om tungmetaller i batterier (Betänkande 1983/84:JoU7 Jordbruksutskottet)

JoU 1983/84:7

Jordbruksutskottets betänkande
1983/84:7

om tungmetaller i batterier
Motioner

I motion 1982/83:246 av Per Olof Håkansson och Margit Sandéhn (båda s)
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande ett återvinningssystem för batterier,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en försöksverksamhet med pantsystem för batterier i
SSK-regionen.

I motion 1982/83:396 av Rune Torwald och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(båda c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet
av ett pantsystem för batterier, lysrör etc. för att minska problemen med
tungmetaller i miljön.

I motion 1982/83:485 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 5), att riksdagen begär ett pantsystem för miljöfarliga batterier i
enlighet med vad i motionen anförts.

I motion 1982/83:632 av Lars Ernestam (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att förslag skyndsamt framläggs till riksdagen om insamling
av batterier.

I motion 1982/83:793 av Pär Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till ett pantsystem för förbrukade tungmetallhaltiga
batterier.

I motion 1982/83:1991 av Sture Korpås och Rosa Östh (båda c) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att den förelägger riksdagen förslag till pant
eller andra åtgärder som leder till en nära fullständig återlämning av
tungmetallbatterier.

Bakgrund

Utsläpp av tungmetallerna kvicksilver och kadmium har mycket allvarliga
effekter i miljön. Ämnena är starkt giftiga. De är också beständiga och har
förmågan att ackumuleras i levande organismer. Åtgärder har vidtagits
sedan 1960-talet för att minska kvicksilverutsläppen. Framför allt har
industrins utsläpp av kvicksilver minskat drastiskt. Den minskning av
tungmetallutsläpp som sålunda ägt rum har i stor utsträckning tillkommit
som en följd av politiska beslut i riksdagen och regeringen och med statens

1 Riksdagen 1983/84.16sami. Nr7

JoU 1983/84:7

naturvårdsverk som verkställande myndighet.

Under senare år har användningen av små batterier innehållande bl. a.
kvicksilver och kadmium, men även andra tungmetaller, ökat snabbt. Dessa
batterier används i elektriska apparater av olika slag som kameror, hörapparater,
klockor m. m. Batterierna har olika sammansättning. När batterierna
förbrukats hamnar de till övervägande delen i hushållsavfallet. Det har
visat sig svårt att separera ut de miljöfarliga batterierna sedan de väl hamnat i
avfallet. Såväl på centralt håll som i vissa kommuner har ansträngningar
gjorts för att samla in batterier separat, men resultatet härav anses inte
tillfredsställande. Enligt naturvårdsverkets beräkningar hamnade 6 ton
kvicksilver från batterier i hushållsavfallet år 1982. En dryg tredjedel av
avfallet bränns f. n. vilket innebär att ca 1 500 kg kvicksilver från batterier
släpps ut med rökgaserna trots viss rening. Uppskattningsvis 20 ton kadmium
förekommer i de små batterier av sluten typ som årligen säljs. Huvuddelen av
dessa befaras hamna i avfallet.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har vid olika tillfällen haft anledning att behandla frågan om
spridning av tungmetaller genom batterier. Våren 1982 riktades ett tillkännagivande
till regeringen i frågan på förslag av jordbruksutskottet (JoU
1981/82:24). Enligt utskottets uppfattning var det angeläget att särskilda
åtgärder vidtogs för att hindra spridningen av giftiga tungmetaller genom
hushållssoporna. Problemet var härvidlag till väsentlig del ett informationsproblem.
Allmänheten borde på lämpligt sätt göras uppmärksam på
nödvändigheten av att batterier som innehåller miljöfarliga ämnen samlas in
för behandling och helst för återvinning av metallerna. Utskottet framhöll
vidare att ansträngningarna att minimera utsläppen av giftiga tungmetaller i
miljön även i övrigt kraftfullt fullföljdes. Likaså borde man söka ersätta de
giftiga tungmetallerna i batterier med mindre miljöfarliga ämnen.

Naturvårdsverkets utredning

Statens naturvårdsverk har den 26 juni 1983 lämnat en redovisning för
problemet till regeringen och föreslagit ett handlingsprogram som syftar till
att minska spridningen av tungmetaller från batterier (snv pm 1688,
HANTERING AV BATTERIER). Naturvårdsverket anser det angeläget
att i första hand minska spridningen av metaller från tre typer av batterier,
nämligen kvicksilveroxidbatterier, nickel-kadmiumbatterier och alkaliska
brunstensbatterier.

