om utbyggnad av vattenkraften (Betänkande 1981/82:CU33 Civilutskottet)

CU 1981/82:33

Civilutskottets betänkande
1981/82:33

om utbyggnad av vattenkraften

1 Motioner m. m.

Här behandlas motionerna 1981182:

654 av Ivar Franzén m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar
hemställa att regeringen låter utreda möjligheterna till en natur- och
miljöriktig utbyggnad av vattenkraften enligt i motionen redovisade förutsättningar,

852 av Raul Blucher och Tore Claeson (båda vpk) vari föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning om bevarandevärdena
i de större vattendragen i södra Sverige,

2. att riksdagen uttalar att, i avvaktan på begärd utredning om
bevarandevärdena, Strängsforsen i Klarälven i Värmland t. v. undantas från
utbyggnad,

1995 av Magnus Persson m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen beslutar om
sådana ändringar i fråga om den fysiska riksplaneringen att Strängsforsen
undantas från utbyggnad,

2061 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga - med hänvisning
till motion 1981/82:2018 - hemställs
(1) att riksdagen begär att regeringen inför riksdagens förnyade ställningstagande
till vattenkraften 1983 företar en allsidig utredning om hur ett ökat
vattenkraftstillskott bäst kan åstadkommas samtidigt som en positiv omdaning
av naturmiljön säkras.

Utskottet har i betänkandet CU 1981/82:10 behandlat motion 1981/82:651
(vpk) om utbyggnaden av Kymmens kraftverk.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer tidigare aviserad proposition om
bl. a. lagreglering av riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen inte att
lämnas i sådan tid att den kan behandlas vid innevarande riksmöte.

Vissa tidigare förslag och betänkanden m. m. fogas härtill som bilagorna
1-4.

2 Utskottet

2.1 Förslag om utredningar

I motion 2061 (m) föreslås inför ett förutskickat beslut år 1983 om
vattenkraften ”en allsidig utredning om hur ett ökat vattenkraftstillskott kan
åstadkommas samtidigt som en positiv omdaning av naturmiljön säkras”.

1 Riksdagen 1981182. 19 sami. Nr 33

CU 1981/8?: 33

Motiven för förslaget (mot. 2018 s. 287) utgår från oro för den låga takt i
vilken vattenkraftsutbyggnaden i dag fortgår och från en önskan att snabbt
förbättra planberedskapen för vattenkraftsutbyggnad.

En motsvarande oro och osäkerhet kan uppfattas ha fått uttryck även i
1981 års energiproposition dels genom - av riksdagen senare förkastade -förslag om en mer liberal tillståndsprövning utan ändrade lagregler, dels
genom aviserandet av en uppföljning av tillståndsgivningen år 1983 följd av
förslag till riksdagen samt dels genom anmälan av eventuella överväganden
om konsekvenserna av en sjunkande medelvattenföring. Den har också fått
uttryck i reservationsvis uppföljda motionsförslag (s) om en plan för
vattenkraftsutbyggnaden.

Enligt utskottets mening kan inte uppgifter om möjligheter att nå nära
beräknad utbyggnad år 1990 undanröja farhågorna för att utbyggnaden inte
kommer att ske i önskad takt. De långa projekterings- och planeringsperioderna
medför att beslut måste tas så snart som möjligt för att vattenkraften
skall kunna lämna sitt avsedda bidrag till den beslutade framtida energistrukturen.
Det kan redan nu konstateras att kompletterande förslag om
vattenkraftsutbyggnaden bör läggas fram år 1983 för att konkreta åtgärder
skall kunna vidtas under 1980-talet. Redan mot denna bakgrund finns
tillräckliga skäl för att nu påkalla en utredning som ger underlag för ett sådant
förslag.

1981 års energikommittés arbete har hittills inte mer konkret berört
vattenkraftsfrågorna. Kommitténs förslag till riktlinjer på lång sikt uppges
kunna väntas under år 1984. Som påpekas i kommittédirektiven kommer
dock, på grund av långa planerings- och byggtider, en del beslut som rör
1990-talet och tiden därefter att behöva fattas redan under 1980-talet, i vissa
fall redan i början av detta årtionde. Det utredningsarbete som utskottet
ovan förordat bör därför närmare planläggas i samråd med energikommittén.
Utredningsresultatet bör kunna läggås till grund för en plan för
vattenkraftsutbyggnaden och innefatta ställningstaganden även till frågan i
vilken mån gällande riktlinjer för den fysiska riksplaneringen bör omprövas,
bl. a. mot bakgrund av att tidigare utredningar bakom dessa gjorts innan
riksdagen fattat nu gällande beslut om energipolitikens inriktning. Utgångspunkter
kan även böra tas i kommande beslut om ny vattenlag. Uppläggningen
av arbetet på en ny plan- och bygglag torde inte behöva påverkas.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

I motion 654 (c) förordas en utredning av möjligheterna till en natur- och
miljöriktig utbyggnad av vattenkraften genom bl. a. strömkraftverk med
mycket liten reglering av vattendragen samt vindkraft. Motionärerna utgår
från att det skall finnas en bas om ca 65 TWh/år väl reglerad vattenkraft.

Enligt utskottets mening finns knappast något behov att påkalla en särskild
utredning om möjligheterna att utnyttja strömkraftverk, även om syftet
skulle vara att därigenom kunna utnyttja även älvsträckor som nu är

CU 1981/82:33

undantagna från utbyggnad. Motionärernas syfte i denna del torde kunna i
erforderlig mån beaktas inom ramen för den ovan förordade utredningen och
i övrigt i energikommitténs arbete. Motionen avstyrks därför.

2.2 Utredningen om vattendragen i södra Sverige

Riksdagen har tidigare (CU 1979/80:6 och 32, 1980/81:31) behandlat
förslag (vpk) om en utredning om bevarandevärdena i de större vattendragen
i södra Sverige. Utskottet har ansett att det i och för sig kunde dela
uppfattningen att ett samordnat utredningsmaterial skulle vara värdefullt
men att utredningsbehovet borde bedömas av regeringen. Vissa inventeringar
har gjorts.

I motion 852 (vpk) yrkande 1 föreslås en utredning om bevarandevärdena i
de större vattendragen i södra Sverige. Utskottet vidhåller sin tidigare
mening och avstyrker motionen.

2.3 Strängsforsen

Tillåtligheten av en utbyggnad av Strängsforsen har behandlats senast i
betänkandet CU 1980/81:31. Utskottet konstaterade då att tillåtligheten av
en utbyggnad av Strängsforsen behandlades av regeringen och att ärendet
vilade i avvaktan på kompletterande utredningar från sökandens sida.
Utskottet ansåg att det inte fanns anledning att gå ifrån tidigare ståndpunkt
(CU 1979/80:32) - att tillåtligheten av en utbyggnad får avgöras av regeringen
- och avstyrkte därför en (vpk)-motion om att Strängsforsen skulle undantas
från utbyggnad. I reservation (s) hävdades att riksdagen skulle begära en
förnyad samlad prövning av riktlinjerna och att i avvaktan på en sådan
regeringen inte borde medge utbyggnad i något fall. Riksdagen följde
utskottet.

Enligt vad utskottet inhämtat vilar ärendet fortfarande hos regeringen på
sökandens begäran.

Förslaget att Strängsforsen undantas från utbyggnad förs fram i motion
1995 (s). Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att tillåtligheten får
prövas av regeringen. Motionen avstyrks.

I motion 852 (vpk) yrkande 2 föreslås att Strängsforsen undantas från
utbyggnad i avvaktan på den under 2.2 behandlade utredningen. Motionen
avstyrks med hänvisning såväl till bedömningen närmast ovan som till att
utskottet inte tillstyrkt den utredning som skulle villkora undantaget.

2.4 Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av motion 1981/82:2061 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

1* Riksdagen 1981182. 19 sami. Nr 33

CU 1981/82:33

2. att riksdagen avslår motion 1981/82:654,

3. att riksdagen avslår motion 1981/82:852 yrkande 1,

4. att riksdagen avslår motionerna 1981/82:852 yrkande 2 samt
1995.

