om vissa arvsrättsliga frågor (Betänkande 1982/83:LU32 Lagutskottet)

LU 1982/83:32

Lagutskottets betänkande
1982/83:32

om vissa arvsrättsliga frågor
Ärendet

I betänkandet behandlar utskottet två motioner vari tas upp frågor
rörande rätten för en först avliden makes arvingar att få del i den sist
avlidne makens kvarlåtenskap, s. k. sekundosuccession, och spörsmål angående
kretsen av arvsberättigade.

I motion 1982/83:892 av Margareta Gard (m) yrkas att riksdagen beslutar
att upphäva 3 kap. 7 § ärvdabalken.

I motion 1982/83:895 av Evert Svensson m.fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla att en utredning tillsätts med syfte att
begränsa kretsen av arvsberättigade i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Gällande ordning

Efterlevande make saknar, om bröstarvingar finns, arvsrätt efter den
avlidne maken. Den efterlevande har i dessa fall endast sin giftorätt. Vid
bodelning mellan bröstarvingarna och maken erhåller maken - om tillgångarna
utgörs endast av giftorättsgods - därför hälften av tillgångarna.
För att undvika splittring av dödsbon med ringa tillgångar har en särskild
bodelningsregel införts i 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken (GB).
Enligt denna regel äger efterlevande make alltid av makarnas giftorättsgods
få egendom till så stort värde att den tillsammans med makens
eventuella enskilda egendom motsvarar fyra gånger det vid tiden för dödsfallet
gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Basbeloppet är för år 1983 19400 kr. Fyra basbelopp utgör således i dag
77600 kr.

Saknar äkta makar bröstarvingar har den efterlevande maken arvsrätt
enligt 3 kap. ärvdabalken (ÄB). Maken leder dock inte härigenom utan
vidare över all egendom till sina egna arvingar. Tvärtom bibehåller lagen
en arvsrätt för den först avlidnes föräldrar och syskon men uppskjuter
arvsrättens inträde till den tidpunkt då den efterlevande maken dör. Denna
uppskjutna arvsrätt kallas vanligen sekundosuccession och arvingarna kallas
efterarvingar eller sekundosuccessorer. När vid efterlevande makes
död boet skall delas mellan denna makes egna arvingar och efterarvingama
gäller som huvudregel att vardera sidan tar hälften. Om den efterlevande
maken på grund av den ovan redovisade regeln i 13 kap. 12 § GB skulle ha
fått hela kvarlåtenskapen - om bodelning hade skett efter den först avlidne,
- så behöver enligt 3 kap. 7 § ÄB den efterlevande makens arvingar
1 Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 32

LU 1982/83:32

dock inte vid dennes död dela med sig något av boet till den först avlidne
makens släktingar.

Regeln i 3 kap. 7 § ÄB innebär således att om en make avlider i dag och
kvarlåtenskapen är 77700 kr. skall vid den efterlevande makens död kvarlåtenskapen
i princip delas mellan resp. makes arvingar. Var kvarlåtenskapen
i stället 77 500 kr. tillfaller vid den efterlevande makens död all kvarlåtenskap
dennes arvingar.

Bestämmelser rörande kretsen arvsberättigade återfinns i 2 kap. ÄB.
Om den avlidne inte efterlämnar bröstarvingar eller make, tillfaller arvet
föräldrarna. Är föräldrarna döda delar arvlåtarens syskon arvet. I avlidet
syskons ställe träder dess avkomlingar. Efterlämnar arvlåtaren varken
föräldrar, syskon eller syskons avkomlingar går arvet till släktingar i tredje
parentelen, dvs. far- eller morföräldrar, eller om de är döda, deras barn.

