om vissa byggnadshygieniska frågor m.m. (Betänkande 1984/85:BoU19 Bostadsutskottet)

BoU 1984/85:19

Bostadsutskottets betänkande
1984/85:19

om vissa byggnadshygieniska frågor m. m.
Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet åtta motioner rörande skilda hälsorisker
som kan uppstå i byggnadsbeståndet samt en motion om ökade
förvaringsutrymmen för matvaror.

Utskottet redovisar ett sammandrag av gällande och föreslagna regler på
området, vilken forskning som pågår eller planeras samt andra åtgärder som i
övrigt vidtagits eller är under övervägande.

Utskottet avstyrker motionsyrkande (vpk) om åtgärder mot byggfusk
m. m. med hänvisning till att yrkandet får anses tillgodosett genom pågående
översyn av byggnormerna. Särskilt yttrande avges av vpk-ledamoten.

Motionsyrkanden (s) om större forskningsinsatser rörande orsakerna till
mögel- och fuktskador avstyrks på grund av de forskningsresultat som redan
vunnits och som kan förväntas inom ramen för byggforskningsrådets
program på området. Yrkanden i en fempartimotion och en motion (c) med
krav på insatser för dem som drabbats av mögel- och fuktskador finner
utskottet böra föranleda riksdagen att ge regeringen till känna vad utskottet
anfört i frågan.

Andra yrkanden (c) resp. (s) om tilläggslångivningen och om radon i
bostäder resp. om rumsluftens formaldehydinnehåll avstyrks med hänvisning
till pågående översyns- och forskningsarbete.

I fråga om ökade förvaringsutrymmen för matvaror avstyrks motionsyrkande
(vpk) varvid utskottet bl. a. hänvisar till riksdagens tidigare ställningstagande.
Reservation avges av vpk-ledamoten.

Motionerna m.m.

Utskottet behandlar i detta betänkande motionerna 1984185:

549 av Gunnar Olsson (s) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning av orsakerna till mögeloch
fuktskador i hus,

2. att riksdagen hos regeringen begär särskilda forskningsinsatser för att
utröna orsakerna till mögel- och fuktskador i hus,

653 av Stina Gustavsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar som
sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om fukt- och
mögelproblem i småhus,

784 av Bengt Kindbom och Britta Hammarbacken (båda c) vari hemställs
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder mot för höga radonhalter i bostadshus,

1 Riksdagen 1984/85.19sami. Nr 19

BoU 1984/85:19

786 av Margareta Persson och Monica Andersson (båda s) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen hemställer om att en översyn av den svenska
lagstiftningen görs för att minska rumsluftens formaldehydinnehåll,

909 av Tore Claeson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen hos regeringen
hemställer om tillägg till, alternativt förtydligande av byggnadsstadgan i
enlighet med vad som anförts i motionen.

2142 av Agne Hansson m. fl. (c, s, m, fp, vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar att hemställa hos regeringen om att en parlamentarisk arbetsgrupp
omgående tillsätts för en slutlig utformning av åtgärder i linje med motionen
för att lösa problemen för de familjer vars hus drabbats av fukt- och
mögelskador,

2148 av Bertil Jonasson och Jan Hyttring (båda c) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att snara åtgärder vidtas för att ekonomiskt
och socialt bistå de drabbade husägarna,

2261 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari - med hänvisning till motion
1984/85:2257 - föreslås att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa
om förslag som innebär att åtgärder mot byggfusk och hälsorisker i felbyggda
hus uppmärksammas i arbetet med Byggnorm 85.

Statssekreteraren i bostadsdepartementet har muntligen inför utskottet
lämnat vissa uppgifter om det pågående arbetet i departementet med frågor
om fukt- och mögelskador.

Gällande bestämmelser och reformarbete

Regler om byggnaders utförande och om tillsyn över byggandet finns i
byggnadsstadgan (1959:612). Bestämmelser i fråga om bl. a. säkerhet och
hygien återfinns främst i stadgans 44-53 §§. Särskilda krav ställs i hygieniskt
avseende på industribyggnader m. fl. byggnader som utnyttjas av ett flertal
personer.

Utöver byggnadsstadgans bestämmelser meddelas - med stöd av bemyndigande
i 76 § - närmare föreskrifter av statens planverk. Föreskrifter av inte
oväsentlig ekonomisk betydelse och föreskrifter som av annan orsak är av
större vikt skall fastställas av regeringen. Föreskrifterna har, tillsammans
med icke bindande exempel på lösningar och metoder och allmänna råd,
samlats i Svensk byggnorm 1980, SBN, vars senaste utgåva utkom i augusti
1983. Det kan tilläggas att kungörelsen (1970:641) om begränsning i
myndighets rätt att utfärda föreskrifter, anvisningar och råd är tillämplig
inom området.

