om vägtrafikskatten (Betänkande 1984/85:SkU38 Skatteutskottet)

SkU 1984/85:38

Skatteutskottets betänkande
1984/85:38

om vägtrafikskatten
Sammanfattning

I betänkandet behandlas 16 motioner och motionsyrkanden inom vägtrafikskatteområdet.
I motionerna aktualiseras bl. a. frågor om avvägningen
mellan fordonsskatt och kilometerskatt, nedsättning av vägtrafikskatt för
olika fordon och brukandeförbudet vid återtagande av fordon. Utskottet
avstyrker samtliga motioner. Reservation har avgivits av centerpartiet
beträffande skattebefrielse för veterantraktorer och av moderata samlingspartiet
och folkpartiet beträffande brukandeförbud på bilar som återtagits
efter konkurs.

För egen del föreslår utskottet en ändring i 1 § vägtrafikskattelagen
(1973:601).

Motionerna

1984/85:405 av Per-Ola Eriksson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts om en rättvis reducering av
fordonsskatten i stödområde A.

1984/85:406 av Gunnel Jonäng (c)

1 motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att
genomföra en lika kompensation när det gäller fordonsskatten till alla
personbilägare i de berörda kommunerna.

1984/85:464 (jfr 463) av Rune Torwald m. fl. (c)
såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande fordonsskatten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande stimulanser till fordonsägare som ”i förtid”
övergår till fordon med miljövänligare motorer och drivmedel.

1984/85:675 av Elis Andersson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att veterantraktorer skall komma
in under samma bestämmelser som bilar, motorcyklar och mopeder i
vägtrafikskattelagen.

1984/85:1202 av Pär Granstedt m.fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om
förslag till åtgärder beträffande kilometerskatten för att påskynda införandet

1 Riksdagen 1984/85. ösaml. Nr38

SkU 1984/85:38

av energibesparande teknik på dieselfordon.

1984/85:1538 (jfr 1537) av Elis Andersson (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag att bärgningsbilar
som är typregistrerade som bärgningsbilar blir befriade från fordonsskatt.

1984/85:1599 av Olle Grahn (fp) och Elver Jonsson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag
om rullande trettioårsgräns för skattebefrielse av registrerade samlarfordon
(veteranbilar).

1984/85:1614 av Wiggo Komstedt (m)
såvitt avser yrkande

1. att riksdagen hos regeringen anhåller att företag som försålt motorfordon
och efter köparens konkurs återtagit detta befrias från skyldighet att
betala dennes resterande fordons- och/eller kilometerskatt,

1984/85:1615 av Wiggo Komstedt (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att reglerna för
uttagande av fordons- resp. kilometerskatt i samband med konkurser ändras
i enlighet med vad som i motionen anges.

1984/85:1630 av Arne Svensson (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att slopa vägtrafikskatten på
bensindrivna jordbrukstraktorer.

1984/85:2358 av Karl Björzén (c) och Göran Riegnell (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om prövning av avvägningen mellan fordonsskatt
och kilometerskatt.

1984/85:2366 av Gunnel Jonäng (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om
förenklat system beträffande dieseldrivna bilar enligt vad som anförts i
motionen.

1984/85:2374 av Kjell Mattsson (c) och Elving Andersson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar uttala sig för att representationen i
Nordiska rådet aktualiserar frågan om samordnade tariffsystem för lastfordonstrafiken
i enlighet med vad som i motionen anförts.

1984/85:2377 av Sigvard Persson (c) och Gunhild Bolander (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att fordon som drivs enbart med
gengas skall befrias från kilometerskatt.

1984/85:2813 (jfr 2812) av Rolf Clarkson m. fl. (m)
såvitt avser yrkande

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bibehållande av möjligheterna att ställa av motorfordon,

SkU 1984/85:38

Gällande ordning och frågornas tidigare behandling
Allmänt

Vägtrafikbeskattningen består av två delar — dels en fast skatt på innehav
av fordon, fordonsskatt, dels rörliga skatter på utnyttjandet av fordon. Den
rörliga skatten på fordon som enbart drivs med bensin (inkl. olika motoralkoholer)
eller gasol tas ut i form av drivmedelsskatter. För fordon som drivs
med andra drivmedel, vanligen motorbrännolja men också exempelvis
gengas och elektricitet, tas den rörliga skatten ut i form av kilometerskatt. På
motorbrännolja utgår även energiskatt.

Uttaget av fordonsskatt och kilometerskatt regleras i huvudsak i vägtrafikskattelagen
(1973:601, VSL). Enligt lagen utgår fordonsskatt för motorfordon,
traktor, motorredskap eller släpvagn, om fordonet är eller bör vara
registrerat och ej är avställt (skattepliktigt fordon). Kilometerskatt utgår för
personbilar, bussar och lastbilar som drivs med annat drivmedel än bensin
eller gasol samt för släpvagnar — dock ej påhängsvagnar - som dras av
kilometerskattepliktiga bilar om släpvagnens skattevikt, dvs. totalvikten, är
högre än 3000 kg. Kilometerskatten tas ut med visst belopp per körd
kilometer.

