om värdering av bostadsförmån i jordbruk m.m. (Betänkande 1982/83:SkU45 Skatteutskottet)

SkU 1982/83:45

Skatteutskottets betänkande
1982/83:45

om värdering av bostadsförmån i jordbruk m. m.
Motionerna

1982/83:220 av Margareta Gard (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
procentsatserna och länsanvisningarna samt tillämpningsföreskrifterna vid
beräkning av bostadsförmån på jordbruksfastighet.

1982/83:433 av Gunnar Biörck i Värmdö (m)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att värderingen av fri bostad i både
skatte- och arbetsgivaravgiftssammanhang skall utgå från ”länsanvisningar”
och där anges med två tal, utvisande intervallet mellan bostäder av hög resp.
låg kvalitet.

1982/83:867 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den bostadspolitiska utredningen
med förtur behandlar frågan om beskattningen av jordbrukets bostäder,

2. att riksdagen som sin mening uttalar att information bör ges dels de
skattskyldiga, dels taxeringsnämnderna om ifrågavarande anvisningars
karaktär av rekommendation och inte bindande föreskrift,

3. att riksdagen som sin mening uttalar att upplysningar om jämkning av
bostadsförmånsvärden i attraktiva fritidsbebyggelseområden motsvarande
dem som utfärdats i Göteborgs och Bohus län bör utfärdas också i andra
län,

4. att riksdagen som sin mening uttalar att sammanläggning av bostadsbyggnadsvärdena
bör göras i alla fall där förmånsvärdet skall beräknas för två
eller flera bostadsbyggnader vilka disponeras av samme ägare eller
brukare.

1982/83:1183 av Grethe Lundblad m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till
sådan ändring i kommunalskattelagen att bostadsfastighet i jordbruk samt
s. k. bostadsjordbruk i beskattningshänseende behandlas som annan villafastighet.

1982/83:1184 av Kjell Mattsson m. fl. (c) yrkandena 2 och 3
I motionen yrkas bl. a.

2. att riksdagen beslutar om skattskyldighet för subventionerat fritidshus
först efter det att värdet överstiger 2 000 kr.,

1 Riksdagen 1982/83. 6 sami. Nr 45

SkU 1982/83:45

3. att riksdagen fattar ett klarläggande beslut angående naturaförmånsbeskattningen
av fritidshus anknutna till landsbygdsföretag.

1982/83:1713 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts rörande värdering av bostadsförmåner av
bostadshus på fastigheter som är taxerade som jordbruksfastighet.

1982/83:1725 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening uttalar att information bör ges dels till de
skattskyldiga, dels till taxeringsnämnderna om ifrågavarande anvisningars
karaktär av rekommendation och inte bindande föreskrift,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om översyn av frågan om
beskattning av jordbrukets fastigheter.

Gällande bestämmelser m. m.

Bostadsförmån i jordbruk

Värdet av bostadsförmån skall enligt 42 § kommunalskattelagen
(1928:370) - KL - med anvisningar beräknas med ledning av i orten gällande
hyrespris eller, om möjlighet saknas till sådan jämförelse, efter annan
lämplig grund. Till ledning för värderingen utfärdar skattecheferna särskilda
anvisningar som fastställs av riksskatteverket (RSV).

I fråga om jordbruksfastighet har man vid värderingen i varje enskilt fall
tidigare utgått från bostadens storlek och standard. I en motion vid riksmötet
1978/79 kritiserades RSV:s anvisningar om värderingen. Motionärerna
anförde bl. a. att anvisningarna ledde till betydande orättvisor mellan
bostäder av olika standard. I sitt av riksdagen godkända betänkande SkU
1978/79:61 (s. 6) avstyrkte utskottet motionen och anförde följande.

I anvisningarna framhålls att de angivna värdena avser bostäder i normalt
skick och att värdena bör jämkas uppåt eller nedåt vid avvikelser härifrån,
t. ex. om bostaden på grund av ålder och eftersatt underhåll eller otidsenlig
planlösning väsentligt avviker från bostäder i allmänhet. Vidare bör
framhållas att redan normalbeloppen tar hänsyn till bostadens standard i
olika hänseenden. Utskottet vill emellertid inte bestrida att de värderingar
som sker med utgångspunkt i dessa anvisningar i det enskilda fallet kan te sig
felaktiga. Enligt utskottets uppfattning bör RSV uppmärksamt följa den
praktiska tillämpningen av reglerna och liksom hittills vidta de justeringar av
anvisningarna som kan anses motiverade. Någon åtgärd från riksdagens sida i
denna fråga kan emellertid inte anses motiverad, varför utskottet avstyrker
motionen 1149.

