om vissa arbetsmiljöfrågor (Betänkande 1981/82:SoU15 Socialutskottet)

SoU 1981/82:15

Socialutskottets betänkande
1981/82:15

om vissa arbetsmiljöfrågor
Motionerna

I motion 1980/81:717 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar begära att regeringen vidtar en översyn av yrkesinspektionens
verksamhet i enlighet med vad som framförts i motionen.

I motion 1980/81:721 av Sten Svensson (m) och Bengt Wittbom (m)
hemställs, såvitt här är i fråga (yrkandena 1 och 3),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om den framtida inriktningen av arbetsmiljöpolitiken,

3. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att förbättra informationen
om arbetsmiljölagstiftningen samt initierar åtgärder för en fortgående
översyn av tillämpningsbestämmelsema för att främja en ökad
inslussning av ungdomar till industriarbeten.

I motion 1980/81:942 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag till ändring i arbetsmiljölagen
(1976:1160) innehållande förbud mot användande av diesel- och andra
förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner i fartygslastrum, slutna lokaler
och gruvor samt vid andra underjordsarbeten.

I motion 1980/81:1475 av Lars Wemer m.fl. (vpk) hemställs, såvitt här
är i fråga (yrkandena 1, 3-8, 11 och 13), att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag som innebär

1. att den lokala fackföreningen får vetorätt angående löneformen vid
arbeten som är förenade med olycksfallsrisk och att detta införs i arbetsmiljölagen,

3. att minst en tiofaldig säkerhetsmarginal tillämpas vid fastställande av
hygieniska gränsvärden utgående från lägsta kända nivå som misstänks ge
akut eller kronisk skadlig påverkan samt att den preciserade dokumentationen
bakom vaije gränsvärde offentliggörs,

4. att kvinnor som planerar graviditet eller är gravida får lagstadgad rätt
till omplacering eller ledighet med bibehållen lön vid risk för fosterskada,

5. att juridiskt bindande gränsvärden införs för buller och sätts till högst
75 decibel (A) samt att föreskrifter utarbetas för belysning och ickejoniserande
strålning,

6. att de fackliga representanterna får kvalificerad majoritet i såväl
arbetarskyddsstyrelsens styrelse som yrkesinspektionsnämndema,

1 Riksdagen 1981/82. 12 sami. Nr 15

SoU 1981/82:15

7. att den lokala fackföreningen ges beslutanderätten om när arbete kan
återupptas efter det att skyddsombud stoppat arbetet på grund av fara,

8. att en utredning tillsätts med direktiv att snabbt föreslå åtgärder mot
långsamheten i arbetarskyddsstyrelsens framläggande av föreskrifter,

11. att högskoleanknuten utbildning organiseras för skyddsombud som
erbjuds full lön under studietiden,

13. att de fackliga organisationerna och yrkesinspektionen ges lagstadgad
rätt att från företag erhålla information som behövs för forskningsändamål
och att denna information tillställs forskare på begäran.

I motion 1980/81:1877 av Göran Karlsson m.fl. (s) hemställs, såvitt här
är i fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riktlinjer för arbetet med att eliminera de
kemiska riskerna i arbetsmiljön.

Arbetarskyddets organisation, m. m.

Det lokala skyddsarbetet på arbetsplatserna har byggts ut och intensifierats
kraftigt under den senaste tioårsperioden. En ny arbetsmiljölagstiftning
gäller sedan år 1978. Arbetsmiljölagen (1977:1160) är en ramlag
och innehåller allmänna bestämmelser om utformningen av arbetsmiljön i
vidsträckt bemärkelse. Bland föreskrifterna märks bestämmelser om arbetsmiljöns
beskaffenhet, arbetsgivarens och arbetstagarens skyldigheter
att samverka i arbetsmiljöhänseende, arbetstidens förläggning och utnyttjandet
av minderåriga i arbetslivet. Vidare finns bestämmelser om tillsyn
och ansvar. I jämförelse med tidigare lagstiftning på området har lagens
tillämpningsområde utvidgats till att omfatta bl. a. familjejordbruk och
ensamföretagare. Det närmare innehållet i lagens rambestämmelser fastställs
i stor utsträckning genom de föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen
utfärdar med tillämpning av 18 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166). Under
budgetåret 1980/81 har 27 författningar utfärdats av styrelsen, jämfört
med 23 budgetåret dessförinnan. Vid budgetårets utgång pågick arbete
med ett 80-tal författningsprojekt, varav nära 40 befann sig i slutskedet.

Tillsynsmyndigheter för arbetarskyddet är arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen, som tillsammans kallas arbetarskyddsverket. Arbetarskyddsstyrelsen
utövar den centrala tillsynen enligt arbetsmiljölagen och
anslutande lagar och föreskrifter, medan yrkesinspektionen är en fältorganisation
som under styrelsen utövar tillsyn i närmare kontakt med arbetsplatserna.
Dessa myndigheters uppgifter omfattar även tillsyn enligt
viss angränsande lagstiftning, främst arbetstidslagstiftningen och lagstiftningen
om miljö- och hälsofarliga varor. Stor vikt fästs vid att arbetarskyddsorganen
har goda kontakter och möjligheter till samverkan med
arbetslivets företrädare. Sålunda ingår sedan år 1972 representanter för
arbetsmarknadens parter som ledamöter i verksstyrelsen.

SoU 1981/82:15

I yrkesinspektionens tillsynsuppgifter ingår en rad olika moment. I stor
utsträckning sker tillsynen genom att yrkesinspektionens tjänstemän gör
besök på arbetsplatserna. Besöken kan ske som ett led i en systematisk
genomgång av företag inom viss bransch eller med inriktning på vissa
arbetsmiljöproblem oavsett i vilka branscher de uppträder. Vid behov skall
inspektionen ge anvisningar om åtgärder som fordras för att avhjälpa
brister. Det finns också möjligheter att gripa in genom föreläggande, förbud
eller andra tvångsåtgärder enligt kap. 7 i arbetsmiljölagen. Inspektionen
skall bl. a. verka för att skyddsombud och skyddskommittéer tillsätts
och för att dessa fungerar enligt det mönster som numera skall gälla.
Yrkesinspektionen är uppdelad på 19 distrikt. Varje distrikt har fr. o.m.
1974 en yrkesinspektionsnämnd med beslutsfunktioner. Genom inrättande
av nämnderna har arbetsmarknadsparterna fått möjlighet att utöva ett
direkt inflytande på yrkesinspektionens verksamhet.

I detta sammanhang bör vidare nämnas att frågor rörande det lokala
arbetarskyddet behandlats i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Exempelvis
tecknade SAF, LO och PTK år 1976 ett centralt arbetsmiljöavtal
med utvidgade befogenheter för skyddsombuden och framför allt för
skyddskommittéerna, i vilka arbetstagarna fick majoritet. Skyddskommittén
skall enligt avtalet vara ett centralt organ i företaget, där alla frågor
som gäller arbetsmiljö skall handläggas. Skyddsombudens och skyddskommittéernas
rättigheter har lagfästs i arbetsmiljölagen. Till skyddskommitténs
uppgifter hör att vara huvudman för företagshälsovården.

I samband med tillkomsten av arbetsmiljölagen diskuterades frågan om
arbetstagarrepresentationen i arbetarskyddsstyrelsen och i yrkesinspektionsnämnderna.
Med anledning av att LO och TCO ansett att arbetstagarnas
representation i dessa organ skulle förstärkas framhöll föredragande
statsrådet bl. a. att det var viktigt att myndigheternas avgöranden omfattas
med förtroende av alla dem som berörs. Ingendera sidan borde därför ges
markerad övervikt i representationshänseende (prop. 1976/77:149 s. 351).

Frågan om sammansättningen av arbetarskyddsstyrelsens verksstyrelse
har därefter behandlats av riksdagen vid två tillfällen (SoU 1978/79:11,
1978/79:33). Riksdagen har båda gångerna avslagit yrkanden om en förstärkt
arbetstagarrepresentation. Socialutskottet anförde i betänkande
1978/79:33 bl. a. att det lokala skyddsarbetet bygger på samverkan mellan
arbetstagare och arbetsgivare. Denna princip är utgångspunkten också för
tillsynsorganens arbete, och arbetstagar- och arbetsgivarintressena har
därför getts i stort sett lika tyngd i arbetarskyddsstyrelsens verksstyrelse
och i yrkesinspektionsnämnderna. Utskottet erinrade om att lagstiftaren
vid tillkomsten av arbetsmiljölagen hade framhållit vikten av att myndigheternas
avgöranden omfattas med förtroende av alla dem som berörs. Detta
skulle bäst åstadkommas genom att man inte gav någon sida markerad
övervikt vad gäller representationen.

Inom arbetarskyddsverket har nyligen i samarbete med statskontoret

Kartong: S. 30, 8. Tillkommer: yrkande 1,

SoU 1981/82:15

och berörda personalorganisationer genomförts en organisationsöversyn
(ASSÖ) för att bl. a. se över de administrativa funktionerna vid styrelsen.
Ett antal förslag till förändringar av verksamheten, bl. a. förbättrad verksamhetsplanering
samt ändrad administrativ organisation, har utarbetats.
Vissa organisatoriska förändringar har trätt i kraft redan den 1 juli 1981.
Flera följdutredningar gällande olika delverksamheter, bl. a. arbetsformerna
för författningsarbetet, kommer att genomföras.

Det kan vidare nämnas att riksdagen genom ett beslut under våren
(prop. 1980/81:100 bil. 15 s. 131, SoU 1980/81:24, rskr 1980/81:263) ställt
sig positiv till en utveckling av ADB-verksamheten vid arbetarskyddsverket.
Avsikten är att två ADB-system (ISA och SARA) skall byggas ut och
därigenom ge arbetarskyddsstyrelsen ett avsevärt förbättrat underlag för
författningsarbetet. En närmare redogörelse för de båda systemen har
lämnats i budgetpropositionen (s. 123 f.) vartill hänvisas.

Riksrevisionsverket har på uppdrag av regeringen och i samråd med
arbetarskyddsstyrelsen utrett förutsättningarna för avgiftsbeläggning av
granskningsverksamheten inom styrelsens tillsynsavdelning samt system
för avgiftsbeläggning av vissa analyser av prover m.m. som utförs vid
styrelsens arbetsmedicinska avdelning på uppdrag av yrkesinspektionen.
Vad gäller avgifter för analyser har en striktare avgiftsdebitering införts
fr. o. m. den 1 juli 1981, medan frågan om avgiftsbelagd granskningsverksamhet
utreds ytterligare av arbetarskyddsstyrelsen. Målsättningen är att
en sådan avgiftsbeläggning skall kunna vara genomförd fr. o. m den 1 juli
1983.

I detta sammanhang kan nämnas att det nordiska arbetsmiljösamarbetet
fortgår och fördjupas inom ramen för Nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté
för arbetsmiljöfrågor. Ett förslag om revidering av det nordiska
samarbetsprogrammet på arbetsmiljöområdet antogs av arbetsmiljöministrarna
vid ett möte i oktober 1980. Vid Nordiska rådets session i
Köpenhamn i mars 1981 rekommenderade Nordiska rådet ministerrådet
att, med beaktande av vissa synpunkter som framförts av Nordiska rådet
vid sessionen, anta det reviderade programmet samt att kontinuerligt och i
fortlöpande kontakter med Nordiska rådet och arbetsmarknadens parter
vidareutveckla och fördjupa det nordiska arbetsmiljösamarbetet.

