om utländska förvärv av fast egendom (Betänkande 1983/84:LU13 Lagutskottet)

LU 1983/84:13

Lagutskottets betänkande
1983/84:13

om utländska förvärv av fast egendom
Ärendet

I betänkandet behandlas två motioner som rör utländska medborgares rätt
att förvärva fast egendom i Sverige.

I motion 1983/84:528 av Jens Eriksson (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att det bör krävas en betydligt hårdare
prövning vid utländska medborgares förvärv av fast egendom i Sverige.

I motion 1983/84:2188 av Sivert Carlsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om översyn av och förslag till ändring av lagen (1982:618)
om utländska förvärv av fast egendom m.m. i enlighet med vad som i
motionen anförts.

Motionsmotiveringar

I motion 528 anförs att allt fler sommarbostäder, markområden och
jordbruk försäljs till icke svenska medborgare. Enligt motionären är detta en
olycklig utveckling som bör hejdas. Motionären erinrar om att det visserligen
krävs tillstånd från länsstyrelsen i resp. län för att utländska medborgare skall
få förvärva fast egendom i Sverige. Men att döma av de många försäljningar
som har skett förefaller reglerna enligt motionärens mening alltför generösa.
En skärpning av nu gällande regler är därför nödvändig, anser motionären.

Motionärerna i motion 2188 pekar på att antalet ansökningar från
utländska medborgare om förvärvstillstånd beträffande fast egendom i
Kalmar län har ökat kraftigt under år 1983. Särskilt attraktiva är fastigheter
på Öland. En starkt bidragande orsak till det ökade utländska intresset för
fastighetsförvärv i denna region torde enligt motionärerna vara den svenska
kronans värde gentemot utländsk valuta. Motionärerna framhåller i anslutning
härtill att risken är stor att priserna på fastigheterna okar. Därmed
minskar möjligheterna för den inhemska befolkningen att skaffa sig t. ex. en
fritidsbostad i området. En annan starkt bidragande orsak till det ökade
intresset är enligt motionen att området är mycket attraktivt från turistsynpunkt.
Som sådant bibehålls det bäst genom att det är så tillgängligt som
möjligt för den breda allmänheten, menar motionärerna. I motionen anförs
att lagstiftningen - särskilt i jämförelse med andra länders lagstiftning - får
anses vara ganska liberal. Länsstyrelserna kan också tillämpa den på olika
sätt. Motionärerna framhåller särskilt att kravet i lagen på särskild anknyt -

1 Riksdagen 1983/84. 8sami. Nr 13

LU 1983/84:13

ning till Sverige ger utrymme för en alltför varierande tolkning och
tillämpning.

Enligt motionärerna finns mot bakgrund av den pågående utvecklingen
stor anledning för riksdagen att hos regeringen begära en översyn av gällande
lagstiftning beträffande utländska förvärv av fast egendom.

Gällande ordning

En lagfäst kontroll av utländskt inflytande över mark och naturtillgångar
har funnits i Sverige sedan 1800-talet. En mer ingående reglering tillkom
dock först med 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast
egendom m. m. Det grundläggande syftet med lagen var att bevara Sveriges
naturtillgångar i inhemsk ägo och att trygga vår självbestämmanderätt på det
ekonomiska området. Genom lagstiftning år 1975 skärptes bestämmelserna
om utländska medborgares möjligheter att förvärva fritidsfastigheter.

1916 års lag - i de delar den avsåg kontroll över utländska förvärv av fast
egendom och gruvrättigheter - ersattes den 1 januari 1983 av lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. Den nya lagen
innebar att bestämmelserna moderniserades och förenklades. Sakligt sett
infördes emellertid endast smärre ändringar i förhållande till 1916 års lag.

Enligt gällande bestämmelser får utländska medborgare förvärva fast
egendom här i landet endast efter särskilt tillstånd (förvärvstillstånd). Också
för andra rättssubjekt - i lagen benämnda kontrollsubjekt - föreligger
tillståndsplikt. Den gäller bl. a. utländska bolag, svenska aktiebolag som inte
har utlänningsförbehåll i bolagsordningen, svenska handelsbolag, om någon
av bolagsmännen är kontrollsubjekt och svenska ekonomiska föreningar vars
verksamhet regleras av lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, bostadsrättslagen
(1971:479), lagen (1975:417) om sambruksföreningar eller
äldre lagstiftning som motsvarar lagen om ekonomiska föreningar eller
bostadsrättslagen. Genom 1982 års lagstiftning utökades kretsen tillståndspliktiga
med svenska stiftelser och svenska bostadsrättsföreningar som har
till huvudsakligt ändamål att upplåta fritidsbostäder åt medlemmar.

