om vattenvård och internationella miljövårdsfrågor (Betänkande 1987/88:JoU11 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1987/88:11

om vattenvård och internationella miljövårdsfrågor

JoU

1987/88:11

Sammanfattning

Ett sextiotal motionsyrkanden behandlas i betänkandet. Flertalet innehåller
förslag om åtgärder till skydd för havsområdena kring Sverige. De omfattar
dels åtgärder som bör vidtas i vårt eget land, dels även vilken internationell
aktivitet som kan utövas från svensk sida för att förmå andra länder att
minska sina utsläpp. Utskottet avstyrker dessa motioner med hänvisning till
att frågekomplexet gjorts till föremål för en utredning som resulterat i en
Aktionsplan mot havsföroreningar och att en miljöpolitisk proposition
förväntas under innevarande riksmöte. Utskottet beklagar att den aviserade
propositionen kommer att föreläggas riksdagen så sent under våren 1988 att
de eventuella förslag som kommer att redovisas inte kommer att gälla förrän
under nästa valperiod. Ett tillkännagivande härom föreslås i betänkandet.

Även vissa andra motionsyrkanden om vattenvård tas upp och avstyrks. I
ett särskilt avsnitt behandlas internationella miljöpolitiska frågor av mer
övergripande natur. Även dessa motioner avstyrks.

Till betänkandet har fogats 8 reservationer (s,m,fp,c,vpk).

Motioner

1986/87:Jo417 av Kerstin Gellerman m.fl. (fp), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om behovet av internationellt samarbete för att rädda miljön i Östersjön och
Nordsjön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om samråd med fiskenämnden vid planerade utfyllnader av
grunda havsvikar.

1986/87:Jo704 av Carl Bildt m. fl. (m), vari yrkas (såvitt nu är i fråga (yrkande

13) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svenska reningsverk skall utrustas med fungerande kvävereduktion.

1986/87:Jo707 av Olof Johansson m. fl. (c), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1, 2, 4, 11 och 14),

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
Sveriges internationella miljöagerande bör förstärkas i enlighet med motionen,

1 Riksdagen 1987188.16 sami. Nr 11

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen tar initiativ till en
internationell konferens om miljö- och naturresurshushållning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att fullfölja riksdagens beslut om en internationell
luftvårdskonferens (skall vara luftvårdsfond).

11. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om åtgärder för att minska föroreningarna av haven.

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jordbruk och miljö.

1986/87:Jo709 av Siw Persson (fp), vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sättande av gränsvärden
för högsta acceptabla halt av bekämpningsmedel i sjöar, vattendrag och
grundvattentäkter.

1986/87:Jo714 av Elving Andersson och Kjell A Mattsson (c), vari yrkas
såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och 2)

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående svenskt initiativ för bildandet av en Nordsjökommission,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett svenskt initiativ till ett gemensamt nordiskt program för
miljöförbättringar i Skagerrak-Kattegatt och att för detta ändamål utnyttja
den speciella låneordningen i Nordiska Investeringsbanken.

1986/87:Jo729 av Anders Nilsson m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
åtgärder mot kväveläckage i sötvatten.

1986/87:Jo732 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
miljövårdsprogram skyndsamt bör utarbetas i syfte att förbättra Skagerrak
och Västerhavets möjligheter att överleva som fiskevatten,

2. att riksdagen hos regeringen begär att ansvariga länsorgan och andra
berörda myndigheter, framför allt på västkusten, ges direktiv om att kända
föroreningskällor saneras och att miljöbrott beivras.

1986/87:Jo743 av Lennart Alsén och Ingrid Hasselström Nyvall (fp), vari
yrkas såvitt nu är i fråga (yrkandena 1, 2, 3 och 6),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om miljösituationen i Östersjön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om miljökontroll av Östersjön baserad på systematiska
undersökningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inrättande av intensivstudieområden i södra Östersjön,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kraftfulla svenska insatser vad gäller det internationella
samarbetet i Östersjön.

1986/87:Jo750 av Siw Persson och Kjell-Arne Welin (fp), vari yrkas såvitt nu
är i fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

JoU 1987/88:11

vad i motionen anförts om intensifieringar av det internationella miljövårdsarbetet
för att påskynda överenskommelser om minskade utsläpp av
luftföroreningar.

1986/87:Jo757 av Kerstin Ekman m. fl. (fp), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1, 3 och 4),

1. att riksdagen hos regeringen begär att ett handlingsprogram mot
havsföroreningarna för Öresund, Kattegatt och Skagerrak skyndsamt utarbetas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ till en särskild Nordsjökommission,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om situationen i Östersjön.

1986/87:Jo763 av Ivar Franzén m. fl. (c,m), vari yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om ett
utvidgat åtgärdsprogram för att förbättra havsmiljön i bl. a. Laholmsbukten.

1986/87:Jo790 av Göte Jonsson (m), vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs beträffande nödvändigheten
av snabba åtgärder vad gäller PCB-förekomsten i sjöar och vattendrag.

1986/87:Jo802 av Alf Svensson (c), vari yrkas såvitt nu är i fråga (yrkandena
2, 4 och 5),

2. att riksdagen hos regeringen begär att kraftigare påtryckningar skall
utövas på Storbritannien för att ytterligare minska svavelutsläppen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att analysresurserna
för analys av dioxin förstärks,

5. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket fastställer
juridiskt bindande gränsvärden för utsläpp av dioxiner i enlighet med
motionen.

1986/87:Jo803 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkandena 9, 10, 11, 20, 21, 22, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31 och 61),

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att talan bör väckas mot Storbritannien och Polen vid Internationella
domstolen i Haag för dessa länders föroreningar av andra länders
territorier,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tekniskt och ekonomiskt avtal med Polen på miljöskyddsområdet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ökad svensk aktivitet i syfte att begränsa gränsöverskridande
luftföroreningar,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övergång till kalk som fällningskemikalie i kommunala avloppsreningsverk,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utökad och bättre samordnad kartläggning av våra kusthav,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kraftfullare svenska insatser vad gäller internationellt samarbete
om våra kusthav,

JoU 1987/88:11

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt samarbete bland Östersjö-staterna i syfte att
minska utsläppen av klorerade substanser och giftiga tungmetaller,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utsläppen från massaindustrierna,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för utsläpp av dioxin,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Kattegatt som föroreningskänsligt område med särskilda restriktioner
för alla skadliga utsläpp,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsning av kväveläckaget från jordbruket,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om programmet för träda i jordbruket,

30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om handlingsprogram bl. a.
för minskat kväveläckage för hela västkusten,

31. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjning av gödselmedelsavgiften,

61. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny internationell miljövårdskonferens.

1986/87:Jo806 av Erling Bager (fp), vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt sjöfartsverket att i samråd
med naturvårdsverket ta fram och distribuera aktuell information till
utländska fartyg som trafikerar svenska hamnar om gällande lagstiftning
avseende nedskräpning till havs samt informera om på vilket sätt den svenska
västkusten har drabbats,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bättre mottagningsservice
för handelsfartygens avfall.

1986/87: Jo807 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c), vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att prova förutsättningarna för att via internationella avtal
bojkotta (svartlista) rederier som på säkra grunder ertappas med miljöskadande
verksamhet.

1986/87:Jo809 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 och 3),

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamma initiativ i Nordiska
rådet och andra internationella organ för att förbättra situationen i berörda
havsområden,

3. att riksdagen hos regeringen begär att ett program om reduktion av
kväveutsläpp från lantbruk, reningsverk, industrier m. m. till de berörda
havsområdena görs upp före 1990.

1986/87:Jo810 av Jan Jennehag m. fl. (vpk), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkande 1) att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder omedelbart
vidtas så att föroreningarna i Bottniska viken minskas.

1986/87:Jo812 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s), vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen förklarar hela södra Kattegatt och
Skälderviken som särskilt föroreningskänsliga områden,

JoU 1987/88:11

2. att riksdagen i övrigt som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av åtgärder för att stoppa föroreningarna till
havsmiljön.

1986/87:Jo813 av Elisabeth Fleetwood m. fl. (m), vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen upptar diskussioner med randstaterna runt Östersjön i
syfte dels att få till stånd en skärpning av konventionen, dels att åstadkomma
en bättre efterlevnad av densamma.

1986/87:Jo814 av Jens Eriksson (m), vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts när det gäller att skydda
de grunda vikarna.

1986/87:Jo815 av Lars Svensson m. fl. (s), vari yrkassåvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 och 2),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kraftfulla
insatser omedelbart bör vidtas för att reducera utsläppen av föroreningar i
Kattegatt,

2. att riksdagen begär att regeringen upptar förhandlingar med Danmark
och Norge om att begränsa utsläppen från dessa länder i havsområdet.

1986/87:Jo822 av Britta Bjelle (fp), vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att naturvårdsverket får i uppdrag att utreda användningen av glykol
och dess miljöeffekter samt komma med förslag till åtgärder.

1986/87:Jo833 av Ylva Annerstedt m. fl. (fp), vari yrkas med hänvisning till
vad som anförts i motion A497, att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts i motionen om länets miljöproblem.

1986/87:Jo834 av Siw Persson m. fl. (fp), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkandena 8, 9, 10 och 11),

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att Kattegatt, Öresund och Hanöbukten skall förklaras
som föroreningskänsligt område med särskilda restriktioner för alla utsläpp,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att ett handlingsprogram för minskat kväveläckage och
minskade kväveutsläpp bör upprättas för hela Skånekusten,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att miljöövervakningssystemet för havsområdena byggs
ut,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om svenskt arbete för ökat samarbete kring Östersjön och
Västerhavet.

1986/87:Jo835 av Bo Lundgren (m), vari yrkas såvitt nu är i fråga (yrkande 3)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om internationella överenskommelser på luftvårdsområdet.

Bakgrund

Riksdagen uttalade våren 1986 att vården av havsmiljön bör ges hög
prioritet. Behovet av forskning och snabba åtgärder för att förbättra miljön i

JoU 1987/88:11

Östersjöområdet och Västerhavet underströks särskilt liksom behovet av
miljöfrämjande åtgärder och forskning även från grannländernas sida.
Uttalandet gjordes med anledning av motioner och mot bakgrund av en
utvärdering från Helsingforskommissionen om Östersjöområdets miljösituation
där klara belägg gavs för att tillståndet i havet undergått en snabb
försämring under de senaste åren. Utskottet framhöll att det vid sidan av
eutrofieringsproblemen är av särskild vikt att de förgiftningsskador uppmärksammas
som härrör från kemikalier och från metaller. Sälstammarnas
öde utgör härvidlag en allvarlig varningssignal, framhöll utskottet vidare.
Orsakssammanhangen måste klargöras och åtgärder vidtas för att i möjlig
mån eliminera föroreningskällorna (JoU 1985/86:17, rskr. 247).