Yrkesinspektionens prioriteringar

Frågan om den långsiktiga inriktningen av yrkesinspektionens tillsynsverksamhet
har behandlats av arbetarskyddsverkets styrelse. Den har
även varit föremål för överläggningar mellan verket och arbetsmarknadens
parter. Resultatet har redovisats i ett särskilt plandokument där mål och
medel för tillsynen anges.

Så långt det är möjligt skall yrkesinspektionen enligt styrelsens direktiv

SoU 1981/82:15

prioritera fältarbetet i förhållande till övrig verksamhet inom distriktet. I
fråga om inspektionerna bör tillgängliga resurser fördelas så att flertalet
arbetsställen normalt besöks minst vartannat år, att arbetsställen inom
uttalade riskbranscher eller med speciella problem i övrigt besöks vaije år
samt att besök på vaije arbetsställe sker med högst fem års mellanrum.

Arbetarskyddsstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret
1982/83 kortfattat redovisat styrelsens långsiktiga prioritering för den centrala
och regionala tillsynsverksamheten. Den innebär för yrkesinspektionens
vidkommande bl. a. att fortsatt stor vikt läggs vid att stödja lokal
skyddsverksamhet och främja utvecklingen av en effektiv företagshälsovård.
På sikt bör så mycket som möjligt av det rutinmässiga skyddsarbetet
skötas genom lokal skyddsverksamhet. Vidare anges att myndighetsinsatsen
i framtiden i ökad omfattning bör inriktas på principiella, styrande och
kontrollerande insatser med expertstöd från speciell arbetsmiljösynpunkt
till de verksamheter där detta behövs. Dessutom måste vissa arbetsmiljöområden
hållas under speciell uppsikt.

I anslagsframställningen (s. 45) konstateras vidare att det inte har varit
möjligt att tillgodose arbetslivets efterfrågan på insatser från inspektionens
sida, trots de omfattande förstärkningar som tillförts denna. Den främsta
anledningen härtill anges vara arbetsmarknadspartemas ökande insatser i
fråga om arbetsmiljön, vilket i sin tur leder till ökade krav på yrkesinspektionen.
Tillsynsfrekvensen har kunnat hållas på i stort sett oförändrad nivå
trots att genomgången av problemen vid arbetsställena är grundligare än
tidigare. De genomsnittliga intervallen mellan arbetsställebesöken är fortfarande
alltför långa. Vissa ytterligare effektivitetshöjningar förväntas
kunna nås när de senast anställda erhållit sin verksinterna praktiska och
teoretiska utbildning.

Styrelsen anger i sin petita att den avser att prioritera tillsynen av sådana
arbetsställen där risker och belastningar för arbetstagare bedöms särskilt
allvarliga medan problem av komfortkaraktär får stå tillbaka. Styrelsens
målsättning på sikt är som tidigare nämnts att arbetsställen med en miljö
som påtagligt kan befaras orsaka eller medverka till arbetsskada skall
kunna besökas årligen. Bland sådana arbetsställen återfinns f. n. många
fabriker och verkstäder inom tillverkningsindustrin, vid vilka t. ex. buller,
farliga maskiner, ensidiga arbetsställningar, risker för fall och ras samt
hantering av kemikalier medför särskilda arbetsmiljöproblem. Samtidigt
som ett besök per år eftersträvas som normal frekvens på dessa arbetsställen,
måste arbetsställen med särskilt svåra arbetsmiljöproblem besökas
oftare, liksom det bör vara möjligt att ha längre tid mellan besöken vid
arbetsställen med relativt god arbetsmiljö. Som framgått ovan skall dock
inte något arbetsställe behöva vänta mer än fem år på ett nytt besök av
yrkesinspektionen.

En särskild arbetsgrupp inom kommundepartementet, Stat-kommungruppen
(Kn 1980:3), har i april 1981 lagt fram en rapport om arbetar -

SoU 1981/82:15

skyddsverkets normgivning och tillsyn enligt arbetsmiljölagen. Rapporten
är en förstudie till ett senare betänkande i ämnet.

I rapporten slås fast bl. a. att yrkesinspektionen har att tillämpa ett
mycket omfattande regelsystem. Antalet gällande anvisningar (enligt arbetarskyddslagen)
och föreskrifter (enligt arbetsmiljölagen) uppgår till ca
150. Arbetsgruppen konstaterar att den kommunala sektorn genom sina
företrädare i yrkesinspektionsnämndema har möjlighet att följa och påverka
tillämpningen av arbetsmiljölagstiftningen, men att det givetvis kan
övervägas om den kommunala representationen i nämnderna bör förstärkas
och om nämndernas roll i yrkesinspektionens verksamhet bör förändras.

Från kommunal sida har till arbetsgruppen framförts krav bl. a. på en
likformig tillämpning av arbetsmiljöbestämmelsema i samband med yrkesinspektionens
förhandsgranskning och inspektioner. Att tillämpningen varierar
är i och för sig inte överraskande med hänsyn till den omfattande
regleringen och att yrkesinspektionen har att beakta ett flertal divergerande
intressen, anförs det i rapporten. Att reglerna tillämpas olika mellan
och inom yrkesinspektionsdistrikten har också vitsordats från flera håll,
bl. a. statskontoret och RRV. En undersökning inom företagsekonomiska
institutionen vid Uppsala universitet bekräftar att enskilda yrkesinspektörer
tar olika stor hänsyn till företagens ekonomi och ortens sysselsättning
när man ställer krav på arbetsmiljön. Det är enligt arbetsgruppen också
sannolikt att ekonomiska hänsyn i något mindre utsträckning är vägledande
för tillämpningen av arbetsmiljöbestämmelserna inom offentlig
verksamhet i förhållande till enskild verksamhet.

Arbetsgruppen framlägger i rapporten vissa förslag till åtgärder av praktisk
natur som inspektionens tjänstemän bör beakta i sin fortsatta verksamhet.
Däremot har inga förslag till författningsändringar utarbetats inom
ramen för denna förstudie.

Information om arbetsmiljörisker. Anlitande av minderåriga

Riksdagen behandlade år 1978 en motion om information rörande arbetsmiljöriskerna.
I motionen hade begärts en utredning som skulle få i uppgift
att komma med förslag om hur informationen från den yrkesmedicinska
forskningen om arbetsmiljöriskerna borde utformas. Motionen remissbehandlades.

I sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1978/79:14 konstaterade
socialutskottet bl. a. att för en förbättrad information om arbetsmiljöforskningen
krävdes dels en effektivare dokumentation och sammanställning av
forskningsresultat i mera lättillgänglig form, dels en ökad informationsspridning
som är anpassad bl. a. till olika avnämargrupper. Utskottet framhöll
att det på många håll pågick aktiviteter för att förbättra faktamaterialet

SoU 1981/82:15

om arbetsmiljöforskningen. Olika informationssystem finns redan eller är
under uppbyggnad. Här nämndes särskilt det nya informationssystemet
om arbetsskador, det s. k. miljövårdens informationssystem (MI) samt den
medicinska informationscentralen på Karolinska institutet (MIC). Utskottet
ansåg det dock vara viktigt att ett organ har ett övergripande och
samordnande ansvar såväl för bevakning av inkommande information som
för dokumentationsverksamheten. En annan viktig fråga är hur man på
bästa sätt skall sprida den dokumenterade och sammanställda forskningsinformationen
såväl till de skyddsansvariga på olika nivåer som direkt till
de anställda. Enligt utskottet syntes en väl kvalificerad bevakning och
informationsspridning svår att genomföra utan en föregående översyn av
de på många håll pågående aktiviteterna på informationsområdet. De i
motionen aktualiserade frågorna borde enligt utskottet göras till föremål
för en utredning. Vad utskottet sålunda anfört gavs regeringen till känna.

Den begärda utredningen - utredningen (1979:01) om information rörande
arbetsmiljörisker (INRA) — tillsattes i april 1979.

I direktiven (Dir. 1979:52) till utredningen anförs bl. a.

Den utredning som socialutskottet förordat bör komma till stånd. Därvid
bör beaktas den centrala ställning som arbetarskyddsstyrelsen intar när det
gäller tillsynen över arbetsmiljön och bekämpande av arbetsmiljörisker.
Enligt sin instruktion skall styrelsen bedriva informationsverksamhet på
arbetarskyddets område. Vidare skall styrelsen fungera som centralt dokumentations-,
informations- och konsultationsorgan i arbetsmedicinska frågor.
Genom bidrag från arbetarskyddsfonden stöds sådan forskning och
utveckling samt utbildning och upplysning, som kan motverka uppkomsten
av yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa eller förbättra
arbetsmiljön och därigenom främja hälsa och säkerhet i arbetslivet.
Fonden skall enligt sin instruktion tillse att resultaten av den forskning och
det utvecklingsarbete, som bedrivs med stöd av bidrag från fonden, offentliggörs
på lämpligt sätt. Mot denna bakgrund bör övervägas på vilket sätt
syftet med vad socialutskottet anfört bäst kan tillgodoses.

Utredningens betänkande väntas omkring årsskiftet 1981-1982.

De grundläggande bestämmelserna om minderårigas arbete återfinns i 5
kap. arbetsmiljölagen. Regler, som berör minderårigas arbete, finns även i
andra författningar, bl. a. i strålskyddslagen (1958:110) och allmänna ordningsstadgan
(1956:117).

Enligt arbetsmiljölagen gäller i huvudsak att minderåriga inte får anställas
för annat än lättare arbete före det kalenderår under vilket han fyller 16
år och inte heller innan han fullgjort sin skolplikt. Han får inte anlitas till
arbete på sätt som medför risk för olycksfall eller för överansträngning
eller annan skadlig inverkan. Närmare bestämmelser om villkor eller förbud
för att använda minderåriga i arbetslivet får utfärdas av arbetarskyddsstyrelsen.

Med stöd härav utfärdade arbetarskyddsstyrelsen den 19 augusti 1980
kungörelsen (AFS 1980:13) om anlitande av minderåriga i arbetslivet,

SoU 1981/82:15

jämte kommentarer. Kungörelsen, som gäller från den 1 april 1981, ersatte
bl. a. en tidigare kungörelse i ämnet från 1966. Medgivande eller tillstånd
som lämnats enligt den äldre kungörelsen skall dock fortsätta att gälla
under den tid som är bestämd i medgivandet. Är medgivandet inte begränsat
till att gälla viss minderårig skall det dock gälla längst till den 1 april
1983. De nya reglerna innebär bl. a. att en del formella hinder för att
anställa vissa ungdomar har upphävts. Informationen om de nya reglerna
har i sedvanlig ordning skett genom utgivandet av kungörelsen jämte
kommentarer, genom artiklar i arbetarskyddsverkets tidning Arbetarskydd
samt genom yrkesinspektionens löpande kontakter med arbetsgivarna.
Även branschorganisationerna har erhållit viss information.

Information för forskningsändamål

En omdiskuterad fråga på arbetslivsforskningens område har varit i
vilken utsträckning utomstående personer skall få tillgång till företagens
forskningsresultat och rapporter rörande den egna arbetsmiljön.