Avvägningen mellan fordonsskatt och kilometerskatt

Sedan vägtrafikskattelagen infördes har fordonsskatten vid två tillfällen
höjts av i huvudsak statsfinansiella skäl. Inom ramen för ett oförändrat totalt
skatteuttag för lastbilar, bussar och släpvagnar skedde vidare under 1970-talet en omfördelning i etapper av beskattningen som innebar oförändrad
eller sänkt skatt för bensindrivna bussar och lastbilar, sänkt skatt för flertalet
lastbilar utan anordning för påhängsvagn och höjd skatt för andra lastbilar.
Syftet med omfördelningen var att bättre anpassa beskattningen till
kostnadsansvaret enligt då gällande riktlinjer.

För kilometerskattens del bestämdes skattesatserna ursprungligen med
utgångspunkt i den tidigare utgående brännoljeskatten och med ledning av
statistiska undersökningar rörande brännoljeförbrukningen i olika fordonskategorier.
Därefter har kilometerskatten höjts i samband med bensinskattehöjningar,
så att relationen av skattebelastningen mellan de olika slagen av
drivmedel i huvudsak bibehållits. En viss återhållsamhet har iakttagits då det
gäller tyngre bussar, så att skattebelastningen på den fordonskategorin
numera är förhållandevis gynnsam. Vidare föranledde nya beräkningar av
energikommissionen år 1977 rörande bränsleförbrukningen i personbilar en
viss justering i skatteskalorna för dem.

Den nya trafikpolitik som beslutades av riksdagen år 1979 innebär i fråga
om skatteuttaget på vägtrafiken att de rörliga skatterna skall överensstämma
med de kortsiktiga samhällsekonomiska marginalkostnaderna. Det innebär

SkU 1984/85:38

att fördelningen av skatteuttaget mellan de olika fordonen fortfarande skall
så långt som möjligt grundas på de kostnader som varje fordonsslag åsamkar
samhället.

Någon omstrukturering av skatteskalorna i VSL har beslutet inte föranlett.
I en nyligen avlämnad rapport som utarbetats av en arbetsgrupp inom
kommunikationsdepartementet (Kostnader och avgifter inom trafiksektorn)
diskuteras bl. a. frågan huruvida nuvarande avgiftssystem inom transportsektorn
är utformat i enlighet med 1979 års trafikpolitiska beslut. Rapporten
bereds f. n. inom regeringskansliet.

Den internationella trafiken

I de länder som infört kilometerskatt - Sverige och Norge - bygger
beskattningen på territorialitetsprincipen i den meningen att den sker i det
land där fordonet faktiskt används. Därvid åstadkommes konkurrensneutralitet
genom att beskattningen är lika hög för inhemska och utländska fordon.
I Sverige beskattas den utländska trafiken enligt lagen (1976:338) om
vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket.

Under förra riksmötet behandlade skatteutskottet en motion om svenska
initiativ för att åstadkomma en utjämning av skattebelastningen för lastfordon
i Sverige och Norge. I sitt av riksdagen godkända betänkande anförde
utskottet (SkU 1983/84:40):

Enligt utskottets mening bör man i första hand eftersträva neutralitet i
beskattningen av inhemska och utländska fordon i den meningen att de
träffas lika av förekommande konsumtionsskatter, till vilka bl. a. kilometerskatt
räknas. I Sverige har beskattningen av den internationella trafiken
utformats med utgångspunkt i denna princip och såvitt utskottet kan bedöma
gäller detsamma för Norge. Det finns således enligt utskottets uppfattning
f. n. ingen anledning att ta upp frågan inom Nordiska rådet, varför utskottet
avstyrker motionen.

Alternativa skatteformer

Vägtrafikskatteutredningen har prövat olika alternativa former för uttag
av skatt inom vägtrafikområdet.

I sitt andra delbetänkande (Ds B 1980:13) förordade utredningen en
reform som skulle innebära att fordonsskatten slopades för bensindrivna
fordon och att skattebortfallet skulle kompenseras genom höjd bensinskatt.
Någon motsvarande omläggning för de kilometerskattepliktiga fordonens
del föreslogs inte. Förslaget har inte föranlett någon proposition till
riksdagen.

I sitt nyligen avlämnade sjätte delbetänkande (Ds Fi 1984:22) har
utredningen gjort en utvärdering av kilometerskattesystemet och bedömt
alternativa skatteformer, främst att i stället lägga skatten på motorbrännoljan.
Införs en sådan ordning bör enligt utredningen lågbeskattad eldningsol -

SkU 1984/85:38

ja, som nästan alltid kan användas som motorbrännolja, av kontrollskäl
märkas med ett färgämne. Utredningen har kommit till slutsatsen att
kilometerskattesystemet bör — med vissa förbättringar — behållas. Ärendet
bereds f. n. inom regeringskansliet.