Hösten 1981 omarbetades anvisningarna med verkan fr. o. m. 1982 års
taxering, så att man numera i regel utgår från taxeringsvärdet på bostadsbyggnaden.
Inför 1983 års taxering har dessa nya regler modifierats i vissa
hänseenden.

SkU 1982/83:45

Länsanvisningarna för 1983 års taxering innehåller i huvudsak följande.

Värdet av hyresfri bostad för den som äger eller brukar en jordbruksfastighet
skall i första hand beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris.
På orter utan egentlig hyresmarknad värderas bostadsförmånen i regel enligt
en schablon till viss procent av den del av taxeringsvärdet som belöper på
bostadsbyggnaden. Förmånsvärdet avser bostad i inte uppvärmt skick men
inkluderar eventuella avgifter för sophämtning, sotning, vatten och slamtömning.

Schablonen innebär att förmånsvärdet tas upp till ett belopp som
motsvarar 9 % av den del av bostadsbyggnadsvärdet som inte överstiger
100 000 kr., 6 % av den del av bostadsbyggnadsvärdet som överstiger 100 000
kr. men inte 200 000 kr. och 3 % av den del av bostadsbyggnadsvärdet som
överstiger 200 000 kr. Förmånsvärdet avrundas nedåt till helt hundratal
kronor.

Bostadsbyggnad kan vid fastighetstaxeringen ha upptagits till en 50-procentig värdenivå (främst när flera bostadsbyggnader förekommer på
jordbruksfastighet). Till grund för beräkning av förmånsvärde för sådan
bostadsbyggnad läggs i sådana fall det dubbla värdet.

Vad som är nytt i årets anvisningar är framför allt att det nu klart framgår
att det förmånsvärde som beräknas enligt schablonen kan jämkas om det av
olika skäl framgår att värdet uppenbart är för högt. Om det framstår som
uppenbart att ett procentberäknat förmånsvärde avsevärt (25 %) avviker
från vad som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt, får
bostadsförmånsvärdet således enligt anvisningarna beräknas efter prövning i
det enskilda fallet.

När det gäller två eller flera bostadsbyggnader på samma fastighet skulle
vid 1982 års taxering förmånsvärdet beräknas gemensamt för samtliga
byggnader efter det sammanlagda värdet. För 1983 års taxering framhålls i
anvisningarna att man i sådana fall kan jämka värdet på det sätt att
förmånsvärdet beräknas för varje bostadsbyggnad för sig. Som schablonen
konstruerats kommer man då fram till ett väsentligt lägre värde.

Redan vid 1982 års taxering tog man i Göteborgs och Bohus län in särskilda
jämkningsregler i skattechefens meddelanden. Bakgrunden härtill var bl. a.
uppfattningen att värdenivån för jordbruk inom vissa områden i detta län -framför allt inom attraktiva fritidsområden - var högre än normalt, utan att
den allmänna hyresnivån inom dessa områden stigit i motsvarande grad.
Enligt skattechefens meddelanden kunde underlagssumman inom vissa
angivna områden av detta skäl jämkas med 10-20 %. Jämkningsregler gavs
också för uthyrda bostäder, för bostadsbyggnader som var avsevärt större än
normalt och för fastigheter med flera bostadsbyggnader.

Frågan hur byggnaderna på en jordbruksfastighet har behandlats vid
fastighetstaxeringen har således - i motsats till tidigare - fått en grundläggande
betydelse för värderingen av bostadsförmåner. Enligt 4 kap. 5 § andra
stycket och 11 § andra stycket fastighetstaxeringslagen skall småhus,

SkU 1982/83:45

hyreshus och tomtmark för sådana byggnader som ligger i anslutning till
lantbruksenhet med minst 5 hektar åkermark, betesmark och skogsmark i
princip ingå i lantbruksenheten endast om byggnaden eller byggnaderna
behövs som bostad för ägare, arrendator eller anställd arbetskraft. Av RSV:s
föreskrifter och anvisningar framgår bl. a. att bostadsbyggnad skall vara
belägen i omedelbar anslutning till lantbruksenhetens ägor. Om det på
jordbruksfastigheten finns åtminstone en bostadsbyggnad, som inte uppenbarligen
uppförts för fritidsändamål, skall alltid en bostadsbyggnad anses
ingå i lantbruksenheten. I vissa fall kan två eller flera bostadsbyggnader ingå i
lantbruksenheten. En bostadsbyggnad som vid taxeringstillfället står obebodd
och som på grund av lantbrukets rationalisering inte längre erfordras
(exempelvis en torpstuga) skall ingå i lantbruksenheten endast om den utgör
den enda bostadsbyggnaden.