Arbetsmiljölagen innehåller vissa regler om uppgiftsskyldighet för arbetsgivare.
Enligt 7 kap. 3 § har tillsynsmyndigheten, dvs. arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen, rätt att efter anfordran erhålla de upplysningar.
handlingar och prov som behövs för att tillsynen skall kunna
utövas. Av 6 kap. 6 § framgår att skyddsombuden har rätt att få ta del av
handlingar och erhålla upplysningar i den mån det behövs för ombudens
verksamhet. Såväl tillsynsmyndigheten som skyddsombuden är dock underkastade
sekretesskyldighet med avseende på de upplysningar de erhållit.
Av 7 kap. 13 § framgår nämligen, att den som tagit befattning med
tillsyn eller utsetts till skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté inte
obehörigen får yppa eller utnyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten
erfarit om bl. a. yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande eller
enskilds personliga förhållande. Motsvarande skyldighet gäller i fråga om
facklig styrelseledamot för vad denne erfarit av skyddsombudet. Är det
fråga om en statlig eller kommunal arbetsplats tillämpas i stället bestämmelserna
i sekretesslagen (1980:100). Någon uppgiftsskyldighet e.d. för
arbetsgivare för forskningsändamål är inte föreskriven. Av det anförda
följer, att den sekretessbelagda information som exempelvis skyddsombuden
erhållit i regel inte kan utnyttjas i forskningssyfte. Enligt 7 kap. 8 §
sekretesslagen gäller sekretess hos myndighet som har till särskild uppgift
att verka för arbetarskydd om det kan antas att den enskilde lider men av
att uppgiften röjs. Arbetarskyddsstyrelsen torde dock anse sig oförhindrad
att för sin egen forskningsverksamhet använda uppgifter som yrkesinspektionen
erhållit under utövande av sin tillsynsverksamhet (jfr 14 kap. 3 §
sekretesslagen).

Frågan om forskartillträdet och sekretessfrågorna har nyligen behandlats
i en LO-rapport (LO:s rapport om Arbetsmiljö/Forskning. Miljön i
arbetslivet 8. 1981). I rapporten anförs bl. a. att forskning rörande arbets -

SoU 1981/82:15

miljön självfallet inte enbart förutsätter att man får tillträde till arbetsplatser
utan även att man får tillgång till de datauppgifter m.m. som kan
behövas för att genomföra ett projekt. Inom kooperationen har frågan om
forskartillträdet kunnat lösas avtalsvägen, medan man inte kunnat finna en
för parterna tillfredsställande lösning på den privata sidan. Rapporten
utmynnar såvitt nu är i fråga i två uttalanden av innebörd att frågan om
forskartillträdet bör lösas genom antingen lagstiftning eller avtal samt att
sekretessbestämmelser inte får förhindra bedrivande av forskning på arbetsmiljöns
område.

Kemiska hälsorisker

1 proposition 1976/77:149 med förslag till arbetsmiljölag diskuterades (s.
273) möjligheten att införa en omfattande förhandsbedömning av kemiska
risker i arbetslivet. Departementschefen ansåg emellertid att detta varken
var praktiskt genomförbart eller önskvärt. En generell förhandsgranskning
skulle förutsätta att man i den officiella prövningen tog ställning till verkningarna
på alla tänkbara användningsområden och med alla tänkbara
användningssätt. Dessutom är verkningarna beroende av vilka andra ämnen
som samtidigt används och vilka miljöfaktorer som i övrigt råder.
Enorma resuser förutsätts hos den prövande myndigheten. Socialutskottet
anslöt sig i det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1977/78:1 (s. 28)
till regeringens bedömning.

Ett med det nu aktuella yrkandet i motion 1980/81:1475 identiskt yrkande
behandlades av riksdagen vid 1979/80 års riksmöte. Motionen avslogs
i den aktuella delen (SoU 1979/80:36, rskr 1979/80:272). Socialutskottet
hänvisade i sitt betänkande till det pågående utredningsarbetet på
området, bl. a. föreskriftsarbetet inom arbetarskyddsstyrelsen, översynen
av den statliga organisationen på produktkontrollområdet, utarbetandet av
produktregistret och forskningen kring de kemiska hälsoriskerna. Vidare
erinrade utskottet om den pågående utbyggnaden av företagshälsovården
och till företagshälsovårdsutredningens arbete med att undersöka möjligheterna
att öka mätning, provtagning, analys och utvärdering inom företagshälsovården.
Utskottet instämde i motionens syfte om nödvändigheten
av effektivare insatser mot de kemiska hälsoriskerna och förutsatte att ett
praktiskt användbart produktregister snabbt skulle tas fram samt att
skyddsombuden skulle få tillgång till relevanta uppgifter enligt riksdagens
tidigare beslut. Med hänsyn till det anförda ansåg utskottet att någon
särskild åtgärd från riksdagens sida i frågan ej var erforderlig.

I samma betänkande behandlade utskottet en motion, vari bl. a. yrkades
att arbetarskyddsstyrelsen skulle ta fram listor över ämnen i arbetslivet
som kan eller misstänks kunna ge upphov till genetiska skador och fosterskador.

Utskottet förutsatte att arbetarskyddsstyrelsen skulle ta upp skadliga

tl Riksdagen 1981/82. 12 sami. Nr 15

SoU 1981/82:15

ämnen i gränsvärdelistan (se nedan) i takt med att erforderligt vetenskapligt
underlag presenterades. Utskottet noterade att arbetarskyddsstyrelsen
i allt föreskriftsarbete redan tog hänsyn till genetiska eller fosterskadande
effekter. Med hänsyn bl. a. till att arbete pågick med att ta fram en reviderad
gränsvärdelista och föreskrifter om kemiska bekämpningsämnen ansåg
utskottet att det inte var påkallat med någon åtgärd från riksdagens sida
med anledning av motionen, som alltså avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

Inom ramen för projektet ”Hälso- och sjukvård inför 90-talet” (HS 90),
vilket genomförs inom socialdepartementets sjuk vårdsdelegation, har utarbetats
en kunskapssammanställning avseende hälsorisker (SOU 1981:1).
I sammanställning framförs bl. a. vissa synpunkter på myndigheters och
företags hantering av skilda problem rörande de kemiska hälsoriskerna (s.
92 f.).

Arbetarskyddsstyrelsen räknar med att under innevarande budgetår
kunna remittera ett förslag till författning rörande kemiska arbetsmiljöfaktorer.
Förslaget innehåller bestämmelser om yrkeshygieniska mätningar av
kemiska arbetsmiljöfaktorer, hantering av farliga ämnen, kemiska laboratoriearbeten,
cisternrengöring och bågsvetsning.

I fråga om produktkontroll när det gäller kemiska varor kan erinras om
att kommittén (Jo 1978:06) för översyn av produktkontrollens organisation
i juni 1980 i betänkandet (Ds Jo 1980:4) Ny produktkontrollorganisation
framlagt förslag till ny sådan organisation. Produktkontrollorganisationens
mål anges vara att skapa förutsättningar för att, så långt som det med
hänsyn till uppgiftens omfattning och svårighetsgrad är möjligt, genomföra
intentionerna med 1973 års lagstiftning. Härför krävs bl. a. en väsentlig
förstärkning av tillsynsverksamheten men också en aktiv produktkontroll
från myndigheternas sida i form av anvisningar och generella föreskrifter
samt ingripande mot ämnen och produkter som bedömts innebära särskilt
stora risker för människor och/eller miljön. Vidare understryks att tillgången
på toxikologiskt utbildad personal och toxikologiska laboratorieresurser
behöver förbättras och att det av statsmakterna beslutade produktregistret
snabbt måste färdigställas.

Organisatoriskt innebär kommitténs ställningstagande att kommittén
förordar att produktkontrollnämnden och produktkontrollbyrån ersätts
med ett fristånde produktkontrollverk med eget kansli och egna utredningsresurser.

Kommittén framför också synpunkter på den pågående utbyggnaden av
produktregistret. Kommittén utgår bl. a. från att de blivande tillämpningsbestämmelserna
till sekretesslagen får en utformning som underlättar både
uppbyggnaden och användningen av produktregistret.

Utredningens betänkande har remissbehandlats och ärendet är f. n. föremål
för beredning inom jordbruksdepartementet.

Vad särskilt angår produktregistret kan erinras om att jordbruksutskot -

SoU 1981/82:15

tet i flera sammanhang har framhållit att nyssnämnda register kommer att
få en avgörande betydelse för uppnåendet av målen för produktkontrollen.
Det är främst produktkontrollnämnden som har att ta ställning till registrets
närmare utformning och uppbyggnad. Jordbruksutskottet har dock
understrukit vikten av att det fortsatta arbetet med produktregistret bedrivs
så att det snarast kommer till praktisk användning. Samtidigt har
jordbruksutskottet med skärpa framhållit nödvändigheten av att registret
kan utnyttjas så att skyddsombuden på effektivaste möjliga sätt bereds
tillgång till för deras verksamhet relevanta uppgifter ur registret.

Den första etappen av produktregistrets uppbyggnad genomfördes under
år 1979. Därvid anmäldes drygt 100000 kemiska produkter till registret av
ca 500 företag. I en andra etapp byggs registret ut med uppgifter om
anmälda produkters sammansättning och om andra förhållanden i fråga om
produkterna som är av betydelse från hälso- och miljösynpunkt. På produktkontrollnämndens
förslag fastställde regeringen i mars 1979 vissa föreskrifter
om den närmare utformningen av ett första steg av den andra
etappen. Föreskrifterna innebar att deklarationsplikt i det första steget
infördes för ett begränsat antal produkter, främst s. k. baskemikalier.

I samband med fastställelsen av föreskrifterna uppdrog regeringen åt
produktkontrollnämnden att mot bakgrund av de erfarenheter som görs
under det första steget redovisa ett närmare program för kommande steg i
registrets uppbyggnad. I produktkontrollnämndens uppdrag ingår vidare
att närmare utreda på vilket sätt andra myndigheter skall få tillgång till
behövlig information från registret.

Enligt vad utskottet erfarit kommer produktkontrollnämnden att i slutet
av innevarande år redovisa det begärda programmet för registrets fortsatta
uppbyggnad.

Jordbruksutskottet har nyligen i betänkandet JoU 1981/82:10 bl. a. behandlat
ett par motionsyrkanden rörande uppbyggnaden av produktregistret.
Motionerna har avstyrkts under hänvisning bl. a. till det pågående
arbetet inom produktkontrollnämnden.

Gränsvärden

År 1974 utfärdade arbetarskyddsstyrelsen Anvisningar nr 100 Hygieniska
gränsvärden. Reviderade upplagor har kommit ut åren 1978 och 1981
(Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse [AFS 1981:8] om hygieniska gränsvärden).
1981 års lista träder i kraft den 1 januari 1982. Kungörelsen om
hygieniska gränsvärden med kommentarer har utgivits i broschyrform av
arbetarskyddsstyrelsen (Hygieniska gränsvärden). En ny reviderad gränsvärdelista
väntas till år 1983.

I princip gäller att det gränsvärde som åsätts skall vara så lågt att den
som i arbetet utsätts för en luftförorening eller annan störning som inte

SoU 1981/82:15

överskrider gränsvärdet är skyddad mot skador eller besvär på grund av
störningen. Detta skall gälla även för långvarigt arbete och så långt möjligt
även för särskilt känsliga grupper. Den dokumentation som ligger till grund
för gränsvärdebestämningen är offentlig. En närmare redogörelse för bakgrunden
till systemet med hygieniska gränsvärden och för innehållet i 1978
års gränsvärdelista har lämnats i socialutskottets betänkande 1978/79: 33
(s. 3 f.), vartill hänvisas. 11981 års lista har ca 30 nya ämnen förts in och ett
femtiotal ändringar av tidigare gränsvärden gjorts. För vissa ämnen (f. n.
bly och kadmium) har s. k. biologiska gränsvärden fastställts. 1 anslutning
härtill anförs i arbetarskyddsstyrelsens kommentarer till kungörelsen att
koloxid, kvicksilver, styren och trikloretylen utgör andra exempel på
ämnen för vilka biologisk kontroll är möjlig. Man kan genom sådana prov
få en kompletterande information, t. ex. om den mängd skadlig substans
som den exponerade tagit upp. Relevanta, biologiska mätresultat som
erhålls vid analyser av t. ex. blod, urin eller utandningsluft kan tillmätas
avgörande betydelse vid en bedömning av vilka kvantiteter av de undersökta
ämnena som enskilda får utsättas för. I kommentarerna förutsätts att
åtgärder på längre sikt vidtas som tryggar att gränsvärdet för ämnet i
inandningsluften inte överskrids.