Aktionsplan mot havsföroreningar

I augusti 1986 beslöt regeringen att tillsätta en aktionsgrupp mot havsföroreningar,
med företrädare för berörda verk och departement och med
statsrådet Birgitta Dahl som ordförande.På aktionsgruppens uppdrag, och i
samarbete med berörda myndigheter m.fl. har statens naturvårdsverk
utarbetat en aktionsplan, som i maj 1987 överlämnats till regeringen.

I aktionsplanen slås fast att de havsområden som omger Sverige är utsatta
för allvarliga miljöhot och att långtgående föroreningsbegränsande åtgärder
måste vidtas både nationellt och internationellt.

Allra högst prioritet ges åtgärder för att begränsa tillförseln av stabila
organiska ämnen samt växtnäringsämnen (kväve och fosfor). Viktigt är
också att arbetet för att begränsa utsläppen av toxiska metaller och olja ges
fortsatt hög prioritet.

I naturvårdsverkets information om aktionsplanen framhålls inledningsvis
bl.a. följande.

Slutsatser och bedömningar i aktionsplanen bygger på befintligt kunskapsunderlag.
Trots att detta är mycket omfattande, finns ändå stora brister och
osäkerheter inom olika områden. Planen bör därför revideras om 4-5 år och
nya mål och medel preciseras, där så erfordras. Under tiden fram till en sådan
revision bör ett systematiskt arbete bedrivas för att förbättra beslutsunderlaget.

Aktionsplanen är inte tänkt som en heltäckande genomgång av alla
tänkbara störningsformer, utan syftar till att peka ut de viktigaste områdena,
där ytterligare insatser krävs. Det är viktigt att understryka att denna
prioritering inte skall tolkas så att behov saknas av åtgärder mot andra typer
av miljöstörningar. Miljöskyddslagen m.fl. andra lagar reglerar sådana
störningar redan i dag, och skall givetvis tillämpas även framgent, även om en
viss miljöfråga inte särskilt lyfts fram i aktionsplanen.

De åtgärder som diskuteras är bedömda och prioriterade utifrån den
marina miljöns behov, men förslagen får i regel effekter även på andra
medier än havet. Som underlag för förslagen har översiktliga sammanställningar
gjorts av olika kända föroreningar som tillförs havsmiljön. Inventeringen
omfattar såväl inhemska källor som tillförsel från andra länder,
inklusive långväga luft- och vattentransport. Både punktkällor och diffusa
källor har beaktats. Existerande kunskaper vad gäller effekter, eller risk för
effekter, av tillförda föroreningar har värderats.

I aktionsplanen slås fast att de havsområden som omger Sverige är utsatta
för allvarliga miljöhot. Trots att varken belastningsnivåer för olika typer av

JoU 1987/88:11

föroreningar, eller spridnings- och effektmekanismer är fullständigt kända,
är det helt klart att långtgående föroreningsbegränsande åtgärder måste
vidtas både nationellt och internationellt.

De svenska föroreningsutsläppen påverkar i första hand våra egna
kustområden, och bidraget till föroreningsbelastningen på de öppna havsområdena
är som regel litet. Undantag utgör främst utsläppen av klorerad
organisk substans från skogsindustrin, vissa metallutsläpp, samt tillförseln av
närsalter till Kattegatt. Miljöskyddsarbetet måste därför i betydligt högre
grad än hittills inriktas mot att minska utsläppen från andra länder.

Både i det nationella och internationella arbetet måste allra högst prioritet
ges åtgärder för att begränsa tillförseln av stabila organiska ämnen samt
växtnäringsämnen (kväve och fosfor). Viktigt är också att arbetet för att
begränsa utsläppen av toxiska metaller och olja ges fortsatt hög prioritet.

Åtgärder mot utsläpp av grumlande ämnen, och nedbrytbara organiska
ämnen har lägre prioritet, även om lokala eller regionala förhållanden i det
enskilda fallet kan motivera väl så långtgående åtgärdskrav.

I aktionsplanen redovisas följande bild av vattenmiljön längs våra kuster.

Haven runt Sverige utsätts för många skilda slag av föroreningspåverkan, och
i olika hög grad. Betydande lokal påverkan är vanlig i anslutning till större
industrier, industrikomplex, kraftverk, etc. Områdena utanför storstäderna
är påverkade av tidigare och pågående kommunala utsläpp. De kustområden
som mottar föroreningarna från stora jordbruksområden är påverkade av
dessa.

Bohuskusten tillförs föroreningar från petrokemisk industri samt från
skogsindustri och annan industri i södra Norge och också från andra länder,
som England och Västtyskland,genom transport med havsströmmarna.

Kattegatt har under senare år blivit så eutrofierat att vissa bottnar tidvis
drabbats av syrebrist. Bl.a. är situationen i Laholmsbukten och Skälderviken
särskilt allvarlig. Havsområdet mottar avsevärda föroreningsmängder från
jordbruk, kommuner och industri, både i Sverige och Danmark.

Öresund är relativt kraftigt förorenat av både industriella och kommunala
utsläpp, samt av närsalttillförselfrån jordbruket. Genom Öresund sker också
en stor transport av närsalter från Östersjön, upp efter den svenska
västkusten.

Situationen i Hanöbukten är likartad den i Laholmsbukten.

Smålands och Östergötlands kust torde vara den minst föroreningspåverkade
kuststräckan i landet. Det är viktigt att området skyddas från en ökad
föroreningsbelastning.

Delar av Södermanlands kust är belastade av tidigare föroreningsutsläpp,
främst kommunala.

Bottniska Vikens kust är starkt belastad främst av skogsindustrins utsläpp
av bl.a. klorerade organiska ämnen och av några få, men stora, punktutsläpp
av metaller.

I samarbete mellan naturvårdsverket och kustlänsstyrelserna har bildats
tre s.k. åtgärdsgrupper, en för Öresund-Kattegatt-Skagerrak, en för egentliga
Östersjön och en för Bottniska Viken. Arbetet har inriktats på sammanställning
av föroreningsbelastning, miljökvalitetsbeskrivningar och åtgärdsprogram
för jordbruk, tätorter och enskilda fastigheter (glesbebyggelse),
fiskodling och hamn verksamhet.

Samarbetet inom åtgärdsgrupperna har varit av stort värde när det gäller
att hantera havsmiljöfrågorna. Åtgärdsgruppernas fortsatta arbete bör
inriktas dels mot samordning och utvärdering av recipientkontrollen, dels
mot sådana åtgärdsfrågor som särskilt lämpar sig för regionalt samarbete,
t.ex. inom jordbruket eller för industribranscher som tillståndsprövas av
länsstyrelserna.

JoU 1987/88:11

Internationellt agerande - allmänna överväganden

Under denna rubrik lämnas följande redogörelse i naturvårdsverkets information
om aktionsplanen.

Sverige delar hav med många andra länder, vilkas utsläpp påverkar
miljökvalitén på olika sätt. Vi deltar därför i många fora för internationellt
samarbete.

Helsingfors-konventionen är viktig när det gäller att minska föroreningsbelastningen
på Östersjön, inklusive Bottniska viken, Öresund, Bälthaven
och Västerhavet upp till en linje från Skagen till Göteborg. Konventionen
gäller Danmark, Finland, Polen, Sovjetunionen, Västtyskland och Östtyskland
och omfattar såväl sjöfarts- och bekämpningsfrågor som föroreningar
från landbaserade källor och långväga lufttransport. Dumpning är förbjuden
inom konventionsområdet.

Sverige samarbetar med Finland i Kommittén för Bottniska Viken, bl.a.
om skogsindustrifrågor och organiska miljögifter. Kommittén svarar för
ländernas rapportering av miljöövervakningsdata, för Bottniska Viken, till
Helsingfors-konventionen.

Bilaterala samarbetsavtal finns med Danmark inom Öresunds-kommissionen
när det gäller Öresund och, som ett särskilt avtal, beträffande åtgärder
mot Kattegatts förorening. Mer eller mindre formaliserat samarbete med
Norge finns på flera punkter. Dessutom har vi i många specialfrågor
informellt samarbete med flera av de västeuropeiska länderna, och även med
andra OECD-länder, främst Japan, USA och Kanada.

Bilaterala avtal om miljösamarbete finns också med Polen, Sovjetunionen,
Ungern och Östtyskland, där frågor av gemensamt intresse diskuteras.

Inom Nordiska Ministerrådet bedrivs arbete i ett antal olika grupper,
varav några direkt berör havsmiljöfrågorna. Nyligen fattade de nordiska
miljöministrarna principbeslut om en ”plan för nordiskt agerande mot
havsföroreningar”.

Paris-konventionen är av stor betydelse och berör utsläpp från landbaserade
källor i Belgien, Danmark, England, Frankrike, Holland, Irland, Island,
Norge, Portugal, Spanien, Sverige och Västtyskland. Även EG har undertecknat
konventionen. Genom Nordsjökonferensen, som hålls på miljöministernivå,
har den politiska betydelsen av arbetet inom Paris-konventionen
ökat.

Det s.k. Köpenhamnsavtalet mellan Danmark, Finland, Norge och
Sverige avser nordiskt samarbete vad gäller rapportering och bekämpning av
oljeutsläpp.

ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar får
ökad betydelse allt eftersom insikten om vikten av luftnedfallet ökar.

Dumpning, dvs. kvittblivning av avfall till havs, regleras i ett globalt
perspektiv av London-konventionen, och för Nordatlanten och Nordsjön
genom Oslo-konventionen. Många länder har i dag helt upphört att dumpa
avfall (bl.a. Sverige), eller begränsat omfattningen av sin dumpning.
Förbränning av miljöfarligt avfall till havs är en svårlöst delfråga.

På sjöfartens område finns internationella överenskommelser ingångna att
motverka vattenförorening från fartyg. De viktigaste är MARPOL 73/78,
Östersjökonventionen och SOLAS -74. I Östersjöområdet gäller i dag
Östersjökonventionen för all slags avfall från fartyg och globalt gäller för
oljeutsläpp MARPOL-konventionen. MARPOL-konventionens bestämmelser
om transporter i bulk av kemikalier som är farliga för den marina
miljön trädde i kraft i april 1987. MARPOL-konventionen har dessutom tre
frivilliga annex vilka omfattar förpackat gods som är farligt för den marina

JoU 1987/88:11

miljön, toalettavfall respektive fasta föroreningar. Till dessa annex har ännu
inte tillräckligt många stater anslutit sig varför det är osäkert när de träder i
kraft.

MARPOL-konventionen har otvivelaktigt lett till att oljeutsläppen från
fartyg avsevärt reducerats. Det finns skäl anta att även de övriga delarna,
efter det att de trätt i kraft kommer att medverka till en förbättring av den
marina miljön. Sverige bör, mot denna bakgrund, fortsätta arbetet med att få
även de tre frivilliga annexen internationellt accepterade.

Enligt svensk lagstiftning skall hamnarna ta emot avfall utan kostnad för
fartyget. Denna princip har från svensk sida alltid hävdats vara viktig för att
förhindra utsläpp i havet. I Östersjöområdet tycks emellertid utvecklingen
f.n. vara på väg åt fel håll. Detta förhållande bör tas upp på regeringsnivå i
kontakterna med staterna vid Östersjön och problemet bör även belysas i
kontakter med Nordsjöländer.