Nedsättning av och befrielse från vägtrafikskatt

Genom riksdagsbeslut förra våren slopades vägtrafikskatten för alla
motorfordon av äldre årsmodell än 1951 fr. o. m. den 1 januari 1985. Syftet
var att åstadkomma lättnader för samlarfordon som endast används i
hobbysammanhang och vars årliga körsträckor vanligen är korta (SFS
1984:256; prop. 1983/84:178, SkU 40).

Traktorer indelas i klass I (trafiktraktorer) och klass II. För de sistnämnda
traktorerna utgår — oberoende om de drivs med bensin eller annat —
fordonsskatt med f. n. högst 225 kr. Fordonsskatten på trafiktraktorer är
differentierad med hänsyn till det drivmedel de är inrättade för och
skattevikt. För en trafiktraktor får fordonsskatten sättas ned till hälften om
den används för transport på allmän väg högst 300 mil.

Fordon som används uteslutande eller så gott som uteslutande vid
räddningstjänst av det slag som avses i brandlagen är undantagna från
skatteplikt. Undantaget omfattar både fordonsskatt och kilometerskatt.
Verksamheten skall syfta till att vid brand, oljeutflöde, ras, översvämning
eller annat nödläge avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom
eller i miljön. Däremot anses inte återställnings- eller saneringsarbete som
sätts in för att undanröja skadeverkningar som redan inträffat som räddningstjänst.
Med den valda gränsdragningen faller såväl ambulanser som
bärgningsbilar utanför det skattefria området. I fråga om brännoljedrivna
bärgningsbilar - som torde vara vanligast - har i förarbetena till VSL (SOU
1972:42 s. 170) anförts att dessa ändå är gynnade genom ett system som
innebär att faktiskt körd sträcka beskattas, eftersom ingen skatt utgår då
fordonet används för uppvinschningsarbete eller dylikt. Dessutom har
pekats på att nu gällande beskattning med skatteskalor relaterade till
totalvikt i stället för som tidigare till tjänstevikt är förmånlig i fråga om
bärgningsbilar, då dessa ofta har en i förhållande till totalvikten hög
tjänstevikt.

I syfte att kompensera dem som bor i glesbygd för de extrakostnader de
längre färdsträckorna i glesbygden i förening med en höjning av bensinskatten
gav upphov till genomfördes 1980 en sänkning av fordonsskatten för
bilägare inom dåvarande stödområde 5 eller 6 (numera A och B) med 120 kr.
per år. I samband med en ny bensinskattehöjning hösten 1984 utökades
nedsättningen till 276 kr. per år vid uppbörd den 1 mars 1985 eller senare.

Särskilda nedsättningsregler gäller för vissa fordon med speciell konstruktion.
För el-bilar är fordonsskatten sålunda nedsatt till hälften. För kilome -

SkU 1984/85:38

terskattepliktiga bilar som inte är inrättade för drift med brännolja - till
denna kategori torde de flesta gengasbilar höra — är kilometerskatten
nedsatt med 20%.

Brukandeförbud

Ett skattepliktigt fordon får inte brukas om fordonsskatt som förfallit till
betalning inte har betalats. Förbudet gäller inte skatt som avser tid före det
närmast föregående skatteåret och inte heller skatt som åvilar tidigare ägare
av fordonet och som har fastställts genom efterbeskattning. För kilometerskattepliktiga
fordon gäller även — under samma förutsättningar som i fråga
om obetald fordonsskatt — att brukandeförbud inträder om kilometerskatt
som förfallit till betalning inte har erlagts.

År 1979 genomfördes vissa lättnader i bestämmelserna om brukandeförbud
som bl. a. innebar att brukandeförbudet kunde hävas för fordon som
sålts vid exekutiv försäljning och vid överlåtelse från konkursbo. I förarbetena
till lagändringarna diskuterades även möjligheten att häva brukandeförbudet
för fordon som sålts med förbehåll om återtaganderätt och som vid
återtagandet var belastat med skatteskuld. Departementschefen hänvisade
emellertid till bestämmelserna om "positivt restvärde" vid avbetalningsköp
- enligt dessa bestämmelser får, om en varas värde är högre än köparens
återstående skuld till säljaren, avräkning ske bl. a. för betalning av skuld som
åvilar köparen men som säljaren måste betala för att efter återtagandet
kunna bruka varan på avsett sätt - och ansåg att skatten i dessa fall borde
vara betald för att fordonet skulle få användas. Utskottet delade denna
uppfattning och anförde vidare (SkU 1978/79:45):

Utskottet vill i denna fråga först erinra om att vägtrafikskattelagen från
början undantog återtagna fordon, som var belastade med skatteskuld, från
brukandeförbud, men att reglerna skärptes fr. o. m. 1975 för att förhindra
missbruk genom skentransaktioner. Utskottet uttalade i samband med
denna lagändring att om avbetalningskontraktet görs upp så att säljaren alltid
har täckning för uppkommande skatteskuld det blir den skattskyldige —
köparen — som får betala skatten. Därigenom kunde ändringen bidra till att
sanera avbetalningshandeln med bilar. Utskottet, som anser att det på dessa
grunder finns anledning att bibehålla reglerna i denna del oförändrade,
avstyrker yrkandet i motionen 2438 om upphävande av brukandeförbudet i
där avsedda fall.