Stockholm den 6 maj 1982

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Kerstin Ekman (fp), Lars Henrikson (s), Thure Jadestig
(s), Maj-Lis Landberg (s), Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s), Kerstin
Andersson i Hjärtum (c), Magnus Persson (s), Bertil Dahlén (fp), Ingvar
Eriksson (m) och Eivor Nilson (c).

Reservationer

1 Ökat vattenkraftstillskott

Kjell A. Mattsson (c), Kerstin Ekman (fp), Kerstin Andersson i Hjärtum
(c), Bertil Dahlén (fp) och Eivor Nilson (c) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 2 som börjar ”En motsvarande”
och slutar ”behöva påverkas” bort lyda:

En särskild utredning om möjligheter att öka vattenkraftstillskottet inom
den synnerligen smala eller närmast obefintliga sektor där ”en positiv
omdaning av naturmiljön säkras” kan inte anses motiverad ens utifrån de
utgångspunkter som motionärerna anger. Motionsförslaget avstyrks redan
på denna grund.

Utgångspunkterna för beräkningar av vattenkraftstillskottet är enligt
riksdagens beslut gällande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen, riktlinjer
som tillkommit för att säkra hänsynen till bl. a. naturmiljöfrågor. Dessa
riktlinjer, enligt vilka de fyra outbyggda huvudälvarna och andra värdefulla
älvsträckor skall undan tas från utbyggnad, bör ligga fast.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen avslår motion 1981/82:2061 yrkande 1,

2 Strömkraftverk m. m.

Kjell A. Mattsson (c), Kerstin Ekman (fp), Kerstin Andersson i Hjärtum
(c), Bertil Dahlén (fp) och Eivor Nilson (c) anser att den del av utskottets

CU 1981/82:33

betänkande som på s. 2 börjar ”Enligt utskottets” och på s. 3 slutar ”avstyrks
därför” bort lyda:

Det finns f. n. enligt utskottets mening inte tillräckliga skäl att påkalla en
utredning om möjligheterna att utnyttja strömkraftverk. Kravet att söka
sådana lösningar som kan anses miljömässigt godtagbara riktar sig naturligt
mot sökandena redan i projekteringsstadiet. Motionärernas syfte kan
därmed i viss mån anses tillgodosett utan en föreslagen riksdagens
åtgärd.

3 Strängsforsen

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis
Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (alla s) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 3 som börjar ”Förslaget att”
och slutar ”villkora undantaget” bort lyda:

Förslaget att Strängsforsen undantas från utbyggnad förs fram i motion
1995 (s). Utskottet anser att den ovan under 2.1 förordade utredningens
arbete inte bör föregripas genom ett tillstånd till utbyggnad. Riksdagen bör
därför ändra gällande riktlinjer för den fysiska riksplaneringen så att
Strängsforsen undantas från tillstånd till utbyggnad i avvaktan på det beslut
som riksdagen kommer att fatta efter den nyssnämnda utredningen. Därmed
tillgodoses också syftet med motion 852 (vpk) yrkande 2.

dels utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen med anledning av motionerna 1981/82:852
yrkande 2 samt 1995 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

CU 1981/82:33

Bilaga 1

Utdrag ur proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för energipolitiken fram
till omkring år 1990.

Det betonas att energipolitiken skall skapa förutsättning för ekonomisk
och social utveckling. Tillgängliga energikällor skall utnyttjas på bästa
möjliga sätt. Effektiv hushållning skall främjas. Miljön skall värnas. I
propositionen understryks att ett centralt mål för energipolitiken är ett
kraftigt minskat oljeberoende. Vidare framhålls att förutsättningar skall
skapas för en avveckling av kärnkraften enligt riksdagens beslut.

En omprövning av programmet föreslås ske omkring år 1985.

Utbyggnaden av vattenkraft föreslås få en sådan omfattning att bidraget
från vattenkraften år 1990 uppgår till 65 TWh vid normal tillrinning. År
1983 bör en uppföljning av lämnade tillstånd göras i syfte att bedöma om
eftersträvade tillskott från vattenkraft kommer att uppnås.

I propositionen betonas behovet av planering för de elproduktionsanläggningar
som skall ersätta kärnkraften. Behovet av att kraftföretagen
bygger upp erforderliga projektreserver framhålls.

CU 1981/82:33

9.3 Vattenkraft

Vattenkraftproduktionen i Sverige uppgår f. n. till ca 61 -62 TWh under
ett år med normal vattentillrinning. Detta motsvarar två tredjedelar av den
totala elproduktionen i landet. Den tillgängliga vattenkraften kan dock
variera påtagligt från det ena året till det andra beroende på nederbördsförhållandena.
Anläggningar med en sammanlagd produktion av ca en TWh
per år befinner sig under utbyggnad. Utbyggd och lovgiven vattenkraft
uppgår därför till 62-63 TWh. Den tekniskt utbyggbara vattenkraften har
uppskattats motsvara en årlig energiproduktion av ca 130 TWh. De utbyggnadsvärda
vattenkraftresurserna - dvs. de resurser som kan tillgodogöras
i rationella anläggningar - har bedömts uppgå till ca 95 TWh per år. Ca
45 % av den tekniskt utbyggbara vattenkraften eller ca 65 % av den utbyggnadsvärda
vattenkraften är således utnyttjad f. n. Av de återstående utbyggnadsvärda
vattenkraftsresurserna faller hälften eller ca 17 TWh per år
på de fyra outbyggda huvudälvarna i Norrland, dvs. Torne. Kalix och Pite
älvar samt Vindelälven.

I statsmakternas beslut år 1975 om energihushållning m.m. (prop.
1975:30, CU 1975:28. NU 1975:30, rskr 1975:202 och 203) behandlades
bl. a. vattenkraftens roll i energiförsörjningen. På grundval av betänkandet
(SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö från utredningen rörande vattenkraftutbyggnader
i södra Norrland och norra Svealand angav regeringen i
propositionen vissa älvsträckor i södra Norrland och norra Svealand för
vilka t. v. inga beslut beträffande utbyggnad borde fattas. För norra Norrland
fanns inte underlag för att göra motsvarande urval av älvsträckor,
eftersom utredningen om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland ännu inte
hade lagt fram sitt betänkande (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3.

Energibalansen år 1985 skulle enligt 1975 års riksdagsbeslut innehålla 66
TWh vattenkraft. Näringsutskottet konstaterade att det rådde viss tveksamhet
om möjligheterna att fram till år 1985 öka vattenkraftproduktionen
från 61 till 66 TWh per år. Civilutskottet anförde att slutliga beslut rörande
vattenkraftens roll i försörjningen med elenergi fram till år 1985 borde
grundas på det ytterligare underlag som skulle komma fram genom utredningen
om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland.

De båda utredningar om vattenkraft som jag har nämnt har inventerat de
möjligheter till ytterligare kraftutbyggnader i norra Svealand samt i Norrland
som de berörda kraftföretagen bedömer som ekonomiskt utbyggnadsvärda
inom överskådlig tid. De utbyggnadsmöjligheter som behandlas
motsvarar en vattenkraftproduktion av ca 19 TWh per år.

På grundval av ett omfattande material från dem som företräder utbyggnadsintressena
resp. bevarandeintressena har utredningarna genom en
rangordning sökt ange vilka älvsträckor som vid ytterligare vattenkraftutbyggnad
i första hand bör komma i fråga och vilka älvsträckor som är
minst lämpade för utbyggnad. Projektens värde från bevarandesynpunkt

1** Riksdagen 1981182. 19 sami. Nr 33

CU 1981/82:33

och från kraftekonomisk synpunkt har vägts samman och projekten ordnats
i en slutlig rangordning. I den högsta klassen i den slutliga rangordningen
- klass 4 - ingår älvsträckor med mycket stora bevarandevärden. I
den lägsta klassen — klass 1 - ingår älvsträckor där en utbyggnad skulle
beröra små eller måttliga bevarandevärden. Sistnämnda älvsträckor är i
regel starkt påverkade av tidigare vattenkraftutbyggnad. I en särskild klass
0 återfinns om- och tillbyggnadsprojekt i befintliga kraftstationer som inte
har undersökts närmare av utredningarna.