Motionsmotiveringar

I motion 892 kritiseras bestämmelsen i 3 kap. 7 § ÄB. Motionären anför
att även om bouppteckningen efter den först avlidne maken utvisar en
behållning som understiger fyra basbelopp är det därmed inte säkert att
dennes släktingar är uteslutna från arvsrätt. Släktingarna kan nämligen
hävda t. ex att en fastighet är värd mer än taxeringsvärdet, att en bostadsrätt
har högre värde än det som har tagits upp i bouppteckningen eller att
lösöre är för lågt värderat. Den efterlevande maken kan då dras in i en
arvsprocess som kan bli både bitter och kostsam. Liknande processer kan,
påpekar motionären, också bli aktuella mellan makarnas arvingar på ömse
sidor sedan den efterlevande maken avlidit. Enligt motionären torde det
inte ligga i rättsordningens intresse att framkalla sådana rättegångar. Den
efterlevandes trygghet blir, anser motionären, inte större av att hela kvarlåtenskapen
innehas med äganderätt än om hälften innehas med fri förfoganderätt.
Motionären framhåller vidare att regeln i 3 kap. 7 § ÄB fått olika
tillämpning vid tingsrätterna och att kammarkollegiet beträffande skattläggningen
framhållit svårigheterna att skapa enkla och klara regler för
handläggningen vid tingsrätterna. I motionen begärs således att bestämmelsen
skall upphävas.

Motionärerna i motion 895 pekar på att familjelagssakkunniga enligt sina
direktiv haft i uppdrag att pröva om kretsen arvsberättigade kunde begränsas.
Något förslag härom lades dock inte fram i de sakkunnigas betänkande
(SOU 1981:85) Äktenskapsbalk. Motionärerna, som deltog i familjelagssakkunnigas
arbete, hänvisar i motionen till det särskilda yttrande som de
avgav till betänkandet. Enligt yttrandet är deras principiella inställning att
det inte längre föreligger samma behov som tidigare av ett långtgående
arvsberättigande. Bl. a. har samhället numera ett helt annat ”skyddsnät”
för efterlevande än tidigare, då arvet i huvudsak hade en social och
försörjningspliktig funktion. I yttrandet anförs att de anser att i första hand

LU 1982/83:32

sekundosuccessionen samt kretsen arvsberättigade i tredje parentelen bör
inskränkas. Det framhålls dessutom att det står var och en fritt att genom
testamente överlåta kvarlåtenskap till släktingar som av en eller annan
anledning står vederbörande nära. I motionen begärs med hänvisning till
det anförda att en utredning tillsätts med syfte att begränsa kretsen arvsberättigade
i enlighet med motionen.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade år 1974 en motion vari yrkades beslut om sådan
lagändring att i barnlöst äktenskap, där makarna avlider inom en tid av ett
år och där boets tillgångar understiger fyra gånger gällande basbelopp,
tillgångarna delas lika mellan de båda avlidna makarnas arvingar på samma
sätt som skulle ha skett om tillgångarna överstigit fyra gånger basbeloppet.
I sitt betänkande (LU 1974:17) konstaterade utskottet att syftet med
motionen var behjärtansvärt. De gällande reglerna kunde enligt utskottet
leda till mindre tillfredsställande resultat. Utskottet kunde dock inte ställa
sig bakom det förslag till lagändring som motionären lagt fram. De i
motionen och i de inhämtade remissyttrandena framförda synpunkterna
fann utskottet emellertid värda att beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Utskottet föreslog därför att riksdagen skulle hos regeringen hemställa
att motionen jämte utskottets betänkande skulle överlämnas till familjelagssakkunniga
för beaktande. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1980/81 års riksmöte behandlade utskottet en motion med samma
yrkande och av samma motionär som den nu aktuella motionen 892.
Utskottet (LU 1980/81:11) hänvisade till sin behandling av frågan år 1974
och anförde att då spörsmålet således var föremål för utredning borde
motionen inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. På förslag av
utskottet avslog riksdagen motionen.

Familjelagssakkunnigas utredningsarbete

Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) har tillkallats med uppdrag att verkställa
utredning angående den familjerättsliga lagstiftningen. Enligt direktiven
skulle de sakkunniga överväga även vissa arvsrättsliga frågor. I direktiven
konstaterades att en reform av giftorättsinstitutet med nödvändighet
innebar att man kom in på makes ställning i arvsrättsligt hänseende. Vid
behandlingen av denna fråga måste de sakkunniga enligt direktiven även
granska systemet med sekundosuccession. Systemet sades vara relativt
invecklat och ledde dessutom inte alltid till åsyftat resultat - att trygga
sekundosuccessorernas rätt - eftersom den efterlevande maken kan förbruka
sitt arv. Enligt direktiven talade mycket för att systemet borde
utmönstras ur den arvsrättsliga lagstiftningen.

