om vissa bokföringsfrågor (Betänkande 1985/86:LU6 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande

om vissa bokföringsfrågor

1985/86:6

Sammanfattning

I ärendet behandlar utskottet fyra motioner vari tas upp frågor om
redovisning av aktieinnehav i aktiebolags årsredovisning, om användning av
medel i uppskrivningsfond, om aktiebolags redovisning av inventarier samt
om uppskrivning av ideella föreningars anläggningstillgångar.

Motionerna har remissbehandlats. En sammanställning av remissvaren
finns i bilaga till betänkandet.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna. Mot ställningstagandet reserverar
sig m-ledamöterna.

Motionsyrkanden

Motion 1984/85:589 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar ändra aktiebolagslagens bestämmelser om årsredovisning i enlighet
med vad som anförts i motionen.

I motionen framställs önskemål om en förenklad redovisning av innehav av
aktier i andra bolag.

Motion 1984/85:590 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar om en sådan ändring i aktiebolagslagens regler om användning av
uppskrivningsfond som angetts i motionen.

Motion 1984/85:591 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar om en sådan ändring i aktiebolagslagens regler om redovisning av
inventarier som angetts i motionen.

Motion 1984/85:1673 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av bokföringslagen, såvitt avser ideella
föreningars anläggningstillgångar, i enlighet med vad som anförts i motionen.

1 Riksdagen 1985/86. 8sami. Nr 6

Redovisning av aktieinnehav i aktiebolags
årsredovisning

Gällande ordning

Med årsbokslut avses en bokföringsskyldigs interna, inte offentliga redovisning
och med årsredovisning vederbörandes offentliga redovisning. Regler
om årsredovisning finns i aktiebolagslagen (1975:1385) (ABL), lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar samt lagen (1980:1103) om årsredovisning
m. m. i vissa företag.

Bokföringslagen (1976:125) (BFL) innehåller bestämmelser om årsbokslut
(11-21 §§). Skyldigheten att upprätta årsbokslut är knuten till bokföringsskyldigheten.
Bokföringsskyldiga är alla näringsidkare samt aktiebolag
och ekonomiska föreningar, även om bolaget eller föreningen inte utövar
näringsverksamhet. Enligt 11 § BFL skall för varje räkenskapsår den
löpande bokföringen avslutas med ett årsbokslut, som skall bestå av
resultaträkning och balansräkning. Resultaträkningen skall i sammandrag
redovisa samtliga intäkter och kostnader i rörelsen under räkenskapsåret
samt lämna en med hänsyn till rörelsens förhållanden tillfredsställande
redovisning för hur räkenskapsårets resultat uppkommit. Balansräkningen
skall i sammandrag redovisa rörelsens samtliga tillgångar och skulder samt
eget kapital i rörelsen på balansdagen. I resultaträkningen och balansräkningen
skall med hänsyn till rörelsens förhållanden lämnas vissa ytterligare
uppgifter och upplysningar.

Enligt ABL skall årsredovisning bestå av balansräkning, resultaträkning
och förvaltningsberättelse. Beträffande aktiebolags resultaträkning och
balansräkning gäller förutom bestämmelserna i BFL de föreskrifter som
finns i 11 kap. ABL. Enligt 11 kap. 8 § skall utöver vad som följer av BFL i
resultaträkningen och balansräkningen lämnas uppgifter och särskilda
upplysningar beträffande bl. a. innehav av aktier i andra bolag. Sådana aktier
skall redovisas med angivande för varje bolag av dess namn, antalet aktier
och dessas nominella värde och värde enligt balansräkningen. Understiger
båda dessa värden för aktierna i ett bolag, som ej är dotterbolag, 50 000 kr.
eller det lägre belopp, som motsvarar 5 % av det aktieägande bolagets eget
kapital enligt balansräkningen, får dock specifikation utelämnas. När det ur
allmän och enskild synpunkt är påkallat får regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer tillåta att också i andra fall aktier redovisas utan
specifikation. Enligt 53 § aktiebolagsförordningen (1975:1387) prövas frågor
om sådant tillstånd av kommerskollegium.

Bakgrunden till bestämmelsen i ABL om redovisningsskyldighet beträffande
aktieinnehav i andra bolag är att det i stor utsträckning förekommer att
särskilt större företag äger ett antal mindre poster av aktier eller andelar i
ekonomiska föreningar (prop. 1975:103 s. 445). Under förarbetena till ABL
uttalade föredragande statsrådet att innehavet ofta är av understödskaraktär
och exemplifierade det med några andelar i en golfbana, i ett tvätteri e. d. I
fråga om sådana poster och andelar, vanligen omtalade som sociala andelar,
saknade enligt statsrådet en offentlig specificering nämnvärt intresse.
Bestämmelsen om redovisningsskyldighet medger därför att sådana smärre

LU 1985/86:6

innehav kan sammanföras i aktiespecifikationer i en gemensam post, som
kan kallas ”Diverse aktier (och andelar)”. Med hänsyn till att även mycket
betydande aktieposter inte sällan tas upp i balansräkningar till kraftigt
nedskrivna värden krävs att såväl nominellt som bokfört värde av en
aktiepost underskrider den i bestämmelsen angivna beloppsgränsen för att
specifikation skall få utelämnas.

Som tidigare sagts gäller undantaget från specifikationskravet inte för
aktier i dotterbolag. I fråga om bestämmelsen om dispens från specifikationskravet
bör denna enligt uttalande av föredragande statsrådet tillämpas
mycket restriktivt (prop. 1975:103 s. 456).

Enligt föreningslagen gäller en motsvarande bestämmelse om redovisning
av ekonomiska föreningars innehav av aktier i bolag. I årsredovisningslagen
däremot finns inte något krav på specifikation av aktieinnehav annat än när
det gäller aktier i dotterföretag.

Motion 589

I motionen anförs att ett bolag med 50 000 kr. i eget kapital enligt nuvarande
lagstiftning måste specificera alla aktieinnehav över 2 500 kr. Motivet till
specifikationskravet torde enligt motionären vara att läsaren av årsredovisningen
skall kunna bilda sig en uppfattning om inte bara en koncerns
uppbyggnad utan också om koncernens innehav i samarbetande företag -s. k. intressebolag.

Särskilt under senare år, framhåller motionären, har många både små och
stora bolag placerat en del av sin likviditet i framför allt börsnoterade aktier.
Då gränsen för krav på specifikation av aktieinnehav är så låg tyngs ofta
bolagens årsredovisningar av flera sidor aktiespecifikationer, som kanske är
helt ointressanta i jämförelse med årsredovisningens övriga innehåll.

I syfte att förenkla och koncentrera årsredovisningen föreslår motionären
att specifikation av aktieinnehav endast skall behöva ske om innehavet
överstiger 10 % av det ägda bolagets aktiekapital. Utan några jämförelser i
övrigt skulle därmed enligt motionären beloppsgränsen sammanfalla med
gränsen för rätt att tillsätta minoritetsrevisor och med gränsen för tvångsinlösen
av minoritetsaktier.

Remissyttranden

Yttranden över motionen har inhämtats från bokföringsnämnden (BFN),
Sveriges industriförbund, SHIO-Familjeföretagen, Föreningen Auktoriserade
Revisorer FAR och Svenska Revisorsamfundet SRS.

SHIO-Familjeföretagen tillstyrker motionsförslaget. Sveriges industriförbund
delar motionärens uppfattning att den gällande specifikationsskyldigheten
torde vara betungande för många företag och är därför principiellt
positiv till en lättnad i detta hänseende. Övriga remissinstanser avstyrker
motionen. FAR föreslår i stället att beloppsgränsen 50 000 kr. indexregleras
eller höjs till 100 000 kr. SRS förordar samma höjning av beloppsgränsen.
BFN föreslår för sin del en allmän översyn av samtliga specifikationsregler i

II kap. 8 och 9 § § ABL, där hänsyn bör tas till specifikationskravets relevans

med hänsyn till dess ursprungliga och nuvarande syfte. Beträffande det
närmare innehållet i remissvaren hänvisas till betänkandets bilaga.