I SBN föreskrivs att byggnadsmaterial skall vara så beskaffade att de inte
medför hygieniska olägenheter. Vidare föreskrivs att byggnadsdelar skall
utformas så att de i erforderlig grad motstår förekommande fuktpåverkan
och så att t. ex. mögel och elak lukt inte uppstår. Byggnader skall enligt
byggnormen också förses med sådana installationer för bl. a. luftväxling vilka
medger en god luftkvalitet. Särskilda föreskrifter finns bl. a. om högsta

BoU 1984/85:19

halten radondöttrar i inomhusluft och om formaldehyd i byggnadsmaterial.

I det den 20 oktober 1983 till lagrådet överlämnade förslaget till ny planoch
bygglag, PBL, har i 3 kap. tagits in de egenskapskrav som anses böra
ställas på enskilda byggnader och andra anläggningar samt på tomter och
allmänna platser. Enligt förslaget bör regeringen få bemyndigande att till
bestämmelserna i 3 kap. PBL utfärda föreskrifter. Bemyndigandet föreslås
utformat så att det ger regeringen möjlighet att delegera befogenheten att
meddela föreskrifter till underordnad myndighet. Myndighetens, dvs. i
praktiken planverkets, rätt att utfärda föreskrifter bör enligt lagrådsremissen
vara begränsad dels av kostnadshänsyn, dels av krav på hörande i förväg av
berörda intressen.

Lagrådet har den 12 mars 1985 yttrat sig över det remitterade förslaget.
Regeringen väntas senare i vår till riksdagen avlämna en proposition med
förslag till ny plan- och bygglag.

Regeringen har i beslut den 22 november 1984 uppdragit åt statens
planverk att utarbeta förslag till föreskrifter m.m. till den nya plan- och
bygglagen. Uppdraget innebär att planverket skall lägga fram förslag till de
föreskrifter som - oavsett om de skall utfärdas av regeringen eller av
planverket - kan behövas i anslutning till bestämmelserna i bl. a. 3 kap.
Samtidigt med förslaget till föreskrifter skall planverket även redovisa förslag
till de allmänna råd som är oundgängligen nödvändiga för förståelsen av
föreskrifterna eller som behövs för att byggnadsnämndernas bedömningar
skall bli lika i frågor där en sådan likformighet är väsentlig. I beslutet erinras
om att reglerna skall utformas med beaktande av de riktlinjer för förenkling
av myndigheternas regler som har angetts i proposition 1983/84:119 (KU 25)
och att det i den nya byggnormen bör göras åtskillnad mellan å ena sidan
föreskrifter som är bindande för myndigheter eller enskilda och å den andra
sidan inte bindande allmänna råd. Kostnadseffekterna av tvingande regler
skall beaktas.

I beslutet uppmärksammas vidare frågor om samordning mellan krav
enligt arbetsmiljö- och byggnadslagstiftningen. Sådana arbetsmiljöregler
som har direkt betydelse för byggnaders konstruktion och utförande skall
utformas i anslutning till byggnadsregleringen i övrigt.

Forskningsinsatser och redovisningar av kunskapsläget

Statens råd för byggnadsforskning tillsatte år 1977 en särskild programgrupp,
hälsoskyddsgruppen, som 1980 antog ett forskningsprogram: Hälsoskydd
i byggnader, FoU-program 1981-84. Gruppen har arrangerat forskarmöten
och seminarier inom problemområdet. Gruppens uppgifter är att
fortlöpande följa utvecklingen inom området, att ge underlag för beslut om
principiell medelsfördelning, att initiera forskning, verka för samarbete med
övriga berörda organ och avge yttranden till byggforskningsrådet om
anslagsansökningar samt att granska forskningsrapporter och initiera infor -

BoU 1984/85:19

mationsåtgärder. Gruppen har 1984 reviderat forsknings- och utvecklingsprogrammet
för perioden 1984-1987 (Byggforskningsrådet G 29:1984).
Problemområdet anges i det reviderade programmet omfatta hälsorisker
som beror på fysiska miljöfaktorer (biologiska, fysikaliska och kemiska) i
färdiga byggnader vid normalt brukande. Arbetsmiljöproblemen faller inom
området endast i den mån som problemen har ett direkt samband med
byggnaden.

I programmet redovisas vilka forskningsinsatser som redan har fullföljts
rörande bl. a. mögel, radon och kemiska ämnen i inomhusluft, t. ex.
formaldehyd. Av sammanställningar framgår att beviljade medel inom
byggforskningsrådets program för hälsoskydd i byggnader med ca 27 %
tilldelats forskning rörande radon och med ca 13 % forskning rörande mögel.