Utredningarnas resultat sammanfattas i tabell 9.2.

Tabell 9.2 Vattenkraftutbyggnader rangordnade enligt SOU 1974:22 och SOU
1976: 28, TWh/år

Klass	Södra Norrland och Norra Svealand	Norra Norrland	Totalt
4	1.8	5.7	7.5
3 b	1.0	1.4	2.4
3 a	l.l	2.8	3.9
->	0.8	2.0	2.8
1	0.7	0.3	1.0
0	0.9	0.3	1.2
	6.3	12.5	18.8

På grundval av bl. a. de båda tidigare nämnda betänkandena och remissinstansernas
synpunkter på dessa fattade statsmakterna hösten 1977 beslut
om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand
och Norrland (prop. 1977/78:57. CU 1977/78:9, rskr 1977/78:100). I beslutet
anges vilka vattendrag och älvsträckor som man då ansåg tills vidare borde
undantas.från fortsatt vattenkraftutbyggnad. Förutom de fyra s. k. huvudälvarna
och samtliga objekt i klass 4 undantogs enligt beslutet också
sådana älvar och älvsträckor i övriga klasser som det från översiktliga
planeringssynpunkter ansågs finnas särskilda skäl att bevara. Detta innebär
att från utbyggnad tills vidare har undantagits bl. a. alla älvsträckor i
obrutna fjällområden samt större sammanhängande, i huvudsak opåverkade
älvsträckor som har stor betydelse för den -vetenskapliga naturvården,
kulturminnesvården, friluftslivet, fisket, rennäringen samt jordbruket
och skogsbruket.

Undantagen bör enligt riktlinjerna inte innebära att smärre åtgärder som
hänför sig t. ex. till redan företagen reglering helt skall förhindras. Beslutet
innebär också att ett effektivare utnyttjande av vattenkraften i redan
exploaterade älvar skall eftersträvas. Föredraganden framhöll att det finns
fler älvsträckor än de som undantagits som har höga bevarandevärden och
att det vid prövning enligt vattenlagen kan visa sig att utbyggnader inom
sådana älvsträckor inte bör tillåtas.

Genom riksdagsbeslut åren 1979 och 1980 har undantag gjorts även för
Västerdalälven uppströms Flummelforsen (prop. 1978/79:213, CU 1979/

CU. 1981/82:33

80:6, rskr 1979/80:87) och Ljungan uppströms Storsjön (prop. 1980/81:26,
CU 1980/81:3, rskr 1980/81: 12).

Utredningen om överledning för vattenkraftändamål av vatten från Piteälven
och Vindelälven, den s. k. Vattenöverledningsutredningen, har
redovisat sitt arbete i betänkandet (SOU 1979:39) Vattenkraft och miljö 4.
Utredningen har haft i uppgift att utreda kraftnytta och skadeverkningar av
överledning av vatten från Piteälven till Skellefteälven, från Laisälven till
Skellefteälven och från Vindelälven till Umeälven och därvid särskilt att
bedöma om överledning kan ske utan att Piteälvens och Vindelälvens
vattensystem åsamkas sådana skador att syftet med beslutet att undanta
älvarna från vattenkraftutbyggnad äventyras.

Utredningen konstaterade att ett genomförande av överledningsprojekten
i hög grad skulle ändra de hydrologiska förhållandena och därmed
också betingelserna för bl. a. växt- och djurliv. Därmed skulle enligt utredningen
syftet med beslutet att undanta älvarna från vattenkraftutbyggnad
äventyras. Särskilt påtagliga skulle verkningarna bli på de älvsträckor som
ligger närmast nedströms de tilltänkta överledningspunkterna. Utredningen
bedömde således att alla de redovisade överledningsprojekten skulle ge
upphov till sådana skador på älvarnas miljö att de inte är förenliga med
gällande riktlinjer för älvarnas utnyttjande.

Mot bakgrund av vad som sålunda hade framkommit om effekterna av
överledningar fann regeringen inte skäl föreligga att ytterligare överväga
dessa projekt.

Riksdagen framhöll med anledning av regeringens proposition 1975:30
att den i princip ställde sig positiv till en tillbyggnad av Vietas kraftstation
och anläggande av en kraftstation i Jaurekaska i Lule älv och att ytterligare
undersökningar av förutsättningarna härför borde göras (NU 1975:30, rskr
1975:202). Med anledning av riksdagens uttalande uppdrog regeringen i
juni 1976 åt statens vattenfallsverk att utreda förutsättningarna för och
konsekvenserna av de aktuella utbyggnaderna i Lule älv.

Vattenfallsverket har nu genomfört utredningen och jag vill här i korthet
redogöra för vad som därvid har framkommit.

Utredningen berör Stora Lule älv från Suorvamagasinet till Lulejaure.
Med undantag för fallhöjden i Jaurekaska, ca 3 m. har fallhöjden på denna
sträcka byggts ut i Vietas kraftstation. En eventuell ytterligare utbyggnad
måste därför utföras som en separat anläggning. Effekten blir 275 MW och
det årliga energitillskottet 84 GWh. Som en första etapp i en sådan utbyggnade
kan en tilloppstunnel utföras och anslutas till den befintliga tilloppstunneln
varigenom fallförlusterna i Vietas kraftstation kan minskas med 55
GWh per år.

Vad beträffar Jaurekaska redovisas dels möjligheten att anlägga en kraftstation
med anslutande jorddammar och utskovsparti, dels möjligheten att
utföra en sänkningskanal för att öka fallhöjden i Vietas kraftstation. Genom
att bygga en ny kraftstation kan ett maximalt effektuttag om 25 MW

CU 1981/82:33

och ett nettoenergitillskott om 44 GWh per år uppnås. Enbart en sänkningskanal
beräknas ge ett årligt energitillskott om 31 GWh.

Av utredningen framgår att de olika tänkbara utbyggnaderna vid Vietas
och Jaurekaska kan kombineras på ett flertal sätt. Vidare behandlas inverkan
av de olika utbyggnadsalternativen på mark och bebyggelse, fiske,
renskötsel, samfärdsel och turism.

Utredningen visar att såväl en tillbyggnad av Vietas med ytterligare ett
aggregat som en utbyggnad av Jaurekaska skulle innebära stora investeringar
med dålig lönsamhet.

Med hänsyn till att det är angeläget att skapa ytterligare arbetstillfällen i
området föreslog vattenfallsverket att utförandet av en ny tilloppstunnel
till Vietas kraftstation trots bristande lönsamhet skulle övervägas ytterligare.

I prop. 1979/80:33 (s. 19-21) föreslogs, efter förslag från vattenfallsverket
i anslagsframställningen för budgetåret 1980/81. att en ny tilloppstunnel
skulle byggas till Vietas kraftstation. En förutsättning för att så skulle
kunna ske var att nödvändiga tillstånd erhölls. Förutom tillstånd enligt
vattenlagen krävdes att riksdagen medgav visst intrång i Stora sjöfallets
nationalpark. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (NU 1979/
80:25, rskr 1979/80:134). Genom beslut den 3 december 1980 har riksdagen
bemyndigat regeringen att medge det erforderliga intrånget i nationalparken
(prop. 1980/81:19, JoU 1980/81:11, rskr 1980/81:48). Regeringen har
härefter i beslut den 18 december 1980 medgett utbyggnaden. Arbetena
med tilloppstunneln beräknas vara avslutade år 1986.

Vattenfallsverket har vidare hos vattendomstolen ansökt om att vid
Jaurekaska få utföra en sänkningskanal med regleringsdamm. Jag räknar
med att regeringen återkommer till frågan om utförandet av en sänkningskanal
efter att den har behandlats av vattendomstolen.

När det gäller utbyggnad för vattenkraftändamål av övre delen av Åselegrenen
i Angermanälven, och utnyttjande av Vojmsjöns vatten, har olika
alternativ övervägts. I april 1978 uppdrog regeringen åt statens vattenfallsverk
och statens industriverk att projektera och utvärdera två alternativa
utbyggnader, nämligen dels utbyggnad av en kraftstation i Vojmån. dels
överledning av vatten från Vojmsjön till Maljomaj. Vattenfallsverket skulle
enligt uppdraget utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av de
båda alternativa utbyggnaderna vad avser energi- och effekttillskott, sysselsättning.
miljöpåverkan, lönsamhet m.m. medan industriverket skulle
göra en jämförande samhällsekonomisk bedömning av dem.