Användning av medel i uppskrivningsfond
Gällande ordning

Enligt BFL är huvudprincipen att anläggningstillgång när den redovisas i
balansräkningen inte får tas upp över värdet i närmast föregående fastställda
balansräkning. Motivet för denna princip är att ett bolag inte bör kunna
skapa utdelningsbar vinst genom att skriva upp värdet på anläggningstillgång.
Om en anläggningstillgång kan anses ha ett bestående väsentligt
övervärde, får emellertid uppskrivning av anläggningstillgång ske under
förutsättning att uppskrivningsbeloppet används till erforderlig nedskrivning
av värdet på andra anläggningstillgångar och särskilda skäl föreligger för
sådan utjämning. Fast egendom, som åsätts taxeringsvärde, får dock inte
skrivas upp över taxeringsvärdet (15 § BFL).

Enligt ABL får utan hinder av BFL:s bestämmelser uppskrivningsbeloppet
användas också till ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller
fondemission eller till avsättning till uppskrivningsfond. Medel som avsätts i
en uppskrivningsfond får senare tas i anspråk till erforderlig nedskrivning av
värdet på andra anläggningstillgångar, om särskilda skäl finns för en sådan
utjämning. Medlen får också nyttjas för ökning av aktiekapitalet genom
nyemission eller fondemission (11 kap. 4 § ABL). Uppskrivningsfonden
tillhör bolagets bundna egna kapital (11 kap. 7 § ABL).

En fondemission kan ske genom överföring till aktiekapitalet av bl. a.
medel i uppskrivningsfond eller genom uppskrivning av anläggningstillgångs
värde (4 kap. 16 § ABL). Beslut om fondemission, som skall fattas av
ordinarie bolagsstämma då balansräkningen fastställs, får ej verkställas
förrän det registrerats.

Nedsättning av aktiekapitalet får enligt 6 kap. 1 § ABL ske för avsättning
till reservfond eller för omedelbar täckning av förlust enligt fastställd
balansräkning, om förlusten ej kan täckas av fritt eget kapital. Beslut om
dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda
balansräkningen skall fattas av ordinarie bolagsstämma (9 kap. 5 §). Av
6 kap. 5 § framgår att aktiekapitalet är nedsatt när beslutet om nedsättning
registrerats. Innan tre år förflutit från registreringen får vinstutdelning
beslutas endast om rätten ger tillstånd därtill eller om aktiekapitalet ökats
med minst nedsättningsbeloppet.

I ABL finns bestämmelser om tvångslikvidation (13 kap.). Så snart det
finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det
registrerade aktiekapitalet skall en särskild balansräkning upprättas. Vid
beräkning av det egna kapitalets storlek skall inom linjen tilläggas en post
utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa,
om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna.

LU 1985/86:6

Motion 590

LU 1985/86:6

I motionen hävdas att den nuvarande lagstiftningen i fråga om användningen
av medel i uppskrivningsfond kan medföra praktiska problem. Enligt
motionären kan lönsamhetsproblem mer eller mindre tillfälligt drabba
företag. Exempel härpå är de svårigheter som drabbade företag med
utlandsskulder till följd av devalveringen år 1982 och som orsakade att
företagen hamnade i likvidationssituationer. Vidare kan en strukturomvandling
innebära ett par års förluster som också kan försätta bolaget i den
situationen att kontrollbalansräkning enligt aktiebolagslagens bestämmelser
om tvångslikvidation måste upprättas. Om bolaget exempelvis äger en
fastighet vars verkliga värde vida överstiger det bokförda värdet, kan man
enligt motionären gång på gång tvingas upprätta kontrollbalansräkning och
då konstatera att likvidationsplikt inte föreligger. Motionären anser att ett
sådant förfarande är omständligt.

Motionären pekar vidare på att uppskrivning kan ske till taxeringsvärdet
på en av ett bolag ägd fastighet, om det bokförda värdet understiger
taxeringsvärdet. Om erforderlig nedskrivning av andra anläggningstillgångar
inte förutsätts vara aktuell måste uppskrivningsbeloppet användas antingen
till fondemission eller till avsättning till uppskrivningsfond. I de fall
uppskrivningsbeloppet avsatts till uppskrivningsfond har det bundna egna
kapitalet i bolaget ökat med detta belopp. De balanserade förlusterna måste
dock fortfarande tas upp i balansräkningen.

För att få bort de balanserade förlusterna ur balansräkningen måste enligt
motionären följande ske, nämligen

- uppskrivning och avsättning till uppskrivningsfond,

- användning av uppskrivningsfonden till höjning av aktiekapitalet genom
fondemission alternativt direkt användning av uppskrivna medel till
fondemission samt

- nedsättning igen av aktiekapitalet genom kvittning av de balanserade
förlusterna.

Motionären anser att detta förfarande är krångligt, byråkratiskt och
onödigt kostsamt för bolaget. För att undvika detta fordras enligt motionären
blott den ändringen i aktiebolagslagen att belopp avsatt till uppskrivningsfond
även får användas till ”kvittning” mot balanserade förluster. Motionären
föreslår att en sådan ändring sker.

Remissyttranden

Yttranden över motionen har lämnats av BFN, riksskatteverket (RSV),
SHIO-Familjeföretagen, FAR och SRS.

SHIO-Familjeföretagen och BFN tillstyrker motionen, BFN dock under
förutsättning att de synpunkter som nämnden för fram beaktas. RSV, som
anser att de i motionen anförda skälen inte är tillräckliga för att nuvarande
bestämmelser skall ändras, avstyrker det i motionen framlagda förslaget.
Samma ståndpunkt har FAR och SRS, vilka anser att gällande regler bör
behållas.

Remissvaren redovisas närmare i bilaga till betänkandet.

1* Riksdagen 1985186. 8sami. Nr 6

Aktiebolags redovisning av inventarier

LU 1985/86:6

Gällande ordning

I BFL finns bestämmelser om innehållet i den balansräkning som den
bokföringsskyldige skall upprätta i samband med årsbokslutet. Balansräkningen
skall i sammandrag redovisa bl. a. rörelsens samtliga tillgångar (19 §).
Bland de anläggningstillgångar som därvid skall förtecknas kan nämnas
skepp, maskiner, inventarier o.d. samt byggnader.

I fråga om sådan balansräkning som skall ingå i aktiebolags årsredovisning
gäller vidare de föreskrifter som finns i 11 kap. ABL. Enligt 11 kap. 8 § skall
utöver vad som följer av BFL i bl. a. balansräkningen lämnas vissa särskilda
upplysningar om det slag av anläggningstillgångar som ovan redovisats. För
dessa anläggningstillgångar skall anges dels tillgångarnas anskaffningsvärde,
dels det sammanlagda beloppet av de av- och nedskrivningar på anskaffningsvärdet
som föreslagits intill balansdagen. Har sådana tillgångar uppskrivits,
skall även anges kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen.

Enligt övergångsbestämmelserna i ABL som finns i lagen (1975:1386) om
införande av aktiebolagslagen får en schablonmetod tillämpas i de fall
anskaffningsvärdet för tillgång, som förvärvats före den 1 januari 1977, inte
kan utrönas med hjälp av bolagets bevarade räkenskaper.

Motiven till de i 11 kap. 8 § ABL angivna kraven på uppgifter i bolagens
årsredovisning är enligt förarbetena att ge läsaren uppfattning om storleken
av befintliga dolda reserver och en bättre grundval för bedömning av
företagets avskrivningar (SOU 1971:15 s. 298, prop. 1975:103 s. 460, jfr
SOU 1949:8 s. 52).

Föredragande statsrådet framhöll under förarbetena att redovisningskravet
avser anskaffningsvärdet och att någon specificerad redovisning per
maskin etc. av de ansamlade avskrivningarna inte krävs (prop. 1975:103
s. 461). Enligt statsrådet omfattar redovisningskravet inte sådana objekt,
s. k. korttidsinventarier, vilka på grund av sin korta livslängd och i allmänhet
låga värde per objekt enligt allmän redovisningssed och med stöd av
anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (där gränsen för varaktighetstiden
är satt till tre år) över huvud taget inte brukar upptas i balansräkningarna
som inventarier utan kostnadsförs vid anskaffningen. Det rör sig här om
verktyg, vissa maskintillbehör, enklare utensilier m.m.

Av nuvarande lydelse av punkt 3 i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
framgår att hela utgiften för anskaffandet av s. k. korttidsinventarier
får dras av under anskaffningsåret. Omedelbart avdrag får även ske i fråga
om inventarier av mindre värde.