För det fortsatta arbetet anges hög prioritet för forskning rörande mögel,
kemiska ämnen i inomhusluft och samverkan mellan fysiska miljöfaktorer
och medelhög prioritet för forskning rörande bl. a. radon.

I fråga speciellt om mögel anges i programmet bl. a. att hittillsvarande
forskningsinsatser inte gett vid handen att det finns någon entydig skadeorsak.
Den vanligaste orsaken synes vara kapillär fukttransport till betongplatta
på mark, men ofta förekommer en kombination av flera kända skadeorsaker.
Fortsatta forskningsinsatser - som enligt vad som framhölls nyss bedöms
ha hög prioritet - bör enligt programmet inriktas på frågor om exponering för
mögel och förekomst av mögelmetaboliter samt effektstudier avseende
skilda symtom hos drabbade personer och samverkan mellan mögel, kvalster
och alger i byggnader.

Beträffande radon redovisas vissa slutsatser grundade på radonutredningens
betänkande (SOU 1983:6) Radon i bostäder. Härav framgår bl. a. att
marken och inte byggnadsmaterial anses vara den huvudsakliga radonkällan.
Ett gott underlag finns när det gäller vilka byggnadstekniska lösningar som
kan väljas för att minska radonnivåerna. Mätmetoder och riskuppskattningar
bl. a. i fråga om sambandet mellan radonexponering, tobaksrökning och
lungcancer anges vara bristfälliga. Vidare forskningsinsatser bör främst
inriktas på karaktärisering av radondotterexponering i byggnader.

Rörande kemiska faktorer i inomhusluft, t. ex. formaldehyd, uppges i
programmet bl. a. att en undersökning visat att det inte är möjligt att
kartlägga den eventuella hälsorisken hos varje byggnadsmaterial. Så många
olika material förekommer att det är svårt att samla in uppgifter om vilka
ämnen som ingår. Att ett hälsofarligt ämne förekommer behöver inte betyda
att det avges till luften. Insatserna föreslås koncentrerade till kartläggning av
föroreningar från inom- och utomhusluft, aktiviteter i byggnader (t. ex.
rökning) och från byggnads- och inredningsmaterial samt utveckling av
persondos på grund av exponering för kemiska föroreningar. Vidare bör
effekterna av exponeringen kartläggas.

Forskningsprogrammet tar också upp frågor om samverkan mellan
miljöfaktorer, vilka frågor sammanfattas under begreppet ”sjuka byggna -

BoU 1984/85:19

der”. De symtom som rapporterats i samband med ”sjuka byggnader” är
bl. a. irritationer i ögon, näsa, hals, luktbesvär, känsla av torra slemhinnor
och torr hud, hudrodnad, trötthet och huvudvärk. Kunskaperna om orsakerna
anses vara förhållandevis begränsade. En förklaring kan vara hyperreaktivitet,
som förekommer hos ca 30 % av normalbefolkningen och med starkt
ökad frekvens hos astmatiker och personer med hostbesvär. Bl. a. formaldehyd
anses kunna ge sådan hyperreaktivitet. Vidare forskningsinsatser
rekommenderas i fråga om kartläggning av miljön i byggnader med avseende
på samtidig exponering för fysiska miljöfaktorer samt en karaktärisering av
god fysisk miljö i byggnader. Vidare bör effekterna av sjuka byggnader
kartläggas.

Utöver forskning administrerad av byggforskningsrådet förekommer ett
omfattande myndighetsarbete inriktat på att förebygga att hälsoproblem
uppkommer som en följd av olämpliga byggnads- eller inredningsmaterial
eller felaktiga byggnadskonstruktioner. Sålunda har planverket, socialstyrelsen
och arbetarskyddsstyrelsen inlett samarbete kring ett handlingsprogram
mot hälsorisker i inomhusmiljön. Resultatet avses, som framgår av regeringens
beslut i frågan, bli beaktat i det pågående arbetet med en ny byggnorm.

Socialstyrelsen har uppdragit åt statens miljömedicinska laboratorium att
utarbeta förslag till normer angående formaldehyd i inomhusluften.

Konsumentverket avser att i förhandlingar med berörda branschorganisationer
ta upp frågor av bl. a. formaldehydavgivning från material i inredningar
och möbler.

Vid statens provningsanstalt och statens institut för byggnadsforskning
bedrivs arbete som avser bl. a. åtgärder mot mögelskador och skador genom
olämpliga material.

Produktkontrollnämnden har huvudansvaret för kontroll av hälso- och
miljöfarliga varor. I proposition 1984/85:118 har regeringen föreslagit att
uppgifterna skall övertas av en ny myndighet, kemikalieinspektionen.

Inom regeringskansliet finns en interdepartemental arbetsgrupp med
uppgift att ta fram underlag för en redovisning av radonfrågan som planeras
föreläggas riksdagen under 1985. Arbetet kommer att koncentreras på
kartläggning av förekomsten av hus med höga radondotterhalter, prövning
av mark och ansvarsfördelning mellan myndigheter.