Tillstånd krävs inte bara för förvärv av fast egendom utan också för förvärv
av tomträtt och bostadsarrende. Fråga om förvärv av fast egendom som är
taxerad som jordbruksfastighet prövas enligt bestämmelser i jordförvärvslagen
(1979:230).

Förutsättningarna för förvärvstillstånd regleras i 1 kap. 8-11 §§ i den nya
lagen. Bestämmelserna har samma principiella innebörd som de bestämmelser
som infördes genom 1975 års reform. Bestämmelserna innebär att
förvärvstillstånd i princip skall meddelas om hinder inte möter med hänsyn
till landets försvar eller säkerhet, egendomens lämplighet för avsett ändamål
eller andra allmänna intressen eller med hänsyn till förvärvarens förhållanden.
För sådana områden av landet där det råder stor efterfrågan på
fritidsbostäder gäller därutöver en särskild bestämmelse. Enligt denna (10 §)

LU 1983/84:13

skall förvärvstillstånd vägras om förvärvet avser en fritidsfastighet som är
belägen inom ett område där efterfrågan på fritidsfastigheter är så betydande
att på grund därav risk föreligger för en stegring av fastighetsvärdena.
Förbudet mot förvärvstillstånd gäller dock inte om förvärvaren tidigare varit
svensk medborgare eller på annat sätt har en särskild anknytning till Sverige.

Frågor om förvärvstillstånd prövas av länsstyrelsen och i vissa fall av
regeringen.

Tidigare behandling

Frågan om utländska medborgares rätt att förvärva fritidsfastighet i
Sverige har vid flera tillfällen aktualiserats i riksdagen. Som nämnts ovan
(s. 2) fick bestämmelserna sitt nuvarande principiella innehåll genom lagstiftning
år 1975 (prop. 1975:65, LU 1975:27). Syftet med lagstiftningen var att
tillståndsgivningen i fråga om förvärv av fritidsfastigheter skulle bli mer
restriktiv när det gällde utländska medborgare utan särskild anknytning till
Sverige. För utländska medborgare med särskild anknytning till Sverige
föreslogs däremot inga inskränkningar i den rådande liberala tillståndsgivningen.
Lagutskottet uttalade att det mot bakgrund av det då kraftigt ökade
utländska intresset för fritidsmark i Sverige inte rimligen kunde anföras
några principiella erinringar mot att tillståndsgivningen i fortsättningen
skulle bli mer restriktiv för utländska medborgare utan särskild anknytning
till Sverige.

Den föreslagna lagtekniska lösningen gav enligt utskottets mening knappast
anledning att befara att det skulle uppstå några särskilda svårigheter att
omsätta lagändringarna i praktisk tillämpning. Med hänsyn till att den
föreslagna lagstiftningen innebar viktiga nyheter av i viss mån principiell
natur underströk utskottet vikten av att utvecklingen på området följdes med
uppmärksamhet från statsmakternas sida.

I samband med behandlingen hösten 1981 av två motioner (m, fp), som
berörde frågor om utlännings rätt att förvärva fritidsfastighet, besökte
utskottet Kronobergs län och inhämtade synpunkter på gällande lagstiftning
från företrädare för länsstyrelsen. I betänkandet LU 1981/82:1 över motionerna
fann utskottet att det alltjämt fick anses motiverat med en liberal
tillståndsgivning i fall då utländska medborgare, som är bosatta här eller
annars har särskild anknytning till Sverige, önskar förvärva fritidsfastigheter.
Utskottet kunde vidare med ledning av inhämtade uppgifter och tillgänglig
statistik från andra län konstatera att gällande regler gav utrymme för den
restriktivitet som kunde anses erforderlig i fråga om förvärv av fritidsfastigheter
av utländska medborgare utan särskild anknytning till Sverige.
Utskottet förutsatte att regeringen tog de erforderliga initiativen om
utvecklingen skulle visa att reglerna i 1916 års lag behövde skärpas
ytterligare.

På förslag av utskottet avslog riksdagen motionerna.