Bokföringsnämnden har meddelat anvisning beträffande anskaffningsvärden
för maskiner och inventarier (anvisning nr 7; kommerskollegiets författningssamling
- KFS 1977:28). Enligt vad som framgår av anvisningarna skall
anskaffningsvärden redovisas beträffande de tillgångar som bolaget innehar.
Det gäller oavsett om t. ex. den innehavda tillgången bokföringsmässigt eller
skattemässigt avskrivits till fullo. Vidare bör faktiska anskaffningsvärden i
görligaste mån tas fram ur bevarade räkenskaper. Uppskattningar och
schablonregler skall ses som undantag. Som exempel på ett förenklat
förfarande som undantagsvis bör kunna tillämpas anvisar nämnden metoden

att hämta anskaffningsvärdena från bolagens deklarationer. I anvisningarna
framhålls också att ABL:s redovisningskrav i praktiken innebär att förteckning
(register) över maskiner och inventarier som ingår i bolagets anläggningstillgångar
måste läggas upp. Förteckningen kan innehålla uppgifter om
såväl under året gjorda anskaffningar som de totala anskaffningsvärdena
fördelade på anskaffningsår.

Föreningen Auktoriserade Revisorer har i en rekommendation (Nr 7.
Redovisning av avtal om förhyrning och uthyrning av anläggningstillgångar -leasing m. m. Jan. 1982) bl. a. anfört att det förhyrande företaget bör
redovisa förhyrt objekt bland balansräkningens anläggningstillgångar, när
hyresavtalet innebär skyldighet att efter viss tid och på avtalade villkor överta
objektet med äganderätt. Om hyresavtalet ej innebär skyldighet (men
kanske rättighet) att efter viss tid överta förhyrt objekt, saknas enligt
rekommendationen anledning att införa tillgångs- och skuldposter i balansräkningen.
I de fall en väsentlig del av använda anläggningar disponeras på
grund av hyresavtal, bör förhållandet anges i förvaltningsberättelsen eller i
not till balansräkningen. Vad nu sagts gäller dock inte sådana fastigheter som
brukaren normalt ej äger.

Motion 591

Det nuvarande kravet att balansräkningen skall innehålla uppgift om dels
varje maskin och inventarie, dels anskaffningsvärde, dels de av- och
nedskrivningar som gjorts på detta värde torde enligt motionären vara av
begränsat värde och inte motsvara det ganska omfattande merarbete som
fordras. Detta gäller speciellt mindre och medelstora företag som inte har
tillgång till ADB-baserade inventarieregister.

Skälen för att specifikationskravet torde vara av begränsat värde är enligt
motionären att en hel del anskaffningsvärden är beräknade enligt schablonmetod
och därmed tämligen osäkra. Vidare framhålls att en uppgift om
tidpunkten för anläggningstillgångarnas utrangering egentligen saknar betydelse,
därför att många maskiner står kvar som reserv för att vid behov kunna
tillhandahålla delar. Härtill kommer att många bolag numera finansierar sin
maskinpark genom leasing, vilket enligt motionären knappast kommer till
uttryck i årsredovisningen.

Med hänsyn till dessa förhållanden och till förekommande felaktigheter i
uppgifterna om ackumulerade anskaffningsvärden anser motionären att det
nuvarande omfattande specifikationskravet bör kunna slopas och ersättas
med ett annat redovisningssystem.

Som motionären ser det skulle en given förbättring vara om i aktiebolagslagen
infördes en bestämmelse att bolagen i sina förvaltningsberättelser skall
redovisa det gångna årets nyinvesteringar i maskiner och inventarier med
särredovisning av sådana tillgångar som finansierats genom leasing. Jämförelsevärde
för föregående år skall också framgå. Motionären föreslår att en
sådan lagändring sker.

LU 1985/86:6

Remissyttranden

LU 1985/86:6

Yttrande över motionen har inkommit från BFN, RSV, SHIO-Familjeföretagen,
FAR, SRS och Finansbolagens Förening.

SHIO-Familjeföretagen, som tillstyrker motionen, anser att den föreslagna
lagändringen - framför allt i fråga om förslaget om särredovisning av de
tillgångar som har finansierats genom leasing - skulle ge läsaren av
årsredovisningen en fullständigare bild av företagets tillgångar i form av
inventarier och maskiner. BFN, RSV, FAR, SRS och Finansbolagens
Förening avstyrker med delvis olika motiveringar motionen. Huvudinvändningen
mot motionärens förslag är att redovisningskravet, även om de
lämnade uppgifterna ofta är schablonmässigt beräknade, dock fyller funktionen
att ge läsaren av årsredovisningen en viss information om värdet på
bolagets maskiner och inventarier.

BFN och RSV, vilka i likhet med SHIO-Familjeföretagen delar motionärens
uppfattning att det är otillfredsställande att inventarier och maskiner
som finansierats genom leasing knappast redovisas i årsredovisningarna,
anser dock att detta förhållande snarare bör föranleda kompletterande
lagstiftningsåtgärder än minskade krav på redovisning av sådana tillgångar
som bolagen äger.

En utförligare redovisning av remissvaren finns i bilaga till betänkandet.

Uppskrivning av ideella föreningars
anläggningstillgångar

Gällande ordning

Sorn tidigare anförts under avsnittet om användning av medel i uppskrivningsfond
är huvudprincipen enligt BFL att anläggningstillgång när den
redovisas i balansräkningen inte får tas upp över värdet i närmast föregående
fastställda balansräkning. Motivet för denna princip är att ett bolag inte bör
kunna skapa utdelningsbar vinst genom att skriVa upp värdet på anläggningstillgång.
Om en anläggningstillgång kan anses ha ett bestående väsentligt
övervärde, får emellertid uppskrivning av anläggningstillgång ske under
förutsättning att uppskrivningsbeloppet används till erforderlig nedskrivning
av värdet på andra anläggningstillgångar och särskilda skäl föreligger för en
sådan utjämning. Fast egendom, som åsatts taxeringsvärde, får dock inte
skrivas upp över taxeringsvärdet (15 § BFL).

Enligt föreningslagen får utan hinder av BFL:s bestämmelser uppskrivningsbeloppet
användas även till avsättning till uppskrivningsfond. Medel i
en sådan fond får senare tas i anspråk endast för sådant ändamål som BFL
enligt det förut sagda medger.

Motion 1673

LU 1985/86:6

I motionen hänvisas till bokföringslagens regler om att det endast är tillåtet
att skriva upp en anläggningstillgång om samtidigt en annan tillgång skrivs
ned med samma belopp. Reglerna gäller dock inte om annan lagstiftning har
särskilda bestämmelser om uppskrivning av anläggningstillgång. Motionären
anför som exempel aktiebolagslagen, enligt vilken uppskrivningsmedel från
anläggningstillgång får utan hinder av bokföringslagen användas till fondemission.

Motionären framhåller att för ideella föreningar finns ingen sådan
lagstiftning som tar över bokföringslagen. Det medför enligt motionären att
det för sådana föreningar inte är möjligt att skriva upp lågt nedskrivna
fastigheter i andra fall än när annan tillgång skrivs ned. Härigenom kan en
ideell förening inte vid behov korrigera negativa kapitalvärden i sin
balansräkning trots avsevärda dolda reserver i form av nedskrivna fastigheter.
I fråga om ideella föreningar får enligt motionären bokföringslagens
bestämmelser på detta område den negativa konsekvensen att man i
balansräkningen inte kan visa en mer korrekt ekonomisk ställning.

Enligt motionärens uppfattning bör regeringen återkomma till riksdagen
med förslag till ändring av bokföringslagen så att inte de negativa effekter för
ideella föreningar som påtalats i motionen uppstår.

Remissyttranden

Yttranden över motionen har lämnats av BFN, RSV, FAR och SRS.

FAR delar den i motionen framförda uppfattningen att det kan finnas
motiv att göra en översyn av uppskrivningsreglerna för ideella föreningar.
BFN har samma ståndpunkt men förordar att översynen görs allmän och
omfattar de regler om uppskrivning av anläggningstillgångar som nu gäller
för olika företagsformer. SRS förordar i första hand en samlad översyn av en
civillagstiftning för ideella föreningar. I andra hand tillstyrker SRS en
översyn av bokföringslagens regler på så sätt som föreslås i motionen.

RSV avstyrker det i motionen framlagda förslaget.

Det närmare innehållet i remissyttrandena redovisas i bilaga till betänkandet.

Utskottet

I betänkandet behandlas fyra motioner om vissa bokföringsfrågor, nämligen
aktiebolags redovisning av aktieinnehav och inventarier, användning av
medel i uppskrivningsfond samt uppskrivning av ideella föreningars anläggningstillgångar.

