om vissa bostadsfrågor (Betänkande 1982/83:LU8 Lagutskottet)

LU 1982/83:8

Lagutskottets betänkande
1982/83:8

om vissa bostadsfrågor
Ärendet

I betänkandet behandlas dels en motion om åtgärder mot bullerstörningar
i flerfamiljshus, dels en motion om fördelning av kostnader vid renovering av
balkonger.

I motion 1981182:1234 av Elisabeth Fleetwood (m) och Filip Fridolfsson
(m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande
till sådan ändring av hyreslagen att den enskildes möjlighet att skydda sig mot
påtagliga bullerstörningar i flerfamiljshus förstärks.

I motion 1981182:1562 av Sigvard Persson (c) och andre vice talmannen
Thorsten Larsson (c) yrkas att riksdagen i skrivelse till regeringen begär en
skyndsam översyn av de i motionen påtalade problemen i akt och mening att
skapa ett rättvisare förhållande mellan olika lägenhetsinnehavare.

Utskottet har inhämtat yttranden över motion 1981/82:1234 från Sveriges
Fastighetsägareförbund och Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag
(SABO). HSB:s Riksförbund har beretts tillfälle att yttra sig över motionen
men har avstått från att avge yttrande.

Åtgärder mot bullerstörningar i flerfamiljshus

Motivering i motion 1981/82:1234

Motionärerna anför att det i många fall förekommer bullerstörningar i
flerfamiljshus, något som kan göra det omöjligt för hyresgäster att i sina hem
få vila och avkoppling. I motionen nämns bl. a. störningar från radio-, TVeller
stereoapparater. Motionärerna pekar på att byggnadsnormerna för
ljudisolering skärptes år 1960. Sedan dess har emellertid kommit fram
stereoanläggningar med helt andra akustiska dimensioner än tidigare.
Motionärerna anser att det på grund av de höga kostnaderna är ekonomiskt
orealistiskt att lösa störningsproblemen med tilläggsisolering av lägenheter.

I motionen redogörs för de skyldigheter som en hyresgäst enligt gällande
bestämmelser har att iaktta och för förfarandet i hyresmål. Motionärerna
menar att informationen måste öka från fastighetsorganisationers och
hyresgästorganisationers sida om rättigheter och skyldigheter vid hyresförhållande.
Möjligheterna bör enligt motionen dessutom stärkas för vederbörande
organisationer och ansvariga myndigheter att ingripa till hjälp för de

1 Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 8

LU 1982/83:8

hyresgäster som utsätts för grava bullerstörningar. Fastighetsägaren bör
enligt motionen få såväl skyldighet som möjlighet att biträda en sådan
hyresgäst.

Gällande ordning

Enligt 12 kap. 25 § jordabalken är en hyresgäst skyldig att vid lägenhetens
begagnande iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och skick
inom fastigheten. Hyresgästen skall även hålla noggrann tillsyn över att vad
som sålunda åligger honom själv också iakttas av dem som hör till hans
hushåll eller är hans gäster eller är annan som hyresgästen har inhyst i
lägenheten.

Hyresrätten är enligt 12 kap. 42 § jordabalken förverkad om hyresgästen
eller annan, till vilken hyresrätten överlåtits eller lägenheten upplåtits,
åsidosätter något av det som skall iakttas enligt 25 § vid lägenhetens
begagnande eller brister i den tillsyn som åligger en hyresgäst enligt den
bestämmelsen. För att hyresrätten skall anses förverkad krävs också att
rättelse inte utan dröjsmål sker efter tillsägelse. Hyresrätten är emellertid
inte förverkad om det som ligger hyresgästen till last är av ringa betydelse.
Hyresvärden har rätt att säga upp hyresavtalet om hyresrätten är förverkad.

Tvist mellan hyresgäst och hyresvärd i fråga om huruvida hyresrätten är
förverkad prövas av domstol. Finner domstolen att hyresrätten är förverkad
kan hyresvärden således säga upp avtalet. Vägrar hyresgästen att flytta från
lägenheten kan hyresvärden hos kronofogdemyndigheten ansöka om avhysning
av hyresgästen (16 kap. utsökningsbalken).

