om viss radiobiologisk forskning (Betänkande 1983/84:JoU34 Jordbruksutskottet)

JoU 1983/84:34

Jordbruksutskottets betänkande
1983/84:34

om viss radiobiologisk forskning

Motion

Yrkande

I motion 1983/84:2594 av Börje Stensson och Lars Ernestam (båda fp)
yrkas att riksdagen måtte besluta att anslå 1 milj. kr. för budgetåret 1984/85
till Stockholms universitet alternativt strålskyddsinstitutet för att finansiera
verksamheten vid enheten för radiologisk onkologi.

Motivering

Motionärerna anför att regeringen enligt uttalanden från jordbruksministern
i årets budgetproposition inte längre ämnar beräkna medel för enheten
för radiologisk onkologi vid Stockholms universitet under anslaget H 18
Strålskyddsforskning. Verksamheten vid nämnda enhet har hittills delvis
finansierats genom avgifter från kämkraftsproducenterna. Förslaget framfördes
så sent att Stockholms universitet och UHÄ inte haft möjlighet att i
vederbörlig ordning bereda frågan om den resursförändring som detta
medför för universitetet. Detta innebär att om inte erforderligt belopp kan
ställas till enhetens förfogande på annat sätt måste verksamheten skäras ned i
motsvarande grad fr. o.m. budgetåret 1984/85. Detta skulle resultera i en
halvering av forskningsgruppen jämte bortfall av alla materiella resurser (till
djurhållning m. m.).

Enheten för radiologisk onkologi sysslar med uppkomsten av tumörer.
Risken för tumörer är grundläggande för våra skyddsnormer, såväl när det
gäller strålning som för en rad kemiska ämnen. Detta beror på att tumörer
ofta visat sig kunna uppstå i människan efter lägre doser resp. koncentrationer
än vad som fordras för att åstadkomma andra, mer akuta skador. För att
kunna värdera en strålrisk fordras kännedom om hur andra faktorer som
miljöpåverkan, levnadssätt, kostvanor etc. kan inverka på strålningens
tumörframkallande förmåga. Sådan kunskap är naturligtvis speciellt viktig
vid bedömningar av de mycket låga stråldosernas verkan. Verksamheten vid
enheten har därför i hög grad koncentrerats på studier hur framför allt åldern
(fosterrisker), kön, hormonbalans, ärftlighet och immunförsvar kan påverka
tumöruppkomsten i djur efter bestrålningar. Cancerkommittén har i en
skrivelse till jordbruksministern framhållit betydelsen av att vi i vårt land kan
bibehålla en sakkunskap och experimentell erfarenhet inom ett område som
är nödvändigt för prövning av strålningens och cancerogena substansers
tumörframkallande verkan. Än större betydelse synes det dock enligt

1 Riksdagen 1983184.16sami. Nr 34

JoU 1983/84:34

motionen vara att vi i vårt land kan bibehålla en biologisk-medicinsk
sakkunskap inom strålskyddsområdet. Strålskyddsmyndigheten i Sverige
saknar sådan expertis, och enheten för radiologisk onkologi synes i dag vara
den enda institutionen i Norden som studerar strålningens cancerframkallande
effekt i däggdjur. Enhetens sakkunskap har därför också i stor utsträckning
tagits i anspråk internationellt.

Motionärerna finner det angeläget att åtgärder vidtas för att enhetens
verksamhet skall kunna fortgå i nuvarande omfattning. Riksdagen bör därför
ställa sådana resurser till förfogande för Stockholms universitet eller
strålskyddsinstitutet som möjliggör detta. Inför budgetåret 1985/86 måste
därför regeringen återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till enhetens
fortsatta finansiering.

Uppvaktningar, skrivelser m. m.

Till utskottet har inkommit skrivelser från bl. a. Stockholms universitet
och Karolinska institutet angående värdet av den fortsatta verksamheten vid
ifrågavarande forskningsenhet. Representanter för nämnda universitet och
för statens strålskyddsinstitut har inför utskottet lämnat upplysningar
angående den forskning som bedrivs vid enheten och om vissa organisatoriska
och finansiella frågor, m. m. En skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet
från cancerkommittén har tillställts utskottet för kännedom.