Vattenfallsverket konstaterade i sin utredning, som redovisades i januari
1979, att utbyggnad av en kraftstation i Vojmån kunde ske med rimlig
lönsamhet medan överledningsalternativet skulle ge ett otillfredsställande
resultat.

Industriverket, som redovisade sin utredning i juni 1979, förordade en
utbyggnad enligt överledningsalternativet med hänvisning till att det pro -

CU 1981/82:33

jektet är det mest lönsamma från samhällsekonomisk synpunkt även om
viss tveksamhet enligt verket kan råda i fråga om värderingen av projektens
miljöpåverkan.

Regeringen uppdrog därefter åt vattenfallsverket att snarast fullfölja
projekteringen av överledningsalternativet för att få detta prövat av vattendomstol.
Regeringen motiverade sitt ställningstagande med att det, med
hänvisning till de besvärande sysselsättningsförhållanden som förutses i
samband med att pågående kraftverksbyggen i området slutförs, var angeläget
att projekteringsarbetet för en eventuell fortsatt utbyggnad fullföljs
och att prövning enligt vattenlagen kan komma till stånd. 1 fråga om valet
av utbyggnadsalternativ fann regeringen att övervägande skäl talar för att
alternativet att bygga en kraftstation i Vojmån inte bör utredas vidare.

Vattenfallsverket kommer enligt vad jag har erfarit inom kort att lämna
in ansökan till vattendomstolen om överledningsalternativet.

Statens vattenfallsverk har vidare i en rapport redovisat vilka statliga
vattenkraftutbyggnader som kan tänkas komma till utförande under 1980-talet. Av rapporten framgår att utrymmet för energitillskott från nya statliga
vattenkraftutbyggnader är ytterst begränsat inom ramen för de av
riksdagen fastlagda riktlinjerna för vattenkraftutbyggnad. Samtliga angivna
utbyggnadsprojekt skulle tillsammans kunna bidra med högst 0,7
TWh.

Potentialen för produktionstillskott i små vattenkraftverk (mindre än
1 500 kW) är jämfört med nuläget ca 1 TWh per år. Våren 1978 fattade
statsmakterna beslut om stöd till små vattenkraftverk, m. m. (prop. 1977/
78:131, NU 1977/78:61, rskr 1977/78:303). Stöd utgår med högst 35 procent
av kostnaderna för åtgärder som syftar till att vidmakthålla, öka eller få till
stånd elproduktion i kraftverk med en effekt av 1500 kW eller lägre.
Statens industriverk S1ND har i en utredningsrapport (SIND PM 1980:23)
redovisat erfarenheterna av stödet till små vattenkraftverk och föreslagit
en annan utformning av det framtida stödet. Jag återkommer till denna
fråga sedan jag har behandlat förutsättningarna i övrigt för vattenkraftens
bidrag till elförsörjningen.

Vattenfallsverket har på regeringens uppdrag utrett möjligheterna att
vidta åtgärder för bättre utnyttjande av de befintliga energiproduktionsoch
distributionsanläggningarna. Resultatet har redovisats i november
1980 i en rapport benämnd Energibesparingsåtgärder i kraftsystemet.

En genomgång har gjorts av möjligheterna till energibesparing inom
vattenfallsverkets vattenkraftanläggningar, värmekraftanläggningar, överföringsnät
och övriga kraftnät. Inom vattenkraftområdet har, i samarbete
med Svenska Kraftverksföreningen, en genomgång gjorts av hela landets
besparingspotential.

De åtgärder som enligt utredningen kan komma ifråga för att åstadkomma
en ökad vattenkraftproduktion är av både juridisk och teknisk karaktär.
Bland juridiska åtgärder kan nämnas förändring av tappningsbestäm -

CU 1981/82:33

melser, som medför minskning av vattenspill m. m. De tekniska åtgärderna
består av bl. a. minskning av fallförluster genom vidgning av vattenvägar,
installation av ytterligare aggregat eller ökning av regleringsmagasinens
volym samt förnyelse av maskinutrustning.

Som ett led i utredningen har en detaljstudie avseende Umeälven genomförts.
Umeälven valdes enligt utredningen därför att förhållandet mellan
utvunnen elenergi och vattnets lägesenergi syns vara lågt i denna älv.
Förutsättningarna för att förbättra kraftutbytet borde därför vara relativt
goda.

Resultatet av den genomförda detaljstudien visar att den utvunna elenergin
från Umeälven för 1979 var ca 7400 GWh. medan vattnets lägesenergi
ovanför kraftstationerna uppgick till ca 8950 GWh. Skillnaden utgörs av
förluster av olika slag såsom maskinförluster (ca 10%), friktionsförluster
(ca 2%), spill (ca 3%). magasinsavsänkning (ca 1%) och tvångstappning
(ca I %).

Vissa åtgärder har i utredningen bedömts möjliga att genomföra för att
minska dessa förluster. Genom minskning av spill, utbyte av gamla aggregat,
vidgning av vattenvägar m. m. bedöms sammanlagt ca 370 GWh kunna
vinnas. Ca hälften av denna energimängd beror på åtgärder som uppges
vara ekonomiskt rimliga att genomföra.

Detta innebär att en ökning av elproduktionen i Umeälven med 2—3
procent ligger inom det möjligas gräns.

Förutom detaljstudien av Umeälven har utredningsarbetet inriktats mot
att översiktligt bedöma vad som sammantaget är möjligt att åstadkomma
med rimliga insatser. Resultatet av hittills utförda studier m. m. tyder på
att gränsen för energitillskottet under medelår ligger under 2,2 TWh.
Fördelningen på olika åtgärdstyper, juridiska och tekniska, framgår av det
följande.

På grund av domstolsföreskrifter sker i dag i många fall vattentappning
förbi kraftstationerna för att tillgodose flottnings-, fiske- och naturintressen.
Genom att slopa tvångstappningarna skulle enligt utredningen elproduktionen
kunna öka med ca 300 GWh.

De nu befintliga vattenkraft- och regleringsanläggningarna har tillkommit
successivt under olika tidsperioder när uppfattningen om elproduktionens
framtida värde har växlat. Varje anläggning har utformats efter samtida
ekonomiska bedömningar. Om värdet på elproduktionen ändras väsentligt
sedan en anläggning har tagits i drift, kan det bli aktuellt att vidga
vattenvägar, installera nya aggregat etc. för att minska spill m. m. Ett
genomförande av dessa åtgärder medför dock förutom stora investeringskostnader
också produktionsbortfall under ombyggnadstiden. Detta produktionsbortfall
kan i vissa fall bli avsevärt större än den beräknade
energivinsten och värdet av den förlorade produktionen kan komma att
uppgå till belopp som överstiger investeringskostnaden. Den ökning av
energiproduktionen som kan uppnås med dess åtgärder torde inte enligt

CU 1981/82:33

utredningen överstiga 1 600 GWh. Härav torde åtgärder som skulle kunna
tänkas uppfylla godtagbara lönsamhetsvillkor kunna ge ca 450 GWh.

Moderna aggregat har i regel bättre verkningsgrad än gamla, speciellt
sådana som är äldre än ca 30 år. Den totala energivinsten vid byte av
löphjul som installerats före 1956 har översiktligt uppskattats till ca 200
GWh.

Med ledning av de erfarenheter som nu finns om möjligheterna att få
tillstånd till utbyggnader, omprövning av tappningsbestämmelser m. m.
görs i utredningen den bedömningen att åtgärder i vattenkraftanläggningar
motsvarande en besparing under medelåret av högst en TWh kan vara
möjliga att genomföra.

