om Västra Sahara (Betänkande 1987/88:UU27 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande
1987/88:27

om Västra Sahara

1987/88:27

Motionerna

1987/88:U533 av Gunnel Jonäng m.fl. (c,fp,vpk) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige verkar för frisläppande av
fångar,

3. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige i FN lägger fram förslag
om Marockos tillbakadragande av sina trupper från Västsahara,

4. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige verkar för att FNresolutionerna
om Västsahara fullföljs.

1987/88:U534 av Maria Leissner m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till Polisarios kamp för Västra Saharas oberoende och
självbestämmande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till FN:s fredsplan för Västra Sahara,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om väckandet av en FN-resolution angående Västra Sahara,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördömande av de marockanska övergreppen i Västra Sahara,

Bakgrund

När Spanien år 1976, enligt en tidigare gjord utfästelse, dragit sig tillbaka från
kolonin Spanska Sahara, annekterades området av Marocko och Mauretanien.
Samtidigt utropade den sedan några år verksamma motståndsrörelsen
Polisario landets självständighet under namnet Demokratiska sahariska
arabrepubliken (RASD). Ett gerillakrig, som med större och mindre
intensitet pågått sedan dess. inleddes. På ena sidan står Polisario - stött av
Algeriet - och på den andra Marocko - sedan Mauretanien år 1979 ingått
separatfred med Polisario och dragit sig ur sin del av området.

Enligt den uppgörelse som träffades mellan Spanien, Marocko och
Mauretanien år 1975 skulle den sahariska befolkningen ges viss rätt till
självbestämmande genom en icke folkvald nationalförsamling. Det närmare
ansvaret för områdets avkolonisering överlät Spanien på FN. I början av år
1976 fick Sveriges dåvarande FN-ambassadör generalsekreterarens uppdrag
att utröna förutsättningarna för självbestämmande för det sahariska folket.

Uppdraget pågick några månader men kunde inte slutföras, bl.a. eftersom 1

1 Riksdagen 1987/88. 9sami. Nr27

Mauretaniens och Marockos regeringar inte var villiga att medverka i
konsultationer. Annektionen hade då redan genomförts. Ärendet Västra
Sahara har sedan dess stått på FN:s dagordning och där behandlats som en
kolonial fråga. Sverige och en stor majoritet av FN:s medlemsländer har stött
resolutioner, vari erinras om sahariska folkets rätt till självbestämmande,
och huvudparterna i konflikten, Polisario och Marocko, uppmanas inleda
förhandlingar. Några direkta sådana har inte kommit till stånd eftersom
Marocko inte erkänner Polisario som förhandlingspart.

Konflikten har under lång tid diskuterats inom de afrikanska staternas
organisation OAU. En majoritet av staterna i OAU har numera erkänt
Demokratiska sahariska arabrepubliken, som till följd härav blivit upptagen
som medlem i OAU. Detta har föranlett Marocko att utträda ur organisationen,
vilket gjort att OAU:s möjligheter att spela en konstruktiv roll i
konflikten minskat. Sammantaget har 69 av världens länder erkänt RASD
som stat.

På initiativ av Saudiarabien har statscheferna i Algeriet och Marocko
träffats och fört samtal om Västra Sahara. Parterna i konflikten har uttalat sig
för en folkomröstning under FN:s överinseende. Vissa samtal har förts
mellan parterna om den närmare utformningen av en eventuell sådan
omröstning, men någon uppgörelse är ännu inte i sikte. En av huvudfrågorna
är vilka som skall få delta i omröstningen.

FN:s generalsekreterare sände i november 1987 en teknisk delegation till
Västra Sahara för att inhämta erforderlig bakgrundsinformation och för att
undersöka möjligheterna att genomföra den fredsplan som OAU presenterade
år 1983 (OAU resolution 104) och som generalförsamlingen under en följd
av år röstat för (senast med resolution 42/78). Marocko deltog inte i
omröstningen.

Fredsplanen är tänkt att genomföras i tre steg: - direkta förhandlingar
mellan Marocko och Polisario, - eld-upphör och folkomröstning under
övervakning av FN ocn OAU utan några administrativa eller militära
restriktioner. Delegationen har presenterat sin rapport för FN:s generalsekreterare
men den är ännu inte officiell. Rapporten skall vidare diskuteras vid
det möte som OAU håller i maj 1988. FN:s generalsekreterare skall besöka
Afrika under maj, och det förväntas att han då skall ta upp frågan med
Marockos och Algeriets regeringar.

En av huvudfrågorna, vilka som skall få delta i folkomröstningen har ännu
inte lösts. Inte hellar har någon förändring märkts i vad gäller Marockos
vägran att förhandla med Polisario.

