om underhållsbidrag m.m. (Betänkande 1983/84:LU18 Lagutskottet)

LU 1983/84:18

Lagutskottets betänkande
1983/84:18

om underhållsbidrag m. m.

Ärendet

I betänkandet behandlar utskottet fyra motioner som har anknytning till
bestämmelserna om underhållsbidrag och bidragsförskott. Motionerna rör
frågor om underhållsbidrag till make, underhållsbidrag vid gemensam
vårdnad, barns ansvar för rättegångskostnader i underhållsmål samt
försäkringskassas talerätt i underhållsmål. Motionerna är följande.

Motion 1983/84:1157 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av reglerna om rättegångskostnader i mål om
underhållsbidrag så att orimliga ekonomiska konsekvenser ej uppstår för
barn i sådana rättegångar.

Motion 1983/84:1160 av Kjell Johansson och Ingemar Eliasson (båda fp)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
bestämmelserna om underhållsbidrag till make.

Motion 1983184:1165 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
en ändring av 7 kap. 2§ föräldrabalken så att underhållsskyldighet för
föräldrar med gemensam vårdnad regleras enligt förslaget i motionen.

Motion 1983/84:2449 av Nils Carlshamre m. fl. (m) vari yrkas såvitt nu är i
fråga

3. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande till att
ge försäkringskassan befogenhet att inför domstol föra talan rörande ändring
av underhållsbidrag för barn.

Yrkandena 1 och 2 i motion 1983/84:2449 kommer utskottet att pröva i ett
senare sammanhang.

Underhållsbidrag till make efter äktenskapsskillnad

Gällande ordning

År 1978 skedde en genomgripande reform av reglerna om underhållsskyldighet
i giftermålsbalken och föräldrabalken. Ett huvudsyfte med reformen
var att underhållsbördan för underhållsskyldiga med svag ekonomi skulle
mildras. Ett annat syfte var att en mer enhetlig bedömning av frågan om
underhållsbidrag skulle komma till stånd. När det gäller makes skyldighet att
efter skilsmässa betala underhållsbidrag till andra maken var utgångspunkten
för den nya regleringen att var och en av makarna efter skilsmässan skall

1 Riksdagen 1983/84. 8sami. Nr 18

LU 1983/84:18

svara för sin egen försörjning. Huvuddelen av reformen trädde i kraft den 1
juli 1979.

Bestämmelser om underhållsskyldighet efter skilsmässa har tagits in i
11 kap. giftermålsbalken (GB). De innebär i huvudsak följande. Efter
äktenskapsskillnad svarar varje make för sin försörjning. Om make under en
övergångstid är i behov av bidrag till sitt underhåll har maken dock rätt att få
underhållsbidrag av den andre maken. Bidragsskyldigheten är beroende av
den makens förmåga och övriga omständigheter. Syftet med bidragsregeln är
att ge den behövande maken möjligheter att genom utbildning och omskolning
skaffa förvärvsarbete eller förbättra inkomsterna. Underhållsbidrag
kan undantagsvis utgå också för längre tid, nämligen om den bidragsbehövande
maken har svårigheter att försörja sig själv efter upplösningen av ett
långvarigt äktenskap eller om det annars föreligger synnerliga skäl. Underhållsbidrag
skall utges fortlöpande men om det finns särskilda skäl kan rätten
dock bestämma att bidrag skall erläggas med ett engångsbelopp. Underhållsbidraget
upphör inte automatiskt om den underhållsberättigade gifter om
sig.

Dom eller avtal om underhållsbidrag kan jämkas av rätten, om ändring i
förhållandena föranleder det. Avtal om underhåll kan också jämkas av
rätten, om avtalet är oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess
tillkomst och förhållandena i övrigt. Endast om synnerliga skäl föreligger får
dock på grund av ändring i förhållandena underhållsbidrag höjas utöver det
högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit bestämt. Rätten att kräva ut
fastställt underhållsbidrag preskriberas efter tre år. Möjlighet saknas att
bryta preskriptionen.

Enligt övergångsbestämmelserna till 1978 års lagändringar skall bidragsskyldighet
som bestämts enligt äldre bestämmelser bestå i enlighet med vad
som följer av domen eller avtalet. I fråga om jämkning av sådan dom eller
avtal gäller dock de nya bestämmelserna.

Motion 1160

Motionärerna framhåller att de genom 1978 års reform införda underhållsreglerna
är förnuftigt utformade. Bestämmelserna ansluter till en modern
syn på jämställdheten mellan könen. Bidragsskyldighet som har bestämts
före den 1 juli 1979 består dock enligt dom eller avtal. I sådana fall kan
jämkning emellertid ske av domstol, där omständigheterna motiverar detta.

I ett hänseende anser motionärerna att den nya ordningen inte är
godtagbar. Det är i fråga om underhållsskyldiga som uppnått pensionsåldern.
Enligt motionärerna kan det inte anses rimligt att underhållsskyldighet
skall fortsätta efter uppnådd pensionsålder. Det ter sig orimligt att den som
är pensionär skall behöva dra sin f. d. maka inför domstol i syfte att få
underhållsbidraget ändrat.

Motionärerna anser att en ändring bör komma till stånd. Staten kan

LU 1983/84:18

exempelvis träda i den bidragsskyldiges ställe. Härigenom skulle man enligt
motionärernas mening undvika att en pensionär tvingas leva under knappa
omständigheter, därför att pensionären inte vill, eller kanske inte kan,
genomföra en process om underhållsskyldigheten.