Vattenkraften bygger på en väl beprövad teknik och är den förnybara
energikälla av större betydelse som är bäst utvecklad. Vattenkraften är
från hälsosynpunkt överlägsen alla andra energislag som f. n. används i
vårt land. Den är vidare en helt och hållet inhemsk energiresurs och kan
därför inte överträffas i fråga om försörjningstrygghet. Den är lätt att
reglera efter elefterfrågans variationer och är därför särskilt värdefull
jämfört med annan kraftproduktion som inte lika lätt kan regleras. Den har
hög tillförlitlighet och är av utomordentligt stor betydelse för leveranssäkerheten
i elkraftsystemet vid störningar i stamnätet och vid plötsliga
bortfall av stora värmekraftaggregat. Vattenkraften kan dessutom i allmänhet
byggas ut med god ekonomi.

Enligt min uppfattning finns det således från energipolitisk synpunkt
flera starka skäl för att utnyttja vattenkraften så mycket som möjligt.
Vattenkraften har vidare den fördelen jämfört med de flesta andra energikällorna
att den inte avger luftföroreningar eller medför avfallsproblem.
Utbyggnaden av vattenkraften innebär emellertid i många fall ingrepp i
naturmiljön och förlust av trevnadsvärden. Den kan medföra betydande
skador för rennäringen och fisket liksom på skogs- och jordbruksmark
samt bebyggelse. Bevarandeskäl talar därför många gånger mot utbyggnad.
Förutom att den fortsatta utbyggnaden av vattenkraften måste ske
inom ramen för de av riksdagen antagna riktlinjerna måste även i övrigt
hänsyn tas till dessa bevarandeintressen på det sätt som förutsätts i vattenlagens
tillåtlighetsregler.

Utbyggnadsmöjligheter finns inom ramen för gällande riktlinjer enligt
tabell 9.3. Bland de i tabellen redovisade utbyggnadsmöjligheterna finns
även en del projekt som inte är tillräckligt bearbetade för att en utbyggnad
skall hinna genomföras under 1980-talet.

Sammanlagt finns alltså vattenkraftprojekt med en årsproduktion på
drygt fyra TWh i älvsträckor som inte har undantagits från utbyggnad
enligt gällande riktlinjer. Härav hänför sig en TWh till s. k. effektutbyggnader,
dvs. utbyggnader med obetydlig energiproduktion. Med hänsyn till
det låga värdet av sådana effektutbyggnader i det svenska kraftsystemet
under 1980-talet kommer denna typ av projekt i allmänhet att vara mycket

CU 1981/82:33 14

Tabell 9.3 Möjlig vattenkraftutbyggnad enligt gällande riktlinjer utöver nu pågående
utbyggnader, GWh/år

Klass1	Södra Norrland och Norra Svealand	Norra Norrland	Totalt
3b	230	450	680
3a	210	0	210
2	570	1 300	1870
1	200	240	440
0	770	260	1030
Ej klassificerat	0	50	50
Avrundad summa			4 280

1 Klassindelningen anges enligt utredningarna SOU 1974:22 och 1976:28. Någon
justering med hänsyn till remissutfallet har inte gjorts.

olönsamma under denna period. Hänsyn har i tabellen inte tagits till i vilket
planeringsstadium de olika projekten befinner sig. Det kan därför ta lång
tid innan underlag för prövning finns för en del av dem. Vidare får man
räkna med att en del av de potentiella utbyggnaderna inte kan genomföras
till följd av att hinder möter med hänsyn till särskilda bevarandeintressen.

Jag anser det mot denna bakgrund vara rimligt att räkna med och sträva
efter att utbyggnader av nya vattenkraftstationer motsvarande ett produktionstillskott
av två till tre TWh inleds under 1980-talet utöver redan
pågående eller beslutande utbyggnader. I denna utbyggnad inkluderar jag
även tillskotten från små vattenkraftverk med en effekt av 100-1 500 kW.
Jag räknar dessutom med att ett tillskott av ca en TWh kan åstadkommas
genom ett effektivare utnyttjande av de befintliga vattenkraftstationerna.
Den totala vattenkraftproduktionen skulle när dessa anläggningar har tagits
i drift därigenom, vid normalårstillrinning, komma att uppgå till omkring
66 TWh. En del av de utbyggnader som krävs för att nå upp till denna
nivå torde dock inte hinna fullföljas till år 1990. För detta år räknar jag
därför med ett tillskott från vattenkraften på 65 TWh.

För att denna utbyggnad skall komma till stånd under 1980-talet fordras
att åtskilliga av de projekt som kommer att aktualiseras under perioden
även kommer till utförande. De övergripande bevarandeintressena har
beaktats i samband med att riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för
fortsatt vattenkraftutbyggnad lades fast. Jag finner det mot den bakgrunden
angeläget och rimligt att det långsiktiga kraftförsörjningsintresset tillmäts
så stor vikt vid avgörandet av de vattenkraftsärenden som under
1980-talet kommer att aktualiseras i älvsträckor som inte har undantagits
från prövning att den utbyggnad jag har förordat verkligen kommer till
stånd. En uppföljning av lämnade tillstånd till utbyggnader bör i detta syfte
göras år 1983. Skulle det visa sig nödvändigt kommer regeringen då att
förelägga riksdagen kompletterande förslag så att det av mig föreslagna
tillskottet från vattenkraften år 1990 kan uppnås. Jag har i denna fråga
samrått med chefen för jordbruksdepartementet.

CU 1981/82:33

De uppgifter jag här har angett om vattenkraftens nuvarande bidrag till
elförsörjningen, och beräknade framtida bidrag om den av mig förordade
begränsade utbyggnaden genomförs, avser den s.k. medelårsproduktionen.
Som jag redan har påpekat kan vattenkraftproduktionen variera
påtagligt från det ena året till det andra beroende på bl. a. nederbördsförhållandena.
Dessa variationer beaktas vid dimensioneringen av kraftproduktionssystemet
genom tillämpning av normer (se avsnitt 9.1). Jag vill
emellertid peka på att en viss osäkerhet kan råda i fråga om medelårsproduktionens
nivå i de befintliga vattenkraftverken. Enligt vad jag har erfarit
tyder studier av statistiken över de vattenkraftproducerande älvarnas medelvattenföring
på att en svagt nedåtgående trend har gjort sig gällande
under de senaste 30 åren. Takten i nedgången anges dock vara osäker och
trenden kan vara en del av en svängning med så stor våglängd att den inte
kan iakttas i tillgänglig statistik. Det kan emellertid visa sig vara befogat att
justera ned nu tillämpade uppgifter om medelårsproduktion. Om fortsatta
studier bekräftar den utveckling jag här har antytt finns det skäl att återkomma
med en utförligare redovisning liksom att överväga konsekvenserna
härav för elförsörjningen.

Vid sin prövning enligt vattenlagen av en föreslagen vattenkraftutbyggnad
kan regeringen, om företaget är av synnerlig betydelse från allmän
synpunkt, lämna medgivande till det även om hinder möter mot företaget
från allmän planeringssynpunkt eller med hänsyn till tillåtlighetsreglerna i
2 kap. vattenlagen. Härigenom kan regeringen ta hänsyn till bl. a. energiförsörjningsbehovet.
Vid tillåtlighetsprövningen kan således beaktas det
ökade värde som vattenkraften kommer att få för landets energiförsörjning
i samband med att kärnkraften framgent skall avvecklas och till följd av
ökade oljepriser. Samtidigt måste naturligtvis beaktas de intressen som i
det aktuella fallet talar mot utbyggnad. Den vattenlag som avses att träda i
kraft den 1 januari 1983 kommer inte att medföra några förändringar i detta
hänseende.

Underlag för regeringens tillåtlighetsprövning inhämtas förutom från
vattendomstolen också genom remissbehandling. Det ankommer härefter
på regeringen att göra den avvägning som måste göras mellan främst
energiförsörjningsintressen. å ena sidan, och motstående närings- eller
bevarandeintressen, å den andra sidan.