Avställning

När ett fordon inte skall användas under en tid eller skall användas på ett
sätt som inte kräver registrering finns möjlighet att avställa fordonet.
Därigenom kan kostnader för skatt och försäkring sparas in under den tid
fordonet är avställt. Avställningen begärs hos länsstyrelsen.

Avställningsinstitutet ses f. n. över av en särskild utredare (K 1983:02).

SkU 1984/85:38

Enligt 1985 års kommittéberättelse beräknas utredaren avsluta sitt arbete
under första halvåret 1985.

Utskottet

Avvägningar mellan fordonsskatt och kilometerskatt

I motion 2358 av Karl Björzén och Göran Riegnell (båda ni) begärs en
prövning av avvägningen mellan fordonsskatt och kilometerskatt. Motionärerna
påpekar att en större andel av vägtrafikskatten för kilometerskattepliktiga
bilar numera tas ut i form av kilometerskatt än vid kilometerskattesystemets
införande.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att kilometerskattens nivå har haft
och bör ha en viss följsamhet gentemot skatten på bensin för att inte
konkurrensförhållandet mellan bensindrivna och brännoljedrivna fordon
skall rubbas. Den frågeställning motionärerna aktualiserar kan därför inte
begränsas till skatteuttaget inom den kilometerskattepliktiga fordonsparken
utan bör ses i ett större sammanhang, nämligen hur uttaget av fasta och
rörliga skatter och avgifter inom hela transportsektorn bör utformas.
Allmänt sett bör riksdagens trafikpolitiska beslut av år 1979 gälla, vilket i
fråga om skatteuttaget på vägtrafiken innebär att de rörliga skatterna skall
överensstämma med de kortsiktiga samhällsekonomiska marginalkostnaderna.
Frågan om nuvarande avgiftssystem inom skilda transportgrenar, bl. a.
vägtrafiksektorn, är utformat i enlighet med 1979 års trafikpolitiska beslut
har — som nämnts tidigare — tagits upp av en arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet
i en rapport, som f. n. bereds inom regeringskansliet. De
frågeställningar motionärerna tagit upp är således redan uppmärksammade,
varför utskottet anser att skäl saknas att tillstyrka motionen.

Den internationella trafiken

Kjell Mattsson och Elving Andersson (båda c) begär i motion 2374 att
Nordiska rådets svenska delegation skall aktualisera en samordning av
tariffsystemen för lastfordon inom Norden. Bakgrunden till motionen är att
det enligt motionärerna är dyrare att köra svenska fordon i Norge än det är
att köra norska bilar i Sverige.

Utskottet har, som framgår av den förut lämnade redogörelsen, tidigare
uttalat att anledning saknas att ta upp den fråga motionärerna aktualiserar i
Nordiska rådet, eftersom inhemska och utländska fordon inom resp. land i
lika hög grad träffas av kilometerskatt. Enligt vad utskottet erfarit har man
emellertid inom regeringskansliet börjat förbereda ett svenskt initiativ för att
diskutera en utjämning av skattekostnaderna för åkare i Sverige och Norge
vid körning i det andra landet. Härmed torde motionärernas syfte vara
tillgodosett, varför utskottet avstyrker motionen.

SkU 1984/85:38

Alternativa skatteformer

I motion 464 yrkar Rune Torwald m. fl. (c), med hänvisning till motion
463, bl. a. att riksdagen skall uttala sig mot tanken att slopa fordonsskatten
och höja bensinskatten i motsvarande mån. En sådan åtgärd skulle enligt
motionärerna missgynna dem som har den sämsta kollektivtrafiken.

Motionärerna torde åsyfta det förslag som lades fram av vägtrafikskatteutredningen
år 1980 och som innebar att fordonsskatten skulle slopas för
bensindrivna fordon och bensinskatten i motsvarande mån höjas. Som
framgår av den redogörelse som lämnats inledningsvis har förslaget inte
föranlett någon proposition till riksdagen, och utskottet anser inte att
riksdagen har anledning att nu ta ställning till frågan. Utskottet avstyrker
därför motionen i denna del.