Underhållsbidrag till barn vid gemensam vårdnad

Gällande ordning

Som framgår av det föregående innebar 1978 års reform även en
genomgripande förändring av reglerna i föräldrabalken (FB) om underhållsbidrag
till barn. Nu gällande bestämmelser innehåller i huvudsak följande.

Föräldrarnas underhållsskyldighet gäller i princip endast till dess barnet
fyller 18 år. Föräldrarnas underhållsplikt är numera aldrig ovillkorlig utan
beror av föräldrarnas ekonomiska förmåga och barnets behov. Föräldrarna
skall sinsemellan ta del i kostnaderna för barnets underhåll efter vars och ens
förmåga. En förälder har rätt att förbehålla sig ett belopp för sitt eget
underhåll när underhållsbidrag skall bestämmas till ett barn. Förbehåll får
också ske för skälig bostadskostnad. I vissa fall kan den underhållsskyldige
förbehållas även belopp för hemmavarande makes eller samboendes underhåll.
Också försörjningsskyldigheten mot egna barn som vistas hemma
beaktas när bidraget skall beräknas.

Enligt 7 kap. 2 § FB skall förälder fullgöra sin underhållsskyldighet genom
att betala underhållsbidrag till barnet om föräldern inte har vårdnaden om
barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet. Om föräldrarna
har gemensam vårdnad föreligger skyldighet för förälder att utge underhållsbidrag
om barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

En förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag har fr. o. m. den 1
januari 1980 rätt till avdrag på bidraget, om han eller hon har haft barnet hos
sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal. I princip har föräldrarna
full frihet att träffa avtal om underhållsbidrag. Dom eller avtal om
underhållsbidrag kan jämkas, bl. a. om ändring i förhållandena föranleder
det. Vidare kan ett löpande underhållsbidrag omprövas efter sex år utan att
någon ändring i förhållandena inträtt.

Underhållsbidrag till bl. a. barn räknas upp varje år enligt bestämmelser i
lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. Uppräkningen följer
ändringarna i basbeloppet. I samband med 1978 års reform begränsades
höjningarna av underhållsbidragen till sju tiondelar av basbeloppshöjningen.
Fordran på obetalda underhållsbidrag preskriberas efter tre år.

Nära samband med reglerna om underhållsbidrag har bestämmelserna i
lagen (1964:143) om bidragsförskott. Bidragsförskott utgår i princip när
ingendera eller bara den ena föräldern har vårdnaden om barnet. En
förutsättning är dock att bara en förälder bor tillsammans med barnet. Har

LU 1983/84:18

båda föräldrarna vårdnaden gemensamt kan bidragsförskott utgå om den ene
föräldern inte varaktigt bor tillsammans med barnet. Bidragsförskott lämnas
inte om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att bidra
eller att medverka till att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet
fastställt. Även i vissa andra fall kan bidragsförskott vägras, bl. a. om
fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning och bidraget inte
understiger vad som kan utgå i bidragsförskott.

Bidragsförskott utgår i regel med 41 % av basbeloppet. Om den
underhållsskyldige betalar det fastställda underhållsbidraget och detta är
lägre än bidragsförskottet, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan
underhållsbidraget och 41 % av basbeloppet. Något återkrav riktas i dessa
fall inte mot den underhållsskyldige. Vidare gäller att om ett fastställt
underhållsbidrag uppenbarligen understiger vad den underhållsskyldige bör
betala i bidrag, utgår bidragsförskottet inte med högre belopp än
underhållsbidraget.

När en underhållsskyldig har delgetts beslut om att bidragsförskott har
beviljats, skall inbetalningarna av underhållsbidraget upp till bidragsförskottsnivån
i fortsättningen göras till försäkringskassan. Utgivna bidragsförskott
skall således i princip återbetalas av den bidragsskyldige föräldern. I
vissa fall kan emellertid försäkringskassan medge eftergift.

Motion 1165

I motionen hänvisas till bestämmelserna i 7 kap. 2 § FB om att föräldrar vid
gemensam vårdnad betalar underhållsbidrag endast om barnet varaktigt bor
tillsammans med den andre föräldern. Enligt motionären har bestämmelsen
av de exekutiva myndigheterna tolkats så att underhållsskyldigheten upphör
om barnet bor i annat hem eller är placerat genom socialnämndens försorg.
Denna tolkning leder till att bidragsförskott då inte längre kan utgå. Inte
heller kan införsel för underhållsbidrag beviljas. För ett barn i motsvarande
situation men där endast en av föräldrarna är vårdnadshavare finns både
möjligheten till bidragsförskott och införsel. Det måste enligt motionärens
mening anses orimligt att underhållsskyldigheten skall upphöra endast på
grund av att den andre föräldern av någon orsak inte kan faktiskt vårda
barnet. Motionären föreslår att bestämmelsen i föräldrabalken ändras på
sådant sätt att underhållsskyldigheten för en förälder vid gemensam vårdnad
kvarstår under den tid barnet är omhändertaget eller av annan orsak inte
längre varaktigt bor tillsammans med den andra föräldern.