För närvarande är det svårt att få genom krav på nya regler inom IMO då
IMO:s församling antagit en resolution som säger att implementering av de
befintliga regelverken skall prioriteras framför utarbetande av nya regler. De
existerande reglerna medför dock, om de tillämpas, att sjöfarten jämförd
med övriga föroreningskällor med all sannolikhet bidrar med en förhållandevis
ringa del till föroreningen av den marina miljön.

Samordnade mät- och övervakningsprogram för havsområdena finns
främst inom Paris-, Oslo- och Helsingforskonventionerna. Det internationella
havsforskningsrådet (ICES) har en betydelsefull roll i detta övervakningsarbete
genom att man samordnar och utvärderar mätdata från Paris- och
Oslo-konventionerna. ICES bör kunna utnyttjas effektivare bl.a. genom att
ges en motsvarande roll också när det gäller Helsingfors-konventionen.

Omfattande interkalibreringar av vattenanalyser, oftast samordande av
ICES, har krävts för att åstadkomma en nödvändig kvalitetssäkring av
analysdata. Motsvarande aktiviteter inom luftområdet bör, så långt möjligt,
samordnas mellan Paris- och Helsingforskonventionerna och det övervakningsprogram
(EMEP) som är kopplat till konventionen om långväga
transporterade luftföroreningar.

Sverige har i flera fall tagit på sig en tung roll i internationellt miljövårdssamarbete,
och många exempel finns på frågor som effektivt och uthålligt
drivits genom betydande arbetsinsatser från svensk sida. Erfarenheterna av
hittillsvarande internationellt samarbete pekar klart på att en kombination
av politiskt agerande på hög nivå och handfast arbete med att ta fram
vetenskapliga och tekniska beslutsunderlag är effektivt. Arbetet är i hög grad
långsiktigt, och resultaten får ofta bedömas i ett tidsperspektiv av flera
decennier.

Genom hög aktivitet i förhandlingar beträffande internationella överenskommelser
om tekniska åtgärder, har det i flera fall varit möjligt för Sverige
att skynda på en i övrigt tämligen långsam internationell process. Åtaganden
att samla in och sammanställa data om utsläpp från olika branscher, och
halter av föroreningar i olika havsområden har visat sig vara ett ändamålsenligt
sätt att påverka andra länder.

För att kunna driva det internationella åtgärdsarbetet framåt, är det
nödvändigt att i ökad utsträckning satsa på en vetenskaplig argumentering på
kvalificerad nivå. För att kunna övertyga andra länder om allvaret i de
framtida miljöhoten måste de bästa forskarna medverka i det internationella
samarbetet.

Naturvårdsverket har arbetat fram handlingsprogram för Helsingforskommissionen,
Paris-kommissionen och Nordsjö-konferensen. Dessa handlingsplaner
bör revideras och uppdateras regelbundet. Planerna bör göras

JoU 1987/88:11

1* Riksdagen 1987188.16 sami. Nr 11

konkreta och förankras, redan på ett tidigt stadium, främst hos övriga
nordiska länder, men även hos andra parter där en samsyn kan nås.

Det är viktigt att internationella initiativ följs upp med effektiva system för
att genomföra och övervaka beslutade åtgärder på det nationella planet.

Andra utredningar

Den s.k. Heurgrenska utredningen om miljövårdens organisation har
nyligen avlämnat sitt betänkande För en bättre miljö (SOU 1987:32) jämte
sammanställningen Miljövårdsfamiljen (SOU 1987:36). Utredningens uppgift
har i första hand varit att göra en samlad översyn av miljövårdens
organisation i Sverige avseende bl.a. arbetsfördelningen och samverkan
mellan olika parter. I betänkandet görs en genomgång av ansvarsfrågorna i
miljövården. Förslag läggs fram om myndigheternas roll i det framtida
systemet. Utredningen beskriver vidare sanktionssystemet, hur det fungerar
i dag och hur tillämpningen bör effektiviseras. Utredningen förordar att en
genomgripande översyn av hela miljöstraffrätten inleds så snart som möjligt.
I avvaktan på en sådan översyn föreslås att bestämmelserna i miljöskyddslagen
ges en tydligare utformning.

Miljöskadefondsutredningen har i sitt betänkande Miljöskadefond (SOU
1987:15) föreslagit att en miljöskadefond bildas. Från fonden skall ersättning
kunna lämnas för person- eller sakskador som orsakats av miljöstörningar i
de fall när skadestånd enligt miljöskadelagen (1985:225) inte betalas eller
kan utgå till den skadelidande. Fondens medel skall också kunna bekosta
sådana återställnings- eller saneringsåtgärder som är angelägna från miljöskyddssynpunkt.
Fonden föreslås bli finansierad av avgifter som läggs på
större utsläpp av vissa miljöfarliga ämnen såsom svavel, fosfor, kadmium,
kvicksilver och koppar.

De nämnda utredningarna bereds för närvarande i regeringskansliet.
Utredningen om miljöorganisationen ligger fortfarande under remissbehandling.
Vid öppnandet av innevarande riksmöte meddelade statsministern
att en miljöpolitisk proposition kommer att föreläggas riksdagen under
våren. I propositionen föreslås åtgärder mot luftföroreningar, försurning
samt mot gamla giftupplag. Vidare föreslås insatser för att rena hav, sjöar och
vattendrag.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner från allmänna motionstiden
1987 med inriktning på vattenvård. Ett antal motioner om Sveriges
internationella agerande i allmänt miljöpolitiska frågor och på luftvårdsområdet
behandlas även. Utskottet konstaterar att regeringen aviserat en
samlad miljöpolitisk proposition avsedd att läggas fram under våren 1988.

Utskottet anser att det är beklagligt att den aviserade miljöpropositionen
kommer att föreläggas riksdagen så sent under våren 1988 att de eventuella
förslag som kommer att redovisas inte kommer att gälla förrän under nästa
valperiod. Regeringen har haft god tid på sig att redovisa förslag. Om en
proposition hade förelegat skulle förslag i partimotionerna Jo704 (m), Jo707
(c), Jo803 (fp) samt Jo809 (vpk) och flera enskilda motioner kunna leda till

JoU 1987/88:11

konkreta beslut i detta betänkande. Riksdagen bör enligt utskottets mening
med anledning av dessa motioner ge regeringen till känna sin uppfattning om
försenad handläggning av dessa angelägna miljöfrågor.

Allmänna yrkanden om åtgärder för att förbättra havsmiljön

Enligt motion Jo707 bör riksdagen göra ett tillkännagivande om åtgärder för
att minska föroreningarna av haven (yrkande 11 i berörd del). Motionärerna
anger en rad olika åtgärder till vilka utskottet återkommer i det följande.
Allmänna yrkanden om åtgärder för att förbättra havsmiljön framställs
vidare i motion Jo732 (fp), yrkande 1, om ett miljövårdsprogram för
Skagerrak och Västerhavet, i motion Jo743 (fp), om miljösituationen i
Östersjön (yrkande 1), om miljökontroll av Östersjön (yrkande 2) och om
inrättande av intensivstudieområden i Östersjön (yrkande 3), i motion Jo757
(fp) om handlingsprogram för Öresund, Kattegatt och Skagerrak (yrkande 1)
och situationen i Östersjön (yrkande 4), i motion Jo803 (fp) om utökad och
bättre samordnad kartläggning av våra kusthav (yrkande 21), i motion Jo810
(vpk) om föroreningarna i Bottniska viken (yrkande 1), i motion Jo812 (s)
om föroreningarna i havsmiljön (yrkande 2), i motion Jo815 (s) om utsläpp av
föroreningar i Kattegatt (yrkande 1) och i motion Jo834 om miljöövervakningssystemet
för havsområdena (yrkande 10).

Utskottet delar i stort sett de bedömningar som ligger till grund för de
yrkanden som framställs i motionerna. Som framgår av den inledningsvis
lämnade redogörelsen gjorde riksdagen våren 1986 på förslag av utskottet ett
uttalande av innebörd att vården av havsmiljön bör ges hög prioritet. I
uttalandet underströks särskilt behovet av fortsatt forskning och av snabba
åtgärder för att förbättra miljön i Östersjöområdet och Västerhavet.
Regeringen tillsatte i augusti samma år en aktionsgrupp mot havsföroreningar.
På uppdrag av aktionsgruppen har statens naturvårdsverk i samarbete
med andra myndigheter m.fl. utarbetat en aktionsplan, vilken överlämnats
till regeringen i juni 1987. Aktionsplanen kommer, tillsammans med vissa
andra utredningar, att ligga till grund för en samlad miljöpolitisk proposition,
vilken enligt vad statsministern meddelade i årets regeringsförklaring avses
läggas fram under våren 1988. De frågor som väckts i de citerade motionerna
om skydd för havsområdena i allmänhet runt Sveriges kuster har enligt
utskottets uppfattning belysts väl i aktionsplanen. Av den inledningsvis
lämnade redogörelsen framgår bl.a. att särskilda åtgärdsgrupper bildats för
Öresund-Kattegatt-Skagerrak, för egentliga Östersjön resp. för Bottniska
Viken. Med hänsyn till att hithörande frågor således är under beredning i
regeringskansliet och att en proposition i ämnet kan förväntas under
innevarande riksmöte bör motionerna icke föranleda någon riksdagens
ytterligare åtgärd.

Närsaltbelastningen

Förslag om begränsning av utsläpp av näringsämnen i havet berörs i flera
motioner.

I motion Jo704 (m) framhålls att en rad bevis tagits fram för att världshaven

JoU 1987/88:11

är påverkade. Särskilt stor är påverkan i hav med liten vattenomsättning som
Östersjön, där syrebrist råder på stora områden. Periodisk syrebrist i delar av
Kattegatt är känd sedan lång tid tillbaka, men större områden drabbas nu allt
oftare, påpekar motionärerna. De erinrar om att man i Sverige har
koncentrerat sig på att reducera fosforinnehållet i avloppsvattnet, och yrkar
att samtliga svenska reningsverk efter hand bör utrustas med fungerande
kvävereduktion. Det är en god början till en bättre havsmiljö (yrkande 13).

I motion Jo729 (s) erinras om att Tidan och Lidan som rinner ut i Vänern,
avvattnar intensivt utnyttjade jordbruksbygder i Västergötland. Till dessa
åar sker ett betydande läckage av fosfor och framför allt kväve från
åkermarken. Motionärerna framhåller att även om det i första hand är
fosformängden som styr produktionen i en sötvattensmiljö, kan även
läckagen av kväve till sötvatten förorsaka miljöskador på sikt. Det är därför
viktigt att ett samlat åtgärdsprogram mot havsföroreningar inte begränsas till
saltvattenmiljön utan också innefattar de större jordbruksområdena i landet
som awattnas till de stora insjöarna.