Byggnader som inte ingår i jordbruket skall i princip taxeras såsom annan
fastighet.

Bostadsförmån i tjänst

Förmån i tjänsten av hyresbillig bostad och subventionerad semesterbostad
utgör en typ av förmåner som enligt RSV:s anvisningar (RSV Dt
1981:30) skall beskattas endast om deras värde sammanlagt överstiger 600 kr.
för år räknat. Fri bostad eller fri semesterbostad skall däremot anses
skattepliktiga oavsett värdet.

För värderingen gäller såsom allmän regel att det skattepliktiga värdet i
princip skall motsvara marknadsvärdet (ortens pris).

Är det sannolikt att den skattskyldige inte skulle ha skaffat sig vad som
motsvarar förmånen om han själv skulle ha bestritt kostnaderna, skall
värderingen av naturaförmånerna i allmänhet ske med utgångspunkt i den
inbesparing i de personliga levnadskostnaderna som förmånen inneburit för
förmånstagaren. I vad mån ett lägre värde än marknadsvärdet skall åsättas
bedöms med hänsyn dels till förmånens art och eventuella villkor som är
förknippade med förmånen, dels till förmånstagarens inkomst- och förmögenhetsförhållanden
.

Beträffande värdesättningen tillämpas i allmänhet vissa schablonmässiga
grunder, bl. a. uppgifter om hyrorna i de allmännyttiga bostadsföretagen,
och uppgifter om det faktiska hyresläget på orten.

När det gäller preliminärskatten skall RSV enligt 8 § uppbördslagen
(1953:272) fastställa de värden som skall läggas till grund för skatteavdragen
för preliminär A-skatt. Dessa värden, som således gäller endast för den
preliminära skatten, tas upp till ett genomsnitt för riket och anges i
skattetabellerna. För år 1983 är värdet för fri bostad om ett rum på minst 9 m2
och med egen ingång, möblerat eller omöblerat och med uppvärmning, 475
kr. per månad. Motsvarande värde för lägenhet om ett-tre rum och kök är
720, 1 040 resp. 1 350 kr. För varje rum därutöver tillkommer 270 kr.

SkU 1982/83:45

Riksförsäkringsverket utfärdar liknande normer med stöd av 4 § andra
stycket lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring och 4 § lagen (1959:552) om uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. I sin kungörelse
RFFS:20 för arbetsgivaravgifter för 1982 har värdet av förmån av bostad om
högst ett rum och kök tagits upp till 440 kr. per månad. För varje rum därutöver
tillkommer 230 kr. per månad.

Riksförsäkringsverkets siffror skiljer sig från riksskatteverkets framför allt
däri att riksförsäkringsverket utgår från ett rum och kök. Värdet härav tas
upp till ett belopp som motsvarar riksskatteverkets värde samma år för
endast ett rum utan kök. Tilläggsbeloppen för större bostäder är också något
lägre än i fråga om preliminärskatten.

Pågående utredningsarbete

En översyn av bostadspolitiken har nyligen påbörjats enligt direktiv som
utfärdats i december 1982 (dir. 1982: 94). Översynen omfattar bl. a. vissa
särskilt angivna bostadsskattefrågor, framför allt egnahemsbeskattningen
och skattereglerna för bostadsrättsföreningar. Kommittén bör enligt direktiven
vara oförhindrad att även ta upp beskattningen av andra former av
boende. Så t. ex. bör enligt bostadsministern olika frågor om beskattningen
av jordbrukets bostäder prövas på nytt.

Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02) har genom tilläggsdirektiv
i maj 1982 (dir. 1982:33) fått sitt uppdrag utvidgat till att avse en mer
allmän översyn av beskattningen av naturaförmåner. Bakgrunden härtill är
den kritik i vissa avseenden som på senare tid riktats mot den skattemässiga
behandlingen av olika naturaförmåner för främst löntagare. Bortsett från
några enstaka regler i skatteförfattningarna är denna skattefråga huvudsakligen
reglerad genom anvisningar som riksskatteverket, RSV, utfärdar
(senast RSV Dt 1981:30). Tillämpningen av nuvarande regler har enligt
direktiven gett upphov till åtskilliga problem. Det är inte ovanligt att man
försöker utnyttja reglerna för att undgå eller få lindrigare skatt. Vidare
förekommer betydande väderings- och kontrollsvårigheter. RSV har under
hänvisning till detta i en skrivelse den 26 juni 1981 till budgetdepartementet
hemställt att reglerna ses över av en parlamentariskt sammansatt utredning.
Vidare har skatteutskottet (SkU 1981/82:60) framfört samma önskemål med
anledning av motionsyrkanden. Dåvarande departementschefen Rolf Wirtén
ansåg att de problem som uppkommer vid beskattningen av naturaförmåner
var av sådan omfattning att det fanns anledning att tillmötesgå kraven
på en närmare översyn av reglerna.

