om vattenvård
Betänkande 1985/86:JoU17
Jordbruksutskottets betänkande
1985/86:17
om vattenvård
JoU
1985/86:17
Sammanfattning
Utskottet behandlar i betänkandet ett tjugotal motioner från januari 1986 om
vården av vattnet kring våra kuster och i haven. Utskottet redovisar en
utvärdering från Helsingforskommissionen om Östersjöområdets miljösituation
där klara belägg anges för att tillståndet i havet undergått en snabb
försämring under de senaste åren. Enligt forskare är svåra medicinska skador
vanliga bland de få kvarvarande sälarna i Östersjön. Gränsvattnen mot
Norge är starkt förorenade, framför allt genom norska utsläpp. Utskottet
föreslår mot den angivna bakgrunden och med anledning av motioner (s, m,
c, fp, vpk) ett riksdagsuttalande av innebörd att vården av havsmiljön bör ges
hög prioritet under de närmaste åren. Behovet av forskning och snabba
åtgärder för att förbättra miljön i Östersjöområdet och västerhavet understryks.
Sverige bör driva på miljöfrämjande åtgärder och forskning även i
grannländerna.
I övrigt avstyrker utskottet motionerna.
Motionerna
I motion 1985/86: Jo709 av Elving Andersson och Kjell A. Mattsson (båda c)
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående svenskt initiativ för bildande av en Nordsjökommission,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående de norska utsläppen i svensk-norska vattenområden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående prioritering av havsmiljöforskning.
1 motion 1985/86:Jo710 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till överläggningar med den
norska regeringen enligt vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att, i samråd med den norska
regeringen, ett åtgärdspaket utarbetas där de båda länderna samverkar i
syfte att påskynda restaureringen av vattenområdet,
3. att riksdagen hos regeringen begär direktiv till ansvariga länsorgan
inom rikets kustområden om att i miljövårdande syfte föranstalta om
1 Riksdagen 1985/86. 16 sami. Nr 17
inventeringen av sådana föroreningskällor som med säkerhet antas tillföra
havet utsläpp av fosfor och kväve.
I motion 1985/86: Jo711 av Jens Eriksson och Siri Häggmark (båda m) yrkas
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
förhandlingar med norska regeringen om rening av utsläppen inom Östfold
och Osloområdet snarast bör upptas.
I motion 1985/86:Jo730 av Lennart Alsén och Ingrid Hasselström Nyvall
(båda fp) yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ökad forskning om Östersjön,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder mot övergödning av Östersjön,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder mot giftspridning och oljeförorening i
Östersjön.
I motion 1985/86:Jo737 av Siw Persson och Kjell-Arne Welin (båda fp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts för bättre samordning av det internationella samarbetet i Nordsjön.
I motion 1985/86:Jo761 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s) yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärdsprogram för Kattegatt-Skagerrak-området,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överläggningar med norska myndigheter om begränsning av
utsläppen i Idefjorden och Glömma,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ytterligare forskning i Kattegatt-Skagerrak-området.
I motion 1985/86:Jo770 av Bengt Silfverstrand och Bengt Kronblad (båda s)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av åtgärder för att begränsa närsaltutsläppen till
vattenmiljön.
I motion 1985/86:Jo773 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1, 5, 7, 8 och 9)
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör
fortsätta att fördjupa det internationella samarbetet om Östersjön syftande
till miljöskydd, långsiktigt utnyttjande och fredligt användande av detta
innanhav,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla bro-,
tunnel- och andra anläggningar i Öresund, Stora och Lilla Bält som kan
försämra syresättningen av Östersjön skall aktivt motverkas,
7. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag om ersättning för
förluster och arbete vid upptagning av senapsbomber och annan gammal
krigsutrustning och inrättande av en kvalificerad mottagningsstation för
sådan materiel,
8. att riksdagen hos regeringen begär att ett program görs upp syftande till
en reduktion av kväveutsläppen från lantbruk, reningsverk och industrier
m. m. till Östersjön med minst 30 % fram till 1990,
JoU 1985/86:17
2
9. att riksdagen hos regeringen hemställer om obligatoriskt förslag till
kontroll av att spolvattnet tas om hand på land från fartyg med miljöfarliga
kemikalier från grupp A och B.
I motion 1985/86:Jo787 av Erling Bager (fp) yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt sjöfartsverket att i samråd
med naturvårdsverket ta fram och distribuera aktuell information till
utländska fartyg som trafikerar svenska hamnar om gällande lagstiftning
avseende nedskräpning till havs, samt informera om på vilket sätt den
svenska västkusten har drabbats,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bättre mottagningsservice
för handelsfartygens avfall.