Enligt motion Jo707 (c) bör åtgärdsprogrammet för att minska föroreningarna
av haven innefatta handlingsprogram för särskilt föroreningskänsliga
områden, som exempelvis Kattegatt. Kväveläckaget från industri och trafik,
jordbruk och hushåll bör begränsas (yrkande 11 i berörd del). I motionen
yrkas även på ett tillkännagivande om jordbruk och miljö av innebörd att
odlingssystemen utvecklas så att läckaget av kväve och kemiska medel
minimeras och att åkermarkens produktionsförmåga kan bevaras genom en
satsning på råvaruproduktion för energi och den kemiska industrin (yrkande

14).

Ett förslag om utvidgat åtgärdsprogram för att förbättra havsmiljön i bl.a.
Laholmsbukten framförs i motion Jo763 (c,m). Motionärerna föreslår
utökad vallodling med framför allt lucern som kan användas för energiproduktion
(metanjäsning) och fiberråvara för massaindustrin samt odling av
energiskog. Vidare är det viktigt att realistiska alternativ till intensiv
spannmålsodling tas fram så att animalieproduktionen i skogs- och mellanbygder
- där den ur bl. a. havsmiljösynpunkt passar bäst - inte konkurreras ut
av slättbygden, framhåller motionärerna.

I motion Jo803 (fp) yrkas att Kattegatt förklaras som särskilt föroreningskänsligt
område och att restriktioner skall gälla för alla skadliga utsläpp
(yrkande 27). Kväveläckaget från jordbruket bör begränsas genom minskning,
bättre dosering etc. av kvävegödslingen inkl. stallgödsel (yrkande 28).
Regeringens åtgärd att tillfälligt minska produktionsöverskottet i jordbruket
genom att betala bönderna för att lägga 100 000 ha åkerjord i träda bör enligt
motionen avbrytas. När åkerjorden ligger i träda ökar sannolikt gödningen
av havsområdena ytterligare, eftersom läckaget av kväve ökar, framhåller
motionärerna. Det nuvarande trädesbidraget bör i stället användas för att
stimulera odling av mellangrödor som kan suga upp kvävet (yrkande 29). Ett
handlingsprogram för bl.a. minskat kväveläckage, liknande det som nu
upprättats kring Ringsjön och Laholmsbukten, bör komma till stånd för hela
västkusten (yrkande 30). Gödselmedelsavgiften bör höjas så att den medför
en påtaglig minskning av kvävegödslingen (yrkande 31).

Enligt motion Jo809 (vpk) bör riksdagen begära att ett program om

JoU 1987/88:11

reduktion av kväveutsläpp från lantbruk, reningsverk, industrier m.m. till de
berörda havsområdena görs upp före 1990 (yrkande 3).

Ett yrkande om att södra Kattegatt och Skälderviken förklaras som särskilt
föroreningskänsliga områden framställs i motion Jo812 (s), yrkande 1. Ett
motsvarande yrkande, omfattande Kattegatt, Öresund och Hanöbukten
framställs i motion Jo834 (fp), yrkande 8. Enligt sistnämnda motion bör ett
handlingsprogram mot kväveföroreningar upprättas för hela Skånekusten
(yrkande 9).

Utskottet får anföra följande med anledning av de nu refererade motionerna.

Ordet eutrofiering kan definieras som ökad tillförsel av växtnäringsämnen
som ger upphov till ökad tillväxt hos växter i det mottagande vattnet. Dessa
näringsämnen är främst fosfor (P) och kväve (N) samt ibland kisel (Si).

Både fosfor och kväve har betydelse för produktionen i havsområdet, i
olika grad vid olika årstider och i olika områden. I aktionsplanen framhålls
att fosfor och kväve ingår i ekosystemet i mer eller mindre komplicerade
kretslopp. Dessa har mycket gemensamt, men det finns bl.a. tre viktiga
olikheter:

Havet har en egen självreningsförmåga när det gäller kväve. Den s.k.
denitrifikationen är en process där vissa bakterier kan omvandla nitrat till
elementärt kväve, som står i jämvikt med atmosfären och på detta vis lämnar
det produktiva systemet i havet.

Vissa blågröna alger har förmågan att fixera luftkvävet och på så vis öka
tillförseln av växttillgängligt kväve till vattnet under perioder med uttalad
kvävebrist och när fosfor finns i överskott.

Fosfor fastläggs tämligen effektivt i bottensedimenten när goda syreförhållanden
råder. Detta kan leda till en ”laddning” av sedimenten med fosfor
under goda syrebetingelser. Om sedan syrebrist uppstår fungerar sedimenten
som en gödningskälla till vattenmassan såvitt avser fosfor.

Uppehållstiden för vattnet, och därmed också närsalterna, i den egentliga
Östersjön, är lång. Man har beräknat att det tar 30 år innan allt vatten i
Östersjön hunnit bytas ut. Detta innebär att förändringar i tillförseln av
närsalter endast långsamt ger ett genomslag i eutrofieringssituationen.

Generellt sett producerar näringsrika och väl ventilerade havsområden
mer fisk än näringsfattiga. Det kan antas att den stora ökning av fiskfångsterna
- främst torsk och sill/strömming - som skett under senare årtionden delvis
är ett resultat av eutrofiering. Samtidigt har dock stagnationsperioderna i
Östersjöns bottenvatten, med uppkommen syresbrist blivit längre och
utbrett sig över större områden. Även härvidlag anges eutrofieringen som
anledning. Man kan frukta att en fortgående eutrofiering av Östersjön skall
öka utbredningen av syrefria djupområden så att torskäggens överlevnad
ytterligare försämras.

Även i Kattegatt förekommer normalt perioder med syrebrist. Under
senare år har dessa återkommit varje sensommar och höst och satts i
samband med även andra uttryck för en tilltagande eutrofiering. Bl.a. spolas
fintrådiga alger periodvis upp på Laholmsbuktens stränder, och även i

JoU 1987/88:11

Skälderviken. Sammantaget ger dessa förändringar enligt aktionsplanen
bilden av ett system i förändring.

Eutrofieringsbilden stämmer överens med de beräkningar som gjorts av
kväve- och fosforbelastningens utveckling i Östersjön och Västerhavet.
Sedan sekelskiftet beräknas belastningen av fosfor i Östersjön ha ökat åtta
gånger och av kväve fyra gånger. Motsvarande siffror för Västerhavet anges i
aktionsplanen till fem resp. tio gånger större än den ”naturliga” Nordsjöbelastningen.

En tredjedel av den totala kvävebelastningen av Östersjön som helhet
beräknas komma av direkta nedfall från atmosfären, relativt sett mer i
Bottniska viken än i södra Östersjön. För fosfor anges motsvarande siffra till

8 %.

Det finns olika uppskattningar av hur stora utsläppen i Östersjön är. I det
följande återges en tabell ur aktionsplanen över utsläppen av fosfor och
kväve till Östersjön från samtliga strandstater år 1985 (ton/år). I tabellen
återges dels de beräkningar som gjorts av Helsingforskommissionen (Helcom)
och som bygger på officiell statistik från resp. länder, dels beräkningar
som utförts av forskarna på Askölaboratoriet.

Källa	HELCOM-data Totalfosfor Totalkväve	Totalfosfor	Askö-data Totalkväve
Sverige	5 700	94 000	5 200	78 000
Finland	4 400	69 000	5 300	51 000
Sovjet	5 900	130 000	8 500	150 000
Polen	12 900	110 000	43 000	390 000
Östtyskland	400	3 600	1 700	5 400
Västtyskland	2 400	16 000	3000	22 000
Danmark	7 600	51 000	6 700	49 400
Summa	38 700	473 600	71 400	745 400

Uppskattningar av den nuvarande belastningen av fosfor och kväve på
(ton/år).

Kattegatt och Skagerrak redovisas i följande tabeller från aktionsplanen:

Kattegatt		Totalfosfor	Totalkväve
Danmark		1 850	36 000
Sverige		1 200	36 000
Atmosfär		265	15 000
	Totalt	3 315	87 000

Skagerrak		Totalfosfor	Totalkväve
Danmark, Norge och Sverige		3 500	54 000
Atmosfär		325	32 000
	Totalt	3 825	86 000

För den svenska västkusten gäller att närsaltförhållandena också är beroende
av förhållandena i angränsande havsområden. En ökning av kvävebelastningen
i Guilmarsfjorden som nyligen konstaterats, beror således enligt vad
utskottet erfarit sannolikt snarare på föroreningar som förts in utifrån än på

JoU 1987/88:11

växtnäringsläckage från kustområdet.

Det kan här även förtjäna att framhållas att den långtgående eutrofieringen
av Laholmsbukten kan vara orsakad både av transport genom bl.a.
Öresund av närsalter från Östersjön och av kväve- och fosforutlakning från
jordbruket. En nyligen genomförd utvärdering av satellitbilder visar att
Laholmsbukten inte är det område som är värst drabbat av algblomningar i
sydöstra Kattegatt. Författaren anser att bildmaterialet visar att läckaget av
näringsämnen från Hallandslantbruket endast till en mindre del kan förklara
blomningarna i havsområdet (SNV PM 3214).

Med hänvisning bl.a. till vad som här anförts drar naturvårdsverket
slutsatsen i aktionsplanen, att de svenska åtgärderna vad gäller eutrofieringen
av de öppna havsområdena i första hand bör inriktas på att förmå andra
länder att minska sina utsläpp. Utskottet återkommer härtill i senare delen av
detta betänkande.

Såvitt gäller de svenska kusterna bör målet enligt aktionsplanen vara att
före sekelskiftet minska belastningen av kväve till hälften av nuvarande nivå
och att väsentligt minska fosforbelastningen. Detta kan åstadkommas genom
att ytterligare förbättra reningen i de kommunala reningsverken, framför allt
genom att införa kvävereduktion i dessa. Vidare bör närsaltutsläppen från
bl.a. de stora organiskkemiska industrierna i södra Sverige minskas. Stora
minskningar av närsaltläckaget bör kunna åstadkommas genom åtgärder i
jordbruket. I aktionsplanen konstateras att jordbruket såväl i ett nationellt
som i ett internationellt perspektiv står för den dominerande tillförseln av
kväve, och för en avsevärd del av tillförseln av fosfor, till vår havsmiljö.
Jordbruket har, med hänsyn till havsmiljön, under lång tid utvecklats i fel
riktning, och åtgärder för att minska näringsläckaget är nödvändiga. Dessa
bör dels avse gödselhanteringen, dels gå ut på att hålla åkermarken bevuxen
under en stor del av året. Träda bör förbjudas om den inte är bevuxen med
någon täckgröda under stor del av trädesperioden, anförs det i aktionsplanen.