Med årsbokslut avses en bokföringsskyldigs interna, inte offentliga
redovisning och med årsredovisning vederbörandes offentliga redovisning.
Bokföringslagen (1976:125) (BFL) innehåller bestämmelser om årsbokslut
medan regler om årsredovisning finns i bl. a. aktiebolagslagen (1975:1385)
(ABL). Enligt BFL skall ett årsbokslut bestå av resultaträkning och
balansräkning. I ABL stadgas att aktiebolag varje år skall avge årsredovis -

ning sorn skall bestå av resultaträkning och balansräkning samt förvaltningsberättelse.
Enligt ABL skall utöver vad som följer av BFL i resultaträkningen
och balansräkningen lämnas uppgifter och särskilda upplysningar beträffande
bl. a. innehav av aktier i andra bolag. Varje aktiepost skall redovisas
särskilt och uppgift lämnas om bolagets namn, antalet aktier och dessas
nominella och bokförda värden. Understiger båda dessa värden för aktierna i
ett bolag 50 000 kr. eller det lägre belopp som motsvarar 5 % av det
aktieägande bolagets egna kapital behöver dock specifikation inte lämnas.
Undantaget från specifikationskravet gäller inte för aktier i dotterbolag. När
det är påkallat ur allmän eller enskild synpunkt får kommerskollegium lämna
dispens från specifikationskravet.

I motion 589 framhålls att nuvarande regler medför att bolagens årsredovisningar
ofta tyngs med flera sidor aktiespecifikationer, som kanske är helt
ointressanta i jämförelse med årsredovisningens övriga innehåll. I syfte att
förenkla och koncentrera årsredovisningen föreslår motionären att specifikation
av aktieinnehav endast skall behöva ske om innehavet överstiger 10 %
av aktiekapitalet i det ägda bolaget. Motionären yrkar att ABL ändras i
enlighet härmed. Utskottet erinrar om att syftet med årsredovisningsbestämmelserna
bl. a. är att samhället, aktieägarna och andra intressenter skall få så
god inblick i bolaget som möjligt. Att redovisningen görs utförlig är en
förutsättning för att intressenterna skall kunna bedöma företagets ekonomiska
ställning, resultatutveckling och framtidsutsikter. Uppgifter om i vad mån
bolagets tillgångar utgörs av aktier i andra företag kan vara av väsentlig
betydelse vid en sådan bedömning. Enligt utskottets mening fyller således
det nuvarande specifikationskravet en viktig funktion. Utskottet vill vidare
peka på att undantaget från specifikationskravet infördes för att ge en
möjlighet för i första hand större bolag att låta bli att särredovisa mindre
aktieposter i fall där innehavet närmast är av social karaktär och en offentlig
specificering saknar nämnvärt intresse.

Det sagda utesluter emellertid inte att det med hänsyn till samhällsutvecklingen
sedan ABL trädde i kraft den 1 januari 1977 kan finnas skäl för en
uppmjukning av specifikationskravet. Vid remissbehandling av motionen
har också samtliga remissinstanser uttalat att nuvarande bestämmelser inte
är helt tidsenliga. En sådan ändring som förespråkas av motionären kan
utskottet emellertid inte ställa sig bakom. Som framhållits av revisorsorganisationema
kan nämligen, om undantaget från specifikationskravet knyts till
endast det ägda bolagets förhållanden, avsevärda nackdelar uppkomma.
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har som exempel härpå nämnt att
med motionärens förslag skulle ett innehav av Volvoaktier som understiger
150 milj. kr. få lämnas ospecificerat.

Med hänsyn till vad bokföringsnämnden anfört i sitt remissyttrande anser
sig utskottet kunna utgå från att nämnden till närmare överväganden tar upp
frågan om en modernisering av specifikationskravet beträffande aktier och
tar de initiativ till lagändring som kan visa sig erforderliga. Någon vidare
åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion 589 är därför inte
påkallad.

Enligt BFL skall i balansräkningen redovisas olika anläggningstillgångar
såsom skepp, maskiner, inventarier o. d. samt byggnader. I ABL föreskrivs

LU 1985/86:6

härutöver beträffande anläggningstillgångarna att vissa särskilda upplysningar
skall lämnas i balansräkningen. För dessa tillgångar skall redovisas dels
tillgångarnas anskaffningsvärde, dels det sammanlagda beloppet av de avoch
nedskrivningar på anskaffningsvärdet som föreslagits intill balansdagen.
Har sådana tillgångar uppskrivits, skall även anges kvarstående oavskrivet
belopp av uppskrivningen. Syftet med nämnda regler i ABL är att läsaren
av bolagens årsredovisning skall kunna få en uppfattning om storleken av
befintliga dolda reserver och en bättre grundval för bedömning av företagets
avskrivningar.

I motion 591 görs gällande att den nuvarande skyldigheten för bolagen att i
balansräkningen redovisa inventarier torde vara av begränsat värde och inte
motsvara det ganska omfattande merarbete som fordras. Enligt motionären
bör specifikationskravet slopas. Motionären anser att det skulle vara en
förbättring om bolagen i sina förvaltningsberättelser redovisade det gångna
årets nyinvesteringar i maskiner och inventarier med särredovisning av
sådana tillgångar som finansierats genom s. k. leasing. Motionären yrkar att
ABL ändras i enlighet med det anförda.

Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet inledningsvis
peka på att specifikationskravet beträffande anläggningstillgångar inte är så
långtgående som synes framgå av motionen. Något krav att anskaffningsvärdet
m. m. för varje maskin och annat inventarium skall redovisas uppställs
sålunda inte i ABL. Uppgiftsskyldigheten gäller blott balansposten i dess
helhet. Enligt en av bokföringsnämnden utfärdad anvisning (KFS 1977:28
BFN 7) måste bolaget däremot upprätta en förteckning eller ett register över
maskiner och annat som ingår bland anläggningstillgångarna. Vidare behöver
s. k. korttidsinventarier, dvs. mindre värdefulla tillgångar med en
livslängd av högst tre år, inte redovisas bland anläggningstillgångarna.

I likhet med flertalet av de instanser som yttrat sig över motionen anser
utskottet att gällande redovisningsregler beträffande inventarier fyller en
viktig funktion. Upplysningar om tillgångarnas anskaffningsvärden och
gjorda nedskrivningar ger sålunda läsaren av årsredovisning väsentlig
information om företagets ställning. Som riksskatteverket framhållit är
inventarieförteckningar vidare av stor betydelse som underlag för deklarations-
och uppgiftsskyldigheten samt för kontrollen av denna. Utskottet delar
därför den uppfattning som kommit till uttryck i remissyttrandena från
bokföringsnämnden, riksskatteverket och revisorsorganisationerna att redovisningskravet
bör behållas.

Vad härefter angår motionärens önskemål om redovisning av nyinvesteringar
vill utskottet hänvisa till vad bokföringsnämnden och FAR anfört.
Enligt dessa remissinstanser tillgodoses önskemålet genom att större bolag
redan är skyldiga att i finansieringsanalysen redovisa nyinvesteringar i
maskiner m. m. Även motionärens önskan att leasingobjekt skall redovisas
får i viss mån anses uppfylld genom en rekommendation från FAR. Enligt
denna skall, när företaget i leasingavtalet åtagit sig att vid hyrestidens utgång
överta leasingobjektet, detta objekt redovisas bland anläggningstillgångarna.
I övriga fall, dvs. när företaget har rätt men ej skyldighet att överta
objektet eller när någon övertaganderätt inte finns, skall någon redovisning
ej ske. Om en väsentlig del av företagets anläggningar förhyrs bör dock enligt

LU 1985/86:6

rekommendationen detta förhållande anges i förvaltningsberättelsen eller i
not till balansräkningen. Även om sålunda leasingobjekt i viss utsträckning
redovisas i bolagens årsredovisning kan utskottet dela motionärens uppfattning
att nuvarande ordning inte är helt tillfredsställande. Både bokföringsnämnden
och riksskatteverket har också uttalat att en ökad redovisning av
leasingobjekt är önskvärd. Enligt utskottets mening bör man dock inte tynga
lagstiftningen med särskilda regler om uppgiftsskyldighet beträffande inhyrda
maskiner m. m. Det får ankomma på bokföringsnämnden och revisorsorganisationerna
att genom anvisningar och rekommendationer ge riktlinjer
för vad som kan anses utgöra god redovisningssed i förevarande hänseende.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall också till motion
591.