I motion 1985/86:Jo796 av Per Arne Aglert och Lars Ernestam (båda fp)
yrkas att riksdagen beslutar hos regeringen begära att naturvårdsverket får i
uppdrag att vidta åtgärder för att förhindra att spolvatten från fartyg, som
fört giftiga kemikalier, dumpas i havet.
Hearings
Inför behandlingen har utskottet kallat representanter för naturhistoriska
riksmuseet att lämna information om de skador som åsamkats sälstammarna
i Östersjön och som kan härledas till föroreningar av havsvattnet. Företrädare
för jordbruksdepartementet har informerat utskottet om arbetet i
Helsingforskommissionen.
Bakgrund
Föroreningssituationen i havsområdena utanför Sveriges kuster har under de
senaste åren blivit allvarlig. Föroreningarna anses i betydande utsträckning
härröra från mänskliga aktiviteter. De kommer till stor del från landbaserade
källor men även genom utsläpp från fartyg eller från oljeborrningar till havs.
Atmosfäriska nedfall av luftföroreningar som släppts ut från avlägsna och
närbelägna förbränningsanläggningar, industrier och bilavgaser förekommer
också i stor skala. Föroreningarna är av skilda slag. Genom ökad tillförsel av
närsalter - kvävesalter, fosforsalter - ökas den biologiska aktiviteten i
havsvattnet och resulterar på sina håll i övergödning med syrebrist och växtoch
fiskdöd som följd. Oljeföroreningar skadar organismerna. Giftiga
metaller, främst tungmetaller kan orsaka skada på levande organismer
genom att de tenderar att ackumuleras i det biologiska materialet. Synnerligen
giftiga är även DDT och PCB samt en rad svåranalyserade och
svårnedbrytbara ämnen som klordan, toxafen, halogenerade paraffiner,
lindan och klorfenoler. Sedan ett tiotal år är DDT i princip förbjudet i
Sverige och PCB belagt med stränga restriktioner. Motsvarande gäller
numera i flertalet Östersjöländer.
Vattenmiljön är särskilt känslig i Östersjön. Det beror på några faktorer
som är specifika för detta innanhav. Vattnet är bräckt, medan de flesta arter
är anpassade antingen till limnisk (sötvatten) eller marin (saltvatten) miljö.
Vattnet är kallt, vilket medför låg biologisk aktivitet. Vattenomsättningen är
JoU 1985/86:17
3
1* Riksdagen 1985/86. 16 sami. Nr 17
långsam - tar flera decennier - beroende på att Östersjön är avsnörd från
världshavet. Enda förbindelsen är de trånga och grunda sunden: Öresund
och Bälten. Vattnet är dessutom skiktat på ett markant sätt. Tillflödena från
älvar med sött vatten blandar sig obetydligt med det saltare och tyngre
havsvattnet på större djup. Djupvattnet stagnerar och utgör i sig ett allvarligt
problem för Östersjöns miljö.
Inom ramen för 1974 års Helsingforskonvention för skydd av Östersjöområdets
marina miljö har alltsedan början av 1970-talet bedrivits ett omfattande
samarbete mellan strandstaterna. Till Östersjöområdet räknas i detta
sammanhang förutom egentliga Östersjön även Bottenhavet och Bottenviken,
Ålands hav och Finska viken samt i söder Öresund, Stora och Lilla Bält
och Kattegatt som i norr avgränsas av linjen Göteborg-Skagen. Konventionen
omfattar i princip all föroreningstillförsel till Östersjöområdet, dvs.
utsläpp från land, från fartyg, dumpning av avfall samt nedfall från luften.
Samarbetet äger rum i en särskild församling kallad Helsingforskommissionen
samt i tre underkommittéer (för landbaserade föroreningar, för föroreningar
från sjöfarten, för bekämpning av olja och kemikalier). Ett antal
regler och rekommendationer har antagits om begränsningar av utsläppen
såväl från landbaserade anläggningar som från sjöfarten. Vidare pågår ett
omfattande utbyte av erfarenheter och forskningsresultat. Samarbete har
etablerats vid skadebekämpning.
Inom det internationella samarbetet för att skydda Nordsjöns miljö finns
för närvarade tre överenskommelser. För kontroll av de landbaserade
föroreningarna, vilka är de största och allvarligaste, arbetar den s. k.
Pariskommissionen. För reglering av dumpningen arbetar den s. k. Oslokommissionen.
Den s. k. Bonnöverenskommelsen reglerar samarbetet för
bekämpning av olja och kemikalier. Sjöfartens utsläpp i Nordsjön regleras
genom FN:s sjöfartsorganisation IMO.
