om vissa anslag till hälso- och sjukvård m.m. (prop. 1987/88:100 bil. 7) (Betänkande 1987/88:SoU22 Socialutskottet)

Socialutskottets betänkande

1987/88:22

om vissa anslag till hälso- och sjukvård m.m.
(prop. 1987/88:100 bil. 7)

I betänkandet behandlas regeringens i proposition 1987/88:100 bil. 7
(socialdepartementet) framlagda förslag om anslag för budgetåret 1988/89
till hälso- och sjukvård, såvitt avser punkterna E 3-5, E 8-14 och E 16-22.

Sammanfattning

I samband med regeringens förslag till medelsanvisningar för ett antal olika
ändamål på hälso- och sjukvårdens område behandlar utskottet 41 motionsyrkanden
om olika sjukvårdsfrågor, bl.a. rörande personal- och rekryteringsfrågor,
köerna inom sjukvården, nämnden för undervisningssjukhusens
utbyggande (NUU), rättspsykiatri och specialistvård.

Utskottet tillstyrker förslagen i budgetpropositionen och avstyrker samtliga
motioner.

När det gäller vissa motionsyrkanden om avveckling av NUU reserverar
sig utskottets m-, fp- och c-ledamöter. I frågan om personalrekryteringen till
vårdområdet och vissa lednings- och ansvarsfrågor reserverar sig utskottets
fp-, c- och vpk-ledamöter tili förmån för egna motionsyrkanden. Vpkledamoten
reserverar sig också till förmån för vissa motionsyrkanden om
vårdpersonalens arbetstider. Utskottets m-, c- och vpk-ledamöter reserverar
sig även till förmån för ett motionsyrkande om specialisttjänster inom mödraoch
barnhälsovården. Ytterligare sju reservationer har avlämnats (m, fp, c,
vpk), i huvudsak till förmån för egna motionsyrkanden. Det föreligger också
ett särskilt yttrande (m).

FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1987/88:100 bil. 7
E. Hälso- och sjukvård m.m.

Regeringen har under punkterna E 3-E 5 (s.71-76), E 8-E 14 (s. 77-88) och
E 16-E 22 (s.89-100) föreslagit
E 3. att riksdagen till Statens rättskemiska laboratorium för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 24 590 000 kr.,

E 4. att riksdagen till Statens rättsläkarstationer för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 26 933 000 kr.,

SoU

1987/88:22

1 Riksdagen 1987/88.12 sami. Nr22

E 5. att riksdagen tili Rättspsykiatriska stationer och kliniker för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 90 439 000 kr.,

E 8. att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 5 990 000 kr.,

E 9. att riksdagen till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 1 863 000 kr.,
E 10. att riksdagen till Statens institut för psykosocial miljömedicin för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 3 380 000 kr.,

E 11. att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
E 12. att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
22 306 000 kr.,

E 13. att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk
verksamhet för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
4 186 000 kr.,

E 14. att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning
för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 2 190 000 kr.,

E 16. att riksdagen till Epidemiberedskap m.m. för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 26 980 000 kr.,

E 17. att riksdagen till Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut för budgetåret 1988/89 anvisar ett anslag av
16 575 000 kr.,

E 18. att riksdagen till Bidrag till allmän sjukvård m.m. för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 4 552 182 000 kr.,

E 19. att riksdagen till Specialistutbildning av läkare m.m. för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 34 547 000 kr.,

E 20. att riksdagen till Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälsooch
sjukvård i krig för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av
52 965 000 kr.,

E 21. att riksdagen till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 55 035 000 kr.,

E 22. att riksdagen till Investeringsersättningar enligt läkarutbildningsavtalm.
m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 134 500000 kr.

Motionerna

1987/88:So212 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas, såvitt här är i fråga,

2. att riksdagen hos regeringen begär att överläggningar tas upp med
Kommun- och Landstingsförbunden i syfte att förstärka vårdyrkenas ställning
i enlighet med det anförda,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande insatser för att öka vårdutbildningarnas attraktivitet.

1987/88:So236 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas, såvitt här är i fråga,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att tillgodose behovet av utbildning av vårdpersonal
angående skador uppkomna på grund av misshandel av barn och kvinnor.

SoU 1987/88:22

1987/88:So277 av Gunnel Jonäng (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett anslag på 50 000 kr. till FRI i enlighet med
motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att utredning görs om möjligheter att
skapa ett rehabiliteringscenter i enlighet med motionen.

1987/88:So401 av Håkan Stjernlöf (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiskt stöd
till utbildning i hjärt-lungräddning.

1987/88:So402 av Arne Andersson i Gamleby och Lena Öhrsvik (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en riksenhet inom den psykiatriska vården.

1987/88:So413 av Margo Ingvardsson och Inga Lantz (vpk) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att införa regelbundna hälsokontroller
för män över 40 år för upptäckt av prostatacancer.

1987/88:So416 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående försöksverksamhet
med kortare arbetsdag för vårdpersonal.

1987/88:So418 av Gunnar Björk och Britta Hammarbacken (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en inventering bör göras beträffande nuvarande omfattning av
toxoplasmos,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om undersökning och behandling av gravida kvinnor med avseende
på toxoplasmos.

1987/88:So426 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas, såvitt här är i fråga,

4. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning för utfallet av den av
förra årets vårriksdag beviljade ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för
att öka kapaciteten i fråga om gråstarroperationer, operationer för nya
höftleder och hjärtkärloperationer,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en sådan lag som innebär
att patienter, som inte inom rimlig tid kan få behandling inom det egna
landstinget skall ha rätt till behandling inom ett annat landstingsområde eller
hos privat vårdgivare på det egna landstingets bekostnad.

1987/88:So430 av Margareta Palmqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
regionala hjälpcentra för flyktingbarn.

1987/88:So437 av Ingrid Hasselström Nyvall och Agne Hansson (fp, c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som innebär att thoraxkirurgi
som specialitet kan etableras inom sydöstra sjukvårdsregionen vid
regionsjukhuset i Linköping.

1987/88:So438 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Carl-Johan Wilson (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beredskapslager av bandageartiklar för bl.a. stomiopererade.

SoU 1987/88:22

1987/88:So443 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att till nytt anslag Center för tortyroffer anvisa ett reservationsanslag om
5 000 000 kr.

Motiveringen återfinns i motion Sf517.

1987/88:So461 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att nämnden för undervisningssjukhusens utbyggnad
(NUU) snarast skall avvecklas och att de medel som fördelas av
nämnden i stället fördelas enligt de principer som anges i motionen.

1987/88:So462 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om en samordning av det rättsmedicinska, rättskemiska och
kriminaltekniska undersökningsväsendet i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1987/88:So464 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen ger utredningen Förlossningsvårdens organisation på 90-talet
ytterligare direktiv att se över möjligheterna för hemförlossningar både inom
den offentliga sjukvårdens ram och utom.

1987/88:So465 av Rune Rydén och Per Stenmarck (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nämnden för
undervisningssjukhusens utbyggnad (NUU) snarast skall avvecklas och att
de medel som i dag fördelas av nämnden i stället fördelas enligt de principer
som anges i motionen.

1987/88:So467 av Gullan Lindblad och Siri Häggmark (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de invandrarkvinnor
som så önskar bör ha rätt att bli undersökta av kvinnlig gynekolog.

1987/88:So476 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen i samarbete med Landstingsförbundet
vidtar åtgärder för att minska vårdpersonalens helgtjänstgöring enligt
motionens förslag,

2. att riksdagen begär att regeringen i samarbete med Landstingsförbundet
gör en översyn av vårdpersonalens möjligheter till yrkesutveckling och
befordringsvägar och initierar projektverksamhet i syfte att utvidga nu
befintliga utvecklingsmöjligheter.

1987/88:So479 av Blenda Littmarck (m) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen kartlägger konsekvenserna av de
pågående sjukhusnedläggningarna ur beredskapssynpunkt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beredskapsdelegationens yttrande över föreslagna nedläggningar
av sjukhus.

1987/88:So480 av Stig Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om IPM:s angelägna behov av resursförstärkningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt
anförts om psykosocial miljömedicin i motionen.

SoU 1987/88:22

1987/88:So486 av Ulla Tillander och Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
omedelbara åtgärder för att minska de långa väntetiderna för rättspsykiatriska
undersökningar och om ytterligare resurser för denna verksamhet.

1987/88:So489 av Agne Hansson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fasta
paviljongen vid Västerviks sjukhus bör behållas som riksenhet.

1987/88:So492 av Gullan Lindblad och Siri Häggmark (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att specialistläkare inom
gynekologi/obstetrik och barnsjukdomar samt övrig specialistutbildad vårdpersonal,
t.ex. barnsjuksköterskor, barnmorskor och kuratorer skall ha sin
givna plats inom primärvården.

1987/88:So496 av Rosa Östh och Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att en probleminventering görs och att därefter ett
åtgärdsprogram utarbetas vad gäller vårdområdet och där särskilt sjuksköterskornas
situation beaktas.

1987/88:So500 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, fp, c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
dels om information till rökare om behovet av täta lungkontroller, dels att
statshälsan, företagshälsovården och vårdcentralerna rutinmässigt skall
informera och aktivt erbjuda rökare upphostningsprov.

1987/88:So502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Spri utvecklar och anpassar
instrument för svenska förhållanden inom kvalitetskontroll/kvalitetsbedömningar
i omvårdnadsarbete,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Spri prioriterar arbetsuppgiften
spridning av internationella och nationella forskningsresultat som gäller
kvalitetsbedömningar och kvalitetskontroll i omvårdnadsarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ledning och ansvarsfrågor inom vårdområdet,

4. att riksdagen hos regeringen begär att Spri får i uppdrag att presentera
en samlad bild av de försök med förändrad vårdorganisation som pågår runt
omkring i landet.

1987/88:So504 av Maria Leissner (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändringar i de rutiner
som diskriminerar fäder enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt för mannen att stanna kvar på BB efter förlossningen.

1987/88:So507 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Härnösands
sjukhus.

Motiveringen återfinns i motion A493.

SoU 1987/88:22

1987/88:So603 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas, såvitt här är i fråga,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kartläggning av pappors möjligheter att stanna kvar på
förlossningsavdelningarna efter förlossningen.

Motiveringen återfinns i motion A801.

Utskottet

Det rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska
undersökningsväsendets organisation

I motion 1987l88:So462 av Britta Bjelle (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en samordning av det rättsmedicinska, rättskemiska
och kriminaltekniska undersökningsväsendet i enlighet med vad som
anförs i motionen. Motionären anför att eftersom det rättsmedicinska
undersökningsväsendet i första hand är en rättsfunktion så bör det därmed
vara en statlig uppgift. Motionären anser att de tre nämnda myndigheterna
bör samordnas till en myndighet. Det är angeläget att den nya myndigheten
har en organisation som är självständig i förhållande till olika partsintressen.
Motionären finner det angeläget att den nya myndigheten blir en helt
självständig myndighet under justitiedepartementet.

Statens rättskemiska laboratorium har till uppgift att utföra undersökningar
av rättskemisk och blodgruppsserologisk art samt att bedriva annan
hithörande verksamhet med praktiskt och vetenskapligt syfte. Laboratoriet
är uppdelat på en toxikologisk-kemisk och en blodgruppsserologisk avdelning.

Statens rättsläkarstationer har till huvudsaklig uppgift att utföra rättsmedicinska
undersökningar av olika slag såsom obduktioner, undersökningar av
misshandlade eller för brott misstänkta personer samt laboratorieundersökningar.
Rättsläkarstationer finns i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund,
Göteborg och Umeå.

Statens kriminaltekniska laboratorium har som huvudsakliga arbetsuppgifter
att utföra kriminaltekniska undersökningar åt polis- och åklagarmyndigheter
samt domstolar och att bedriva självständig forskning inom sitt
verksamhetsområde.

Regeringen beslutade år 1983 att tillkalla en särskild utredare med
uppdrag att utreda det rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska
undersökningsväsendets organisation m.m. Den s.k. RRK-utredningen
avlämnade i februari 1986 sitt betänkande (Ds S 1986:3) Samordning av det
rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendet.
Utredningen föreslår att den kemiska avdelningen vid nuvarande statens
rättskemiska laboratorium samordnas med statens kriminaltekniska laboratorium.
De sex rättsläkarstationerna föreslås bli regionala rättsmedicinska
enheter inom den nya myndigheten, statens rättstekniska laboratorium.
Utredningen föreslår att rikspolisstyrelsen skall bli huvudman för laboratoriet
under regeringen och justitiedepartementet.

Av budgetpropositionen (bil. 7 s. 72 f.) framgår att RRK-utredningens
betänkande har remissbehandlats och för närvarande bereds i regeringskansliet.

SoU 1987/88:22

Utskottet konstaterar att frågan om en samordning av det rättsmedicinska,
rättskemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendet nyligen varit
föremål för en utredning och att utredningsförslaget bereds i regeringskansliet.
Utskottet anser att resultatet av detta beredningsarbete bör avvaktas och
avstyrker därför motion So462 (fp).

Bibehållande av den fasta paviljongen i Västervik

I motion 1987/88:So402 av Arne Andersson i Gamleby och Lena Öhrsvik
(bådas) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en riksenhet inom den psykiatriska vården.
Motionärerna tar upp den lilla grupp patienter som kräver alldeles speciella
vårdinsatser och som i dag finns på den fasta paviljongen på Västerviks
sjukhus. Motionärerna anför att dessa patienter blir för få för att man skall
kunna ha terapi och annan verksamhet i grupp och att patienterna riskerar
isolering om de skall vårdas regionalt. Riksdagen bör enligt motionärerna
uttala att god vård i detta fall skall ges företräde framför öppenhet och närhet
och att den riksenhet som nu finns vid Västerviks sjukhus bibehålls.

I motion 1987/88:So489 av Agne Hansson m.fl. (c, m, fp) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att den fasta paviljongen vid Västerviks sjukhus bör behållas som riksenhet.
Enligt motionärerna talar såväl vårdpolitiska som regionalpolitiska skäl för
att Västerviksenheten bör vara kvar som riksenhet.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat motioner med motsvarande
innehåll, senast i betänkandet SoU 1986/87:16 (s. 27-30). Idet nämnda
betänkandet redovisas den nuvarande vårdorganisationen för bl.a. psykiskt
störda lagöverträdare och vissa utredningsförslag om den framtida vården av
sådana patienter. Betänkandet innehåller också referat av utskottets tidigare
uttalanden.