Utskottet

Utskottet har under en lång följd av år behandlat frågan om västsahariernas
rätt till självbestämmande och därvid fastslagit att frågan är ett oavslutat
kolonialt problem och att områdets framtid måste avgöras i enlighet med
befolkningens fritt uttalade önskemål.

Sverige stöder tanken på en internationellt övervakad folkomröstning i
Västra Sahara. Vi har röstat för detta under de år ärendet behandlats av FN:s
generalförsamling. Utskottet utgår ifrån att regeringen även framledes står

UU 1987/88:27

fast vid denna ståndpunkt och verkar för Västra Saharas rätt till självbestäm*
mande.

Yrkandena 4 i motion U533 och 1 i motion U534 får därmed anses
besvarade.

Utskottet välkomnar generalsekreterarens ökade ansträngningar att i
samarbete med OAU:s ordförande finna en rättvis och bestående lösning
grundad på förhandlingar. Det är en lovande utveckling mot ökat deltagande
från generalsekreteraren i ansträngningarna att lösa regionala konflikter.
Det är utskottets förhoppning att den tekniska delegationens rapport och
generalsekreterarens initiativ skall leda fram till ett genomförande av
fredsplanen, vilken innefattar tillbakadragande av marockanska militära och
civila enheter inför den folkomröstning som enligt planen skall komma att
äga rum.

Härmed får yrkande 3 i motion U533 och yrkande 2 i motion U534 anses
besvarade.

I motionerna U533 och U534 krävs att regeringen skall verka för att de
saharier som arresterades i samband med den tekniska delegationens besök
skall släppas fria samt att regeringen skall fördöma de marockanska
övergreppen generellt mot mänskliga rätigheter i Västra Sahara.

Utskottet utgår ifrån att regeringen kommer att försöka bringa klarhet i
vad som hänt med de arresterade samt att regeringen på lämpligt sätt till den
marockanska regeringen kommer att påtala brott mot mänskliga rättigheter.
Härmed får yrkande 2 i motion U533 och yrkande 4 i motion U534 anses
besvarade.

Vad gäller medförslagsställarskap vid nästa generalförsamlings resolution
angånde Västra Sahara som föreslås i motion U534 får utskottet anföra
följande:

Resolutioner rörande Västra Saharas framtid har traditionellt väckts av
Algeriet med ett motförslag av Marocko, varvid resolutionsförslagen återspeglat
resp. förslagsställares ståndpunkt i konflikten. Sverige har röstat för
det förslag som efter förhandlingar lagts fram för omröstning (det algeriska)
men har i röstförklaring framhållit att Sverige helst hade röstat för en text
stödd av samtliga parter. Bland annat på grund av att alla element inte är
tillgodosedda i texten har ett svenskt medförslagsställarskap inte varit
aktuellt.

Från och med 1986 års generalförsamling har endast ett förslag lagts fram
av Algeriet. Marocko deltar inte i omröstningen.

Det är utskottets uppfattning att den västsahariska frågan endast kan lösas
genom förhandlingar mellan samtliga inblandade parter. Sverige har därför,
vilket framgår ovan, vid generalförsamlingens behandling av frågan framfört
att en samstämmig text vore bäst ägnad att föra frågan framåt mot en lösning.
I avsaknad av en sådan har Sverige därför röstat för det algeriska resolutionsförslaget
men har alltid framhållit att vi helst sett en mer balanserad och
samstämmig text.

Eftersom förhoppningsvis ett nytt steg tagits mot en lösning av frågan i och
med generalsekreterarens initiativ kan höstens generalförsamling komma att
innebära nya ställningstaganden. Det är därför, enligt utskottets uppfattning,
inte nu möjligt att uttala sig om ett svenskt ställningstagande till en
resolutionstext.

UU 1987/88:27

] i

Härmed avstyrks yrkande 3 i motion U534

UU 1987/88:27

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Västra Saharas rätt till självbestämmande

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1987/88:U533och yrkande 1
i motion 1987/88:U534 besvarade med vad utskottet anfört,

2. beträffande FN:s fredsplan för Västra Sahara

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion I987/88:U533 och yrkande 2
i motion 1987/88:U534 besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1987/88:U533 och yrkande 4
i motion I987/88:U534 besvarade med vad utskottet anfört,

4. beträffande FN-resolution om Västra Sahara

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1987/88:U534.

Stockholm den 5 maj 1988
På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s),
Margaretha af Ugglas (m), Maj-Lis Lööw (s), Anita Bråkenhielm (m), Bengt
Silfverstrand (s), Karl-Erik Svartberg (s), Gunnar Hökmark (m). Nils T
Svensson (s), Maria Leissner (fp), Oswald Söderqvist (vpk), Anneli Hulthén
(s). Birgitta Hambraeus (c) och Jan-Erik Wikström (fp).

gotab Stockholm 1988 15253 4