Mellan de nordiska länderna Danmark, Finland, Norge och Sverige gäller
1974 års miljöskyddskonvention. Enligt denna skall vid prövning av tillåtligheten
av miljöskadlig verksamhet störning som sådan verksamhet medför
eller kan medföra i annan fördragsslutande stat likställas med störning i det
egna landet. Talan i fråga om sådan störning får föras av annan fördragsslutande
stat i det land där den miljöskadliga verksamheten bedrivs.
En gemensam utvärdering av miljötillståndet i Östersjön under perioden
1980—1985 har nyligen utförts som ett led i Helsingforskommissionens
arbete. Därvid har framkommit att Östersjöns miljö har blivit sämre i flera
avseenden under senare år. Klara tecken på eutrofiering-dvs. övergödningi
hela Östersjöområdet har iakttagits. Utvärderingen visar vidare att ingen
tydlig nedgång av PCB-halten kan upptäckas trots de restriktioner som
införts i alla strandstaterna på användningen av PCB. Ett antal tidigare
okända organiska klorföreningar har dessutom börjat uppträda, visar
utvärderingen. Kadmium-, koppar- och nickelhalterna har stigit i ytvattnet.
Blyhalten i fisk m. m. är oroväckande hög i delar av området. Oljehalten i en
del biologiskt material är fortsatt hög.
Den positiva nyheten i utvärderingen utgörs av sjunkande DDT-halter.
Beträffande gränsvattnen mot Norge har följande inhämtats.
Ett av våra starkast förorenade vattenområden är Idefjorden. Sedan
JoU 1985/86:17
4
1940-talet är marint liv i fjorden till stora delar utplånat. Föroreningar som
tillförs härrör till övervägande del från utsläpp från den norska sidan av
fjorden. Från den svenska sidan är föroreningen ringa och påkallade
vattenvårdsåtgärder vidtagna eller under utförande. Under senare delen av
1970-talet begränsades utsläppen till fjorden från norsk industri. Denna
begränsning var dock helt otillräcklig för att tillfredsställande förhållanden i
fjorden skulle kunna uppnås. Naturvårdsverket uppger att norska statens
föroreningstillsyn meddelat att kraftfulla åtgärder nu vidtagits eller kommer
att vidtas under den närmaste tiden i syfte att Idefjorden skall kunna
användas för rekreation och fiske. Däremot torde utsläppen till norra
Skagerrak genom bl. a. Glömma fortfarande vara mycket omfattande.
Föroreningar från tyska, danska och svenska kustvatten som förs norrut
längs Bohuskusten med den s. k. Jutska strömmen anses också bidra till den
försämrade vattenkvaliteten i norra Skagerrak. Enligt uppgift från statens
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) genomför de hydrologiska
myndigheterna i Sverige, Danmark och Norge ett mätprogram i Skagerrak.
Resultatet av programmet avses bli presenterat vid ett nordiskt havsforskningsmöte
i Hirtshals våren 1987.
Inom Sverige har under de senaste åren en serie aktiviteter påbörjats för att
förbättra skyddet av den marina miljön.
På initiativ av naturvårdsverket bildades våren 1981 en åtgärdsgrupp för
kustområdet utmed västerhavet. Syftet var primärt att föreslå åtgärder för att
minska belastningen av föroreningar, främst närsalter. På motsvarande sätt
har en grupp bildats år 1984 för åtgärder i egentliga Östersjön och - nyligen -en åtgärdsgrupp för Norrlandskusten. Den sistnämnda gruppen har anslutits
till verksamheten i Bottniska Viken-kommittén och kommer främst att
koncentrera sitt arbete på cellulosaindustrin.
Inom ramen för naturvårdsverkets forskningsverksamhet startades i juli
1983 ett särskilt projektområde, Eutrofiering i marin miljö. Huvuddelen av
undersökningarna bedrivs i två eutrofierade områden, Laholmsbukten och
Himmerfjärden.
Utskottet
Utskottet behandlar i betänkandet ett antal motioner som väckts under
allmänna motionstiden i januari 1986 i frågor som rör miljötillståndet i havet.
Vattenmiljön i Östersjöområdet och Skagerrak
I några motioner tas upp frågor om tillståndet i Östersjöområdet. I
partimotion Jo773 (vpk) erinras om att Sverige sedan länge har medverkat i
det internationella samarbetet för att skydda Östersjön. Ett par positiva
resultat kan åtminstone redan nu noteras, nämligen sjunkande halter av
DDT och i viss mån även PCB hos olika djurarter, anser motionärerna.