SkU 1982/83:45

Utskottet

Flertalet av de motioner som utskottet behandlar i detta betänkande berör
frågan om beskattningen av förmån av bostad på jordbruksfastighet. I
motion 220 av Margareta Gard (m), 867 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), 1713
av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) och 1725 av Birgitta Hambraeus m.fl.
(c) kritiserar motionärerna de nya anvisningar som riksskatteverket fastställt
hösten 1981 och som bör tillämpas fr.o.m 1982 års taxering. Enligt dessa
anvisningar skall värdet av bostadsförmånen i regel uppskattas till en viss
procent av byggnadsvärdet. Procentsatsen är 9 för värden som understiger
100 000 kr., 6 för värden mellan 100 000 och 200 000 kr. och 3 för överskjutande
belopp. Tidigare hade taxeringsvärdet inte någon direkt betydelse för
värderingen, utan förmånsvärdet uppskattades med ledning av bostadens
storlek och standard.

Enligt motionärernas uppfattning kan de nya reglerna i vissa fall leda till
alltför höga värden, framför allt i fråga om fastigheter med flera bostadsbyggnader
och byggnader med stora bostadsytor. Motionärerna framhåller
också att fastighetstaxeringarna i viss utsträckning blivit felaktiga, eftersom
man före 1982 i allmänhet inte haft anledning att lägga så stor vikt vid frågan
om byggnadernas värde. Taxeringsnämnderna har dock i stor utsträckning
betraktat anvisningarna som bindande. Yrkandena i motionerna går ut på att
frågan om värderingen av bostadsförmån på jordbruksfastighet skall utredas
med förtur av bostadspolitiska utredningen och att riksdagen i avvaktan
härpå skall uttala sig i vissa tolkningsfrågor.

Grethe Lundblad m.fl. (s) anser däremot att reglerna är alltför förmånliga
och begär i motion 1183 förslag från regeringen av innebörd att jordbrukarnas
bostadsförmåner skall beskattas enligt en liknande schablonmetod som
för villaägare, dvs. att bostadsskattekommitténs förslag i betänkandet (SOU
1976:11) Bostadsbeskattning II genomförs.

Med anledning av vad som anförs i de förstnämnda motionerna vill
utskottet framhålla att man med schabloner av det slag som nu tillämpas har
större förutsättningar än tidigare att tillgodose kraven på en bättre och mer
likformig värdering av jordbrukarnas bostadsförmåner. Enligt vad utskottet
inhämtat från riksskatteverket har utgångspunkten för de uppskattningar
som ligger till grund för utformningen av de nya schablonerna varit att som
ett genomsnitt komma fram till ungefär samma värdenivå som tidigare.
Enligt utskottets uppfattning saknas det tillräckliga skäl för att anta att den
nya schablonen generellt sett leder till för höga värden. Utskottet vill också
framhålla att en exakt värdering givetvis inte kan uppnås.

Om schablonen i det enskilda fallet leder till ett oskäligt resultat, bör enligt
utskottets uppfattning förmånsvärdet kunna jämkas. En mer allmän
bedömning av förmånsvärdet torde också erfordras i fråga om fastigheter
med flera byggnader eller stora bostadsytor. I detta sammanhang bör
uppmärksammas att fastighetstaxeringen av olika skäl - såsom anförts bl. a. i

SkU 1982/83:45

motion 867 - kan ha blivit felaktig.

Av de anvisningar som har utfärdats för årets taxering framgår också att
värdena i vissa fall skall kunna jämkas. Enligt vad utskottet erfarit kommer
RSV att i cirkulär till taxeringsnämnderna för 1983 års taxering förtydliga
möjligheterna till jämkning och bl. a. informera taxeringsnämnderna om att
ifrågavarande anvisningar har karaktär av rekommendationer och inte utgör
bindande föreskrifter. Syftet med motionerna torde därmed i väsentlig mån
vara tillgodosett. Med hänvisning härtill och till att samtliga de frågor som tas
upp i motionerna ingår i bostadspolitiska utredningens uppdrag avstyrker
utskottet motionerna 220, 867, 1183, 1713 och 1725.