Riksdagen hade vid 1978/79 års riksmöte, liksom nu, att ta ställning till
ett motionsyrkande från vänsterpartiet kommunisterna om att minst en
tiofaldig säkerhetsmarginal skulle tillämpas vid fastställande av hygieniska
gränsvärden. Vid beräkningen skulle man utgå från den lägsta kända nivå
som misstänktes ge akut eller kronisk skadlig påverkan. Dokumentationen
bakom vaije gränsvärde skulle offentliggöras i detalj.

Utskottet erinrade om att utskottet vid tillkomsten av arbetsmiljölagen
hade utgått från att krav från bl. a. de fackliga organisationerna skulle
uppmärksammas av arbetarskyddsstyrelsen i arbetet med gränsvärdelistan.
Utskottet förutsatte att det av motionärerna nu framförda kravet
skulle komma att uppmärksammas av arbetarskyddsstyrelsen vid arbetet
med revidering av gränsvärdelistan och prövas mot de vid tillkomsten av
arbetsmiljölagen uppdragna riktlinjerna för arbetet. Vad särskilt gällde
frågan om dokumentation erinrade utskottet om riksdagens ställningstagande
i november 1978 till motionen om information rörande arbetsmiljöriskerna
(se ovan s. 6). Frågan om spridning av den dokumentation som
ligger bakom gränsvärdena var enligt utskottets mening en fråga som borde
behandlas inom ramen för den utredning som riksdagen då hade begärt.
Resultatet av den utredningen borde avvaktas, framhöll utskottet. Med
hänvisning till det anförda avstyrktes motionen i aktuella delar. Riksdagen
följde utskottet (SoU 1978/79:33).

Lokal skyddsverksamhet

Riksdagen har flera gånger haft anledning ta ställning till motionsyrkanden
om en förstärkt ställning för de lokala fackföreningarna i arbetsmiljöfrågor.

SoU 1981/82:15

Hösten 1977 behandlades ett motionsyrkande från vänsterpartiet kommunisterna
om att den lokala fackföreningen skulle tillerkännas vetorätt i
arbetsmiljöfrågor i vad avsåg bl. a. ackords- och prestationsarbete. Utskottet
avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU 1977/78:1 s.
53) yrkandet under hänvisning till vad utskottet i betänkandet anfört om de
grundläggande principerna för skyddsarbetet. Utskottet hade i angivna
hänseende (s. 18) anfört att arbetsgivare och arbetstagare i samförstånd
borde söka åstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö och att den metod
vänsterpartiet kommunisterna anvisade stod i motsats till den för arbetsmiljölagstiftningen
grundläggande principen om samverkan.

Vid 1978/79 års riksmöte åberopade utskottet, med anledning av ett
likalydande motionsyrkande från vänsterpartiet kommunisterna, vad som
anförts i betänkandet SoU 1977/78:1. Enligt utskottet ägde de då framförda
synpunkterna fortfarande giltighet. Utskottet tilläde att samverkan
mellan arbetstagare och arbetsgivare är en förutsättning för ett framgångsrikt
skyddsarbete. Arbetsgivare och arbetstagare bör i samförstånd och
med avvägning av de olika intressen sorn måste beaktas gemensamt söka
åstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö. Utskottet erinrade också om
att skyddsombud och arbetstagare i vissa i arbetsmiljölagen närmare angivna
fall kan avbryta farligt arbete. Utskottet avstyrkte yrkandet. Riksdagen
följde utskottet (SoU 1978/79:33).

Riksdagen har vidare flera gånger avslagit motionsyrkanden om att den
lokala fackföreningen (i stället för yrkesinspektionen) skall besluta om när
arbetet kan återupptas efter det att skyddsombud stoppat arbetet på grund
av fara (SoU 1973:25, 1977/78:1 och 1978/79:33). Socialutskottet har i sina
av riksdagen godkända betänkanden därvid hänvisat till dels den principiella
inställningen att parterna på jämställd grund skall samarbeta i arbetarskyddsfrågor,
dels principen att det inom arbetarskyddslagstiftningens
ram ytterst ankommer på arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen
att avgöra vilka krav som från skyddssynpunkt bör ställas på arbetsmiljön.

Utbildning av skyddsombud m. m.

Frågan om vem som skall ha ansvaret för utbildningen av skyddsombud
diskuterades utförligt vid genomförandet av 1973 års delreform av arbetarskyddslagstiftningen.
I enlighet med starka önskemål från LO och TCO
infördes en bestämmelse i arbetarskyddslagen att arbetsgivare och arbetstagare
gemensamt svarar för att skyddsombud får erforderlig utbildning.
Bestämmelsen överfördes oförändrad till arbetsmiljölagen (6 kap. 4 § sista
stycket).

Genom avtal mellan arbetsmarknadens parter har en rad frågor kring
skyddsombudsutbildningen fått sin lösning för stora delar av arbetsmarknaden.
På grundval av avtalet har en omfattande skyddsombudsutbildning
kommit till stånd i arbetarskyddsnämndens regi med målsättningen att alla

SoU 1981/82:15

skyddsombud skall ha genomgått grundkursen Bättre arbetsmiljö. Kursen
är på 20- 40 timmar. Full lön utgår under utbildningstiden. En utvärdering
år 1977 av utbildningen av skyddsombud gav vid handen att ca 70 % av
skyddsombuden, eller omkring 90000 personer, och ungefär hälften av alla
arbetsledare då genomgått grundkursen. Andelen skyddsombud som genomfört
kursen beräknas sedan dess ha sjunkit något. Enligt uppgift från
arbetarskyddsnämnden föreligger det f. n. ett behov av att årligen utbilda
ca 40000 skyddsombud. För samordning av utbildningsverksamheten och
för att ange riktlinjer för utbildningens innehåll m.m. finns en central
utbildningsdelegation som är knuten till arbetarskyddsstyrelsen. I delegationen
ingår bl. a. representanter för arbetsmarknadens parter och arbetarskyddsfonden.

Arbetarskyddsstyrelsen anordnar f. n. sin tredje kurs i arbetarskyddsfrågor
för kvalificerade skyddsombud. Kursverksamheten stöds ekonomiskt
av arbetarskyddsfonden. Av deltagarna krävs viss grundläggande arbetsmiljöutbildning
och god erfarenhet i arbetarskyddsfrågor. De är i allmänhet
verksamma på heltid som huvudskyddsombud, regionala skyddsombud
eller förbundsfunktionärer. Antalet deltagare i vaije kurs har begränsats
till 25-30 personer.

1 en motion vid 1978/79 års riksmöte föreslogs att en utredning skulle
tillsättas för att planera högskoleanknuten utbildning för skyddsombud på
betald arbetstid. I sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1978/79: 33
avstyrkte socialutskottet yrkandet. Utskottet hänvisade till den skyddsombudsutbildning
som pågick samt erinrade om att det redan förekommer
högre utbildning för skyddsingenjörer och annan personal för företagshälsovården.

Vid det därpå följande riksmötet behandlades en socialdemokratisk motion,
vari föreslogs att erfarenheterna av arbetarskyddsstyrelsens utbildning
av företagshälsovårdens personal borde utvärderas av utredningen (A
1976:01) om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten
(företagshälsovårdsutredningen). Utredningen borde enligt motionärerna
överväga för- och nackdelarna med en ordning enligt vilken större delen av
den egentliga utbildningsverksamheten förlädes till högskolorna.

Riksdagen, som följde socialutskottets förslag i frågan, ansåg att utredningens
direktiv redan inrymde möjligheten till sådana överväganden som
föreslagits av motionärerna samt att motionen borde överlämnas till utredningen
(SoU 1979/80:36, rskr 1979/80:272).

Spörsmålet har ännu inte behandlats av utredningen, vars slutbetänkande
väntas kring årsskiftet 1982-1983.

Omplacering eller ledighet för graviditet

Arbetsmiljölagen innehåller inga bestämmelser som särskilt tar sikte på
de gravida kvinnornas situation. Allmänt gäller att om visst slag av arbete

SoU 1981/82:15

innebär risk för ohälsa eller olycksfall kan regeringen eller arbetarskyddsstyrelsen
föreskriva läkarundersökning samt meddela förbud att till arbetet
anlita den som vid undersökningen företett sjuklighet eller svaghet, som
gör honom särskilt mottaglig för sådan risk (3 kap. 15 §).

I den mån vissa grupper av arbetstagare kan bedömas vara särskilt
utsatta kan bl. a. förbud meddelas mot att arbetet utförs av arbetstagare
som tillhör sådan grupp (16 §). Enligt en särskild bestämmelse i lagen får
kvinna som ammar sitt barn inte vägras ledighet härför (4 kap. 4 §).

Föredragande statsrådet anförde i lagstiftningsärendet (prop. 1976/
77:149 s. 249) bl. a. att det var väsentligt att man undanröjde sådana
formella hinder mot inträde i arbetslivet som arbetarskyddslagens principiella
förbud mot kvinnors arbete under jord i gruva eller stenbrott innebar.
Därmed skulle man också främja möjligheterna att få bort tidigare
uppfattningar om olika arbetsuppgifters lämplighet för män eller kvinnor.
Med anledning av ett motionsyrkande om att gravida kvinnor borde ha rätt
till sådan tillfällig förändring av sina arbetsförhållanden och arbetsuppgifter
att de inte på grund av arbetets art skulle behöva tidigarelägga sin
graviditetsledighet, anförde socialutskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande SoU 1977/78: 1 (s. 30) att utskottet anslöt sig till vad som
anförts av departementschefen och till vad som kommit till uttryck i
motionen. Utskottet förklarade sig förutsätta att de uttalanden som sålunda
gjorts beträffande omplacering inom arbetsplatsen av kvinna som på
grund av havandeskap inte kan fullgöra sitt ordinarie arbete skulle komma
att uppmärksammas av bl. a. arbetarskyddsstyrelsen i dess tillsynsverksamhet.
I de undantagsfall där omplacering inte kunde ske var det naturligtvis
angeläget att kvinnan fick kompensation för uteblivna löneförmåner.
Hur ersättningsfrågan skulle lösas fick emellertid övervägas bl. a. i
samband med det fortsatta reformarbetet på föräldraförsäkringens område.
Något uttalande från riksdagens sida ansågs i detta avseende inte
behövligt.

Vid 1978/79 års riksmöte behandlade socialutskottet en motion, vari
framfördes önskemål om att regeringen skulle ta initiativ till lösning av de
problem som sammanhänger med gravida kvinnors exposition för riskämnen
i arbetslivet. I sitt av riksdagen godkända betänkande i ärendet (SoU
1978/79:10) anförde utskottet att frågan om hur gravida kvinnor skall
kunna skyddas mot sådana omgivningsfaktorer som kan befaras ha negativ
inverkan på graviditet eller foster var en av de mest angelägna och samtidigt
mest komplicerade uppgifterna för den miljömedicinska forskningen.
Utskottet ansåg att det var av största vikt att hälsorisker som kan få så
ödesdigra följder för de berörda uppmärksammas och motverkas så långt
det över huvud taget är möjligt.