Vid sin senaste behandling av frågan erinrade utskottet inledningsvis om
att vården av psykiskt sjuka och då även psykiskt störda lagöverträdare är en
angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen och att dessa därför beslutar i
frågor om lokalisering av vården m.m. Utskottet fastslog att det dock
ankommer på riksdag och regering att bestämma om den allmänna inriktningen
av den psykiatriska vården lika väl som för annan hälso- och sjukvård.
Utskottet hänvisade vidare till att en ny lagstiftning om den psykiatriska
tvångsvården och behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare övervägs i
regeringskansliet och att även frågor om den framtida organisationen av
vården av särskilt vårdkrävande patienter kommer att behandlas i det
sammanhanget. Utskottet utgick därför ifrån att riksdagen får tillfälle att ta
ställning till de framtida riktlinjerna för vården av de särskilt vårdkrävande
patienterna och därmed även till sådana frågor som antalet vårdnivåer och
behovet av särskilda riksenheter inkl. den fasta paviljongen i Västervik.
Utskottet uttalade också att i avvaktan härpå självfallet inga åtgärder bör
vidtas som är ägnade att föregripa riksdagens beslut. Utskottet avstyrkte
därmed de då aktuella motionerna.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker därför motionerna
So402 (s) och So 489 (c, m, fp).

SoU 1987/88:22

Långa väntetider för rättspsykiatriska undersökningar

I motion I987/88:So486 av Ulla Tillander och Rosa Östh (c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
omedelbara åtgärder för att minska de långa väntetiderna för rättspsykiatriska
undersökningar och om ytterligare resurser för denna verksamhet.

Även frågan om de långa väntetiderna för rättspsykiatriska undersökningar
har återkommande behandlats av utskottet, under förra riksmötet i två
betänkanden.

1 betänkandet SoU 1986/87:15 riktade utskottet skarp kritik mot väntetiderna
för rättspsykiatriska undersökningar. Sålunda konstaterade utskottet
att den situation som råder står i uppenbar strid med gällande lag och uttalade
att allvarliga ansträngningar måste göras för att komma till rätta med de
rådande missförhållandena. Utskottet ansåg - i likhet med justitieutskottet i
ett yttrande till socialutskottet - att de av socialstyrelsen då beslutade
åtgärderna inte var tillräckliga. Enligt utskottets mening måste också
övervägas att ställa mera resurser till förfogande för den rättspsykiatriska
undersökningsverksamheten så att den kö som finns kan arbetas av.
Utskottet erinrade vidare om det arbete som pågår inom regeringskansliet
med att reformera den psykiatriska tvångsvården (jfr föregående avsnitt).
Utskottet ansåg emellertid att förhållandena på de rättspsykiatriska klinikerna
var sådana att en lösning av problemen inte kan anstå i avvaktan på en
större och mer tidskrävande reform. Utskottet uttalade därför att regeringen
omgående måste vidta åtgärder för att avhjälpa de rådande missförhållandena.
Vad utskottet sålunda uttalat beslutade riksdagen sedermera ge regeringen
till känna (rskr. 109).

Vid behandlingen av budgetpropositionen 1986/87:100 och anslaget till de
rättspsykiatriska stationerna och klinikerna (E 5) återkom utskottet till
frågan om de långa väntetiderna. Utskottet erinrade (SoU 1986/87:16 s.
22-27) om sina uttalanden två månader tidigare men konstaterade att de av
socialministern anvisade åtgärderna från socialstyrelsens sida inte var
tillräckliga. Utskottet vidhöll sitt tidigare ställningstagande att det måste
övervägas att ställa mera resurser till förfogande för den rättspsykiatriska
undersökningsverksamheten, så att den befintliga kön kan arbetas av.
Utskottet uttalade att regeringen borde återkomma till riksdagen i denna del.
Vad utskottet anfört om resurserna för rättspsykiatriska undersökningar
beslutade riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (RD 1986/87:90,
rskr. 137). Utskottet gjorde i det nämnda betänkandet också visst uttalande i
frågan om huvudmannaskapet för det rättspsykiatriska undersökningsväsendet.

Statens förhandlingsnämnd har därefter träffat avtal med vissa landstingskommuner
om att utföra rättspsykiatriska undersökningar på häktade.
Under budgetåret 1987/88 genomförs sålunda en tidsbegränsad undersökningsverksamhet
i samarbete med Östergötlands och Västerbottens läns
landstingskommuner i syfte att minska kön av häktade. Regeringen godkände
den 24 september 1987 dessa överenskommelserom samarbete. Socialstyrelsen
har utfärdat tillägg till föreskrifterna om upptagningsområden för
statens rättspsykiatriska kliniker och stationer [SOSFS (M) 1987:20], vilka
gäller t.o.m. den 30 juni 1988.

SoU 1987/88:22

Socialstyrelsen arbetar med att ta fram allmänna råd för utformningen av
de rättspsykiatriska utlåtandena. Dessa skall sedan kompletteras med
föreskrifter.

I budgetpropositionen konstateras (s. 76) att organisationens problem att
fullgöra sina uppgifter sammanhänger med vissa strukturella brister som bör
få sin lösning i samband med att rättspsykiatrin kan samordnas med
allmänpsykiatrin. Utvecklingen under 1987 anses ha visat att det går att
effektivisera verksamheten inom den nuvarande organisationen. När det
gäller anslaget för verksamheten anges att viss uppräkning gjorts beträffande
lönemedlen.

Utskottet erinrar om de uttalanden som tidigare gjorts om behovet av
omedelbara åtgärder för att komma till rätta med missförhållandena med de
långa väntetiderna för rättspsykiatriska undersökningar. Läget inger ännu
stor oro. De åtgärder som regeringen hittills vidtagit kan inte anses
tillfredsställande. Utskottet förutsätter att stora ansträngningar nu görs för
att man skall kunna komma till rätta med problemen. I avvaktan på
regeringens aviserade förslag angående psykiatrisk tvångsvård samt rättspsykiatrins
organisation är det dock enligt utskottets mening för närvarande inte
påkallat med något ytterligare initiativ från riksdagens sida. Utskottet
avstyrker därför motion So486 (c).

Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna medelsanvisningen
under E 5. Rättspsykiatriska stationer och kliniker.

Institutet för psykosocial miljömedicin

Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) är ett fristående institut
under socialstyrelsen. Institutet har till uppgift att utveckla, värdera och
förmedla kunskap om psykosociala risksituationer, riskgrupper och riskreaktioner
i den mänskliga miljön. Verksamheten omfattar målinriktad forskning
samt utbildning, dokumentation och information med särskild inriktning på
praktisk tillämpning inom social-, hälsovårds- och arbetsmarknadsområdena
samt på problem med anknytning till dessa områden. Inom IPM finns tre
enheter, en för allmän social miljö och hälsa, en för arbetsmiljö och hälsa
samt en för vårdmiljö och hälsa.

I motion 1987l88:So480 av Stig Gustafsson m.fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IPM:s
angelägna behov av resursförstärkningar (yrkande 1). Vidare begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i övrigt anförs om psykosocial
miljömedicin i motionen (yrkande 2). Motionärerna anför att IPM är en av
de mycket få myndigheter som direkt har till uppgift att bedriva och sprida
resultaten av en mycket angelägen forskning som sker utifrån en av
statsmakterna i olika forkningspolitiska sammanhang efterlyst helhetssyn.
För att IPM fortsättningsvis skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett
effektivt sätt och för att möta en allt större efterfrågan behöver IPM enligt
motionärerna tillföras ytterligare resurser i enlighet med vad IPM redovisat i
sin senaste anslagsframställning. Medlen bör snarast ställas till institutets
förfogande.

SoU 1987/88:22

Utskottet delar den grundläggande synen i motion So480 (s) att kunskaperna
om den psykosociala miljöns inverkan på hälsa och välbefinnande behöver
utvecklas och att IPM med sin verksamhet har en viktig uppgift att fylla på
detta område. Utskottet anser det också angeläget att IPM:s verksamhet kan
bedrivas effektivt och att institutets tvärvetenskapliga och tvärsektoriella
forskning och övriga verksamhet även fortsättningsvis kan hålla en hög
kvalitet. Det kan tilläggas att flera fackliga organisationer har uttalat sitt stöd
för IPM:s verksamhet.

IPM har nyligen granskats av en grupp sakkunniga. Dessa fann vid sin
granskning att en personalförstärkning var väl motiverad. De framhöll att
IPM hade ett högt internationellt anseende och att verksamheter i form av
utredning, utbildning, information/dokumentation och rådgivningsservice
var av stor omfattning och hade hög kvalitet.

I budgetpropositionen anför socialministern (bil. 7, s. 82) att hon anser det
angeläget att IPM:s verksamhet kan bedrivas så effektivt som möjligt inom
de ramar riksdagen angav vid institutets tillkomst. Med hänsyn till de skäl
IPM anfört till stöd för att undantas från huvudförslaget har därför endast ett
begränsat huvudförslag tillämpats vid beräkningen av nästa budgetårs anslag

Utskottet utgår ifrån att regeringen ytterligare överväger de sakkunnigas
förslag. I avvaktan härpå finner utskottet det inte påkallat med någon åtgärd
från riksdagens sida med anledning av motion So480 (s), varför den
avstyrks.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen under E 10.
Statens institut för psykosocial miljömedicin.

Personal- och rekryteringsfrågor

Ett stort antal motioner tar upp frågan om den framtida rekryteringen av
personal till vårdområdet.

I motion 1987/88:So212 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs sålunda att
riksdagen hos regeringen begär att överläggningar tas upp med kommun- och
landstingsförbunden i syfte att förstärka vårdyrkenas ställning i enlighet med
det anförda (yrkande 2). Motionärerna betonar att det är viktigt med ett
långsiktigt agerande och att det inte bara är lönefrågorna utan också olika
arbetsmiljöfrågor som måste uppmärksammas. Andra viktiga åtgärder är
extrainsatser för fortbildning och utbildning av personal. Visserligen är detta
i första hand en fråga för kommuner och landsting men motionärerna anser
det naturligt att, eftersom problemen är av övergripande natur, regering och
riksdag agerar för en positiv lösning. Riksdagen bör därför uppdra åt
regeringen att i överläggningar med kommuner och landsting söka lösa
frågan om vårdyrkenas ställning.

I samma motion begärs också ett tillkännagivande till regeringen om
insatser för att öka vårdutbildningarnas attraktivitet (yrkande 3). Motionärerna
anser att ett åtgärdsprogram måste tas fram med det snaraste för att öka
attraktiviteten i utbildningar som leder fram till vård- och serviceyrken inom
äldreomsorgen. Ett sådant program måste innefatta åtgärder för att öka
utbildningskapaciteten, förstärka kvaliteten i utbildningen, öka fortbildningsinsatserna
och möjligheterna till utveckling i jobbet.

SoU 1987/88:22

I motion 1987/88:So416 av Ulla Tillander (c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående
försöksverksamhet med kortare arbetsdag för vårdpersonal. Motionären
anför att den nuvarande bristen på vårdpersonal har ett samband med
vårdarbetstyngd och samhällets låga uppskattning uttryckt i ekonomiska
termer. En åtgärd som skulle minska tyngden samtidigt som den skulle öka
det ekonomiska erkännandet vore att utan att sänka lönen förkorta
arbetstiden. Motionären efterlyser försöksverksamheter med kortare arbetstid,
förslagsvis en sänkning till sex eller sju timmars arbetsdag.

I motion 1987/88:So476 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) hemställs att
riksdagen begär att regeringen i samarbete med Landstingsförbundet vidtar
åtgärder för att minska vårdpersonalens helgtjänstgöring enligt motionens
förslag (yrkande 1). Motionärerna anför att en ökad personaltäthet är helt
nödvändig så att vårdpersonalen inte behöver arbeta mer än högst var tredje
helg eller en helg per månad. I samma motion hemställs vidare att riksdagen
begär att regeringen i samarbete med Landstingsförbundet gör en översyn av
vårdpersonalens möjligheter till yrkesutveckling och befordringsvägar och
initierar projektverksamhet i syfte att utvidga nu befintliga utvecklingsmöjligheter
(yrkande 2). Enligt motionärerna måste det skapas utvecklingsmöjligheter
och befordringsvägar för vårdpersonalen. För att sjukvården inte
skall ställas inför en akut personalkris måste vårdens arbetsförhållanden
förändras och vårdpersonalen ges reella möjligheter till utveckling i arbetet.

I motion 1987/88:So496 av Rosa Östh och Ulla Tillander (båda c) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en probleminventering görs och att
därefter ett åtgärdsprogram utarbetas vad gäller vårdområdet och där
särskilt sjuksköterskornas situation beaktas. Motionärerna framhåller betydelsen
av högre lön, arbetsmiljö, tekniska hjälpmedel och arbetstider.
Motionärerna anser att man måste se med stort allvar på utvecklingen inom
området och inte minst vad gäller sjuksköterskorna.

I motion 1987/88:So502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som anförs i motionen om ledning och
ansvarsfrågor inom vårdområdet (yrkande 3). Motionärerna tar upp den
svåra personalsituationen i vården och betonar att vi i framtiden kommer att
behöva många fler människor som ägnar sig åt vård och omvårdnad.
Uppgiften att behålla och rekrytera personal för att klara dagens och
framtidens vård- och omvårdnadsbehov är gigantisk. Motionärerna framhåller
att man måste söka och finna nya vägar. I motionen betonas också
sambandet mellan vårdutveckling och personalpolitik. När det gäller ansvarsfördelning
och ledarskap anförs att patienterna i framtidens sjukvård
måste få ökade möjligheter att påverka sin egen vård. För att vårdpersonalen
skall våga mera måste den tillerkännas både självständighet och eget ansvar.
Det anförs att det administrativa ledningsansvaret mycket väl bör kunna
bäras av andra än läkare som har tillräcklig och nödvändig utbildning. Nya
karriärvägar påverkar positivt rekryteringen av välutbildad sjukvårdspersonal.
I motionen anförs också att det är nödvändigt att komma till rätta med de
brister som finns i organisationen av arbetet. Det hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att Spri får i uppdrag att presentera en samlad bild av de
försök med förändrad vårdorganisation som pågår runt om i landet (yrkande

4).

SoU 1987/88:22

Frågan om rekrytering av personal till vårdområdet har uppmärksammats på
många håll och av många myndigheter under senare tid.

Socialstyrelsen har i sin treårsbudget särskilt prioriterat sex områden för
det kommande arbetet. Ett av dessa är personalförsörjning inom hälso- och
sjukvård och socialtjänst. Socialstyrelsen avser att analysera orsakerna till
personalomsättning och personalavgång inom vissa verksamheter, kartlägga
personalfrågorna och föreslå åtgärder med utgångspunkt från krav på
kvalitet och kompetens.

Socialstyrelsen fick förra året ett uppdrag från regeringen att analysera och
ge förslag till åtgärder hur man skall kunna rekrytera och behålla kompetent
personal inom hemtjänsten. Man har haft stöd av en särskild referensgrupp i
vilken också ingått företrädare för arbetsmarknadens parter och representanter
från utbildningsområdet. Uppdraget har helt nyligen redovisats till
regeringen.

