om underhållsbidrag och bidragsförskott (Betänkande 1981/82:LU25 Lagutskottet)

LU 1981/82:25

Lagutskottets betänkande
1981/82:25

om underhållsbidrag och bidragsförskott
Ärendet

I betänkandet behandlas fyra motioner vari tas upp frågor om underhållsbidrag
till barn och bidragsförskott samt myndigheters medverkan vid
fastställande av underhållsbidrag.

I motion 1981182:520 av Görel Bohlin och Gullan Lindblad (båda m) yrkas
att riksdagen begär förslag till en förlängning av preskriptionstiden för
underhållsbidrag.

I motion 1981/82:927 av Margareta Andrén och Börje Stensson (båda fp)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheterna att ge
försäkringskassorna bättre rätt att medverka vid fastställande av underhållsbidrag.

I motion 1981182:1241 av Lena Öhrsvik (s) yrkas

1. att riksdagen som sin mening uttalar att det är en myndighetsuppgift att
göra ekonomisk utredning vid omprövning av underhållsbidrag,

2. att riksdagen som sin mening uttalar att de aktuella myndigheterna bör
göra en klar ansvarsfördelning.

I motion 1981182:2090 av Nils Carlshamre m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen beslutar att preskriptionstiden för fordran för bidragsförskott
skall vara fem år,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i införsellagen, att införsel för
fordran för bidragsförskott får ske i dagersättning från arbetslöshetsförsäkring
och i studiebidrag,

3. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag, syftande till
att ge försäkringskassa befogenhet att ta initiativ och medverka till avtal om
underhållsbidrag för barn samt inför domstol föra talan rörande sådant
underhållsbidrag.

Gällande ordning

Underhållsbidrag till barn

År 1978 skedde en genomgripande reform av reglerna om underhållsskyldighet
i giftermålsbalken och föräldrabalken. Ett huvudsyfte med reformen
var att underhållsbördan för underhållsskyldiga med svag ekonomi skulle
mildras. Ett annat syfte var att en mer enhetlig bedömning av frågor om
underhållsbidrag skulle komma till stånd. Huvuddelen av reformen trädde i
kraft den 1 juli 1979.

1 Riksdagen 1981182. 8 sami. Nr 25

LU 1981/82:25

I fråga om underhållsskyldighet mot barn gäller numera enligt föräldrabalken
(FB) att föräldrarnas skyldigheter i princip föreligger endast till dess
barnet fyllt 18 år. Om barnet då inte har avslutat gymnasiestudier eller annan
grundutbildning, står underhållsskyldigheten likväl kvar så länge barnet
studerar. Den upphör dock senast när barnet fyller 21 år.

Föräldrarnas underhållsplikt är numera inte ovillkorlig utan beror av deras
ekonomiska förhållanden. Den nya principen innebär inte bara att föräldrarna
skall ha en viss ekonomisk bärkraft för att något underhåll över huvud
taget skall utgå utan också att barnet kan göra anspråk på högre standard och
därmed större underhåll ju bättre föräldrarnas ekonomi är. Vidare gäller en
uttrycklig regel om att omfattningen av underhållsplikten skall bestämmas
med ledning av vad som är barnets behov. Regeln kompletteras av en
bestämmelse om att man skall ta hänsyn till barnets egna inkomster och
tillgångar och till de sociala förmåner som barnet har rätt till när det gäller att
bestämma underhållsskyldigheten. I fråga om fördelningen av underhållsbördan
mellan föräldrarna gäller att föräldrarna sinsemellan skall ta del i
kostnaderna för barnets underhåll var och en efter sin förmåga.

Principerna för föräldrarnas underhållsskyldighet har sin största betydelse
när det gäller att bestämma underhållsbidrag. I 7 kap. 3 § FB finns vissa
regler om beräkningen av underhållsbidrag, vilka ger ett mera konkret
innehåll åt regeln om att underhållsskyldigheten inte är ovillkorlig utan skall
lämna den underhållsskyldige ett visst ekonomiskt utrymme att sörja för sin
egen person och för sin familj.

De nya bestämmelserna i 7 kap. 3 § FB innebär att den underhållsskyldige
alltid får förbehållas vissa belopp för sitt eget och andras underhåll.
Förbehållsbeloppet för den underhållsskyldiges eget underhåll skall omfatta
skäliga bostadskostnader och andra vanliga levnadskostnader. De sistnämnda
kostnaderna skall beräknas med ledning av ett normalbelopp som utgör
120 % av basbeloppet, dvs. f. n. 1 780 kr. i månaden. Om särskilda skäl
föreligger får den underhållsskyldige vidare förbehållas ett belopp för
underhåll åt make eller samboende. Normalbeloppet utgör i sådant fall 60 %
av basbeloppet. Slutligen får den underhållsskyldige även förbehålla sig ett
belopp om 40 % av basbeloppet för underhåll av eget hemmavarande barn.
Avräkning skall dock göras för vad som utges till barnet av den andre
föräldern eller för dennes räkning, exempelvis i form av bidragsförskott. Om
det föranleds av omständigheterna i det särskilda fallet kan rätten dock
bestämma ett annat förbehållsbelopp för hemmavarande barn. Vad som
återstår sedan de angivna förbehållsbeloppen dragits av från den underhållsskyldiges
nettoinkomst (dvs. bruttoinkomsten minskad med skatter) får i
princip tas i anspråk för täckande av barnets behov av underhållsbidrag.

Den nya ordningen för fastställande av underhållsbidrag innebär i
praktiken att man först skall uppskatta barnets behov av underhåll till visst
belopp. En beräkning görs härefter av varje förälders nettoinkomst efter
skatt. Flärifrån dras förbehållsbelopp för eget och ev. andra familjemed -

LU 1981/82:25

lemmars försörjning. Restbeloppen representerar de överskottsbelopp som
föräldrarna rimligen bör kunna ta i anspråk för underhåll åt barnet.
Underhållsbidraget erhålls sedan genom att det belopp som beräknats för
barnets behov fördelas mellan föräldrarna i proportion till vars och ens
överskottsbelopp.

En nyhet i FB är vidare att en förälder som är skyldig att betala
underhållsbidrag fr. o. m. den 1 januari 1980 har rätt till avdrag på bidraget,
om han eller hon har haft barnet hos sig under en sammanhängande tid av
minst fem hela dygn. Avdraget är 1/40 av underhållsbidraget för varje helt
dygn som barnet vistas hos föräldern. Varar vistelsen en hel månad, blir
avdraget alltså 3/4 av det månatliga underhållsbidraget. Om det finns
särskilda skäl kan domstol bestämma andra villkor för denna avdragsrätt.

Föräldrarna kan också själva avtala om andra villkor. Avdraget beaktas i
princip även i fall då bidragsförskott utgår.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal. I princip har föräldrarna
full frihet att träffa avtal om underhållsbidrag. Dom eller avtal om
underhållsbidrag kan jämkas, bl. a. om ändring i förhållandena föranleder
det. Vidare kan ett löpande underhållsbidrag omprövas efter sex år utan att
någon ändring i förhållandena inträtt.

Underhållsbidrag till bl. a. barn räknas upp varje år i förhållande till
förändringen av basbeloppet enligt lagen (1966:680) om ändring av vissa
underhållsbidrag. För år 1982 gäller att underhållsbidrag till barn har höjts
fr. o. m. den 1 mars 1982 med 4 %. Höjningen gäller inte underhållsbidrag
som har bestämts under december 1981 eller januari eller februari 1982.