I motion 2366 begär Gunnel Jonäng (c) en utredning om ett förenklat
skattesystem för dieseldrivna bilar. Bl. a. anser hon att man bör undersöka
möjligheten att färga dieseloljan på olika sätt — alltefter den fordonstyp den
är avsedd för - och differentiera skatten på dieseloljan med hänsyn till
färgen. Hon framhåller att ett sådant system tillämpas i Spanien och fungerar
där utan det krångel som vidlåder det svenska kilometerskattesystemet.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har vägtrafikskatteutredningen
nyligen presenterat en utvärdering av kilometerskattesystemet
och en bedömning av alternativa skatteformer (Ds Fi 1984:22). Bl. a. har
man undersökt möjligheterna att ersätta kilometerskatten med en brännoljeskatt.
Utredningens slutsats är att det nuvarande kilometerskattesystemet
bör behållas med vissa justeringar. Även om motionärens önskemål går i en
annan riktning än vad utredningen föreslagit får hennes utredningskrav anses
i huvudsak tillgodosett, och den fortsatta beredningen får utvisa vilket system
som bör väljas för framtiden. Utskottet avstyrker därför motionen.

Nedsatt fordonsskatt för bilister i glesbygd

Den nedsättning av fordonsskatten som gäller för ägare av personbilar
inom stödområde A och B har enligt riksdagsbeslut i höstas, till följd av de
höjningar av bensinskatten som genomförts sedan nedsättningen infördes,
ökats från 120 till 276 kr. fr. o. m. den 1 mars i år. I motionerna 405 av Per-Ola
Eriksson (c) och 406 av Gunnel Jonäng (c) yrkas att personbilägare inom
stödområdet som erlagt fordonsskatt före den 1 mars skall få kompensation
för tid efter nämnda datum.

Den nedsättning av fordonsskatten som riksdagen nyligen beslutade gäller
först vid uppbörd fr. o. m. ikraftträdandedagen. Ett beslut av samma
innebörd togs i samband med att fordonsskattenedsättningen genomfördes.
Riksdagen avstyrkte i samband därmed ett motionsyrkande om retroaktiv
kompensation med åberopande av att de administrativa besvär som var
förenade med en sådan kompensation enligt utskottets mening inte kunde

SklJ 1984/85:38

anses stå i proportion till de kompensationsberättigades vinster. Av samma
skäl avstyrker utskottet nu förevarande motioner.

Veteranfordon och traktorer

Genom lagstiftning förra året befriades skattepliktiga motorfordon - dvs.
personbilar, lastbilar, bussar och motorcyklar — av årsmodell 1950 eller äldre
från vägtrafikskatt. I motion 1599 av Olle Grahn och Elver Jonsson (båda fp)
begärs förslag om en rullande trettioårsgräns för skattebefrielse av veteranbilar.
Ett sådant system tillämpas i Norge och är enligt motionärernas mening
att föredra. Elis Andersson (c) yrkar i motion 675 att bestämmelserna om
skattebefrielse skall omfatta även veterantraktorer. Vidare yrkas av Arne
Svensson (m) i motion 1630 befrielse från fordonsskatt för bensindrivna
jordbrukstraktorer med hänsyn till den ringa användning de har för
landsvägstransporter och till att de genom bensinanvändningen ger sitt
bidrag till vägkostnaderna.

Enligt vad utskottet erfarit prövade man inom regeringskansliet i samband
med att äldre motorfordon befriades från vägtrafikskatt frågan om en
rullande trettioårsgräns. Man avstod emellertid från att lägga förslag om en
sådan med hänsyn till risken att ett alltför stort antal bilar, som regelmässigt
används för körning på vägarna, inom några år skulle komma att omfattas av
skattebefrielsen och att därför en fastställd gräns var att föredra. Utskottet
delar denna bedömning och avstyrker följaktligen motion 1599.

Vad gäller beskattningen av jordbrukstraktorer vill utskottet erinra om att
skatten på dem är så låg — högst 225 kr. om året — att den enligt utskottets
mening torde kunna bäras utan större svårigheter. Härtill kommer att, enligt
vad utskottet erfarit, vägtrafikskatteutredningen avser att i sitt fortsatta
arbete behandla traktorbeskattningen. Innan resultatet av detta utredningsarbete
föreligger finns enligt utskottets mening inte skäl att vidta de
ändringar i fråga om beskattningen av jordbrukstraktorer som motionärerna
förordar. Utskottet avstyrker därför även motionerna 675 och 1630.

Bärgningsbilar

1 motion 1538 yrkar Elis Andersson (c) att bärgningsbilar befrias från
fordonsskatt En sådan åtgärd skulle enligt motionären höja beredskapen vid
olyckor genom att fler bensinstationer och verkstäder kunde införskaffa
bärgningsbilar.

Som framgår av den inledande redogörelsen föreligger rätt till skattebefrielse
för räddningstjänstens fordon. Enligt praxis tillämpas regeln endast
för brandfordon och vissa andra specialkonstruerade katastroffordon som
normalt har kort körsträcka. Sålunda faller t. ex. ambulanser utanför det
skattefria området. Frågan om att befria bärgningsbilar från vägtrafikskatt
diskuterades i förarbetena till vägtrafikskattelagen. Någon befrielse ansågs

SkU 1984/85:38

emellertid inte motiverad, bl. a. med hänsyn till att bärgningsbilarna ändå
gynnades genom kilometerskattesystemet.