LU 1983/84:13

Härefter har utskottet tagit upp den aktuella frågan i ett yttrande till
näringsutskottet över proposition 1981/82:135 i vad den avsåg förslaget till ny
lagstiftning om utländska förvärv av fast egendom m. m. I samband därmed
behandlades också en motion (s) vari yrkades att riksdagen med anledning av
propositionen skulle skärpa reglerna om utländsk medborgares förvärv av
fritidsfastigheter. I yttrandet (LU 1981/82:3 y) framhöll utskottet bl. a.
följande.

Det är enligt utskottets mening viktigt att gällande bestämmelser inte
tillämpas på sådant sätt att utländska medborgare som är bosatta utomlands
förhindras att förvärva fritidshus i vårt land. Sådana förvärv kan i vissa delar
av landet innebära ett önskvärt tillskott till bebyggelsen som kan bidra till att
landskapet hålls öppet, att möjligheterna att upprätthålla vissa former av
samhällsservice ökar och att befintliga men outnyttjade byggnader används
på ett nyttigt sätt. I andra delar av landet, där konkurrensen om fritidsbebyggelsen
är stor, är läget ett annat. Där bör endast utlänningar som har särskild
anknytning till landet kunna förvärva fritidsfastigheter.

Enligt yttrandet hade utskottet erfarit att det i flera tillståndsärenden
under den senaste tiden åberopats att det f. n. över huvud taget inte fanns
någon större efterfrågan på fritidsfastigheter inom landet. Med anledning
härav underströk utskottet att man vid bedömningen av om det föreligger ett
efterfrågetryck inom ett område måste ta hänsyn till förhållandena under en
inte alltför kort tidsperiod. En tillfällig nedgång i efterfrågan på fritidsfastigheter
till följd av en konjunkturnedgång eller av andra orsaker borde
enligt utskottet inte ges möjlighet att inverka på tillståndsprövningen.

I fråga om tolkningen av begreppet särskild anknytning till Sverige
framhöll utskottet att om begreppet ges en alltför liberal tolkning kan
undantagen från förbudet bli så många att syftet med förbudsbestämmelsen
motverkas. Utskottet delade departementschefens uppfattning att en utländsk
medborgare, som är stadigvarande bosatt här i landet, måste anses ha
särskild anknytning till Sverige. Utskottet konstaterade att när det gäller
utlänning, som inte är bosatt i landet, gav propositionen inte någon ledning
till tolkning av vad som skall anses utgöra särskild anknytning. I yttrandet
erinrade utskottet om att departementschefen i 1975 års lagstiftningsärende
uttalat endast (prop. 1975:65, s. 11) att det beträffande den som inte
stadigvarande vistas i Sverige utan enbart kommer hit under sin fritid bör
krävas att besöken skett under en längre tid och med viss regelbundenhet.
Utskottet framhöll för sin del att när det gäller utlänning som tillfälligt vistas i
Sverige under några semesterveckor varje år och då på olika platser i landet
föreföll en vistelseperiod på fem år väl kort för att det skall kunna anses att
vederbörande har fått särskild anknytning till Sverige. Enligt utskottets
mening kunde det synas rimligt att kräva en vistelse i landet under åtminstone
6-7 år. Tidsperioden borde dock kunna sättas lägre då sökanden regelbundet
har hyrt samma fastighet. Om i sådana fall fastighetsägaren önskar försälja
sin fastighet kunde det vara rimligt att hyresgästen ges möjlighet att förvärva

LU 1983/84:13

fastigheten även om hyresperioden varit något kortare än den nyss angivna
tidsperioden. Andra omständigheter som borde kunna påverka bedömningen
av om det föreligger särskild anknytning var enligt utskottets mening
släktskapsförhållanden, arbetsförhållanden o.d.

I sammanhanget riktade utskottet uppmärksamheten på att det förekommer
att svenska byggföretag har på kontinenten börjat utbjuda till försäljning
hela stugbyar i Sverige. Enligt utskottets mening var det angeläget att i
sådana fall särskild försiktighet iakttas vid tillståndsprövningen.

Avslutningsvis underströk utskottet betydelsen av att man får till stånd en
fast och enhetlig praxis i fråga om tillstånd till utlännings förvärv av
fritidsfastighet. Enligt utskottets mening borde det vara en uppgift för
länsstyrelsens styrelse att följa utvecklingen på området inom det egna länet.

Efter förslag av utskottet hemställde näringsutskottet (NU 1981/82:56) att
riksdagen med anledning av motionen godkände vad utskottet anfört om
utlännings förvärv av fritidsfastighet. Riksdagen följde näringsutskottet.