Efter den svenska kusten finns vissa områden som är hårt belastade av
närsalttillförsel. Där måste eutrofieringssituationen lokalt eller regionalt
bedömas som mycket allvarlig. År 1986 förklarade regeringen Laholmsbukten
som ett särskilt föroreningskänsligt område i enlighet med 8 a §
miljöskyddslagen (den s.k. Lex Ringsjön). Sedermera har regeringen
beslutat om långtgående insatser för att rädda Laholmsbukten. Kväveutsläppen
i området skall på kort sikt minskas med 25 %. Fosforutsläppen skall
ytterligare begränsas. Åtgärder riktas mot alla utsläppskällor av större
betydelse, främst jordbruk, kommunala avloppsreningsverk och enskilda
avloppsanläggningar. Restriktionerna innefattar begränsning av djurantalet,
föreskrifter om gödselanvändning, om trädesbruk, om miljöskyddstillsynen
samt om inriktningen av rådgivningen till jordbrukarna. Vidare skärps
reglerna för avloppsreningsverk. Större reningsverk skall byggas om så att
kväveutsläppen minskar med 80 % och fosforutsläppen med 90 %.

I aktionsplanen mot havsföroreningar föreslås att samma principiella
ambitionsnivå som regeringen preciserat i sitt beslut om Laholmsbukten bör
gälla även för Öresundsområdet, Skälderviken och de kraftigast påverkade
delarna av Hanöbukten. I detalj specificerade reduktionsnivåer, tidsplaner

JoU 1987/88:11

och tekniska lösningar måste avgöras från fall till fall efter prövning enligt
miljöskyddslagens regler och med hänsynstagande till såväl lokala miljöförhållanden
som tekniska och ekonomiska förutsättningar, anförs det.

Utskottet får för egen del anföra följande.

Utskottet finner de förslag om handlingsprogram för särskilt föroreningskänsliga
områden som framförs i motionerna Jo707 (c) yrkande 11 (i berörd
del), Jo803 (fp) yrkande 27, Jo809 (vpk) yrkande 3, Jo812 (s) yrkande 1 och
Jo834 (fp) yrkande 8 beaktansvärda. Som framgår av den lämnade redogörelsen
har regeringen låtit utfärda regler i denna riktning för Laholmsbukten,
medan aktionsplanen innehåller rekommendationer om i princip likartade
program för Skälderviken, Öresund och delar av Hanöbukten. Aktionsplanen
bereds i regeringskansliet med sikte på en proposition under våren 1988.
Med hänsyn till att dessa frågor således är under beredning föreligger enligt
utskottets mening icke anledning för riksdagen att göra något uttalande till
följd av nu berörda motionsyrkanden.

Det anförda ger vid handen att även motion Jo803, yrkande 30, om
handlingsprogram för hela västkusten och motion Jo834, yrkande 9, om
handlingsprogram för hela Skånekusten avstyrks.

Utskottet delar i stort sett även den bedömning som framförs i motion
Jo704 (m) om att svenska reningsverk skall utrustas med fungerande
kvävereduktion. Den omfattande utbyggnad av reningsverken i Sverige som
ägde rum under 1960- och 1970-talen var när det gäller näringsämnen i första
hand inriktad på fosforrening. Enligt aktionsplanen förutsätter ett genomförande
av det mål som satts upp, nämligen att förhindra en eutrofierad
situation i öppna havet och att åstadkomma en halvering av kvävebelastningen
vid de svenska kusterna, att kvävereduktion införs i de kommunala
reningsverken. Med hänvisning till att även denna del av aktionsplanen
bereds inför den aviserade propositionen påkallas ingen riksdagens ytterligare
åtgärd med anledning av motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 13).

Med anledning av motion Jo729 (s) om åtgärder mot kväveläckage i
sötvatten får utskottet erinra om att det tillägg till miljöskyddslagen om
åtgärder i särskilt föroreningskänsliga områden som gjordes hösten 1984
(prop. 1984/85:10, JoU 10) var direkt föranlett av eutrofiering i ett
insjösystem och efter detta kom att benämnas Lex Ringsjön. Utskottet
instämmer i motionärernas påpekande av vikten att aktionsplanen icke
ensidigt inriktas mot havsområdena utan att även eutrofieringstendenserna
och andra föroreningar av de stora sjösystemen beaktas. Något särskilt
riksdagsuttalande härom synes icke påkallat.

Utskottet kan även i viktiga delar ansluta sig till vad som sägs i motionerna
Jo707 (c), yrkande 14, Jo763 (c,m) och Jo803 (fp) yrkandena 28,29 och 31 om
jordbruket och miljön. Motionerna kan i stor utsträckning sägas gå ut på att
minska läckaget av växtnäringsämnen och giftiga kemikalier till floder, sjöar
och hav. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att aktionsplanen bör
ses som ett led i ansträngningarna för att minska föroreningarna. Avsikten är
att den efter hand skall revideras, med hänsyn till den fortsatta utvecklingen.
Som framhålls i motion Jo707 är det angeläget att minska användningen av
bekämpningsmedel i jordbruket. Kemikalieinspektionen har tillsammans

JoU 1987/88:11

med lantbruksstyrelsen och naturvårdsverket regeringens uppdrag att genomföra
en halvering av bekämpningsmedelsanvändningen. Likaså är det
angeläget att kadmiumhalten i handelsgödseln bringas ned. Något särskilt
uttalande med anledning av motion Jo707 i nu berörd del synes icke påkallat.

Förslag till alternativ användning av åkerjorden av bl.a. det slag som
framförs i motion Jo763 som komplettering till åtgärdsprogrammet för
Laholmsbukten torde även, liksom frågan om växtnäringsläckage över
huvud, komma att beaktas i samband med den vidare beredningen av
aktionsplanen. Utskottet är icke berett att i förevarande sammanhang ta
ställning till de konkreta förslag som framställs i motionen. Denna avstyrks.

Något särskilt uttalande av riksdagen med anledning av motion Jo803
yrkande 28 om begränsning av kväveläckaget från jordbruket synes heller
icke påkallat.

Förbud mot träda som icke besås med täckgröda har utfärdats som ett led i
restriktionerna i Laholmsbukten. Även den s.k. spannmålsgruppen, som
tillsatts av regeringen för att föreslå åtgärder som kan minska spannmålsöverskottet,
tar upp frågan om träda med täckgröda i sin rapport nr 3 (Ds Jo
1987:2). För 1988 års odlingssäsong förordar gruppen att friställd spannmålsareal
som inte används för någon gröda bör vara besådd med täckgröda. Med
hänsyn till merkostnaden för täckgröda anser gruppen att det för år 1988 bör
utgå förhöjd trädesersättning. Regeringen har beslutat i enlighet med
spannmålsgruppens förslag. Med hänvisning härtill avstyrks motion Jo803
yrkande 29.

Även den fråga om höjd gödselmedelsavgift som tas upp i motion Jo803,
yrkande 31, är föremål för utredning, i den s.k. intensitetsutredningen som
tillsattes av regeringen i juni 1987. Utredningen beräknas komma att
avlämna sitt betänkande under de närmaste dagarna. Motionsyrkandet
avstyrks med hänsyn härtill.

Stabila organiska ämnen m.m.

I aktionsplanen framhålls att flertalet av de allvarliga miljögiftproblem som
hittills uppträtt har sin grund i utsläpp av stabila organiska ämnen som
tillverkats av människan. Exempelvis innehåller torsklever från vissa områden
i Östersjön så höga halter av organiska miljögifter att livsmedelsverket
föreskrivit om konsumtionsbegränsningar.

Noggranna analyser visar på förekomst av toxafen och andra stabila
bekämpningsmedel i fåglar och marina organismer, trots att medlen aldrig
använts i Sverige. Det är troligen fråga om långväga lufttransport.

De senaste årens mätresultat från programmet för övervakning av
miljökvalitet (PMK) visar att halterna av DDT (DDE) och PCB i vissa av
Östersjöns organismer, efter många års nedgång, åter börjat stiga. Detta
tyder på att det fortfarande tillförs PCB och DDT till Östersjön. Dock vet
man inte var källorna finns.

Östersjöns sälstam är utrotningshotad. Hotet har samband med fortplantningen.
Dock känner man inte med säkerhet hela orsakskedjan, anförs det i
aktionsplanen.

I följande tabell ges några exempel på halter av klorerade organiska

JoU 1987/88:11

miljögifter i biologiska prover från Östersjön (mikrogram/kg extraherat JoU 1987/88:11
fett).

Ämnesgrupp

Fisk

Säl

Polyklorerade bifenyler (PCB)
Polyklorerade kamfener (PCC)
Polyklorerade naftalener (PCN)
Dioxiner (TCDD-ekv.)

5 000
5 000
30

0,1

100 000
5 000
20

0,1

Enligt aktionsplanen kommer ett långsiktigt miljöhot att kvarstå så länge
stabila organiska miljögifter släpps ut till våra havsområden. En åtgärdsstrategi
måste därför utgå från behovet av att eliminera tillförseln av sådana
ämnen till miljön. Målet måste inte minst på grund av brist på kunskap och
teknik ses på relativt lång sikt. En effektiv nationell och internationell policy
måste bygga på principen att så snabbt som möjligt identifiera och åtgärda
stora källor.

I några motioner yrkas på åtgärder beträffande stabila organiska ämnen.

Enligt motion Jo707 yrkande 11 i berörd del bör åtgärder vidtas fär att
begränsa utsläppen av organiska klorföreningar, klor, kolväten och tungmetaller.

Enligt motion Jo803 bör riksdagen göra ett uttalande om kraftfulla
åtgärder för att omedelbart väsentligt minska och efter hand helt eliminera
utsläppen av en stor mängd svårnedbrytbara substanser från massaindustrierna
- främst blekeriprocesserna - längs Östersjöns, Bottenhavets och
Bottenvikens kuster (yrkande 25).

Utskottet finner motionärernas yrkanden väl motiverade. Som framgår av
den lämnade redogörelsen för aktionsplanen föreslås där en åtgärdsstrategi
för att kraftigt reducera och på sikt eliminera tillförseln av organiska
miljögifter till miljön. När det gäller skogsindustrins utsläpp har utskottet
erfarit att regeringen nyligen har skärpt utsläppsvillkoren för ett par
skogsindustrier - sulfatfabrikerna i Mönsterås och Askersund. Därmed har
regeringen slagit fast principen att utsläppen av klorerad organisk substans
måste minskas kraftigt. Enligt ett uttalande av miljö- och energiministern
kommer regeringen att ta ställning till mer långsiktiga utsläppskrav i den
miljöpolitiska proposition som skall presenteras efter årsskiftet. Enligt
utskottets mening blir därigenom motionernas syfte i berörda delar väsentligen
tillgodosett. Något riksdagsuttalande i frågan påkallas således icke.

I motion Jo790 (m) yrkas att snabba åtgärder vidtas för att eliminera
PCB-förekomst i sjöar och vattendrag.

Utskottet ser allvarligt på förekomsten av PCB i naturen. Även om
användningen av PCB i nya installationer förbjudits i Sverige finns det
fortfarande stora mängder i omlopp i tekniska utrustningar m.m., och
ökande mängder tillförs avfallsdeponierna. Det problem som särskilt
uppmärksammats i motionerna hänger samman med PCB-utsläpp från
pappersbruk som använder returpapper. PCB-källan är i dessa fall returpapperets
innehåll av självkopierande papper, som användes i stor utsträckning i
slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet. Sedan förhöjda halter PCB
konstaterats i fisk nedströms några returpappersbruk har åtgärder vidtagits 18

för att stoppa användningen av de kontorsreturer som visade sig vara källan
till PCB-förekomsten. Enligt aktionsplanen kommer sanering av vissa
PCB-haltiga bottensediment att krävas innan miljösituationen åter kan anses
vara tillfredsställande. Med hänsyn till att frågan uppmärksammats i
aktionsplanen där åtgärder förutses anser utskottet icke att motionen
påkallar något uttalande av riksdagen.