Landstingsförbundet inledde våren 1987 ett stort projekt när det gäller
personalförsörjningsfrågorna. Projektet går ut på att stimulera och komplettera
landstingen i deras arbete med personalrekryteringen. Man betonar
vikten av att rekrytera unga människor men också äldre ävensom olika
åtgärder för att behålla den personal som man redan har. Olika studier görs
när det gäller arbetsorganisation, verksamhetsinriktning, personalpolitik,
utbildningspolitik, marknadsföring och information. Inom projektet har
man också gjort sammanställningar av olika undersökningar om personalens
syn på vårdarbetet. Under de senaste tre åren har särskilda satsningar gjorts
för att få fler sökande till vårdutbildningarna. En viss ljusning har setts under
det senaste året med fler sökande till gymnasieskolans vårdlinjer och även
något fler sökande till högskoleutbildningen. Så gott som alla landsting har
nu kommit i gång med egna verksamheter för att rekrytera och behålla
vårdpersonalen. Förbundets projekt fortsätter under hela detta år med
inriktning på avrapportering till 1989 års landstingskongress.

Landstingsförbundet har tagit fram en rapport om sjuksköterskesituationen
inom några specialområden (intensivvård, barnsjukvård, diagnostisk
radiologi och onkologi). I rapporten redovisas tänkbara orsaker till bristen
på sjuksköterskor inom de nämnda områdena.

Frågor kring arbetstiden och dess förläggning är aktuella i flertalet
landsting. Landstingsförbundet anordnade därför under hösten 1987 en
konferens på temat Arbetstidskonferens - tema med aktualitet. Dokumentation
från konferensen har sammanställts i en särskild rapport (Tnr 927).
Förbundet har också sammanställt rapporten Vad gör landstingen i personalförsörjningsfrågor?
som bygger på en enkät till alla sjukvårdshuvudmän
(Lf-tryck 926).

Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut,
Spri, har bl.a. inom ramen för ett stort projekt om vårdens inre organisation
också arbetat med personalrekryteringsfrågorna. Man har genomfört ett
arbete med modellsimuleringar av generell arbetstidsförkortning. Rapporter
som tagits fram inom ramen för projektet är Men först 7-timmarsdag (Spri
rapport 220) och Variera arbetstiderna (Spri rapport 227). I den förstnämnda
rapporten beskrivs hur det nuvarande arbetstidssystemet inom sjukvården
normalt är uppbyggt och vilken effekt olika arbetstidsförkortningar får på

SoU 1987/88:22

bemanningen. Olika lösningar för att kompensera arbetstidsbortfallet diskuteras
och motsvarande kostnader beräknas. Dessa beräkningar tillämpas
sedan på två typfall, sjutimmarsdagen och sextimmarsdagen. I rapporten om
varierade arbetstider har arbetstidsfrågorna studerats ur både bemanningsoch
rekryteringsperspektiv.

Spri har vidare utvärderat vissa försöksverksamheter med flexibel arbetstid,
bl.a. på Tumba sjukhus. En rapport om detta beräknas bli klar under
våren 1988. En förenklad beskrivning av erfarenheterna från försök med
flexibel arbetstid har också tagits fram. Eftersom intresset för flexibel
arbetstid varit stort avser Spri att ägna en stor del av aktiviteterna inom
projektet åt marknadsföring. Spri avser också att initiera och stödja
avdelningar inom akutsjukvården som vill starta försök med flexibel
arbetstid.

Regeringen beslutade i maj 1987 att tillsätta en särskild arbetstidskommitté
för att analysera konsekvenserna av olika arbetstidsreformer och förändrade
arbetstidsmönster. Kommittén skall presentera ett samlat underlag som
belyser effekterna för män, kvinnor och familjer av olika slag av arbetstidsförkortningar.
Detta bör enligt direktiven (dir. 1987:23) omfatta kortare
arbetstid per dag eller vecka, längre semester, utökad föräldraförsäkring,
alternativa arbetstidsförkortningar och rörlig pensionsålder.

Frågan om rekrytering av personal till vårdområdet är även i övrigt
föremål för uppmärksamhet i regeringskansliet. Dessa frågor har bl.a.
aktualitet i arbetet med den kommande äldreomsorgspropositiönen. Statsministern
har nyligen inbjudit Landstingsförbundets styrelse till en omfattande
genomgång av vårdsituationen i hela landet. Landstingsförbundet skall
därvid få tillfälle att samlat redovisa de problem och möjligheter som finns i
de olika landstingen. Avsikten är att man skall få en genomgång av
vårdsituationen i hela landet.

Utskottet har också tidigare behandlat olika personalrekryteringsfrågor.
När det gäller läkarförsörjningen har utskottet flera gånger tvingats konstatera
att det - trots att olika åtgärder vidtagits under årens lopp för att få till
stånd en jämnare fördelning av vårdresurserna, särskilt i fråga om läkartillgången
- fortfarande är svårt att rekrytera läkare till bristområden och att det
därför fortfarande råder en både verksamhetsmässig och geografisk snedfördelning
av resurserna. I betänkandet SoU 1986/87:37 erinrade utskottet om
att ett omfattande erfarenhetsmaterial tagits fram av olika utredningar m.m.
och uttalade att läkarförsörjningsfrågan nu måste övervägas mera samlat och
i ett sammanhang så att det blir möjligt att få en helhetsbild av situationen.
Enligt utskottets mening borde därför regeringen göra en samlad översyn av
problematiken kring läkarförsörjningsfrågan och förutsättningslöst överväga
olika tänkbara åtgärder. Det omfattande kunskapsmaterial som föreligger
ansågs kunna bilda utgångspunkt för dessa överväganden. Regeringen borde
därefter så snart det kan ske återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder. Vad utskottet uttalat beslutade riksdagen sedermera ge regeringen
till känna (RD 1986/87:135-136, rskr. 340).

I det nämnda betänkandet togs också upp frågan om situationen för annan
vårdpersonal, särskilt i fråga om sjuksköterskor inom psykiatri och diagnostisk
radiologi ävensom personal inom social omsorg. Utskottet uttalade att

SoU 1987/88:22

vad utskottet anfört om angelägenheten av att komma tili rätta med bristen
på läkare inom olika verksamhetsområden och på olika orter givetvis gäller
även andra personalkategorier. Utskottet hänvisade till en särskild arbetsgrupp
inom hälso- och sjukvårdsberedningen som behandlar situationen
inom radiologin och till att socialstyrelsen är engagerad i ett kartläggningsarbete
på detta område. Utskottet som i och för sig delade uppfattningen i en då
aktuell motion att det är angeläget att komma till rätta med brister på de
angivna områdena ansåg dock inte att det vid den tidpunkten erfordrades
något initiativ från riksdagens sida.

Utskottet behandlade helt nyligen på nytt läkarförsörjningsfrågan. Utskottet,
som vidhöll sin tidigare uppfattning, fann det anmärkningsvärt att
regeringen ännu inte vidtagit några åtgärder med anledning av riksdagens
tidigare beslut i den frågan (SoU 1987/88:16 s. 12).

Utskottet gör nu följande bedömning.

Möjligheterna att rekrytera personal till vårdsektorn har varierat under olika
perioder. Ännu för tiotalet år sedan betraktades situationen som relativt
stabil. Detta förhållande har numera förändrats. Utskottet delar den oro som
uttrycks i de aktuella motionerna och ser mycket allvarligt på den situation
som nu uppkommit när det gäller att rekrytera och behålla kompetent
personal inom vårdområdet. Det är ett av sjukvårdens största problem inför
1990-talet hur dagens utveckling, som framför allt blivit kännbar i storstadsområdena,
med färre sökande till vårdutbildningar och ett växande antal
människor som lämnar vårdyrkena skall kunna vändas till sin motsats.

Det är enligt utskottet - och därvid delar utskottet den uppfattning som
uttrycks i motionerna - nu nödvändigt att försöka finna vägar som på nytt kan
göra vårdyrket attraktivt. Personalen är sjukvårdens viktigaste resurs.
Givetvis är vårdpersonalens löner av betydelse i sammanhanget, men av väl
så stor betydelse torde vara en förbättrad personalpolitik som kan skapa mer
utrymme för eget ansvar och engagemang i vårdarbetet. Utskottet vill bl.a.
framhålla betydelsen av ökad vidareutbildning och fortbildning. Det är
vidare många grupper inom vården som behöver bättre arbetsvillkor. Från
sjukvårdspersonal framförs ofta önskemål om att slippa arbeta varannan
helg. Enligt utskottet är det angeläget att ansträngningar görs för att sådana
önskemål skall kunna förverkligas. Utskottet vill här hänvisa till det arbete
som bedrivs inom Spri för att utveckla olika modeller för ändrade tjänstgöringstider,
flextidsarbete, individuella arbetsscheman och förkortad arbetsdag.
I anslutning till flera av motionsyrkandena finns anledning att framhålla
att de olika idéer och erfarenheter som i dag finns i landstingen måste tas till
vara i det fortsatta utvecklingsarbetet. Det är enligt utskottet också viktigt att
försöksverksamheter kommer i gång på här aktuella områden och att
resultaten härav sprids till sjukvårdshuvudmännen.

I några motioner framhålls vikten av att regeringen tar upp överläggningar
med kommun- och landstingsförbunden i syfte att förstärka vårdyrkenas
ställning. Utskottet delar bedömningen att det är viktigt att sådana överläggningar
kommer till stånd. Det behövs en analys av läget och ett ökat
samarbete mellan olika ansvariga organ. I det föregående har redovisats att
regeringen nyligen inbjudit Landstingsförbundets styrelse till överläggningar

SoU 1987/88:22

om personalförsörjningssituationen. Utskottet anser med hänvisning härtill
att något initiativ inte erfordras från riksdagens sida i denna del.

Planeringen av hälso- och sjukvården är i och för sig främst en angelägenhet
för sjukvårdshuvudmännen men självfallet har även staten här ett ansvar.
Bl.a. kan erinras om det gemensamma arbete som sker inom ramen för den
nya hälso- och sjukvårdsberedningen. Ställningstagandet till olika konkreta
förslag om åtgärder som rör sjukvårdshuvudmännens organisation är
emellertid inte en uppgift för regering och riksdag. Utskottet konstaterar i
denna del att sjukvårdshuvudmännen, Landstingsförbundet, socialstyrelsen,
Spri och andra redan har inlett ett omfattande arbete för att personal skall
kunna rekryteras till vårdområdet och för att den kompetenta personalen
skall stanna kvar i vårdyrkena. Utskottet anser därför inte att det i detta läge
finns skäl för någon åtgärd från riksdagens sida för att personalrekryteringsfrågorna
skall få den uppmärksamhet som efterlyses i motionerna.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So212 (c) yrkandena 2
och 3, So476 (vpk) yrkande 2 och So496 (c). Utskottet avstyrker även motion
So502 (fp) yrkande 3.

I några motioner, So416 (c) och So476 (vpk) yrkande 1, ställs mera
konkreta krav när det gäller arbetstidens längd och omfattningen av
vårdpersonalens helgtjänstgöring. Utskottet erinrar om vad utskottet ovan
anfört om vikten av en förbättrad personalpolitik och bättre arbetsvillkor för
vårdpersonalen. Utskottet har därvid betonat vikten av försöksverksamheter
på här aktuella områden och av att resultaten sprids till sjukvårdshuvudmännen.
Utskottet vill i sammanhanget också hänvisa till den pågående
utredningen om olika arbetstidsfrågor som görs av arbetstidskommittén.
Utskottet, som erinrar om att det ankommer på vederbörande sjukvårdshuvudman
att i samråd med arbetsmarknadens parter besluta i frågor om
arbetstidens längd och förläggning, är mot denna bakgrund inte berett att
förorda något initiativ från riksdagens sida i denna del. Motionerna So416 (c)
och So476 (vpk) yrkande 1 avstyrks sålunda.

I motion So502 (fp) begärs att Spri skall få i uppdrag att presentera en
samlad bild av de försök med förändrad vårdorganisation som pågår runt
omkring i landet. Utskottet kan här endast konstatera att Spri redan är
engagerat i ett sådant arbete och att någon åtgärd därför inte erfordras från
riksdagens sida. Det aktuella yrkandet i motionen (yrkande 4) avstyrks
därför.

Kvalitet i vården

I motion 1987/88:So502 (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att
Spri utvecklar och anpassar instrument för svenska förhållanden inom
kvalitetskontroll/kvalitetsbedömningar i omvårdnadsarbete (yrkande 1). 1
samma motion begärs också att riksdagen hos regeringen skall begära att Spri
prioriterar arbetsuppgiften spridning av internationella och nationella forskningsresultat
som gäller kvalitetsbedömningar och kvalitetskontroll i omvårdnadsarbete
(yrkande 2).

Spri har som en av sina huvuduppgifter att sprida kunskap om kvalitetsfrågorna
i vården. Spri har dessutom som ett särskilt verksamhetsområde under

SoU 1987/88:22

perioden 1987-1989 tagit upp kvalitet och effektivitet i vården. En särskild
rapport om Kvalitetssäkring - att mäta, värdera och utveckla sjukvårdens
kvalitet (Spri rapport 230) lades fram i höstas.

Regeringen tillsatte i juni 1987 en beredning för utvärdering av medicinsk
metodik. Den skall enligt sina direktiv utvärdera ny och befintlig medicinsk
metodik ur medicinska, psykosociala, etiska och ekonomiska aspekter. Den
skall också utarbeta strategier för införande eller avveckling av medicinska
metoder, sprida information om uppnådda resultat och i övrigt vara ett
kontaktorgan på området medicinsk metodik.

Utskottet konstaterar att den snabba medicinska och medicin-tekniska
kunskapsutvecklingen i kombination med begränsade ekonomiska ramar för
sjukvården med all sannolikhet kommer att innebära skärpta krav på
effektivt resursutnyttjande i framtiden. Utskottet delar bedömningen i den
aktuella motionen So502 (fp) att det är angeläget att se till att nödvändiga
kostnadsbegränsningar inte går ut över vårdkvaliteten och att det är
angeläget att produktiviteten och effektiviteten inom hälso- och sjukvården
fortlöpande följs upp. Utskottet konstaterar att Spri redan är engagerat i
detta arbete och att man som särskilt verksamhetsområde under den
innevarande treårsperioden tagit upp just området kvalitet och effektivitet i
vården. Utskottet kan vidare hänvisa till att regeringen nyligen tillsatt en
särskild beredning för utvärdering av medicinsk metodik. Utskottet anser
med hänvisning till vad sålunda anförts att det inte finns något behov av
åtgärder från riksdagens sida för att dessa frågor skall uppmärksammas av
Spri eller på annat sätt och avstyrker därför motion So502 (fp) yrkandena 1
och 2.

Köer i vården m.m.

I motion 1987/88:So426 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en redovisning för utfallet av den av förra årets vårriksdag
beviljade ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för att öka kapaciteten i
fråga om gråstarroperationer, operationer för nya höftleder och hjärtkärloperationer
(yrkande 4).

Riksdagen beslutade i juni 1987 att till bidrag för viss operationsverksamhet
inom allmän sjukvård för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag
av 70 milj. kr. Regeringen fastställde den 1 oktober 1987 vissa
indikationer och krav som måste vara uppfyllda för att ersättning skall utgå.