Om en anläggningstillgång kan anses ha ett bestående väsentligt övervärde,
får enligt BFL uppskrivning av tillgången ske under förutsättning att
uppskrivningsbeloppet används till erforderlig nedskrivning av värdet på
någon annan anläggningstillgång och särskilda skäl föreligger för en sådan
utjämning. Fast egendom, som åsätts taxeringsvärde, får inte skrivas upp
över taxeringsvärdet.

Enligt ABL får uppskrivningsbeloppet användas även till ökning av
aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission eller till avsättning till
uppskrivningsfond. Medel i en uppskrivningsfond kan senare användas för
nedskrivning av värdet på en anläggningstillgång eller för ökning av
aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission.

Bakgrunden till förevarande regler är att ett bolag inte bör kunna skapa
utdelningsbar vinst genom att skriva upp värdet på anläggningstillgång.
Utdelningsbar vinst får inte heller åstadkommas genom nedsättning av
aktiekapitalet. Sådan nedsättning får därför ske endast för avsättning till
reservfond eller för omedelbar täckning av förlust enligt fastställd balansräkning,
om förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital. För att förhindra att
medel förs ut från bolaget finns vidare regler som innebär att beslut om vinsteller
förlustdispositioner skall fattas av ordinarie bolagsstämma, att beslut
om nedsättning av aktiekapitalet skall registreras och att vinstutdelning i
princip inte får ske under tre år efter registreringen.

I motion 590 framhålls att i och för sig solida företag kan drabbas av sådana
förluster att likvidationsreglerna i ABL blir tillämpliga. Som exempel
nämner motionären att många företag med utlandsskulder råkade i svårigheter
efter devalveringen år 1982. Även om företaget har tillgångar, vilkas
verkliga värde överstiger det bokförda och vilkas övervärde väl svarar mot
den balanserade förlusten, kan företaget bli tvunget att gång på gång
upprätta en kontrollbalansräkning enligt likvidationsreglerna, något som är
omständligt och skadar företagets anseende. För att övervärdet på företagets
tillgångar skall kunna användas till täckning av den balanserade förlusten
måste företaget enligt gällande regler först göra en uppskrivning och avsätta
beloppet till en uppskrivningsfond, som därefter används för en höjning av
aktiekapitalet genom fond- eller nyemission. Aktiekapitalet kan sedan sättas
ned och de balanserade förlusterna täckas. Enligt motionären är detta
förfarande krångligt, byråkratiskt och onödigt kostsamt. Motionären yrkar

LU 1985/86:6

därför att ABL ändras så att medel i uppskrivningsfond kan användas direkt
till täckning av balanserade förluster.

Utskottet kan dela motionärens uppfattning att de nuvarande reglerna i
ABL gör det i viss mån både svårt och kostsamt för företagen att täcka
balanserade förluster med medel ur uppskrivningsfonden. En förenkling kan
därför i och för sig vara motiverad. Som framhållits av både bokföringsnämnden
och riksskatteverket vid remissbehandlingen av motionen kan dock
motionärens förslag inte utan vidare genomföras. För att förhindra att medel
förs ut ur bolaget till nackdel för aktieägare, borgenärer och andra måste en
möjlighet att använda medel i uppskrivningsfonden till förlusttäckning
kringgärdas med regler motsvarande dem som nu gäller vid nedsättning av
aktiekapitalet. Sålunda måste bestämmelser införas som förhindrar att
vinstutdelning sker och att uppskrivningsfonden utnyttjas när bolaget
disponerar fritt eget kapital. Vidare erfordras bestämmelser om att bolagsstämman
skall fatta beslut om användningen av uppskrivningsfonden och om
att sådana beslut skall registreras. Enligt utskottets mening är det tvivelaktigt
om man genom en sådan lagstiftning verkligen uppnår någon mera betydande
förenkling. Utskottet vill också hänvisa till vad riksskatteverket anfört i
sitt remissyttrande, nämligen att det kan ifrågasättas huruvida de erforderliga
ändringarna kan införas i det nuvarande väl underbyggda regelsystemet.

Mot bakgrund av det anförda anser sig utskottet i vart fall inte för
närvarande böra förorda en lagändring i enlighet med önskemålet i motion
590. Skulle det finnas ett påtagligt behov av en sådan ändring förutsätter
utskottet att regeringen i lämpligt sammanhang tar upp frågan till närmare
överväganden. Utskottet avstyrker således bifall till motionen.

I motion 1673 framhålls att det för ideella föreningar inte finns någon
lagstiftning som tar över BFL. Det medför enligt motionären att det för
sådana föreningar inte är möjligt att skriva upp långt nedskrivna fastigheter i
andra fall än när annan tillgång skrivs ned. För att möjliggöra för ideella
föreningar att i balansräkningen kunna visa en mer korrekt ekonomisk
ställning hemställer motionären att riksdagen hos regeringen begär förslag
till ändring av BFL i aktuellt hänseende.

Utskottet erinrar om att en ideell förening är bokföringspliktig endast om
den driver näringsverksamhet och då bara beträffande denna verksamhet.
Från bokföringsplikten undantas vidare ideell förening vars verksamhet
endast består av mindre omfattande uthyrning av byggnad eller del av
byggnad.

Enligt utskottets mening torde det stora flertalet ideella föreningar inte
driva bokföringspliktig näringsverksamhet. Det är alltså endast ett begränsat
antal föreningar som motionen gäller. Varken genom de remissyttranden
som inhämtats över motionen eller eljest har det i ärendet framkommit att
det för dessa föreningar finns något behov av en lagändring.

Utskottet vill vidare framhålla att de särskilda bestämmelserna i ABL om
uppskrivning av anläggningstillgångar bygger på att medel som tas fram vid
uppskrivning hänförs till bolagets eget bundna kapital och att sådant kapital
skyddas mot urholkning genom olika regler. Ideella föreningar saknar eget
bundet kapital och en lagstiftning i enlighet med motionärens önskemål är
därför svår att genomföra. Det finns också anledning att påpeka att det inte

LU 1985/86:6

bara är rörelsedrivande ideella föreningar som måste förena en uppskrivning
av en tillgång med en nedskrivning av en annan. Också enskilda näringsidkare
och handelsbolag måste göra en nedskrivning samtidigt med uppskrivningen.
Någon anledning till att de ideella föreningarna skall behandlas
annorlunda än dessa näringsidkare kan utskottet inte finna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1673.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:589, 1984/85:590, 1984/
85:591 och 1984/85:1673.

Stockholm den 19 november 1985

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe
Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson
(s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt
Harding Olson (fp), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Hans
Rosengren (s), Ewy Möller (m) och Kjell Arne Welin (fp).

Reservation

Per-Olof Strindberg, Allan Ekström och Ewy Möller (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”inte påkallad” bort ha följande lydelse:

I likhet med revisorsorganisationema anser utskottet att det i första hand
finns anledning att höja den nuvarande beloppsgränsen på 50 000 kr. till
100 000 kr. Det kan vidare finnas skäl att överväga om man inte kan slopa
regeln om att aktieinnehav som motsvarar 5 % av delägande bolagets
aktiekapital alltid måste redovisas. I vart fall synes regeln kunna mjukas upp.
Det bör ankomma på regeringen att i lämpligt sammanhang lägga fram
förslag till erforderliga ändringar i ABL. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motion 589 bör ges regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”1 likhet” och
slutar på s. 12 med ”motion 591” bort ha följande lydelse:

I likhet med flertalet av de instanser som yttrat sig över motionen anser
utskottet att gällande redovisningsregler beträffande inventarier fyller den
viktiga funktionen att ge läsaren av årsredovisningen information om
företagets ställning. Redovisningsplikten medför dock som framhålls i
motionen ett ganska omfattande merarbete, särskilt för mindre och medelstora
företag. Den leder också till att årsredovisningen blir mer detaljerad än
vad som kan anses erforderligt. Med hänsyn härtill finns det enligt utskottets
mening skäl för en översyn av redovisningsreglerna, som främst bör syfta till
att förenkla regelsystemet.