I sammanhanget berörde utskottet frågan om möjligheten att minska
riskerna för gravida kvinnor genom omplaceringar på arbetsplatsen eller
genom ledighet från arbetet. Sådana åtgärder var visserligen angelägna,

SoU 1981/82:15

men enligt utskottets mening tyvärr ofta otillräckliga för att förebygga de
arbetsmiljörisker som ligger i bl. a. exposition för olika kemiska ämnen.
Det är främst under graviditetens slutskede som sådana åtgärder aktualiseras
och då i allmänhet för kvinnor som har fysiskt tungt arbete. Fostrets
känslighet för yttre påverkan är emellertid stor också under de första
månaderna av graviditeten, ansåg utskottet. Omplacering eller ledighet
under graviditetens slutskede kan därför bara motverka vissa slag av
graviditetsrisker. För att åstadkomma ett effektivt skydd för gravida kvinnor
måste, enligt utskottet, man bl. a. söka klarlägga vilka ämnen i arbetsmiljön
som kan vara farliga för dem och så långt möjligt hindra att kvinnorna
utsätts för exposition av sådana ämnen. Man måste också ta hänsyn till
att en viss arbetsmiljöfaktor kan få särskilt svåra konsekvenser om kvinnan
även är utsatt för en annan faktor som är negativ för hälsan, något som
kan vara fallet exempelvis då kvinnan är rökare. Även sådana samband
måste klarläggas om skyddsåtgärderna för kvinnorna skall få avsedd verkan.
Att omplacering m.m. i vissa fall kan ske minskar således inte
behovet av att vi skaffar oss en väsentligt ökad kunskap om sambanden
mellan olika omgivningsfaktorer och senare graviditetskomplikationer.

Utskottet, som delade motionärernas uppfattning att det var nödvändigt
med snabba och samlade åtgärder på detta område, ansåg det dock av
närmare angivna orsaker inte erforderligt att riksdagen tog något initiativ
med anledning av motionen.

Frågan om risker för foster på grund av kvinnans arbetsmiljö har också
aktualiserats i socialförsäkringsutskottet genom motioner om rätt till ersättning
för gravida kvinnor som av förebyggande skäl måste avstå från
förvärvsarbete under graviditeten. I sitt av riksdagen godkända betänkande
SfU 1980/81:5 i ärendet framhöll socialförsäkringsutskottet att det
fanns skäl att närmare utreda frågan om kompensation till sådana kvinnor i
fall då sjukdomstillstånd inte föreligger. En sådan utredning borde enligt
utskottets mening behandla bl. a. de frågor som framförts avslutningsvis i
riksförsäkringsverkets remissyttrande över motionerna, såsom att klarlägga
i vilka fall det är motiverat av medicinska skäl med uppehåll i förvärvsarbetet,
i vilken utsträckning och på vad sätt inkomstbortfall skall täckas
och om arbetsgivares skyldighet att omplacera till annat arbete skall utvidgas.

Vad socialförsäkringsutskottet sålunda anfört gav riksdagen som sin
mening regeringen till känna.

Regeringen har i juni 1981 överlämnat motionerna och utskottets betänkande
till kommittén (S 1980:08) för översyn av föräldraförsäkringen
m. m. med uppdrag att utreda nämnda frågor.

Socialutskottet har i det i dagarna avgivna betänkandet SoU 1981/82:14
om skydd för ofödda, m. m. förordat att sådana ändringar i arbetsmiljölagen
bör övervägas som syftar till att ge klart uttryck för behovet av skydd
för ofödda. I betänkandet förordar utskottet också att en kartläggning

SoU 1981/82:15

kommer till stånd beträffande fall där en kvinna på grund av olika orsaker
befinner sig i en sådan situation att hon kan tänkas förbise eller inte inse
riskerna för det väntade barnet av att hon handlar eller underlåter att
handla på ett visst sätt.

En arbetsgrupp inom arbetarskyddsstyrelsen har nyligen utarbetat förslag
till föreskrifter rörande hanteringen av bly på arbetsplatserna. Föreskrifterna,
som bl. a. innehåller vissa bestämmelser till skydd för gravida
kvinnor, har ännu inte godkänts av verksstyrelsen.

Gränsvärden för buller m. m.

År 1976 utgav arbetarskyddsstyrelsen Anvisningar nr 110 Buller i arbetslivet
med generella regler om åtgärder till förebyggande av skada och
ohälsa genom påverkan av buller på arbetsplatsen. 1 inledningen till anvisningarna
sägs bl. a. att risk för bullerskada efter mångårig exponering för
buller anses normalt inte föreligga om ljudnivån understiger 85 decibel (A)
ekvivalent ljudnivå under en typisk arbetsdag. Enligt anvisningarna skall
buller i arbetslokal hållas på en nivå som är godtagbar med hänsyn till
verksamhetens art. I verksamhet där arbetstagare exponeras för buller
med en ekvivalent ljudnivå överstigande 85 decibel (A) under en typisk
arbetsdag skall arbetsgivare i samråd med arbetstagare genomföra systematisk
bullerbekämpning och vidta lämpliga hörselskyddande åtgärder.
Om buller på arbetsplats ej genom skäliga bullerbegränsande åtgärder kan
nedbringas under 85 decibel (A) ekvivalent ljudnivå skall lämpliga hörselskydd
tillhandahållas av arbetsgivaren och användas av arbetstagaren.

Särskilda anvisningar (nr 110:1) för infraljud och ultraljud i arbetslivet
har utfärdats år 1978.

Ett förslag till Kungörelse om buller har nyligen remissbehandlats och
avses bli behandlat av verksstyrelsen i februari 1982. Förslaget skiljer sig
endast i mindre grad från de nuvarande anvisningarna.

Beträffande inomhusbelysning finns en riktlista utarbetad av Ljuskultur
med medel från arbetarskyddsstyrelsen. Listan används t. ex. av företagshälsovårdspersonal
vid mätningar. För arbete vid bildskärmsterminaler
finns en anvisning från arbetarskyddsstyrelsen som även har fastställt
föreskrifter om laserstrålning (1981:9). Strålskyddsinstitutet har utgivit
rekommendationer rörande UV-strålning, vilka baserats på internationella
gränsvärden. Även arbetarskyddsstyrelsen förbereder föreskrifter angående
sådan strålning. Föreskrifter om mikrovågsugnar har utfärdats
(1979:6). Gällande anvisningar rörande radiofrekvent strålning (nr lil år
1976) kommer att arbetas om till föreskrifter.

Kortvågsutredningen har under året lagt fram promemorian (DsS
1981:8) Behandling med kortvåg, mikrovåg och ultraljud. Utredningen
föreslår i här aktuellt avseende i huvudsak att socialstyrelsen utger rekom -

SoU 1981/82:15

mendationer beträffande behandling av personer med kortvåg, mikrovåg
och ultraljud.

Riksdagen tog vid riktmötet 1979/80 ställning till ett motionsyrkande om
införande av juridiskt bindande gränsvärden för buller. Socialutskottet
konstaterade i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1979/80:5 att
frågan huruvida bindande gränsvärden skulle tas in i föreskrifterna måste
avgöras av arbetarskyddsstyrelsen på grundval av föreliggande forskningsunderlag
och med hänsynstagande till gällande riktlinjer för arbetet med
gränsvärden. Yrkandet avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.

Dieseldrift i vissa slutna utrymmen

Enligt 2 kap. 4 § arbetsmiljölagen skall luft-, ljud- och ljusförhållanden
samt övriga arbetshygieniska förhållanden vara tillfredsställande. Mot
bakgrund härav har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat anvisningar och föreskrifter
avseende bl. a. förekomsten av dieselavgaser i vissa slutna lokaler
(bergsrum, utrymmen i hamnar). I samband med revideringen 1981 av
gränsvärdelistan infördes nya takvärden för förekomsten av bl. a. koloxid i
slutna utrymmen (exempelvis i bilverkstäder). Vissa medel har anslagits
för fortsatta forskningsprojekt på området. En omfattande forskningsverksamhet
rörande dieselavgasers skadeverkningar pågår såväl i Sverige som
utomlands (se SoU 1979/80:34 s. 4).

Riksdagen har flera gånger behandlat motionsyrkanden som rört dieseldrift
underjord och i slutna utrymmen (se SoU 1973:25 s. 66, 1974:4 s. 25,
1975/76:40 s. 31, 1979/80:5 s. 19 och 1979/80:34 s. 9). I betänkandet 1979/
80:5 anförde utskottet bl. a. följande.

Utskottet anser att det är angeläget att åtgärder vidtas för att eliminera
de hälsorisker och olägenheter som är förenade med användningen av
dieseldrivna fordon. Arbetarskyddsstyrelsens berganvisningar och hamnarbetsanvisningar
innehåller särskilda anvisningar om ventilation, luftkontroll
och avgaskontroll vid bruket av förbränningsmotordrivna arbetsfordon.
Enligt anvisningarna bör vidare eldrivna fordon användas där så kan
ske. I syfte att skapa förutsättningar för att kunna minska bruket av
förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner i utrymmen med begränsad friskluftstillförsel
bedrivs olika forsknings- och försöksprojekt. Dessutom arbetar
arbetarskyddsstyrelsen med att få fram ett bättre underlag för nya eller
ändrade föreskrifter inom de aktuella områdena.

Ett förbud mot dieseldrivna fordon som yrkas i motionen skulle i nu
aktuella arbetsmiljöer innebära ett så drastiskt ingrepp i arbetsprocesserna
att produktionen sannolikt skulle omöjliggöras. Mot den redovisade bakgrunden
avstyrker utskottet motionsyrkandet men vill uttala att pågående
åtgärder i syfte att komma till rätta med de arbetsmiljörisker som är
förknippade med dieseldrift i slutna utrymmen bör intensifieras.

I betänkande 1979/80:34 hänvisade utskottet till vad det anfört i det
tidigare betänkandet samt till det intensiva forskningsarbetet på området

SoU 1981/82:15

dels för att klarlägga dieselavgasernas skadeverkningar, dels för att få fram
alternativ i utrymmen med begränsad friskluftstillförsel. Utskottet ansåg
det därför inte vara erforderligt med någon riksdagens åtgärd i ärendet.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet helt eller delvis fem motioner
angående bl. a. arbetsmiljöpolitikens inriktning, arbetarskyddsstyrelsens
föreskriftsarbete, yrkesinspektionens prioriteringar i dess tillsynsverksamhet,
informationen rörande arbetsmiljörisker — bl. a. för forskningsbehov
— samt kvalificerad utbildning av skyddsombud.