Förarbetena till 1978 års reform

I proposition 1978/79:12 anförde departementschefen (s. 91) att man
måste räkna med att föräldrar som vill ha gemensam vårdnad inte alltid kan
enas om storleken av det underhållsbidrag som skall utges av den som inte
varaktigt bor tillsammans med barnet och alltså inte i samma utsträckning

LU 1983/84:18

som den andra föräldern svarar för de direkta kostnaderna för barnet. I
sådana fall borde föräldrarna ha möjlighet att utan att ge upp den
gemensamma vårdnaden få underhållsbidraget fastställt av domstol. Departementschefen
förordade därför att en skyldighet att betala underhållsbidrag
skulle gälla inte bara vid den tidpunkten när någon av föräldrarna saknar del i
vårdnaden utan också i princip när föräldrarna har vårdnaden gemensamt om
barnet. Genom att införa regler om underhållsbidrag vid gemensam vårdnad
fick man enligt departementschefen samtidigt en naturlig utgångspunkt för
en reglering av bidragsförskott i dessa fall.

I specialmotiveringen påpekades (s. 157) att förslaget innebar att, när
endast en av föräldrarna har vårdnaden om barnet, den andra föräldern är
skyldig att utge underhållsbidrag inte endast när vårdnadshavare också
utövar den faktiska vårdnaden utan även i den situationen att barnet
varaktigt bor hos t. ex. sina far- eller morföräldrar eller vistas i fosterhem.
När det gällde gemensam vårdnad däremot är avgörande för bidragsskyldigheten
att barnet varaktigt bor tillsammans med en av föräldrarna. I likhet
med vad som gäller för fallet med en ensam vårdnadshavare borde nämligen
ingen av vårdnadshavarna kunna förpliktas att utge underhållsbidrag om
barnet är varaktigt bosatt hos en tredje person eller har eget hem. Förslaget
innebar enligt departementschefen således att liksom dittills kunde alltså
gifta föräldrar vid gemensam vårdnad inte i princip åläggas att betala
underhållsbidrag, när barnet stadigvarande vistas på annan ort.

Ensamförälderkommittén

Ensamförälderkommittén har i ett i september 1983 avgivet betänkande
föreslagit bl. a. ändrade regler om beräkning av underhållsbidrag och
bidragsförskott.

I syfte att åstadkomma ett beräkningssystem som är enklare och gör två
icke samboende föräldrar mindre beroende av varandras ekonomi föreslår
kommittén schablonberäkning i ökad omfattning såväl av barnets behov som
av förälderns förmåga. Vidare föreslår kommittén att vardera förälderns
andel av underhållet inte längre skall bestämmas i proportion till föräldrarnas
förmåga utan i stället utgöra hälften av barnets behov. Bristande förmåga att
täcka barnets halva behov kan finnas hos vardera föräldern men ingendera
tar över den andres försörjningsandel. Däremot finns alltid bidragsförskottet
som en garanti om den bidragsskyldige förälderns hälft inte kan täckas
genom underhållsbidrag. Kommittén anser sig också kunna konstatera att
indexomräkningen med sju tiondelar av basbeloppsändringen inneburit en
föga motiverad begränsning i förhållande till den genomsnittliga löneutvecklingen
för industriarbetargruppen. Kommittén finner därmed att det inte
finns skäl att längre behålla begränsningen av indexomräkningen.

Bidragsförskottets uppgift är enligt kommitténs uppfattning att så långt
möjligt söka utjämna ekonomiska skillnader mellan barn till särlevande och

LU 1983/84:18

samlevande föräldrar. Med hänsyn härtill bör enligt kommittén stödet
utformas som en garanti för den hälft av barnets kostnader som den
bidragsskyldige föräldern efter förmåga skall svara för. Härigenom får
barnet nämligen anses komma i en situation som i princip kan jämföras med
den när två samlevande föräldrar direkt bidrar till dess försörjning. I
konsekvens med denna inställning har kommittén avvisat tanken på en
behovsprövning av bidragsförskottet i förhållande till vårdnadshavarens
ekonomi liksom en beskattning av detsamma. I de fall barnet saknar behov
av underhållsbidrag helt eller delvis föreslås att bidragsförskottet reduceras i
motsvarande mån. De skillnader i studiefrekvens som föreligger mellan äldre
tonåringar beroende på om vårdnadshavaren är ensam- eller samboende kan
enligt kommitténs uppfattning till stor del antas ha ekonomiska orsaker. För
att söka utjämna dessa skillnader föreslår kommittén att bidragsförskott för
dessa ungdomar skall kunna ges längst t. o. m. utgången av juni månad det år
under vilket den studerande fyller 20 år. Bidragsförskottets funktion av en
garanti har föranlett kommittén att föreslå en höjning av bidragsförskottsbeloppet
till 0,46 basbelopp fr. o. m. 13 års ålder.

Barns ansvar för rättegångskostnader i underhållsmål

Gällande ordning

I mål om underhållsbidrag liksom annars i mål där en underårig är kärande
eller svarande gäller att barnet självt inte får föra sin talan utan måste
företrädas av en ställföreträdare, dvs. i allmänhet vårdnadshavaren eller
särskilt förordnad förmyndare. Barnet anses likväl som part i målet.