Ett särskilt problem i fråga om att skapa goda byggnadshygieniska
förhållanden är att till ansvariga myndigheter, byggnadsindustrin och
allmänheten överföra de forsknings- och andra utredningsresultat som
fortlöpande framkommer inom problemområdet. En rad rapporter och
sammanställningar har publicerats. I byggforskningsrådets program finns en
förteckning över forskningsrapporter. Av sammanställningar kan här nämnas
t. ex. socialstyrelsens skrift Mögel i byggnader, en kunskapsöversikt
(Socialstyrelsen redovisar 1984:11) och planverkets broschyr Fuktskydd i
småhus.

BoU 1984/85:19

Andra insatser

För att lindra verkningarna för dem som drabbats av byggfel och
byggskador har statsmakterna vidtagit vissa åtgärder. Ett inslag i bostadsförbättringsprogrammet
är sålunda att ränte- och amorteringsfria tilläggslån
kan lämnas av statsmedel för sådana åtgärder i bostadshus som inte eljest
skulle kunna finansieras genom husets ekonomiska bärkraft (prop. 1983/
84:90, bil. 9, BoU 4, SFS 1983:1021). Sådana lån kan bl. a. utgå för att
avhjälpa mer omfattande röt-, mögel-, fukt- och korrosionsskador i hus som
är yngre än 30 år eller för att avhjälpa andra byggnadstekniska brister i
sådana hus som innebär en påtaglig risk ur säkerhets- eller hälsoskyddssynpunkt.
För att minska radondotterhalten kan lån lämnas oavsett husets ålder.
Ränte- och amorteringsfriheten skall omprövas vart femte år.

Vidare har regler införts om garanti och försäkring som villkor för statliga
bostadslån till småhus som skall säljas till dem som skall bebo husen eller
upplåtas med bostadsrätt (gruppbyggda småhus) (prop. 1983/84:41,BoU 8).
Försäkringsskyddet gäller under tio år och omfattar bl. a. fel och brister i
konstruktion och utförande. Regeringen har också fått bemyndigande av
riksdagen att utvidga lånevillkoret till att gälla även småhus som skall bebos
av lånesökanden (styckebyggda småhus). Bostadsutskottet uttalade i det
sammanhanget att det är väsentligt att utvidgningen förverkligas så snart det
är möjligt. Arbetet härmed pågår för närvarande i bostadsdepartementet.

Det kan i sammanhanget också erinras om att regeringen i proposition
1984/85:110 lämnat förslag till en konsumenttjänstlag som syftar till att stärka
konsumenternas ställning bl. a. i fråga om entreprenadarbeten på byggnader
och tomter, utom nyproduktion av bostadshus. Frågan om motsvarande
regler som avser nybyggnad övervägs för närvarande av 1983 års småhusköpsutredning
(Ju 1983:03).

Utskottet

I motion 2261 (vpk) begärs att riksdagen beslutar att hos regeringen
hemställa om förslag som innebär att åtgärder mot byggfusk och hälsorisker i
felbyggda hus uppmärksammas i arbetet med byggnorm 85.1 motiveringen -i motion 2257 (vpk) - uppges att nya sjukdomsbegrepp uppstått under
1980-talet på grund av bl. a. byggfusk. Symtomen kan vara hudutslag,
irritation i slemhinnor, huvudvärk, yrsel m. m. Förklaringen till försämrad
luftkvalitet i arbetslokaler och bostadshus tycks vara bristande kunskap att
klara ökade isoleringskrav och en strävan till snabba vinster på byggnationen.
Dessa förhållanden bör enligt motionärerna noga penetreras inför
utfärdandet av byggnorm 85.

I betänkandet BoU 1984/85:4 behandlade bostadsutskottet ett identiskt
motionsyrkande (vpk). Utskottet framhöll då att syftet med tillämpningsföreskrifter
givetvis är att säkra uppförandet av kvalitativt bra hus. Utskottet
utgick från att motionärernas synpunkter redan ges full uppmärksamhet i

BoU 1984/85:19

revisionsarbetet beträffande den nya byggnorm som är avsedd att tillämpas
tillsammans med en ny plan- och bygglag och hänvisade vidare till att
PBL-förslaget innehåller ökade möjligheter att på ett tidigt stadium hindra
användningen av olämpliga material och konstruktioner. Utskottet avstyrkte
därför den då föreliggande motionen och riksdagen beslöt enligt utskottets
hemställan.