LU 1985/86:6

Vid översynen bör enligt utskottets mening närmare övervägas i vilken
omfattning leasingobjekt skall redovisas i företagens årsredovisning. Även
om leasingtillgångar i viss utsträckning redan nu redovisas i enlighet med en
rekommendation från FAR anser utskottet nämligen i likhet med motionären
att nuvarande ordning inte är tillfredsställande. Både bokföringsnämnden
och riksskatteverket har också uttalat att en ökad redovisning av
leasingobjekt är önskvärd. En översyn av reglerna för redovisning av
leasingegendom bör inte begränsas enbart till det förhyrande företagets
förhållanden. Det synes enligt utskottets bedömning vara minst lika viktigt
att klarlägga hur det uthyrande företaget bör redovisa den uthyrda egendomen.
Det får ankomma på regeringen att närmare bestämma formerna för
utredningsarbetets bedrivande.

Vad utskottet sålunda med anledning av motion 591 anfört om behovet av
en översyn av reglerna om redovisning av inventarier bör ges regeringen till
känna.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”till motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att de nuvarande reglerna i ABL
gör det både svårt och kostsamt för företagen att täcka balanserade förluster
med medel ur uppskrivningsfonden. Det förfarande som för närvarande
måste tillämpas är dessutom tidskrävande. En förenkling är därför enligt
utskottets mening klart motiverad. Som framhållits av både bokföringsnämnden
och riksskatteverket vid remissbehandlingen av motionen kan
dock motionärens förslag inte utan vidare genomföras. För att förhindra att
medel förs ut ur bolaget till nackdel för aktieägare, borgenärer och andra
måste en möjlighet att använda medel i uppskrivningsfonden till förlusttäckning
kringgärdas med regler motsvarande dem som nu gäller vid nedsättning
av aktiekapitalet. Sålunda måste bestämmelser införas som förhindrar att
vinstutdelning sker och att uppskrivningsfonden utnyttjas när bolaget
disponerar fritt eget kapital. Vidare erfordras bestämmelser om att bolagsstämman
skall fatta beslut om användningen av uppskrivniningsfonden och
om att sådana beslut skall registreras.

Med hänsyn härtill anser utskottet det lämpligt att frågan om en förenkling
av ABL i nu aktuellt hänseende bör övervägas närmare i samband med den
av utskottet ovan förordade översynen. Detta bör riksdagen med anledning
av motion 590 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 14 med ”motion 1673” bort ha följande lydelse:

Vid remissbehandling av motionen har bokföringsnämnden framhållit att
det ur flera synpunkter är otillfredsställande att olika regler om uppskrivning
av anläggningstillgångar gäller för olika företagsformer. Enligt nämnden är
emellertid frågan om uppskrivning komplicerad och den går knappast att lösa
utan att ställning tas till en rad av de grundläggande principer varpå den
nuvarande redovisningslagstiftningen vilar. Bokföringsnämnden har därför
förordat att de regler om uppskrivning av anläggningstillgångar som nu gäller
för olika företagsformer görs till föremål för en allmän översyn. Också FAR
har ställt sig positiv till motionärens förslag.

LU 1985/86:6

Utskottet kan dela denna uppfattning. Frågan om uppskrivning av
rörelsedrivande ideella föreningars anläggningstillgångar och därmed sammanhängande
spörsmål bör därför snarast utredas. I sammanhanget finns
anledning att påpeka att det inte bara är rörelsedrivande ideella föreningar
utan även enskilda näringsidkare och handelsbolag som måste förena en
uppskrivning av en tillgång med en nedskrivning av en annan. Vid
utredningsarbetet bör därför beaktas möjligheterna till förbättringar i
aktuellt hänseende även för sistnämnda slag av rörelseidkare. Nära till hands
ligger enligt utskottets bedömning att erforderliga lagändringar sker i lagen
(1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag. Utskottet vill understryka
att regler som underlättar uppskrivning av tillgångar måste kombineras
med föreskrifter som förhindrar att de medel som tas fram vid uppskrivning
används till vinstutdelning.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion 1673 som sin
mening ge regeringen till känna.

dels ock att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:589, 1984/
85:590,1984/85:591 och 1984/85:1673 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

LU 1985/86:6

Sammanställning av remissyttrandena över
motionerna 1984/85:589,590,591 och 1673
Redovisning av aktieinnehav i aktiebolags
årsredovisning

Bokföringsnämnden (BFN)

BFN framhåller att syftet med regeln om specifikation av aktiebolags
aktieinnehav är att ge en möjlighet för i första hand större bolag att låta bli att
specificera innehav av mindre poster av aktier (och andelar) där innehavet
närmast är av social karaktär och där en offentlig specificering kan antas
sakna nämnvärt intresse. Även om begränsningsregeln gäller för alla typer av
aktier är dess primära syfte alltså inte att innehav av börsnoterade aktier skall
kunna undantas från specifikationskravet.

BFN har i sin verksamhet kunnat konstatera att aktiebolagslagens regler
om specifikation av aktieinnehav i vissa hänseenden är otidsenliga. Nämnden
anser emellertid inte att de i motionen föreslagna beloppsgränserna skulle
lösa dessa problem utan vill i stället föreslå att reglerna i 11 kap. 8 § p. 1 i
aktiebolagslagen görs till föremål för en allmän översyn, där hänsyn tas till
specifikationskravets relevans med hänsyn till dess ursprungliga och nuvarande
syfte. Enligt nämndens uppfattning bör i detta sammanhang en allmän
översyn av samtliga specifikationsregler i 11 kap. 8 och 9 §§ aktiebolagslagen
göras. BFN är beredd delta i detta arbete.

Sveriges industriförbund

Industriförbundet delar motionärens uppfattning att den gällande specifikationsskyldigheten
torde vara betungande för många företag och är därför
principiellt positiv till en lättnad härvidlag. Utan att närmare utredning
förebragts har förbundet dock svårt att bedöma vilken gräns som lämpligen
skulle kunna ersätta den nuvarande.

SHIO-Familjeföretagen

SHIO-Familjeföretagen delar motionärens uppfattning att årsredovisningar
inte i onödan skall behöva tyngas med specifikationer över aktieinnehav i de
fall detta är utan intresse för att bedöma bolagets verksamhet och ekonomiska
ställning.

Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR

FÅR instämmer i att beloppsgränsen för specificering av aktieinnehav
numera är onödigt låg och av praktiska skäl gärna kan höjas.

Specificeringsgränsen kan dock inte, som motionären föreslår, frigöras
från det ägande bolagets förhållanden. Motionärens förslag skulle innebära

att varje aktieinnehav i AB Volvo som, vid nuvarande kurs, understiger ca
150 milj. kr. skulle få lämnas ospecificerat. Detta skulle gälla t.o. m. om
aktieposten vore det ägande bolagets enda tillgång och upplysning om
innehavet sålunda vore av avgörande betydelse för bedömningen av bolagets
ställning. FAR föreslår att lagens beloppsgräns indexeras eller höjs till
100 000 kr.

Svenska Revisorsamfundet SRS

SRS instämmer i att nuvarande beloppsgränser med hänsyn till inflationen
sedan beloppen fastställdes i många fall är lågt satta. Samfundet anser
emellertid att gränserna även framöver måste knytas till det ägande bolagets
kapital. SRS föreslår, att det fasta beloppet 50 000 kr. ökas till 100 000 kr.

En ändring till att avse kapitalförhållandena i det eller de ägda bolagen
skulle avsevärt minska möjligheterna till ekonomisk analys och bedömning
av bolag med omfattande likviditetsplacering i exempelvis börsnoterade
aktier. Detta gäller i synnerhet vid tillfällen med fallande börskurser.
Nuvarande redovisningsteknik behöver därför även framöver bibehållas
utom vad just avser beloppsgränsens anpassning som angivits ovan.

Användning av medel i uppskrivningsfond
Bokföringsnämnden (BFN)

BFN har observerat de praktiska olägenheter som ligger däri att förutsättningen
för att uppskrivningsbelopp skall kunna avräknas mot förluster är att
aktiekapitalet först ökas genom fondemission och därefter nedsätts. Nämnden
instämmer därför i motionens hemställan om att aktiebolagslagen skall
ändras så att det blir möjligt att avräkna förluster enligt fastställd balansräkning
direkt mot uppskrivningsfonden.

För att den föreslagna ändringen skall inskränka sig till en förenkling av det
praktiska förfaringssättet och inte innebära någon ändring i sak i de relativt
stränga regler som omgärdar uppskrivningsförfarandet måste emellertid
enligt BFN:s uppfattning följande beaktas. För det första måste samma
restriktioner rörande vinstutdelningen som nu finns i 6 kap. 5 § aktiebolagslagen
knytas till en regel om direkt avräkning. För det andra måste regeln
utformas så att beslut om ”kvittning” fattas av bolagsstämman och för det
tredje krävs att förlust får avräknas mot uppskrivningsfond först i den mån
den inte kan avräknas mot fritt eget kapital.