Genom underhållsreformen förkortades preskriptionstiden för fordran på
underhållsbidrag. Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går enligt
huvudregeln i 7 kap. 9 § FB numera förlorad tre år efter den ursprungligen
gällande förfallodagen. Preskriptionen kan i princip inte förlängas.

Bidragsförskott

Nära samband med bestämmelserna om underhållsbidrag har reglerna i
lagen (1964:143) om bidragsförskott. Bidragsförskott utgår i princip när
ingendera eller bara den ena föräldern har vårdnaden om barnet. En
förutsättning är dock att bara en förälder bor tillsammans med barnet. Har
båda föräldrarna vårdnaden gemensamt kan bidragsförskott utgå om den ene
föräldern inte varaktigt bor tillsammans med barnet. Bidragsförskott lämnas
inte om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att bidra
eller att medverka till att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet
fastställt. Även i vissa andra fall kan bidragsförskott vägras, bl. a. om
fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning och bidraget inte
understiger vad som kan utgå i bidragsförskott.

Bidragsförskott utgår i regel med 41 % av basbeloppet. Om den
underhållsskyldige betalar det fastställda underhållsbidraget och detta är

LU 1981/82:25

lägre än bidragsförskottet, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan underhållsbidraget
och 41 % av basbeloppet. Något återkrav riktas i dessa fall inte
mot den underhållsskyldige. Vidare gäller att om ett fastställt underhållsbidrag
uppenbarligen understiger vad den underhållsskyldige bör betala i
bidrag, utgår bidragsförskottet inte med högre belopp än underhållsbidraget.

När en underhållsskyldig har delgetts beslut om att bidragsförskott har
beviljats, skall inbetalningarna av underhållsbidraget upp till bidragsförskottsnivån
i fortsättningen göras till försäkringskassan. Utgivna bidragsförskott
skall således i princip återbetalas av den bidragsskyldige föräldern. I
vissa fall kan emellertid försäkringskassan medge eftergift.

Enligt budgetpropositionen (prop. 1981/82:100, bil. 8) beräknades antalet
barn för vilka bidragsförskott utgick vid utgången av år 1981 till ca 230 000,
vilket motsvarade drygt 12 % av samtliga barn. Ca 39 % av de utbetalade
bidragsförskotten beräknades bli återbetalda av de underhållsskyldiga
föräldrarna.

Administration m. m.

Den socialnämnd som enligt 2 kap. 1 § FB skall sörja för att faderskapet till
barn fastställs skall enligt FB också se till att barnet tillförsäkras underhåll. I
mål om underhåll till barn har socialnämnden rätt att föra talan för barnet.
Socialnämndens godkännande krävs vidare vid avtal om underhållsbidrag till
barn under 18 år, om bidraget skall betalas med ett engångsbelopp eller för
längre perioder än tre månader.

Till ledning för handläggare hos socialnämnder och försäkringskassor har
socialstyrelsen och riksförsäkringsverket gemensamt nyligen gett ut riktlinjer
för tillämpningen av reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott
(Underhållsbidrag och bidragsförskott; allmänna råd från socialstyrelsen och
riksförsäkringsverket).

I de ovan nämnda riktlinjerna från socialstyrelsen och riksförsäkringsverket
sägs bl. a. att socialnämnden bör pröva skäligheten av det underhållsbidrag
som parterna vill träffa avtal om med nämndens medverkan, eftersom
nämnden är skyldig att ta till vara barnets intresse. Det anförs vidare att
socialnämnden i vissa fall kan anses skyldig att medverka även vid jämkning
av ett underhållsärende när det gäller de barn som avses i 2 kap. 1 § FB. Om
nämligen en utebliven jämkning skulle medföra en försämrad situation för
barnet, t. ex. genom att bidragsförskottet skulle sättas i fråga, bör nämnden
enligt riktlinjerna bevaka barnets intressen och medverka till en jämkning. I
riktlinjerna tas också upp socialnämndens skyldigheter enligt socialtjänstlagen
(1980:620) vid fastställande av underhållsbidrag. Härvid anförs bl. a.
följande:

LU 1981/82:25

Om föräldrar försummar sin underhållsskyldighet gentemot barnet och
barnet därför inte får tillräckliga medel för sin försörjning och livsföring i
övrigt, bör nämnden i första hand verka för att föräldern/föräldrarna frivilligt
fullgör sin underhållsskyldighet. I andra hand bör nämnden hjälpa barnet att
få underhållsbidrag fastställt eller att se till att fastställt underhållsbidrag
drivs in eller bidragsförskott söks.

Först om detta misslyckas, föreligger rätt för barnet att få sitt behov täckt
genom bistånd enligt 6 § SoL i form av socialbidrag. Nämnden får då skjuta
till det belopp som är nödvändigt för barnets försörjning genom socialbidrag.
Se vidare Allmänna råd från socialstyrelsen 1981:1, Rätten till bistånd s. 24
ff. Kommunen har också det yttersta ansvaret för att de som vistas i
kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver (3 § SoL). Det gäller
därför att göra en bedömning av vilken förmåga en person har att använda sig
av de möjligheter som står till buds att jämka ett underhåll hos en advokat
eller domstol. Även de ekonomiska och personliga konsekvenser detta
förfarande skulle få för barnet och den förälder som begär hjälp bör tas med i
bedömningen. Om det föreligger risk att inte fullt bidragsförskott kan
komma att utbetalas eller där en ändring av underhållsbidraget uppenbarligen
skulle överstiga bidragsförskottet, är nämndens medverkan uppenbarligen
av betydelse för barnet. Många föräldrar kan själva inte driva ett ärende
hos advokat eller domstol och är därför beroende av bistånd från nämnden.
Även med hänsyn till rättegångskostnaderna är det olyckligt om ett barn får
ta konsekvenserna av att dess vårdnadshavare inte vågar medverka till en
sänkning av ett underhållsbidrag, trots att det är uppenbart rimligt på grund
av risken att förlora bidragsförskottet. Ungdomar över 18 år har i vissa fall
rätt till underhållsbidrag och det kan också i dessa fall vara lämpligt att
nämnden hjälper dem.

Vad här sagts innebär inte att nämnden skall anses skyldig att generellt
hjälpa föräldrarna med uträkning av underhållsbidrag med anledning av
förestående skilsmässa. Det finns emellertid inget som hindrar att nämnden
ger föräldrarna denna service i enlighet med nämndens allmänna skyldigheter.

Administrationen av bidragsförskotten flyttades år 1977 över från
kommunerna till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket. Försäkringskassan
beslutar som första instans i frågor om bidragsförskott. Besluten
kan överklagas till försäkringsrätterna och därefter till försäkringsöverdomstolen.

I de fall försäkringskassan har att bedöma den underhållsskyldiges
betalningsförmåga och barnets behov av underhållsbidrag bör detta enligt
riktlinjerna från socialstyrelsen och riksförsäkringsverket i regel ske med
hjälp av samma anvisningar till beräkningsmetod som getts som hjälp för
fastställande av underhållsbidrag.

I sammanhanget bör slutligen nämnas att socialstyrelsen och riksförsäkringsverket
i förordet till sin publikation anför att de allmänna råden rörande
underhållsbidrag och bidragsförskott kan användas som en detaljerad
handledning men att det är angeläget att understryka att en slutlig
bedömning alltid måste göras med tanke på vad som är skäligt i det enskilda
fallet.