Utskottet som delar denna bedömning avstyrker motionen.

Nedsättning av skatt för gengasbilar m. m.

I motion 2377 av Sigvard Persson och Gunhild Bolander (båda c) yrkas
befrielse från kilometerskatt för fordon som drivs enbart med gengas. Pär
Granstedt m. fl. (c) begär i motion 1202 förslag till åtgärder så att
kilometerskatten gynnar fordon med t. ex. svänghjulsteknik eller oljehydraulik.
Rune Torwald m. fl. (c) begär i motion 464 med hänvisning till motion
463 att riksdagen uttalar sig till förmån för stimulanser för fordonsägare som
”i förtid” övergår till fordon med miljövänligare motorer och drivmedel.
Motionärerna åberopar miljö- och energipolitiska skäl.

Utskottet vill inte bestrida att kilometerskattesystemet har den svagheten
att systemet är svårt att utforma så att energihushållning stimuleras. Detta är
en naturlig följd av att en viss körd vägsträcka beskattas med samma belopp
oavsett om bränsleförbrukningen är hög eller låg och oavsett bränslets
påverkan på miljön. Energihushållning och miljöaktsamhet kan möjligen
stimuleras genom indirekta metoder, t. ex. genom att kilometerskatten eller
fordonsskatten reduceras eller tas bort för fordon som är försedda med något
energibesparande drivsystem eller utrustade med tekniska anordningar som
minskar fordonets miljöfarliga utsläpp. Sådana undantag komplicerar visserligen
systemet men kan ändå vara motiverade. Sålunda har man tidigare
t. ex. minskat fordonsskatten på elbilar till hälften och f. n. övervägs — enligt
vad utskottet erfarit — inom kanslihuset en skattenedsättning eller skattebefrielse
för det fåtal gengasdrivna fordon som finns i landet. Utskottet vill
emellertid också erinra om att skattens primära syfte är statsfinansiellt och att
dess utformning bör harmoniera med riksdagens tidigare nämnda trafikpolitiska
beslut av år 1979, dvs. att de rörliga avgifterna skall överensstämma
med de kortsiktiga samhällsekonomiska marginalkostnaderna. Det förtjänar
framhållas att dessa kostnader inbegriper även hälso- och miljökostnader.
Hithörande frågor har — som tidigare nämnts — berörts i den inom
kommunikationsdepartementet utarbetade rapporten om kostnader och
avgifter inom trafiksektorn. Den fortsatta beredningen av rapporten torde ge
ökat underlag för ett framtida ställningstagande i frågan. Härtill kommer att
kilometerskattesystemets fortbestånd inom kort kommer att prövas av
statsmakterna på grundval av vägtrafikskatteutredningens betänkande Kilometerskatt
eller brännoljeskatt. Det skulle enligt utskottets mening inte vara
lämpligt att före denna prövning besluta om nya nedsättnings- eller
befrielsegrunder i fråga om vägtrafikskatt.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet såväl motionerna 2377
och 1202 som motion 464 i denna del.

SkU 1984/85:38

Fordon sorn återtagits efter konkurs

Som framgår av den inledande redogörelsen får fordon normalt inte
brukas, om fordonsskatt eller kilometerskatt som förfallit till betalning inte
har betalats. År 1979 infördes regler som gjorde det möjligt att häva
brukandeförbudet vid överlåtelse från konkursbo. Däremot ansågs inte skäl
föreligga att häva brukandeförbudet för fordon som sålts med förbehåll om
återtaganderätt och som vid ett återtagande var belastat med skatteskuld.

Yrkandena i motionerna 1614 och 1615 av Wiggo Komstedt (m) får anses
innebära att brukandeförbudet skall upphävas även i de sistnämnda fallen.
Enligt motionären bör den skattemässiga behandlingen av dem som övertar
ett fordon från en konkursdrabbad ägare vara likformig, vare sig övertagandet
sker genom ett återtagande eller ett köp.

De nuvarande bestämmelserna i fråga om försäljning efter konkurs har till
syfte att underlätta en överlåtelse från konkursbo av hårt skattebelastade
fordon. Det har också ansetts oskäligt att staten - till följd av att köparen
måste betala skatteskulden för att få bruka fordonet - i praktiken kunnat få
full likvid för skattefordringar, trots att förmånsrätten i konkursen inte
motiverat detta. För fordon som återtas kan motsvarande skäl inte åberopas.
Som framgår av den inledande redogörelsen har skatteutskottet tidigare
avstyrkt en ändring i enlighet med motionärens önskemål, dels med hänsyn
till reglerna om avräkning i samband med återtagningen, dels på grund av
risken för missbruk genom skentransaktioner. Vidare har utskottet pekat på
möjligheten att göra upp avbetalningskontraktet så att säljaren har täckning
för uppkommande skatteskuld. Utskottet vidhåller sin uppfattning i denna
fråga och avstyrker följaktligen motion 1614 i denna del och motion 1615.