Socialstyrelsen behandlar för närvarande ansökningar från sjukvårdshuvudmännen
om bidrag för utförda operationer. Alla utbetalningar skall vara
klara inom kort. Styrelsen arbetar med en uppföljning vilken beräknas
föreligga senare i vår. Redovisningen härav kommer att behandlas i hälsooch
sjukvårdsberedningen.

Utskottet konstaterar att åtgärder redan vidtagits för att en sådan
redovisning av utfallet av den särskilda ersättningen till sjukvårdshuvudmännen,
som efterlyses i motionen, skall komma till stånd. Utskottet förutsätter
att denna redovisning senare presenteras för riksdagen. Något initiativ från
riksdagens sida erfordras däremot inte. Utskottet avstyrker motion So426
(m) yrkande 4.

SoU 1987/88:22

I samma motion (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en sådan lag som innebär att patienter, som inte inom rimlig tid kan få
behandling inom det egna landstinget, skall ha rätt till behandling inom ett
annat landstingsområde eller hos privat vårdgivare på det egna landstingets
bekostnad (yrkande 5).

Utskottet behandlade i betänkandet SoU 1986/87:37 ett motionsyrkande
av motsvarande innehåll. Utskottet uttalade (s. 7) att det i och för sig är
mycket angeläget att åtgärder vidtas på många håll för att råda bot på de
långa väntetider som i vissa fall råder inom vården. Utskottet var dock inte
berett att generellt göra avsteg från den grundläggande principen i hälso- och
sjukvårdslagen att det är landstinget där patienten är bosatt som skall svara
för och tillhandahålla den vård som patienten behöver. Utskottet var inte
berett att medverka till införandet av en allmän och lagfäst regel för patienter
att på det egna landstingets bekostnad få vård hos ett annat landsting eller hos
privat vårdgivare. Utskottet hänvisade i övrigt till förslagen i propositionen
om särskild ersättning till sjukvårdshuvudmännen för att öka operationskapaciteten.
Det då aktuella motionsyrkandet avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 340).

Staten och sjukvårdshuvudmännen har i anslutning till den s. k. Dagmaröverenskommelsen
för åren 1988 och 1989 träffat överenskommelse om att
sjukvårdshuvudmännen för operationsområdena gråstarr, höftleder och
kranskärl skall upprätta vårdplaneringslistor och prioritera patienterna
enligt särskilt beskrivna principer (se prop. 1987/88:63 s. 36-38). Vårdplaneringslistorna
används som underlag för utjämning av väntetider. Indikationerna
används som grund för att föra upp patienter på resp. vårdplaneringslista.
Patienterna delas in i olika prioriteringsgrupper och för varje prioriteringsgrupp
anges en från medicinsk synpunkt önskvärd längsta planeringstid.
Om väntetiden i resp. prioriteringsgrupp för de tre operationsområdena
beräknas komma att överskridas har patienten enligt överenskommelsen rätt
att begära att få operation vid någon annan klinik, vid annat sjukhus eller hos
annan sjukvårdshuvudman. Sjukvårdshuvudmannen skall därvid aktivt
pröva möjligheten att remittera till annan klinik som har kapacitet att utföra
operationen inom den önskvärda planeringstiden. Patienten kan således
remitteras till sjukhus i främmande landsting om vården kan fås snabbare där
och patienten önskar att få operationen utförd på annan ort. Landstingsförbundet
har åtagit sig att rekommendera de remitterings- och ersättningsregler
av riksavtalskaraktär som skall vara tillämpliga vid denna vård.

Utskottet erinrar om sitt tidigare uttalande. Det är i och för sig önskvärt att
en patient som inte i rimlig tid kan få vård inom det egna landstinget kan
erbjudas möjlighet till vård inom ett annat landsting eller på annat sätt.
Utskottet vill i det sammanhanget hänvisa till det avtal som nu träffats inom
ramen för den senaste Dagmaröverenskommelsen beträffande vissa typer av
operationer. Enligt utskottet är det dock inte aktuellt att generellt göra
avsteg från den grundläggande principen att det är landstinget där en patient
är bosatt som i första hand skall svara för och tillhandahålla den vård som
patienten behöver.

Med det anförda avstyrker utskottet motion So426 (m) yrkande 5.

SoU 1987/88:22

2 Riksdagen 1987/88.12 sami. Nr 22

Thoraxkirurgi

SoU 1987/88:22

I motion 1987l88:So437 av Ingrid Hasselström Nyvall och Agne Hansson (fp,
c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som innebär att
thoraxkirurgi som specialitet kan etableras inom sydöstra sjukvårdsregionen
vid regionsjukhuset i Linköping.

Fullständig thoraxkirurgisk verksamhet har hittills i huvudsak bedrivits vid
lasarettet i Lund, Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, Karolinska sjukhuset i
Stockholm och Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Utskottet har vid åtskilliga tillfällen tidigare behandlat frågan om en
utbyggnad av thoraxkirurgin, senast i betänkandet SoU 1986/87:37. I det
nämnda betänkandet redovisas också utskottets tidigare uttalanden samt
utförligt olika utredningar och socialstyrelsens och Landstingsförbundets
handläggning av frågan. Utskottet konstaterade att omfattande landvinningar
gjorts inom thoraxkirurgin under senare tid och att nya diagnostiska
metoder, nya behandlingsformer och nya kirurgiska tekniker utvecklats.
Utskottet hänvisade till en expertrapport från socialstyrelsen med bedömningar
om thoraxkirurgins kommande utvecklingsbehov och till pågående
utredningsarbete, i vilket även Landstingsförbundet var engagerat. Det
redovisades också att Landstingsförbundet i en rekommendation föreslagit
en utbyggnad av thoraxkirurgin i Umeå. Utskottet ansåg att det mot
bakgrund av tidigare gjorda uttalanden fanns skäl för riksdagen att klarlägga
sin inställning att det inte bör föreligga hinder för en utbyggnad av
thoraxkirurgin i Umeå. Utskottet underströk dock samtidigt att kraven på en
inte alltför uppsplittrad vård alltjämt måste tillgodoses.

När det gällde den fortsatta utbyggnaden av thoraxkirurgin och då till
andra orter som Linköping och Örebro hänvisade utskottet till det pågående
utredningsarbetet inom socialstyrelsen och Landstingsförbundet. Utskottet
ansåg att resultatet av detta arbete borde avvaktas innan ytterligare
ställningstaganden görs i frågan om den vidare utbyggnaden av thoraxkirurgin.
Utskottet avstyrkte då aktuella motionsyrkanden om utbyggnad av
thoraxkirurgin till bl.a. Linköping.

Expertgruppen för kranskärlssjukvårdens utbyggnad i Sverige, KRUS,
avlämnade i maj 1987 en rapport om utbyggnaden av kranskärlskirurgin.
KRUS framhåller behovet av ökade kunskaper om kranskärlssjukdomar
inom primärvården. Gruppen anser det motiverat med en kraftig förstärkning
av kranskärlssjukvården. KRUS föreslår en utbyggnad av thoraxkirurgin
vid de fyra nu opererande sjukhusen. Vidare föreslås att öppen
hjärtkirurgi skall bedrivas vid ytterligare två sjukhus - Umeå och Linköping.
KRUS avvisar en utbyggnad i Örebro. Behovet av en utbyggnad på
länssjukhusen anses begränsat. Förutom en viss utrustningsförstärkning
föreslås där en ökning av den kliniskt fysiologiska och kardiologiska
kompetensen. Detta anses huvudsakligen kunna ske genom omfördelning av
resurser och med ett visst läkartillskott.

Landstingsförbundets styrelse rekommenderade i juni 1987 landstingen
och medlemskommunerna att låta tidigare beslut om upptagningsområden
gälla i avvaktan på att regionsjukhuset i Umeå skall etablera öppen
hjärtkirurgi. Styrelsen har också rekommenderat att planeringen för en

thoraxkirurgisk klinik i Linköping fortsätter. Örebro läns landsting rekommenderas
att starta öppen hjärtkirurgi i syfte att snabbt medverka till en
avveckling av köerna till kranskärlsoperationer. Styrelsen har beslutat att
inom två tre år göra en ny bedömning av de mer långsiktiga behoven av
kranskärlsinterventioner som underlag för ett beslut om den framtida
dimensioneringen.

Regionsjukhuset i Örebro har nu kommit i gång med kranskärlsoperationer
i enlighet med Landstingsförbundets rekommendation. Man räknar med
ca 300 operationer i år. Regionsjukhuset i Umeå skall i dagarna göra sin
första kranskärlsoperation.

Utvecklingen inom thoraxkirurgin följs noga av hälso- och sjukvårdsberedningen
och har behandlats vid dess senaste två sammanträden.

Utskottet konstaterar att socialstyrelsens och Landstingsförbundets expertgrupp
KRUS har föreslagit en utbyggnad av thoraxkirurgin till bl.a.
Linköping. Landstingsförbundet har rekommenderat att planeringen för en
thoraxkirurgisk klinik i Linköping skall fortsätta. Thoraxkirurgin följs noga
av hälso- och sjukvårdsberedningen. Utskottet anser med hänvisning härtill
att någon åtgärd inte erfordras från riksdagens sida för att tillgodose
önskemålen i den aktuella motionen. Motion So437 (fp, c) avstyrks sålunda.

Specialisttjänster inom mödra- och barnhälsovården

I motion 1987/88:So492 av Gullan Lindblad oell Siri Häggmark (båda m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
specialistläkare inom gynekologi/obstetrik och barnsjukdomar samt övrig
specialistutbildad vårdpersonal, t.ex. barnsjuksköterskor, barnmorskor och
kuratorer skall ha sin givna plats inom primärvården.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat motionsyrkanden av
motsvarande innehåll, senast i betänkandet SoU 1986/87:27 (s. 4-5). I det
nämnda betänkandet redovisas bakgrunden till den nuvarande organisationen
av mödra- och barnhälsovården och de år 1981 av socialstyrelsen
utfärdade allmänna råden (1981:4) om hälsovård för mödrar och barn inom
primärvården. Där redovisas också vissa uttalanden i proposition 1984/
85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården.

I betänkandet SoU 1986/87:27 hänvisade utskottet till sina tidigare
uttalanden om att det bör finnas specialistläkare inom primärvården.
Utskottet erinrade också om att utskottet framhållit att de kvinnor som så
önskar bör ha möjlighet att få konsultera en gynekolog utan att först behöva
gå till en allmänläkare och att detsamma bör gälla föräldrar som vill vända sig
direkt till en barnläkare. Utskottet erinrade också om tidigare uttalanden att
det givetvis - anpassat efter lokala förhållanden - även bör finnas tillgång till
annan specialistutbildad personal än läkare, t.ex. psykologer, barnmorskor,
barnsköterskor och kuratorer. Utskottet uttalade därutöver att tillgången på
specialistkompetens bl.a. inom mödra- och barnhälsovården inte får försämras
genom en integrering i primärvården. Vad utskottet sålunda anfört
föreslogs riksdagen ge regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet
(rskr. 257).

Socialstyrelsen har nyligen i styrelsens s.k. PM-serie gett ut en skrift om

SoU 1987/88:22

barnen i primärvården (PM 176/87). Skriften avser att utgöra en uppföljning Soll 1987/88:22
av socialstyrelsens allmänna råd från 1981 om hälsovård för mödrar och barn
i primärvården och HS 90-utredningen. Socialstyrelsen avser att remissbehandla
promemorian och att därefter utarbeta nya allmänna råd om insatser
för barn inom primärvården. Socialstyrelsen har också gjort en sammanställning
av ett antal regionala konferensrapporter om utvecklingstendenser
inom mödra- och barnhälsovården (PM 165/87).

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att det är angeläget att det finns
specialistläkare inom primärvården och att kvinnor och föräldrar skall ha rätt
att utan remiss direkt kunna konsultera en gynekolog eller en barnläkare.

Utskottet erinrar också om vad utskottet tidigare uttalat om betydelsen av att
det även finns tillgång till annan specialistutbildad personal än läkare. Som
utskottet tidigare uttalat får tillgången på specialistkompetent personal bl.a.
inom mödra- och barnhälsovården inte försämras genom en integrering i
primärvården.

Mot bakgrund av riksdagens uttalande så sent som förra året samt det nu
pågående arbetet inom socialstyrelsen finns enligt utskottets mening inte
anledning till något ytterligare riksdagsinitiativ i frågan. Utskottet avstyrker
sålunda motion So492 (m).

Screeningverksamhet för tidig spårning av prostatacancer

1 motion 1987/88:So4I3 av Margo Ingvardsson och Inga Lantz (båda vpk)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att införa regelbundna
hälsokontroller för män över 40 år för upptäckt av prostatacancer.

Aven motioner av motsvarande innehåll har behandlats av utskottet
tidigare. I betänkandet SoU 1986/87:27 redovisas utskottets tidigare uttalanden.
I det nämnda betänkandet hänvisade utskottet till olika pågående
försöksverksamheter och konstaterade att vissa positiva resultat rapporterats
från begränsade försök. Utskottet ansåg dock inte att det fanns underlag för
ett beslut om en allmän screeningverksamhet. Utskottet framhöll betydelsen
av att äldre män kontrolleras beträffande prostata då de av något skäl ändå
skall undergå läkarundersökning. Betydelsen av att äldre har tillgång till en
lättillgänglig och kontinuerlig sjukvårdskontakt inom ramen för primärvården
underströks särskilt.

Utskottet erinrar om sina tidigare uttalanden och anser inte att något
framkommit som gör att utskottet nu bör ändra sin inställning i frågan.

Utskottet kan dock tillägga att behandlingsmetoder och värdet och nyttan av
hälsoundersökningar av prostata utgjorde ämnet för ett särskilt symposium
vid 1987 års medicinska riksstämma. Enligt vad utskottet erfarit kommer
screeningverksamhet för spårning av prostatacancer också att tas upp av den
nyligen tillsatta beredningen för utvärdering av medicinsk metodik. Utskottet
anser att resultatet av de pågående diskussionerna bör avvaktas och
avstyrker därför motion So413 (vpk).

Invandrarkvinnors rätt till kvinnlig gynekolog

I motion I987l88:So467 av Gullan Lindblad och Siri Häggmark (båda m)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om att de invandrarkvinnor som så

önskar bör ha rätt att bli undersökta av kvinnlig gynekolog. Motionärerna
hänvisar bl.a. till att vissa kvinnor av religiösa och kulturella skäl endast kan
tänka sig att bli undersökta av en kvinnlig gynekolog och att undersökning av
en manlig gynekolog för många kvinnor vore en katastrof, så även för deras
män och familjer.