Fortfarande är det dock oklart om sälarna i Östersjön på grund av för höga
PCB-halter kan fortplanta sig i tillräcklig grad för att de skall kunna överleva.
Enligt motionen bör Sverige aktivt försöka påskynda fortsatta överenskom
-
JoU 1985/86:17
5
melser till skydd av Östersjön. Som dominerande ”vattenägare”, med hög
levnadsstandard, bör vi också ha goda möjligheter att gå främst när det gäller
de viktiga åtgärderna med att begränsa kväveutsläppen. Konkreta mål bör
sättas upp som leder till minskade utsläpp från jordbruk och reningsverk
m. fl. källor (yrkandena 1 och 8). I motionen yrkas även att alla bro-, tunneloch
andra anläggningar i Öresund och Bälten som kan försämra syresättningen
av Östersjön aktivt skall motverkas (yrkande 5). Forskningens betydelse
för att klargöra möjligheterna att förbättra tillståndet i havet betonas i
motionerna Jo709 (c) yrkande 3, Jo730 (fp) yrkande 1 och Jo761 (s) yrkande
3. Sistnämnda motion avser havsområdena i Kattegatt—Skagerrak. En
inventering av sådana föroreningskällor som med säkerhet antas tillföra
havet utsläpp av fosfor och kväve efterlyses i motion Jo710 (fp) yrkande 3.
I flera motioner yrkas på åtgärdsprogram. Enligt motion Jo730 (fp) bör
direkt riktade åtgärder vidtas mot övergödning (yrkande 2), giftspridning
och oljeförorening (yrkande 3). I motion Jo770 (s) föreslås att samordnade
insatser snarast kommer till stånd i syfte att minska närsaltutsläppen till våra
kustvatten, sjöar och vattendrag. Utsatta kustkommuner med intensivt
jordbruk föreslås engagerade i arbetet med att begränsa kväve- och
fosfatutsläppen till vattenmiljön genom att ta fram särskilda handlingsprogram
i stil med vad som skett i Kalmar kommun. I motion 761 (s) yrkas på
omedelbara åtgärder i vad avser Kattegatt-Skagerrak-området (yrkande 1).
I motion Jo709 (c) hävdas att vattenkvaliteten i norra Bohusläns kustområden
håller på att försämras drastiskt, vilket till stor del beror på utsläpp från
den norska sidan. Från svensk sida måste stora ansträngningar göras för att
påverka de norska myndigheterna att vidta kraftfulla åtgärder för att minska
utsläppen i Idefjorden och Glömma. Liknande tankegångar redovisas i
motionerna Jo710 (fp), yrkandena 1 och 2, Jo711 (m) och Jo761 (s) yrkande
2.
En kortfattad redogörelse för bakgrunden till motionerna har lämnats i
inledningen till detta betänkande. En utvärdering av Östersjöns miljö har
företagits av strandstaternas myndigheter och forskare som ett led i
Helsingforskommissionens arbete. Därvid har framkommit att Östersjöns
miljö har blivit sämre i flera avseenden under senare år.
Föroreningen av Östersjön synes i särskilt hög grad ha drabbat sälbestånden
i havet. Utvecklingen för dessa kan ses som en indikator på vattenmiljöns
sänkta kvalitet. Utskottet har vid en hearing inhämtat synpunkter och
information från en forskargrupp knuten till naturhistoriska riksmuseet där
man på grundval av gammalt och nytt material kunnat dra slutsatser om
sälstammarnas utveckling. Av föredragningen framgick att de tre sälstammar
som finns i Östersjön, gråsäl, knubbsäl och vikare, samtliga decimerats
mycket starkt under de senaste årtiondena. Detta tillsammans med konstaterade
skador på fortplantningsorganen gör att det enligt forskarna finns stor
risk för att dessa högtstående däggdjur utrotas från Östersjön. Vidare
anfördes bl. a. följande. En undersökning av patologin bland Östersjösälar
har visat en mycket hög frekvens (50—90 %) av sjukliga förändringar på
olika organsystem. Förändringar har konstaterats på binjurebarken, på
njurarna i form av kroniska tarmsår, frakturer och deformationer på klor,
JoU 1985/86:17
6
sammanväxningar och tumörer på livmodern. Preliminära resultat av
undersökningar över skelettförändringar visar att sälar insamlade till naturhistoriska
riksmuseet under 1970- och 1980-talen till mer än 50 % uppvisar
allvarliga benförändringar i käkregionen. Dessa skador synes ha börjat dyka
upp under slutet av 1950-talet. Skadorna misstänks initierade av allvarliga
inflammatoriska processer som bl. a. kan ha sitt ursprung i ett nedsatt
immunförsvar.