I motion Jo802 (c) yrkas att analysresurserna för analys av dioxin förstärks
(yrkande 4) samt att bindande gränsvärden fastställs för dioxin (yrkande 5).
Enligt motion Jo803 (fp) bör utsläpp av dioxin stoppas.

Utskottet får erinra om att riktlinjer för utsläpp av dioxin vid avfallsförbränning
nyligen fastställts (skr. 1986/87:157, JoU 1987/88:2). Regeringen
har vidare i förslaget till tilläggsbudget I för innevarande budgetår (prop.
1987/88:25) föreslagit riksdagen att anslå 7,5 milj. kr. på årsbasis för köp av
analyser av sådana organiska miljögifter som kan vara höggradigt giftiga i
mycket låga halter eller små mängder, dvs. främst dioxiner. Enligt utskottets
mening kommer genom de sålunda vidtagna resp. föreslagna åtgärderna
motion Jo802 att i stor utsträckning tillgodoses såvitt avser yrkandena 4 och

Att som yrkas i motion Jo803 helt eliminera uppkomsten av dioxiner i
samband med förbränning torde icke vara möjligt med nu känd teknik.
Motionen avstyrks såvitt nu är i fråga (yrkande 26).

Enligt motion Jo709 (fp) bör gränsvärden sättas för högsta acceptabla halt
av bekämpningsmedel i sjöar, vattendrag och grundvattentäkter. Utskottet
har med anledning av motionen inhämtat att man inom statens livsmedelsverk
har inställningen att bekämpningsmedelsrester över huvud taget icke
bör accepteras i vattnet. Frågan aktualiseras i samband med dé överväganden
som görs i kemikalieinspektionen för att genomföra det program om
halvering av bekämpningsmedel som initierats av regeringen (jfr JoU1987/
88:6). Med det anförda avstyrks motionen.

Enligt motion Jo822 (fp) bör användningen av glykol utredas och dess
miljöeffekter utredas samt förslag till åtgärder läggas fram. Utskottet har
med anledning av denna motion erfarit att utredning pågår inom statens
naturvårdsverk om ev. negativa följder av glykol. Om så befinns påkallat
kommer naturvårdsverket att lägga fram förslag till åtgärder. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motionen.

Övriga vattenvårdsfrågor

I motion Jo732 (fp) begärs att ansvariga länsorgan och andra berörda
myndigheter ges direktiv om att kända föroreningskällor saneras och att
miljöbrott beivras (yrkande 2).

Utskottet får erinra om att den s.k. Heurgrenska organisationsutredningen,
för vilken utskottet redogjort inledningsvis, framlagt förslag om ansvarsfördelningen
inom miljövårdsorganisationen i syfte att effektivisera miljövården.
När det gäller beivrande av miljöbrott föreslår utredningen att en
genomgripande översyn av hela miljöstraffrätten inleds så snart som möjligt.
I avvaktan på en sådan översyn föreslår utredningen att bestämmelserna i
miljöskyddslagen ges en tydligare utformning. Straffvärdet av brott mot

JoU 1987/88:11

miljöskyddslagen bör markeras ytterligare, anför utredningen. Utredningens
betänkande bereds i regeringens kansli med sikte på en proposition under
våren 1988. Med hänsyn härtill saknas enligt utskottets mening skäl för
riksdagen att göra något uttalande med anledning av motionen i berörd del.

I motionerna Jo417 (fp), yrkande 2, och Jo814 (m) yrkas på åtgärder till
skydd för grunda vikar, vilka i naturligt tillstånd har betydelse som
reproduktions- och uppväxtområden för fisk förutom att de utgör de bästa
fiskeplatserna för ål under försommaren. Enligt motionerna har många
dylika vikar förstörts under senare år genom att de muddrats upp för att bli
hamnar för nöjesbåtar.

Utskottet anser liksom motionärerna att det är angeläget att de ursprungliga
värden som grunda vikar har för fiskreproduktion och som fiskeplatser
skyddas mot exploatering. Enligt vattenlagen gäller att vattenföretag av det
slag som anges i motionerna skall prövas av vattendomstol. Därvid skall
regelmässigt fiskeristyrelsen ges tillfälle att yttra sig. Dessutom har länsstyrelsen
möjlighet att tillämpa naturvårdslagen i dylika fall. Enligt vad
utskottet erfarit har så skett bl.a. i Bohuslän. Något riksdagsuttalande med
anledning av motionerna i nu berörd del ter sig mot bakgrund härav icke
påkallat.

I motion Jo803 (fp) yrkas att en övergång till kalk som fällningskemikalie i
kommunala reningsverk stimuleras.

Statligt stöd till kalkning av sjöar och vattendrag kan lämnas vid övergång
till kalkfällning i reningsverk som ligger vid vatten med svag alkalinitet.
Bidrag härtill har lämnats bl.a. i Hallands län, och effekterna har studerats
vid tio reningsverk som fäller med kalk. Erfarenheterna är övervägande
positiva. Under innevarande budgetår planeras ytterligare några reningsverk
bli ombyggda med stöd av statsbidrag. Enligt vad utskottet erfarit är det mest
i reningsverk vid mindre recipienter som en omläggning av fällningskemikalien
aktualiseras. Den fråga som väckts i motionen är således föremål för
miljömyndigheternas aktiva uppmärksamhet. Mot den bakgrunden avstyrker
utskottet motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 20).

I motion Jo833 (fp) yrkas på ett tillkännagivande om länets miljöproblem
(Stockholms). Motionärerna anser bl.a. att framtida miljöproblem bör
analyseras, att oljetransporter i skärgården utgör ett hot och att naturen bör
skyddas.

Utskottet finner det knappast meningsfullt att på grundval av motionens
allmänna uttalanden ta upp till behandling de omfattande och förvisso viktiga
miljöproblem som finns i storstadsområdet. Motionen avstyrks.

Internationellt samarbete till skydd för Östersjöområdet och
Nordsjön

Det internationella samarbetet till skydd för Östersjöområdet och Nordsjön
inkl. Skagerrak tas upp i ett antal motioner.

Allmänna yrkanden om förstärkt internationellt samarbete för att rädda
miljön i Östersjön och Nordsjön framställs i motionerna Jo417 (fp), yrkande
1, Jo743 (fp), yrkande 6, Jo803 (fp), yrkande 22, Jo813 (m) och Jo834 (fp),
yrkande 11. Enligt motion Jo803 bör ett särskilt uttalande göras om

JoU 1987/88:11

internationellt samarbete mellan Östersjöstaterna för att minska utsläppen
av klorerade substanser och giftiga tungmetaller (yrkande 24).

I några motioner betonas det nordiska samarbetet, både inom ramen för
Nordiska rådet och bilateralt. Det gäller motion Jo714 (c), yrkande 2, Jo809
(vpk), yrkande 1 och Jo815 (s), yrkande 2.

De internationella Nordsjökonventionerna (Oslokonventionen, Pariskonventionen)
är föremål för yrkanden i motionerna Jo707 (c), yrkande 11
delvis, Jo714 (c), yrkande 1 och Jo757 (fp), yrkande 3. Enligt motionärerna
bör en särskild Nordsjökommission sättas upp för att övervaka konventionernas
efterlevnad, som pendang till Helsingforskommissionen för Östersjöområdet.
Enligt motion Jo707 bör vidare Oslokonventionen kompletteras så
att all miljöfarlig dumpning förbjuds liksom förbränning av avfall till havs.

Utskottet får anföra följande.

Som inledningsvis framhållits uttalade riksdagen våren 1986, på utskottets
förslag, att vården av havsmiljön skulle prioriteras. Krav skulle ställas icke
blott på åtgärder och forskning inom Sverige utan även på motsvarande
åtgärder från grannländernas sida. I den aktionsplan mot havsföroreningar
som aktionsgruppen framlade i juni 1987 betonas nödvändigheten av att
åtgärder i alla grannländer måste till för att åstadkomma en förbättring av
havsmiljön. Aktionsplanen innehåller såväl en redovisning av det internationella
samarbete som institutionaliserats som även förslag till Sveriges
internationella agerande på vattenvårdsområdet. I inledningen till detta
betänkande har en sammanfattning av aktionsplanens innehåll återgetts vad
gäller det internationella samarbetet.

Enligt utskottets mening ligger förslagen i motionerna Jo417 (yrkande 1),
Jo743 (yrkande 6), Jo803 (yrkandena 22 och 24), Jo813 och Jo834 (yrkande
11) väl i linje med vad som föreslås i aktionsplanen. Denna kommer som
tidigare nämnts att ligga till grund för delar av regeringens miljöpolitiska
proposition våren 1988. Med hänsyn till att dessa frågor, sedan de vederbörligen
remissbehandlats och övervägts i regeringens kansli, åter torde komma
att föreligga för riksdagens behandling under innevarande riksmöte saknas
enligt utskottets mening skäl för riksdagen att för närvarande göra något
uttalande med anledning av motionerna.

Vad utskottet anfört om de motioner som inriktats mot internationellt
samarbete i allmänhet gäller även för de motioner som tar sikte på i första
hand det nordiska samarbetet. Ett omfattande samarbete mellan de nordiska
länderna äger rum på miljövårdens område inom ramen för den nordiska
ämbetsmannakommittén, och även på Nordiska rådsnivån. Vid sidan härav
förekommer, som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen,
bilateralt samarbete med de olika nordiska länderna. Utskottet förordar mot
bakgrund av det anförda att även motionerna Jo714 (yrkande 2), Jo809
(yrkande 1) och Jo815 (yrkande 2) lämnas utan någon ytterligare riksdagens
åtgärd.

När det gäller Nordsjökonventionerna och det förslag som framförts i flera
motioner om bildandet av en särskild Nordsjökommission vill utskottet
erinra om det samarbete som äger rum sedan några år mellan Nordsjöstaternas
miljöministrar i form av särskilda Nordsjökonferenser. Vid dessa
behandlas framför allt de frågor som hör samman med Pariskonventionen

JoU 1987/88:11

om utsläpp i havet från landbaserade källor, men även Oslokonventionens
regler om dumpning till havs liksom Bonn-överenskommelsen om bekämpning
av utsläpp av bl.a. olja från fartyg. Enligt vad utskottet erfarit kommer
ett förslag om totalförbud mot dumpning till havs att behandlas vid det möte
med Nordsjökonferensen som skall äga rum i slutet av november 1987.
Utskottet har, då frågan om en särskild Nordsjökommission tidigare varit
uppe till behandling med anledning av motioner, utgått från att initiativ till
förmån för en enhetlig organisation av Nordsjösamarbetet tas därest en
sådan beräknas leda till en bättre utveckling av miljöskyddet än nuvarande
system. Utskottet finner icke skäl ändra på denna ståndpunkt. Något
uttalande av riksdagen med anledning av motionerna Jo707 (yrkande 11 i
berörd del), Jo714 (yrkande 1) och Jo757 (yrkande 3) påkallas således inte.