1* Riksdagen 1981/82. 8 sami. Nr 25

LU 1981/82:25

Införsel och utmätning

Införsel får enligt 15 kap. utsökningsbalken äga rum för bl. a. underhållsbidrag
enligt föräldrabalken. Genom införsel får tas i anspråk 1. arbetstagares
lön, 2. annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes
ställning är jämförlig med en arbetstagares, 3. periodiskt vederlag för
utnyttjande av patent, rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annan
sådan rättighet eller för överlåtelse av rörelse, 4. belopp som utgår som
pension eller livränta, 5. sjukpenning eller annan dagersättning, som utgår på
grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan sådan anledning. I sist
nämnda dagersättningar ingår bl. a. föräldrapenning.

Enligt utsökningsbalken gäller som en allmän förutsättning för beslut om
införsel att bidragsbelopp utestår obetalt eller att gäldenären vid två eller
flera tillfällen under de två senaste åren före införselbeslutet har underlåtit
att betala i rätt tid och det är anledning anta att detta skall upprepas.
Beträffande själva verkställigheten av införseln föreskrivs att genom införsel
får tas ut endast bidragsbelopp som har förfallit till betalning tidigast två år
före början av den kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske.
En annan begränsning är att endast bidragsbelopp som är förfallet när
verkställighet skall ske eller som förfaller näst därefter får tas ut. När införsel
äger rum i sjukpenning eller annan dagersättning skall innehållandet anses
ske varje dag för vilken ersättning utgår.

Vid införsel bestämmer kronofogdemyndigheten dels hur mycket som
högst får innehållas vid varje avlöningstillfälle (införselbeloppet), dels ett
belopp som skall förbehållas gäldenären för bl. a. eget underhåll och
familjens behov (förbehållsbeloppet). Förbehållsbeloppet bestäms med
ledning av bestämmelserna om existensminimum i kommunalskattelagen
(1928:370). I fråga om införsel i sjukpenning eller annan dagersättning
bestäms införselbeloppet och förbehållsbeloppet per dag.

Beslut om införsel för underhållsbidrag skall hävas, om gäldenären betalar
förfallna bidrag och det finns anledning anta att bidragsskyldigheten skall
fullgöras för framtiden.

Utmätning kan i princip äga rum för alla typer av fordringar, således även
för underhållsbidrag. Utmätning kan ske av lön eller andra ersättningar samt
av fast eller lös egendom. Genom löneutmätning enligt 7 kap. utsökningsbalken
kan tas i anspråk lön och i huvudsak samma slags ersättningar som vid
införsel. Utmätningstiden är dock begränsad till sex månader per år.
Dessutom får gäldenären regelmässigt behålla en större del av lönen eller
ersättningen än vid införsel.

Vissa ersättningar vid arbetslöshet och utbildning

Enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring kan ersättning i form av
dagpenning utgå under längst 300 dagar för arbetslös som är under 55 år. För

LU 1981/82:25

äldre försäkrad kan ersättning betalas ut i högst 450 dagar. Dagpenningens
storlek varierar från 80 kr. till 210 kr. per dag och utges under högst fem dagar
per vecka.

I proposition 1981/82:139 om ändrade bidragsregler inom den frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen, m. m., föreslås att dagpenning, som berättigar till
statsbidrag, fr. o. m. den 1 juli 1982 skall utges med lägst 90 och högst 230 kr.
Härutöver skall en erkänd arbetslöshetskassa på egen bekostnad kunna utge
dagpenning med belopp som arbetslöshetskassan beslutar om.

Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) kan enligt lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd utgå under längst 150 dagar för den som är
under 55 år. Den som har fyllt 55 år kan få KAS i 300 dagar. För den som är
över 60 år är tiden för KAS inte begränsad. KAS utgår med 75 kr. per dag
under högst fem dagar per vecka.

I den ovan nämnda propositionen 1981/82:139 läggs fram förslag om att
KAS skall höjas fr. o. m. den 1 juli 1982 till 80 kr. per dag för den som har fyllt
20 år.

Om utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering stadgas i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368). Utbildningsbidraget
består av dagpenning och särskilt bidrag. Dagpenning betalas
ut för högst fem dagar per vecka och varierar mellan högst 210, 155 eller 75
kr. per dag. Till bl. a. den som är medlem i erkänd arbetslöshetskassa uppgår
dagpenningen till högst elva tolftedelar av den senaste inkomsten av
förvärvsarbete per dag; dock utgår ersättningen med lägst 155 kr. och högst
210 kr. per dag. Den som inte uppfyller dessa förutsättningar men som har
fyllt 20 år eller har vårdnaden om eller fullgör underhållsskyldighet mot barn
får dagpenning med 155 kr. per dag.

Under förutsättning att förslagen i proposition 1981/82:139 om ändringarna
i det kontanta stödet vid arbetslöshet godkänns av riksdagen, anmäler
föredragande departementschefen att han har för avsikt att föreslå regeringen
följande ändringar av utbildningsbidraget att gälla fr. o. m. den 1 juli
1982. Till ersättningsberättigad medlem i arbetslöshetskassa bör således
bidragen höjas till 165 resp. 230 kr. per dag. För övriga ovan angivna
ersättningsberättigade föreslås en höjning från 155 till 165 kr. per dag.

Vuxenstudiestöd kan utgå i form av bl. a. särskilt vuxenstudiestöd enligt
studiestödslagen (1973:349). Stödet utges som vuxenstudiebidrag, återbetalningspliktiga
studiemedel och resekostnadsersättning vid heltidsstudier om
minst 15 dagar per kalenderhalvår eller deltidsstudier om minst 30 dagar
under samma period. Vuxenstudiebidraget motsvarar därvid 65 % av det
utbildningsbidrag som den studerande skulle ha fått vid arbetsmarknadsutbildning.

LU 1981/82:25

Motiveringar i motionerna

Preskription av underhållsbidrag

I motion 520 hänvisas till bestämmelsen i FB om att rätten att kräva ut
fastställt underhållsbidrag går förlorad tre år efter förfallodagen. Motionärerna,
som närmast tar sikte på försäkringskassornas återkrav för utgivna
bidragsförskott, anför att tre år synes vara en väl kort tid för att överge kravet
på återbetalning. En förändring av den underhållsskyldiges situation kan
nämligen vara så pass stor tiden därefter att det är rimligt att vederbörandes
skuld till samhället saneras. Motionärerna begär därför förslag om en
förlängning av preskriptionstiden för underhållsbidrag.

Liknande synpunkter framförs i motion 2090. Motionärerna tillägger att
det visserligen finns starka sociala skäl för att på detta område tillämpa en
kortare preskriptionstid än den vanliga på 10 år. Den treåriga preskriptionstiden
har emellertid enligt motionärerna visat sig vara alltför kort, bl. a. med
hänsyn till att anhopningen av ärenden hos försäkringskassorna gör att dessa
inte hinner med en effektiv kravverksamhet inom preskriptionstiden.
Motionärerna anser att fem års preskriptionstid utgör en lämplig avvägning
mellan sociala hänsyn och nödvändigheten av en effektiv återkravsverksamhet
och de begär ett riksdagsbeslut om en sådan preskriptionstid.

Införsel i arbetslöshetsersättning m. m.