Vidare skulle de sakkunniga uppmärksamma kretsen av arvsberättigade.
I direktiven anfördes:
tl Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 32

LU 1982/83:32

Det finns ett behov av ändringar som sammanhänger med att släktbanden
tunnats ut och familjebegreppet blivit snävare. Kretsen av arvsberättigade
har inte omprövats sedan arvsrätt för kusiner och avlägsnare släktingar
togs bort år 1928 Arvsrätten för släktingar i tredje parentelen

torde inte längre ha tillräcklig förankring i det allmänna rättsmedvetandet
och den bör därför slopas. I vad mån ytterligare begränsningar kan vara
befogade får prövas förutsättningslöst av de sakkunniga. Vid bedömningen
av reformbehovet måste man hålla i minnet bl. a. att det här är fråga endast
om att begränsa den lagstadgade arvsrätten och inte om att inskränka
arvlåtarens frihet att förfoga över sin egendom genom testamente.

I betänkandet (SOU 1981:85) Äktenskapsbalk har de sakkunniga redovisat
bl. a. dessa delar av sitt utredningsuppdrag.

Här kan först nämnas att de sakkunniga föreslår att den nuvarande
basbeloppsregeln, som sätter minimigränsen för uppdelning av boet vid
fyra basbelopp, skall behållas oförändrad.

Beträffande förhållandena då den först avlidne maken inte efterlämnar
någon bröstarvinge och frågan om sekundosuccession kan bli aktuell,
framhåller de sakkunniga att omständigheterna i de enskilda fallen kan
vara mycket olika. Om den efterlevande dör tämligen snart efter den först
avlidne och egendomen är ungefär densamma och det inte finns närmare
släktingar på någondera sidan än föräldrar eller syskon eller syskons
avkomlingar, ter det sig enligt de sakkunniga helt i sin ordning att släktingarna
på båda sidor får dela boet mitt itu. Därigenom undviks att egendomens
fördelning kommer att helt bero på vilken av makarna som dör först.
Men ju längre tiden går, ju mer egendomen förändras och nya familjerelationer
uppkommer, desto starkare blir skälen för att i högre grad ta hänsyn
till den efterlevande och dennes familj än till den först avlidnes släktingar.
De sakkunniga föreslår att, om den efterlevande maken har behållit boet
oskiftat vid den först avlidnes död och det inte finns bröstarvinge eller
testamente efter den först avlidne, vad den efterlevande har bestämt i
testamente om egendomen i sitt bo skall gälla, att den sist avlidnes bröstarvinge
och make i nytt äktenskap, om det inte finns testamente, skall ha
arvsrätt till hela boet och att därefter, om inget av dessa fall föreligger,
efterarv till halva boet skall tillkomma den först avlidne makens föräldrar
eller syskon eller syskons avkomlingar. — Ledamöterna från moderata
samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet i familjelagssakkunniga reserverade
sig mot förslaget i denna del och förordar i huvudsak ett bibehållande
av nuvarande bestämmelser.

När det gäller basbeloppsregeln och frågan om sekundosuccession hänvisar
familjelagssakkunniga bl. a. till den motion och remissyttrandena
över denna som överlämnades till de sakkunniga enligt riksdagens beslut
år 1974. Det framhålls också i betänkandet att, enligt en bouppteckningsundersökning
som man låtit utföra, skulle i 58% av samtliga fall den
efterlevande med stöd av basbeloppsregeln överta hela boet och i 66% av

LU 1982/83:32

fallen griper regeln in på så sätt att den ger mer än hälften av giftorättsgodset.
Familjelagssakkunniga anser att reglerna om efterarv bör gälla för de
fall då den efterlevande med stöd av basbeloppsregeln övertagit hela
kvarlåtenskapen. Det är i dessa fall i lika hög grad som när det gäller större
kvarlåtenskaper en fråga om vad som kan anses rättvist, menar de sakkunniga.
Basbeloppsregeln kan inrymma mycket, särskilt om kvarlåtenskapen
utgörs av lösöre som vanligtvis värderas lågt men likväl kan ha ett affektionsvärde.
Den omständigheten att regeln formellt hänför sig till bodelningen
och alltså inte har ”arvskaraktär” kan enligt de sakkunniga inte
anses vara ett tillräckligt skäl att utesluta en rätt till efterarv som i övrigt
ter sig enkel och rättvis.