De allmänna bestämmelserna om rättegångskostnader vid domstol återfinns
i 18kap. rättegångsbalken. Huvudregeln i 18 kap. 1 § rättegångsbalken
(RB) är att part som förlorar ett mål skall ersätta motparten dennes
rättegångskostnader. Denna bestämmelse tillämpas t. ex. i mål som endast
avser underhåll till barn. Har den vinnande parten allmän rättshjälp enligt
rättshjälpslagen (1972:429) får den förlorande parten i stället ersätta staten
vad som utgått i rättshjälpskostnad. Om frågan om underhåll behandlas inom
ramen för ett mål angående äktenskapsskillnad eller vårdnad, dvs. ett sådant
rättsförhållande som inte kan bestämmas annat än genom dom, kan rätten
förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad (18 kap. 2 § RB
och 6kap. 14 § FB). Domstolen kan också enligt 18 kap. 4 § RB i vissa andra
fall förordna att vardera parten skall bära sin kostnad eller jämka den enes
kostnadsersättning, om parterna ömsom vunnit och förlorat eller om ett
yrkande endast delvis bifallits. En part kan bli skyldig att ersätta motparten
dennes rättegångskostnad om parten gjort sig skyldig till illojal eller
försumlig processföring (18 kap. 3 eller 6§ RB). Skall parten ersätta
kostnaden kan partens ställföreträdare, ombud eller biträde åläggas att
tillsammans med parten solidariskt svara för kostnaderna.

LU 1983/84:18

Reglerna om rättegångskostnader kan medföra att om exempelvis en
bidragsskyldig förälder för talan om jämkning av underhållsbidraget och får
bifall till sin talan kan barnet förpliktas betala förälderns rättegångskostnader.

Frågans tidigare behandling

Frågan om barns ansvar för rättegångskostnaderna i underhållsmål har
flera gånger tidigare behandlats av riksdagen med anledning av motioner.
Vid 1975/76 och 1978/79 års riksmöten avslog riksdagen på hemställan av
lagutskottet motionsyrkanden om att den som för barnets talan skulle bli
ersättningsskyldig för motpartens rättegångskostnader när barnet är förlorande
part (LU 1975/76:33 och 1978/79:9). Vid sistnämnda tillfälle behandlade
utskottet också ett motionsyrkande om att domstol i underhållsmål skulle
få förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Utskottet
(LU 1978/79:9) framhöll därvid att mål om jämkning av underhållsbidrag
kunde beräknas bli vanligare i framtiden och att redan de befintliga
jämkningsmålen vållat problem för domstolarna när det gällde fördelningen
av rättegångskostnaderna. Utskottet ansåg att de nuvarande rättegångskostnadsreglerna
inte var helt tillfredsställande och att bestämmelserna borde ses
över. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till
känna. Riksdagsskrivelsen överlämnades sedermera till rättegångsutredningen
(Ju 1977:06). Spörsmålet aktualiserades åter vid 1979/80 års riksmöte
med anledning av en motion. Utskottet (LU 1979/80:26) förordade att
regeringen närmare borde överväga frågan om barns återbetalningsskyldighet
för statsverkets kostnader för allmän rättshjälp åt barnets motpart.
Övervägandena syntes enligt utskottet lämpligen böra ske i anslutning till ett
ställningstagande till rättegångsutredningens betänkande. Vad utskottet
anfört gavs regeringen till känna.

Rättegångsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1982:26) Översyn av
rättegångsbalken 1 behandlat frågan om kostnader i mål om jämkning av
underhållsbidrag. Något förslag till ändrad lagstiftning i förevarande hänseende
framläggs inte i betänkandet. Enligt utredningens mening bör problemen
i första hand lösas på annat sätt än genom ändringar i rättegångsbalkens
regler om rättegångskostnad. En närmare redogörelse för rättegångsutredningens
uttalanden finns intagna i utskottets betänkande (LU 1982/83:24).

Frågan prövades ånyo av riksdagen våren 1983 med anledning av en
motion. Utskottet konstaterade (LU 1982/83:24) att det alltjämt framstod
som angeläget att frågan om barns ansvar för rättegångskostnaderna i
underhållsmål får en tillfredsställande lösning. Med hänsyn till riksdagens
tidigare uttalanden utgick utskottet från att regeringen i samband med
ställningstagandena till rättegångsutredningens betänkande och ett väntat
betänkande från utredningen om barnens rätt rörande barns talerätt skulle
överväga spörsmålet i hela dess vidd. Något nytt tillkännagivande i ämnet
från riksdagens sida var därför inte erforderligt.

LU 1983/84:18

Motion 1157

I motionen framhålls att det förekommer att försäkringskassan tar initiativ
till att en vårdnadshavares underhållsbidrag höjs, då det t. ex. anses vara för
lågt i förhållande till SGI (sjukpenninggrundande inkomst). Vårdnadshavaren
måste då ofta i barnens namn inleda tvist vid domstol. I ett aktuellt fall
höjdes enligt motionären underhållsbidraget från 0 till 450 kr. per månad i
tingsrätten, medan hovrätten sänkte underhållsbidraget till 150 kr. per
månad. De två barnen ålades av hovrätten att solidariskt ersätta faderns
rättegångskostnader med omkring 2000 kr. Motionären anser det orimligt
att barn skall få kostnader för att staten skall kunna driva in högre
underhållsbidrag från fadern. Denna kostnad, ofta som skuld, kan följa
barnen upp till vuxen ålder.