Vissa statistiska uppgifter

I utskottets betänkande LU 1981/82:1 finns intaget (s. 7-8) vissa statistiska
uppgifter rörande utländska medborgares förvärv av fritidsfastigheter i
Sverige åren 1975-1978.

I det nu aktuella ärendet har utskottet inhämtat uppgifter från ett antal
länsstyrelser om utländska medborgares förvärv av fritidsfastigheter under
perioden 1979-1983. Uppgifterna redovisas nedan.

Utländska medborgares förvärv av fritidsfastigheter i Sverige perioden
1979-1983

Län Inkomna ansökningar Totalt Beviljade förvärv Totalt

1979 1980 1981 1982 1983 1979 1980 1981 1982 1983

Stockholm 206 165 157 178 144 850 201 162 155 178 142 838

därav

utländska medborgare
bosatta i Sverige
187 152 136 172 137 784

utländska medborgare
bosatta utomlands

14 10 19 6 5 54

Kalmar 30 34 42 45 58 209 28 30 38 43 56 195

därav

utländska medborgare
bosatta i Sverige

15 8 7 5 9 44

utländska medborgare
bosatta utomlands

13 22 31 37 47 150

LU 1983/84:13

Län Inkomna ansökningar Totalt Beviljade förvärv Totalt

1979 1980 1981 1982 1983 1979 1980 1981 1982 1983

Kronoberg

122 105 113 94 146 580

(15 ej
avgjorda)

därav

utländska medborgare
bosatta i Sverige
4 3 7 1 4 19

utländska medborgare
bosatta utomlands
118 102 106 93 142 561

Kristianstad 72 60 35 65 72 304

(5-8 ej
avgjorda)

Halland

därav

utländska medborgare
bosatta i Sverige
utländska medborgare
bosatta utomlands

255

198

53 69 50 53 87 312

Göteborgs

och

Bohus län

56 64 77 lil 106 414

Värmland 50 61 94 118 186 509

52 68 50 52 83 305

därav

utländska medborgare
bosatta i Sverige

12 14 13 14 11 64

utländska medborgare
bosatta utomlands
40 54 37 38 72 241

54 62 73 108 99 396

därav

utländska medborgare
bosatta i Sverige
34 35 38 43 33 183

utländska medborgare
bosatta utomlands
20 27 35 65 66 213

48 60 93 114 183 498

(ca 4 % bosatta i Sverige)

Utskottet

Utskottet behandlar i betänkandet två motioner som rör utländska
medborgares förvärv av fastigheter i Sverige.

Enligt lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. krävs
tillstånd av i första hand länsstyrelsen för att utländsk medborgare skall få
förvärva fast egendom i Sverige. Förvärvstillstånd skall i princip meddelas

LU 1983/84:13

om det inte möter hinder med hänsyn till landets försvar eller säkerhet,
egendomens lämplighet för avsett ändamål eller andra allmänna intressen
eller med hänsyn till förvärvarens förhållanden eller på grund av att tillstånd
skulle ha vägrats vid en prövning enligt jordförvärvslagen (1979:230). Även
om sådana hinder inte föreligger skall förvärvstillstånd vägras om förvärvet
avser en fritidsfastighet som är belägen inom ett område där efterfrågan på
fritidsfastigheter är så betydande att på grund därav risk föreligger för en
stegring av fastighetsvärdena. Förbudet mot förvärvstillstånd i dessa fall
gäller emellertid inte om förvärvaren tidigare har varit svensk medborgare
eller på annat sätt har en särskild anknytning till Sverige.

I motionerna 528 (m) och 2188 (c) anförs att allt fler fastigheter i Sverige
säljs till utländska medborgare och att bestämmelserna om förvärvstillstånd
förefaller alltför liberala. Motionärerna i motion 2188 anser bl. a. att kravet i
lagen på särskild anknytning till Sverige ger utrymme för en alltför
varierande tolkning och tillämpning. I motion 528 yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att det bör krävas en betydligt hårdare
prövning vid utländska medborgares förvärv av fast egendom i Sverige. I
motion 2188 begärs att riksdagen hos regeringen anhåller om översyn av och
förslag till ändring av lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m. i
enlighet med vad som anförs i motionen.