Bakgrund

Statens strålskyddsinstitut är central förvaltningsmyndighet för ärenden om
skydd mot joniserande och icke joniserande strålning. Enligt förordningen
(1976:481) med instruktion för strålskyddsinstitutet åligger det institutet
särskilt att skaffa sig noggrann kännedom om de risker som är förenade med
strålning och med uppmärksamhet följa utvecklingen inom de biologiska
strålningsverkningarnas och strålningsfysikens områden. I fråga om forskning
och utveckling föreskrivs bl. a. att institutet skall ha ett centralt
samordnande ansvar för målinriktad strålskyddsforskning och bedriva
målinriktat forsknings- och utvecklingsarbete inom strålskyddsområdet.
Institutets verksamhet och strålskyddsforskning med anknytning till kärnkraftsproduktion
m. m. finansieras huvudsakligen via anslag på jordbruksdepartementets
huvudtitel.

Vid försvarets forskningsanstalt (FOA) har bedrivits radiobiologisk forskning
sedan år 1953. Fram till slutet av 1970-talet bedrevs forskningen vid
FOA:s radiobiologiska institution i Ursvik, Sundbyberg. Forskningen var
inriktad på höga doser av joniserande strålning och akuta effekter. I samband
med omlokaliseringen år 1979 av FOA till Umeå togs en ny radiobiologisk
institution i bruk därstädes. Forskningen vid denna institution koncentrerades
på höga doser och akuta effekter. Vid omlokaliseringen kvarblev en

JoU 1983/84:34

forskargrupp i Ursvik, som fortsätter arbetet med strålningens sena effekter,
dvs. effekterna av låga doser. Till den 1 juli 1981 finansierades verksamheten
vid denna enhet (enheten för radiologisk onkologi) med särskilda medel över
försvarshuvudtiteln. En år 1979 tillsatt utredning om radiobiologisk forskning
föreslog i särskild ordning att statens strålskyddsinstitut fr. o. m. den 1
juli 1981 skulle bli huvudman för enheten. Detta förslag liksom utredningens
överväganden i övrigt har redovisats i betänkandet Ds U 1981:6 Radiobiologisk
forskning.

I fråga om angelägenheten av den forskning som bedrivs vid enheten
anförde utredningen bl. a. följande:

Strålningens effekter i biologiskt material är i vissa fall välkända, i andra är
kunskapsbristen stor. Det sistnämnda gäller bl. a. strålningens sena effekter
(cancereffekter). Trots ett omfattande forskningsarbete världen över går
meningarna isär i fundamentala frågor som exempelvis rörande betydelsen
av olika biologiska och andra faktorer för den sena strålskadans uppkomst
och utveckling. Hit kan också räknas den s. k. lågdosproblematiken som är
en sammanfattande benämning på flera olösta problem som rör sambandet
mellan låg stråldos och biologisk effekt, ett svåråtkomligt område, vars
bearbetning är beroende av den experimentella forskningens framsteg.

Genom sin inriktning på de sena effekterna fyller Ursviksenheten en viktig
vetenskaplig uppgift. Det är den enda forskningsgruppen i landet och torde
vara den enda i Norden som studerar hela utvecklingen från induktion till
tumör i ett komplett biologiskt system, nämligen däggdjursorganismen.

Från vetenskaplig synpunkt är forskningen om de sena effekterna sålunda
ett viktigt område som även fortsättningsvis bör stödjas. Det bör dock
betonas att cancerinduktionens och cancerutvecklingens problem är en
synnerligen komplicerad uppgift som sysselsätter många vetenskapliga
discipliner världen över. Ursviksenhetens vetenskapliga värde ligger inte
minst i den kompetenshållande funktionen särskilt för strålskyddet.