I motion 2090 anförs att införsel för återkrav av bidragsförskott får ske i lön
eller sjukpenning. Enligt motionärerna finns det ingen anledning att andra
former av ersättning för inkomstbortfall, med ungefär motsvarande kompensationsnivå
som sjukpenning, skall vara undantagna från införsel.
Motionärerna anser att införsel bör medges även i dagersättning från
arbetslöshetsförsäkring samt i vuxenstudiebidrag och begär ett riksdagsbeslut
med detta innehåll.

Myndigheters medverkan vid fastställande av underhållsbidrag

I motion 927 pekas på kopplingen mellan underhållsbidrag och bidragsförskott
och de riktlinjer som finns för fastställande av underhållsbidrag. En
konsekvent tillämpning av riktlinjerna kan, menar motionärerna, leda till
underhållsbidrag som är mera rättvisande än tidigare. Därmed skulle
försäkringskassornas tillämpning av bidragsförskottslagen förenklas. Enligt
motionärerna är emellertid många obenägna att använda riktlinjerna på
grund av det omfångsrika uppgifjsinhämtandet. I motionen anförs att
handläggningstiden vid jämkning av dom eller avtal om underhållsbidrag
ofta kan uppgå till mellan ett halvt och ett år. Som exempel nämner
motionärerna att försäkringskassan, efter att ha funnit att den underhållsskyldige
saknar förmåga att betala hela eller del av sitt underhållsbidrag,

LU 1981/82:25

uppmanar den underhållsskyldige att kontakta kommunen, som kanske inte
anser sig ha skyldighet att biträda i det aktuella fallet utan i sin tur hänvisar till
advokat. De långa väntetiderna måste enligt motionen vara till nackdel både
för den underhållsskyldige, vårdnadshavaren och försäkringskassan. I
motionen anges att under de år som försäkringskassorna har administrerat
bidragsförskotten så har gruppen berörda ökat med ca 30 % och utbetalt
belopp med ca 80 %. Mot bakgrund härav och antaganden om en fortsatt
ökning, som medför att försäkringskassorna i allt större utsträckning
kommer att bedöma barns behov och föräldrars förmåga att utge underhållsbidrag,
anser motionärerna att det skulle vara naturligt om försäkringskassorna
fick fullfölja sin medverkan till överenskommelse om underhållsbidrag.
Därmed skulle också väntetiderna och samhällets kostnader kunna
minskas, menar motionärerna. De begär i motionen en utredning av
möjligheterna att ge försäkringskassorna bättre rätt att medverka vid
fastställande av underhållsbidrag.

I motion 2090 hänvisas till att när underhållsbidrag har fastställts till lägre
belopp än bidragsförskottet, så utges bidragsförskott med det belopp som
erfordras för utfyllnad upp till bidragsförskottsnivån. I dessa fall har enligt
motionärerna den vårdnadshavande föräldern inget eget ekonomiskt intresse
av att bevaka att underhållsbidraget höjs när förbättrad ekonomi hos den
underhållsskyldige skulle motivera detta; i vart fall inte förrän den möjliga
höjningen skulle bli så stor att underhållsbidraget skulle överstiga fullt
bidragsförskott. Motionärerna anser det angeläget att försäkringskassorna i
nämnda fall får vidgade befogenheter att ta initiativ och medverka till avtal
om underhållsbidrag för barn och också rätt att inför domstol föra talan om
sådant underhållsbidrag. I motionen begärs utredning och förslag av
regeringen med detta syfte.

I motion 1241 påpekas att en ansökan om bidragsförskott kan avslås om
vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidta eller
medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt. Enligt motionären
har det, i fall vid omprövning av fastställt underhållsbidrag, förekommit
hot om indragning av bidragsförskott om en vårdnadshavare inte har ansett
sig ha möjlighet att göra en ekonomisk utredning beträffande den
underhållsskyldige. Vissa försäkringskassor hjälper till i sådana ärenden,
anför motionären, medan det på andra håll finns särskilda familjerättsavdelningar
inom den kommunala socialförvaltningen. Slutligen läggs således
på en del håll utredningsuppgiften på den enskilde vårdnadshavaren. Enligt
motionärens mening är detta en fråga för myndigheterna, och riksdagen bör
därför som sin mening uttala dels att det är en myndighetsuppgift att göra
ekonomisk utredning vid omprövning av underhållsbidrag, dels att de
aktuella myndigheterna bör göra en klar ansvarsfördelning.

LU 1981/82:25

Tidigare behandling

Familjelagssakkunniga föreslog i sitt betänkande (SOU 1977:37) Underhåll
till barn och frånskilda att preskriptionstiden för fordringar på
underhållsbidrag skulle förkortas från tio till tre år och att preskriptionen i
princip inte skulle få avbrytas. Föredragande departementschefen anslöt sig
till de sakkunnigas förslag och anförde som skäl härför bl. a. (prop.
1978/79:12 s. 127-128):

Som familjelagssakkunniga har framhållit är syftet med underhållsbidragen
att tillgodose den bidragsberättigades behov av medel för sin löpande
försörjning. Genom sin starka inriktning på ett aktuellt behov skiljer sig
fordringar på underhållsbidrag från flertalet andra fordringar. Det underhållsberättigade
barnets intresse av att kunna kräva ut underhållsbidrag i
efterhand minskas också i de flesta fall genom att det allmänna genom
bidragsförskott tillförsäkrar barnet pengar för uppehälle.

Den nuvarande tioåriga preskriptionstiden i förening med de långtgående
möjligheterna till avbrott i preskriptionen för med sig att ansvaret för gamla
underhållsbidrag kan stå kvar under mycket lång tid. Gjorda undersökningar
pekar på att en växande underhållsskuld medför betydande sociala
påfrestningar för åtskilliga underhållsskyldiga. Från kronofogdehåll har
under remissbehandlingen hävdats att den omständigheten att utmätning har
kunnat begäras för många års bidragsskulder till ansenliga belopp har
medverkat till att skapa ett betalningsmotstånd hos vissa underhållsskyldiga,
vilka på allt sätt söker undvika att erlägga även löpande bidrag. Preskriptionsregler
som får sådana konsekvenser gagnar tydligen inte någon parts
intresse.

De nu angivna omständigheterna talar enligt min mening med styrka för
att preskriptionstiden för fordran på underhållsbidrag förkortas och i princip
görs absolut. Också önskemålet att undvika tvister kring äldre rättsförhållanden
och att bespara myndigheterna tidskrävande och oftast resultatlösa
indrivningsåtgärder kan åberopas. Å andra sidan får naturligtvis preskriptionsbestämmelserna
inte utformas så att de gynnar en gäldenär som
avsiktligt försöker undgå betalning. Detta talar för att man inte inför en
alltför kort preskriptionstid. Den tid av tre år som de sakkunniga har förordat
finner jag för min del vara lämpligt avvägd.