I två motioner yrkas på åtgärder för att påverka fartygsbefälhavare att
avstå från miljöstörande utsläpp. Enligt motion J08O6 (fp) bör sjöfartsverket
i samråd med naturvårdsverket ta fram och distribuera aktuell information
till utländska fartyg som trafikerar svenska hamnar om gällande lagstiftning
avseende nedskräpning till havs samt informera om på vilket sätt den svenska
västkusten har drabbats (yrkande 1). Vidare bör riksdagen begära förslag om
bättre mottagningsservice för handelsfartygens avfall (yrkande 2).

Utskottet har med anledning av motionen inhämtat att Helsingforskommissionen
utarbetat och distribuerat informationsmaterial till sjöfartsbranschen
om de regler som gäller mot nedskräpning och miljöförorening till
havs. En särskild informationskampanj har förts på västkusten av stiftelsen
Håll Sverige rent. Regler om mottagningsservice för avfall från fartyg som
ligger i hamn lämnas i renhållningsförordningen (1979:904). Kommunerna
har enligt förordningen skyldighet att ge sådan service. Med det anförda
avstyrks motionen.

Enligt motion Jo807 (c) bör förutsättningarna prövas att via internationella
avtal bojkotta (svartlista) rederier som på säkra grunder ertappas med
miljöskadande verksamhet.

Utskottet har inhämtat att ett avtal träffats mellan bl.a. Nordsjöstaternas
sjöfartsmyndigheter om information via ett datoriserat system om resultatet
av inspektion av fartyg i hamn som skall utföras enligt den internationella
sjöfartsorganisationens bestämmelser. Med hjälp av dessa informationer har
man enligt uppgift vissa möjligheter att för inspektion kvarhålla och närmare
kontrollera fartyg som misstänks ha gjort sig skyldiga till oljeutsläpp e.d.
Åtgärder av det slag som föreslås i motionen synes icke ha övervägts.
Utskottet är heller icke berett att förorda riksdagens bifall till motionen. Den
avstyrks således.

Sveriges internationella miljöagerande (allmänt)

I några motioner framställs yrkanden om det svenska miljöpolitiska agerandet
gentemot omvärlden. Enligt motion Jo707 (c) bör riksdagen uttala att
Sveriges internationella miljöagerande bör förstärkas. Motionärerna hävdar
att Sverige tidigare intagit en tätposition i miljöarbetet men nu snarare
framstår som en passiv observatör (yrkande 1).

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet erinra om att regeringen

JoU 1987/88:11

vid årsskiftet inrättade ett särskilt miljö- och energidepartementet för att
markera den vikt den fäster vid bl.a. miljöfrågorna. Enligt utskottets mening
följer regeringen en klar politisk linje för Sveriges internationella agerande i
miljöfrågor. En viktig del av denna politik är att verka för internationellt
bindande åtaganden för begränsning och kontroll av sådana utsläpp i
atmosfären och haven som negativt påverkar den svenska miljön. Inom
ramen för denna politik arbetar regeringen aktivt för att få till stånd rättsliga
och operativa instrument för att bemästra globala och regionala miljöproblem.
Ett led i arbetet består i att stärka samordningen i fråga om Sveriges
agerande i FN och dess fackorgan samt i andra internationella organisationer,
framför allt OECD, i syfte att verka för att det internationella arbetet
inriktas på åtgärder som främjar en god miljö och bidrar till en hållbar
ekonomisk utveckling. Även i det internationella utvecklingssamarbetet
verkar Sverige för att största möjliga miljöhänsyn tas.

Utskottet erinrar om att regeringen avser lägga fram en miljöpolitisk
proposition under innevarande riksmöte. Därvid torde även det internationella
miljöpolitiska agerandet komma att närmare behandlas. Bl.a. torde
riksdagen få anledning att ta ställning till förslag som lagts fram av
världskommissionen för miljö och utveckling, den s.k. Brundtlandkommissionen,
vilken avgivit sitt betänkande i mars 1987. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion Jo707 såvitt nu är i fråga (yrkande 1).

I motionen begärs vidare att regeringen tar initiativ till en internationell
konferens om miljö- och naturresurshushållning (yrkande 2). Ett likartat
yrkande återfinns i motion Jo803 (fp) yrkande 61.

Frågan om en internationell miljö- och naturresurskonferens har tidigare
varit föremål för övervägande i riksdagen. En motion i samma riktning
avslogs hösten 1986 med hänvisning till att man borde förvissa sig om att en
sådan konferens blir meningsfull, innan någon inbjudan utfärdas (JoU
1986/87:6). I den nyss nämnda Brundtlandkommissionens betänkande
föreslås att FN:s generalförsamling efter övervägande lägger kommissionens
rapport till grund för ett FN-program för en hållbar utveckling. Särskilda
uppföljningskonferenser kan enligt rapporten hållas på regional nivå. Efter
viss tid bör en internationell konferens kallas samman för att syna de
framsteg som gjorts och samtidigt bilda utgångspunkt för fortsatta ansträngningar
för att fullfölja det mänskliga framåtskridandet. I sitt tal inför årets
generalförsamling framhöll utrikesministern att Sverige är redo att åter stå
som värd för en sådan konferens år 1992, om det finns önskemål därom.

Utskottet finner att frågan om en ny internationell konferens om miljön
således länkats in i FN:s beredningsområde genom världskommissionens
förslag. Från svensk sida har förklaring avlåtits att man är beredd åta sig
värdskapet. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionerna
såvitt nu är i fråga synes icke påkallad.

I motion Jo707 (c) yrkas även att riksdagens beslut om en internationell
luftvårdsfond fullföljs (yrkande 4). Enligt motion Jo803 (fp) krävs ökad
svensk aktivitet för att begränsa gränsöverskridande luftföroreningar (yrkande
11).

Riksdagen uttalade våren 1985 att regeringen borde vidare överväga ett
motionsförslag att genom avgiftsuttag bygga upp en internationell luftvårds -

JoU 1987/88:11

fond. I en interpellationsdebatt framhöll miljö- och energiministern nyligen
att frågan övervägs av regeringen. Möjligheterna att upprätta en sådan fond
m.m. diskuteras i Genéve inom FN:s konvention om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar. Samtidigt framhöll miljöministern att motståndet
mot förslaget varit mycket starkt. Mot den bakgrunden fick man se
statsministerns meddelande i regeringsförklaringen vid riksmötets öppnande
att ett förslag om ett internationellt miljötekniskt institut med säte i
Stockholm kommer att föreläggas riksdagen.

Utskottet finner att motionerna i nu berörda delar kan besvaras med vad
sålunda redovisats.

I ett par motioner yrkas på att åtgärder vidtas mot Storbritannien och
Polen. Dessa länder har icke biträtt det tilläggsprotokoll till konventionen
om långväga gränsöverskridande luftföroreningar i vilket staterna förbinder
sig att minska sina svavelutsläpp med 30 % fram till år 1995.

I motion Jo802 (c) begärs att kraftigare påtryckningar skall utövas på
Storbritannien för att ytterligare minska svavelutsläppen. Motionärerna
anser angeläget att Storbritannien och Polen reducerar sina utsläpp. Enligt
motion Jo803 (fp) bör talan väckas mot Storbritannien och Polen vid
Internationella domstolen i Haag för dessa länders föroreningar av andra
länders territorier. Motionärerna föreslår vidare att ett tekniskt och ekonomiskt
avtal sluts med Polen på miljöskyddsområdet (yrkande 10).

Statens naturvårdsverk har enligt Aktionsplan 87 (SNV rapport 3379) mot
luftföroreningar och försurning beräknat att svavelnedfallet över Sverige
från utsläpp i Polen år 1985 uppgick till 26 000 ton och från Storbritannien till
15 000 ton. Siffrorna skall jämföras med en beräknad total deposition i
Sverige av 331 000 ton svavel. Enligt den prognos för utvecklingen fram till
1995 som samtidigt redovisas minskar den totala svavelbelastningen över
Sverige, medan nedfallet härrörande från Polen och England under den
närmaste femårsperioden tenderar att öka för att först därefter långsamt
minska.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en minskning av de båda
ländernas utsläpp är angelägen. Enligt vad utskottet erfarit förs kontinuerligt
frågan om svaveltransporten från Polen och Storbritannien upp vid samtal
och förhandlingar i miljövårdsfrågor som svenska officiella representanter
för med resp. länders företrädare. Enligt utskottets mening föreligger med
hänsyn härtill icke skäl för riksdagen att göra något uttalande med anledning
av motion Jo802 i nu berörd del.

Utskottet har vidare inhämtat att inledande av ett rättsligt förfarande för
att ställa de båda länderna till svars för deras föroreningar av andra länders
territorier skulle ställa stora krav på bevisning och kräva mycket stora
utredningsresurser. Utskottet är icke berett att på grundval av motionen
förorda sådana åtgärder. När det gäller motionärernas förslag om ett avtal
med Polen på miljöskyddsområdet har utskottet erfarit att ett sådant avtal
ingåtts i oktober 1986 inom ramen för överenskommelsen med Polen om
ekonomiskt och tekniskt-vetenskapligt samarbete. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion Jo803 såvitt nu är i fråga (yrkandena 9
och 10).

I motionerna Jo750 (fp), yrkande 1 och Jo835 (m), yrkande 3 framställs

JoU 1987/88:11

yrkanden om intensifiering av det internationella arbetet för att minska
utsläppen av luftföroreningar. Som bakgrund till yrkandena framhåller
motionärerna de skador som åsamkats Skånes skogar, vilka skador anses
delvis ha förorsakats av luftföroreningar som förts in från andra europeiska
länder.

