bidrar till att försämra
förutsättningarna för investeringarna.

Med det anförda avstyrker utskottet propositionens förslag om obligatorisk
avsättning till vinstkonto under 1982 liksom motsvarande förslag i
motion 57.

Det socialdemokratiska förslaget till tillfällig vinstskatt har som mål att
devalveringen skall leda till en långsiktig konkurrenskraftsförbättring.

För att uppnå detta krävs en ekonomisk politik som håller tillbaka
kostnadsstegringar. Dessa kan drivas fram dels av kompensationskrav till
följd av importprisökningar, dels av den vinstuppgång som devalveringen
medför. Sker denna lönsamhetsförbättring alltför snabbt och innan kapacitetsutnyttjandet
nått en sådan nivå att företagen börjar öka sina investeringar,
skapas stor risk för s. k. vinstinflation som kan urholka devalveringens
resultat genom okontrollerad löneglidning och överefterfrågan på insatsvaror.
Har denna process väl påbörjats visar bl. a. den internationella
erfarenheten från 1970-talet att man mycket snabbt åter kan hamna i en ny
devalveringssituation.

Mot denna bakgrund ansluter sig utskottet till motionärernas åsikt att
regeringen redan under 1982 bör vidta åtgärder för att motverka uppkomsten
av s. k. vinstinflation. Detta bör ske genom en viss tillfällig beskattning av de
vinstökningar som kommer att registreras under 1982. I princip borde dessa
vinstindragningar på lämpligt sätt återföras till näringslivet. Ett tänkbart sätt
vore att föra de indragna medlen till 4:e AP-fonden för att förstärka dess
möjlighet att bidra till näringslivets utbyggnad. Emellertid skulle en sådan
lösning stöta på principiella betänkligheter, då det skulle innebära en ny
finansieringsform för AP-fonderna genom att skattemedel skulle överföras
till fonden. Den föreslagna beskattningen avser vinsterna under 1982 och blir
aktuell för uppbörd först under 1983. Det bör därför vara möjligt att till dess
utforma ett lämpligt system för att till näringslivet återföra de medel som den
tillfälliga vinstskatten kommer att inbringa. Denna bör endast utgå på sådana
vinstökningar under 1982. som överstiger 1981 års nivå med mer än 5 milj. kr.
Vinstökningen utöver denna nivå bör beskattas med 20 %.

FiU 1981/82:1

Utskottet finner att det i motion 46 framförda förslaget till tillfällig
vinstskatt är ett lämpligt medel att motverka den vinstinflation som kan
komma att genereras av den snabba lönsamhetsförbättringen under 1982.
Utskottet ställer sig därför bakom det i motionen framförda yrkandet att
regeringen snarast utarbetar ett förslag om närmare föreskrifter för en
tillfällig vinstskatt i enlighet med de riktlinjer som anges i motion 46.

Av det nu sagda följer att utskottet avstyrker förslaget i motion 57 om
införande av omsättningsskatt pä aktier.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Det nya" och
på s. 33 slutar med ”båda kommunförbunden" bort ha följande lydelse:

Frågan om omläggningens effekter - budgetmässigt och med avseende på
hur företagen påverkas - ges i propositionen en anmärkningsvärt torftig
behandling. Avsikten har uppenbarligen varit att det föreslagna systemet i ett
fortvarighetstillstånd skall kostnadsmässigt ligga på ungefär samma nivå som
det nuvarande. Det gäller beträffande kostnaderna för den offentliga sektorn
som helhet. Om man ser på kostnadernas fördelning mellan staten och
kommunerna, kan man konstatera att staten, som med dagens system svarar
för ca 2/3 av kostnaderna, med det föreslagna systemet skulle få svara för hela
kostnaden.

En övergång till ett system där investeringsavdragen görs i samband med
redovisningen av mervärdeskatt innebär att företagen kan komma i
åtnjutande av avdragen ett till två år tidigare än som är fallet med nu gällande
system. Följaktligen kommer under återstoden av innevarande budgetår och
under nästa budgetår statsbudgeten att belastas med dels 2/3 av kostnaderna
för det nuvarande systemet, dels hela kostnaden för det nya systemet.

Denna tillfälliga belastning på statsbudgeten tas över huvud taget inte upp i
propositionen. Dess storlek kan visserligen inte exakt beräknas, men det är
ändå klart att det rör sig om avsevärda belopp. En relativt försiktig
bedömning är att helårskostnaden ligger i storleksordningen 1 500 milj.
kr.