Bostadsutskottet finner vid motionärernas förnyade framställning av sitt
yrkande inte att några sådana skäl har framlagts som gör det påkallat för
riksdagen att ändra sitt tidigare ställningstagande. Utskottet vill särskilt
hänvisa till vad som framgått ovan om forskningsinsatser rörande ”sjuka
byggnader” och planverkets, socialstyrelsens och arbetarskyddsstyrelsens
gemensamma arbete för ett handlingsprogram avseende hälsorisker i inomhusmiljön.
Utskottet vill också peka på de åtgärder som gjorts eller är under
övervägande på konsumentskyddets område. Motionärernas syfte att den
nya byggnormen skall bli så utformad att den tillvaratar hälsoskyddsintresset
får sålunda alltjämt anses tillgodosett. Utskottet avstyrker därmed motion
2261 (vpk).

I motion 549 (s) yrkandena 1 och 2 begärs utredning av orsakerna till
mögel- och fuktskador och att särskilda forskningsinsatser görs i detta
utredningsarbete. Motionären uppger att drygt en halv miljon människor
drabbats av mögel- och fuktskador i sina hus och att byggskador intill 10
miljarder kronor måste repareras under den närmaste treårsperioden.
Motionären anser att kunskapsläget är otillräckligt och att ingen entydig
orsak till skadorna påvisats. Ytterligare forskning behövs enligt motionärens
uppfattning.

Bostadsutskottet behandlade ett liknande yrkande av motionären i
betänkandet BoU 1984/85:4 och förklarade då att utskottet delade motionärens
oro för de mögel- och fuktskador som på senare år påvisats i
bostadsbeståndet. Utskottet hänvisade till bl. a. byggforskningsrådets forskningsprogram
och fann att det utredningsarbete som motionären begärt
delvis fick anses genomfört. Ytterligare undersökningar kunde förväntas
komma till utförande, varför utskottet inte fann påkallat att bifalla den då
aktuella motionen.

Utskottet vill denna gång åter hänvisa till vad som framkommit om
forskningsläget och kommande forskningsinsatser enligt den redogörelse
som utskottet lämnat ovan. Utskottet gör samma bedömning som motionären
att det inte finns någon entydig förklaring till att mögelskador uppstår i
byggnader. Det synes snarare röra sig om ett flertal orsaker, varav några är
vanligare än andra. Gemensamt synes vara att fukt tränger in i byggnader för
att sedan kvarstanna och ge grogrund för tillväxt av mögelsvampar. Felaktig
isolering förefaller i sin tur vara en vanlig anledning till att fuktansamlingar
uppstår, men läckage, kondens och bristfällig dränering kan vara andra
anledningar. Felaktigt byggnadsmaterial, t. ex. redan mögelangripet virke,
har också förekommit som skadeorsak. Enligt utskottets bedömning är det

BoU 1984/85:19

numera i huvudsak känt rent byggnadstekniskt hur felaktigheter av det
nämnda slaget kan undvikas. Det är därför sannolikt att det främsta
forskningsbehovet för framtiden inte ligger i att ytterligare utveckla det
byggnadstekniska kunnandet. En annan sak är att känd byggnadsteknik inte
alltid tillämpas. Lösningen på detta problem är emellertid knappast större
forskningsinsatser. Som framgått har byggforskningsrådets hälsoskyddsgrupp
gjort en bedömning av vilka forskningsinsatser som bör göras i rådets
regi. Gruppen har dessutom angett att forskningen rörande mögel bör ha hög
prioritet. Utskottet ser med tillfredsställelse på denna bedömning^ Mögelskadorna
tillhör utan tvekan ett av de viktigaste byggnadshygieniska
problemområdena. Med den inriktning forskningen nu kan förväntas få,
förefaller det utskottet som om motionärens syfte är på god väg att
tillgodoses utan att riksdagen vidtar någon åtgärd. Utskottet kan därför inte
heller denna gång finna det påkallat att riksdagen bifaller yrkandet i motion
549 (s) om utredning om orsakerna till mögel- och fuktskador.

I tre motioner aktualiseras frågor om snara insatser för dem som drabbats
av mögel- och fuktskador. I motion 653 (c) förs fram förslag om att
statsmakterna skall hjälpa de drabbade med lån eller bidrag. Motionärerna
anser att de ränte- och amorteringsfria tilläggslånen styrs av alltför restriktiva
bestämmelser och att fastighetsägarna inte kan finansiera den totala belåningen
som måste göras för att bl. a. fukt- och mögelskadorna i ett hus skall
kunna åtgärdas.