Forskarna anser det mycket sannolikt att organiska klorerade föreningar
ligger bakom skadorna. I denna grupp ingår bl. a. DDT, PCB, HCB,
toxafen, chlordan, dibenzofuran och dioxiner. PCB har angivits som en
sannolikt starkt bidragande orsak, men detta utesluter ej de övriga föroreningarna.
Forskarna underströk det angelägna i att statens naturvårdsverk
medverkar till att utröna orsakerna till att tre av de fyra fiskkonsumerande
däggdjuren som återstår i Östersjön uppvisar en mycket hög frekvens av
synnerligen allvarliga medicinska skador. Det var angeläget, dels mot
bakgrund av att naturvårdsverket har ansvaret för faunan i vår miljö, dels
mot bakgrund av att konsumtionen av fisk sannolikt ligger bakom de tre
sälarternas försvinnande. Samma fisk tjänar i dag som föda för en betydande
del av det svenska folket. Man nämnde att den fjärde fiskkonsumerande
arten, utter, misstänks drabbad av samma öde som Östersjöns sälar. Just nu
pågår alltså, framhöll forskarna, utrotning av samtliga fiskkonsumerande
däggdjursarter i Östersjön. Intresset för sälprojektet var stort i flera
internationella organisationer. Naturhistoriska riksmuseet hade i skrivelse
till regeringen begärt att skyddsjakt av säl förbjuds i Östersjön.
Diskussionen om vattenkvaliteten i Östersjöområdet och övriga svenska
kustvatten har tagit ny fart sedan resultatet av Helsingforskommissionens
utvärdering blivit känt. Om detta bär inte minst de här behandlade
motionerna vittne. I sitt anförande vid den allmänpolitiska debatten i
februari i år gav dåvarande miljöministern Ingvar Carlsson en översiktlig bild
av situationen. Han angav därvid även riktlinjer såväl för forskningen och
undersökningsverksamheten på området som för de åtgärder som nu måste
vidtas. Bl. a. yttrade han följande:
Från svensk sida har vi satsat åtskilliga miljoner på avloppsreningsverk.
Industrin har även den kraftigt reducerat sina utsläpp. Trots detta får vi
ständigt nya larmrapporter om ett sjukt hav.
Bortsett från lokal påverkan vid kusterna av enskilda utsläpp anges det
övergripande problemet i den egentliga Östersjön vara övergödning, medan
problemen i Bottenhavet och Bottenviken i huvudsak hänger ihop med
utsläpp från cellulosaindustrin och den kemiska industrin.
För Östersjön krävs en räddningsplan som innefattar både nationella
insatser och sådant som behöver behandlas tillsammans med andra Östersjöländer.
I nästan samma svåra situation som Östersjön befinner sig Kattegatt och
Skagerrak. För dessa havsområden redovisas inom kort en rapport från en
särskild arbetsgrupp, tillsatt av Internationella havsforskningsrådet på
initiativ av Nordiska ämbetsmannakommittén för miljöfrågor. Också i den
här rapporten anges att lokal påverkan på vissa kustavsnitt har med
industriutsläppen att göra men att den stora boven i dramat är övergödningen.
JoU 1985/86:17
7
Arbetsgruppen kommer följaktligen att föreslå en rad åtgärder för att
minska tillförseln av näringsämnen inom området. Den kommer också att
lägga fram förslag om fortsatta forskningsinsatser i fråga om bl. a. ekosystemet.
Också från norra Bohuslän kommer larmrapporterna allt tätare. Här
spelar föroreningarna från Idefjorden en väsentlig roll. Men även i detta fall
är övergödningen ett högst påtagligt problem.
När det gäller Laholmsbukten är det snart tio år sedan vi nåddes av de
första rapporterna om algproblemen. Sedan dess har arbetet med att
klarlägga problemen pågått.
I den proposition om forskning på jordbruks- och miljöområdet som
presenterades för en tid sedan föreslog vi också från regeringens sida
särskilda insatser för fortsatt forskning om just övergödningsproblemen i
Laholmsbukten. Det var riktigt. Vi har ett behov av fortsatta forskningsinsatser.
Vi behöver veta mer.
Detta står dock inte i konflikt med ett snabbt och resolut handlande.
Rapporterna om tillståndet i haven är så pass alarmerande att det också krävs
omedelbara åtgärder. Vi måste angripa föroreningarna vid källan. Vi vet att
övergödningen hänger samman med utsläpp från kommunala reningsverk
och fritidsbebyggelse men självfallet också med jord- och skogsbruket. Den
stora användningen av handelsgödselmedel i kombination med stallgödsel
har medfört en urlakning från jordbruksmarkerna som nu får sina synbara
effekter i haven.