Såvitt gäller frågan om arvsrätten för släktingar i tredje parentelen har de
sakkunniga inte funnit tillräckliga skäl att lägga fram något förslag till
lagändring. Det kan, menar de sakkunniga, väl sägas att släktbanden har
tunnats ut och att familjebegreppen har blivit snävare. Det kan därför te sig
tveksamt om arvsrätten för dessa släktingar bör bibehållas. I betänkandet
framhålls att det emellertid i vissa fall, när föräldrarna inte finns i livet, kan
finnas en starkare samhörighet än annars med far- och morföräldrar eller
med syskon till någon av föräldrarna. Om arvlåtaren då var underårig,
tillkommer att denne inte haft någon möjlighet att upprätta testamente.
Enligt de sakkunniga måste det anses vara viktigt att på denna punkt
behålla överensstämmelsen med de övriga nordiska länderna, vilka samtliga
har arvsrätt för släktingar i tredje parentelen. Förutsättningar för sådana
nordiska överläggningar som de sakkunniga anser vara påkallade i denna
del har inte förelegat under utredningsarbetet.

Som framgår ovan (s. 2 f.) har de socialdemokratiska ledamöterna i
familjelagssakkunniga avgett ett särskilt yttrande rörande kretsen av arvsberättigade.
I yttrandet förutsätts att ett arbete med en nordisk samordning
initieras och att det leder fram till att kretsen av arvsberättigade inskränks.

Familjelagssakkunnigas betänkande är f. n. föremål för beredning i justitiedepartementet.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet två motioner, 1982/83:892 och 895,
vari tas upp frågor om dels sekundosuccession, dvs. rätten för den först
avlidne makens arvingar att få del av kvarlåtenskapen efter den sist avlidne
maken, dels kretsen av arvsberättigade.

Sekundosuccession

Enligt 3 kap. ärvdabalken (ÄB) har en efterlevande make rätt till arv
efter sin avlidne make om makarna saknar bröstarvingar. När den efterlevande
maken dör skall boet enligt huvudregeln delas så att hälften tillfaller

LU 1982/83:32

den först avlidne makens föräldrar, syskon eller syskonbarn (sekundosuccessorerna)
och den andra hälften den sist avlidnes arvingar. Den
efterlevande maken har ej rätt att genom testamente förfoga över den del
som skall tillfalla sekundosuccessorema.

Den först avlidne makens släktingar kan emellertid enligt 3 kap. 7 § ÄB
sakna rätt till del i den sist avlidne makens kvarlåtenskap. Har nämligen
den efterlevande maken varit berättigad att överta hela kvarlåtenskapen
efter den först avlidne enligt den s. k. basbeloppsregeln i 13 kap. 12 § andra
stycket giftermålsbalken (GB), är sekundosuccession utesluten. I sistnämnda
bestämmelse föreskrivs att efterlevande make har rätt att av
makarnas giftorättsgods få egendom till så stort värde att den tillsammans
med makens eventuella enskilda egendom motsvarar fyra gånger det vid
tiden för dödsfallet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Bestämmelsen är en bodelningsregel. Som underlag för en
prövning av om sekundosuccession kan komma i fråga skall läggas de
värden som skulle ha tillämpats vid en verklig bodelning. Dessa värden
torde ofta vara andra än de i bouppteckningen upptagna värdena.

Som framgår av redogörelsen ovan (s. 3) skulle familjelagssakkunniga
enligt sina direktiv bl. a. granska systemet med sekundosuccession. I direktiven
anfördes att mycket talade för att detta system borde utmönstras
ur den arvsrättsliga lagstiftningen.

I sitt betänkande (SOU 1981:85) Äktenskapsbalk behåller familjelagssakkunniga
systemet med sekundosuccession men föreslår vissa ändringar
i bestämmelserna. Förslaget innebär i huvudsak följande. Om den efterlevande
maken har behållit boet oskiftat efter den först avlidnes död skall
den efterlevande i princip ha rätt att förordna om egendomen i testamente.
Har den efterlevande barn som inte är barn till den avlidne och/eller make i
ett nytt äktenskap skall barnen och maken ha arvsrätt till hela boet. Först
om inte något av dessa fall föreligger skall efterarv till halva boet (sekundosuccession)
tillkomma den först avlidne makens arvingar. De borgerliga
ledamöterna i familjelagssakkunniga reserverade sig mot det nämnda förslaget
och förordar i huvudsak bibehållande av gällande bestämmelser.
Familjelagssakkunniga föreslår dessutom att reglerna om sekundosuccession
skall gälla även i de fall då den efterlevande med stöd av basbeloppsregeln
övertagit hela kvarlåtenskapen.