I fempartimotionen 2142 förespråkas att en parlamentarisk arbetsgrupp
tillsätts för att utforma slutliga förslag om hur de drabbades problem bör
lösas. I motionen anges att bl. a. ansvarsfrågorna inte är lösta. De som
drabbats av mögel- och fuktskador hotas av ekonomisk ruin och kan råka ut
för svåra sjukdomsbesvär, t. ex. astma och andra allergier. Familjer riskerar
att splittras och barn kan bli mobbade i skolorna för att de luktar mögel.
Långvariga rättsliga processer inleds, utan att ersättnings- och skadefrågor
blir klarlagda. För att lösa de ekonomiska frågorna för de värst drabbade
småhusfamiljerna bör två typer av åtgärder kunna övervägas: ökade
lånemöjligheter eller att drabbade fastigheter löses in av staten. Det senare
bör enligt motionärerna kunna ske om försäkring inte täcker skadan, om
gällande bestämmelser följts och skada uppstått inom tio år, om en byggfirma
inte kan göras ansvarig och om det är belagt att det medför hälsorisker att bo i
huset. Även andra åtgärder bör övervägas, som t. ex. att stärka köptryggheten.
Åtgärderna måste finansieras, och det bör vara en uppgift för den
föreslagna arbetsgruppen att föreslå hur detta skall ske.

I motion 2148 (c) pekas speciellt på vissa områden i Värmlandskommuner
där gruppbyggda hus från 1970-talet i stor omfattning angripits av mögel.
Kommunerna har fått bistå de drabbade med lån för att dessa skall kunna
klara dubbla boendekostnader. Enligt motionärerna är orsakerna till skadorna
att byggnormen inte följts. Ansvaret bör därför inte vila på de enskilda
villakonsumenterna. Det måste, enligt motionärernas uppfattning, vara

BoU 1984/85:19

samhällets sak att på alla sätt medverka till en snar lösning av husägarnas
problem.

Bostadsutskottet delar motionärernas oro för den ökande förekomsten av
mögelskador i bostadsbeståndet. Det förefaller som om problemen är mest
frekventa i fråga om hus som byggts under 1970-talet och i områden med
gruppbyggda småhus. Problemets omfattning är svår att uppskatta. Som
utskottet tidigare redovisat har kunskapsläget betydligt förbättrats på senare
år vad gäller mögelskador. Det finns därför grundad anledning att tro att rena
byggfel bör minska som orsak till skadorna.

Utskottet konstaterar inledningsvis att - såsom redovisats ovan - vissa
åtgärder vidtagits för att underlätta för dem som drabbats av fukt- och
mögelskador i bostäder. Med hänvisning till vad ovan (s. 6) redovisats vill
utskottet i korthet erinra om att tilläggslån kan beviljas för att avhjälpa bl. a.
fukt- och mögelskador samt att riksdagen beslutat om införande av garanti
och försäkring som villkor för statliga bostadslån beträffande gruppbyggda
småhus. Riksdagen har hos regeringen begärt förslag om motsvarande
garanti för styckebyggda småhus. Vidare pågår som också framgått ovan
(s. 3) en omfattande forskning bl. a. om mögel.

En grundläggande princip är att om entreprenören kan lastas för fel vid
entreprenadens utförande skall han bära det ekonomiska ansvaret härför.
Denna princip får inte rubbas av det förhållandet att ansvarsfrågorna kan
vara komplicerade att utreda. De garanti- och försäkringsregler som numera
gäller för gruppbyggda småhus kommer i inte ringa utsträckning att förbättra
de boendes möjligheter att säkerställa sig ekonomiskt mot verkningarna av
byggfel. Utan att nu närmare gå in på fördelningen och omfattningen av det
rättsliga ansvaret för byggskadorna kan slås fast att staten, kommunerna,
entreprenören och den byggande alla bör ha ett väsentligt intresse av att
uppkomna skador avhjälps så fort som möjligt. Det är känt att en
ansvarsprocess inför domstol kan bli mycket långvarig och det är ofta inte
möjligt för den enskilde att avvakta utgången utan att vidta kostnadskrävande
åtgärder under tiden. Statsmakterna har som framgått ovan redan vidtagit
vissa åtgärder till stöd för de drabbade. Enligt utskottets uppfattning bör
emellertid ytterligare åtgärder övervägas. Det är naturligt att i sådana
överväganden deltar vissa i byggprocessen ansvariga parter.

Utskottet har inhämtat att överläggningar mellan bostadsdepartementet
och berörd branschorganisation inom entreprenadsektorn pågår. Utskottet
ser det som glädjande att representanter för byggbranschen visar intresse för
att medverka i de insatser som enligt utskottets mening måste komma till
stånd. Det måste också anses naturligt att branschen visar sig angelägen om
att de hus som dess entreprenörer uppfört kan befrias från eventuella
svagheter i byggnadshygieniskt hänseende helt oavsett vem som slutligen kan
komma att anses ansvarig för eventuella byggfel. Utskottet förutsätter att i de
pågående överläggningarna ansvarsfrågorna sedda ur olika aspekter har hög
prioritet och att överläggningarna bedrivs skyndsamt. Som ett resultat av

BoU 1984/85:19

överläggningarna bör ytterligare åtgärder vidtas så att de drabbade får bättre
förutsättningar att avhjälpa de skador eller brister som orsakar problemen.
Det finns anledning att utgå från och stryka under att de förväntade
åtgärderna utformas med ett rimligt ansvarstagande från branschen.