I sitt tal lade miljöministern fast följande punkter som borde ingå i en samlad
aktion för våra hav:
* en räddningsaktion för Östersjön,
* ett utpekande av Laholmsbukten som särskilt föroreningskänsligt område,
* ett uppdrag till samtliga länsstyrelser i kustlänen att göra egna handlingsprogram
mot utsläpp och övergödning.
I ett frågesvar i riksdagen den 28 januari 1986 uttryckte Ingvar Carlsson
förhoppningen att de norska ansträngningarna att förbättra förhållandena i
Idefjorden ger snabba resultat. Han förutsatte att naturvårdsverket tar till
vara alla de möjligheter som finns att verka för att åtgärder för Idefjordens
tillfrisknande vidtas med skyndsamhet.
Utskottet vill för egen del anföra följande.
Den utvärdering av Östersjöområdets miljösituation som kortfattat redovisats
i inledningen till detta betänkande ger klara belägg för att tillståndet i
havet undergått en snabb försämring under de senaste åren. I första rummet
anges det stora utflödet av närsalter som ett problem. Mycket talar för att
markurlakning av kväve och fosfor tillsammans med utsläpp från kommunala
avloppsverk och industrin spelar en huvudroll för övergödningen av havet
och dess grunda vikar och bukter. Nedfall av luftburna kväveföreningar som
härrör från förbränning av fossila bränslen och bilismen ökar belastningen.
Tydliga tecken finns nu på eutrofiering i hela Östersjöområdet. På kort sikt
har den ökade näringstillförseln gynnat växt- och djurliv. På längre sikt
befaras att fortsatt näringstillförsel skadar livet i havet.
Halterna av giftiga tungmetaller som kadmium och bly har stigit oroväckande.
DDT-halterna har minskat, medan haltema av PCB i organismerna
kvarstår. Ett nytt problem har angetts genom att ett antal svårnedbrytbara
JoU 1985/86:17
8
och svåranalyserade organiska klorföreningar förekommer. Vissa av dessa
används som bekämpningsmedel och ersätter DDT, vissa används som
ersättning för PCB. Flertalet av dessa ämnen tycks vara mycket giftiga och
ackumuleras i de olika organismerna.
En indikator på tillståndet i havet är sälarna som helt livnär sig på fisk. Av
den särskilda föredragning utskottet erhållit framgår att flertalet djur i de nu
kvarvarande, starkt decimerade sälstammarna lider av svåra sjukdomstillstånd
sannolikt orsakade av förgiftningar. Sälstammarna är utrotningshotade.
I det föregående har redovisats den verksamhet som pågår såväl på det
mellanstatliga planet som inom Sverige för att genom forskning och
undersökningar skapa klarhet i orsakssammanhanget bakom havsmiljöns
förändringar, liksom de åtgärder som vidtagits och planerats. Statsministern
har - i sin dåvarande ställning som vice statsminister och miljöminister - i
årets allmänpolitiska debatt angivit vilka punkter som bör ingå i en samlad
aktion för våra hav, nämligen en räddningsaktion för Östersjön, ett
utpekande av Laholmsbukten som särskilt föroreningskänsligt område och
ett uppdrag till samtliga länsstyrelser i kustlänen att göra egna program mot
utsläpp och övergödning vilka bör samordnas i samarbete med naturvårdsverket.
Riksdagen har nyligen fattat viktiga beslut om intensifierad forskning
beträffande bl. a. miljöverkningarna av användningen av gödsel och bekämpningsmedel
(prop. 1985/86:74 och 100 bil. 11, JoU 13, rskr. 165).
Utskottet ser allvarligt på det snabbt försämrade miljöläget i havsområdena.
Dessa spelar en viktig roll från försörjningssynpunkt, från hälsosynpunkt
och från välfärdssynpunkt. Vår generation bär ett tungt ansvar mot våra
efterkommande att lämna en frisk miljö efter oss såväl till havs som till lands.
Sverige är den Östersjöstat som har den längsta kusten och den största
andelen av vattenytan i territorialhavet och fiskezonen. En betydande del av
föroreningarna härrör från svenska källor, även om andra länder relativt sett
i vissa fall kan ha större ansvar för föroreningssituationen. Såväl från svensk
sida som från övriga Östersjöstaters har betydande ansträngningar lagts ned
på forskning och på olika åtgärder för att begränsa föroreningarna.
Ytterligare åtgärder planeras som ett led i den av statsministern aviserade
aktionsplanen och som följd av riksdagens beslut om intensifierad forskning.