Bestämmelser angående bostadsrättshavares skyldigheter, förverkande av
nyttjanderätten och uppsägning finns i bostadsrättslagen (1971:479). Reglerna
(28 och 33 §§) överensstämmer i stort med dem som gäller i hyresförhållanden.

I hälsovårdsstadgan (1958:663) finns en bestämmelse om att vid brukande
av bostadslägenhet skall tillses att sanitär olägenhet inte åsamkas närboende
genom osnygghet, störande ljud och dylikt (20 §). Den som bryter mot
bestämmelsen kan ådömas dagsböter (83 §).

Rättsfall

Hovrätten för Nedre Norrland har i en lagakraftvunnen dom (DT 46,
T 72/82) fastställt en dom av Gävle tingsrätt i vilken en hyresgäst befanns ha
förverkat sin hyresrätt genom att ha stört andra hyresgäster. Hyresvärden
gjorde i målet gällande att störningarna varit omfattande från hyresgästen
och dennes gäster och främst ägt rum på sen kvällstid och under nattetid.
Störningarna hade huvudsakligen bestått i hög musikvolym, högljuddhet i

LU 1982/83:8

lägenheten och i trapphuset samt spring i trappan med träskor. Trots att
störningarna påtalades i en skrivelse till hyresgästen och denne dessutom fick
en varning i ett brev som delgavs honom när han bott ca fyra månader i
lägenheten, fortsatte störningarna. De fortsatte även sedan hyresgästen sagts
upp till avflyttning. Tingsrätten fann att det i samband med hyresgästens
användning av lägenheten förekommit störningar och olägenheter för andra
hyresgäster i huvudsak på sätt som hyresvärden gjort gällande. Hyresgästen
hade således enligt tingsrätten inte vid lägenhetens begagnande iakttagit allt
som fordras för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten. Det
som låg hyresgästen till last var inte av ringa betydelse, menade tingsrätten,
och hyresgästen hade underlåtit att på tillsägelse vidta rättelse. Hyresgästen
hade alltså förverkat hyresrätten, och hyresvärden hade haft rätt att säga upp
honom.

Högsta domstolen har prövat en fråga om ansvar för vållande av sanitär
olägenhet genom pianospel (NJA 1960:670). Pianospelningen befanns
huvudsakligen ha ägt rum under sammanlagt tre till fyra timmar om dagen, i
några fall mellan fem och sju timmar dagligen. Det gjordes inte gällande att
pianisten spelat efter kl. 19.30. Högsta domstolen fann att det i och för sig
inte kunde råda någon tvekan om att pianospelning i angiven omfattning kan
verka störande på omgivningen. Det förelåg emellertid inte för den skull
tillräcklig anledning att finna att musikutövningen hade innefattat ett
obehörigt och straffbart överskridande av vederbörandes rätt att begagna
lägenheten. Olägenheten borde, vid den intresseavvägning som var aktuell,
skäligen inte anses ha varit större än att den måst tålas av de närboende.
Högsta domstolen ogillade åtalet.

Remissyttrandena

Sveriges Fastighetsägareförbund fäster i sitt yttrande uppmärksamheten på
att också andra och allvarligare störningar än dem som tas upp i motionen i
dag förekommer i flerbostadshus. Som exempel nämns störningar från
grannar på grund av narkotikamissbruk, alkoholförtäring, hotfullt uppträdande
mot grannar samt skadegörelse.

Enligt förbundets synsätt är det väsentligt att försöka komma till rätta med
alla former av störningar i flerbostadshus. Förbundets uppfattning är
emellertid att lagstiftaren inom hyresrättens ram anvisat tillräckliga regler för
hur hyresgäster skall uppträda vid nyttjandet av bostadslägenhet. I yttrandet
erinras om att det i hyreslagen finns möjligheter för hyresvärden att säga upp
hyresavtalet exempelvis på grund av förverkande antingen till omedelbart
upphörande eller till hyrestidens utgång. I det senare fallet kan, framhåller
förbundet, i framtiden förväntas att hyresvärdar snabbare skall kunna bli av
med störande hyresgäster jämfört med rådande förhållanden. Sålunda har
hyresrättsutredningen i sitt slutbetänkande (Hyresrätt 3, SOU 1981:77)
föreslagit att hyresavtal för bostad i princip skall slutas för obestämd tid och
1* Riksdagen 1982183. 8 sami. Nr 8

LU 1982/83:8

kunna sägas upp från hyresvärdens sida med tre månaders uppsägningstid.