Sammanfattningsvis bör de pågående överläggningarna avvaktas. Ett
resultat av dem bör kunna föreligga inom den närmaste tiden. Regeringen
bör för riksdagen i lämpligt sammanhang redovisa vilka åtgärder de lett fram
till. Skulle resultatet av överläggningarna inte motsvara förväntningarna kan
finnas anledning att återigen aktualisera frågan. Det måste betonas vikten av
en skyndsam lösning inte minst mot bakgrund av de problem fukt- och
mögelskadorna inneburit och fortfarande innebär för många som bor i hus
där dessa skador finns. Resultatet av de pågående överläggningarna får
utvisa om behov finns av ytterligare utredning och i så fall hur denna bör
bedrivas.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna 1984/85:2142 (c, s, m, fp,
vpk) och 2148 (c) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

I motion 653 (c) föreslås, som framgått ovan, att statsmakterna bör hjälpa
de drabbade med någon form av lån eller bidrag. Enligt vad utskottet erfarit
pågår inom bostadsstyrelsen en översyn av tilläggslångivningen. Resultatet
av denna bör avvaktas. Ett tillkännagivande enligt förslaget i motion 653 (c)
bör därför inte nu göras.

I motion 784 (c) begärs att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som
anförs i motionen om radon i bostadshus. Motionärerna hänvisar till de
gränsvärden som diskuterades av radonutredningen. Enligt motionärerna
har bland remissinstanserna cancerutredningen och statens strålskyddsinstitut
ifrågasatt om inte lägre värden borde fastställas. Till detta har regeringen
inte tagit ställning, och den osäkerhet som följt på detta har enligt
motionärerna orsakat oro och lett till att de statliga tilläggslånen på området
har utnyttjats i begränsad omfattning. Det är angeläget att saneringen av
bostäder med höga radondotterhalter kommer i gång utan dröjsmål.

Bostadsutskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att minska
radondotterexponeringen i bebyggelsen. Utskottet noterar att radonutredningen
uppskattade antalet hus, där radondotterhalten överstiger den av
utredningen diskuterade risknivån 400 becquerel/m3, till 40 000. Några
gränsvärden har inte rekommenderats av utredningen men enligt utredningens
uppfattning bör hus som har en radondotterhalt överstigande det nämnda
talet i första hand åtgärdas. Av byggforskningsrådets program framgår att
det finns ett relativt gott underlag när det gäller byggnadstekniska lösningar
för att minska radondotterhalten. Som utskottet har angett ovan pågår
arbete med anledning av radonutredningens förslag i regeringskansliet.
Arbetet beräknas leda fram till en redovisning under 1985. Motionärernas
syfte kan därmed förväntas bli tillgodosett i inte ringa omfattning utan det
begärda tillkännagivandet. Motion 784 (c) om radon i bostadshus avstyrks

BoU 1984/85:19

därför av utskottet.

En översyn av lagstiftningen om rumsluftens formaldehydinnehåll begärs i
motion 786 (s). Motionärerna pekar på att allergier och andra överkänslighetssjukdomar
tenderar att öka. Konsumentverket har noterat ett ökat antal
anmälningar rörande besvär från nyinköpta möbler. Symtomen liknar dem
som rapporterats i samband med formaldehydavgivande spånskivor. I SBN
finns visserligen gränsvärden för formaldehyd, men för möbler och annan lös
inredning saknas sådana värden. I Danmark finns enligt motionärerna
numera normer för formaldehyd i bl. a. inredningsmaterial, och i Västtyskland
förbereds ett lagförslag. Detta anges ha fått till följd att svenska
spånskivetillverkare säljer spånskivor med högre formaldehydhalt på den
svenska marknaden än man exporterar.

Utskottet hyser naturligtvis ingen annan uppfattning än motionären om
det angelägna i att överkänslighetsframkallande ämnen i minsta möjliga grad
används i byggandet och i inredningsmaterial. Som framgått ovan bedöms
problemkomplexet ”sjuka byggnader” som ett högprioriterat forskningsområde
av byggforskningsrådet, vilken bedömning utskottet inte har något skäl
att ifrågasätta. Olika åtgärder är också under förberedande vad gäller bl. a.
formaldehyd. Sålunda skall, som angetts ovan (s. 5) statens miljömedicinska
laboratorium lämna förslag till normer angående formaldehyd i inomhusluften.
Statens provningsanstalt utarbetar för närvarande en provningsmetod
för mätningar av hur mycket formaldehyd från olika material som avges till
luften. Enligt utskottets uppfattning skapas därmed ytterligare underlag för
att bedöma vilka tillverkningsmetoder och halter som inte bör godtas.
Utskottet finner också skäl att förutsätta - bl. a. på grund av det samarbete
som inletts mellan planverket, socialstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen -att de nya rönen kommer att påverka normgivningen på området. Mot
bakgrund av pågående forskningsarbete m. m. finns inte tillräcklig anledning
att nu förorda att den i motion 876 (s) förordade översynen om rumsluftens
formaldehy dinnehåll görs.