Försäkringskassas talerätt i underhållsmål

Gällande ordning

Sedan år 1977 handhar försäkringskassorna administrationen av bidragsförskotten.
Försäkringskassan beslutar som första instans i frågor om
bidragsförskott. Besluten kan överklagas till försäkringsrätterna och därefter
till försäkringsöverdomstolen.

Till ledning för handläggare hos socialnämnder och försäkringskassor har
socialstyrelsen och riksförsäkringsverket gemensamt gett ut riktlinjer för
tillämpningen av reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott (Underhållsbidrag
och bidragsförskott; allmänna råd från socialstyrelsen 1982:1 och
riksförsäkringsverket 1982:2).

I de fall försäkringskassan har att bedöma den underhållsskyldiges
betalningsförmåga och barnets behov av underhållsbidrag bör detta enligt
riktlinjerna från socialstyrelsen och riksförsäkringsverket i regel ske med
hjälp av samma anvisningar till beräkningsmetod som getts som hjälp för
fastställande av underhållsbidrag. I sammanhanget kan nämnas att socialstyrelsen
och riksförsäkringsverket i förordet till sin publikation anför att de
allmänna råden rörande underhållsbidrag och bidragsförskott kan användas
som en detaljerad handledning men att det är angeläget att understryka att en
slutlig bedömning alltid måste göras med tanke på vad som är skäligt i det
enskilda fallet.

Om bidragsförskott utgår med utfyllnadsbidrag och försäkringskassan
finnér att den underhållsskyldiges situation så förbättrats att vnderhållbidraget
kan höjas, saknar försäkringskassan emellertid möjlighet att själv föra
talan om höjning av bidraget. Sådan talan kan endast föras av vårdnadshavaren
eller, om båda föräldrarna har vårdnaden gemensamt, av den förälder
hos vilken barnet är stadigvarande bosatt. Försäkringskassan kan följaktligen
endast initiera en talan om höjning av underhållsbidraget.

LU 1983/84:18

Motion 2449 (yrkande 3)

Motionärerna hänvisar till att när underhållsbidrag har fastställts till lägre
belopp än bidragsförskottet så utges bidragsförskott med det belopp som
erfordras för utfyllnad upp till bidragsförskottsnivån. I dessa fall har enligt
motionärerna den vårdnadshavande föräldern inget eget ekonomiskt intresse
av att bevaka att underhållsbidraget höjs när förbättrad ekonomi hos den
underhållsskyldige skulle motivera detta; i vart fall inte förrän den möjliga
höjningen skulle bli så stor att underhållsbidraget skulle överstiga fullt
bidragsförskott. Motionärerna anser det angeläget att försäkringskassorna i
nämnda fall ges rätt att själva föra talan inför domstol om underhållsbidrag
till barn. I motionen begärs utredning och förslag av regeringen med detta
syfte.

Tidigare behandling

Frågan om försäkringskassornas uppgifter när det gäller underhållsbidrag
har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen med anledning av motioner.
En utförlig redogörelse för behandlingen av frågan finns intagen i utskottets
betänkande LU 1981/82:25. Senast utskottet behandlade frågan var vid
1982/83 års riksmöte. I sitt betänkande (LU 1982/83:24) hänvisade utskottet
till att frågan var föremål för prövning av ensamförälderkommittén. Utskottet
pekade även på att spörsmålet hade samband med det pågående arbetet
inom utredningen om barnens rätt rörande talerätt och representanter för
barn i frågor om bl. a. underhåll. I avvaktan på resultaten av de båda
utredningarnas arbete var enligt utskottets mening någon åtgärd från
riksdagens sida inte påkallad.

Ensamförälderkommittén

I sitt ovan redovisade betänkande diskuterar kommittén också olika
modeller för lösning av administrationen av underhållsbidrag och bidragsförskott.
Kommittén har vid sina överväganden funnit att de föreliggande
problemen bäst löses genom att man för över fastställandet av underhållsbidragen
till samma organ som handlägger bidragsförskotten, nämligen
försäkringskassorna. Förslaget innebär att tvist om underhållsbidragets
storlek inte längre skall avgöras av domstol. Vid tvist avgör försäkringskassorna
underhållsbidragets storlek. Besvär över kassans beslut anförs hos
försäkringsrätten. Ärenden om underhållsbidrag kommer genom förslaget
inte heller längre att åvila socialnämnderna.

LU 1983/84:18

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet fyra motioner som tar upp frågor om
underhållsbidrag till make efter skilsmässa, barns ansvar för rättegångskostnader
i underhållsmål, försäkringskassornas talerätt i sådana mål samt
underhållsbidrag vid gemensam vårdnad.

Underhållsbidrag till make efter äktenskapsskillnad

År 1978 antog riksdagen nya bestämmelser om underhållsbidrag till make
vilka trädde i kraft den 1 juli 1979. Reformen innebar bl. a. att efter
äktenskapsskillnad skall varje make i princip svara för sin egen försörjning.
Om make under en övergångstid är i behov av bidrag till sitt underhåll har
make dock rätt att få underhållsbidrag av den andre maken. Underhållsbidrag
kan undantagsvis utgå också för längre tid, nämligen om den bidragsberättigade
maken har svårigheter att försörja sig själv efter upplösningen av ett
långvarigt äktenskap eller om det annars föreligger synnerliga skäl. Dom
eller avtal om underhållsbidrag kan jämkas av rätten om ändring i förhållandena
föranleder det. Bidragsskyldighet som fastställts före den 1 juli 1979
består enligt vad som följer av domen eller avtalet. De nya reglerna om
jämkning av underhållsbidrag gäller dock även i fråga om sådana domar eller
avtal.