Det är förbundets uppfattning att hyresvärdarna, där rättelse inte
iakttagits av hyresgästen, utnyttjar rätten till uppsägning. För hyresvärden är
det därvid av stor vikt att störda grannar ställer sig på värdens sida och vittnar
till hans förmån i händelse av att tvist uppkommer om hyresrätten är
förverkad eller inte. Med de stora krav som domstolarna uppställer på
bevisning i förverkandemål är sådana vittnesmål enligt förbundet av
avgörande betydelse för att värden skall vinna framgång i en process.

En annan möjlighet att komma till rätta med motionärernas beskrivna
problem skulle enligt förbundets uppfattning vara att ge kommunernas
hälsovårdsnämnder utökade möjligheter till ingripande. Förbundet har
uppfattningen att hälsovårdsnämnderna endast i undantagsfall ingriper mot
störningar i flerbostadshus. Förbundet anser det vara väsentligt att hälsovårdsnämnderna
agerar mer kraftfullt mot anmälda störningar i en fastighet.

SABO anför att av landets totala bestånd lägenheter i flerfamiljshus
regleras omkring tre fjärdedelar av hyreslagen medan återstående fjärdedel
faller under bostadsrättslagens bestämmelser.

För den del av lägenhetsbeståndet som finns i hyreshusen anser SABO att
befintliga regler i hyreslagen är till fyllest för att komma till rätta med de av
motionärerna beskrivna problemen. Att sedan hyreslagens möjligheter i en
del fall inte tillämpas i praktiken är till huvudsaklig del en organisatorisk
fråga och inte en fråga för lagstiftarna, menar SABO. Enligt SABO:s
uppfattning finns således nu inte skäl att göra den särskilda översyn av
hyreslagen som begärs i motionen.

SABO är av den meningen att ett ökat boinflytande enligt den utveckling
sorn är inledd i de allmännyttiga bostadsföretagen kommer att verksamt
bidra till att minska de i motionen beskrivna problemen.

De båda remissinstanserna erinrar om att frågan om bullerstörningar kan
vara aktuell i alla flerbostadshus, alltså också i dem som är upplåtna med
bostadsrätt.

Fördelning av kostnader vid renovering av balkonger

Motivering i motion 1981/82:1562

I motionen påpekas att renovering av balkonger i bostadsfastigheter kan
vara mycket kostnadskrävande. Motionärerna anför att det i många fall råder
olika uppfattningar om balkongrenovering skall hänföras till yttre eller inre
underhåll. I samband därmed uppstår ofta delade meningar om hur
kostnaden skall fördelas mellan bostadsinnehavama. Frågor uppkommer om
kostnaden skall bäras kollektivt och på så sätt drabba även dem som inte har
tillgång till balkong eller om endast de skall betala som efter renovering har
denna tillgång.

LU 1982/83:8

Enligt motionärerna utgör en balkong obestridligen en tillgång för
lägenhetsinnehavaren. Ur rättvisesynpunkt bör därför, menar motionärerna,
kostnaderna för renovering åvila dem som utnyttjar en sådan tillgång och
inte belasta dem som inte har tillgång till balkong.

I motionen sägs att i enskilda fall har lägenhetsinnehavare, som efter
renovering inte fått tillgång till balkong, debiterats kostnader om ca 10 000
kr. Det finns enligt motionärerna också exempel på fastighetsägare som helt
tar bort balkongerna för att slippa kostnaderna för att sätta dem i stånd.
Detta medför, anför motionärerna, en väsentlig sänkning av bostadsstandarden.

Gällande ordning m. m.