En del av vattenkraftutbyggnaderna kan vidare komma att spela en
viktig roll för att mildra de struktur- och sysselsättningsproblem som
uppstår såväl hos vattenfallsverket som på annat håll bl. a. till följd av att
utbyggnaden av större vattenkraftstationer slutförs. Jag tänker bl. a. på de
strukturproblem som en alltför snabb nedtrappning av vattenkraftutbyggnaderna
medför för vissa orter i Norrland. Det är därför viktigt att utbyggnader
förläggs så i tiden att såväl vattenfallsverkets som de berörda orternas
strukturomvandling kan ske i en acceptabel takt. För att uppnå detta
måste en del vattenkraftutbyggnader komma till stånd tidigare än vad som

CU 1981/82:33

blir fallet om enbart de kraftekonomiska förutsättningarna blir avgörande.
Ett exempel härpå utgör den beslutade utbyggnaden av ytterligare en
tilloppstunnel till Vietas kraftstation.

Ett särskilt problem med vattenkraftutbyggnad är i detta sammanhang
den långa förberedelsetid som krävs för bl. a. prövningsförfarandet enligt
vattenlagen. För att kunna anpassa tidpunkterna för vattenkraftutbyggnader
till sysselsättningsförhållandena måste därför stora krav på planering
ställas på kraftproducenterna, vilket konkret innebär bl. a. att utbyggnaderna
bör förberedas och ansökan inlämnas till vattendomstol tidigare
än vad som skulle ske om enbart behovet av krafttillskott beaktas.

CU 1981/82:33

Bilaga 2

Utdrag ur näringsutskottet» betänkande 1980/81:60 över proposition 1980/
81:90 om riktlinjer för energipolitiken jämte motioner

Motionerna

1980/81:336 av Tage Adolfsson (m), vari - med motivering i motion
1980/81:333 - hemställs att riksdagen

1. uttalar att vattenkraften bör byggas ut i den utsträckning som är
ekonomiskt lönsamt (ca 100 TWh),

1980/81:395 av Roland Brännström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vattenkraftens utbyggnad,

1980/81:1976 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt avser hemställan att
riksdagen

3. begär att regeringen snarast för riksdagen presenterar riktlinjer för
1990-talets elanvändningspolitik,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om en plan med riktlinjer för hur riksdagsbeslutet om vattenkraftens
utbyggnad till 66 TWh skall kunna uppnås,

20. hos regeringen hemställer om förslag till lagstiftning om styrelserepresentation
för samhället i vattenkraftbolagen,

1980/81:1986 av Tore Claeson m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del uttalar sig för de
riktlinjer för vattenkraften som förordas i motionen,

1980/81:1994 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att planeringen av vattenkraftsutbyggnaden skall utgå ifrån att
nuvarande och lovgiven vattenkraft ger normal årsproduktion av 63
TWh,

2. uttalar att utökning av vattenkraftsproduktionen som bör ske under
1980-talet i första hand bör ske genom effektiviseringar i befintliga
kraftstationer,

CU 1981/82:33

Utskottet

Inledning

Ett väsentligt syfte med propositionen är att nå effekt snabbt - att påverka
energiförsörjningen och energianvändningen på kort och medellång sikt.
Propositionens förslag till riktlinjer och styrmedel för energipolitiken är
därför till stor del inriktade på tiden fram till omkring år 1990. Härmed läggs
också en grund för ett fullföljande av de beslut som riksdagen har fattat på
basis av bl. a. folkomröstningen i energifrågan. Utskottet finner i likhet med
motionärerna skäl tala för att man redan nu söker ytterligare analysera hur
energipolitiken skall utformas i ett perspektiv som även sträcker sig i tiden
efter år 1990. Det finns bl. a. åtgärder som behöver övervägas ytterligare för
att riksdagens beslut om avveckling av kärnkraften skall kunna verkställas på
bästa sätt. Också för en fortsättning av det oljeersättningsprogram som
föreslås i propositionen kan långsiktiga analyser vara av värde.

Civilutskottet anför i sitt yttrande CU 1980/81:5 y att det utifrån de
synpunkter som detta utskott har att företräda finns bärande skäl för att
riksdagen uttalar sig för att regeringen tillsätter en parlamentarisk kommission.
Denna avses inte ha myndighetsuppgifter. Civilutskottet uttalar vidare
att kommissionen skall initiera förslag som med stöd av breda majoriteter
leder fram till målet: avveckling av kärnkraften.

Näringsutskottet finner det motiverat att en parlamentarisk kommitté
tillkallas. Denna bör få till uppgift att ytterligare analysera vilka åtgärder som
snarast kan vidtas för att säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt
minskat oljeberoende. Om dessa mål råder enighet. Från denna utgångspunkt
skulle kommittén kunna komma att behandla elanvändningspolitiken
och analysera den roll som kol och olja kan få i ett långsiktigt perspektiv. Det
kunde vara naturligt att kommittén härvid också studerar vilka bidrag som
inhemska bränslen och vattenkraft kan ge till energiförsörjningen. Kommittén
skulle kunna belysa hur man långsiktigt kan underlätta införandet av
alternativ energi och utnyttja nationella energiresurser såsom de svenska
torv- och skiffertillgångarna.

Vattenkraft

I propositionen (s. 282) beräknas att vattenkraften år 1990 skall ge ett
tillskott till energibalansen på 65 TWh. F. n. uppgår vattenkraftsproduktionen
till ca 61-62 TWh under ett år med normal vattentillrinning. Regeringen
anser att det är rimligt att räkna med och sträva efter att utbyggnader av nya
vattenkraftstationer motsvarande ett produktionstillskott av 2 till 3 TWh

CU 1981/82:33

inleds under 1980-talet utöver redan pågående eller beslutade utbyggnader.
Häri inkluderas även tillskotten från små vattenkraftverk med en effekt av
100-1 500 kW. Vidare beräknas att ett tillskott av ca 1 TWh kan
åstadkommas genom ett effektivare utnyttjande av de befintliga vattenkraftstationerna.
När här berörda anläggningar har tagits i drift, vilket i sin helhet
torde kunna ske först efter år 1990, skulle den totala vattenkraftsproduktionen
uppgå till ca 66 TWh. I propositionen erinras om att 1975 års
energipolitiska beslut innebar att i energibalansen år 1985 skulle ingå 66 TWh
vattenkraft. Näringsutskottet (NU 1975:30) konstaterade då att det rådde
viss tveksamhet om möjligheterna att fram till år 1985 öka vattenkraftsproduktionen
från 61 till 66 TWh per år.

Föredraganden understryker att regeringens beräkning förutsätter att
åtskilliga av de projekt som aktualiseras under perioden också blir utförda.
Han betecknar det som angeläget och rimligt att det långsiktiga kraftförsörjningsintresset
tillmäts så stor vikt vid avgörandet av de vattenkraftsärenden
som under 1980-talet kommer att aktualiseras i de älvsträckor som inte har
undantagits från prövning att den förordade utbyggnaden verkligen kommer
till stånd. År 1983 anses därför en uppföljning av lämnade tillstånd till
utbyggnader böra göras. Det aviseras att regeringen då kan komma att lägga
fram kompletterande förslag så att det föreslagna tillskottet från vattenkraften
år 1990 kan uppnås.

Beräkningarna av vattenkraftsutbyggnaden under 1980-talet tas upp i flera
motioner.

Socialdemokraterna anför i motion 1980/81:1976 att det nu inte verkar
möjligt att uppnå målet enligt riksdagsbeslutet om 66 TWh år 1990. De
hävdar vidare att någon enstaka större utbyggnad är att föredra framför ett
stort antal ingrepp i mindre vattendrag. Denna ståndpunkt har dock avvisats
av riksdagens majoritet, framhåller de. Motionärernas hemställan går ut på
att riksdagen skall begära en plan med riktlinjer för hur riksdagsbeslutet om
vattenkraftens utbyggnad till 66 TWh skall kunna uppnås.

I motion 1980/81:395 anförs att det är ekonomiskt, energipolitiskt och
industripolitiskt angeläget att riksdagen uttalar sig för att målet för den
fortsatta vattenkraftsutbyggnaden skall vara att minst 65 TWh per år skall
produceras år 1990. Motionärerna föreslår att ett sådant uttalande riktas till
regeringen.