Utskottet behandlade i betänkandet SoU 1985/86:16 en motion med
liknande innehåll som den nu aktuella. Utskottet uttalade därvid bl.a.
följande:

Utskottet känner förståelse för de synpunkter som framförs i motionen.
Utskottet vill också understryka vikten av att särskild hänsyn tas till de
svårigheter som vissa invandrarkvinnor upplever i samband med besök hos
läkare för gynekologisk undersökning. Det bör enligt utskottets mening vara
en strävan från sjukvårdshuvudmännens sida att bereda de kvinnor som så
önskar möjlighet att bli undersökta av en kvinnlig gynekolog. I många
landsting strävar man säkerligen också efter att lösa problemen på ett för
patienten medicinskt och psykologiskt tillfredsställande sätt. Det är emellertid
ett svårlöst praktiskt problem att kunna ge alla kvinnor som så vill
möjlighet till undersökning av kvinnliga gynekologer. Med det nya system

för omhändertagande av flyktingar som trätt i kraft den 1 januari 1985 är

avsikten att flyktingar skall bli mottagna och kunna bosätta sig i varje
kommun i hela landet.

Det är enligt utskottets mening i första hand en fråga för sjukvårdshuvudmännen
att avgöra i vilken utsträckning invandrarkvinnors önskemål om
kvinnliga gynekologer skall kunna tillgodoses. Utskottet vill dock framhålla
betydelsen av att sjukvårdshuvudmännen ägnar särskild uppmärksamhet åt
denna fråga.

I betänkandet SoU 1986/87:27 uttalade utskottet med anledning av en då
aktuell motion att tidigare framförda synpunkter alltjämt gjorde sig gällande.
Även den då aktuella motionen avstyrktes.

Utskottet gör nu följande bedömning.

Utskottet vill liksom tidigare betona betydelsen av att invandrarkvinnornas
önskemål om att bli undersökta av kvinnliga gynekologer tillgodoses i största
möjliga utsträckning. Utskottet, som förutsätter att sjukvårdshuvudmännen
gör vad som är möjligt för att tillgodose sådana önskemål, anser inte att
riksdagen har anledning att ta något initiativ i frågan. Utskottet avstyrker
sålunda motion So467 (m).

Resurser för rehabilitering av tortyroffer

I motion 1987/88:So443 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att till nytt anslag Center för tortyroffer anvisa ett reservationsanslag
om 5 000 000 kr. Motionärerna anför att landets sjukvårdshuvudmän i dag
saknar kunskaper och resurser när det gäller behandling och rehabilitering av
tortyroffer och att detta måste åtgärdas. Det kommunala flyktingmottagande!
innebär att flyktingar numera finns över hela landet. Kompetens och
resurser måste därför spridas. Motionärerna anser att det behövs ett
nationellt centrum för behandling av mycket svåra fall och utbildning av
vårdpersonal. Ett sådant centrum bör också kunna stödja sjukvårdshuvudmännen
i utvecklandet av vårdmetoder. Uppbyggandet av ett nationellt

SoU 1987/88:22

centrum bör kunna ske i samarbete med Röda korset och vara en
vidareutveckling av den verksamhet som i dag bedrivs i Stockholm.
Motionärerna föreslår att ett nytt anslag på 5 milj. kr. skall inrättas i
budgeten att användas till att utveckla ett nationellt centrum och till
utbildning och information om behandling av tortyroffer.

Frågan om ett nationellt behandlingscentrum för tortyroffer behandlades
av utskottet bl.a. i betänkandet SoU 1985/86:15 (s. 10-13). I betänkandet
redovisades det system för mottagande av flyktingar som gäller sedan den I
januari 1985. Av framställningen framgår bl.a. att sjukvårdshuvudmännen
får ersättning från staten för sjukvårdskostnader och kostnader för hälsoundersökningar.
Vidare utgår statsbidrag för akutsjukvård, förlossningsvård
och vård vid abort. Ersättning lämnas också för vård av flyktingar som
på grund av sjukdom eller handikapp måste beredas varaktig vård på sjukhus
eller annan vårdinstitution. Särskilda bidrag kan lämnas till landstingskommuner
för extraordinära vårdinsatser för handikappade flyktingar och
flyktingar med särskilda behov.

Landstingen har på olika sätt sörjt för mottagandet av flyktingar och för
den hälso- och sjukvård som flyktingarna behöver. I det nämnda betänkandet
SoU 1985/86:15 redovisades t.ex. arbetet i Värmlands läns landsting. Där
redovisades också verksamheterna vid särskilda behandlingscentra för
tortyroffer i Danmark, Canada och ett under 1985 öppnat centrum i
anslutning till Röda korsets sjukhus i Stockholm. I betänkandet hänvisade
utskottet till hälso- och sjukvårdslagens bestämmelser om vård på lika villkor
för alla invånare i Sverige oberoende av språk, religion och kultur. Utskottet
underströk vikten av att hälso- och sjukvården också anpassas till olika
invandrargruppers behov. Av särskild vikt ansågs det också vara att
flyktingar, som kommer till Sverige med svåra psykiska och fysiska men, kan
erbjudas en adekvat vård och hjälp för att komma över sina traumatiska
upplevelser. Utskottet framhöll dock att detta i praktiken i första hand måste
vara en uppgift för sjukvårdshuvudmännen i de landstingskommuner där
flyktingarna vistas. Därutöver framhöll utskottet särskilt betydelsen av
kontinuitet i vården, inte minst när det gäller behandling av flyktingar, och av
att vården kan erbjudas hela familjen. En utgångspunkt för insatserna borde
enligt utskottet vara att vården bedrivs i öppna former och är tillgänglig där
flyktingen vistas. Utskottet avstyrkte den då aktuella motionen.

Utskottet återkom i betänkandet SoU 1986/87:27 till frågan om vården av
krigsskadade och torterade flyktingar. Utskottet redovisade där verksamheten
för mottagningar av sjuka och handikappade flyktingar vid regionsjukhuset
i Linköping och en konferens anordnad av invandrarverket om psykologiskt/psykosocialt
arbete bland flyktingar. Utskottet uttalade bl.a. att det
alltjämt hade samma principiella inställning. Utskottet fann det angeläget att
erfarenheterna från Röda korsets verksamhet i Stockholm tas till vara men
var inte berett att förorda någon riksdagens åtgärd för ett nationellt
behandlingscentrum för tortyroffer.

När det gällde vården av krigsskadade flyktingar förutsatte utskottet att
såväl invandrarverket som regeringen noga följer utvecklingen och tar de
initiativ som erfordras. Utskottet fann inte heller i den delen skäl för något
initiativ från riksdagens sida.

SoU 1987/88:22

Ett nytt centrum för rehabilitering av tortyroffer kommer inom kort att
påbörja sin verksamhet i Malmö. Verksamheten kommer att stödjas av Röda
korset. Malmöhus läns landsting och Malmö kommun. Verksamheter av
liknande typ börjar också växa fram på andra håll i landet. En sådan
verksamhet finns t.ex. vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala.

Utskottet gör nu följande bedömning.

Utskottet vill på nytt framhålla betydelsen av att alla invandrare och inte
minst flyktingar med plågsamma erfarenheter och minnen före ankomsten
till Sverige kan erhålla en god och efter deras behov väl anpassad vård. Det
finns också anledning att betona vikten av att sjukvårdshuvudmännen har
kompetens och resurser när det gäller behandling och rehabilitering av
tortyroffer. Som framgått ovan håller flera sjukvårdshuvudmän i dag på att
bygga upp verksamheter som bättre skall kunna svara mot flyktingarnas
behov. Enligt utskottet är det angeläget att denna utbyggnad fortsätter.
Vårdresurserna måste finnas nära patienterna och det måste finnas verksamheter
av öppenvårdskaraktär.

Utskottet förutsätter att de för flyktingomhändertagandet ansvariga
myndigheterna och ytterst regeringen noga följer utvecklingen och vid behov
återkommer till riksdagen. Utskottet är alltså inte berett att nu tillstyrka att
särskilda medel anslås för ett centrum för rehabilitering av tortyroffer.
Motion So443 (c) avstyrks sålunda.

Regionala hjälpcentra för flyktingbarn

I motion 1987/88:So430 av Margareta Palmqvist (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av regionala hjälpcentra för flyktingbarn. Motionären anför att kommunernas
möjligheter att ge flyktingbarn och deras anhöriga adekvat hjälp skulle
kunna förbättras avsevärt om det fanns regionala centra med tillgång till
kvalificerad personal. Där skulle också kommunala flyktingmottagare kunna
få råd och stöd för att kunna utveckla sin verksamhet och bättre möta barns
och föräldrars behov. Regeringen bör enligt motionären vid förhandlingar
med kommuner och landsting om resursfördelning för ett bättre flyktingmottagande
också beakta behovet av kvalificerad hjälp till tortyr- och krigsskadade
barn. Inledningsvis bör enligt motionären ett hjälpcentrum för barn
inrättas i någon av storstadsregionerna.

Regeringen har i november 1987 gett socialstyrelsen i uppdrag att utreda
flyktingbarns behov av stödinsatser från socialtjänsten och hälso- och
sjukvården. Uppdraget skall redovisas till regeringen under våren 1988.

Utskottet erinrar om de uttalanden som utskottet gjort ovan när det gäller
rehabilitering av flyktingar. Som också framgått ovan pågår redan en
utveckling av sådana resurser i landstingen. Socialstyrelsen har fått ett
särskilt uppdrag av regeringen när det gäller socialtjänstens och hälso- och
sjukvårdens insatser för flyktingbarn. Utskottet anser mot denna bakgrund
att någon åtgärd från riksdagens sida inte erfordras för att tillgodose
motionen. Med hänvisning härtill avstyrks motion So430 (s).

SoU 1987/88:22

Vården av misshandlade kvinnor och barn

SoU 1987/88:22

I motion 1987l88:So236 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att tillgodose behovet av utbildning av vårdpersonal angående
skador uppkomna på grund av misshandel av barn och kvinnor (yrkande 2).
Motionärerna anför att det visserligen sedan många år finns riktlinjer för
omhändertagande av barn som misstänks ha blivit misshandlade men att det
behövs förnyad information och utbildning angående barnmisshandel.
Motionärerna pekar på att personalen som skall ta hand om misshandlade
kvinnor och barn måste vara väl insatt i de resurser som finns och kunna
informera om dessa. Det finns ett stort behov av utbildning/fortbildning av
vårdpersonal angående diagnostik och handläggning, när den ställs inför
skador uppkomna på grund av våldshandling.

Utskottet behandlade i betänkandet SoU 1986/87:27 ett motionsyrkande
av motsvarande innehåll. I det nämnda betänkandet redovisades att socialstyrelsen
haft ett särskilt uppdrag och disponerat särskilda medel för
utbildning och information av landstingens personal när det gäller vården av
misshandlade kvinnor och barn. Där redovisades också olika konferenser,
seminarier m.m. som hållits om dessa problem och olika genomförda
åtgärder, delvis med statligt stöd, för att förbättra informationen och
kunskaperna ävensom olika försöksverksamheter när det gäller vård och
behandling av familjer där det förekommit misshandel och sexuella övergrepp.
Visst informations- och utbildningsmaterial har tagits fram gemensamt
av socialstyrelsen, domstolsverket, rikspolisstyrelsen och riksåklagarämbetet.
Utskottet uttalade vidare bl.a. följande:

Utskottet vill understryka vikten av att all personal och inte minst

personalen inom hälso- och sjukvården har tillräckliga kunskaper för att
kunna stödja och hjälpa de misshandlade kvinnor och barn som de kommer i
kontakt med i vården.

Utskottet konstaterar samtidigt att ett antal projekt nu genomförts och
pågår för att förbättra vårdpersonalens möligheter att ge en god vård.
Utskottet vill i sammanhanget också erinra om de värdefulla insatser som
görs från kvinnojourernas sida för de misshandlade kvinnorna och barnen.
Det är angeläget att arbetet med dessa frågor fortsätter och inte stannar vid
enstaka insatser. Utskottet förutsätter emellertid att socialstyrelsen liksom
andra berörda myndigheter noga följer utvecklingen och tar de initiativ som
behövs.

Utskottet ansåg med hänsyn till det anförda att det inte fanns något behov av
åtgärder från riksdagens sida och avstyrkte de då aktuella motionerna.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 257).

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Utskottet vill endast tillägga att
genom den registrering av alla skadefall som kommer i kontakt med hälsooch
sjukvården, som socialstyrelsen för närvarande utreder på uppdrag av
regeringen, kommer kunskaperna om här aktuella problem att kunna
förbättras och därmed även underlaget för de fortsatta insatserna.

Med det anförda avstyrker utskottet motion So236 (fp) yrkande 2.

Utbildning i hjärt-lungräddning

SoU 1987/88:22

I motion I987/88:So401 av Håkan Stjernlöf (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiskt
stöd till utbildning i hjärt-lungräddning. Motionären hänvisar till Svenska
cardiologföreningens arbetsgrupp för hjärt-lungräddning och till att föreningen
inte har något statligt stöd för sitt arbete. Enligt motionären behövs
en central organisation för hjärt-lungräddningsutbildningen.

Räddningsverket har ansvar för s.k. självskyddsutbildning. Verket ger
bidrag till tre organisationer som arbetar med självskyddsutbildning. Röda
korset, Svenska brandförsvarsföreningen och Sveriges civilförsvarsförbund.
Dessa ingår också tillsammans med räddningsverket i en särskild rikskommitté
för självskydd.

Röda korset bedriver som ett led i sin självskyddsutbildning kurser riktade
till allmänheten i första hjälpen och i hjärt-lungräddning. De två kurserna
kommer att integreras från den 1 juli 1988 och skall då bli en enda kurs
omfattande åtta timmar. Statsbidraget från räddningsverket utgör en subvention
för verksamheten. Röda korset vänder sig i stor utsträckning till
större företag och organisationer med erbjudande om utbildning. Intresset
brukar vara stort. Man brukar ha drygt 100 000 deltagare i kurserna i första
hjälpen och i hjärt-lungräddning varje år.

Svenska cardiologföreningen har en särskild arbetsgrupp för hjärt-lungräddning.
Föreningen har ett särskilt utbildningsprogram som man försöker
sprida i landet sedan 1983. Hittills har utbildningen enligt vad föreningen
uppgett omfattat ca 200 000 personer. Utbildningsprogrammet är riktat till
allmänheten. Cardiologföreningen utbildar särskilda utbildningsinstruktörer
som i sin tur utbildar instruktörer som skall leda kurser för allmänheten.
Enligt föreningen kan flera hundra människor räddas om man når det
långsiktiga utbildningsmålet 20% av befolkningen eller 2 miljoner människor.
Ett särskilt utbildningsprojekt i Göteborg har genomförts, och där har
ca 5 000 människor genomgått Cardiologföreningens utbildningsprogram. I
utbildningen, som omfattar tre timmar, ingår information om olika förebyggande
åtgärder och man lär också ut egenhjälp vid enklare olycksfall.

Utskottet konstaterar att utbildningen i hjärt-lungräddning har sin förankring
särskilt inom den s.k. självskyddsutbildningen och att statliga bidrag
utgår för sådan verksamhet genom räddningsverkets försorg. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motion So401 (m).