I motion 1160 (fp) anförs att de nya underhållsreglerna synes förnuftigt
utformade. I ett hänseende är de dock enligt motionärerna mindre tillfredsställande
och det är i fråga om underhållsskyldiga som uppnått pensionsåldern.
Motionärerna framhåller att det inte kan vara rimligt att en pensionär
skall behöva stämma sin f. d. make för att få en ändring i underhållsskyldigheten
till stånd. I vissa fall torde pensionären dessutom sakna möjlighet att
genomföra en process. Motionärerna yrkar därför att bestämmelserna ses
över. Exempelvis kan undersökas om inte staten kan träda i den bidragsskyldiges
ställe.

Som utskottet redovisat ovan skall underhållsskyldighet till make numera
fastställas endast undantagsvis för längre tid. Det fastställda underhållsbidraget
kan nedsättas eller helt upphöra om ändrade förhållanden påkallar det.
En anledning att ändra underhållsbeslutet kan självfallet vara att den
underhållsskyldige uppnår pensionsåldern. Utskottet vill emellertid framhålla
att det förhållandet att en underhållsskyldig uppnår pensionsåldern inte
alltid innebär att den underhållsskyldige samtidigt får lägre inkomster. Dels
kan vederbörande ha helt eller delvis kvar ett arbete under längre tid, dels
kan till följd av tidigare tecknade pensionsförsäkringar pension utgå med
avsevärda belopp. Det torde därför enligt utskottets mening inte vara möjligt
att låta underhållsskyldigheten generellt upphöra vid pensionsålderns inträde
och att, såsom motionärerna föreslagit, överföra ansvaret för den
underhållsberättigades behov på staten. Pensionärens önskemål om att

LU 1983/84:18

kunna få en ändring till stånd i underhållsskyldigheten tillgodoses enligt
utskottets mening väl genom de nuvarande jämkningsreglerna.

Utskottet vill tillägga att problem som uppkommit för pensionärer när det
gäller underhållsskyldighet till stor del synes ha berott på bristande kännedom
om 1978 års reform och om de förenklade möjligheterna till omprövning
av underhållsskyldigheten. Utskottet vill därför stryka under det angelägna i
att myndigheter, advokater m. fl. som kommer i kontakt med frågan lämnar
en så god information som möjligt till de berörda pensionärerna.

Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion 1160.

Rättegångskostnader i underhållsmål

I mål om underhållsbidrag, liksom annars i mål där en underårig är
kärande eller svarande, gäller att barnet inte självt får föra sin talan utan
måste företrädas av en ställföreträdare, oftast vårdnadshavaren. Barnet
anses likväl som part i målet. Enligt de allmänna bestämmelserna om
rättegångskostnader i 18 kap. rättegångsbalken skall part som förlorat ett
mål ersätta motparten dennes rättegångskostnader. Har den vinnande
parten allmän rättshjälp får den förlorande i stället ersätta staten vad som
utgetts för motpartens rättshjälp.

Reglerna om rättegångskostnader kan således medföra att ett barn kan
förpliktas betala en förälders rättegångskostnader.

I motion 1157 (m) framhålls att det förekommer att försäkringskassorna
initierar en process för att få till stånd en höjning av utgående underhållsbidrag.
Om barnet därvid förlorar processen får det ersätta den underhållsskyldige
förälderns rättegångskostnader, något som motionären anser orimligt.
Motionären hemställer därför om en översyn av bestämmelserna så att
utgången av mål om underhållsbidrag inte skall leda till orimliga konsekvenser
i rättegångskostnadshänseende för barnet.

Utskottet erinrar om att frågan om barns ansvar för rättegångskostnader i
underhållsmål flera gånger tidigare behandlats av riksdagen med anledning
av motioner. Vid 1978/79 års riksmöte konstaterade utskottet (LU 1978/79:9)
att de nuvarande rättegångskostnadsreglerna inte var helt tillfredsställande,
och utskottet ansåg därför att bestämmelserna borde ses över. Vad utskottet
anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna. Riksdagens
skrivelse överlämnades sedermera till rättegångsutredningen.

Som framgår av redogörelsen ovan (s. 7) har rättegångsutredningen i ett år
1982 avgivet betänkande ansett att problemen i första hand borde lösas på
annat sätt än genom ändringar i rättegångsbalkens regler om rättegångskostnad,
och utredningen har därför avstått från att lägga fram något förslag till
lagändring.

Riksdagen har därefter våren 1983 ånyo prövat frågan. Utskottet anförde
därvid (LU 1982/83:24) att det alltjämt framstod som angeläget att frågan om
barns ansvar för rättegångskostnader i mål om underhållsbidrag får en

LU 1983/84:18

tillfredsställande lösning. Med hänsyn till riksdagens tidigare uttalanden
utgick utskottet från att regeringen i samband med bl. a. ställningstagandena
till rättegångsutredningens betänkande skulle överväga problemet i hela dess
vidd. Något nytt tillkännagivande var därför inte erforderligt.