Riksskatteverket (RSV)

RSV framhåller att det erfordras ett flertal åtgärder för att ett uppskrivningsbelopp
skall kunna kvittas mot balanserade förluster.

Ett bolag som trots väsentliga övervärden i anläggningstillgångarna
tillfälligt hamnar i en likvidationssituation kan därför ha önskemål om att på
ett enklare sätt kunna utnyttja dessa övervärden. Den i motionen föreslagna
lagändringen skulle underlätta detta.

LU 1985/86:6

Bil.

Av nuvarande bestämmelser och motiven för dessa framgår emellertid att
en sådan lagändring måste följas av nya regler som förhindrar att medel förs
ut från bolaget. Det krångligare förfaringssättet för att uppnå samma resultat
som motionären beskriver utgör härvid en viss garanti mot missbruk.
Förslaget fordrar därför noggranna överväganden för att möjligheter inte
skall öppnas för missbruk. Skulle den i motionen föreslagna lagändringen
genomföras måste regler motsvarande de som är tillämpliga vid nedsättning
av aktiekapitalet införas även för de fall där avsättning till uppskrivningsfond
använts till kvittning mot balanserade förluster. RSV avser då närmast kravet
på registrering och begränsning av möjligheterna att dela ut vinstmedel. Det
kan ifrågasättas om erforderliga ändringar kan införas i det nuvarande väl
underbyggda regelsystemet.

Mot bakgrund av vad ovan anförts anser RSV att de i motionen anförda
skälen inte är tillräckliga för att nuvarande bestämmelser skall ändras.

SHIO-Familjeföretagen

Motionären föreslår en lagändring med innebörd att medel avsatta till
uppskrivningsfond även skall få användas till ”kvittning” mot balanserade
förluster. Härigenom skulle bolagen slippa omständliga och kostsamma
förfaranden för att få bort balanserade förluster ur balansräkningen.

SHIO-Familjeföretagen har inget att erinra mot en sådan ändring av
aktiebolagslagen.

Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR

Bokföringslagens och aktiebolagslagens regler om uppskrivning har enligt
förarbetena utformats just med syftet att förhindra att uppskrivningsbeloppet
används för vinstutdelning. Om förluster kunde täckas genom uppskrivning
skulle ett bolag kunna återuppta utdelning utan att ha täckt förluster
med realiserade vinster. Gällande regler bör bibehållas.

Vad motionären anför om möjligheten att kringgå uppskrivningsbegränsningarna
genom fondemission/aktiekapitalnedsättning är i och för sig riktigt,
och var ingalunda okänt för lagstiftaren. Förfarandet motverkas genom det
treåriga vinstutdelningsförbudet i 6 kap. 5 § aktiebolagslagen.

Svenska Revisorsamfundet SRS

Enligt samfundets mening är nuvarande regler på området väl avvägda.
Något skäl till ändring föreligger enligt samfundets mening ej, varför
förslaget avstyrks.

Aktiebolags redovisning av inventarier
Bokföringsnämnden (BFN)

Enligt bokföringslagen skall materiella anläggningstillgångar värderas med
utgångspunkt i anskaffningsvärdena. Vad som är god redovisningssed när det

LU 1985/86:6

Bil.

gäller att bestämma anskaffningsvärdet för köpta respektive egentillverkade
anläggningstillgångar framgår bl. a. av Föreningen Auktoriserade Revisorer
FAR:s rekommendation nr 3, Redovisning av materiella anläggningstillgångar.
Av 11 kap. 8 § p. 6 aktiebolagslagen följer vidare att för varje
balanspost vari ingår skepp eller maskiner, inventarier och dylikt eller
byggnad skall i not anges dels tillgångarnas anskaffningsvärde, dels beloppet
av de per balansdagen företagna av- och nedskrivningarna på anskaffningsvärdet.

Reglerna i 11 kap. 8 § p. 6 infördes genom 1975 års aktiebolagslag. I
samband med lagens införande kunde det förekomma att anskaffningsvärdena
för befintliga anläggningstillgångar fick beräknas enligt olika schablonmetoder.
När det gäller maskiner och inventarier anser emellertid BFN att den
övervägande delen av dessa ”gamla” anläggningstillgångar antingen är eller
inom en snar framtid kommer att bli utrangerad.

Enligt BFN:s anvisning nr 7 (KFS 1977:28) beträffande anskaffningsvärden
för maskiner och inventarier leder upplysningsskyldigheten i 11 kap. 8 §
p. 6 i aktiebolagslagen till ett krav på förande av s. k. anläggningsregister
eller annan förteckning över bolagets maskiner och inventarier. Med hänsyn
till detta och till de väl etablerade reglerna för hur maskiners och inventariers
anskaffningsvärden skall fastställas delar BFN inte den i motionen framförda
uppfattningen att anskaffningsvärdena för aktiebolags maskiner och inventarier
mer regelmässigt skulle vara osäkra och/eller felaktiga. Enligt nämndens
uppfattning kan så vara fallet huvudsakligen hos sådana bolag som ej följer
god redovisningssed på detta område.

BFN delar uppfattningen att det från flera synpunkter är otillfredsställande
att den del av maskinparken som finansierats genom leasing inte redovisas
i årsredovisningen i annan mån än vad som följer av Föreningen Auktoriserade
Revisorer FAR:s rekommendation nr 7, Redovisning av avtal om
förhyrning och uthyrning av anläggningstillgångar (leasing m.m.). Enligt
nämndens uppfattning bör emellertid detta förhållande leda till införandet av
ytterligare regler om redovisning av förhyrda anläggningstillgångar snarare
än till krav på uppluckring av redovisningsreglerna för sådana maskiner och
inventarier som bolaget äger. Nämnden vill också framhålla att det i
motionen framförda kravet på redovisning av nyinvesteringar i maskiner och
inventarier - i varje fall i de större aktiebolagen - tillgodoses genom
finansieringsanalysen.

Riksskatteverket (RSV)

Reglerna i 11 kap. 8 § p. 6 aktiebolagslagen infördes 1 januari 1977. I
samband med lagens ikraftträdande utfärdades särskilda bestämmelser
avsedda att tillämpas i sådana situationer då anskaffningsvärdet på tillgångarna
ej kunnat utrönas med hjälp av bevarade räkenskaper. Bestämmelserna
innebar att en schablonmetod fick tillämpas. Enligt RSV:s mening kan
övervägande delen av de inventarier vars anskaffningsvärde fick beräknas
enligt schablonmetoden antas redan nu vara eller inom en snar framtid bli
utrangerade. Problemen är således av övergående natur.

I samband med att det nya redovisningskravet i aktiebolagslagen infördes

LU 1985/86:6

Bil.

utfärdade BFN anvisning beträffande anskaffningsvärden för maskiner och
inventarier (KFS 1977:28 BFN:7). Av denna framgår att aktiebolagslagens
redovisningskrav i praktiken innebär att förteckningar (register) över
maskiner och inventarier som ingår i anläggningstillgångar måste upprättas.
Dessa förteckningar eller register är enligt RSV:s uppfattning av stor
betydelse som underlag för deklarations- och uppgiftsskyldigheten och för
kontroll därav. Den omständigheten att anskaffningsvärdena skulle vara
osäkra föranleder ej annan uppfattning. RSV anser tvärtom att redovisningskravet
bör upprätthållas i enlighet med BFN:s anvisning.

RSV delar uppfattningen att det är otillfredsställande att inventarier och
maskiner som finansieras genom leasing knappast inte redovisas i årsredovisningarna.
Detta borde emellertid snarare föranleda kompletterande lagstiftningsåtgärder
som tillgodoser ett angeläget behov än minskade krav på
redovisningen av sådana tillgångar som innehas med äganderätt.

SHIO-Familjeföretagen

SHIO-Familjeföretagen anser att den föreslagna ändringen skulle ge läsaren
av årsredovisningen en fullständigare bild av företagets tillgångar i form av
inventarier och maskiner. Framför allt skulle en särredovisning av de
tillgångar som har finansierats genom leasing ge en klarare bild av företagets
ekonomi.

Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR

Motionen utgår felaktigt från föreställningen att gällande lag kräver redovisning
av anskaffningsvärde m. m. för ”varje maskin och inventarium”. Kravet
gäller balansposten i dess helhet. Redovisningen underlättas dessutom
avsevärt av reglerna i bokföringsnämndens anvisning nr 7.

Även om de lämnade uppgifterna ofta är schablonmässigt beräknade ges
dock läsaren en viss uppfattning om bolagets maskin- och inventariepark och
om hur långt den är nedskriven. Erfarenheten visar vidare att de behandlade
kraven, när de infördes genom 1975 års aktiebolagslag, medförde en påtaglig
förbättring av bolagens interna redovisning och av redovisningen för
försäljning och utrangering av maskiner och inventarier.

Motionärens förslag är att i stället kräva redovisning av ”det gångna årets
nyinvesteringar i maskiner och inventarier med särredovisning av sådana
tillgångar som finansierats genom leasing”. Den förra uppgiften skall redan
enligt gällande lag lämnas i finansieringsanalysen av större bolag; den senare
regleras av FAR:s redovisningsrekommendation nr 7 om leasing.

Svenska Revisorsamfundet SRS

Enligt samfundets erfarenheter är det ett visst - i vissa företag ganska
omfattande - arbete att sköta det register som måste föras för att uppgifterna
i årsredovisningen skall bli korrekta. Detta låter sig emellertid göra.
Företagens revisor har här en uppgift att tillse att erforderliga register förs
alternativt att sådana anteckningar om inköp och försäljningar görs som

EU 1985/86:6

Bil.

möjliggör en korrekt redovisning. Det stora problemet - och frågan om det
över huvud taget är meningsfullt att lämna ifrågavarande uppgifter i
årsredovisningen - ligger i stället i att man i de kollektiva beioppsangivelserna
blandar anskaffningar och ackumulerade avskrivningar som företagits vid
olika penningvärden. I en inflationsekonomi blir därför dessa värden av
denna anledning missvisande. En återanskaffning av en viss maskin kan
exempelvis betinga ett dubbelt så högt nominellt anskaffningsvärde som
ursprungsinvesteringen.

Oaktat dessa förhållanden bör dock gällande krav bibehållas. Läsaren av
ett bolags årsredovisning bibringas trots allt en viss information om bolagets
värden som investerats i maskiner och inventarier.

Beträffande frågan om redovisning av leasing har Föreningen Auktoriserade
Revisorer utgivit en redovisningsrekommendation. Samfundets medlemmar
har också ålagts att vid revisionen iakttaga denna rekommendation. I
sammanhanget kan det dock vara av vikt att erinra om behovet av översyn av
de civilrättsliga reglerna kring leasing.

Finansbolagens Förening

Föreningen begränsar sitt yttrande till frågan om redovisning av leasingegendom.

Till en början bör understrykas att med leasing i det följande avses
finansiell leasing varvid det är förutsatt att leasetagaren (=det förhyrande
företaget) visserligen har rätt men inte skyldighet, alternativt har varken rätt
eller skyldighet, att efter i leasingavtalet fastställda grunder överta leasingobjektet
vid leasingperiodens utgång.

För dessa fall, som utgör huvudformen av leasing, har Föreningen
Auktoriserade Revisorer i en rekommendation fastställt att det ej finns
anledning att på grund av avtalet införa tillgångs- eller skuldposter i det
hyrande bolagets balansräkning. Ett förvärv vid avtalstidens slut blir en ny
affärshändelse, som först då skall bokföras. Å andra sidan, om en väsentlig
del av använda anläggningar (andra än sådana fastigheter som det är normalt
att brukaren ej äger) förhyrs, får detta enligt FAR anses vara ett förhållande
som varje år bör anges i förvaltningsberättelsen eller i not till balansräkningen.

Föreningen vill med det anförda framhålla att motionärens förslag såvitt
avser leasing i huvudsak redan är tillgodosett genom branschpraxis. Enligt
föreningens uppfattning finns det inte anledning att uppställa ett längre
gående redovisningskrav på detta område. Det bör särskilt understrykas att
det framstår som otänkbart att en leasetagare tar upp det hyrda objektet som
tillgång i sin balansräkning. En sådan ordning skulle strida mot det gängse
sättet att betrakta leasingavtalet som, i första hand, en form av hyra. Det
måste även beaktas att leasing mer har karaktär av en finansieringstjänst än
en finansieringsmetod.

LU 1985/86:6

Bil.

Uppskrivning av ideella föreningars
anläggningstillgångar

Bokföringsnämnden (BFN)

Bokföringslagens värderingsregler bygger på grundprincipen att endast
realiserade vinster får ingå i resultatet. Belopp som hänför sig till en
uppskrivning får alltså inte ingå i det redovisade resultatet. När det gäller
aktiebolag och ekonomisk förening säkerställs detta genom regler som
innebär att företagets bundna kapital skall ökas med ett belopp som
motsvarar uppskrivningen. Enligt aktiebolagslagen kan det bundna egna
kapitalet ökas antingen genom att aktiekapitalet ökas genom fondemission
eller genom att avsättning görs till en uppskrivningsfond. Enligt lagen om
ekonomiska föreningar kan det bundna egna kapitalet ökas genom avsättning
till uppskrivningsfond.

BFN delar den i motionen framförda uppfattningen att det ur flera
synpunkter är otillfredsställande att olika regler om uppskrivning av
anläggningstillgångar gäller för olika företagsformer. Nämnden anser emellertid
att frågan om uppskrivning är komplicerad och att den knappast går att
lösa utan att ställning tas till en rad av de grundläggande principer varpå den
nuvarande redovisningslagstiftningen vilar. BFN vill därför förorda att de
regler om uppskrivning av anläggningstillgångar som nu gäller för olika
företagsformer görs till föremål för en allmän översyn. Nämnden är beredd
att delta i detta arbete.

Riksskatteverket (RSV)

Bokföringslagen är tillämplig på näringsidkare. Ideella föreningar driver i
allmänhet inte näring. Om de driver näringsverksamhet blir de bokföringsskyldiga
endast för denna del av sin totala verksamhet.

De anläggningstillgångar som tillhör en ideell förening torde ofta ingå i den
ideella, icke bokföringspliktiga, verksamheten. Om de ingår i föreningens
näringsverksamhet så gäller bestämmelserna i 15 § bokföringslagen om
värdering av anläggningstillgångar endast om bruttoomsättningen uppgår till
20 basbelopp enligt lagen (1964:381) om allmän försäkring (jfr 1 § fjärde
stycket bokföringslagen).

Reglerna för uppskrivning av anläggningstillgångar kan således bli tillämpliga
endast på ideella föreningar som driver en relativt omfattande näringsverksamhet.
Enligt RSV:s mening saknas det skäl att behandla näringsverksamhet
som bedrivs av ideella föreningar annorlunda än sådan som bedrivs
av andra subjekt.

RSV är också negativt inställt till att i en generellt gällande lagstiftning
särbehandla en viss kategori. Detta kan leda till onödigt krångel och
gränsdragningssvårigheter så att fel lättare kan uppstå vid tillämpningen.

LU 1985/86:6

Bil.

Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR

FAR delar motionärens uppfattning att det kan finnas motiv att företa en
översyn av uppskrivningsreglerna för ideella föreningar. Eftersom sådana
föreningar inte har något på visst sätt fastställt grundkapital, motsvarande
aktiekapitalet i aktiebolag, kan FAR inte finna vare sig möjlighet eller behov
att medge annan användning av en tänkt uppskrivningsfond än erforderlig
nedskrivning av anläggningstillgång.

Svenska Revisorsamfundet SRS

I sammanhanget kan finnas skäl att erinra om att åtskilliga ideella föreningars
fastigheter är s. k. skattefria enheter beroende på att man driver sådan
verksamhet som enligt kommunalskattelagen befrias från skattskyldighet.
Något taxeringsvärde att använda som ”spärr” föreligger därför ej.

Samfundet vill även erinra om behovet av en omfattande översyn av ideella
föreningars redovisningsförhållanden. Som ideell förening drivs åtskilliga
”företag” som juridiskt sett är ideella föreningar och som har omfattande
ekonomisk verksamhet, exempelvis fackliga organisationer, arbetsgivarorganisationer,
studieförbund etc. Det torde finnas ett behov av en samlad
civillagstiftning om ideella föreningar.

LU 1985/86:6

Bil.

gotab Stockholm 1985 83373