Toxoplasmos hos gravida kvinnor

I motion I987l88:So418 av Gunnar Björk och Britta Hammarbacken (båda c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en inventering bör göras beträffande nuvarande
omfattning av toxoplasmos (yrkande 1). 1 motionen begärs vidare ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om undersökning
och behandling av gravida kvinnor med avseende på toxoplasmos (yrkande
2). I motionen anförs att infektionen toxoplasmos är vanlig och i stor
utsträckning drabbar kvinnor i de fertila åldrarna. Motionärerna anger att en

3 Riksdagen 1987/88.12saml. Nr22

sådan infektion hos kvinnan i vartannat fall leder till att fostret smittas med
risk för fosterdöd eller skador. Enligt motionärerna kan fosterinfektion
förhindras om moderns infektion upptäcks i tid. Det hänvisas till obligatoriska
undersökningar i Frankrike, som utförs sedan lång tid. Motionärerna
anser att Sverige inte följt utvecklingen på området. Enligt motionärerna
borde riksdagen ge socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen klarare
riktlinjer för den fortsatta utvecklingen. Ett beslut om en inventering av
nuvarande omfattning av toxoplasmos är ett första steg mot en sådan starkare
viljeyttring. Det är angeläget att klargöra när och var försöksverksamhet
skall äga rum som skall ge kunskap och erfarenhet.

Utskottet har tidigare under detta riksmöte behandlat en motion av
liknande innehåll. I ärendet förelåg remissvar från socialstyrelsen, Landstingsförbundet
och Svenska läkaresällskapet. Socialstyrelsen och Läkaresällskapet
förordade en försöksverksamhet med återkommande provtagning på
gravida kvinnor. Även Landstingsförbundet var principiellt positivt till
effektiva förebyggande och behandlande insatser mot toxoplasmos.

Utskottet konstaterade i betänkandet SoU 1987/88:7 (s. 13) att remissyttrandena
bekräftat att det finns starka skäl som talar för att man mera allmänt
försöker kontrollera gravida kvinnor med avseende på toxoplasmos och i tid
sätta in erforderlig behandling. I betänkandet hänvisades också till att det
finns planer på en försöksverksamhet med provtagning i två landsting.
Utskottet förutsatte att såväl socialstyrelsen som sjukvårdshuvudmännen har
sin uppmärksamhet riktad på frågan om åtgärder för att förebygga toxoplasmosinfektion
hos fostret. Utskottet ansåg det angeläget att en försöksverksamhet
kommer till stånd och utvärderas som grund för kommande
ställningstaganden.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker därmed motion So418

(c).

Hälsokontroll av rökare m.m.

I motion 1987l88:So500 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, fp, c) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförs i motionen dels om
information till rökare om behovet av täta lungkontroller, dels att statshälsan,
företagshälsovården och vårdcentralerna rutinmässigt skall informera
och aktivt erbjuda rökare upphostningsprov. Motionärerna betonar vikten
av att hitta lungcancer i ett mycket tidigt stadium, helst kunna förebygga den.
Information om vikten av täta hälsokontroller för rökare borde ske dels
genom socialstyrelsens försorg, dels genom exempelvis information därom
på tobaksförpackningarna.

Utskottet har ända sedan år 1971 fortlöpande behandlat frågor om
åtgärder för att minska tobaksbruket, senast i betänkandet SoU 1987/88:19,
vartill hänvisas.

Cancerkommittén behandlade i sitt betänkande (SOU 1984:67) Cancerorsaker,
förebyggande m.m. också frågan om förebyggande hälsoundersökningar
avseende cancer. Kommittén ansåg i frågan om hälsokontroller för
tidig upptäckt av lungcancer att kunskaperna om sjukdomens förlopp liksom
erfarenheterna av försöksverksamhet med hälsokontroll av högriskgrupper i

SoU 1987/88:22

andra länder ledde till slutsatsen att svenska program i stor skala för tidig
upptäckt av lungcancer inte borde föreslås. Enligt kommittén var det
tveksamt om ett hälsokontrollprogram ens i grupper med en kombination av
flera riskfaktorer skulle förbättra behandlingsmöjligheterna och minska
dödligheten. Utpekandet av en extrem högriskgrupp skulle sannolikt också
skapa stora psykologiska problem. Cancerkommittén ansåg att de väsentligaste
insatserna vid lungcancer borde avse förebyggande åtgärder, dvs. i
första hand en nedskärning av rökvanorna.

Enligt utskottet är det givetvis viktigt att även sjukvården, bl.a inom ramen
för det arbete som bedrivs av vårdcentraler och företagshälsovård, tar aktiv
del i arbetet mot tobaksbruket och försöker påverka rökare att minska sin
konsumtion. Naturligtvis bör sjukvården när anledning därtill förekommer
också ta initiativ till olika former av lungkontroller av rökande patienter.
Utskottet är emellertid, bl.a. med hänvisning till cancerkommitténs slutsatser,
inte berett att förorda generella lungkontroller eller motsvarande
undersökningar av rökare. Utskottet får också hänvisa till den nyligen
tillsatta beredningen för utvärdering av medicinsk metodik som har att pröva
frågor av denna art. Med det anförda avstyrker utskottet motion So500 (m, s,
fp, c).

Förlossningsvård

I motion 1987/88:So464 av Margitta Edgren (fp) hemställs att riksdagen begär
att regeringen ger utredningen Förlossningsvårdens organisation på 90-talet
ytterligare direktiv att se över möjligheterna för hemförlossningar både inom
den offentliga sjukvårdens ram och utom.

Utskottet behandlade i två betänkanden förra året frågan om valfrihet i
förlossningsvården. 1 betänkandet SoU 1986/87:1 redovisades dels vissa
statistiska uppgifter om bl.a. antal födda och olika vårdnivåer, perinatal
dödlighet och frekvenser av smärtlindring och kejsarsnitt. Vidare redovisades
olika försöksverksamheter och utländska erfarenheter av bl.a. alternativa
barnmorskeledda förlossningsenheter (s.k. ABC-kliniker efter engelskans
Alternative Birth Centers).

Utskottet uttalade i det nämnda betänkandet SoU 1986/87:1 att det
överordnade målet för hälso- och sjukvårdens insatser inom mödra- och
förlossningsvården enligt utskottets mening måste vara att säkerställa att
graviditet och förlossning förlöper så säkert och tryggt som möjligt för mor
och barn. Det pekades på att mödra- och förlossningsvården i Sverige i det
avseendet uppnått även internationellt sett mycket goda resultat med en väl
utbyggd förebyggande vård och låg mödra- och barndödlighet. Utskottet
erinrade om de försöksverksamheter som pågår på olika håll med utveckling
av omhändertagandet i samband med förlossning och fann detta värdefullt.
Utskottet framhöll att det är viktigt att det för de föräldrar som föredrar
andra alternativ finns tryggheten att om komplikationer uppstår snabbt
kunna få adekvat vård. Utskottet underströk att en kvinna som valt
hemförlossning men sedan blir i behov av sjukhusvård självfallet måste tas
emot akut på sjukhus om hon begär det. Det hänvisades också till
socialstyrelsens pågående arbete med att ta fram allmänna råd för förloss -

SoU 1987/88:22

ningsvården. Utskottet anförde vidare:

, , • • i ! ; I. j * ' ■ .1 .

Erfarenheterna från alternativa former är ännu inte särskilt stora. Säkerheten
för mor och barn får heller inte eftersättas. Utskottet anser därför att
resultaten av det pågående försöks- och utredningsarbetet måste avvaktas
innan några principiella förändringår av den nuvarande förlossningsvården
kan övervägas.

Utskottet återkom till frågan om förlossningsvården i betänkandet SoU
1986/87:27 och redovisade där samma inställning.

De av utskottet tidigare uttalade synpunkterna gör sig enligt utskottets
mening alltjämt gällande. Utskottet vill också hänvisa till de olika försöksverksamheter
som bedrivs när det gäller tidig hemgång efter förlossning. I
det sammanhanget finns det dock enligt utskottet anledning att betona att
tidig hemgång efter förlossning förutsätter en väl fungerande hemvård för att
bli ett attraktivt och bra alternativ till BB. Utskottetvill dessutom hänvisa till
det arbete som bedrivs inom socialstyrelsen med att ta fram nya allmänna råd
för förlossningsvården inför 1990-talet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion So464 (fp).

Två motioner tar särskilt upp fädernas medverkan i samband med förlossningar.
I motion I987/88:So504 av Maria Leissner (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om förändringar i de rutiner som diskriminerar
fäder enligt vad i motionen anförts (yrkande 1). 1 samma motion begärs också
ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförs i motionen om rätt för
mannen att stanna kvar på BB efter förlossningen (yrkande 2). Enligt
motionären måste den nyblivna pappan få rätt att stanna kvar hos sin familj
på BB.

I motion 1987/88:So603 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en kartläggning av pappors möjligheter att stanna kvar på förlossningavdelningarna
efter förlossningen (yrkande 3). Motionärerna anser det angeläget
att landstingen kan erbjuda någon förlossningsavdelning där det finns
möjlighet för pappor att stanna kvar, även övernatta, efter förlossningen.
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att genomföra en kartläggning av dessa
möjligheter. Pappans lika ansvar för barnen bör markeras redan från
början.

Även frågan om fädernas närvaro i samband med förlossningar och
möjligheter att stanna kvar på BB behandlades av utskottet i det ovan
nämnda betänkandet SoU 1986/87:27. Utskottet underströk därvid (s. 7)
betydelsen av att papporna är närvarande och medverkar i samband med
förlossningarna. Utskottet hänvisade också till socialstyrelsens utredning om
förlossningsvårdens organisation på 1990-talet och till att frågan om fädernas
medverkan vid barns födelse och deras möjligheter att stanna kvar på
sjukhuset efter förlossning enligt vad utskottet erfarit också kommer att
behandlas i detta utredningsarbete.

Utskottet erinrar om vad utskottet uttalade i denna fråga förra året och
anser inte att det finns skäl för något initiativ från riksdagens sida med
anledning av de nu aktuella motionerna. Utskottet avstyrker sålunda
motionerna So504 (fp) och So603 (fp) yrkande 3.

SoU 1987/88:22

Härnösands sjukhus

SoU 1987/88:22

I motion 1987/88:So507 av Per-Richard Molén (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Härnösands sjukhus. Motionären hänvisar till att Härnösands sjukhus är
nedläggningshotat och till den betydelse detta sjukhus har när det gäller den
fortsatta utvecklingen av skilda verksamheter av industriellt och samhälleligt
slag som finns i Härnösandsregionen. Regeringen bör enligt motionären
undersöka förutsättningarna att komplettera sjukhuset med annan specialvård
som gör det möjligt att driva sjukhuset vidare. Reglerna bör också
ändras så att det blir möjligt för företag eller privatpersoner att i privat regi
bedriva sjukvård vid Härnösands sjukhus.

I Västernorrlands läns landsting finns fyra sjukhus för sluten somatisk
sjukvård, länssjukhuset i Sundsvall samt länsdelssjukhusen i Härnösand,
Sollefteå och Örnsköldsvik. Landstinget har nyligen genomfört en strukturutredning
när det gäller slutenvårdsresurserna inom länet. Därvid har bl.a.
konstaterats att det med hänsyn till befolkningsunderlag och befolkningsutveckling
finns ett förhållandevis stort antal slutenvårdsplatser inom landstingets
sjukvårdsinrättningar. Därigenom har även diskussioner om antalet
akutsjukhus och deras lokalisering aktualiserats. Landstingsmötet beslutade
emellertid i mars 1988 att akutsjukhuset i Härnösand skall finnas kvar.

Utskottet konstaterar att frågan om hur och var sjukvårdsresurser skall
lokaliseras inom ett landsting är en fråga för resp. sjukvårdshuvudman.
Utskottet avstyrker med det anförda motion So507 (m).

Bidrag till Föreningen Rädda individen m.m.

I motion 1987l88:So277 av Gunnel Jonäng (c) hemställs att riksdagen
beslutar om ett anslag på 50 000 kr. till FRI i enlighet med motionen (yrkande
1). I samma motion yrkas vidare att riksdagen hos regeringen begär att en
utredning görs om möjligheter att skapa ett rehabiliteringscenter i enlighet
med motionen (yrkande 2).

FRI eller Föreningen Rädda individen är en sammanslutning som säger sig
arbeta för att rehabilitera offer, ofta unga människor, som värvats till olika
organisationer med personlighetsförändrande verksamhet. I sammanslutningen
ingår bl.a. anhöriga till dem som föreningen vill rehabilitera.
Motionären anser att organisationen behöver ekonomiskt stöd för sin
opinions- och rehabiliteringsverksamhet. Hon anser vidare att det behövs ett
rehabiliteringscentrum där man på ett professionellt sätt kan ta sig an de
människor som skadats génom de nämnda organisationernas verksamhet.

Den som önskar vård eller behandling för psykologiska problem till följd av
sin anslutning till religiös eller liknande organisation kan själv vända sig till
samhällets hälso- och sjukvård. Även kyrkor och andra frivilliga organisationer
arbetar med dessa frågor. Utskottet vill erinra om att den i grundlagen
förankrade religionsfriheten sätter gränser för samhällets möjligheter att
påverka enskilda individers uppfattning i religiösa eller principiella frågor.
Utskottet avstyrker sålunda motion So277 (c).

4 Riksdagen 1987/88. 12 sami. Nr 22

Vissa beredskapsfrågor

1987 års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, FöU 11, rskr. 310) innebar för
totalförsvarets civila del en kraftig förstärkning av beredskapen på hälso- och
sjukvårdsområdet som redan i 1982 års försvarsbeslut uppmärksammats som
en av de svaga länkarna i totalförsvaret.

Några motioner behandlar olika beredskapsfrågor. I motion 1987/
88:So479 av Blenda Littmarck (m) hemställs sålunda att riksdagen begär att
regeringen kartlägger konsekvenserna av de pågående sjukhusnedläggningarna
ur beredskapssynpunkt (yrkande 1). I samma motion begärs vidare ett
tillkännagivande till regeringen om att beredskapsdelegationen skall yttra sig
i ett regelrätt remissförfarande inför varje nedläggningsplan på sjukhus i
landstingen (yrkande 2).

När det gäller yrkande 1 i den aktuella motionen behandlade utskottet i sitt
yttrande till försvarsutskottet inför 1987 års försvarsbeslut en motion av
liknande innehåll. Utskottet anförde därvid följande (SoU 1986/87:7 y):

Regeringen har för kort tid sedan beslutat att inrätta en särskild

beredskapsdelegation för frågor som rör hälso- och sjukvården m.m. i krig.
Delegationen skall bl.a. hålla sig informerad om men även ta ställning till
hälso- och sjukvårdens beredskapsförberedelser. Utskottet anser det värdefullt
att en sådan delegation nu kommit till stånd. Den nya delegationen med
dess angivna uppgifter och sammansättning svarar väl mot det krav som
framförs i [den aktuella motionen]. Utskottet ser det som naturligt att
delegationen också kommer att beakta frågor som berör sjukvårdens
säkerhet i krig.