Sedan utredningens förslag framlagts träffades sedermera inom regeringskansliet
vissa överenskommelser angående den fortsatta verksamheten
under en treårsperiod fr. o. m. budgetåret 1981/82. Dessa innebar bl. a. att
statens strålskyddsinstitut skulle erhålla det programmässiga ansvaret samt
genom avgiftsmedel från kärnkraftsindustrin bidra till verksamhetens finansiering.
I förordningen (1976:247) om vissa avgifter till statens strålskyddsinstitut
har regeringen fastställt avgiftsbelopp för finansiering av strålskyddsforskning
med anknytning till kärnkraftsproduktionen (förordningen ändrad
senast 1983:726).

I enlighet med nyssnämnda överenskommelse lät strålskyddsinstitutet
utvärdera verksamheten vid enheten för att få underlag till ett förslag om en
mera långsiktig lösning av finansieringsfrågan. Utvärderingen genomfördes
under år 1983 av en arbetsgrupp med internationella experter. Med
utgångspunkt i arbetsgruppens rapport föreslog strålskyddsinstitutet i sin
anslagsframställning för budgetåret 1984/85 att enheten fr. o.m. nämnda
budgetår såväl program- som budgetmässigt överförs till Stockholms universitet.
I enlighet med detta förslag har institutet inte räknat med några

JoU 1983/84:34

kostnader för enheten under budgetåret 1984/85, vilket innebär en reduktion
med 1,23 milj. kr. av de medel för strålskyddsforskning som tillförs av de
företag som avgiftsbeläggs enligt nyssnämnda förordning.

Strålskyddsinstitutets förslag har anmälts i årets budgetproposition (prop.
1983/84:100 bil. lis. 122) under anslaget H 18 Strålskyddsforskning och ej
föranlett någon erinran från regeringens sida. Jordbruksministern har i detta
sammanhang anfört att han i enlighet med institutets förslag ämnar föreslå
regeringen att justera de avgifter som tas ut av kärnkraftsproduktionen för
ifrågavarande ändamål. Detta innebär enligt jordbruksministern att medel i
fortsättningen inte beräknas under detta anslag för den enhet för radiologisk
onkologi som finns vid Stockholms universitet.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande en motion av Börje Stensson och
Lars Ernestam (båda fp) om enheten för radiologisk onkologi vid Stockholms
universitet. Motionen väcktes som följdmotion till proposition
1983/84:107 om forskning, vilken behandlas i utskottets betänkande 1983/
84:30. Utskottet har ansett det lämpligt att behandla den nu aktuella
motionen i särskild ordning.

I motionen framhålls sammanfattningsvis att verksamheten vid enheten i
fråga är av stort värde för strålskyddsarbetet och den radiobiologiska
forskningen samt utgör en viktig resurs både materiellt och kunskapsmässigt.
I avvaktan på en permanent lösning av frågan om det programmässiga och
finansiella ansvaret för enheten måste enligt motionen medel anvisas som
säkrar en fortsatt verksamhet, i första hand för ytterligare ett budgetår.

Som närmare framgår av den föregående redogörelsen bildades enheten
för radiologisk onkologi av en forskningsgrupp som bröts ut ur försvarets
forskningsanstalts (FOA) dåvarande institution för radiobiologi i samband
med att anstalten år 1979 omlokaliserades till Umeå. Frågan om det
finansiella och programmässiga ansvaret för enheten har därefter diskuterats
i olika sammanhang, utan att någon slutgiltig lösning kommit till stånd.

Syftet med den pågående forskningen vid enheten är att skapa säkrare
underlag för radiologiska riskbedömningar för människan och att skapa och
bibehålla vetenskaplig kompetens inom området.

Forskningen gäller strålframkallande tumörer och bygger bl. a. på de
resultat som uppnåtts vid FOA. Det är däggdjursorganismens förmåga att i
viss utsträckning motverka tumörbildningen som står i centrum för forskningen.
Immunförsvaret och de endokrina systemen spelar här en väsentlig
roll. Ålder och ärftlighet är andra faktorer som studeras. De påverkar i hög
grad sambanden mellan stråldos och verkan.

Som ett nytt och kompletterande led i forskningen studeras fagocyternas
roll. De utgörs av en grupp celler som rör sig fritt i lymfa och blod och som
kan oskadliggöra främmande partiklar, särskilt bakterier. Fagocytema anses

JoU 1983/84:34

spela roll även i försvaret mot tumörbildning.