I anslutning till frågan om preskriptionstidens längd diskuterades även en
fråga rörande förhållandet mellan preskriptionstiden och införseltiden.
Departementschefen erinrade inledningsvis (prop. 1978/79:12 s. 129) bl. a.
om att genom införsel får tas ut endast bidragsbelopp som har förfallit till
betalning tidigast två år före början av den kalendermånad under vilken
verkställigheten skall ske. Han uppgav vidare att en remissinstans hade
föreslagit att införseltiden skulle förlängas så att den sammanföll med den
föreslagna preskriptionstiden för obetalda underhållsbidrag. Departementschefen,
som avvisade förslaget, anförde:

Mot förslaget att utvidga införselmöjligheterna till att avse underhållsbidrag
som är upp till tre år gamla kan anföras att den underhållsskyldiges
situation skulle försämras jämfört med läget idag. Det kan vidare rent
allmänt sättas i fråga om införselinstitutet bör stå öppet för indrivning av

LU 1981/82:25

fordringar som är äldre än två år (jfr uttalanden av första lagutskottet ILU
1951:7 s. 7-9 och föredragande departementschefen i prop. 1963:52 s. 174).
Utvidgningen skulle kanske kunna godtas om den förenades med den
avräkningsordning som har förordats under remissbehandlingen, dvs.
avräkning i första hand på löpande underhållsfordran. En sådan ordning har
tidigare tillämpats inom införselsystemet men övergavs därför att den ansågs
ha påtagliga nackdelar för den underhållsberättigade (se SOU 1964:57 s.
155-157 och prop. 1968:130 s.135 och 136). Det torde med hänsyn till den
underhållsberättigades intresse inte vara lämpligt att nu, när dessutom
preskriptionstiden för fordringen som sådan föreslås förkortad, återgå till
denna avräkningsordning. En ändring som gäller både omfattningen av de
införselbara underhållsbidragen och avräkningsordningen skulle också
innebära en ganska betydande omläggning av införselsystemet. Tillräckligt
underlag saknas för att pröva om en sådan omläggning är lämplig. Då några
mer påtagliga nackdelar inte synes föreligga med de nuvarande bestämmelserna
förordar jag att de i varje fall tills vidare får bestå i sak oförändrade.

I lagrådsremiss med förslag till utsökningsbalk angav föredragande
departementschefen att några remissinstanser hade ansett att även förmåner
vid arbetslöshet borde kunna bli föremål för införsel och löneutmätning
(prop. 1980/81:8 s. 540 och 736). Departementschefen anförde att vissa
förmåner vid arbetslöshet numera var av sådan storlek och karaktär i övrigt
att detta kunde övervägas. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet
fann emellertid departementschefen det lämpligast att låta
prövningen av frågan anstå i avvaktan på arbetet i 1974 års utredning om en
allmän arbetslöshetsförsäkring. - Utredningen kom inte in på frågan i sitt
betänkande (SOU 1978:45) Allmän arbetslöshetsförsäkring.

Försäkringskassornas roll och uppgifter diskuterades i förarbetena till 1978
års lagstiftning om underhåll m. m. Familjelagssakkunniga hade i sitt ovan
nämnda betänkande lagt fram ett förslag till nytt system för återkrav av
bidragsförskott. Förslaget innebar i huvudsak att bidragsförskotten skulle
frigöras från beroendet av fastställt underhållsbidrag och att försäkringskassan
skulle få möjlighet att självständigt pröva den underhållsskyldiges
förmåga att till det allmänna betala tillbaka utgivna bidragsförskott.
Återkrav och återbetalning skulle bli en angelägenhet mellan kassan och den
underhållsskyldige.

Departementschefen ansåg (prop. 1978/79:12 s. 76-78) att det i och för sig
fanns åtskilliga fördelar med förslaget men att starka skäl talade för att tiden
inte var mogen att genomföra det. Departementschefen anförde i det
sammanhanget bl. a. att det gällande bidragsförskottssystemet hade brister
och att det skulle ses över av en särskild kommitté (ensamförälderkommittén,
S 1977:16). Frågan om återkrav av bidragsförskott i enlighet med
familjelagssakkunnigas förslag kom upp på nytt i riksdagen. Socialutskottet,
som i yttrande till lagutskottet delade departementschefens uppfattning att
förslaget då inte borde genomföras, utgick i sitt yttrande från att den nämnda

LU 1981/82:25

kommittén skulle ta upp frågan om hur återbetalningsskyldigheten bättre
skall kunna anpassa till den faktiska ekonomiska bärkraften hos den
underhållsskyldige (SoU 1978/79:2 y, LU 1978/79:9).

Även när det gällde jämkning av underhållsbidrag hänvisade föredragande
departementschefen (prop. 1978/79:12 s. 120-122) till familjelagssakkunnigas
förslag och anförde att det skulle innebära att jämkningsprocesser skulle
bli onödiga så länge det inte var fråga om bidrag som låg över nivån för
bidragsförskott. Departementschefen fortsatte:

Man skulle också undgå olägenheten med den konstlade partsställning
som nu många gånger föreligger i jämkningsmålen. F. n. har den underhållsberättigade
ofta inget annat intresse av utgången i processen än att
förekomma att försäkringskassan sätter ner bidragsförskottet med hänvisning
till att underhållsbidraget och därmed det allmännas anspråk på
återkrav är för lågt.

Som jag har konstaterat förut bör emellertid de sakkunnigas förslag till
nytt återkravssystem inte leda till lagstiftning f. n. Frågan är då om man på
annat sätt kan främja de syften som ligger bakom förslaget. Under
remissbehandlingen har några instanser föreslagit att försäkringskassa skulle
få rätt att uppträda som part gentemot den underhållsskyldige vid avtal och
rättegång om underhållsbidrag upp till bidragsförskottsnivån. Förslaget är
enligt min mening värt att pröva som ett alternativ till den ordning som de
sakkunniga har föreslagit. Också denna prövning bör emellertid anstå i
avvaktan bl. a. på den pågående översynen av bidragsförskottslagen.

I sammanhanget togs också upp frågor om försäkringskassornas möjligheter
att besluta om eftergift av återkrav som ett medel att anpassa
återbetalningsskyldigheten till betalningsförmågan.

I betänkande LU 1981/82:2 behandlade utskottet två motioner vari
begärdes bl. a. utvärdering av reglerna om underhållsbidrag till barn. I
motionerna gavs exempel på problem som uppstått sedan 1978 års reform av
reglerna om underhållsskyldighet trädde i kraft. Därvid pekades bl. a. på att
antalet processer inför domstol hade ökat när det gällde fastställande och
jämkning av underhållsbidrag. Detta angavs bero på att parterna inte ansåg
sig kunna träffa avtal om underhållsbidrag under bidragsförskottsnivån med
hänsyn till risken att försäkringskassan inte skulle godta avtalet och därmed
reducera bidragsförskottet. Också administrationen av underhållsfrågorna
togs upp i motionerna. De nya reglerna i förening med anvisningar som
utfärdats av socialstyrelsen hade enligt den ena motionen lett till en kraftig
byråkratisering och en ökad administrativ apparat. I den andra motionen
framhölls bl. a. att handläggningen blivit mer kostnadskrävande och
komplicerad och att reglerna inte gett de enhetliga resultat som avsågs.

Enligt utskottet fanns skäl som talade för att en utvärdering borde komma
till stånd för att kunna bedöma bl. a. i vad mån intentionerna bakom
lagstiftningen förverkligats. Utskottet fann emellertid att frågan om en
utvärdering var för tidigt väckt. Utskottet hänvisade till att de nya
underhållsreglerna hade tillämpats under blott drygt två år och att

LU 1981/82:25

erfarenheterna från tillämpningen således var begränsade och inte torde
kunna ge underlag för några säkra slutsatser om utfallet av reformen i olika
avseenden.