I motion 1980/81:1994 yrkas att riksdagen skall uttala att planeringen av
vattenkraftsutbyggnaden skall utgå ifrån att nuvarande och lovgiven
vattenkraft ger normal årsproduktion av 63 TWh. Det är angeläget att nivån
för vattenkraftsproduktionen med nuvarande planerade och lovgivna
utbyggnad preciseras, menar motionärerna.

Civilutskottet behandlar i sitt yttrande bl. a. möjligheterna att uppnå
målet för vattenkraftsproduktionen och de krav som riktlinjerna för den
fysiska riksplaneringen ställer. Härvid kommenterar civilutskottet uttalan -

CU 1981/82:33

det i propositionen om bedömningen av vattenkraftsärenden. Civilutskottet
anför i detta sammanhang bl. a. följande:

Det torde vara i sak ostridigt att ramen för den möjliga utbyggnaden läggs
fast ytterst genom riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen och vattenlagens
tillåtlighetsregler i förening med regeringens prövningsrätt. Därtill
kommer att ansökningar om tillstånd till utbyggnad av naturliga skäl
aktualiseras vid tidpunkter som sökandena finner förenliga med sina
intressen.

Civilutskottet konstaterar för sin del att övervägandena knappast kan utgå
från annat än av riksdagen hittills godtagna riktlinjer för den fysiska
riksplaneringen och från den nuvarande vattenlagens prövningsregler.
Civilutskottet har i betänkande 1980/81:31 påpekat att inte heller regeringens
dispensmöjligheter kan generellt vidgas genom energipolitiska uttalanden -regeringen är bunden inom ramen för sedvanlig tolkning av gällande
lagreglering av dispensmöjligheterna.

Civilutskottet har tillförts uppgifter om de ärenden som f. n. prövas av
regeringen och om de ansökningar som kan väntas. Dessa uppgifter har
enligt civilutskottets mening inte entydigt gett vid handen att man - utan
ändrade riktlinjer för den fysiska riksplaneringen, ändrade tillåtlighetsregler
i vattenlagen eller avsiktligt ändrade dispensregler- med säkerhet kan uppnå
en total vattenkraftproduktion om 66 TWh och, än mindre, att vattenkraften
år 1990 ger ett tillskott av 65 TWh.

Enligt civilutskottets mening bör näringsutskottet betona energiministerns
uttalanden att de angivna tillförselnivåerna inte bör betraktas som fastställda
mål. För den händelse att riksdagen önskar vidga utbyggnaden av
vattenkraften står endast till buds konkreta beslut antingen av vissa angivna
älvsträckor inte längre skall vara undantagna från utbyggnad eller att ändra
vattenlagen så att de motstående intressena tillmäts en mindre vikt.
Sannolikheten av att riksdagen skall fatta sådana beslut bör inte bedömas i
detta sammanhang. Om näringsutskottet utgår från nu gällande regler bör i
energibalansen ingå ett troligt tillskott från vattenkraften 1990 som något
understiger 65 TWh. Denna marginella osäkerhet torde inte ge energibalanserna
mindre värde. Markeringen bör göras snarast för att stryka under att
talet är ett i viss mån osäkert resultat av beräkningar av tillgänglig vattenkraft
och inte en utgångspunkt för att besluta om vilken vattenkraft som skall vara
tillgänglig.

Civilutskottet konstaterar att de intressen som kommer till uttryck i det
berörda yrkandet i motion 1980/81:1994 blir tillgodosedda om näringsutskottet
och riksdagen ansluter sig till civilutskottets resonemang.

Även när det gäller förslaget i motion 1980/81:1976 (s) om en plan för
vattenkraftsutbyggnaden anser civilutskottets majoritet att syftet med detta
blir tillgodosett om riksdagen ansluter sig till civilutskottets nyss redovisade
uppfattning. Socialdemokraterna i civilutskottet anser däremot att ett förslag
till utbyggnadsplan bör utarbetas. I fråga om vattenkraftsutbyggnaden
uttalar de att det fortfarande bör hävdas att ett stort ingrepp är bättre än
många små ingrepp som direkt berör ett stort antal människor.

Näringsutskottet anser att det är viktigt att hålla i minnet att. som

CU 1981/82:33

civilutskottet påpekar, endast konkreta beslut står till buds om riksdagen
önskar vidga utbyggnaden av vattenkraften. Dessa beslut kan gå ut på
antingen att vissa angivna älvsträckor inte längre skall vara undantagna från
utbyggnad eller att vattenlagen ändras så att de motstående intressena
tillmäts en mindre vikt.

Näringsutskottet finner inte anledning att ifrågasätta civilutskottets
bedömning att med nu gällande regler vattenkraftsproduktionen år 1990
kommer att ligga något under 65 TWh. Detta tal bör ses som ett i viss mån
osäkert resultat av beräkningar av tillgänglig vattenkraft och inte en
utgångspunkt för beslut om vilken vattenkraft som skall vara tillgänglig.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter till vad
utskottet här har anfört om utbyggnad av vattenkraftsproduktionen.

Med hänvisning till det nu sagda avstyrker utskottet motion 1980/
81:395.

Vad avser det angivna yrkandet i motion 1980/81:1994 instämmer utskottet
i vad civilutskottet har anfört. Även detta yrkande avstyrks alltså.

Vad avser önskemålet i motion 1980/81:1976 (s) om en plan för
vattenkraftsutbyggnaden hänvisar näringsutskottet till sitt tidigare uttalande
om att den föreslagna parlamentariska kommittén kan komma att överväga
frågor rörande vattenkraftens utbyggnad i det längre perspektivet. Utvecklingen
i det korta och medellånga perspektivet kommer enligt propositionen
att följas uppmärksamt av regeringen. Så aviseras att regeringen - om det
skulle visa sig nödvändigt - år 1983 kommer att förelägga riksdagen
kompletterande förslag rörande vattenkraftsutbyggnaden. Mot denna bakgrund
anser utskottet inte att det här aktuella motionsyrkandet bör föranleda
någon åtgärd.

1 motion 1980/81:1994 föreslås även att riksdagen skall uttala att den
utökning av vattenkraftsproduktionen som bör ske under 1980-talet i första
hand bör åstadkommas genom effektiviseringar i befintliga kraftstationer.
Civilutskottet påpekar att en meningsyttring av riksdagen enligt detta
yrkande torde vara svår att verkställa utan konkretioner i fråga om önskade
beslut. Näringsutskottet vill erinra om att regeringen räknar med att ett
effektivare utnyttjande av de befintliga vattenkraftstationerna skall ge ett
produktionstillskott av ca 1 TWh. Utskottet finner inte att motionsyrkandet
bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Vattenkraftsutbyggnaden under 1980-talet bör begränsas till okontroversiella
projekt, minikraftverk samt effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk,
uttalas i motion 1980/81:1986. Med okontroversiella projekt avser
motionärerna sådana vattenkraftsutbyggnader som varken kammarkollegiet,
statens naturvårdsverk eller berörd kommun motsätter sig. De bedömer
att man härigenom skulle uppnå ett tillskott på ca 3 TWh under 1980-talet
- utöver nu utbyggd eller lovgiven produktion. I motionen hemställs att
riksdagen skall avslå propositionen i här aktuell del samt uttala sig för de i
motionen förordade riktlinjerna för utbyggnaden av vattenkraften. Med

CU 1981/82:33

hänvisning till vad som anförts i det föregående avstyrker utskottet motion
1980/81:1986.

I motion 1980/81:336 önskas att riksdagen skall uttala att vattenkraften bör
byggas ut i den utsträckning som är ekonomiskt lönsam. I propositionen
anges att den tekniskt utbyggbara vattenkraften har uppskattats motsvara en
årlig energiproduktion av ca 130 TWh. De utbyggnadsvärda vattenkraftsresurserna,
dvs. de resurser som kan tillgodogöras i rationella anläggningar,
har bedömts uppgå till ca 95 TWh per år. Av de återstående utbyggnadsvärda
vattenkraftsresurserna faller hälften eller ca 17 TWh per år på de fyra
outbyggda huvudälvarna i Norrland, dvs. Torne, Kalix och Pite älvar samt
Vindelälven. Utskottet vill erinra om civilutskottets uttalande att överväganden
om vattenkraftsutbyggnaden knappast kan utgå från annat än av
riksdagen hittills godtagna riktlinjer för den fysiska riksplaneringen och från
den nuvarande vattenlagens prövningsregler. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motionsyrkandet.

