om vissa åldersgränser (Betänkande 1984/85:LU28 Lagutskottet)

LU 1984/85:28

Lagutskottets betänkande
1984/85:28

om vissa åldersgränser
Sammanfattning

I betänkandet behandlas en motion (m) om sänkning av åldersgränsen 16
år i föräldrabalken och en motion (m) om samordning av olika åldersgränser
med myndighetsåldern.

Motionerna avstyrks av utskottet på grund av bl. a. att de olika åldersgränserna
fyller skilda syften.

Motionerna

I motion 1984/85:586 av Hugo Hegeland (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av eller tillägg till 9 kap. 3 § och 15 kap.
12 § föräldrabalken i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motionären framhåller att enligt de nämnda lagrummen har en underårig
som fyllt 16 år rätt att bl. a. förfoga över egen arbetsinkomst och under viss
förutsättning över egendom som han ärvt. Enligt motionären kom 16-årsgränsen till när myndighetsåldern var 21 år. När myndighetsåldern
sänktes till 18 år skedde ingen motsvarande justering av 16-årsgränsen och
motionären anser det befogat att en sänkning av denna gräns till 13 år sker
nu.

I motion 1984/85:839 av Mona Saint Cyr (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådana författningsförändringar, att ett entydigt
myndighetsbegrepp gäller i alla sammanhang i vårt samhälle.

Motionären erinrar om att trots att myndighetsåldern numera är 18 år,
gäller en mängd andra åldersgränser för exempelvis inköp av varor på
Systembolaget, för studiemedelstilldelning m. m. Enligt motionären är det
svårt att finna några oantastliga skäl som kan motivera en differentierad
myndighetsålder. Enligt motionären bör åldersgränsen för olika rättigheter
och skyldigheter vara enhetlig och inte bli föremål för olika manipulationer,
t. ex. av valtaktiska skäl.

Allmän bakgrund

Enligt 9 kap. 1 § föräldrabalken (FB) är den som inte fyllt 18 år (underårig)
omyndig och får inte själv råda över sin egendom och ingå förpliktelser såvida
inte annat är föreskrivet i lag. Av 6 kap. 12 § FB följer att en underårig inte
utan vårdnadshavarens samtycke får träffa avtal om anställning eller annat
arbete. Den underårige får emellertid själv säga upp avtalet och, om han eller

1 Riksdagen 1984185. 8 sami. Nr 28

LU 1984/85:28

hon fyllt 16 år, avtala om nytt arbete av liknande art utan nytt samtycke. I 9
kap. 3 § FB stadgas att den som fyllt 16 år själv får råda över sin
arbetsinkomst. Enligt 9 kap. 4 § får underårig som fyllt 16 år i viss
utsträckning förfoga över egendom som tillfallit honom genom testamente
med villkor att han själv skall råda över egendomen. 115 kap. 13 § och 9 kap.
5 § finns bestämmelser om möjlighet för underårig att driva näring. I princip
gäller att underårig endast får driva näring om han fyllt 16 år och har
förmyndarens tillstånd. Har han sådant tillstånd får han med viss inskränkning
företa sådana rättshandlingar som faller inom området för rörelsen.

Myndighetsåldern 18 år har gällt sedan den 1 juli 1974. Dessförinnan var
myndighetsåldern 20 år och längre tillbaka 21 år. I samband med ändringen
av myndighetsåldern (prop. 1974:144, LU 1974:12) sänktes också åtskilliga
andra 20-årsgränser, bl. a. i ärvdabalken, rättegångsbalken, arvs- och
gåvoskattelagstiftningen, religionsfrihetslagen, lagen om allmän försäkring
och den dåvarande barnavårdslagstiftningen. Principen vid prövningen av de
olika åldersgränserna var att en anpassning till den nya myndighetsåldern
skulle ske överallt där det inte fanns särskilda skäl för annat. År 1974 sänktes
också rösträttsåldern till 18 år.

Ett flertal författningar innehåller åldersgränser som avviker från myndighetsåldern.
Här kan som exempel nämnas att enligt 7 kap. 1 § FB föräldrar är
underhållsskyldiga mot barn även efter det barnet fyllt 18 år om barnet då går
i skolan, dock längst till dess barnet fyller 21 år. Nära samband med
underhållsreglerna har bestämmelserna om bidragsförskott. Enligt lagen
(1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande kan sådant bidragsförskott
lämnas till och med juni månad det år barnet fyller 20 år.
Föräldrarnas underhållsskyldighet mot barn över 18 år påverkar också
studiestödssystemet. Efter en ändring år 1983 i studiestödslagen (1973:349)
gäller numera att rätten till återbetalningspliktiga studiemedel för gymnasiestuderande
mellan 18 och 20 år i allmänhet skall prövas mot föräldrarnas
ekonomi. Som ytterligare exempel på en från myndighetsåldern avvikande
åldersgräns kan nämnas lagen (1977:293) om handel med drycker enligt
vilken en 20-årsgräns gäller för rätten att köpa spritdrycker, vin och starköl.