Försvarsutskottet (FöU 1986/87:11 s. 39) delade utskottets bedömning att
den nya beredskapsdelegationen med dess angivna uppgifter och sammansättning
i hög grad svarar mot de krav som framfördes i den då aktuella
motionen, vilken ansågs i sak tillgodosedd och därför avstyrktes.

Utskottet erinrar om sitt och försvarsutskottets tidigare uttalande i denna
fråga. Till detta kan läggas att socialstyrelsen varje år fastställer en
krigsorganisation för hälso- och sjukvården. Denna innehåller bl.a. en
förteckning över beredskapssjukhusen inom hela riket. Inom totalförsvaret
görs bedömningar och studier när det gäller erforderliga kompletteringar.

Med det anförda avstyrker utskottet motion So479 (m) yrkande 1.
Utskottet ser inte heller skäl att tillstyrka yrkande 2 i motionen.

I motion 1987/88:So438 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Carl-Johan Wilson
(båda fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beredskapslager av bandageartiklar för bl.a.
stomiopererade. Motionärerna hänvisar till de överenskommelser som
träffats mellan sjukvårdshuvudmännen och staten om medverkan i upphandling,
lagring och omsättning av förbrukningsmateriel för beredskapsändamål
och anser att det finns risk att man förbisett olika handikappgruppers och
bland dessa de stomiopererades behov av speciella bandagematerial. Motionärerna
anser att det behövs en kartläggning av vilka behov som finns av
bandageartiklar för handikappade och vilka kompletteringar som erfordras
av beredskapslagren.

I 1987 års försvarsbeslut fastslogs att omedelbara åtgärder måste vidtas

SoU 1987/88:22

dels för att förbättra möjligheterna till inhemsk produktion under kriser och
krig, dels för fortsatt uppbyggnad av beredskapslager för krigsbehovet.

För att bereda den nämnda frågan har, enligt vad som framgår av
budgetpropositionen (bil. 7 s. 97), socialministern tillkallat en särskild
utredare med uppgift att tillsammans med berörda parter till den 1 juni 1988
klargöra och lägga fast de åtgärder som behövs för att förstärka den civila
hälso- och sjukvården i krig vad avser lokaler, utrustning och förbrukningsmateriel.
Till utredningen har knutits en referensgrupp med företrädare för
överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse, överstyrelsen för civil beredskap,
socialstyrelsen och Landstingsförbundet.

Utskottet anser det angeläget att sjukvården även i kriser och krig kan
försörjas med sjukvårdsmateriel, läkemedel och annat förbrukningsmateriel
på ett tillfredsställande sätt. I det föregående har noterats att en särskild
utredare tillkallats med uppgift att klargöra och fastlägga behovet av åtgärder
på bl.a. detta område. Utskottet förutsätter därvid att även det behov av
förstärkningar ur beredskapssynpunkt som tas upp i den aktuella motionen
kommer att beaktas i utredningsarbetet. Någon åtgärd från riksdagens sida
kan med hänvisning till det anförda inte anses erforderlig. Utskottet
avstyrker således motion So438 (fp).

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggnad

Frågan om nämndens för undervisningssjukhusens utbyggnad, NUU:s,
verksamhet har varit aktuell under den senaste tidens allmänna sjukvårdsdebatt.
Utskottet har hållit en hearing med företrädare för nämndens styrelse.
Två motioner från allmänna motionstiden tar också upp nämndens verksamhet.

I motion 1987/88:So461 av Britta Bjelle (fp) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att nämnden för undervisningssjukhusens
utbyggnad (NUU) snarast skall avvecklas och att de medel som fördelas av
nämnden i stället fördelas enligt de principer som anges i motionen. Enligt
motionären kan det särskilda investeringsbidraget i stället ersättas med ett
schablonmässigt belopp som fördelas inom ramen för läkarutbildningsavtalet.

Liknande synpunkter framförs även i motion 1987l88:So465 av Rune
Rydén och Per Stenmarck (m), i vilken också begärs ett tillkännagivande till
regeringen om att NUU snarast skall avvecklas och att de medel som
nämnden fördelar i stället skall fördelas enligt de principer som anges i
motionen.

NUU tillkom år 1960. Nämnden har enligt sin instruktion (1977:433) till
uppgift att för statens del granska och godkänna förslag till byggnadsarbeten
och anskaffande av utrustning vid kommunala undervisningssjukhus, i de fall
där statlig investeringsersättning kan utgå enligt avtal om läkarutbildning och
forskning, samt handha de uppgifter i övrigt som regeringen bestämmer.
Regeringen har bestämt att NUU skall granska sjukvårdshuvudmännens
rekvisitioner av statliga ersättningar samt betala ut beloppen. Fråga om
investeringsersättning skall underställas riksdagen om det gäller byggnads -

SoU 1987/88:22

objekt av större omfattning eller anskaffande av utrustning som är speciellt
kostnadskrävande eller av särskild art. NUU skall bl.a. ta till vara utbildningens
och forskningens intressen med beaktande av sjukvårdens krav, följa
planeringen för undervisningssjukhusen och verka för en samordnad och väl
avvägd utbyggnad samt lägga synpunkter på dimensionering, placering och
utformning. Nämnden består av ordförande och högst fem andra ledamöter.
Till sitt förfogande har NUU ett mindre kansli.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat NUU:s verksamhet och
därvid konstaterat att det är nödvändigt med ett statligt medinflytande över
användningen av de investeringsersättningar som utgår enligt avtalen om
läkarutbildning och forskning (se t.ex. SoU 1986/87:33).

Utskottet gör nu följande bedömning.

Utskottet har erfarit att socialdepartementet nyligen begärt en redovisning
av NUU för dess handläggning av vissa ärenden. Regeringskansliet har också
aviserat att man avser att göra en översyn av nämndens funktion. Den
nuvarande överenskommelsen om statlig driftersättning för läkarutbildning
och forskning löper ut den sista december 1989.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det är angeläget med ett statligt
medinflytande över användningen av de betydande belopp som utgår för
investeringsersättning enligt de s.k. LUA-avtalen. Utskottet vill betona
vikten av att detta medinflytande utövas på ett sätt som garanterar en effektiv
och rationell investeringsverksamhet och att granskningen inte får förhindra
nödvändig teknisk utveckling.

Med anledning av den debatt om statens medverkan vad gäller investeringar
vid undervisningssjukhusen som ägt rum anser utskottet att det är befogat
att den framtida omfattningen av och formen för denna medverkan ses över.
Företrädare för regeringen, bl.a. statsministern vid riksdagens hälso- och
sjukvårdspolitiska debatt den 8 april i år, har gjort uttalanden som innebär att
regeringen kommer att föranstalta om en sådan översyn. Något initiativ från
riksdagens sida behövs därför inte i syfte att åstadkomma en översyn.
Utskottet utgår från att resultatet av översynen och eventuella ändringar av
betydelse av nuvarande avtalsregler kommer att redovisas till riksdagen
under hösten 1988.

Utskottet anser att den översyn som aviserats från regeringskansliet bör
avvaktas. Om denna översyn skulle visa att nämndens verksamhet inte
främjar en effektiv och rationell investeringsverksamhet är utskottet inte
främmande för att andra former söks för utövande av det statliga medinflytandet
på användningen av investeringsersättningarna.

Mot den redovisade bakgrunden anser utskottet att någon åtgärd från
riksdagens sida inte erfordras i anledning av motionerna. Motionerna So461
(fp) och So465 (m) avstyrks således.

Övriga medelsanvisningar

Utskottet har inte något att erinra mot de av regeringen föreslagna
medelsanvisningarna under anslagen E 3-E 4, E 8-E 9, E 11-E 14 och E 16-E
22.

SoU 1987/88:22

Hemställan

SoU 1987/88:22

Utskottet hemställer

1. beträffande det rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska
undersökningsväsendets organisation

att riksdagen avslår motion 1987/88:So462,

2. beträffande bibehållande av den fasta paviljongen i Västervik
att riksdagen avslår motion 1987/88:So402 och motion 1987/88:So489,

3. beträffande länga väntetider för rättspsykiatriska undersökningar
att riksdagen avslår motion 1987/88:So486,

4. att riksdagen till Rättspsykiatriska stationer och kliniker för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 90 439 000 kr.,

5. beträffande resurser för IPM m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:So480,

6. att riksdagen till Statens institut för psykosocial miljömedicin för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 3 380 000 kr.,

7. beträffande personalrekryteringen till vårdområdet

att riksdagen avslår motion 1987/88:So212 yrkandena 2 och 3, motion
1987/88:So476 yrkande 2 och motion 1987/88:So496,

8. beträffande ledning och ansvarsfrågor inom vårdområdet
att riksdagen avslår motion 1987/88:So502 yrkande 3,

9. beträffande vårdpersonalens arbetstider

att riksdagen avslår motion 1987/88:So416 och motion 1987/88:So476
yrkande 1,

10. beträffande uppdrag till Spri

att riksdagen avslår motion 1987/88:So502 yrkande 4,

11. beträffande kvalitetsfrågor i vården

att riksdagen avslår motion 1987/88:So502 yrkandena 1 och 2,

12. beträffande den särskilda ersättningen till sjukvårdshuvudmännen
för att öka operationskapaciteten på vissa områden

att riksdagen avslår motion 1987/88:So426 yrkande 4,

13. beträffande lagfäst rätt till vård inom annat landsting m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:So426 yrkande 5,

14. beträffande thoraxkirurg i Linköping
att riksdagen avslår motion 1987/88:So437,

15. beträffande specialistjänster inom mödra- och barnhälsovården
att riksdagen avslår motion 1987/88:So492,

16. beträffande screeningverksamhet för tidig spårning av prostatacancer att

riksdagen avslår motion 1987/88:So413,

17. beträffande invandrarkvinnors rätt till kvinnlig gynekolog
att riksdagen avslår motion 1987/88:So467,

18. beträffande resurser för rehabilitering av tortyroffer
att riksdagen avslår motion 1987/88:So443,

19. beträffande regionala hjälpcentra för flyktingbarn
att riksdagen avslår motion 1987/88:So430,

20. beträffande vården av misshandlade kvinnor och barn m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:So236 yrkande 2,

21. beträffande utbildning i hjärt-lungräddning
att riksdagen avslår motion 1987/88:So401,

22. beträffande åtgärder mot sjukdomen toxoplasmos
att riksdagen avslår motion 1987/88:So418,

23. beträffande hälsokontroll av rökare m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:So500,

24. beträffande hemförlossningar

att riksdagen avslår motion 1987/88:So464,

25. beträffande fäders närvaro i samband med barns födelse

att riksdagen avslår motion 1987/88:So504 och motion 1987/88:So603
yrkande 3,

26. beträffande Härnösands sjukhus

att riksdagen avslår motion 1987/88:So507,

27. beträffande bidrag tilt FRI

att riksdagen avslår motion 1987/88 :So277,

28. beträffande beredskapssynpunkter pä sjukvården
att riksdagen avslår motion 1987/88:So479,

29. beträffande beredskapslager av bandageartiklar
att riksdagen avslår motion 1987/88:So438,

30. beträffande avveckling av NUU

att riksdagen avslår motion 1987/88:So461 och motion 1987/88:So465,

31. att riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar

a) till Statens rättskemiska laboratorium ett förslagsanslag av
24 590 000 kr.,

b) till Statens rättsläkarstationerett förslagsanslag av 26 933 000 kr.,

c) till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ett förslagsanslag av
5 990 000 kr.,

d) till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar ett
förslagsanslag av 1 863 000 kr.,

e) till Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

f) till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter
ett förslagsanslag av 22 306 000 kr.,

g) till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk
verksamhet ett förslagsanslag av 4 186 000 kr.,

h) till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning ett reservationsanslag
av 2 190 000 kr.,

i) till Epidemiberedskap m.m. ett förslagsanslag av 26 980 000 kr.,
j) till Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och

rationaliseringsinstitut ett anslag av 16 575 000 kr.,
k) till Bidrag till allmän sjukvård m.m. ett förslagsanslag av
4 552 182 000 kr.,

I) till Specialistutbildning av läkare m.m. ett reservationsanslag av
34 547 000 kr.,

m) till Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och
sjukvård i krig ett reservationsanslag av 52 965 000 kr.,

n) till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. ett förslagsanslag
av 55 035 000 kr.,

SoU 1987/88:22

o) till Investeringsersättningar enligt läkarutbildningsavtal m.m. ett
förslagsanslag av 134 500 000 kr.

Stockholm den 21 april 1988
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), John Johnsson (s),
Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck
(m), Gunnar Ström (s), Per Arne Aglert (fp), Inga Lantz (vpk), Ingrid
Andersson (s), Erik Janson (s), Stina Gustavsson (c), Claes Rensfeldt (s) och
Karin Falkmer (m).

Reservationer

1. Personalrekryteringen till vårdområdet (mom. 7 i
hemställan)

Ulla Tillander och Stina Gustavsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”1 några” och
på s. 15 slutar med ”och 496 (c).” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ett åtgärdsprogram måste tas fram med det snaraste för
att öka attraktiviteten i utbildningar som leder fram till vård- och serviceyrken.
Ett sådant program måste innefatta åtgärder för att öka utbildningskapaciteten,
förstärka kvaliteten i utbildningen, öka fortbildningsinsatserna
och möjligheterna till utveckling i jobbet. Naturligtvis är framgången för
varje sådant program beroende av hur människorna upplever den arbetsmarknad
som utbildningen avser att tillgodose.

Enligt utskottet är det nödvändigt att samhället långsiktigt agerar så att
människor med förtroende och förväntningar väljer vårdyrken. Det är i stor
utsträckning kommuner och landsting som kan påverka vårdyrkenas ställning.
Då problemen är av övergripande natur är det ändå naturligt att även
regering och riksdag agerar för en positiv lösning. Utskottet delar därför
bedömningen i bl.a. motion So212 (c) att det är angeläget att regeringen tar
upp överläggningar med kommun- och landstingsförbunden i syfte att
förstärka vårdyrkenas ställning.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion So212 (c) yrkande 2
och 3, So476 (vpk) yrkande 2 och So496 (c) bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande personalrekryteringen till vårdområdet
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So212 yrkandena 2
och 3, motion 1987/88:So476 yrkande 2 och motion 1987/88:So496som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1987/88:22

2. Personalrekryteringen till vårdområdet (mom. 7 i
hemställan)

Inga Lantz (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Från
sjukvårdspersonal” och på s. 15 slutar med ”och So496 (c).” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottet är det också nödvändigt att skapa utvecklingsmöjligheter
och befordringsvägar för vårdpersonalen. Det är sannolikt att de rekryteringsproblem
som redan i dag finns inom vården kommer att förvärras. För
att sjukvården inte skall ställas inför en akut personalkris måste vårdens
arbetsförhållanden förändras och vårdpersonalen ges reella möjligheter till
utveckling i arbetet.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna 1987/88:So 212 (c)
yrkandena 2 och 3, So476 (vpk) yrkande 2 och So496 (c) bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande personalrekryteringen till vårdområdet
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So212 yrkandena 2
och 3, motion 1987/88:So476 yrkande 2 och motion Sol987/88:496som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Ledning och ansvarsfrågor inom vårdområdet (mom. 8 i
hemställan)

Daniel Tarschys och Per Arne Aglert (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”So502 (fp) yrkande 3.” bort ha följande lydelse:
För att vårdpersonalen skall våga mera måste den tillerkännas både
självständighet och eget ansvar. En sådan attityd förlöser kreativitet och vilja
till kunskapsutveckling som på sikt innebär både bättre och billigare vård.