Arbetsmiljöpolitikens allmänna inriktning

I motion 1980/81:721 av Sten Svensson (m) och Bengt Wittbom (m) tas
upp frågan om den framtida inriktningen av arbetsmiljöpolitiken. Motionärerna
framhåller att de psykiska påfrestningarna i arbetslivet måste uppmärksammas
minst lika mycket som de fysiska riskerna. De betonar bl. a.
att lönsamheten och effektiviteten i näringslivet måste ligga på en acceptabel
nivå. Personalpolitiken och arbetsmiljöinsatserna måste enligt motionärernas
mening med hänsyn härtill inriktas på att skapa attraktiva arbetsplatser
och en positiv inställning till arbetslivet. Motionärerna anser att
den tekniska utvecklingen skall utnyttjas för att skapa goda arbetsmiljöer.
De erinrar härvid om de problem som möter genom den fortgående datoriseringen
av arbetslivet. I fråga om företagshälsovården uttalas bl. a. att
dess tyngdpunkt måste läggas på förebyggande åtgärder. Motionärerna
framhåller också vikten av att arbetsvärden och arbetsförmedlingen i övrigt
har kvalificerad personal. Större resurser bör sättas in för att undanröja
faktorer i arbetsmiljön som utgör hinder för arbetsplacering av handikappade.
Motionärerna anför även ett antal andra synpunkter på arbetsmiljöpolitikens
inriktning. Utskottet hänvisar till motionen.

Såvitt utskottet kan finna står de åsikter som motionärerna framför i
fråga om arbetsmiljöpolitikens inriktning i allt väsentligt i överensstämmelse
med det synsätt som präglar det nuvarande arbetet på arbetsmiljöområdet.
En rad utredningar pågår som avser de av motionärerna upptagna
frågorna, och i den takt som är möjlig tillförs området resurser som
syftar till att ytterligare förbättra förhållanden som är beroende av statliga
och kommunala insatser.

Efter dessa konstateranden anser utskottet det motiverat att något närmare
beröra vissa av de frågor som motionärerna behandlar.

Under det utredningsarbete som föregick tillkomsten av arbetsmiljölagen,
ägnades frågan om en god psykosocial arbetsmiljö stor uppmärksamhet
(se betänkandet /SOU 1976:3/. Rapporter i psykosociala frågor). I

SoU 1981/82:15

arbetsmiljölagen har intagits bestämmelser i syfte att främja goda psykosociala
förhållanden på arbetsplatserna.

Då det gäller datatekniken och arbetsmiljön vill utskottet erinra om att
dataeffektutredningen (A 1978:05) tillkallades år 1978 för att utreda datateknikens
effekter på produktion och arbetsliv. Arbetsmarknadsutskottet
har i dagarna avgivit ett betänkande om datateknikens effekter på arbetslivet
(AU 1981/82:6).

Beträffande frågan om att i den tekniska utvecklingen ta en ökad hänsyn
till arbetsmiljökrav vill utskottet särskilt nämna att verksamheten vid den
tekniska högskolan i Luleå är starkt arbetsmiljöinriktad.

En utredning om företagshälsovården pågår inom företagshälsovårdsutredningen
(A 1976:01). Utredningen har avgivit flera delbetänkanden.
Direktiven för utredningen står helt i överensstämmelse med det synsätt
som kommit till uttryck i motionen.

Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört och till den behandling av
bl. a. arbetsanpassningsfrågor som årligen sker i arbetsmarknadsutskottet
anser utskottet att det inte är påkallat med någon riksdagens åtgärd med
anledning av yrkande 1 i motion 1980/81:721.

Arbetarskyddsstyrelsens före skriftsverksamhet

Föreskriftsarbetet utgör ett väsentligt led i arbetarskyddsstyrelsens tillsynsverksamhet.
Genom ett beslut under våren (prop. 1980/81: 100 bil. 15
s. 131, SoU 1980/81:24, rskr 1980/81:263) ställde sig riksdagen positiv till
en ADB-utveckling vid arbetarskyddsverket som bör vara ägnad att väsentligen
förbättra förutsättningarna för författningsarbetet. Avsikten är
att två ADB-system (ISA och SARA) skall byggas ut och därigenom ge
styrelsen ett avsevärt förbättrat underlag för författningsarbetet. Det gäller
både vid prioriteringar mellan olika författningsprojekt, vid utformningen
av författningarna liksom vid insatser för att föra ut författningarna i
praktisk tillämpning ute i arbetslivet. Även uppföljningen bör bli lättare. I
föreskriftsarbetet görs konsekvensanalyser av olika slag. Genom sådana
analyser söker de partsammansatta grupper som deltar i föreskriftsarbetet
bedöma positiva och negativa konsekvenser som t. ex. minskat antal arbetsskador
och yrkessjukdomar, minskad sjukfrånvaro och minskad personalomsättning,
ökade kostnader för investeringar m. m. Genom nämnda
ADB-utveckling bör underlaget för sådana beräkningar förbättras.

Utskottet vill här också framhålla att arbetarskyddsstyrelsen i sin anslagsframställning
(s. 3) starkt understryker behovet av resurser för att
förskjutningar i arbetet med tillämpningsföreskrifter till arbetsmiljölagen
inte skall inträffa. En sådan förskjutning skulle enligt arbetarskyddsstyrelsens
uppfattning medföra allvarliga följder i form av osäkerhet om vad
arbetsmiijölagen skall innebära i den praktiska tillämpningen.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkande 8 i motion
1980/81:1475 av Lars Wemer m.fl. (vpk), vari föreslås att en utredning

SoU 1981/82:15

tillsätts för att snabbt föreslå åtgärder mot, som motionärerna anför, långsamheten
hos arbetarskyddsstyrelsen i framläggandet av föreskrifter.

Yrkesinspektionens prioriteringar

Regeringen bör se över yrkesinspektionens verksamhet. Detta krav
framställs i motion 1980/81:717 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c). Syftet
med översynen skall enligt motionärerna vara att säkerställa att inspektionen
i första hand koncentrerar sig på de allvarligaste miljöproblemen.

Motionärerna framhåller att när inspektionens tjänstemän exempelvis
föreslår en kommun att bygga ut redan acceptabla personalutrymmen
godtas förslaget i allmänhet utan några invändningar. Detta kan leda till att
resurser läggs ned på projekt som är onödiga och som har mycket litet med
hälsan att göra. Det kan däremot vara svårare för inspektionen att komma
till rätta med allvarligare problem på arbetsmiljöområdet, och inspektionen
väljer därför att gå fram där det minsta motståndet finns.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att arbetsmiljöåtgärderna
koncentreras till de områden där riskerna för olyckor är
störst. Utskottet vill erinra om att riksdagen under våren med anledning av
ett motionsyrkande rörande kontrollen av arbetsmiljön på mindre arbetsplatser
förordat att huvudmannaskapet för tillsynen av arbetsmiljön på de
mindre arbetsställena förs över från kommunerna till yrkesinspektionen
(SoU 1980/81:24, rskr 263). Socialutskottet framhöll därvid vikten av att
tillsynen såväl då det gäller större som mindre arbetsplatser får en sådan
inriktning att man främst uppmärksammar arbetsmiljöfaktorer som kan
innebära allvarliga hälsorisker för de anställda och använder resurserna i
enlighet härmed. Utskottet vill vidare erinra om att arbetarskyddsstyrelsen,
bl. a. i samarbete med arbetsmarknadens parter, utarbetat nya riktlinjer
för hur tillsynsarbetet skall bedrivas. Ett väsentligt inslag i riktlinjerna
är att inspektionen kommer att prioritera tillsynen av sådana arbetsställen
där risker och belastningar bedöms som särskilt allvarliga, medan
problem av ”komfortkaraktär” får stå tillbaka. Utskottet har också inhämtat
att regeringen har för avsikt att behandla vissa frågor rörande verksamheten
vid yrkesinspektionen i den budgetproposition som skall föreläggas
riksdagen i början av nästa år.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att syftet med motion
1980/81:717 kommer att tillgodoses utan någon riksdagens åtgärd.

Information om arbetsmiljölagstiftningen m. m.

I motion 1980/81:721 (yrkande 3) begärs en förbättring av informationen
om arbetsmiljölagstiftningen. Motionärerna anser vidare att tillämpningsbestämmelserna
fortlöpande skall ses över. Som skäl härför anför motionärerna
att många arbetsgivare oriktigt uppfattat arbetsmiljölagstiftningen
som ett hinder för att anställa ungdomar. Exempelvis skulle fler ungdomar
kunna slussas in i arbetslivet om tillämpningsbestämmelsema justeras i

SoU 1981/82:15

takt med att olycksriskerna minskar på arbetsplatserna, anser motionärerna.

Utskottet vill till en början erinra om att bestämmelser om minderårigas
arbete länge har utgjort en viktig del av arbetarskyddslagstiftningen.
Grundtanken bakom bestämmelserna är att barn och ungdom inte genom
arbete skall utsättas för risker för olycksfall, överansträngning eller annan
menlig inverkan på hälsa eller kroppsutveckling. Arbetarskyddsstyrelsen
arbetar fortlöpande på att utge reviderade eller helt nya föreskrifter angående
anordnandet av arbetsmiljön, varvid även de särskilda problem
som sammanhänger med anställning av minderåriga beaktas. Som framgått
av den tidigare redogörelsen i detta betänkande gäller sedan den 1 april i år
nya bestämmelser angående anlitande av minderåriga i arbetslivet. Information
om innehållet i de nya bestämmelserna har meddelats på de olika
sätt som står arbetarskyddsstyrelsen till buds (se ovan s. 8). Det kan enligt
utskottets mening inte med fog göras gällande att informationen om vilka
bestämmelser som gäller i fråga om minderårigas anställning varit bristfällig.
Detta konstaterande står självfallet inte i motsättning till önskemålet
att tillsynsmyndigheterna fortlöpande måste sträva efter att informationen
om arbetsmiljölagstiftningen både i det aktuella avseendet och i andra
avseenden förbättras. Utskottet vill erinra om att utredningen (A 1979:01)
om information rörande arbetsmiljörisker (INRA) inom kort väntas lägga
fram sina förslag. I direktiven till utredningen, som tillsatts på initiativ av
riksdagen (SoU 1978/79:14), framhålls bl. a. att frågan om hur informationen
om arbetsmiljöriskerna skall spridas är komplicerad, men att en utgångspunkt
bör vara att all tillgänglig forskningsinformation skall spridas
fortlöpande till dem som berörs därav. Enligt vad utskottet inhämtat har
utredningen bl. a. ägnat stor uppmärksamhet åt frågan hur information om
arbetsmiljörisker lämpligen bör spridas i skolorna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1980/81:721 i
här aktuell del (yrkande 3).

Information för forskningsändamål

De fackliga organisationerna och yrkesinspektionen bör ges lagstadgad
rätt att erhålla den information från företagen som behövs för forskningsändamål.
Informationen bör tillställas forskare på begäran. Dessa önskemål
framförs i motion 1980/81:1475 (yrkande 13). Motionärerna anför som
motivering till yrkandet att det hänt att arbetsgivare dolt obehagliga fakta
och forskningsresultat rörande den egna arbetsmiljön. De anför också att
de fackliga organisationerna inte har rätt att anlita egna utredare.

I detta sammanhang bör nämnas att frågan om möjligheterna för forskare
att få tillträde till företag och tillgång till information från företag behandlats
vid 1981 års LO-kongress. Bl. a. har LO:s forskningspolitiska
utredning krävt en översyn av bestämmelserna i sekretesslagen i syfte att
underlätta bedrivandet av arbetsmiljöforskning.