När det gällde de frågor rörande handläggningen av underhållsärenden
som tagits upp i motionerna ansåg sig utskottet kunna konstatera att vissa
problem av närmast administrativ natur uppkommit. Utskottet anförde att
man i samband med studieresor hösten 1980 och våren 1981 hade
sammanträffat med företrädare för bl. a. socialnämnder samt advokater,
vilka därvid framfört kritiska synpunkter på reformen i de avseenden som
tagits upp i motionerna. Enligt utskottets mening kunde emellertid de
problem som yppat sig i stor utsträckning förmodas vara av övergående
natur. Utskottet framhöll också att de uppgifter som lämnats inte var helt
entydiga och att vissa av problemen därför synes kunna hänföras till lokala
förhållanden. Med anledning av svårigheterna när det gäller samspelet
mellan underhållsreglerna och lagen om bidragsförskott ville utskottet vidare
peka på att sistnämnda lagstiftning ses över av ensamförälderkommittén. I
sammanhanget framhölls också att socialstyrelsen i samarbete med riksförsäkringsverket
höll på att omarbeta riktlinjerna för tillämpningen av
underhållsreglerna.

Sammanfattningsvis ansåg utskottet att det då inte var motiverat att företa
en sådan utvärdering och översyn som förespråkats av motionärerna. Med
hänsyn till reformens betydelse utgick utskottet från att regeringen följer
utvecklingen och tar de initiativ som kan bli erforderliga. Någon åtgärd från
riksdagens sida med anledning av motionerna var enligt utskottet inte
påkallad.

Riksdagen följde utskottets förslag och avslog motionerna.

Pågående utredningsarbete

Ensamförälderkommittén (S 1977:16) tillkallades år 1977 för att göra en
översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar. Enligt direktiven har
kommittén i uppgift att klarlägga vilka behov av särskilda stödåtgärder som
numera finns för dessa familjer utöver de generellt verkande insatserna för
alla barnfamiljer. Utgångspunkten för utredningsarbetet skall vara att stödet
skall riktas till barnen. Vidare framhålls i direktiven att syftet med
samhällsstödet bör vara att barn till föräldrar som lever åtskilda och barn vars
ena förälder saknas skall tillförsäkras levnadsvillkor som så långt möjligt är
likvärdiga dem som tillkommer barn med sammanboende föräldrar.

I kommitténs uppdrag ingår att uppmärksamma frågan om avvägningen
mellan vårdnadshavarens och den underhållsskyldiga förälderns försörjningsinsatser
med hänsyn bl. a. till i vilken utsträckning de har utgifter för
barnen samt deltar i vården av och omsorgen om dem. Enligt direktiven
måste också en avvägning ske så att största möjliga rättvisa skapas inom

LU 1981/82:25

gruppen föräldrar som lever åtskilda, t. ex. mellan föräldrar som fortsätter
att leva ensamma och föräldrar som ingår i nya familjebildningar. Detsamma
gäller vid jämförelser mellan ensamstående och samlevande föräldrar.

Utskottet

Inledning

År 1978 skedde en reform av reglerna om underhållsskyldighet i
giftermålsbalken och föräldrabalken. Ett huvudsyfte med reformen var att
underhållsbördan för underhållsskyldiga med svag ekonomi skulle mildras.
Ett annat syfte var att en mer enhetlig bedömning av frågor om underhållsbidrag
skulle komma till stånd. Huvuddelen av reformen trädde i kraft den 1
juli 1979.

Frågor om underhållsbidrag till barn och bidragsförskott hör nära
samman. Enligt föräldrabalken (FB) skall underhållsbidrag betalas av
förälder som inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor
tillsammans med det. Vidare skall förälder som har vårdnaden om barnet
gemensamt med den andra föräldern utge underhållsbidrag om barnet
varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern. Underhållsbidraget
fastställs genom dom eller avtal. Träffas avtal om underhållsbidrag
har föräldrarna i princip full frihet att bestämma bidragets storlek. Det
genom dom eller avtal fastställda underhållsbidraget kan sedan, likaledes
genom dom eller avtal, jämkas uppåt eller nedåt bl. a. om förhållandena
ändras. Underhållsbidragen räknas upp varje år i förhållande till förändringen
av basbeloppet enligt lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag.

Bidragsförskott kan enligt närmare bestämmelser i lagen (1964:143) om
bidragsförskott utgå till förälder som har vårdnaden om och bor tillsammans
med barnet. I vissa fall lämnas dock inte bidragsförskott, bl. a. om
vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidta eller
medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet
fastställt. Bidragsförskott utgör 41 % av basbeloppet. Vissa undantag finns
dock. Så t. ex. utgår bidragsförskott inte med högre belopp än underhållsbidraget,
om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbarligen
understiger vad den underhållsskyldige bör erlägga i bidrag. Har bidragsförskott
utgått skall den underhållsskyldige fortsättningsvis i regel betala
underhållsbidraget upp till bidragsförskottsnivån till försäkringskassan. Om
den underhållsskyldige inte efter förmåga fullgör denna betalningsskyldighet
skall försäkringskassan vidta åtgärder för att driva in fordringen. Därvid kan
kassan vända sig till kronofogdemyndigheten med begäran om införsel eller
utmätning. Försäkringskassan kan emellertid medge eftergift, dvs. besluta
att återkravet gentemot den underhållsskyldige för det allmännas räkning
skall efterges helt eller delvis.

LU 1981/82:25

De motioner som utskottet behandlar i detta betänkande tar i huvudsak
upp tre frågor, nämligen frågan om en förlängning av preskriptionstiden för
fordran på underhållsbidrag, frågan om införsel i bl. a. arbetslöshetsersättning
för sådan fordran samt försäkringskassornas m. fl. roll vid fastställande
av underhållsbidrag.

Preskription av underhållsbidrag

Preskriptionstiden för fordran på underhållsbidrag ändrades från tio till tre
år genom 1978 års underhållsreform. Rätten att göra gällande fordran på
underhållsbidrag, som blivit fastställt genom dom eller avtal, upphör därmed
tre år efter förfallodagen. I princip kan preskriptionen inte avbrytas.
Preskriptionsbestämmelsen innebär bl. a. att försäkringskassa, som utgett
bidragsförskott, inte kan kräva en underhållsskyldig på underhållsbidrag för
längre tid tillbaka än tre år. Genom införsel får tas ut endast underhållsbidragsbelopp
som har förfallit till betalning tidigast två år före början av den
kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske.

Försäkringskassornas möjligheter att kräva åter vad som utgått i form av
bidragsförskott tas upp i motionerna 520 (m) och 2090 (m). Motionärerna i
motion 520 anser att den nuvarande preskriptionstiden på tre år kan synas
vara väl kort och de begär förslag till en förlängning av denna. I motion 2090
framhålls bl. a. att anhopningen av ärenden hos försäkringskassorna kan
göra att dessa inte hinner med en effektiv kravverksamhet inom preskriptionstiden
och att en femårig preskriptionstid skulle utgöra en lämplig
avvägning mellan sociala hänsyn och nödvändigheten av en effektiv
återkravsverksamhet. Motionärerna begär ett riksdagsbeslut i enlighet
härmed (yrkande 1).

Syftet med motionsyrkandena är således att försäkringskassornas möjligheter
att driva in ersättning för utbetalda bidragsförskott skall öka och att
statsverkets kostnader för bidragsförskottssystemet därmed skall minska.

Utskottet vill för sin del till en början stryka under att bidragsförskott
endast utgår i något över hälften av alla fall då det föreligger skyldighet att
utge underhållsbidrag till barn. En ändring av preskriptionstiden för
underhållsbidrag skulle komma att beröra samtliga underhållsbidrag, således
även de många fall då underhållsbidrag betalas direkt till barnet samt
underhållsbidrag till make eller frånskild make.

