om Vatikanstaten

Betänkande 1981/82:UU14

UU 1981/82:14

Utrikesutskottets betänkande
1981/82:14

om Vatikanstaten
Motionen

I motion 1980/81:1207 av Evert Svensson och Bertil Zachrisson (båda s)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att Sverige upprättar
diplomatiska förbindelser med Vatikanstaten.

Yrkandet motiveras i första hand med att Vatikanen spelar en allt större
roll i världspolitiken och därvid ofta verkar för syften som ligger nära de
svenska synsätten. Vidare anförs att den katolska kyrkan och Vatikanens
representanter i vissa delar av världen, t. ex. Latinamerika, Östeuropa och
en del stater i Afrika, har särskilda möjligheter att ingripa till försvar för
mänskliga rättigheter och till skydd av enskilda människor som kommer i nöd
till följd av den alltmer tilltagande våldsanvändningen, internationellt som
nationellt. Vatikanstaten spelar också, framhålls det, en viktig men diskret
roll när det gäller att lösa tvister på fredlig väg.

Bakgrund

Motionsyrkanden om upprättande av diplomatiska förbindelser med
Vatikanstaten har förut vid flera tillfällen behandlats och avslagits av
riksdagen. Senast skedde detta i slutet av år 1980 på grundval av utskottets
betänkande UU 1980/81:9.

I de betänkanden som låg till grund för avslagen har utskottet bl. a. erinrat
om grundregeln för upprättande av diplomatiska förbindelser med en stat
som Sverige erkänt, nämligen att frågan härom blir aktuell först när de
faktiska kontakterna med staten i fråga fått en omfattning som medför ett
praktiskt behov av sådana formella relationer mellan regeringar. Utskottet
har funnit att de ärenden som för svensk del fordrar diplomatiska kontakter
med Vatikanstaten varit relativt fåtagliga och att den informella kanal härför
som funnits genom den svenska beskickningen i Rom fungerat tillfredsställande.

Utskottet har också fastslagit att situationen för de katolska trosbekännarna
i Sverige inte påverkas av om Sverige har diplomatiska förbindelser
med Vatikanstaten eller inte.

Sverige, Danmark och Norge ärf. n. de enda länder i Västeuropa, frånsett
några ministater, som inte har diplomatiska förbindelser med Vatikanstaten.
Island har sedan 1976 sin beskickningschef i Bonn ackrediterad i Vatikanstaten,
och Finland upprätthåller förbindelser sedan länge med bevakning

1 Riksdagen 1981182. 9 sami. Nr 14

UU 1981/82:14

2

från sin beskickning i Wien. Sammanlagt 106 stater har i dag knutit
diplomatiska förbindelser med Vatikanstaten.

Eftersom de nordiska staterna har bedömt behovet av diplomatiska
förbindelser med Vatikanstaten olika och ett växande antal stater efter hand
upptagit sådana förbindelser, fann utskottet vid sin senaste behandling av
frågan naturligt att de nordiska regeringarna i lämpligt sammanhang utbytte
erfarenheter i ärendet.

Utskottet konstaterade då också att Vatikanstaten spelar en viktig roll i
världspolitiken. Det befanns därför angeläget att Sverige upprätthåller goda
relationer till Vatikanstaten och att vi får god tillgång till den informationskälla
som Vatikanstaten utgör.

Utskottet utgick slutligen ifrån att utrikesdepartementet fortlöpande
bedömer formerna för diplomatiska förbindelser med olika stater, däribland
även Vatikanstaten, och i mån av behov aktualiserar de ändringar som
framstår som ändamålsenliga.

Utskottet

Utskottet konstaterar att Vatikanstaten spelaren växande roll i världspolitiken.
Härtill bidrar dess verksamhet till värn för mänskliga rättigheter på
olika håll i världen, dess aktiva medverkan i olika internationella konferenser
samt dess medlingssträvanden i tvister och konflikter. Den nuvarande påvens
aktivitet på senare tid understryker Vatikanens internationella orientering
även på det politiska planet. Därmed växer dess betydelse som informationskälla
och samtalspartner i en rad internationella frågor. Allt fler länder
har till följd härav upprättat diplomatiska förbindelser med Vatikanstaten
trots att behovet med hänsyn till förekommande bilaterala ärenden varit
begränsat.

Det kan ifrågasättas om de informella kontakter mellan Romambassaden
och Vatikanen som tidigare ansetts tillräckliga med tanke på den senare
utvecklingen är till fyllest för ett mera kontinuerligt och fördjupat
meningsutbyte i internationella frågor. Härtill kommer att denna informationskanal
utgör ett principiellt avsteg från en av de grundläggande
principerna för Vatikanens statsrättsliga existens, nämligen att ambassadörer
ackrediterade hos italienska staten inte samtidigt kan accepteras som
sändebud vid Vatikanen. De informella kontakterna har sålunda fått hållas
inom en begränsad ram och Vatikanen har vid några tillfällen låtit förstå att
dessa undantag inte får tillåtas underminera grundprincipen.

Utskottet finner det naturligt att de nordiska regeringarna utbyter
synpunkter i denna fråga för att utröna om en likartad inställning numera
föreligger beträffande värdet av diplomatiska förbindelser med Vatikanstaten.

UU 1981/82:14

3

Utskottet utgår ifrån att den svenska regeringen efter sådana överläggningar
bedömer huruvida det framstår som ändamålsenligt att uppta
diplomatiska förbindelser med Vatikanstaten.

Mot bakgrund av det ovan anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:1207 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
upprättande av diplomatiska förbindelser med Vatikanstaten.

Stockholm den 1 december 1981

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Sture Palm
(s), Linnea Hörlén (fp), Olle Göransson (s), Ingrid Sundberg (m), Gunnel
Jonäng (c), Sture Ericson (s), Per-Olof Strindberg (m). Sture Korpås (c),
Carl Lidbom (s), Axel Andersson (s), Paul Grabo (c), Maj-Lis Lööw (s) och
Ulla Orring (fp).

GOTAB 69972 Stockholm 1981