I motion 892 (m) yrkas att riksdagen beslutar att upphäva 3 kap. 7 § ÄB,
dvs. den bestämmelse som innebär att sekundosuccession är utesluten om
efterlevande make ägt rätt att erhålla hela kvarlåtenskapen enligt basbeloppsregeln.
Till grund för yrkandet åberopar motionären bl. a. att bestämmelsen
är svårtillämpad och ofta leder till tvister mellan den sist avlidne
makens arvingar och sekundosuccessorema.

Utskottet konstaterar att familjelagssakkunnigas förslag innebär att den
nuvarande bestämmelsen i 3 kap. 7 § ÄB slopas. Förslaget betyder vidare
att rätten till sekundosuccession i viss mån begränsas. Behovet av inskränkningar
i sekundosuccessionen påtalas även i motion 895.

LU 1982/83:32

Familjelagssakkunnigas betänkande har remissbehandlats och är nu
föremål för beredning i justitiedepartementet. Enligt utskottets mening
saknas anledning för riksdagen att föregripa regeringens ställningstaganden
till sekundosuccessionsreglema. Utskottet avstyrker därför bifall till
motion 892.

Kretsen av arvsberättigade

12 kap. ÄB finns intagna bestämmelser om i vilken ordning släktingar till
en avliden tar arv efter den avlidne. Vid beskrivning av arvsordningen talar
man vanligen om tre parenteler (arvsklasser). Till första parentelen hör
bröstarvingarna. Dessa har företräde framför alla andra arvingar.

Andra parentelen omfattar arvlåtarens föräldrar och dessas avkomlingar,
dvs. arvlåtarens syskon och syskonens avkomlingar. Till andra parentelen
räknas även enligt 3 kap. ÄB arvlåtarens make. Inom andra parentelen
intas främsta rummet av arvlåtarens make. Som framgår av vad utskottet
anfört i det föregående avsnittet undantränger makens arvsrätt inte helt
arvsrätten för de släktingar till arvlåtaren som hör till andra parentelen.
Deras arvsrätt uppskjuts enligt reglerna om sekundosuccession. Inom
andra parentelen går arvet, om arvlåtaren är ogift, i första hand till föräldrarna.
Är någon av föräldrarna död övertas den avlidne faderns eller
moderns lott av hans resp. hennes avkomlingar. Saknar den avlidne föräldern
avkomlingar tar den andra av föräldrarna hela arvet.

Så länge det finns någon kvar, som tillhör andra parentelen, stannar
arvet inom parentelen. Saknas sådana arvingar inträder som berättigade
till arvet arvingarna inom tredje parentelen. Dessa är efter 1928 års reform
av arvsreglerna farföräldrar och morföräldrar samt deras barn, dvs. arvlåtarens
farbröder och fastrar, morbröder och mostrar. Andra släktingar,
t. ex. kusiner, har ingen arvsrätt.

I direktiven till famiijelagssakkunniga anfördes att arvsrätten för släktingar
i tredje parentelen inte längre torde ha tillräcklig förankring i det
allmänna rättsmedvetandet och att den därför borde slopas. Frågan om
ytterligare begränsningar kunde vara befogade fick prövas förutsättningslöst
av de sakkunniga.

Famiijelagssakkunniga har i sitt betänkande inte funnit tillräckliga skäl
att lägga fram något förslag till ändrade bestämmelser i fråga om kretsen av
arvsberättigade. Bl. a. anför de sakkunniga att det måste anses viktigt att
på denna punkt behålla överensstämmelsen med de övriga nordiska länderna,
vilka samtliga har arvsrätt för släktingar i tredje parentelen. Enligt
de sakkunniga har förutsättningar för erforderliga nordiska överläggningar
i denna del inte förelegat under utredningsarbetet.