Ansvarsfrågorna inom hälso- och sjukvården är komplicerade. Resursoch
organisationsansvaret är arbetsgivarens, yrkesansvaret är personalens.
Yrkesansvaret är individuellt och gäller såväl sjukvårdsbiträden som läkare:
alla står under socialstyrelsens tllsyn. Alla har ett självständigt ansvar för sina
bedömningar, beslut och åtgärder, dvs. för sitt yrkesmässiga handlande inom
sitt kompetensområde. Utöver detta har överläkare ett ytterligare lagfäst
medicinskt ledningsansvar som innebär yttersta ansvar för att underställd
personal fullgör sina medicinska åligganden.

Enligt utskottet bör - och här delar utskottet den bedömning som görs i
motion So502 (fp) - det administrativa ledningsansvaret mycket väl kunna
bäras av andra än läkare som har tillräcklig och nödvändig utbildning. På
sjukhem och i hemsjukvården, där vården först och främst gäller omvårdnad,
kan det enligt utskottets uppfattning ibland t.o.m. vara lämpligare att en
sjuksköterska åläggs ledningsansvaret. Enligt utskottet bör det inte resas
hinder emot att de som leder i praktiken också blir ledare på pappret. Den
medicinska sakkunskapen bör användas för uppgifter där den verkligen

SoU 1987/88:22

behövs. Det är angeläget för rekryteringen av välutbildad sjukvårdspersonal
att det öppnas nya karriärvägar. Detta är nödvändigt för att det skickliga
yrkesfolket skall stanna kvar i sjukvården.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion So502 (fp) yrkande 3
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ledning och ansvarsfrågor inom vårdområdet

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:502 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Vårdpersonalens arbetstider (mom. 9 i hemställan)

Inga Lantz (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”avstyrks sålunda.” bort ha följande lydelse:
Många trivs med arbetet inom vården, men arbetstyngden är för stor på
grund av underbemanning och arbetsschema som vanligen innebär tjänstgöring
varannan helg. En ökad personaltäthet är helt nödvändig så att
vårdpersonalen inte behöver arbeta mer än högst var tredje helg eller en helg
per månad. Utskottet anser att regeringen i samarbete med Landstingsförbundet
bör vidta åtgärder för att minska vårdpersonalens helgtjänstgöring.

En kortare arbetsdag skulle också minska arbetstyngden. Många landsting
har utarbetat konkreta förslag till olika försöksverksamheter med kortare
arbetsdag, men genomförandet har stupat i brist på pengar. Utskottet anser
det viktigt att ekonomiska resurser skapas för att sådana försöksverksamheter
skall kunna komma till stånd.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna So416 (c) och
So476 (vpk) yrkande 1 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande vårdpersonalens arbetstider

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So416 och motion
1987/88:So476 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. Lagfäst rätt till vård inom annat landsting m.m. (mom. 13 i
hemställan)

Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”yrkande 5.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att åtgärder vidtas på olika områden för att
komma till rätta med köerna inom hälso- och sjukvården. Utskottet delar
den bedömning som görs i motion So426 (m) att patienter som inte inom
rimlig tid kan beredas nödvändig behandling inom det egna landstinget bör
ha rätt att bli behandlade inom ett annat landstingsområde eller av privat
vårdgivare på det egna landstingets bekostnad. Detta bör komma till uttryck
såsom en lagstadgad rättighet för patienterna. Det bör enligt utskottet

SoU 1987/88:22

ankomma på regeringen att pröva utformningen av en sådan lag och
skyndsamt förelägga riksdagen förslag i frågan.

dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande lagfäst rätt till värd inom annat landsting m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:426 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6.Specialisttjänster inom mödra- och barnhälsovården (mom.
15 i hemställan)

Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Blenda Littmarck (m), Inga Lantz
(vpk), Stina Gustavsson (c) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”So492 (m)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste det finnas tillgång till läkare med specialistutbildning
inom gynekologi/obstetrik och pediatrik i primärvården. Det
ankommer på landstingen att garantera tillgång på dessa specialister i den
öppna vården.

Utskottet vill vidare understryka att de kvinnor som så önskar skall ha rätt
att få konsultera en gynekolog utan att först gå till en allmänläkare.
Detsamma skall gälla föräldrar som vill vända sig direkt till en barnläkare.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion So492 (m) bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande specialisttjänster inom mödra- och barnhälsovården
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So492 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Screeningverksamhet för tidig spårning av prostatacancer
(mom. 16 i hemställan)

Inga Lantz (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 20 börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”So413 (vpk).” bort ha följande lydelse:

Utskottet gör nu följande bedömning.

Prostatacancer är i Sverige den vanligaste elakartade sjukdom som leder
till döden hos män och utgör 22% av all manlig cancer. Endast en liten del av
all prostatacancer ger kliniska symtom. Det bästa sättet att upptäcka cancern
är att utföra palpation från ändtarmen, vilket alltså är en mycket enkel
undersökningsmetod. Utskottet anser att en regelbunden undersökning av
prostata är synnerligen viktig. Undersökningen är enkel men fordrar rutin.
Ett program krävs för att säkra att dessa undersökningar verkligen kommer
till stånd med den regelbundenhet som behövs. Regeringen bör överväga
vilka åtgärder som lämpligen kan behöva vidtas.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion So413 (vpk) bör
riksdagen ge regeringen till känna.

SoU 1987/88:22

dels att utskottets hemställan under mom. 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande screeningverksamhet för tidig sparning av prostatacancer att

riksdagen med anledning av motion 1987/88: So413 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Invandrarkvinnors rätt till kvinnlig gynekolog (mom. 17 i
hemställan)

Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”So467 (m).” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening angeläget att sjukvårdshuvudmännen
bereder de invandrarkvinnor som så önskar möjlighet att bli undersökta av
en kvinnlig gynekolog.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion 1987/88: So467 (m) bör
riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande invandrarkvinnors rätt till kvinnlig gynekolog

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So467 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Resurser för rehabilitering av tortyroffer (mom. 18 i
hemställan)

Ulla Tillander (c), Inga Lantz (vpk) och Stina Gustavsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks sålunda.” bort ha följande lydelse:

Flertalet sjukvårdshuvudmän saknar i dag kunskaper och resurser när det
gäller behandlingen av tortyroffer. Enligt utskottets uppfattning behövs i
vårt land ett nationellt centrum för behandling av svåra tortyroffer. Ett
sådant centrum bör också kunna utveckla vårdmetoder och utbilda personal
åt landstingen. Utbyggnaden av ett nationellt centrum bör kunna ske i
samarbete med Röda korset och som en vidareutveckling av den verksamhet
som i dag bedrivs vid Röda korsets sjukhus i Stockholm.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet förslaget i motion So443 (c) att
5 000 000 kr. bör anvisas till ett centrum för tortyroffer.

dels att utskottets hemställan under mom. 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande resurser för rehabilitering av tortyroffer

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:So443 under femte
huvudtiteln till Centrum för tortyroffer för budgetåret 1988/89 anvisar
ett reservationsanslag om 5 000 000 kr.,

SoU 1987/88:22

10. Vården av misshandlade kvinnor och barn (mom. 20 i
hemställan)

Daniel Tarschys och Per Arne Aglert (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”So236 (fp) yrkande 2.” bort ha följande lydelse:
Misshandlade kvinnor och barn berättar sällan spontant om sin situation.
Vårdpersonalens insikter och förmåga är därför av stor betydelse när det
gäller att upptäcka misshandel av kvinnor och barn. Personalen måste också
vara väl insatt i de resurser som finns och kunna informera om möjlighet till
inläggning, kontakter med kvinnojour och socialjour och olika former av
samtalsbehandling. Det är också angeläget att personalen dokumenterar
skadorna, eftersom rättsintygen ofta spelar en avgörande roll vid en
rättegång såsom underlag i eventuellt senare rättsintyg vid upprepad
misshandel.

Enligt utskottets mening är det angeläget att åtgärder nu vidtas för att
förbättra vården av dem som misshandlats och även av dem som misshandlar.
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utarbeta riktlinjer för vården. Utbildningen/fortbildningen
av personalen behöver också förbättras. Regeringen bör
överväga vilka åtgärder som lämpligen kan behöva vidtas.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion So236 (fp) yrkande 2 bör
riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande vården av misshandlade kvinnor och barn m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So236 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Åtgärder mot sjukdomen toxoplasmos (mom. 22 i
hemställan)

Ulla Tillander och Stina Gustavsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”So418 (c).” bort ha följande lydelse:

Utskottet gör nu följande bedömning.

Varje år föds barn som allvarligt skadats under fostertiden på grund av
parasitsjukdomen toxoplasmos. Om sjukdomen upptäcks i tid hos modern,
så att hon kan antibiotikabehandlas, är det i de flesta fallen möjligt att
förhindra infektion hos fostret. Utskottet anser det angeläget att gravida
kvinnor kontrolleras med avseende på toxoplasmos. Socialstyrelsen, Landstingsförbundet
och Svenska Läkaresällskapet har tidigare uttalat sig positivt
om förebyggande och behandlande insatser mot toxoplasmos. En inventering
av nuvarande omfattning av toxoplasmos bör vara ett första steg i
riktning mot allmän undersökning av behandling av gravida kvinnor med
avseende på toxoplasmos. Enligt utskottet bör försöksverksamheter snarast
komma igång.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion So418 (c) bör ges
regeringen till känna.

SoU 1987/88:22

dels att utskottets hemställan under mom. 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande åtgärder mot sjukdomen toxoplasmos
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So418 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Beredskapssynpunkter på sjukvården (mom. 28 i
hemställan)

Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”yrkande 2 i motionen.” bort ha följande lydelse:
Inför den pågående avinstitutionaliseringen av sjukvården ligger det nära
till hands att beredskapshänsyn glöms bort. Utskottet anser det angeläget att
regeringen kartlägger konsekvenserna av de pågående sjukhusnedläggningarna
ur beredskapssynpunkt.

En särskild beredskapsdelegation skall numera pröva frågor som rör hälsooch
sjukvården i krig. Den skall bl.a. hålla sig informerad om men även ta
ställning till sjukvårdens beredskapsförberedelser. Enligt utskottets mening
bör det ankomma på delegationen att yttra sig i ett regelrätt remissförfarande
inför varje nedläggningsplan på sjukhus i landstingen.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion So479 (m) bör
riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande beredskapssynpunkter på sjukvården
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So479 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Avveckling av NUU (mom. 30 i hemställan)

Daniel Tarschys (fp), Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Blenda
Littmarck (m). Per Arne Aglert (fp), Stina Gustavsson (c) och Karin
Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avstyrks således.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den bedömning som görs i de nu aktuella motionerna att de
investeringsersättningar som utgår enligt bestämmelserna om statlig investeringsersättning
i samarbetsavtalet och de lokala avtalen bör ersättas med
schablonmässiga belopp som fördelas inom ramen för avtalen. Då behövs
inte längre NUU utan kan avvecklas. Detta skulle också innebära mindre
byråkrati. Socialstyrelsen är fortfarande tillsynsmyndighet för undervisningssjukhusen,
varför en avveckling av NUU inte behöver innebära några
nackdelar från statens synpunkt.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna So461 (fp) och
So465 (m) bör ges regeringen till känna.

SoU 1987/88:22

dels att utskottets hemställan under mom. 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande avveckling av NUU
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So461 och motion
1987/88:So465 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

Särskilt yttrande

Härnösands sjukhus (mom. 26 i hemställan)

Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Karin Falkmer (alla m) anför:

Vi har i flera olika sammanhang tidigare pekat på den slutna somatiska
akutsjukvårdens betydelse, inte minst för vården av alla ålderspensionärer.
Denna form av sjukvård är och kommer i framtiden att vara samhällets
viktigaste stöd för de äldre som vill bo hemma så länge som möjligt. Vi har
också framhållit att den nedläggning av fungerande akutsjukhus som för
närvarande pågår måste bromsas. Det finns anledning att även i detta
sammanhang erinra om våra tidigare ställningstaganden.

SoU 1987/88:22

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet

Det rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendets
organisation 6

Bibehållande av den fasta paviljongen i Västervik 7

Långa väntetider för rättspsykiatriska undersökningar 8

Institutet för psykosocial miljömedicin 9

Personal- och rekryteringsfrågor 10

Kvalitet i vården 15

Köer i vården m.m 16

Thoraxkirurgi 18

Specialisttjänster inom mödra-och barnhälsovården 19

Screeningverksamhet för tidig spårning av prostatacancer 20

Invandrarkvinnors rätt till kvinnlig gynekolog 20

Resurser för rehabilitering av tortyroffer 21

Regionala hjälpcentra för flyktingbarn 23

Vården av misshandlade kvinnor och barn 24

Utbildning i hjärt-lungräddning 25

Toxoplasmos hos gravida kvinnor 25

Hälsokontroll av rökare m.m 26

Förlossningsvård 27

Härnösands sjukhus 29

Bidrag till Föreningen Rädda individen m.m 29

Vissa beredskapsfrågor 30

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggnad 31

Övriga medelsanvisningar 32

Hemställan 33

Reservationer 35

1. Personalrekryteringen till vårdområdet (mom. 7i hemställan) avc 35

2.d:oavvp

3. Ledning och ansvarsfrågor inom vårdområdet (mom. 8 i hemställan)
av fp 36

4. Vårdpersonalens arbetstider (mom. 9 i hemställan) av vpk 37

5. Lagfäst rätt till vård inom annat landsting m.m. (mom. 13 i
hemställan) av m 37

6. Specialisttjänster inom mödra- och barnhälsovården (mom. 15 i
hemställan) av m, c och vpk 38

7. Screeningverksamhet för tidig spårning av prostatacancer (mom. 16

i hemställan) av vpk 38

8. Invandrarkvinnors rätt till kvinnlig gynekolog (mom. 17 i hemställan)
av m 39

9. Resurser för rehabilitering av tortyroffer (mom. 18 i hemställan) av

c och vpk 39

10. Vården av misshandlade kvinnor och barn (mom. 20 i hemställan)

av fp 40

SoU 1987/88:22

11.Åtgärdermotsjukdomentoxoplasmos(mom.22ihemställan)avc 40 SoU 1987/88:22

12. Beredskapssynpunkterpåsjukvården(mom.28ihemställan)avm 41

13. Avvecklingav NUU (mom. 30 i hemställan) avfp, moche 41

Särskilt yttrande beträffande Härnösands sjukhus av m 42

gotab Stockholm 1988 15168