Enligt bostadsrättslagen (1971:479) skall, innan bostadsrätt upplåts, en
ekonomisk plan för föreningens verksamhet ha upprättats av föreningens
styrelse och registrerats av länsstyrelsen (3 §). Planen skall innehålla de
upplysningar som är av betydelse för bedömandet av föreningens verksamhet.
I bilaga till bostadsrättskungörelsen (1971:486) anges vilka uppgifter
som en ekonomisk plan skall innehålla. Där ingår bl. a. en byggnadsbeskrivning,
vilken kan innehålla uppgift om exempelvis grundläggning, väggar,
fasader, tak, balkonger, hissar.

I den upplåtelsehandling vari bostadsrätt upplåts skall anges parternas
namn, den lägenhet upplåtelsen avser samt de belopp varmed grundavgift
och årsavgift skall utgå (6§ bostadsrättslagen).

En bostadsrättsförenings stadgar skall enligt 44 § bostadsrättslagen ange
bl. a. de grunder enligt vilka årsavgift skall beräknas och de grunder enligt
vilka medel skall avsättas för säkerställande av underhållet av föreningens
hus.

För giltighet av beslut på föreningsstämma krävs enligt 60 § bostadsrättslagen
bl. a. att bostadsrättshavaren skall ha biträtt beslutet om detta innebär
att lägenheten kommer att undergå försämring av inte ringa betydelse .Leder
beslutet i annat fall till väsentlig förändring av lägenheten skall bostadsrättshavaren
ha biträtt beslutet eller minst två tredjedelar av de röstande ha
förenat sig om detta.

Enligt 26 § bostadsrättslagen skall bostadsrättshavaren på egen bekostnad
hålla lägenheten i gott skick, om inte annat bestämts i stadgarna för
bostadsrättsföreningen. Bostadsrättshavaren skall dock enligt lagen inte
svara för reparation av de stamledningar för avlopp, värme, gas, elektricitet
och vatten med vilka föreningen försett lägenheten.

Vad som skall räknas till lägenheten regleras inte i bostadsrättslagen.
Föreningsstadgarna kan däremot innehålla uppgifter om detta. Frågan om
vad som skall anses höra till lägenheten och till huset i övrigt när också
föreningsstadgarna saknar uppgift härom har inte behandlats närmare i
förarbetena till bostadsrättslagen.

LU 1982/83:8

Det kan här nämnas att HSB:s Riksförbunds mönsterstadgar för
bostadsrättsföreningar från innevarande år innehåller bl. a. följande:

Bostadsrättshavaren skall på egen bekostnad till det inre hålla lägenheten
med tillhörande övriga utrymmen i gott skick.

Till lägenhetens inre räknas: rummens väggar, golv och tak; inredning i
kök, badrum och i övriga utrymmen i lägenheten; glas och bågar i
lägenhetens ytter- och innerfönster; lägenhetens ytter- och innerdörrar.
Bostadsrättshavaren svarar dock inte för målning av yttersidorna av
ytterdörrar och ytterfönster och inte heller för annat underhåll än målning av
radiatorer och vattenarmaturer eller av de anordningar för avlopp, värme,
gas, elektricitet, ventilation och vatten som föreningen försett lägenheten
med.

Liknande bestämmelser finns i Stockholms Bostadsföreningars Centralförenings
(SBC) stadgar.

I Svenska Riksbyggens motsvarande stadgar finns intaget bl. a.

Bostadsrättshavaren skall på egen bekostnad hålla lägenheten i gott
skick.

Han svarar även för reparation och underhåll av lägenhetens ytterdörrar
och fönster med undantag av utsidan av ytterdörrar och utsidan av
ytterfönstrens bågar. Vidare svarar han för reparation, underhåll och utbyte
av glas i ytterdörrar och i fönster.

Föreningen svarar för underhåll och reparation av fastigheten i övrigt och
dess gemensamma utrymmen.

Utredningsförslag

Ägarlägenhetsutredningen (Ju 1980:04) har i sitt betänkande (SOU
1982:40) Ägarlägenheter föreslagit att en ägarlägenhet bör omfatta bl. a.
balkong. Detta anges vara en avvikelse i förhållande till vad som kan anses
normalt beträffande bostadsrätter. Motivet till förslaget är att kontroll och
underhåll lämpligen bör omfatta allt vad en lägenhetsägare för egen del
brukar.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet två motioner vilka har anknytning till
hyreslagen (12 kap. jordabalken) och bostadsrättslagen (1971:479).