Enligt vad utskottet erfarit har enheten bl. a. utfört uppdragsforskning för
Sveriges lantbruksuniversitet angående effekterna för lantbrukets djurhållning
m. m. vid en eventuell reaktorolycka.

F. n. finansieras en viss del av verksamheten genom särskilda avgiftsmedel
som tas ut av kärnkraftsindustrin enligt förordningen (1976:247) om vissa
avgifter till statens strålskyddsinstitut. Enligt en anmälan i årets budgetproposition
(prop. 1983/84:100 bil. lis. 122) under anslaget H 18 Strålskyddsforskning
avser regeringen inte längre att beräkna medel under detta anslag
för enhetens verksamhet. I enlighet med strålskyddsinstitutets anslagsframställning
skulle ansvaret för verksamheten såväl program- som budgetmässigt
överföras på Stockholms universitet fr. o. m. budgetåret 1984/85. Institutets
förslag grundas på en utvärdering av verksamheten som utförts under år
1983 och som bl. a. utmynnar i olika förslag till förändringar av verksamheten.
Stockholms universitet har dock intagit den ståndpunkten att man inte
haft möjlighet att väga in de härav föranledda resursbehoven i sin anslagsframställning.
Därmed skulle en del av verksamheten behöva läggas ned
fr. o.m. den 1 juli 1984 om ifrågavarande medel (ca 1,2 milj. kr.) ej kan
anskaffas på annat sätt.

Utskottet vill för sin del framhålla att riksdagens ansvarsområde i
hithörande frågor i första hand bör omfatta mera övergripande bedömningar
på det forskningspolitiska området. Någon närmare värdering av den i
ärendet aktualiserade forskningens kvalitet eller angelägenhetsgraden av
densamma varken bör eller kan göras inom ramen för utskottets beredning.
Det förtjänar dock framhållas att de myndigheter och organisationer som
varit i kontakt med utskottet har redovisat en i princip positiv inställning till
enhetens verksamhet. Den radiobiologiska utredningens bedömning (se
ovan s. 3) att forskningen om de sena effekterna är ett viktigt område som
även fortsättningsvis bör stödjas synes inte vara föremål för delade meningar.
Däremot har från strålskyddsinstitutets sida framförts vissa förslag om en
utveckling eller omprövning av verksamheten. Utskottet har för sin del inte
funnit anledning till erinran mot tanken att enheten, såsom strålskyddsinstitutet
funnit lämpligt, inordnas under Stockholms universitet, bl. a. med
hänsyn till att verksamheten främst kan karaktäriseras som grundforskning.
Det är dock enligt utskottets mening viktigt att berörda huvudmän ges
erforderligt rådrum att planera för den fortsatta verksamheten på något
längre sikt och inte tvingas att nu kalkylera med en partiell nedläggning av
verksamheten, vars konsekvenser för strålskyddsverksamheten m. m. ej f. n.
synes kunna överblickas. Utskottet anser att strålskyddsinstitutet och
universitetet tillsammans bör kunna finna möjligheter att finansiera verksamheten
under ytterligare någon tid, förslagsvis ett budgetår, i avvaktan på
resultatet av de fortsatta övervägandena. I fråga om finansieringen under en
sådan övergångstid vill utskottet endast peka på möjligheten till fortsatt
avgiftsfinansiering via kärnkraftsindustrin, vilket ej skulle utgöra någon

JolJ 1983/84:34

belastning för statskassan. Det kan i sammanhanget också nämnas att
strålskyddsinstitutet, enligt uppgifter som lämnats inför utskottet, har vissa
reservationsmedel tillgängliga under anslaget till strålskyddsforskning.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet ovan anfört med anledning av motion 2594.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:2594 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 3 maj 1984

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Ove Karlsson (s), Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson (s),
Sven Eric Lorentzon (m), Åke Selberg (s), Jan-Eric Virgin (m), Lennart
Brunander (c), Wivi-Ånne Radesjö (s), Marita Bengtsson (s), Lars Ernestam
(fp) och Paul Lestander (vpk).

mlnab/gotab 78510 Stockholm 1984