Vissa tidigare riksdagsuttalanden

I proposition 1974:44 med förslag till sänkning av myndighetsåldern
framhölls beträffande behovet av konsekvensändringar i annan lagstiftning
att den principiella utgångspunkten varit att en anpassning nedåt borde ske
överallt där den dåvarande åldersgränsen i väsentlig grad påverkats av den
gällande myndighetsåldern. Om det på något område funnits speciella skäl
att behålla 20-årsgränsen, föreslogs däremot inte någon ändring bara för att
vinna likformighet. I vissa fall hade resultatet av pågående utredningar
ansetts böra avvaktas, innan slutlig ståndpunkt togs till om berörda
åldersgränser borde ändras.

LU 1984/85:28

Vid behandlingen av propositionen (LU 1974:12) godtog utskottet för sin
del de i propositionen förordade principerna. Utskottet erinrade om att dessa
väl stämde överens med det synsätt som utskottet vid 1973 års riksdag (LU
1973:31) givit uttryck för vid behandlingen av en motion om översyn av
gällande åldersgränser för barn och underårig. Utskottet hade då anfört att
man i det fortsatta lagstiftningsarbetet borde eftersträva så enhetliga
åldersgränser som möjligt, dock att en samordning av dessa inte fick bli ett
självändamål utan att varje åldersgräns måste bestämmas så att den verkligen
tillgodoser det syfte som den avser att tjäna.

Utskottet tillstyrkte de i propositionen föreslagna lagändringarna och
avstyrkte motionen om att åldersgränsen i vissa ytterligare författningar
skulle sänkas.

Vid 1975/76 års riksmöte behandlade utskottet en motion om samordning
av olika åldersgränser för barn och ungdom. I sitt av riksdagen godkända
betänkande LU 1975/76:9 avstyrkte utskottet bifall till motionen. Utskottet
framhöll att det i lagstiftningen förekommer en rik differentiering av
åldersgränserna. En närmare granskning av de skilda åldersgränserna och
deras tillkomst gav enligt utskottet vid handen att de i regel bestämts först
efter särskilda överväganden. Att det därvid uppstått ett system med olika
åldersgränser kunde förklaras av att åldersgränserna inom olika områden har
så väsensskilda syften. I vissa fall skall de vara avgörande för barns och
ungdoms rättsliga handlingsförmåga och rättsliga ansvarighet för sina
handlingar, medan de i andra fall tillkommit för att ge barn och ungdom
ekonomisk och social trygghet. Understundom hade barnens fysiska utveckling
varit bestämmande för åldersgränsen och ibland hade den fastställts
under hänsynstagande till den ålder då barnen normalt nått en viss psykisk
utveckling.

På bl. a. anförda skäl ansåg utskottet att motionen inte borde föranleda
någon riksdagens åtgärd. Utskottet underströk dock att man i det fortsatta
lagstiftningsarbetet borde beakta önskemålet om så enhetliga åldersgränser
som möjligt. Utskottet upprepade vidare att en samordning inte fick bli ett
självändamål, utan varje åldersgräns måste bestämmas under hänsynstagande
till det syfte den avser att tjäna.

Pågående utredningsarbete

Sedan riksdagen år 1981 (se LU 1981/82:4) uttalat sig för att en utvärdering
av reglerna om förmynderskap och godmanskap borde ske fick utredningen
(Ju 1977:08) om barnens rätt genom tilläggsdirektiv i uppdrag att göra den
begärda utvärderingen och att därvid också belysa vissa frågor om omyndighetsförklaring
som riksdagen behandlat våren 1982 (se LU 1981/82:34).
Utredningsuppdraget avsåg också vissa ytterligare frågor. I tilläggsdirektiven
framhölls att utredningen borde kunna ta upp andra spörsmål om förmynderskap
och godmanskap.

LU 1984/85:28

År 1983 fick utredningen om barnens rätt nya tilläggsdirektiv (Dir.
1984:34) varigenom utredningen bl. a. befriades från sitt uppdrag att se över
reglerna om förmyndarskap och godmanskap. Denna uppgift anförtroddes i
stället en särskild utredningsman (Dir. 1984:35) och utredningsuppdraget
vidgades något.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet två motioner (båda m) om anpassning
av olika åldersgränser till myndighetsåldern.