SoU 1981/82:15

Enligt utskottets mening är det angeläget med en effektiv och målinriktad
forskningsverksamhet på arbetsmiljöområdet. Arbetsmiljöforskning
bedrivs på åtskilliga håll, dels som grundforskning, vilken till övervägande
del finansieras via forskningsråden, dels som tillämpad forskning. Genom
tillkomsten av arbetarskyddsfonden har förutsättningarna för sådan forskning
avsevärt förbättrats. Fonden bekostar inte bara en stor del av själva
forskningsverksamheten utan även utbildning och information (bl. a. tidskriften
Arbetsmiljö). En förutsättning för att forskningen skall kunna
fungera effektivt är givetvis att information om arbetsmiljöförhållandena
på arbetsplatserna är tillgänglig för forskarna. Önskemålet om att informationen
skall vara tillgänglig för forskning måste dock alltid vägas mot den
enskildes intresse av skydd för den personliga integriteten och mot företagets
intresse att av konkurrensskäl bevara företagshemligheter. Som motionärerna
påpekar har frågan lösts på frivillig väg i vad avser de kooperativa
företagen. Huruvida en generell lagstiftning av den innebörd som föreslås
i motionen bör införas är emellertid ett spörsmål som kräver ingående
överväganden.

Som utskottet redovisat i den föregående framställningen väntas utredningen
(1979:01) om information rörande arbetsmiljörisker inom kort avlämna
sitt betänkande. Utredningens huvuduppgift är att lägga fram förslag
om hur en väl fungerande och kvalificerad bevakning samt en god informationsspridning
rörande arbetsmiljörisker skall genomföras. Regeringen har
i december 1979 till utredningen överlämnat en skrivelse från LO/TCO till
regeringen, vari begärs en ändring av sekretesslagstiftningen som skall
möjliggöra för de centrala fackliga organen att få ta del av uppgifter hos
företagen rörande arbetsmiljön.

Enligt utskottets mening bör resultatet av utredningens överväganden
och den fortsatta beredningen av utredningens förslag avvaktas innan
något ställningstagande görs från riksdagens sida i denna fråga. Yrkande 13
i motion 1980/81:1475 bör med hänsyn härtill inte föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.

Gränsvärden

Minst en tiofaldig säkerhetsmarginal skall, enligt ett förslag i motion
1475 (yrkande 3), tillämpas vid fastställande av hygieniska gränsvärden.
Vid gränsvärdebestämningen skall man utgå från den lägsta kända nivå
som misstänks ge skadlig påverkan. Den fullständiga dokumentationen
bakom vaije gränsvärde skall offentliggöras, anser motionärerna.

I motionen anförs bl. a. att den största bristen vid gränsvärdesättningen
är att flera av gränsvärdena är satta så att skadliga effekter kan förutses
inträffa. Gränsvärdelistan fastställs enligt motionärerna av arbetarskyddsstyrelsen
efter diskussioner med bl. a. Svenska arbetsgivareföreningen.
Detta förhållande föranleder motionärerna att kräva kvalificerad majoritet
för arbetstagarrepresentanterna i arbetarskyddsverkets styrelse (se nedan
s. 27).

SoU 1981/82:15

Riksdagen avslog, som framgått av den tidigare redogörelsen (s. 12),
våren 1979 ett liknande yrkande. De synpunkter utskottet då framförde
äger fortfarande giltighet. Härutöver vill utskottet understryka att en ny
och jämfört med den tidigare listan betydligt utvidgad gränsvärdelista
under året har fastställts av arbetarskyddsstyrelsen. Ett betydande antal
gränsvärden har sänkts i den nya listan. I fråga om dokumentationen
bakom de hygieniska gränsvärdena kan nämnas, att arbetarskyddsstyrelsen
i sin vetenskapliga skriftserie Arbete och hälsa utgivit två skrifter av
intresse i sammanhanget, nämligen Underlag för hygieniska gränsvärden
(1981:19) samt Principer och rekommendationer för provtagning och analys
av ämnen upptagna på listan över hygieniska gränsvärden (1981:20). I
den första av dessa skrifter har den s. k. kriteriegruppen för hygieniska
gränsvärden vid arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning avgivit
utlåtanden om det vetenskapliga underlaget till den vid tillsynsavdelningen
verksamma föreskriftsgruppen. Vidare kan det antas att det inom
kort väntade betänkandet från utredningen (1979:01) om information rörande
arbetsmiljörisker (INRA) kommer att tillföra diskussionen om behovet
av och möjligheterna till spridning av den dokumentation som ligger
bakom gränsvärdena nytt material. Mot bakgrund av det anförda finnér
utskottet det inte påkallat med någon åtgärd från riksdagens sida med
anledning av motion 1980/81:1475 i här aktuell del (yrkande 3).

I samma motion föreslås att juridiskt bindande gränsvärden skall införas
för buller och sättas till högst 75 decibel (A). Det föreslås vidare att
föreskrifter utarbetas för belysning och för icke-joniserande strålning.
Motionärerna framhåller bl. a. att buller i allmänhet är rätt lätt men kostsamt
att bekämpa.

Utskottet vill, såvitt gäller regler om buller, till en böljan erinra om att
arbetarskyddsstyrelsen i anvisningar nr 110 (1976) ställt upp generella krav
på åtgärder till förebyggande av ohälsa genom buller. Frågan huruvida
gränsvärden för buller bör tas in i juridiskt bindande föreskrift bör, som
utskottet tidigare (SoU 1978/79:5) uttalat, avgöras av arbetarskyddsstyrelsen
på grundval av föreliggande forskningsunderlag och med hänsynstagande
till gällande riktlinjer för arbetet med gränsvärden. Enligt vad utskottet
inhämtat kommer ett inom arbetarskyddsstyrelsen utarbetat förslag
till kungörelse om buller att behandlas av verkets styrelse i början av
år 1982. Förslaget innebär bl. a. att den högsta tillåtna bullernivån på en
arbetsplats sätts lägre än vad som gäller enligt nuvarande anvisningar.

Vad därefter angår frågan om föreskrifter för belysning vill utskottet
erinra om att anvisningar för inomhusbelysning intagits i en riktlista,
utarbetad av Ljuskultur med medel från arbetarskyddsstyrelsen. Utskottet
har inhämtat att arbetarskyddsstyrelsen ämnar påbörja arbete med föreskrifter
såvitt avser belysning.

Vad slutligen angår bestämmelser om icke-joniserande strålning hänvisar
utskottet till den i det föregående (s. 17) lämnade redogörelsen för

SoU 1981/82:15

antagna eller planerade anvisningar och föreskrifter i fråga om bildskärmsterminaler,
laserstrålning, UV-strålning, mikrovågsugnar och radiofrekvent
strålning.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 1980/81:1475 även i här
aktuell del (yrkande 5).

Kemiska hälsorisker

De kemiska hälsoriskerna i arbetsmiljön har ägnats stor uppmärksamhet
under de senaste åren. I motion 1980/81:1877 av Göran Karlsson m.fl. (s)
(yrkande 1) efterlyses mer preciserade riktlinjer för arbetet med att eliminera
denna typ av risker. Motionärerna föreslår bl. a. att arbetet med att
fastställa hygieniska och biologiska gränsvärden påskyndas, att registret
över kemiska produkter byggs ut skyndsamt samt att arbetet med att
utfärda tillämpningsföreskrifter till arbetsmiljölagen påskyndas och effektiviseras.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att användningen av effektiva,
kemiska produkter på senare år har ökat kraftigt inom industrin. Stora
ansträngningar görs för att komma till rätta med det problem som användandet
av kemikalier i industrin utgör. Nya föreskrifter rörande kemiska
arbetsmiljöfaktorer förbereds f. n. inom arbetarskyddsstyrelsen. Som
framgått av ett föregående avsnitt i detta betänkande träder en ny gränsvärdelista,
omfattande bl. a. kemiska ämnen, i kraft den 1 januari 1982. En
nyhet är att listan även innehåller ett par s. k. biologiska gränsvärden. Av
betydelse i sammanhanget är också att ett förslag till ny produktkontrollorganisation
nyligen framlagts av en utredning. Produktregistret är under
kraftig utbyggnad och produktkontrollnämnden kommer inom kort att
redovisa ett närmare program för de kommande stegen i registrets uppbyggnad.
Nämnden har bl. a. i uppdrag att utreda på vilket sätt andra
myndigheter skall få tillgång till behövlig information från registret. Utskottet
vill, såvitt avser möjligheterna att få tillgång till detta register,
erinra om att utskottet i betänkande SoU 1979/80: 36 understrukit nödvändigheten
av effektiva insatser mot de kemiska hälsoriskerna. Utskottet
förutsatte därvid att ett praktiskt användbart produktregister snabbt skulle
tas fram samt att skyddsombuden skulle få tillgång till relevanta uppgifter
enligt tidigare beslut av riksdagen. Liknande uttalanden har i andra sammanhang
gjorts av jordbruksutskottet. Detta utskott har i dagarna avstyrkt
motionsyrkanden rörande en snabbare uppbyggnad av produktregistret.
Utskottet har hänvisat bl. a. till det pågående arbetet inom produktkontrollnämnden
(JoU 1981/82:10).

Socialutskottet vill understryka vikten av att tillsyns- och föreskriftsarbeten
när det gäller kemiska arbetsmiljörisker bedrivs skyndsamt och
effektivt. Det är vidare av betydelse att den pågående uppbyggnaden av
produktregistret resulterar i att detta register blir ett användbart medel i
ansträngningarna att bekämpa arbetsmiljöriskema. Utskottet utgår från att

SoU 1981/82:15

regeringen vid sina kommande överväganden med anledning av produktkontrollnämndens
inom kort väntade förslag beaktar vad riksdagen tidigare
i skilda sammanhang uttalat om önskvärdheten av att skyddsombuden
erhåller tillgång till från arbetsmiljösynpunkt relevanta uppgifter ur registret.
Med hänsyn härtill anser sig utskottet kunna avstå från att ta något
initiativ i denna del.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 1980/81:1877 såvitt nu
är i fråga (yrkande 1).

Lokal skyddsverksamhet

I motion 1980/81: 1475 (yrkande 1) föreslås att den lokala fackföreningen
får vetorätt angående löneformen vid arbeten som är förenade med olycksfallsrisk
och att bestämmelser härom införs i arbetsmiljölagen. Motionärerna
gör gällande att det, trots det stora antalet olycksfall på arbetsplatserna,
inte förekommer någon större aktivitet för att bekämpa olycksorsakerna.
De anför att det finns ett klart visat samband mellan ackordsarbete och
allvarliga olyckor. Som ett exempel på detta samband framhåller de att
antalet olycksfall minskade i både gruvorna och skogen när tidlön infördes.
De menar, att det är ett självklart krav att fackföreningen skall ha rätt att
förbjuda prestationsersättning i arbete som är förenat med olycksfallsrisker.

Utskottet vill erinra om att riksdagen under de senaste åren efter förslag
av socialutskottet flera gånger avslagit motionsyrkanden från vänsterpartiet
kommunisterna med liknande innehåll (se SoU 1977/78:1 och SoU 1978/
79: 33). Socialutskottet har hänvisat till de grundläggande principerna för
skyddsarbetet, enligt vilka arbetsgivare och arbetstagare i samförstånd bör
söka åstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö. Utskottet har i anslutning
därtill konstaterat att den metod vänsterpartiet kommunisterna hänvisat
till har stått i klar motsats till den för arbetsmiljölagstiftningen grundläggande
principen om samverkan. Utskottet har också erinrat om att
skyddsombud och arbetstagare i vissa i arbetsmiljölagen angivna fall kan
avbryta farligt arbete.

Enligt utskottets mening har det inte framkommit någon omständighet
som bör föranleda riksdagen att ändra sitt ställningstagande i den här
aktuella frågan. Motion 1980/81:1475 avstyrks därför i motsvarande del
(yrkande 1).