Utskottet behandlar i detta betänkande också det i motion 909 (vpk)
begärda tillägget eller förtydligandet i byggnadsstadgan om krav på ordentliga
förvaringsutrymmen för matvaror i flerbostadshusen.

Utskottet hade att behandla ett motsvarande motionsyrkande under
hösten 1984 (BoU 1984/85:4). Därvid redogjorde utskottet för gällande
normer och rekommendationer. Med hänvisning bl. a. till vanskligheten att
bedöma kostnadskonsekvenserna av de förordade utvidgade kraven avstyrkte
utskottet motionen som avslogs av riksdagen. Några nya omständigheter
har inte nu tillkommit som bör medföra att riksdagen bifaller vad som
förordas i motion 909 (vpk).

BoU 1984/85:19

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder mot byggfusk att riksdagen avslår motion
1984/85:2261,

2. beträffande orsakerna till mögel- och fuktskador att riksdagen
avslår motion 1984/85:549 yrkandena 1 och 2,

3. beträffande insatser för dem som drabbats av mögel- och fuktskador
att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:2142 och 2148
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

4. beträffande tilläggslångivningen att riksdagen avslår motion 1984/
85:653,

5. beträffande radon i bostadshus att riksdagen avslår motion 1984/
85:784,

6. beträffande rumsluftens formaldehydinnehåll att riksdagen avslår
motion 1984/85:786,

7. beträffande förvaringsutrymmen för matvaror att riksdagen avslår
motion 1984/85:909.

Stockholm den 25 april 1985

På bostadsutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg (m),
Thure Jadestig (s), Magnus Persson (s), Ivar Nordberg (s), Bertil Danielsson
(m), Margareta Gard (m), Tore Claeson (vpk), Margareta Palmqvist (s),
Erik Olsson (m), Rune Evensson (s), Agne Hansson (c), Nils Nordh (s) och
Olle Grahn (fp).

Reservation

Förvaringsutrymmen för matvaror

Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 11 som börjar ”Utskottet hade”
och slutar ”motion 909 (vpk)” bort lyda:

Ett mycket starkt uttalat önskemål hos många hyresgäster är att få tillgång
till lämpliga och lättillgängliga förvaringsutrymmen för matvaror som är för
skrymmande att förvara i kyl- eller frysskåp. Det gäller rotfrukter av olika
slag samt sylt, saft och frukt. Särskilt accentuerat är detta önskemål hos de
allt fler hyresgäster som har möjlighet att själva odla eller samla produkter av
detta slag. Även andra hyresgäster har ett starkt intresse av att t. ex. kunna

BoU 1984/85:19

köpa stora förpackningar och sedan kunna lagra varorna. De nuvarande
föreskrifterna i byggnadsstadgan och byggnormen är inte tillräckliga. Inte
heller kan man förvänta att förslaget om en ny plan- och bygglag eller de
byggnormer som är under utarbetande i anslutning till förslaget kommer att
tillgodose berättigade krav på bättre förvaringsutrymmen. Nuvarande och
kommande bestämmelser bör vidareutvecklas med sikte på att ordentliga
kallutrymmen i form av källar-, vinds- eller skafferiutrymmen skall finnas i
nybyggda flerbostadshus och successivt tillkomma i samband med ombyggnad
av sådana hus. Detta bör riksdagen med bifall till motion 909 (vpk) ge
regeringen till känna.

dels utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande förvaringsutrymmen för matvaror att riksdagen med
bifall till motion 1984/85:909 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Tore Claeson (vpk) anför:

Den översyn som kommer att ägnas byggnormen med anledning av planoch
bygglagen måste ha som ett viktigt syfte att utforma ett normsystem som
ger så litet utrymme som möjligt i byggandet för fusk med konstruktioner och
annat utförande. De erfarenheter som gjorts under senare år i fråga om att
bygga hus som är rimligt säkra mot mögel- och fuktangrepp måste tas till
vara. Strävan att bygga snabbt på bekostnad av säkerheten måste motverkas.
Det är en bostadspolitisk angelägenhet av stor vikt att inte vinstintresset ges
möjlighet att ta överhand över kraven på god kvalitet i bostadsbeståndet.

■