Utskottet finner mot bakgrund av det anförda att vården av havsmiljön bör
ges hög prioritet under de närmaste åren. Arbetet inom Helsingforskommissionen
är enligt utskottets mening av stor vikt i detta hänseende. Sverige har
som betydande strandstat ett särskilt ansvar och bör - liksom hittills varit
fallet - genom egen aktivitet söka främja och driva på miljöfrämjande
åtgärder och forskning även i övriga konventionsstater. Utskottet välkomnar
statsministerns uttalande om en aktionsplan till Östersjöns räddning och den
särskilda roll som tilldelats länsstyrelserna i detta syfte. Vid sidan av
eutrofieringsproblemen är det enligt utskottets mening av särskild vikt att de
förgiftningsskador uppmärksammas som härrör från kemikalier och från
metaller. Sälstammarnas öde utgör härvidlag en allvarlig varningssignal. Det
är av stor vikt att orsakssammanhangen klargörs och att åtgärder vidtas för
att i möjlig mån eliminera föroreningskällorna.
JoU 1985/86:17
9
Även när det gäller gränsvattnen mot Norge är brådskande åtgärder att
minska föroreningen nödvändiga. Som framgår av redovisningen i det
föregående anses den övervägande delen av föroreningskällorna ligga i
Norge. Med hänsyn till att svenska vatten är direkt berörda av den
försämrade vattenkvaliteten är det enligt utskottets mening angeläget att
man från svensk sida aktivt söker påverka grannlandets regering och
myndigheter att skyndsamt vidta åtgärder för att effektivt minska de
förorenade utsläppen.
Vad utskottet anfört om behovet av forskning och snabba åtgärder i syfte
att förbättra miljön i Östersjöområdet och norra Skagerrak samt Idefjorden
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses i
det väsentliga motionerna Jo709 yrkandena 2 och 3, Jo710, Jo711, Jo730,
Jo737, Jo761, Jo770, Jo773 yrkandena 1, 5 och 8.
En internationell Nordsjökommission
I ett par motioner framställs yrkanden om att Sverige bör ta initiativ till
bildandet av en Nordsjökommission efter förebild av Helsingforskommissionen.
Enligt motion Jo709 (c) duggar larmrapporter tätt om olika miljöhot
mot Västerhavet. Föroreningen av Nordsjön kommer från många håll, från
Östersjön, från Elbe och Rhen, från oljefälten i Nordsjön, genom utsläpp av
tungmetaller och kemikalier från industrier i bl. a. England m. m. För att
kunna möta dessa problem torde det behövas en speciell Nordsjökommission,
liknande den kommission som finns för Östersjön, där samtliga berörda
nationer deltar, hävdar motionärerna (yrkande 1). Även i motion Jo737 (fp)
efterlyses åtgärder för bättre samordning av det internationella samarbetet i
Nordsjön.
Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att det internationella
samarbetet till skydd för Nordsjöns miljö bedrivs enligt tre olika konventioner,
nämligen Pariskonventionen om havsförorening från landbaserade
källor, Oslokonventionen om dumpning från fartyg och luftfartyg samt
Bonnkonventionen om oljebekämpning. Enligt vad utskottet erfarit har man
inom den svenska delegationen övervägt att föreslå tillskapandet av en
enhetlig konvention för Nordsjön. Argument finns både för och emot.
Frågan kommer eventuellt att aktualiseras inför ett möte med Nordsjöstaternas
miljöministrar i november 1987.
Utskottet vill för sin del anföra att det goda samarbete som präglar
Helsingforskommissionens verksamhet i och för sig talar för bildandet av en
liknande organisation för Nordsjösamarbetet. Frågan rymmer emellertid
många olika aspekter, vilka inte är överblickbara i riksdagen. Utskottet
konstaterar att frågan hålls aktuell i regeringens kansli och utgår från att
initiativ tas till förmån för en enhetlig organisation därest en sådan kan
beräknas leda till en bättre utveckling av miljöskyddet än nuvarande
konventioner. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionerna
Jo709 såvitt nu är i fråga (yrkande 1) och Jo737 påkallas således icke.
JoU 1985/86:17
10
Dumpning av miljöfarligt avfall från fartyg, m. m.
JoU 1985/86:17
I motion Jo796 (fp) hävdas att tankbåtar fortfarande har svårigheter att bli av
med slopvattnet med giftiga kemikalier vid rengöring av tankar, ledningar
och pumpar. Trots att Östersjöländerna infört förbud mot dumpning av
giftiga kemikalier från den 1 januari 1986 dumpas praktiskt taget allt
tvättvatten från sloptankarna efter frakt av farliga kemikalier i havet. Enligt
motionen har hamnarna ingen beredskap. Mottagarna av kemikalielasterna
har föga intresse av att ta emot slopvatten. Motionen utmynnar i ett yrkande
att naturvårdsverket skall få i uppdrag att vidta åtgärder för att förhindra att
slopvatten från fartyg som fört giftiga kemikalier dumpas i havet. Ett
motsvarande yrkande ställs i motion Jo773 (vpk). Enligt sistnämnda motion
krävs att information lämnas om bestämmelserna (yrkande 9).