Regeringens förslag innebär att skattesubventionens storlek sänks från
nuvarande genomsnittliga 11,6% av investeringskostnaden till 10%. Å
andra sidan skulle företagen få möjlighet att ta ut avdraget tidigare än förut.
Slutsatsen blir att investeringskalkylen i det enskilda projektet inte påtagligt
påverkas av omläggningen och att denna därför inte kan förväntas ge något
nämnvärt utslag i investeringsverksamheten. Vad som däremot inträffar är
att företagens likviditet ökar genom omläggningen.

Utskottet delar den i motion 46 gjorda bedömningen att en ytterligare
ökning av företagens likviditet ingalunda är något som i dagsläget bör
eftersträvas. Snarare torde motsatsen vara fallet. Detta, tillsammans med

FiU 1981/82:1

den temporära belastning på statsbudgeten som omläggningen skulle
innebära, talar enligt utskottets mening mot förslaget. Utskottet avstyrker
därför förslaget till nytt system för investeringsavdrag och tillstyrker
yrkandet att i stället det nu gällande systemet förlängs till att gälla t. o. m.
utgången av 1982.

I propositionen föreslås vidare en i huvudsak oförändrad skatteskala för
1982. Utskottet noterar att denna skatteskala innebär oförändrade marginalskatter
för 1982 vilket står i överensstämmelse med överenskommelsen
mellan centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna om reform av
inkomstskatten. Utskottet, som i det föregående tagit avstånd från det i
motion 8 framförda förslaget om en marginalskattesänkning redan 1982, har
därför i detta stycke inga erinringar mot den föreslagna inkomstskatteskalan.

dels den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”taxeras för” bort ha följande lydelse:

Vad gäller slopandet av den särskilda skattereduktionen har utskottet
redan i våras ställt sig bakom att denna minskas, nämligen den del som
motsvarar höjningen av det kommunala grundavdraget från 6 000 kr. till
7 000 kr. Med anledning härav beslutade riksdagen att förskottsutbetalningen
av kommunalskattemedlen år 1982 skulle beräknas efter ett korrigerat
skatteunderlag. Det skulle beräknas som om grundavdraget var 7 000 kr. i
stället för 6 000 kr. 1 propositionen föreslås nu att det kommunala
grundavdraget skall vara 7 500 kr. Detta förslag i propositionen är med andra
ord en uppföljning av de riksdagsbeslut som fattades våren 1981. Även om
utskottet inte anser dessa beslut vara välgrundade, ser det ingen anledning att
nu gå emot detta förslag. Detta innebär bl. a. att det kommunala
skatteunderlaget som kommunalskatterna beräknas efter kommer att skilja
sig från det underlag som kommuninvånarna taxeras för.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "De av” och på
s. 35 slutar med ”av utskottet" bort ha följande lydelse:

I fråga om den automatiska indexregleringen av skatteskalorna delar
utskottet de principiella invändningar som härvidlag anförs i motion 46. Den
automatiska indexregleringen är inflationsdrivande, eftersom den bygger in
kraftiga historiska prisstegringar i skatteskalorna. Det krävs då kraftiga
löneökningar för att förhindra ökade inkomstklyftor, räknat efter skatt. Med
hänsyn till de låga löneavtalen för 1982 är det därför motiverat att bryta upp
den automatiska indexregleringen. Utskottet finner att förslaget i motion 46
om en uppjustering av den s. k. basenheten för år 1982 till 6 800 kr. i stället
för 6 900 kr., som föreslås i propositionen, skulle ge en uppräkning av
skatteskalorna med 6.25 % vilket nära ansluter sig till löneökningstakten
under 1982. Med denna justering ökas statsinkomsterna med 1 000 milj. kr.

FiU 1981/82:1

jämfört med regeringens förslag. I motion 57 föreslås en betydande höjning
av inkomstskatten bl. a. till följd av att ingen justering för inflationen görs.
Följden av detta förslag skulle bli kraftigt höjda marginalskatter. Utskottet
finner att detta förslag inte tar hänsyn till den långa rad av skäl som gjort en
marginalskattereform nödvändig.

I propositionen föreslås att pensionärernas extra avdrag trappas av
snabbare än vad som nu är fallet. Utskottet konstaterar att även socialdemokraterna
ansluter sig till detta förslag på villkor att de tidigare reglerna för
värdesäkring av pensionerna m. m. återställs. I motion 57 avvisas den
snabbare avtrappningen av de extra avdragen. Utskottet finner för sin del att
hänsyn till en rättvis fördelning av skattebördan, liksom starka statsfinansiella
skäl, talar för förslaget i propositionen.

Innan utskottet kommenterar de i propositionen föreslagna nedskärningarna,
vill utskottet påminna om att det föregivna syftet bakom de föreslagna
nedskärningarna är att åtminstone till en del finansiera sänkningen av
mervärdeskatten. Utskottet har i det föregående inte funnit regeringens
argument för denna sänkning vara övertygande. Den eventuella önskvärdheten
av de föreslagna nedskärningarna får således prövas med hänsyn till
deras effekter i det enskilda fallet och inte med hänsyn till behovet att
finansiera momssänkningen.