Åtgärder mot bullerstörningar i flerfamiljshus

I motion 1981/82:1234 begär motionärerna att en utredning tillsätts med
uppgift att lägga fram förslag till sådan ändring i hyreslagen att den enskilde
hyresgästens möjlighet att skydda sig mot påtagliga bullerstörningar i
flerfamiljshus förstärks.

LU 1982/83:8

Som framgår av den ovan (s. 2) lämnade redogörelsen är en hyresgäst
enligt hyreslagen skyldig att iaktta allt som fordras för att bevara sundhet,
ordning och skick inom fastigheten. Gör hyresgästen inte det, och vidtas inte
rättelse utan dröjsmål efter tillsägelse, kan hyresrätten vara förverkad och
hyresvärden således ha rätt att säga upp hyresavtalet. Det krävs dock att det
som ligger hyresgästen till last inte är av ringa betydelse. Vägrar hyresgästen
att flytta sedan hyresrätten har förverkats kan han eller hon avhysas från
lägenheten. Reglerna i bostadsrättslagen om bostadsrättshavares skyldigheter,
förverkande av nyttjanderätten m. m. överensstämmer i stort med
hyreslagens bestämmelser.

I hälsovårdsstadgan finns en bestämmelse om att vid brukande av
bostadslägenhet skall - vid äventyr av dagsböter - tillses att sanitär olägenhet
inte åsamkas närboende genom osnygghet, störande ljud och dylikt.

Utskottet har i och för sig förståelse för syftet bakom motionen. Enligt
utskottets mening synes det dock vara möjligt att redan med nuvarande
lagreglering komma till rätta med de problem som tas upp i motionen. Ett
exempel på detta utgör den ovan (s. 2 f.) refererade domen från hovrätten
för Nedre Norrland. I likhet med de instanser som yttrat sig över motionen
anser utskottet att det inte nu föreligger något uttalat behov av ytterligare
reglering. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.

Fördelning av kostnader vid renovering av balkonger

I motion 1981/82:1562 tas upp frågor om huruvida renovering av balkonger
i en fastighet skall räknas som yttre eller inre underhåll och om hur kostnaden
för renoveringen skall fördelas mellan bostadsinnehavarna. Motionärerna
anser att kostnaden bör åvila endast dem som efter renoveringen har tillgång
till balkong och inte, som förekommit, debiteras alla bostadsinnehavarna.
Motionärerna begär en skyndsam översyn av problemen i syfte att skapa ett
rättvisare förhållande mellan olika bostadsinnehavare.

Motionen tar sikte på fall då lägenheter är upplåtna med bostadsrätt.
Bostadsrättslagen (1971:479) innehåller bl. a. bestämmelser om att, innan
bostadsrätt upplåts, en ekonomisk plan för föreningens verksamhet skall ha
upprättats. I den upplåtelsehandling vari bostadsrätt upplåts skall anges
bl. a. de belopp varmed grundavgift och årsavgift skall utgå. Dessutom skall
enligt lagen bostadsrättsföreningens stadgar innehålla bl. a. de grunder
enligt vilka årsavgift skall beräknas och de grunder enligt vilka medel skall
avsättas för att säkerställa underhållet av föreningens hus. Bostadsrättshavaren
skall på egen bekostnad hålla lägenheten i gott skick, om inte annat
bestämts i stadgarna för bostadsrättsföreningen. Vad som skall räknas till
lägenheten regleras inte i bostadsrättslagen men kan framgå av föreningens
stadgar.

Utskottet har från HSB:s Riksförbund, SBC och Svenska Riksbyggen
inhämtat följande överensstämmande uppgifter. I anslutning till att en

LU 1982/83:8

ekonomisk plan upprättas åsätts varje lägenhet ett visst andelsvärde
beroende på storlek, tillgång till balkong osv. Detta andelsvärde bestämmer
sedan grundavgiftens och årsavgiftens storlek. De bostadsrättshavare som
har tillgång till balkong betalar högre grund- och årsavgift än de som inte har
balkong. När det blir aktuellt med renovering av balkongerna kan alla
bostadsrättshavare i och för sig få bidra med lika stora belopp till
kostnaderna. De bostadsrättshavare som har tillgång till balkong har
emellertid under tiden dessförinnan så att säga betalat mera eftersom de har
högre avgifter. Samma principer gäller i regel också för alla gemensamma
utrymmen. Som exempel kan nämnas att kostnaderna för renovering av en
hiss kan belasta också bostadsrättshavare som inte utnyttjar den på grund av
att de t. ex. har lägenheter på bottenvåningen.