Utskottet får anföra följande.
Bestämmelserna om mottagning av barlastvatten eller tankspolvatten som
innehåller lastrester av skadliga kemikalier trädde i kraft den 1 januari 1986.
Bestämmelserna gäller fartyg från Östersjöns strandstater och efter april
1987 även övriga stater. Föreskrifter har utfärdats för mottagning i svenska
hamnar av kemikalierester. Det åligger ansvariga myndigheter att tillse att
föreskrifterna efterlevs. Enligt vad utskottet inhämtat hos sjöfartsverket är
det .ännu för tidigt att göra någon utvärdering av bestämmelsernas tillämpning.
De problem som sammanhänger med reglerna om utsläpp från fartyg
och mottagning i land av kemikalierester från kemikaliefartyg kommer att
behandlas vid ett seminarium med Helsingforskonventionens medlemsländer.
Utskottet finner, med hänvisning till det anförda, att frågan således är
föremål för vederbörande myndigheters uppmärksamhet. Mot den anförda
bakgrunden bör motionsyrkandena i denna fråga icke föranleda någon
riksdagens ytterligare åtgärd.
I motion Jo787 (fp) yrkas på information om den lagstiftning som gäller
avseende nedskräpning till havs. Motionären yrkar även på bättre mottagningsservice
för handelsfartygens avfall av skilda slag.
All dumpning och nedskräpning inom svenskt sjöterritorium och inom
Helsingforskonventionens område är förbjudet enligt lagen (1980:424) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Information om gällande regler,
sammanställd av Helsingforskommissionen, har tillställts redare, hamnar
m. fl. Kommunerna skall enligt renhållningslagstiftningen sörja för att avfall
kan tas emot i hamnarna.
Utskottet är med hänvisning till det anförda icke berett att förorda någon
riksdagens åtgärd med anledning av motion Jo787.
Senapsgasbomber
I motion Jo773 (vpk) uppmärksammas de problem som fortfarande uppkommer
till följd av att mängder senapsgas, minor och annan ammunition finns
kvar i Östersjön från andra världskriget. Enligt motionen bör regeringen
lämna förslag till ersättning för förluster vid upptagning av sådan materiel
(yrkande 7).
11
I en frågedebatt den 30 januari 1986 anförde dåvarande miljöministern
Ingvar Carlsson följande:
Den ammunition som dumpats till sjöss och som innehåller stridsgaser,
främst senapsgas, har alltsedan den dumpades vållat bl. a. fiskare olägenheter.
Myndigheterna har på olika sätt informerat om riskerna med dessa gaser
och hur skadeverkningar skall begränsas. Tullverkets kustbevakning och
naturvårdsverket gav år 1984 ut en broschyr om senapsgas till sjöss för
information och vägledning för fiskare. I denna broschyr uppmanas svenska
fiskare att beträffande fynd i redskap utanför relingen låta fyndet försiktigt gå
tillbaka till sjön. Uppmaningen, som överensstämmer med gammal praxis
bland svenska fiskare, grundar sig på säkerhetsskäl.
Jag finner ingen anledning att ändra de svenska reglerna för hantering av
senapsgas till sjöss.
Utskottet har icke någon annan mening än regeringen i denna fråga.
Motionsyrkandet avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande vattenmiljön i Östersjöområdet och Skagerrak
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1985/86:Jo709 yrkandena 2 och
3,1985/86:Jo710,1985/86: Jo711,1985/86:Jo730,1985/86 :Jo761,1985/
86:Jo770 och 1985/86:Jo773 yrkandena 1, 5 och 8,
2. beträffande en Nordsjökommission
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Jo709 yrkande 1 och 1985/
86:Jo737,
3. beträffande dumpning av avfall från fartyg
att riksdagen avslår
a) motionerna 1985/86:Jo773 yrkande 9 och 1985/86:Jo796,
b) motion 1985/86:Jo787,
4. beträffande senapsgasbomber
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo773 yrkande 7.
Stockholm den 24 april 1986
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp),
Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Kerstin
Geberman (fp), Jens Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c),
John Andersson (vpk) och Leif Marklund (s).
JoU 1985/86:17
gotab Stockholm 1986 10829
12