De största besparingarna i propositionen sker genom att pensionärernas
förmåner reduceras. Detta sker dels genom en ytterligare urholkning av
pensionernas inflationsskydd, utöver de redan genomförda, och genom en
nedskärning av det kommunala bostadstillägget. Såsom påvisas i motion 46
skulle de nya reglerna för fastställande av basbelopp, om de hade tillämpats
under 1980, lett till att en ensamstående pensionär med enbart folkpension
och pensionstillskott skulle ha mist över 2 500 kr. Detta motsvarar ett
inkomstbortfall på ca 12 % - och detta för grupper med en, absolut sett,
mycket låg inkomstnivå. Utskottet delar uppfattningen att förslag med
sådana fördelningspolitiska konsekvenser inte kan godtas.

I stället för att öka samhällets insatser mot arbetslösheten framlägger
regeringen med propositionen 30 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder en
rad sysselsättningspolitiska förslag som är direkt ägnade att ytterligare
förvärra läget på arbetsmarknaden. Genomgående träffar försämringarna de
allra svagaste grupperna. Därmed överger regeringen de värderingar som
präglat svensk arbetsmarknadspolitik i decennier. Arbetsmarknadspolitiken
raseras. Detta kommer till tydligt uttryck i en rad av de åtgärder som
regeringen föreslår.

AMS har i särskild framställning till regeringen begärt ytterligare 1 945
milj. kr. för beredskapsarbeten. Regeringen har bara anvisat 400 milj. kr. för

FiU 1981/82:1

detta ändamål samt 200 milj. kr. för statligt byggande.

AMS har vidare begärt en höjning av bidraget för utbildning av personal
som hotas av permittering eller uppsägning från 20 kr./tim. till 35 kr./tim.
Regeringen har avvisat detta krav.

Följden blir nu att den öppna arbetslösheten stiger som en direkt följd av
att regeringen vägrar sätta in traditionell arbetsmarknadspolitik med full
styrka.

En rad andra nedskärningar på arbetsmarknadspolitikens område föreslås
i propositionen: Stödet till kommunerna för planering av beredskapsarbeten
avskaffas, stödet till handikappade för sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden
skärs ned, bidraget till de skyddade verkstäderna begränsas,
omfattande nedskärningar på det regionalpolitiska området föreslås likaså.

Utskottet delar den syn på de föreslagna åtgärderna som kommer till
uttryck i motion 46. Alla till buds stående möjligheter måste utnyttjas för att
bekämpa arbetslösheten. Utskottet ställer sig därför bakom kraven på att
AMS tillförs de ekonomiska resurser som krävs för att fullt ut utnyttja
möjligheterna att genom beredskapsarbeten och företagsutbildning ge
sysselsättning åt arbetslösa. Utskottet finner vidare att de nedskärningar av
det regionalpolitiska stödet som föreslås i propositionen är illa grundade. De
alternativa finansieringsformer som anvisas i propositionen utgör inte något
fullvärdigt alternativ.

I motion 46 framhålls att barnfamiljerna drabbas särskilt hårt av följderna
av den borgerliga ekonomiska politiken. För att i någon mån kompensera
dem för detta föreslås att barnbidragen höjs med 300 kr./år. Mot bakgrund av
den snabba inflationen, som varit särskilt markerad i fråga om livsmedlen
vilka väger särskilt tungt i barnfamiljernas hushållsbudgeter, finner utskottet
detta förslag välmotiverat.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Konstruktionen
av” och på s. 37 slutar med ”motion 46 avstyrks” bort ha följande
lydelse:

I motion 46 redovisas utförligt hur det svenska näringslivets internationella
konkurrenskraft påverkats negativt av den tekniska utformningen av
riksbankens valutaindex. De vikter med vilka olika länders valutor ingår i
indexen speglar inte tillräckligt väl resp. lands betydelse som konkurrent till
det svenska näringslivet. Valutapolitikens utformning anges vidare vara av
stor betydelse för möjligheterna att på lång sikt föra en framgångsrik
anti-inflationspolitik. Mot denna bakgrund kräver motionärerna att valutapolitikens
tekniska utformning ses över. Utskottet anser att behovet av en
dylik översyn har dokumenterats tillfyllest under det gångna året och
tillstyrker därför yrkande 2 i motion 46.