I avvikande mening till civilutskottets ovan delvis citerade yttrande (CU
1980/81:5 y) anförde ledamöter (s) om en plan för vattenkraftsutbyggnaden
m. m. bl. a.:

Motionens centrala syfte är att uppnå ett klarläggande av vilka utbyggnader
av vattenkraften som kan och bör aktualiseras för att uppnå den
beräknade årsproduktionen 66 TWh/år. Ett sådant klarläggande bör
lämpligen ges formen av ett förslag till utbyggnadsplan där det redovisas
samlade överväganden som knyter an till nu delvis förändrade energipolitiska
målsättningar. I anslutning därtill bör också ges redovisningar som kan
grunda ett riksdagsbeslut om hur vattenkraftsutnyttjandet skall ske: Det bör
fortfarande hävdas att ett stort ingrepp är bättre än många små ingrepp som
direkt berör ett stort antal människor. Näringsutskottet bör därför tillstyrka
motion 1976 (s) yrkande 19.

CU 1981/82:33

Bilaga 3

Utdrag ur civilutskottets betänkande 1980/81:31 om riktlinjer i den fysiska
riksplaneringen för utbyggnad av vattenkraft, m. m. (prop. 1980:90 i vad
gäller prövning enligt vattenlagen)

Utskottet

Riksdagen har beretts tillfälle att ta del av bl. a. vad energiministern (prop.
bil. 1 s. 283) anfört till regeringsprotokollet om möjligheterna att medge
vattenkraftutbyggnad trots att hinder möter mot företaget från allmän
planeringssynpunkt eller med hänsyn till tillåtlighetsreglerna i 2 kap.
vattenlagen. Han uttalar i detta sammanhang bl. a. att dispensregeln i 4 kap.
18 § tredje stycket vattenlagen gör det möjligt för regeringen att vid sin
prövning av tillåtlighetsfrågan ta hänsyn till bl. a. energiförsörjningsbehovet
och således beakta det ökade värde som vattenkraften kommer att få för
landets energiförsörjning.

Motsvarande frågor har tidigare prövats av utskottet (CU 1979/80:5 s.
10-11,13). Utskottet noterade att i den sedermera återkallade proposition
1978/79:115 (bil. 1 s. 228-229) bl. a. anförts att regeringen genom dispensregeln
kan beakta det ökade värde som vattenkraften fått för landets
energiförsörjning vid bedömning av om ett företag är av synnerlig betydelse
från allmän synpunkt. Utskottet anförde bl. a. att av riksdagen godkända
riktlinjer för energipolitiken inte får leda till en faktisk urholkning av
vattenlagens tillåtlighetsregler - tillämpningen av dispensregeln begränsas
fortfarande av den restriktiva utformningen av denna samt de till regeln
knutna lagmotiven (JuU 1971:13 s. 81) som innebär att dispensbefogenheten
är avsedd att utnyttjas endast då mycket starka skäl talar för att ett
vattenbyggnadsföretag bör tillåtas.

Riksdagen har beslutat om riktlinjer inom den fysiska riksplaneringens
ram som innebär att den ansett att vissa älvsträckor m. m. inte bör byggas ut.
Utskottet förutsätter att det nu upprepade uttalandet om att grunda
dispenser på målsättningar i energibalanser e. d. inte avsetts innebära en
antydan om möjligheter att frångå riksdagens bedömningar. Den debatt som
förts om riktlinjernas vägledande eller bindande karaktär torde sakna
praktisk anknytning till dessa konkretiserade riksdagsbeslut. Uttalandet
skulle därmed innebära en hänvisning till regeringens möjligheter att
dispensera från egna bedömningar att hinder möter från allmänna planeringssynpunkter
liksom från bedömningar enligt 2 kap. vattenlagen.

Enligt civilutskottets mening bör eventuella syften att mjuka upp
vattenlagens grundläggande tillåtlighetsregler hävdas genom förslag om
motsvarande ändringar i vattenlagen och inte genom fristående uttalanden
till regeringsprotokollet - detta även om riksdagen bereds tillfälle att ta del av
dem. Utskottet konstaterar därmed att tillämpningen av dispensregeln även
fortsättningsvis får ske utifrån eljest gällande tolkningsgrunder. Vad
utskottet i denna del anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

CU 1981/82:33

Bilaga 4

Utdrag ur direktiven (1981:62) till kommittén för att utreda åtgärder för att
säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat oljeberoende (1981 års
energikommitté) (EK 81)

Enligt riksdagens beslut bör emellertid förberedelserna för kärnkraftens
avveckling inledas genom att en parlamentarisk kommitté redan nu tillkallas.
Jag föreslår därför att detta sker nu. Kommittén bör ha till uppgift att utreda
och föreslå en plan för kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat
oljeberoende. Vad gäller utredningsarbetets närmare omfattning och
inriktning vill jag anföra följande.

Kommitténs uppgift bör vara att föreslå riktlinjer på lång sikt för Sveriges
energiförsörjning. Det tidsperspektiv det gäller är 1990-talet och tiden
därefter. På grund av långa planerings- och byggtider kommer dock en del
beslut att behöva fattas redan under 1980-talet, i vissa fall redan i början av
detta årtionde.

Kommittén bör så långt möjligt bedriva sitt arbete samordnat med andra
organ som är verksamma inom området och utnyttja det kommande
energiverkets och andra myndigheters resurser för särskilda utredningar,
m.m. I vissa fall kan det vara motiverat att kommittén utför egna
utredningar.

Vid avvecklingen av kärnkraften kan kärnkraften ersättas av nya
elproduktionsanläggningar eller elenergi ersättas av andra energibärare,
t. ex. naturgas. Också direkt användning av andra bränslen kan komma i
fråga. Styrande för val av energitillförselsystem då kärnkraften avvecklas
måste vara ekonomiska och miljömässiga faktorer. Det ankommer på
kommittén att belysa olika alternativa handlingsvägar för att säkerställa
avvecklingen av kärnkraften. Kommittén bör därvid skissera olika energitillförselsystem
och överväga nödvändiga styrmedel. Utgångspunkter skall
härvid bl.a. vara ett fortsatt minskat oljeberoende och en totalt sett god
hushållning med resurser.

Kommittén bör utgå från att det av riksdagen beslutade energihushållningsprogrammet
(prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381)
genomförs till slutet av 1980-talet. Detta program grundas på principen att så
länge kostnaden för att spara en enhet energi inte är högre än kostnaden för
att tillföra en enhet, sparande bör väljas före tillförsel. Kommittén bör vidare
utgå från de av riksdagen beslutade (prop. 1980/81:133, CU 1980/81:37, rskr
1980/81:384) riktlinjerna för energisparverksamheten i byggnader m.m. Som
underlag för sina överväganden bör kommittén därutöver från berörda
myndigheter inhämta prognoser över energibehovet i framtiden. I dessa
prognoser bör ingå analyser över möjligheterna till effektivare energianvändning
t. ex. genom ökad användning av värmepumpar, m.m.

Kommittén bör också analysera vilken roll olika energikällor kan få i den
framtida energiförsörjningen. Jag tänker här närmast på olja, kol, vattenkraft,
torv, skogsbränslen, skiffer, naturgas samt på nya och förnybara
energikällor som sol och vind.

CU 1981/82:33 25

Riksdagen fattade år 1977 beslut om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen
för vattendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/78:57, CU
1977/78:9, rskr 1977/78:100). Beslutet innebär bl. a. att de outbyggda
huvudälvarna Torne älv. Kalix älv. Pite älv och Vindelälven skall undantas
från utbyggnad. Kommittén bör i sina överväganden utgå från de av
riksdagen beslutade riktlinjerna. Med denna utgångspunkt bör kommittén
överväga vilket bidrag vattenkraften kan ge till elförsörjningen i ett längre
perspektiv.

GOTAB 72154 Stockholm 1982