I ett till betänkandet fogat särskilt yttrande har de tre socialdemokratiska
ledamöterna förklarat att deras principiella inställning är att - förutom
sekundosuccessionen - arvsrätten för släktingar i tredje parentelen bör
inskränkas och att de förutsätter att ett arbete med en nordisk samordning
initieras i syfte att få till stånd en begränsning av kretsen av arvsberättigade.

LU 1982/83:32

I motion 895 av samma ledamöter hänvisas till det särskilda yttrandet,
och motionärerna begär att en utredning tillsätts med syfte att åstadkomma
den önskade begränsningen av kretsen av arvsberättigade.

Utskottet delar för sin del den uppfattning som direktiven till familjelagssakkunniga
och även motionärerna ger uttryck för, nämligen att sedan den
nuvarande kretsen av arvsberättigade bestämdes år 1928, släktbanden har
tunnats ut och familjebegreppet blivit snävare. Som motionärerna framhåller
är därför en arvsrätt utanför den trängre familjekretsen inte längre
motiverad. I de fall där det råder ett nära förhållande mellan en arvlåtare
och någon mer avlägsen släkting har arvlåtaren — även om arvsrätten
inskränks - som regel möjlighet att genom testamente förordna att kvarlåtenskapen
skall tillfalla släktingen.

På grund av det anförda kan utskottet biträda motionärernas ståndpunkt
att frågan om en begränsning av arvsrätten bör bli föremål för förnyade
överväganden. Därvid bör hänsyn tas också till det förhållandet att en
arvlåtare kan sakna möjlighet att upprätta testamente på grund av brist på
rättslig handlingsförmåga. Då, såsom familjelagssakkunniga framhåller,
det kan vara angeläget med nordisk rättslikhet på området, bör översynsarbetet
ske i nordiskt samarbete.

Vad utskottet anfört med anledning av motion 895 bör ges regeringen till
känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sekundosuccession

att riksdagen avslår motion 1982/83:892,

2. beträffande kretsen av arvsberättigade

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:895 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
översyn av bestämmelserna i syfte att begränsa kretsen av arvsberättigade.

Stockholm den 26 april 1983

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Martin Olsson
(c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Marianne Karlsson (c). Owe
Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Sigvard Persson (c), Per Israelsson
(vpk). Bengt Silfverstrand (s), Margit Gennser (m), Inga-Britt Johansson
(s), Sten Andersson i Malmö (m) och Ulla-Britt Carlsson (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

LU 1982/83:32

Reservation

Kretsen av arvsberättigade (mom. 2)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m), Marianne
Karlsson (c), Sigvard Persson (c), Margit Gennser (m) och Sten
Andersson i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som böljar med ”1 motion”
och slutar med ”till känna.” bort ha följande lydelse:

I motion 895 framförs krav på tillsättande av en utredning med syfte att
åstadkomma en begränsning av arvsrätten. Motionärerna framhåller att i
första hand bör rätten till sekundosuccession och kretsen arvsberättigade i
tredje parentelen inskränkas.

Som framhålls ovan vid behandlingen av motion 892, vari frågan om
sekundosuccession tas upp, är familjelagssakkunnigas betänkande efter
remissbehandling f. n. föremål för beredning i justitiedepartementet och att
det därför enligt utskottet saknas anledning för riksdagen att föregripa
regeringens ställningstagande i denna fråga.

Det andra önskemålet i motion 895 är en inskränkning av arvsrätten
gällande tredje parentelen. Även om det kan hävdas att släktbanden tunnats
ut och familjebegreppet blivit snävare under detta århundrade finns
det enligt utskottet inte anledning att eftersträva den i motionen angivna
inskränkningen av arvsrätten.

I de fall när föräldrarna inte är i livet och syskon saknas är i många fall
samhörigheten stor med far- och morföräldrar och syskon till någon av
föräldrarna. Om arvlåtaren var underårig eller i övrigt saknade rättslig
handlingsförmåga har han eller hon inte heller haft möjlighet att genom
testamente förordna om sina tillgångar.

Utskottet avvisar således motionsförslaget om inskränkning av arvsrätten
gällande tredje parentelen och avstyrker därför bifall till motion 895.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande kretsen av arvsberättigade
att riksdagen avslår motion 1982/83:895.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

■