Avställning

I motion 2813 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas med hänvisning till motion
2812 att avställningsreglerna bör vara så konstruerade att fordonsägaren
slipper betala skatt och försäkring i de fall han under en längre period inte
använder ett fordon. Vidare bör enligt motionärerna hanteringskostnaderna
för att ställa av ett fordon bäras av fordonsägaren.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen avser en särskild
utredare att under detta halvår redovisa en översyn av avställningsinstitutet.
Innan resultatet härav föreligger finns enligt utskottet inte skäl för riksdagen
att ta ställning till de frågor motionärerna behandlar. Utskottet avstyrker
följaktligen motionen i denna del.

Övrigt

Under hösten 1984 genomfördes en teknisk ändring av beskattningsreglerna
avseende bensin och gasol (SFS 1984:993-994; prop. 1984/85:64, SkU
1984/85:19). Därvid slopades den tidigare definitionen i 1 § c) lagen

SkU 1984/85:38

(1961:372) om bensinskatt om vad som avses med gasol. Detta bör föranleda
att 1 § tredje stycket vägtrafikskattelagen justeras, så att hänvisningen till
bensinskattelagen om gasol utgår. Som framgår av proposition 1984/85:64
bör dock även fortsättningsvis med gasol avses samma produkter som hittills,
dvs. i praktiken propan eller butan eller en blandning av dessa.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avvägningen mellan fordonsskatt och kilometerskatt
att riksdagen avslår motion 1984/85:2358,

2. beträffande den internationella trafiken
att riksdagen avslår motion 1984/85:2374,

3. beträffande alternativa skatteformer

a) att riksdagen avslår motion 1984/85:464 yrkande 1,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:2366,

4. beträffande nedsatt fordonsskatt för bilister i glesbygd

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:405 och 1984/85:406,

5. beträffande en rullande gräns för skattebefrielse för veteranfordon
att riksdagen avslår motion 1984/85:1599,

6. beträffande veterantraktorer

att riksdagen avslår motion 1984/85:675,

7. beträffande bensindrivna jordbrukstraktorer
att riksdagen avslår motion 1984/85:1630,

8. beträffande bärgningsbilar

att riksdagen avslår motion 1984/85:1538,

9. beträffande gengasbilar m. m.

a) att riksdagen avslår motion 1984/85:2377,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:1202,

c) att riksdagen avslår motion 1984/85:464 yrkande 3,

10. beträffande fordon som återtagits efter konkurs

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1614 yrkande 1 och 1984/
85:1615,

11. beträffande avställning

att riksdagen avslår motion 1984/85:2813 yrkande 1,

12. beträffande 1 § vägtrafikskattelagen

att riksdagen med bifall till vad utskottet anfört antar följande

SkU 1984/85:38

Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Härigenom föreskrivs att 1§ vägtrafikskattelagen (1973:601)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§2

Vägtrafikskatt utgår till staten enligt denna lag i form av fordonsskatt och
kilometerskatt.

Beteckningar som användes i denna lag har samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599), om
ej annat sägs.

Med bensin och gasol avses i den- Med bensin avses i denna lag de

na lag de produkter som är skatte- produkter som är skattepliktiga enpliktiga
enligt lagen (1961:372) om ligt lagen (1961:372)om bensinskatt,

bensinskatt.

Som ägare av fordon anses den som är eller bör vara upptagen i bilregistret
som ägare.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Lagen omtryckt 1979:280.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:869.

2 Senaste lydelse 1982:994.

SkU 1984/85:38

Stockholm den 26 februari 1985

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Stig Josefson (c), Olle Westberg (s). Hagar
Normark (s), Ingemar Hallenius (c), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m),
Kjell Johansson (fp), Lars Hedfors (s)*, Anna Lindh (s)*. Ewy Möller (m),
Bruno Poromaa (s), Gunnar Hökmark (m)*, Erkki Tammenoksa (s) och
Bengt Wittbom (m)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer
Veterantraktorer (mom. 6)

1. Stig Josefson och Ingemar Hallenius (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Vad
gäller” och slutar med ”och 1630” bort ha följande lydelse:

Vad gäller traktorbeskattningen talar enligt utskottets mening samma skäl
som motiverat att lastbilar, bussar, personbilar och motorcyklar av äldre
årsmodell än 1951 befrias från fordonsskatt och kilometerskatt för att även
äldre traktorer befrias från skatt. En sådan åtgärd skulle stimulera ägarna till
det kvarvarande beståndet av sådana traktorer att bevara dem för framtiden,
vilket från jordbrukskulturell synpunkt skulle vara värdefullt. Med hänsyn
till det fåtal traktorer det rimligen kan röra sig om torde skattebortfallet vara
helt försumbart. Utskottet tillstyrker följaktligen motion 675 och avstyrker
motion 1630.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:675 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Härigenom förskrivs att 6 § vägtrafikskattelagen (1973:601) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Från skatteplikt — — i timmen,

2. motorfordon som enligt bilregi- 2. motorfordon och traktor som

stret har årsmodellbeteckning 1950 enligt bilregistret har årsmodellbe -

SkU 1984/85:38

Nuvarande lydelse
eller äldre.

