om utvidgad skyldighet för kreditupplysningsföretag att lämna beställaruppgift (Betänkande 1984/85:NU17 Näringsutskottet)

Näringsutskottets betänkande
1984/85:17

om utvidgad skyldighet för kreditupplysningsföretag att lämna beställaruppgift Ärendet I

detta betänkande behandlas tre motioner som går ut på att kreditupplysningsföretagen
bör bli skyldiga att när kreditupplysning lämnas om en
näringsidkare tillställa denne uppgift om vem som har begärt upplysningen,
på samma sätt som redan gäller i fråga om upplysningar om andra enskilda
personer.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning till grunderna för riksdagens
beslut i december 1984 att avslå en motion med samma innebörd.

Motionsyrkandena

Motionerna är följande:

1984/85:892 av Kersti Johansson (c) och Inger Josefsson (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om kreditupplysningsföretagens
skyldighet att lämna beställaruppgift,

1984/85:898 av Håkan Stjernlöf (m), vari hemställs att riksdagen beslutar
att i meddelande om kreditupplysningens innehåll till den som upplysningen
avser också skall ingå uppgift om vem som begärt upplysningen,

1984/85:2721 av Gunnar Hökmark (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om tillägg till kreditupplysningslagen i enlighet med
vad som anförts i motion 1984/85:2717.

Gällande bestämmelser m. m.

Kreditupplysningslagen (1973:1173) syftar främst till att hindra att kreditupplysningsverksamhet
leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten
eller till skada genom oriktiga eller missvisande upplysningar. Efterlevnaden
av lagen står under tillsyn av datainspektionen.

Lagen gäller för yrkesmässigt bedriven kreditupplysningsverksamhet
(1 §). Med kreditupplysning avses uppgift, omdöme eller råd som lämnas till
ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i
övrigt. Detta innebär bl. a. att den som avses med en kreditupplysning skall

1 Riksdagen 1984185.17sami. Nr 17

NU 1984/85:17

av kreditupplysningsföretaget få meddelande om upplysning som har
lämnats om honom (11 §). När personupplysning lämnas skall den omfrågade
samtidigt och kostnadsfritt tillställas ett skriftligt meddelande om de
uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller rörande honom
och vem som har begärt upplysningen. När annan kreditupplysning rörande
enskild person lämnas - dvs. företagsupplysning som inte avser juridisk
person - skall den omfrågade på motsvarande sätt få meddelande om de
uppgifter som upplysningen innehåller rörande honom. Den sistnämnda
föreskriften liksom föreskriften att det skall meddelas vem som har begärt
personupplysning tillkom genom en lagändring (1981:737) som trädde i kraft
den 1 januari 1982.

Med näringsidkare skall enligt ett motivuttalande (prop. 1973:155 s. 140) i
kreditupplysningslagen på samma sätt som i vissa andra lagar förstås var och
en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk natur. Beträffande de
personer som i lagen likställs med näringsidkare anförs det i motiven:

Till personer med väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet bör till en
början hänföras sådana som har ett väsentligt ekonomiskt intresse i
verksamheten, t. ex. delägare i handelsbolag eller kommanditbolag, aktieägare
i fåmansbolag samt aktieägare som har en större post aktier i annat
aktiebolag. Hit hör också de som har en ledande ställning i ett företag som
styrelseledamot, verkställande direktör eller på annat sätt. I vissa fall kan
också andra personer hänföras till den angivna kategorin, t. ex. den som
lämnat en större kredit till ett företag och därigenom har möjlighet att
påverka företagets verksamhet.

Vissa ytterligare motivuttalanden som kan ha intresse i sammanhanget
finns återgivna i ett betänkande av näringsutskottet i samma ämne (NU
1984/85:5) tidigare under detta riksmöte. Där lämnas också en utförlig
redovisning av förarbetena till bestämmelsen om beställaruppgift.

Tidigare behandling

En motion (c) med samma syfte som de nu aktuella avslogs av riksdagen
hösten 1983 sedan den avstyrkts av näringsutskottet (NU 1983/84:1).