Utskottet, som ånyo vill stryka under vikten av att problemet med barns
ansvar för rättegångskostnader i underhållsmål får sin lösning, har inhämtat
att regeringen kommer att behandla spörsmålet i den proposition som på
grundval av rättegångsutredningens betänkande beräknas kunna bli förelagd
riksdagen vid årsskiftet 1984-1985. Någon åtgärd från riksdagens sida är
därför f. n. inte påkallad. Utskottet avstyrker bifall till motion 1157.

Försäkringskassas talerätt i underhållsmål

I motion 2449 (m) begärs utredning och förslag som syftar till att ge
försäkringskassan befogenhet att föra talan inför domstol om underhållsbidrag
till barn (yrkande 3). Som skäl för yrkandet anförs bl. a. att en
vårdnadshavare, som uppbär bidragsförskott med utfyllnadsbelopp, ofta inte
har något eget intresse av att få underhållsbidraget höjt.

Frågan om införande av en rätt för försäkringskassa att föra talan i mål om
underhållsbidrag har prövats av riksdagen vid flera tillfällen. Senast utskottet
behandlade frågan varvåren 1983 (LU 1982/83:24 s. 24). Utskottet hänvisade
då till att frågan övervägdes av ensamförälderkommittén. Utskottet pekade
också på att spörsmålet hade samband med det pågående arbetet inom
utredningen om barnens rätt rörande talerätt och representanter för barn i
frågor om bl. a. underhåll. I avvaktan på resultatet av de båda utredningarnas
arbete borde enligt utskottets mening någon åtgärd från riksdagens sida inte
vidtas.

Som framgår av redogörelsen ovan (s. 9) har ensamförälderkommittén nu
slutfört sitt arbete. Kommittén föreslår bl. a. en ny administration och
samordning av underhållsbidrag och bidragsförskott. Förslaget innebär att
fastställandet av underhållsbidrag förs över till försäkringskassorna. Tvist om
underhållsbidragets storlek skall enligt förslaget inte längre prövas av allmän
domstol utan av försäkringskassorna och - efter besvär - av försäkringsrätten.
Kommitténs betänkande är f. n. föremål för remissbehandling.

Utskottet konstaterar att det inte finns något behov av att ge försäkringskassan
en särskild talerätt, om kommitténs förslag genomförs. Enligt
utskottets mening bör den fortsatta beredningen av kommitténs förslag inte
föregripas genom något särskilt uttalande från riksdagens sida. Yrkande 3 i
motion 2449 bör därför avslås.

Underhållsbidrag till barn vid gemensam vårdnad

1978 års reform innebar även en genomgripande förändring av reglerna i
föräldrabalken (FB) om underhållsskyldighet gentemot barn. I 7 kap. 2 § FB

LU 1983/84:18

har tagits in regler om när föräldrars underhållsskyldighet skall fullgöras i
form av underhållsbidrag. Förälder skall enligt bestämmelserna utge underhållsbidrag
till barnet dels om föräldern inte har vårdnaden om barnet och
inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet, dels om föräldern har
vårdnaden om barnet gemensamt med den andre föräldern men barnet
varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

I motion 1165 (s) framhålls att den sistnämnda bestämmelsen tolkats så av
de exekutiva myndigheterna att underhållsskyldigheten upphör om barnet
bor i annat hem än den andra förälderns eller är placerat genom socialnämndens
försorg. Detta har lett till att i sådana fall bidragsförskott inte längre kan
utgå och till att införsel för underhållsbidrag inte kan beviljas. För ett barn i
motsvarande situation men där endast en av föräldrarna är vårdnadshavare
består skyldigheten att utge underhållsbidrag och barnet kan således få både
bidragsförskott och möjlighet att utnyttja införsel för indrivning av underhållsbidraget.
Motionären yrkar att underhållsbestämmelserna ändras så att
underhållsskyldigheten för en förälder vid gemensam vårdnad kvarstår
under den tid barnet är omhändertaget eller av annan orsak inte längre
varaktigt bor tillsammans med den andra föräldern.

Utskottet vill med anledning av vad motionären anfört till en början erinra
om att förälders underhållsskyldighet vid gemensam vårdnad består även om
barnet flyttar från den andra föräldern och blir varaktigt bosatt hos tredje
person, t. ex. hos sina far- eller morföräldrar eller i fosterhem. Vad som
upphör är förpliktelsen för föräldern att fullgöra underhållsskyldigheten
genom att betala underhållsbidrag till barnet. Att i motsvarande situation
underhållsbidraget inte upphör om den förälder barnet vistats hos är ensam
vårdnadshavare beror på att skyldigheten att utge underhållsbidrag i det
fallet inte är villkorad av att barnet är bosatt hos den andra föräldern utan i
stället av att barnet inte är bosatt hos den bidragsskyldige föräldern.