FiU 1981/82:1

1 motion 46 påpekas att regeringen nyligen luckrat upp villkoren för
kontokreditgivningen genom att upphäva kravet på 25-procentig amortering
månaden efter resp. transaktion. Mot bakgrund av de privat- och samhällsekonomiska
olägenheter som vidlåder kontokreditgivningen förordar motionärerna
att 25-procentsregeln snarast återinförs. Utskottet finner för sin del
upphävandet av denna regel vara omotiverad. Hela kontokreditgivningen är
föremål för översyn i en offentlig utredning. I avvaktan på resultatet av denna
finns ingen anledning att underlätta en expansion av kontokortshandeln.
Utskottet ställer sig därmed bakom yrkande 3 i motion 46.

En sänkning av mervärdeskatten skulle ha inneburit betydande besparingar
för kommunerna. Regeringen anser att dessa besparingar skall utgöra
tillräcklig kompensation för de ränteförluster kommunerna åsamkas till följd
av de nya utbetalningsrutiner för utbetalning av kommunalskattemedel, som
riksdagen beslutade om i våras. Då utskottet i det föregående avstyrker
sänkningen av mervärdeskatten, ställer utskottet sig bakom yrkandet i
motion 46 om att riksdagen hemställer hos regeringen att förhandlingar
snarast tas upp med kommunförbunden om kompensation för de nämnda
ränteförlusterna. Yrkande 4 i motion 46 tillstyrks.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att
riksdagen med bifall till motion 1981/82:46 yrkande 1 samt med
avslag på proposition 1981/82:30 såvitt nu är i fråga och
motionerna 1981/82:8 yrkande 1 och 1981/82:57 yrkande 1
godkänner de riktlinjer som utskottet förordat och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. beträffande valutapolitikens utformning att riksdagen med
bifall till motion 1981/82:46 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om en översyn av
valutapolitiken,

3. beträffande villkoren för kontokortskrediter att riksdagen med
bifall till motion 1981/82:46 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om villkoren för
kontokortskreditgivning.

4. beträffande förhandlingar med kommunförbunden att riksdagen
med bifall till motion 1981/82:46 yrkande 4 hos regeringen
hemställer att förhandlingar snarast tas upp med kommunförbunden
om kompensation för ränteförluster till följd av de nya
rutinerna för utbetalning av kommunalskattemedel.

FiU 1981/82:1

Särskilt yttrande

Lars Tobisson. Bo Siegbahn och Staffan Burenstam Linder (alla m)
anför:

I motion 8 (m) förordas besparingsåtgärder från den 1 januari 1982, som
med ca 1 miljard kronor överstiger vad som föreslås i propositionen.
Utskottet gör deras ikraftträdande beroende av i vilken takt de kan beredas i
berörda riksdagsutskott. Vi anser att förslagen kan genomföras i enlighet
med vad som sägs i motionen. Det utrymme som därmed skapas bör utnyttjas
för att genomföra ett första steg redan 1982 i en marginalskattereform
syftande till att nedbringa marginalskatterna till högst 50 % för den helt
dominerande delen av de heltidsarbetande inkomsttagarna. Kombinationen
av större besparingar och sänkta marginalskatter blir budgetpolitiskt neutral
men skulle stimulera till ökade arbetsinsatser och allmänt sett få gynnsamma
verkningar på vår ekonomi.

FiU 1981/82:1 52

Tabellförteckning

Tabell 1 Sammanfattning av i proposition 30

redovisade besparingsförslag 6

Tabell 2 I motion 8 redovisade förslag till

besparingar budgetåret 1982/83 11

Tabell 3 I motion 8 redovisade förslag till

besparingar fr. o. m. 1 januari 1982 12

Tabell 4 Budgeteffekter av i motion 46 redovisade
förslag 17

Tabell 5 Budgeteffekter av i motion 57 redovisade
förslag 19

Tabell 6 Försörjningsbalans 1980-1982 21

Tabell 7 Bytesbalans 1980-1982 22

Tabell 8 Prognoser för konsumtionsutveckling 1982 22

Tabell 9 Effekter på statsbudgeten av i proposition
30 redovisade förslag 25

Tabell 10 Budgetmässiga effekter av de föreslagna

åtgärderna i proposition 30 och partimotioner
från moderaterna och socialdemokraterna
28

Tabell 11 Realekonomiska effekter år 1982

av förslagen 29

Tabell 12 Budgeteffekter enligt utskottets

förslag till riktlinjer 35

FiU 1981/82:1 53

Innehåll

Inledning 1

Propositionen 2

Motionerna 7

Utskottet 20

Den internationella utvecklingen 20

Den inhemska utvecklingen 21

Förslagens budgetmässiga konsekvenser 23

Förslagens realekonomiska effekter 29

Utskottets sammanfattande bedömning 30

Övriga motionsyrkanden 36

Hemställan 37

Reservation (s) 38

Särskilt yttrande (m) 51

Tabellförteckning 52