Vänsterpartiet kommunisterna framställer i samma motion ett annat
yrkande (yrkande 7), som har samma innehåll som yrkanden som tidigare
har avslagits av riksdagen. Innebörden av yrkandet är att den lokala
fackföreningen skall ges rätt att besluta när ett arbete får återupptas efter
det att ett skyddsombud stoppat arbetet på grund av fara.

Socialutskottet har i sina av riksdagen godkända betänkanden (SoU
1973:25, 1977/78: 1 och 1978/79:33) hänvisat till dels den principiella inställningen
att parterna på jämställd grund skall samarbeta i arbetarskydds -

SoU 1981/82:15

frågor, dels till den omständigheten att det ytterst ankommer på tillsynsmyndigheterna
att avgöra vilka krav som från skyddssynpunkt bör ställas
på arbetsmiljön.

Inte heller i denna fråga finnér utskottet att riksdagen bör ändra sin
inställning från tidigare riksmöten. Motion 1980/81:1475 bör följaktligen
avslås av riksdagen även i denna del (yrkande 7).

Omplacering eller ledighet för graviditet

Enligt arbetsmiljölagen är det i vissa fall möjligt att förbjuda arbetsgivare
att till visst arbete anlita personer, som på grund av sjuklighet eller svaghet
är särskilt mottagliga för risker. Lagen innehåller dock inga bestämmelser
som särskilt tar sikte på de gravida kvinnornas situation.

I motion 1475 (yrkande 4) föreslås att kvinnor som planerar graviditet
eller som är gravida får lagstadgad rätt till omplacering eller till ledighet
med bibehållen lön om det skulle finnas risk för fosterskador. Enligt
motionärernas uppfattning får ingen diskriminering av kvinnor i fertil ålder
ske exempelvis genom att de generellt förbjuds att arbeta i typiska riskmiljöer.
Det är i stället processerna som måste ”kapslas in” eller förbjudas.
Innan dessa krav tillgodosetts är det dock, anför motionärerna, ett oavvisligt
krav att kvinnor som planerar graviditet eller blivit gravida kan omplaceras
utan löneförlust.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet framhålla följande.
Regeringen har i juni 1981 på initiativ av riksdagen (SfU 1980/81:5) uppdragit
åt kommittén (S 1980:08) för översyn av föräldraförsäkringen m. m. att
utreda frågan huruvida ekonomisk kompensation bör ges åt kvinnor, som
av förebyggande skäl avstått från förvärvsarbete under graviditet. Utredningen
skall bl. a. klarlägga i vilka fall det av medicinska skäl är motiverat
med uppehåll i förvärvsarbetet, i vilken utsträckning och på vad sätt
inkomstbortfall skall täckas och om arbetsgivarens skyldighet att omplacera
kvinnan till annat arbete skall utvidgas. Vidare har socialutskottet i
dagarna i betänkandet SoU 1981/82:14 om skydd för ofödda, m. m. förordat
att sådana ändringar i arbetsmiljölagen bör övervägas som syftar till att
ge klart uttryck för behovet av skydd för ofödda. I betänkandet förordar
utskottet också att en kartläggning kommer till stånd beträffande fall där en
kvinna på grund av olika orsaker befinner sig i en sådan situation att hon
kan tänkas förbise eller inte inse riskerna för det väntade barnet av att hon
handlar eller underlåter att handla på visst sätt.

Med hänvisning till den lämnade redovisningen avstyrker utskottet motion
1980/81:1475 i här aktuell del (yrkande 4).

Facklig representation i arbetarskyddsstyrelsen m.m.

I motion 1980/81:1475 (yrkande 6) föreslås att de fackliga representanterna
får kvalificerad majoritet såväl i arbetarskyddsstyrelsens verksstyrelse
som i yrkesinspektionsnämnderna. Motionärerna uttalar att arbets -

SoU 1981/82:15

miljölagen är grundad på klassam verkan, vilket medför att exempelvis
yrkesinspektionen i sitt arbete strävar efter samförståndslösningar. Enligt
den uppfattning som kommer till uttryck i motionen bör yrkesinspektionen
i stället vara ett partsorgan för de anställda med majoritet för de fackliga
representanterna såväl i arbetarskyddsstyrelsens verksstyrelse som i yrkesinspektionsnämndema.
Yrkesinspektionen kan aldrig överta fackets
kamp för en riskfri arbetsmiljö eller bestämmanderätten över arbetsmiljön,
avslutar motionärerna.

Även frågan om arbetstagarrepresentationen i arbetarskyddsstyrelsen
och i yrkesinspektionsnämnderna har som framgått av den tidigare framställningen
(se ovan s. 3) diskuterats av riksdagen, bl. a. i samband med
tillkomsten av arbetsmiljölagen. Riksdagen har avvisat tanken på att denna
representation borde förstärkas. Socialutskottet har bl. a. framhållit vikten
av att myndigheternas avgöranden omfattas med förtroende av alla dem
som berörs.

Utskottet vill återigen understryka vikten av att de statliga tillsynsmyndigheterna
på området inte konstrueras som partsorgan. Om så blev fallet
skulle enligt utskottets mening förutsättningarna för tillsynsverksamheten
allvarligt försämras. Därigenom skulle i sista hand såväl det allmännas som
arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen skadas. Motion 1980/81:1475
avstyrks därför i denna del (yrkande 6).

Utbildning av skyddsombud

I motion 1980/81:1475 (yrkande 11) föreslås att högskoleanknuten utbildning
organiseras för skyddsombud, vilka bör erbjudas full lön under
utbildningstiden. Motionärerna anför att grundutbildningen av skyddsombud
främst har skett genom fackföreningarna, men att det är sämre ställt
med vidareutbildningen. De anser, att en högskoleanknuten vidareutbildning
borde kunna bedrivas som hel-, halv- eller kvartsfartsstudier resp.
som enstaka kurser samt hänvisar till att liknande kurser genomförs bl. a. i
USA och Sovjetunionen.

Som redovisats tidigare i betänkandet (s. 13) har en omfattande skyddsombudsutbildning
på grundnivå kommit till stånd i arbetarskyddsstyrelsens
och arbetarskyddsnämndens regi. Vidare pågår f. n. en vidareutbildningskurs
för kvalificerade skyddsombud. Det förekommer även utbildning
för skyddsingenjörer och annan personal för företagshälsovården.
Bl. a. frågor om en förbättrad utbildning för personal inom företagshälsovården
utreds f. n. av företagshälsovårdsutredningen (A 1976:01).

I den mån det skulle visa sig föreligga behov av ytterligare utbildning av
kvalificerade skyddsombud - ev. på högskolenivå - förutsätter utskottet
att erforderliga initiativ tas av berörda myndigheter. Något uttalande från
riksdagens sida i frågan kan utskottet inte anse vara påkallat. Motion 1980/
81:1475 avstyrks följaktligen i aktuell del (yrkande 11).

SoU 1981/82:15

Dieseldrift i slutna utrymmen

Diesel- och andra förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner bör inte få
användas i fartygslastrum, slutna lokaler och gruvor samt vid andra underjordsarbeten.
Ett förbud med denna innebörd bör föras in i arbetsmiljölagen.
Yrkande härom framförs i motion 1980/81:942 av Lars Werner m. fl.
(vpk). Motionärerna erinrar om att riksdagen vid flera tillfällen avslagit
vpk-motioner angående förbud mot förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner
i slutna rum. Motiveringen har varit att det visserligen är angeläget
att åtgärder vidtas för att eliminera de hälsorisker och olägenheter som är
förenade med användningen av dieseldrivna fordon men att det, i avvaktan
på att pågående forsknings- och försöksprojekt skall avslutas, inte är
erforderligt med åtgärder från riksdagens sida. Enligt motionärernas uppfattning
är denna inställning för defensiv. Det är i dag helt klarlagt vilka
risker dessa maskiner utgör. Det finns otaliga exempel på att människor
skadats allvarligt i samband med maskinernas användning. Det krävs
enligt motionärerna lagstiftningsåtgärder för att förändringar skall komma
till stånd.

Som motionärerna framhåller har riksdagen tidigare avslagit motsvarande
yrkanden från vänsterpartiet kommunisterna. Utskottet anser att det
inte heller med anledning av det nu aktuella motionsyrkandet finns fog för
någon riksdagens åtgärd. Till vad socialutskottet tidigare anfört i frågan (s.
18) kan läggas att 1981 års gränsvärdelista medfört viss skärpning när det
gäller tillåtligheten av koloxid i slutna utrymmen samt att medel anslagits
för fortsatta forskningsprojekt på området. Utskottet avstyrker således
motion 1980/81:942.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande arbetsmiljöpolitikens inriktning

att riksdagen avslår motion 1980/81:721 yrkande 1,

2. beträffande arbetarskyddsstyrelsens före skriftsverksamhet
att riksdagen avslår motion 1980/81: 1475 yrkande 8,

3. beträffande yrkesinspektionens prioriteringar
att riksdagen avslår motion 1980/81:717,

4. beträffande information om arbetsmiljölagstiftningen, m. m.
att riksdagen avslår motion 1980/81:721 yrkande 3,

5. beträffande information för forskningsändamål

att riksdagen avslår motion 1980/81: 1475 yrkande 13,

6. beträffande säkerhetsmarginal vid gränsvärdesättning, m. m.
att riksdagen avslår motion 1980/81: 1475 yrkande 3,

7. beträffande gränsvärden för buller, m.m.

att riksdagen avslår motion 1980/81:1475 yrkande 5,

SoU 1981/82:15

8. beträffande kemiska hälsorisker

att riksdagen avslår motion 1980/81:1877 yrkande 1,

9. beträffande vetorätt rörande löneformen

att riksdagen avslår motion 1980/81: 1475 yrkande I,

10. beträffande återupptagande av arbete

att riksdagen avslår motion 1980/81: 1475 yrkande 7,

11. beträffande omplacering eller ledighet för graviditet
att riksdagen avslår motion 1980/81: 1475 yrkande 4,

12. beträffande facklig representation i arbetarskyddsstyrelsen
m. m.

att riksdagen avslår motion 1980/81:1475 yrkande 6,

13. beträffande kvalificerad utbildning av skyddsombud
att riksdagen avslår motion 1980/81:1475 yrkande 11,

14. beträffande dieseldrift i slutna utrymmen
att riksdagen avslår motion 1980/81:942.

Stockholm den 26 november 1981

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Rune Gustavsson (c), Anna-Greta
Skantz (s), John Johnsson (s), Blenda Littmarck (m), Karin Israelsson (c),
Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m). Stig Alftin (s), Gunhild Bolander
(c), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Siri Häggmark (m).
Margot Håkansson (fp) och Sverre Palm (s).

Särskilt yttrande

beträffande yrkesinspektionens prioriteringar (s. 21) av Blenda Littmarck,
Anita Bråkenhielm och Siri Häggmark (alla m) som anfört:

Vad utskottet anfört i betänkandet (s. 21) innebär att utskottet starkt
understrukit vikten av att yrkesinspektionen undviker att ägna sina krafter
åt oväsentligheter, som inte har förankring hos arbetstagarna, såsom frågor
av formell natur eller problem av ”komfortkaraktär”, och i stället
koncentrerar sina resurser på att angripa arbetsmiljöer, där det finns stora
risker för arbetstagarna. Utskottet förutsätter att dessa synpunkter beaktas
av regeringen vid de överväganden rörande yrkesinspektionen som
skall redovisas i budgetpropositionen.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982