Bakgrunden till att bestämmelserna om underhållsbidrag utformats olika
för de olika vårdnadsfallen är att en vårdnadshavare tidigare inte i princip
kunnat förpliktas att utge underhållsbidrag. Den som har haft att utge
underhållsbidrag har varit den förälder som inte haft vårdnaden, och
bidragsskyldigheten har gällt oavsett om barnet bott hos vårdnadshavaren
eller hos tredje person. Genom införandet av en skyldighet för förälder att
utge underhållsbidrag även vid gemensam vårdnad har principen om att
vårdnadshavaren inte skall betala underhållsbidrag luckrats upp. 1978 års
reform tillkom bl. a. för att föräldrar som vill ha gemensam vårdnad inte skall
behöva avstå från sådan vårdnad av ekonomiska skäl. Av förarbetena
framgår att man velat begränsa bidragsskyldigheten till det fallet att barnet
stadigvarande är bosatt hos den ene av de båda föräldrarna. Om barnet bor i
princip lika mycket hos båda föräldrarna utgår inget underhållsbidrag utan
då får föräldrarna själva komma överens om hur underhållsskyldigheten
skall fördelas dem emellan. För det fallet slutligen att barnet inte bor hos
någon av föräldrarna utan stadigvarande vistas hos tredje person har man

LU 1983/84:18

velat hålla på principen att vårdnadshavaren inte skall förpliktas utge
underhållsbidrag. Bestämmelsen har därför utformats så att underhållsbidrag
skall utgå bara om barnet stadigvarande bor tillsammans med förälder
och endast med den ene av dem.

Det förhållandet att vid gemensam vårdnad något underhållsbidrag inte
skall utgå om barnet är varaktigt bosatt hos tredje person innebär dock inte
att föräldrarna är befriade från att sörja för barnet. Som framgår av det
tidigare anförda består deras underhållsskyldighet. I socialtjänstlagen
(1980:620) föreskrivs också (34 §) att om underårig genom socialnämndens
försorg får vård i annat hem, är föräldrarna skyldiga att i skälig utsträckning
delta i kommunens kostnader enligt de grunder som regeringen föreskriver.
Sådana föreskrifter har tagits in i socialtjänstförordningen (1981:750).

Som utskottet redovisat ovan (s. 5) har ensamförälderkommittén föreslagit
ett nytt system för underhållsbidrag och bidragsförskott. Utskottet utgår
från att regeringen vid beredningen av kommitténs förslag även kommer att
pröva frågan hur föräldrars underhållsskyldighet skall fullgöras när barnet
vistas hos tredje person. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av
motion 1165 är därför inte påkallad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande underhållsbidrag till make
att riksdagen avslår motion 1983/84:1160,

2. beträffande barns ansvar för rättegångskostnader
att riksdagen avslår motion 1983/84:1157,

3. beträffande försäkringskassas talerätt i underhållsmål
att riksdagen avslår motion 1983/84:2449 yrkande 3,

4. beträffande underhållsbidrag till barn vid gemensam vårdnad
att riksdagen avslår motion 1983/84:1165.

Stockholm den 6 mars 1984

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Härvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Arne Andersson i Gamleby (s), Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström
(m), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Nic Grönvall (m), Sigvard
Persson (c), Per Israelsson (vpk), Inga-Britt Johansson (s), Kersti Johansson
(c), Berit Löfstedt (s) och Sten Andersson i Malmö (m).

LU 1983/84:18

Särskilt yttrande

Försäkringskassas talerätt i underhållsmål (mom. 3)

Per-Olof Strindberg, Allan Ekström, Nic Grönvall och Sten Andersson i
Malmö (alla m) anför:

När underhållsbidrag fastställs till belopp understigande bidragsförskottsnivån
och med anledning därav bidragsförskott beviljas skall betalning av
underhållsbidraget göras direkt till försäkringskassan. Till barnet utgivna
bidragsförskott skall således i princip återbetalas av den bidragsskyldige
föräldern.

Från bl. a. samhällsekonomisk synpunkt är det angeläget att underhållsbidraget
är fastställt till en riktig nivå och att försäkringskassan får in de
medel som den rätteligen skall ha. Om den bidragsskyldige förälderns
ekonomiska situation förbättras och anledning finns till en höjning av
underhållsbidraget saknar försäkringskassan dock möjlighet att själv föra
talan härom. Försäkringskassan får i stället motivera vårdnadshavaren att
väcka talan om omprövning av underhållsbidraget. I sådana fall där
underhållsbidraget kan antas efter en höjning alltjämt understiga bidragsförskottsnivån
och vårdnadshavaren följaktligen inte har något ekonomiskt
intresse av en ändring är det emellertid ofta svårt att förmå vårdnadshavaren
att vidta några åtgärder.

Ett sätt att lösa det aktuella problemet är, såsom motionärerna föreslagit,
att införa en rätt för försäkringskassan att föra talan i underhållsmål. Ett
annat sätt är, som ensamförälderkommittén föreslagit i sitt nyligen avlämnade
betänkande, att föra över bestämmandet av underhållsbidrag från allmän
domstol till försäkringskassorna. Utskottet har ansett att den fortsatta
beredningen av kommitténs förslag inte bör föregripas genom något
uttalande från riksdagens sida. Vi delar denna uppfattning och har därför inte
funnit anledning att reservera oss till förmån för motionsförslaget. Vi utgår
emellertid från att - om det vid den fortsatta beredningen skulle visa sig att
det inte är lämpligt eller möjligt att genomföra kommitténs förslag - man
med hänsyn till den aktuella frågans vikt i stället omgående prövar den av
motionärerna föreslagna lösningen.

Vi vill stryka under att vi med vår anslutning till yrkandet om avslag på
motionen inte på något sätt tagit ställning till om kommitténs förslag är en
lämplig lösning. Den synes dock ge samma besparing för statsverket som den
som skulle uppnås med motionsförslaget.

minab/gotab 78074 Stockholm 1984