En ny motion i ämnet väcktes år 1984. Den blev föremål för en omfattande
remissbehandling. Remissyttrandena finns utförligt redovisade i betänkandet
NU 1984/85:5. Näringsutskottet sammanfattade där utfallet av remissbehandlingen
på följande sätt:

Datainspektionen, som är tillsynsmyndighet enligt kreditupplysningslagen,
pläderar utförligt för en lagändring i enlighet med motionärens
önskemål. Inspektionen uppger att den nästan dagligen får reaktioner från
företagare som anser det orimligt att lagstiftaren skyddar upplysningsbeställarens
anonymitet. Den förespråkade lagändringen skulle, menar datainspektionen,
inte bara förbättra integritetsskyddet för de omfrågade personerna
utan också kunna medföra att kreditbedömningsunderlaget får högre
kvalitet. Sveriges köpmannaförbund, som tidigare har varit negativt till att

NU 1984/85:17

näringsidkare skulle få beställaruppgift, anser nu att kravet på öppenhet gör
sig mera gällande, så att anonymitetsskyddet för upplysningsbeställare bör
upphävas. Det kan noteras att ett par centrala organisationer inom näringslivet,
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, redan
inför 1981 års lagändring tillstyrkte att så skulle ske. De har därför inte
tillfrågats vid detta tillfälle.

Från affärsbankernas och föreningsbankernas sida hävdar man - med
instämmande av den bankägda Upplysningscentralen UC AB - att den
nuvarande ordningen är olycklig. Ovissheten om vem som har begärt en
upplysning leder inte sällan till irritation, uppges det. Helst skulle man därför
se att riksdagen beslutade om en återgång till den ordning utan krav på några
beställaruppgifter som gällde före år 1982. Om en sådan återgång inte är
möjlig borde det emellertid föreskrivas att alla enskilda personer skall få
besked om vem som är frågeställare. Som en halvmesyr betecknas den
nuvarande ordningen av Finansbolagens förening, vars slutsats också är att
en återgång till förhållandena före år 1982 vore att föredra.

De övriga remissinstanserna vill alla slå vakt om de bestämmelser som nu
gäller. Hit hör flera organisationer som företräder små och medelstora
företag - SHIO-Familjeföretagen, Motorbranschens riksförbund och Sveriges
grossistförbund - och vidare bl. a. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
advokatsamfund och TCO. En rad argument framförs för deras
ståndpunkt. Många näringsidkare har ett legitimt intresse av att kunna
inhämta kreditupplysningar utan att deras namn röjs, menar man. Beställaruppgifter
skulle kunna skapa olägenheter i känsliga affärssituationer. Ett
upphävande av anonymitetsskyddet skulle därför kunna leda till att näringsidkare
avstår från att skaffa kreditupplysningar, fastän sådana är till gagn för
deras affärsverksamhet. Riskerna för att svenska företags exporthandel och
förbindelser med utländska banker skall skadas framhävs också. TCO uttalar
ånyo att en anställningssökande anonymt bör kunna skaffa sig upplysningar
om en presumtiv arbetsgivare. Kritiken från företagarhåll mot den ordning
som nu gäller har minskat avsevärt sedan datainspektionen och branschen
har fått förklara lagens innehåll, hävdar kreditupplysningsföretaget Soliditet
AB. Och SHIO-Familjeföretagen upplyser om att organisationen inte har
kunnat notera krav från sina medlemmar på en lagändring enligt motionärens
förslag.

För sin del anförde utskottet:

Utskottet konstaterar att två vart för sig legitima intressen står mot
varandra i sådana fall som här avses. Det gäller å ena sidan att skydda
enskilda personers integritet mot otillbörligt intrång, å andra sidan att värna
om möjligheterna till en effektiv kreditupplysningsverksamhet som kan
förebygga en missriktad kreditgivning och andra icke önskvärda dispositioner.
Den nuvarande ordningen representerar enligt utskottets mening en
rimlig avvägning mellan dessa två intressen. Det synes skäligt att den som är
näringsidkare eller som åtar sig sådana uppdrag eller ikläder sig sådana
engagemang att han blir att jämställa med en näringsidkare får acceptera att
andra utan att röja sig för honom kan skaffa sig upplysningar om hans
vederhäftighet i ekonomiskt hänseende. Även detta synes f. ö. kunna
betraktas som en form av integritetsskydd.