Som framgår av redogörelsen ovan (s. 4 f.) ägnades frågan om utländska
medborgares förvärv av fritidsfastigheter i Sverige särskild uppmärksamhet
vid riksdagsbehandlingen av förslaget till den nu gällande lagen om utländska
förvärv av fast egendom m. m. Lagutskottet anförde därvid bl. a. att det är
viktigt att gällande bestämmelser inte tillämpas på ett sådant sätt att
utländska medborgare som är bosatta utomlands förhindras att förvärva
fritidshus i vårt land. Å andra sidan ansåg utskottet det rimligt att endast
utlänningar som har särskild anknytning till Sverige får förvärva fritidsfastigheter
i de delar av landet där konkurrensen om fritidsbebyggelsen är stor.
Enligt utskottets mening gav reglerna utrymme för den restriktivitet som kan
anses erforderlig i fråga om förvärv av fritidsfastigheter av utländska
medborgare utan särskild anknytning till Sverige. Utskottet gjorde vidare
vissa uttalanden till ledning för tillämpningen av begreppet särskild anknytning
till Sverige. Syftet med motivuttalandena var bl. a. att få till stånd en viss
skärpning av tillämpningen. Slutligen underströk utskottet betydelsen av att
man får till stånd en fast och enhetlig praxis i tillståndsfrågor och framhöll att
det bör ankomma på resp. länsstyrelses styrelse att följa utvecklingen på
området inom det egna länet.

Enligt utskottets mening bör principen i fråga om utländska förvärv av
fastigheter här i landet alltjämt vara att utländska medborgare skall få
förvärva fast egendom om hinder inte möter från försvarssynpunkt eller
liknande. När det gäller utländska medborgares förvärv av fritidsfastigheter i
attraktiva områden är det som utskottet tidigare uttalat motiverat med ett
krav på särskild anknytning till Sverige för förvärv av fastigheter i sådana

LU1983/84:13

områden. Enligt utskottets mening ger bestämmelserna i lagen utrymme för
erforderlig restriktivitet beträffande förvärv av fritidsfastigheter samtidigt
som de medger en anpassning till rådande lokala förhållanden. Några
ytterligare restriktioner bör inte nu införas i lagen. Utskottet vill dock i likhet
med vad utskottet gjorde år 1982 betona angelägenheten av en enhetlig
praxis vid tolkningen av begreppet särskild anknytning till Sverige och
framhålla vikten av att länsstyrelsernas styrelser och regeringen med
uppmärksamhet följer frågorna om de utländska förvärven av fastigheter här
i landet.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:528 och 1983/84:2188.

Stockholm den 26 april 1984

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Stig Olsson (s), Martin Olsson (c),
Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Owe
Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Nic Grönvall (m), Sigvard Persson (c),
Per Israelsson (vpk)* och Berit Löfstedt (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

Martin Olsson, Marianne Karlsson och Sigvard Persson (alla c) anför:

Utskottet anknyter i sin skrivning till vad utskottet framhöll 1982 angående
angelägenheten av att regeringen med uppmärksamhet följer frågorna om
utländska medborgares förvärv av fastigheter här i landet, vilket vi vill
betona med hänvisning även till vad som anförs i motion 2188 (c). Denna
angelägenhet understryks ytterligare av de uppgifter som utskottet inhämtat
från sju län med särskilt omfattande fritidsboende. Det gäller länen
Stockholm, Kalmar, Kronoberg, Kristianstad, Halland, Göteborgs och
Bohus samt Värmland.

Uppgifterna som avser utvecklingen under åren 1979-1983 visar i flertalet
län en markant ökad efterfrågan från utländska medborgare icke bosatta i
Sverige. I genomsnitt har 95 % av inkomna ansökningar om förvärvstillstånd
beviljats av länsstyrelserna. Antalet förvärvstillstånd för utländska medborgare
bosatta utomlands har därigenom fördubblats under denna period.

LU 1983/84:13

Stockholms län utgör undantag och uppvisar minskning, men antalet
ansökningar från denna kategori sökande har i genomsnitt under den
redovisade femårsperioden uppgått till endast ett tiotal per år.

Den här redovisade ökningen i antalet förvärvstillstånd torde ha sin
främsta orsak i att allt fler utländska medborgare, bosatta i utlandet, enligt
gällande bestämmelser blir berättigade till förvärv genom att uppfylla kraven
på särskild anknytning till Sverige. Detta krav anses uppfyllt om den sökande
under några år har hyrt fritidsbostad på samma ort i Sverige.

minab/gotab 78418 Stockholm 1984