Som framgår av redogörelsen ovan (s. 10) för förarbetena till 1978 års
lagändringar anfördes starka sociala skäl för att förkorta preskriptionstiden
till tre år. Vidare framhölls att fordringar på underhållsbidrag genom sin
inriktning på ett aktuellt behov skiljer sig från flertalet andra fordringar.
Önskemålet att bespara myndigheterna tidskrävande och resultatlösa
indrivningsåtgärder åberopades också. Enligt utskottets mening är de motiv
som låg bakom införandet av bestämmelserna om en treårig preskriptionstid
alltjämt bärkraftiga.

LU 1981/82:25

Bestämmelserna har tillämpats i endast knappt tre år. Huruvida den
sänkta preskriptionstiden bidragit till att statsverkets kostnader för bidragsförskotten
under denna tid ökat saknas närmare utredning om.

Med hänsyn till det anförda och med beaktande av att en förlängning av
preskriptionstiden också skulle kunna medföra betydande tröskeleffekter
anser utskottet att det måste anföras tungt vägande skäl för att nu ändra
preskriptionsbestämmelserna.

Motionärerna har till stöd för sina yrkanden endast åberopat skäl som
berör bidragsförskottssektorn. Några skäl varför preskriptionstiden skulle
förlängas för övriga underhållsbidrag har inte anförts. När det gäller
bidragsförskotten har i motionerna inte närmare påvisats vilka besparingar
som skulle uppnås genom en förlängd preskriptionstid. Utskottet vill med
anledning härav erinra om att införselinstitutet är det mest använda medlet
för att driva in obetalda underhållsbidrag. Som ovan anförts kan det
emellertid endast användas beträffande fordringar som är högst två år gamla.
För äldre fordringar finns visserligen möjlighet att använda löneutmätning
under en tid av sex månader samt vanlig utmätning. Det bör därvid beaktas
att gäldenären vid dessa indrivningsåtgärder får behålla en större del av lön
och andra ersättningar än vid införsel. Utmätning är vidare ett mer
komplicerat och tidskrävande förfarande. En förlängning av preskriptionstiden
som inte samtidigt kombineras med en förlängning av införseltiden
skulle enligt utskottets mening inte ge några påtagligt ökade möjligheter att
driva in fordringar på underhållsbidrag. En ökad satsning på utmätningsåtgärder
skulle möjligen kunna medföra att ytterligare medel kan drivas in.
Samtidigt skulle emellertid belastningen på kronofogdemyndigheterna öka
och därmed även statsverkets kostnader.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet således att de skäl som anfördes
för en sänkning av preskriptionstiden för underhållsbidrag till tre år alltjämt
är bärkraftiga. Som skäl för en återgång till längre preskriptionstider har i
motionerna endast åberopats att man vill få till stånd en ökad möjlighet för
samhället att återkräva utbetalda bidragsförskott. Huruvida en förlängning
av preskriptionstiden skulle leda till en ökad indrivning av utbetalda
bidragsförskott och därmed kostnadsbesparing för staten är såsom ovan
anförts tveksamt.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det saknas skäl att nu
ändra bestämmelserna om preskription av underhållsbidrag. Utskottet
avstyrker följaktligen bifall till motionsyrkandena.

Införsel i arbetslöshetsersättning m. m.

Som har framgått ovan kan försäkringskassa, som har utgett bidragsförskott,
begära införsel för fordran på underhållsbidrag om den underhållsskyldige
inte efter förmåga fullgör sin betalningsskyldighet gentemot kassan.
Genom införsel får tas i anspråk bl. a. underhållsskyldigs lön, pension,

LU 1981/82:25

sjukpenning eller annan dagersättning som utgår på grund av sjukdom eller
olycksfall eller av annan sådan anledning. Det belopp som gäldenären därvid
får behålla för eget och sin familjs behov bestäms med ledning av
bestämmelserna om existensminimum. Genom införsel får, såsom ovan
nämnts, tas ut endast förfallna bidragsbelopp som är upp till två år gamla.
Försäkringskassan kan också, för att driva in fordringar för utgivna
bidragsförskott, begära utmätning i lön eller andra ersättningar, vilka i
princip är desamma som de som kan tas i anspråk vid införsel. Utmätningstiden
är dock begränsad till sex månader per år och gäldenären får
regelmässigt behålla en större del av ersättningen än vid införsel.

I motion 2090 (yrkande 2) begär motionärerna ett riksdagsbeslut med
innebörd att även dagersättning från arbetslöshetsförsäkring samt vuxenstudiebidrag,
vilka har en kompensationsnivå som ungefär motsvarar sjukpenning,
skall bli föremål för införsel.

Enligt utskottets uppfattning torde motionärerna, förutom vuxenstudiebidraget
enligt studiestödslagen (1973:349), främst avse dagpenning enligt
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, kontant arbetsmarknadsstöd
enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd samt utbildningsbidrag
vid bl. a. arbetsmarknadsutbildning enligt arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368). En närmare redogörelse för ersättningarna har lämnats ovan (s. 6
f.).

Frågan om införsel och utmätning av vissa ersättningar vid arbetslöshet
diskuterades i lagrådsremiss med förslag till utsökningsbalk (prop. 1980/
81:8). Prövningen av frågan fick enligt föredragande departementschefen
emellertid anstå i avvaktan på arbetet i 1974 års utredning om en allmän
arbetslöshetsförsäkring. Utredningen kom i sitt betänkande (SOU 1978:45)
dock inte in på frågan. Inte heller aktualiserades den vid den fortsatta
behandlingen av förslaget till utsökningsbalk.

Enligt vad utskottet har inhämtat kommer ensamförälderkommittén att i
sitt utredningsarbete ta upp den här aktuella frågan, vilken också har viss
anknytning till de ovan redovisade spörsmålen om återkrav för utgivna
bidragsförskott. Kommitténs betänkande kan väntas föreligga i slutet av år
1982. Enligt utskottets mening bör resultatet av kommitténs arbete avvaktas.
Utskottet avstyrker således bifall till yrkande 2 i motion 2090.

Myndigheters medverkan vid fastställande av underhållsbidrag

Utskottet erinrar om att den socialnämnd som enligt FB skall sörja för att
faderskap till barn fastställs också skall se till att barnet tillförsäkras
underhåll. Socialnämnden har enligt FB rätt att föra talan för barnet i mål om
underhåll till barnet. Vidare krävs socialnämndens godkännande vid avtal i
vissa fall om underhållsbidrag till barn med engångsbelopp eller för längre
tid. Spörsmål om underhållsbidrag kan också komma upp till bedömning vid
försäkringskassornas tillämpning av bidragsförskottslagen, t. ex. då en

LU 1981/82:25

reducering av bidragsförskott aktualiseras samt när det gäller återkrav för
erlagda bidragsförskott eller eftergift av återbetalningsskyldighet.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen (s. 4 f.) har
socialstyrelsen och riksförsäkringsverket nyligen gemensamt gett ut allmänna
råd för tillämpningen av reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott.
Avsikten är att de allmänna råden skall vara vägledande i första hand
för handläggare hos socialnämnder och försäkringskassor.