Remissyttrandena över motionen har styrkt utskottet i dess här redovisade

NU 1984/85:17

uppfattning. Särskilt fäster utskottet vikt vid SHIO-Familjeföretagens utsaga
att organisationens medlemmar tycks godta den nuvarande ordningen i vad
gäller beställaruppgifter.

Utskottet avstyrker sålunda motionen. Härvid förutsätter utskottet att
regeringen med bistånd av datainspektionen uppmärksamt följer kreditupplysningsverksamhetens
fortsatta utveckling.

Motivering i motionerna

I motion 1984/85:892 (c) anförs att det har väckt mycken irritation och
upprördhet att kreditupplysningsföretagen när det gäller en företagarupplysning
inte är skyldiga att tala om vem som har beställt och fått upplysningen.
Motionärerna erinrar om vissa yttranden vid förra årets remissbehandling av
frågan och uttalar att det med hänsyn till den splittrade bild som råder borde
företas en översyn som leder fram till en för alla parter acceptabel lösning.

Det är helt i sin ordning att utomstående inhämtar upplysningar men
alldeles fel att upplysningsbeställarens anonymitet är skyddad i lag, sägs det i
motion 1984/85:898 (m). Om den som varit föremål för en kreditupplysning
informerades om vem som frågat skulle han kunna kommentera uppgifterna i
kreditupplysningskopian och justera felaktigheter som kan förekomma. En
ändring i lagen skulle, menar motionären, vara till gagn för båda parter - den
skulle förstärka integritetsskyddet, rensa ut okynnesförfrågningar och möjligen
också förbättra kvaliteten på det material som sänds ut.

Motiveringen till yrkandet i motion 1984/85:2721 (m) finns i en relativt
omfattande motion, 1984/85:2717, om skyddet för den enskildes integritet.
Det är, heter det i den sistnämnda motionen, nödvändigt att riksdagen verkar
för en konsekvent politik till skydd för den enskildes integritet. En av de
principer som denna politik bör bygga på är att den enskilde skall anses ha
den främsta rätten till uppgifter om sig själv. Enligt kreditupplysningslagen
har, påpekar motionären, var och en rätt att få besked om när förfrågan om
kreditvärdighet har gjorts. Det finns, hävdar han, anledning att utsträcka
denna rätt till att den enskilde också underrättas om vem som har gjort
förfrågan.

Utskottet

Ett huvudsyfte med kreditupplysningslagen (1973:1173) är att skydda mot
kränkningar av enskildas integritet i samband med kreditupplysningsverksamhet.
Enligt en bestämmelse i lagen skall den som avses med en
personupplysning utan anfordran få underrättelse om vem som har begärt
upplysningen och om vilka uppgifter, omdömen och råd som denna
innehåller. Ifall en omfrågad är näringsidkare rör det sig inte om en
personupplysning utan om en s. k. företagsupplysning. Han skall då få
meddelande om de uppgifter som upplysningen innehåller om honom.
Uppgift om beställaren är kreditupplysningsföretaget däremot inte ålagt att

NU 1984/85:17

lämna. Med näringsidkare likställs i detta sammanhang andra personer med
väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet.

I motionerna 1984/85:898 (m) och 1984/85:2721 (m) begärs att kravet på
beställaruppgift skall utvidgas till att också gälla för upplysningar om
näringsidkare. En utredning rörande en sådan lagändring föreslås i motion
1984/85:892 (c).

Som framgår av det föregående (s. 2) har utskottet nyligen, efter en
omfattande remissbehandling, avstyrkt en motion av samma innebörd som
de båda förstnämnda. Riksdagen beslöt den 6 december 1984 att avslå den
motionen. Utskottet åberopar sitt tidigare uttalande i ämnet och finner inte
att det finns anledning för riksdagen att nu ändra sitt ställningstagande.
Utskottet avstyrker de tre nu aktuella motionerna och hemställer
att riksdagen avslår

a) motionerna 1984/85:898 och 1984/85:2721,

b) motion 1984/85:892.

Stockholm den 19 februari 1985

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Staffan Burenstam Linder (m), Gunnar
Nilsson i Stockholm (s), Lilly Hansson (s), Erik Hovhammar (m), Lennart
Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö
(s), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Ivar
Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Lars Andersson (s).

minab/gotab Stockholm 1985 82070