Kjell Mattsson m. fl. (c) tar i motion 1184 upp vissa frågor om beskattning
av fritidsbostäder. De nu aktuella yrkandena innebär att värdet av
tjänsteförmån i form av subventionerat fritidshus skall beskattas endast om
värdet överstiger 2 000 kr. och att riksdagen skall klarlägga att en
jordbrukare inte skall inkomstbeskattas för värdet av att tillfälligt kunna
utnyttja ett fritidshus som han uppfört för uthyrning på sin jordbruksfastighet.
Syftet med motionen är att öka uthyrningen av fritidsbostäder.

Byggnad som inte behövs för jordbruket - och hit hör åtminstone i
allmänhet fritidsbyggnader - skall enligt fastighetstaxeringsreglerna i princip
taxeras såsom annan fastighet. Detta innebär att hyresintäkter, som inte
överstiger 4 000 kr. eller 2 % av taxeringsvärdet, inte beskattas och att värdet
av ägarens egen bostadsförmån ingår i den s.k. villaschablonen. Om
hyresintäkterna är större eller om huset vid fastighetstaxeringen trots allt har
ansetts tillhöra jordbruket, skall ägaren beskattas för samtliga intäkter efter
avdrag för omkostnaderna. Om ägaren har haft tillgång till fritidsbostaden
för privat bruk skall han i princip beskattas även för denna förmån. När det
gäller jordbruksfastigheter ingår värdet i den schablon som nyss behandlats,
och schablonen innehåller särskilda jämkningsregler för bostäder som hyrs
ut. Såvitt utskottet kan bedöma torde de problem som kan uppkomma i fråga
om fritidsbyggnader i jordbruk vara tämligen begränsade.

Förmån i tjänsten av hyresbillig semesterbostad ingår i en grupp av
förmåner som beskattas endast om värdet överstiger 600 kr. Enligt utskottets
uppfattning kan de värderingsfrågor som aktualiseras i dessa fall orsaka vissa
problem, och utskottet har inte något att erinra mot att hithörande frågor tas
upp av traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02) eller av bostadspolitiska
utredningen (Bo 1982:02) om utredningarna finner att detta är
motiverat. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett att nu ta ställning till
frågan om en höjning av skattepliktsgränsen eller att förorda särskilda regler
för semesterbostäder utan avstyrker motion 1184 yrkandena 2 och 3.

Gunnar Biörck i Värmdö (m) efterlyser i motion 433 mer konsekventa
regler för värdering av bostadsförmåner när det gäller inkomstskatt och
arbetsgivaravgifter. Han anser att värdena inom vissa ramar bör tas upp till
ortens pris.

SkU 1982/83:45

När det gäller avdrag för preliminär skatt skall värdet av bostadsförmån
enligt gällande regler tas upp efter vissa schabloner som är enhetliga för hela
landet. Dessa schabloner tas in i preliminärskattetabellerna. Reglerna har
utformats så att preliminärskattereglerna skall vara så lätta som möjligt att
tillämpa för alla arbetsgivare, oavsett var i landet den anställde är bosatt.

Motsvarande skäl har lett till att arbetsgivaravgifterna också beräknas
enligt enhetliga schabloner. Dessa fastställs av riksförsäkringsverket och
ligger något lägre än för preliminärskatten. Riksförsäkringsverket avser
emellertid enligt vad utskottet erfarit att med verkan fr.o.m. 1983 års
inkomster anpassa sina förmånsvärden till dem som RSV redan har fastställt
för detta år.

I och för sig är det ett beaktansvärt önskemål att få mer enhetliga regler.
Motionärernas förslag skulle emellertid komplicera preliminärskatten utan
att några avgörande fördelar uppkommer. Med hänvisning till de skäl som
ligger till grund för utformningen av reglerna avstyrker utskottet motion
433.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna 1982/83:220, 867, 1183, 1713
och 1725,

2. att riksdagen avslår motion 1982/83:1184 yrkande 2 och 3,

3. att riksdagen avslår motion 1982/83:433.

Stockholm den 26 april 1983

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m)*, Stig Josefson (c),
Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle
Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius
(c)*, Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Anita Johansson (s), Anna
Lindh (s), Erkki Tammenoksa (s) och Kjell Johansson (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

mlnmb/gotab Stockholm 1983 75343