Utskottet delar motionärernas oro för skogens fortlevnad. Som framgår av
vad som tidigare anförts övar regeringen en aktiv verksamhet för att påverka
den internationella utvecklingen i riktning mot minskade utsläpp av föroreningar.
Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionerna
synes mot den bakgrunden icke påkallad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tidpunkten för framläggande av miljöproposition
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. beträffande åtgärder för havsmiljön

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo707 yrkande 11 i berörd
del, 1986/87:Jo732 yrkande 1, 1986/87:Jo743 yrkandena 1-3, 1986/
87:Jo757 yrkandena 1 och 4,1986/87:Jo803 yrkande 21,1986/87:Jo810
yrkande 1, 1986/87:Jo812 yrkande 2, 1986/87:Jo815 yrkande 1 och
1986/87 :Jo834 yrkande 10,

3. beträffande närsaltbelastningen

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo704 yrkande 13 om kvävereduktion
i reningsverk,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo729 om åtgärder i sötvatten,

4. beträffande särskilt föro renings känsliga områden

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo707 yrkande 11 i berörd
del, 1986/87:Jo803 yrkandena 27 och 30, 1986/87:Jo809 yrkande 3,
1986/87:Jo812 yrkande 1 och 1986/87:Jo834 yrkandena 8 och 9,

5. beträffande jordbruk och miljö

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo707 yrkande 14,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:JoJo763,

c) att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo803 yrkandena 28, 29 och 31,

6. beträffande stabila organiska ämnen

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo707 yrkande 11 i berörd del
och 1986/87:Jo803 yrkande 25,

7. beträffande PCB i sjöar och vattendrag
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo790,

8. beträffande dioxin

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo802 yrkandena 4 och 5,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo803 yrkande 26,

9. beträffande gränsvärde för bekämpningsmedel i vatten
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo709,

10. beträffande glykol

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo822,

11. beträffande sanering och beivrande av miljöbrott
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo732 yrkande 2,

JoU 1987/88:11

12. beträffande skydd av grunda vikar

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo417 yrkande 2 och 1986/
87:Jo814,

13. beträffande kalkfällning i reningsverk

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo803 yrkande 20,

14. beträffande miljöproblem i Stockholms län
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo833,

15. beträffande förstärkt internationellt samarbete

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo417 yrkande 1, 1986/
87:Jo743 yrkande 6, 1986/87:Jo803 yrkandena 22 och 24, 1986/
87:Jo813 och 1986/87:Jo834 yrkande 11,

16. beträffande nordiskt samarbete

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo714 yrkande 2, 1986/
87:Jo809 yrkande 1 och 1986/87:Jo815 yrkande 2,

17. beträffande en Nordsjökommission

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo707 yrkande 11 i berörd
del, 1986/87:Jo714 yrkande 1 och 1986/87:Jo757 yrkande 3,

18. beträffande miljöstörande utsläpp från fartyg
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo806,

19. beträffande bojkott av rederier

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo807,

20. beträffande Sveriges internationella miljöagerande
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo707 yrkande 1,

21. beträffande internationell miljökonferens

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo707 yrkande 2 och 1986/
87:Jo803 yrkande 61,

22. beträffande en internationell luftvårdsfond m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo707 yrkande 4 och 1986/
87:Jo803 yrkande 11,

23. beträffande påtryckningar på Storbritannien
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo802 yrkande 2,

24. beträffande talan mot Polen och Storbritannien m.m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo803 yrkandena 9 och 10,

25. beträffande internationella arbetet mot luftföroreningar

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo750 yrkande 1 och 1986/
87:Jo835 yrkande 3.

Stockholm den 17 november 1987
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Ove Karlsson (s), Lars Emestam (fp), Martin Segerstedt (s),
Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), Ingvar Eriksson (m), Åke Selberg
(s), Jan Jennehag (vpk), Leif Marklund (s), Anders Castberger (fp), Bertil
Jonasson (c) och Lars Hjertén (m).

JoU 1987/88:11

Reservationer

JoU 1987/88:11

1. Tidpunkten för framläggande av miljöproposition (mom. 1)

Håkan Strömberg, Ove Karlsson, Martin Segerstedt, Jan Fransson, Margareta
Winberg, Åke Selberg och Leif Marklund (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 11 slutar med ”angelägna miljöfrågor” bort ha följande
lydelse:

Utskottet erinrar om att de motioner som behandlas i betänkandet
framlagts under allmänna motionstiden i januari 1987. Motionsbehandlingen
uppsköts till hösten efter enhälligt beslut i utskottet. Riksdagens begäran om
forskning och snabba åtgärder för att råda bot på havsföroreningarna
framställdes i maj 1986. Regeringens aktionsgrupp tillsattes samma sommar,
och naturvårdsverket framlade sin omfattande aktionsplan på försommaren
1987. Denna kommer under våren 1988 att, tillsammans med ett antal andra
utredningar och efter en stor remissomgång, ligga till grund för en samlad
miljöpolitisk proposition. Flera frågor som tas upp i motionerna kommer på
så sätt att undergå en genomgripande beredning innan de kommer upp för
behandling och beslut av riksdagen.

Utskottet erinrar vidare om att regeringen under innevarande år, utan att
avvakta den aviserade miljöpropositionen, tagit initiativ till åtgärder såväl
inom landet som tillsammans med övriga nordiska länder, bilateralt och i
samnordiska sammanhang, för att minska förorenande utsläpp till havsområdena
m.m.

Riksdagen bör med hänvisning till vad utskottet anfört icke göra något
särskilt uttalande om tidpunkten för den kommande miljöpropositionen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort utgå.

2. Närsaltbelastningen (mom. 3 a)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Lars Hjertén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 13” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar (lika med utskottet) kommunala reningsverken.
Utskottet vill i sammanhanget betona vikten av att även våra grannländer
förbättrar sina reningsverk. Som motionärerna framhåller har exempelvis
Norge ännu olösta problem på detta område. Avloppsvatten från flera
hundra tusen människor går orenat ut i havet. Föroreningarna drabbar
framför allt Bohusläns kust. Det är angeläget att regeringen ägnar särskild
uppmärksamhet åt dessa frågor. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo704 såvitt nu är i fråga (yrkande 13) bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 a bort ha följande lydelse:

3 a. beträffande närsaltbelastningen
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1986/87:Jo704yrkande 13 om kvävereduktion
i reningsverk,

3. Jordbruk och miljö (mom. 5 a)

Karl Erik Olsson och Bertil Jonasson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Utskottet
kan” och slutar på s. 17 med ”icke påkallat” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan (lika med utskottet) bekämpningsmedel i

jordbruket bringas ned. Åkermark är globalt sett en knapp och minskande
resurs. Åkermarken skall därför utnyttjas så att den ger största möjliga
samhällsnytta, samtidigt som den långsiktiga produktionsförmågan upprätthålls.
De ämnen som används i jordbruket får inte förorsaka påtagliga eller
bestående skador i miljön. Växter och djur som är knutna till jordbrukslandskapet
måste ges ökad möjlighet att fortleva där så att deras existens tryggas
även för framtiden. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen
såvitt nu är i fråga (yrkande 14) bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 a bort ha följande lydelse:

5. beträffande jordbruk och miljö

a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1986/87:Jo707 yrkande 14,

4. Stabila organiska ämnen (mom. 6)

Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Anders Castberger (fp) och Bertil
Jonasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”således icke” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner (lika med utskottet) efter årsskiftet. Utskottet

vill erinra om vad som inledningsvis anförts om det beklagliga i att regeringen
ännu icke kunnat lägga fram något förslag till åtgärder i linje med det
program som skisserats i aktionsplanen. Vad utskottet således anfört med
anledning av de båda motionerna i nu berörda delar bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande stabila organiska ämnen

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1986/87:Jo707 yrkande 11 i
berörd del och 1987/88:Jo803yrkande 25,

5. Nordiskt samarbete (mom. 16)

Karl Erik Olsson (c), Jan Jennehag (vpk) och Bertil Jonasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Vad
utskottet” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
När det gäller särskilt de motioner som tar sikte på i första hand det
nordiska samarbetet delar utskottet den mening som framförs i motion Jo809
att det krävs snabba, konkreta beslut om vattnen kring Skandinavien skall
kunna räddas. Därför krävs skyndsamma initiativ i Nordiska rådet och andra

JoU 1987/88:11

internationella organ. Som framhålls i motion Jo714 bör man för genomförande
av ett gemensamt nordiskt program för miljöförbättringar kunna
utnyttja den speciella låneordningen i Nordiska Investeringsbanken. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna Jo714 (yrkande 2), Jo809
(yrkande 1) och Jo815 (yrkande 2) bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande nordiskt samarbete

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1986/87:Jo714 yrkande 2,
1986/87:Jo809 yrkande 1 och 1986/87:Jo815 yrkande 2,

6. EnNordsjökommission(mom. 17)

Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Anders Castberger (fp) och Bertil
Jonasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 21 med ”När det” och
slutar på s. 22 med ”således inte” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den mening som framförts i flera motioner om att
miljösamarbetet till skydd för Nordsjön bör samordnas. Det arbete som för
närvarande bedrivs för att fullfölja olika konventioner och överenskommelser
som ingåtts till skydd för Nordsjöns miljö bör som motionärerna föreslår
sammanföras till en Nordsjökommission, efter förebild av Helsingforskommissionen
för Östersjöområdet. Regeringen bör enligt utskottets mening
verka för en sådan omorganisering av Nordsjösamarbetet. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motionerna 1986/87:Jo707 yrkande 11 (i
berörd del), Jo714 yrkande 1 och Jo757 yrkande 3 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande en Nordsjökommission

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1986/87:Jo707 yrkande 11 i
berörd del, 1986/87:Jo714 yrkande 1 och 1986/87:Jo757 yrkande 3,

7. En internationell luftvårdsfond (mom. 22)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Ingvar
Eriksson (m), Anders Castberger (fp), Bertil Jonasson (c) och Lars Hjertén
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
finnér” och slutar med ”sålunda redovisats” bort ha följande lydelse:
Liksom motionärerna finner utskottet det anmärkningsvärt att regeringen
icke drivit frågan om en internationell luftvårdsfond mera aktivt. Enligt
utskottets mening bör en fond byggas upp genom internationella miljövårdsavgifter.
De fonderade medlen bör kunna fördelas via lån eller bidrag till
reningsutrustning efter en prioritering utifrån miljösynpunkt bland befintliga

JoU 1987/88:11

fossilt eldade anläggningar och med beaktande av ländernas ekonomiska
förutsättningar. Riksdagen bör uttala att särskilda ansträngningar bör göras
från regeringens sida för att vinna övriga europeiska länders anslutning till
luftvårdsfonden. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo707
yrkande 4 och Jo803 yrkande 11, bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande internationell luftvårdsfond m.m.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1986/87:Jo707 yrkande 4 och
1986/87:Jo803 yrkande 11,

8. Talan mot Polen och Storbritannien m.m. (mom. 24)

Lars Ernestam och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”9 och 10” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder det förslag som lagts fram i motion Jo803 om att
regeringen bör väcka talan mot Storbritannien och Polen vid den Internationella
domstolen i Haag för deras vägran att skriva under internationella avtal
med åtaganden att begränsa svavelutsläppen. Som motionärerna framhåller
finns det skäl att pröva om dessa länders föroreningar av andra länders
territorier strider mot folkrätten. Utskottet ansluter sig även till motionärernas
yrkande att avtalet med Polen på miljöskyddsområdet byggs ut så att
svenska investeringar kan göras i Polen i form av t.ex. filteranläggningar. En
sådan åtgärd kan vara särskilt nödvändig sedan det visat sig att tillkomsten av
den föreslagna luftvårdsfonden med all sannolikhet kommer att dra ut på
tiden. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo803 såvitt nu är i fråga
(yrkandena 9 och 10) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande talan mot Storbritannien och Polen m.m.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1986/87 :Jo803 yrkandena 9 och 10.

JoU 1987/88:11

Stockholm 1987 13680