Enligt 9 kap. 1 § föräldrabalken (FB) är den som inte fyllt 18 år (underårig)
omyndig. En omyndig får inte själv råda över sin egendom och ingå
förpliktelser såvida inte annat är föreskrivet i lag. Enligt vissa bestämmelser i
FB får den som fyllt 16 år under närmare angivna förutsättningar förfoga över
sin egen arbetsinkomst och över vad han fått genom testamente med villkor
att han själv skall råda över egendomen. Om han driver näring kan han också
ha rätt att ingå rättshandlingar som faller inom området för rörelsen.

Myndighetsåldern 18 år har gällt sedan den 1 juli 1974. Dessförinnan var
myndighetsåldern 20 år och ännu längre tillbaka var den 21 år. I samband
med sänkningen av myndighetsåldern till 18 år sänktes också åtskilliga andra
20-årsgränser. Ett flertal författningar innehåller emellertid fortfarande
åldersgränser som avviker från myndighetsåldern.

I motion 1984/85:839 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådana författningsförändringar, att ett entydigt myndighetsbegrepp gäller i
alla sammanhang i vårt samhälle.

Motionären erinrar om att trots att myndighetsåldern numera är 18 år
gäller en mängd andra åldersgränser för exempelvis inköp av varor på
Systembolaget, för studiemedelstilldelning m. m. Enligt motionären finns
det inte några oantastliga skäl som kan motivera en differentierad myndighetsålder.
Motionären anser att åldersgränsen för olika rättigheter och
skyldigheter bör vara enhetlig och inte bli föremål för olika manipulationer,
t. ex. av valtaktiska skäl.

I motion 1984/85:586 framhålls att reglerna i FB om att den som fyllt 16 år i
viss utsträckning får förfoga över sin egendom och ingå rättshandlingar kom
till när myndighetsåldern var 21 år. När myndighetsåldern sänktes skedde
ingen motsvarande justering av 16-årsgränsen. Motionären anser det befogat
att gränsen nu sänks till 13 år och yrkar att reglerna ändras.

Som framhålls i motion 839 finns det i lagstiftningen en mängd åldersgränser
som inte sammanfaller med myndighetsåldern. Enligt utskottets mening
skulle det i och för sig vara tillfredsställande om man kunde ha ett system med
enhetliga åldersgränser. Oftast har emellertid de olika åldersgränserna
bestämts efter särskilda överväganden och fyller helt andra syften än
18-årsgränsen i FB. Medan myndighetsåldern sålunda är avgörande för när
en persons rättsliga handlingsförmåga skall inträda har andra åldersgränser

LU 1984/85:28

tillkommit för att ge barn och ungdom ekonomisk och social trygghet. I vissa
fall har åldersgränserna bestämts under hänsynstagande till andra faktorer,
som en individs fysiska eller psykiska utveckling.

I likhet med vad utskottet uttalat då frågan om en samordning av
åldersgränser tidigare varit aktuell (se senast LU 1975/76:9) vill utskottet
understryka att en sådan samordning inte får vara ett självändamål utan varje
åldersgräns måste bestämmas under hänsynstagande till det syfte den avser
att tjäna. Utskottet vill emellertid framhålla vikten av att man i det fortsatta
lagstiftningsarbetet beaktar önskemålet om så enhetliga åldersgränser som
möjligt. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 839.

Vad utskottet ovan anfört har också tillämpning på önskemålet i motion
586. De särskilda reglerna i FB om att den som fyllt 16 år i viss utsträckning
får råda över sin egendom m. m. har sålunda tillkommit efter särskilda
överväganden om när barnet nått en sådan psykisk mognad att det bör ha en
viss rättshandlingsförmåga. Att myndighetsåldern sänkts bör därför inte utan
vidare påverka dessa regler. Utskottet avstyrker således också bifall till
motion 586. Utskottet vill tillägga att den särskilde utredare som tillkallats
för att göra en översyn av lagstiftningen om förmynderskap och godmanskap
är oförhindrad att ta upp det i motionen aktualiserade spörsmålet.

Utskottet hemställer

1. beträffande samordning av åldersgränser
att riksdagen avslår motion 1984/85:839,

2. beträffande 16-årsgränsen i föräldrabalken
att riksdagen avslår motion 1984/85:586.

Stockholm den 12 mars 1985

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Ingemar Konradsson (s), Allan
Ekström (m)*, Marianne Karlsson (c). Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson
(s), Sigvard Persson (c), Per Israelsson (vpk), Kersti Johansson (c)* och Berit
Löfstedt (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr och Allan Ekström (alla m) anför:
Enligt vår mening bör det finnas en enhetlig åldersgräns då olika
rättigheter och skyldigheter skall inträda. Var denna åldersgräns skall ligga

LU 1984/85:28

vill vi dock inte ta ställning till definitivt. Frågan om en enhetlig åldersgräns
får tas upp i lämpligt sammanhang och vi har därför inte ansett oss böra
reservera oss mot utskottets ställningstagande.

minab/gotab Stockholm 1985 82148