Utskottet vill inte utesluta att det i vissa enskilda fall kan uppkomma
problem i bostadsrättsföreningar när det gäller frågan om kostnader för
balkongrenovering. Enligt utskottets mening får emellertid av det anförda
anses framgå att det inte föreligger något behov av att komplettera
bestämmelserna i bostadsrättslagen. Liksom hittills får det ytterst ankomma
på medlemmarna i en bostadsrättsförening att genom bl. a. bestämmelser i
föreningsstadgan reglera hur kostnaderna skall fördelas. Utskottet vill
understryka betydelsen av att frågan uppmärksammas då en förening bildas.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att mera omfattande renoveringsarbeten
regelmässigt torde beslutas på föreningsstämma.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionen inte bör
föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder mot bullerstörningar i flerfamiljshus
att riksdagen avslår motion 1981/82:1234,

2. beträffande fördelning av kostnader vid renovering av balkonger att

riksdagen avslår motion 1981/82:1562.

Stockholm den 9 november 1982

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Joakim Ollén (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Ingemar Konradsson (s), Mona S:t Cyr (m), Marianne
Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Allan Ekström (m),
Sigvard Persson (c) och Per Israelsson (vpk).

LU 1982/83:8

Särskilt yttrande

Sigvard Persson (c) anför:

I motion 1981/82:1562 framhålls bl. a. att bostadsrättslagen inte gör någon
gränsdragning mellan vad som skall räknas till inre resp. yttre underhåll.
Utskottet anför för sin del att vad som skall räknas till lägenheten inte
regleras i bostadsrättslagen. Dessa rättsförhållanden kan däremot, som
utskottet anför, regleras i bostadsrättsföreningarnas stadgar.

Den här aktuella motionen föranleddes av ett förhållande inom en
bostadsrättsförening som omfattar hundratalet lägenheter. Sex av dessa
lägenheter har aldrig haft balkong. När balkongerna skulle renoveras beslöt
föreningens styrelse att dessa sex bostadsrättsinnehavare inte skulle påföras
några kostnader för balkongrenoveringen. Föreningsstämman rev emellertid
upp detta beslut och alla fick betala, bl. a. en affärsinnehavare på första
våningen blev anmodad att betala 34 000 kr. trots att han inte hade tillgång
till balkong. Överklagande av stämmans beslut kan inte ske, utan talan kan
endast ske i civilrättsligt mål.

Utskottet uttalar att det inte vill utesluta att det i vissa enskilda fall kan
uppkomma problem i bostadsrättsföreningar när det gäller frågan om
kostnader för balkongrenovering och understryker att det ytterst ankommer
på medlemmarna i en bostadsrättsförening att genom bl. a. bestämmelser i
föreningsstadgan reglera hur kostnaderna skall fördelas. Obestridligen utgör
balkong en tillgång för lägenhetsinnehavaren. Ur rättvisesynpunkt bör
därför enligt min mening kostnaderna för renovering åvila den som utnyttjar
en sådan tillgång och inte belasta den som inte har denna tillgång.

Av det relaterade fallet framgår hur en majoritet av föreningsstämman kan
försätta en minoritet i en besvärlig ekonomisk situation. Såväl ur rättssynpunkt
som ur social synpunkt är detta betänkligt. Ofta rör det sig om äldre
och mindre bemedlade bostadsrättsinnehavare. Frågan om i vilken utsträckning
åberopade missförhållanden förekommer har inte kunnat belysas vid
ärendets behandling i utskottet, varför frågan bör följas med uppmärksamhet.
Den kan komma att behöva aktualiseras på nytt om förhållandena så
påkallar.