I motion 927 (fp) begärs en utredning av möjligheterna att ge försäkringskassorna
bättre rätt att medverka vid fastställande av underhållsbidrag.
Motionärerna vill ge försäkringskassorna en aktivare roll i syfte att få
underhållsbidragen bättre anpassade till föräldrarnas ekonomiska förmåga.
Enligt motionärerna skulle väntetiderna vid jämkning av underhållsbidrag
då minska, liksom samhällets kostnader.

I motion 2090 (yrkande 3) begärs utredning och förslag som syftar till att ge
försäkringskassa befogenhet att ta initiativ och medverka till avtal om
underhållsbidrag till barn samt rätt att inför domstol föra talan om sådant
bidrag. Som skäl för yrkandet anförs bl. a. att en vårdnadshavare, som
uppbär bidragsförskott med utfyllnadsbelopp, ofta inte har något eget
intresse av att få underhållsbidraget höjt.

I motion 1241 (s) hänvisas till att det förekommit hot om indragning av
bidragsförskott när jämkning av underhållsbidrag aktualiserats och vårdnadshavaren
inte har ansett sig kunna göra en ekonomisk utredning av den
underhållsskyldiges förhållanden. Enligt motionären är det en myndighetsuppgift
att göra ekonomisk utredning vid omprövning av underhållsbidrag.
Det bör också finnas en klar ansvarsfördelning mellan de aktuella
myndigheterna. Motionären begär ett riksdagsuttalande med denna innebörd.

Under förarbetena till 1978 års underhållsreform (prop. 1978/79:12, LU
1978/79:9) diskuterades försäkringskassornas uppgifter mot bakgrund av att
familjelagssakkunniga hade lagt fram förslag om att kassornas prövning av
skyldigheten att betala tillbaka bidragsförskott skulle frigöras från de
civilrättsliga avgörandena om underhållsbidrag. Förslaget ansågs ha flera
fördelar, bl. a. skulle jämkningsprocesser i stor utsträckning bli onödiga.
Enligt förarbetena var emellertid tiden inte mogen att genomföra förslaget.
Det anfördes i sammanhanget att bidragsförskottssystemet hade brister men
att det skulle ses över av ensamförälderkommittén. Också prövningen av
frågan om försäkringskassa skulle få rätt att uppträda som part vid avtal och i
rättegång om underhållsbidrag fick anstå i avvaktan på kommitténs
arbete.

De frågor som tas upp i de nu föreliggande motionsyrkandena kommer,
enligt vad utskottet har erfarit, att behandlas inom ramen för ensamförälderkommitténs
utredningsarbete. Några åtgärder med anledning av motionerna
är enligt utskottets mening inte påkallade i avvaktan på resultatet av
utredningsarbetet. Utskottet vill i sammanhanget också peka på att de

LU 1981/82:25

allmänna råd som socialstyrelsen och riksförsäkringsverket nyligen gemensamt
har gett ut kan leda till att en del av de problem som uppstått vid
tillämpningen av underhålls- och bidragsförskottsreglerna kan bemästras.
Utskottet vill vidare hänvisa till att det f. n. pågår ett samråd mellan
justitiedepartementet och riksförsäkringsverket som närmast syftar till att
försöka öka försäkringskassornas möjligheter att lämna besked i bidragsförskottsärenden
för att undvika onödiga processer.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 927, 1241 och
2090 yrkande 3.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande preskription av underhållsbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:520 och 1981/82:2090
yrkande 1,

2. beträffande införsel i arbetslöshetsersättning m. m.
att riksdagen avslår motion 1981/82:2090 yrkande 2,

3. beträffande myndigheters medverkan vid fastställande av underhållsbidrag att

riksdagen avslår motionerna 1981/82:927, 1981/82:1241 och
1981/82:2090 yrkande 3.

Stockholm den 23 mars 1982

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Stig Olsson (s), Elvy
Nilsson (s), Martin Olsson (c), Ingemar Konradsson (s), Olle Aulin (m),
Owe Andréasson (s), Marianne Karlsson (c), Bengt Silfverstrand (s), Margot
Håkansson (fp), Margareta Gard (m), Stina Andersson (c), Ingrid Segerström
(s) och Per Stenmarck (m).

Reservation (mom. 2)

Olle Aulin, Margareta Gard och Per Stenmarck (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”motion 2090.” bort ha följande lydelse:

Som framgår ovan får bl. a. sjukpenning tas i anspråk vid införsel för
fordran på underhållsbidrag. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
också sådana ersättningar vid arbetslöshet m. m. som har en kompensations -

LU 1981/82:25

nivå ungefär motsvarande sjukpenningens, bör kunna bli föremål för
införsel. Ersättningar som därvid kan komma i fråga är ovan nämnda
dagpenning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring, kontant arbetsmarknadsstöd,
utbildningsbidrag vid bl. a. arbetsmarknadsutbildning samt vuxenstudiebidrag.
Den förespråkade utvidgade möjligheten att ta i anspråk
arbetslöshetsersättningar m. m. vid införsel kan medföra att statens kostnader
inom bidragsförskottssystemet kan nedbringas. En lagändring med
anledning av yrkande 2 i motion 2090 bör därför genomföras redan fr. o. m.
den 1 juli 1982.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande införsel i arbetslöshetsersättning m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:2090 yrkande 2
antar följande

Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2, 6 och 9 §§ utsökningsbalken skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

2 §

Genom införsel får tagas i anspråk

1. arbetstagares lön, vare sig den utgår som tidlön, ackordslön, provision
eller annan gottgörelse,

2. annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning är
jämförlig med en arbetstagares,

3. periodiskt vederlag för utnyttjande av patent, rätt till litterärt eller
konstnärligt verk eller annan sådan rättighet eller för överlåtelse av
rörelse,

4. belopp som utgår som pension eller livränta,

5. sjukpenning eller annan dagersättning, som utgår på grund av sjukdom
eller olycksfall eller av annan sådan anledning,

6. dagersättning, som utgår på
grund av arbetslöshet eller av annan
sådan anledning, samt vuxenstudiebidrag.

För vissa fall när skälig lön ej utgår för gäldenärens arbete gäller enligt 19 §
särskilda bestämmelser.

6 §

I fråga om införsel i sjukpenning I fråga om införsel i sådan dagereller
annan dagersättning som avses i sättning som avses i 2 § första stycket

2 § första stycket 5 skall vid tillämp- 5 och 6 skall vid tillämpning av 5 §

ning av 5 § andra och tredje styckena andra och tredje styckena innehålinnehållandet
anses ske varje dag för landet anses ske varje dag för vilken

vilken ersättning utgår. ersättning utgår.

LU 1981/82:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Kronofogdemyndigheten bestämmer dels hur mycket som högst får
innehållas vid varje avlöningstillfälle (införselbeloppet), dels ett belopp som
skall förbehållas gäldenären för eget underhåll och familjens behov samt till
fullgörande av betalningsskyldighet till annan som vid införsel har lika rätt
som sökanden eller bättre rätt än denne (förbehållsbeloppet).

Förbehållsbeloppet bestäms med ledning av bestämmelserna om existensminimum
i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och anvisningarna
till nämnda paragraf.

Är fråga om införsel i sjukpenning Är fråga om införsel i sådan dager eller

annan dagersättning som avses i sättning som avses i 2 § första stycket

2 § förstastycket 5, bestäms införsel- 5 och 6, bestäms införselbeloppet

beloppet och förbehållsbeloppet per och förbehållsbeloppet per dag.

dag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

GOTAB 70765 Stockholm 1982