Regeringen får

Föreslagen lydelse
teckning 1950 eller äldre.

svensk medborgare.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1985.

Fordon sorn återtagits efter konkurs (mom. 10)

2. Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp). Ewy Möller (m), Gunnar
Hökmark (m) och Bengt Wittbom (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”De
nuvarande” och slutar med ”motion 1615” bort ha följande lydelse:

Enligt nuvarande bestämmelser får RSV, om särskilda skäl föreligger,
medge att visst fordon får brukas även om till betalning förfallen vägtrafikskatt
ej erlagts. Bestämmelsen tillämpas bl. a. när en konkursförvaltare på
offentlig auktion eller under hand från ett konkursbo säljer fordon, som är
belastade med vägtrafikskatteskuld, men inte när ett fordon återtas från ett
konkursbo. Detta innebär att en avbetalningssäljare i dessa fall, trots att han
eller hon inte är skattskyldig, likväl indirekt måste svara för skatteskulden på
grund av brukningsförbudet. En sådan ordning framstår som orättvis och
inger betänkligheter.

Bestämmelserna om ”positivt restvärde” i lagen (1978:599) om avbetalningsköp
mellan näringsidkare m. fl. och i konsumentkreditlagen (1977:981)
torde inte nämnvärt förbättra säljarens ställning. I konkursfallen torde det
vara endast i undantagsfall som värdet av fordonet överstiger säljarens
fordran vid återtagningstillfället, varför säljaren mera sällan kan gottgöra sig
för den skatt som han eller hon nödgas erlägga i köparens ställe för att
fordonet skall få brukas. RSV:s dispensmöjligheter bör därför utsträckas till
att omfatta även fall av återtagande från ett konkursbo. Regeringen bör lägga
fram förslag härom. Detta bör enligt utskottet ges regeringen till känna. Med
det sagda tillstyrker utskottet motion 1614 i denna del och motion 1615.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:1614 yrkande 1 och
1984/85:1615 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört beträffande bilar som återtagits efter konkurs.

Särskilda yttranden

Avvägningen mellan fordonsskatt och kilometerskatt (mom. 1)

1. Karl Björzén, Ewy Möller, Gunnar Hökmark och Bengt Wittbom (alla m)
anför:

Sedan kilometerskatten infördes den 1 januari 1974 har förhållandet
mellan den skatten och fordonsskatten förändrats så att en allt större andel av

SkU 1984/85:38

skatterna för ifrågavarande fordon tas ut i form av kilometerskatt. Denna
förändring är förmånlig för vissa trafikföretag och oförmånlig för andra.
Allmänt sett torde gälla att utvecklingen missgynnat sådana åkare som har
transportarbete som sin huvudsakliga verksamhet. En annan nackdel med
utvecklingen är att kilometerskatten är fuskkänsligare och svårare att
kontrollera. Ett högt skatteuttag via kilometerskatten torde därför öka
benägenheten till bedrägliga manipulationer.

Vi förutsätter att regeringen i sina kommande överväganden rörande
vägtrafikbeskattningen beaktar dessa synpunkter.

En rullande gräns för skattebefrielse för veteranfordon (mom. 5)

2. Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m), Gunnar
Hökmark (m) och Bengt Wittbom (m) anför:

Nuvarande regler innebär att en gräns för skattebefrielse för veteranfordon
dras vid årsmodell 1950. Detta innebär i sin tur, som motionärerna
påpekar, att några tusen samlarfordon för tiden fram till 1954 ställs utanför
skattebefrielsen. Dessa fordon har ett teknikhistoriskt värde och torde
endast i begränsad utsträckning användas i trafik. Det skattebortfall som
skulle uppstå om även dessa fordon befriades från skatt torde inte ha någon
större betydelse, och med en rullande gräns skulle skattebefrielsen inträda
successivt. Då man nu stannat för att införa en fast gräns förutsätter vi att
denna fortlöpande omprövas av regeringen.

Avställning (mom. 11)

3. Karl Björzén, Ewy Möller, Gunnar Hökmark och Bengt Wittbom (alla m)
anför:

Vår principiella uppfattning är att beskattningen bör vara så utformad att
den enskilde bilisten i största möjliga utsträckning kan påverka sina
kostnader. Mot den bakgrunden fyller avstäilningsinstitutet en viktig funktion.
Avställningsinstitutet torde också bidra till att hålla sådana fordon borta
ur trafiken vilka, om de inte var avställda, skulle användas för mera impulsiva
körningar. Vi förutsätter att dessa synpunkter beaktas i den pågående
översynen.

minab/gotab Stockholm 1985 82137