Enligt naturvårdsverkets utredning bör staten ställa upp bestämda och
tidsanknutna mål för den spridning av metaller från batterier som kan
tolereras i framtiden. Det bör vidare göras klart att staten kommer att vidta
ytterligare åtgärder för att påverka batterihanteringen om målen inte nås,

JoU 1983/84:7

framhåller verket. På så sätt får batteribranschen incitament att t. ex.
utveckla och sälja mindre miljöfarliga batterier och att medverka till att en
insamling blir effektiv.

Inom två år från den tidpunkt då åtgärder sätts in bör man enligt
utredningen ha minskat mängden kvicksilver i batterier, som kastas i avfallet
eller kasseras på annat okontrollerat sätt, till högst 3 ton per år. Motsvarande
mängd kadmium bör ha minskats till högst 10 ton per år. Inom ytterligare tre
år bör tungmetallmängderna ha minskat till högst 1,5 ton kvicksilver resp.
högst 5 ton kadmium per år.

Det föreslagna handlingsprogrammet innefattar även ett informationsprogram
för att förmå konsumenterna att lämna in miljöfarliga batterier till
detaljhandlarna. Vidare föreslås ett märkningssystem för att underlätta
sorteringen.

Enligt utredningen kan det vara svårt att nå en hög återtagningsgrad utan
att införa pant. Å andra sidan kan ett pantsystem inte införas utan ytterligare
undersökningar som klarlägger i detalj hur alla praktiska problem skall lösas.
Naturvårdsverket anser med hänvisning bl. a. till uttalanden av riksdagen att
någon form av insamling bör komma i gång snarast. Som ett första steg bör
man därför börja samla in miljöfarliga batterier utan pant enligt den modell
som skisserats. Under tiden bör närmare förberedelser vidtas för ett
pantsystem som skall kunna introduceras därest kampanjen för frivillig
insamling icke skulle ge önskat resultat.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner som väckts
under den allmänna motionstiden i januari 1983 och vari yrkanden framställts
om åtgärder för att begränsa spridningen av giftiga tungmetaller
genom batterier.

De motiv som anförs i de olika motionerna är i stor utsträckning
samstämmiga. Samtliga motioner utgår från förhållandet att de mängder
kvicksilver och kadmium som sprids över landet till stor del härrör från
uttjänta batterier som bränns med hushållsavfall. Medan utsläppen i miljön
av kvicksilver och kadmium från andra källor minskat har användningen av
batterier innehållande tungmetaller ökat under senare år. I motionerna
hänvisas till att kvicksilver och kadmium är skadliga för naturmiljön och för
människan. Åtgärder bör därför vidtas så att tungmetallhaltiga batterier
samlas in sedan de förbrukats. I den mån så är möjligt bör metallerna
återvinnas. I flertalet motioner anvisas införande av ett pantsystem som en
väg att nå en hög insamlingsnivå. I motion 1982/83:246 förordas även att en
försöksverksamhet anordnas i den s. k. SSK-regionen som består av nio
kommuner i sydvästra Skåne.

Som inledningsvis påpekats har riksdagen vid olika tillfällen haft anledning
yttra sig över tungmetallspridningen genom batterier. Våren 1982 riktades

JoU 1983/84:7

ett tillkännagivande till regeringen med begäran om särskilda åtgärder för att
hindra spridningen av giftiga tungmetaller genom hushållssoporna (JoU
1981/82:24). Utskottet framhöll i det sammanhanget att det var nödvändigt
att batterier som innehåller miljöfarliga ämnen samlas in separat och att man
borde söka ersätta de giftiga tungmetallerna i batterier med mindre
miljöfarliga ämnen. Sedermera har statens naturvårdsverk framlagt ett
betänkande (snv pm 1688) vilket refererats i det föregående. Däri föreslås ett
handlingsprogram i enlighet med de riktlinjer som angetts i riksdagsbeslutet.
Enligt betänkandet bör åtgärder för insamling av batterier m. m. vidtas utan
dröjsmål. Däremot bör frågan om inrättande av ett pantsystem vila något tills
man ser resultatet av ett insamlingssystem baserat på frivillighet. Betänkandet
har remissbehandlats och bereds nu i regeringskansliet.

Utskottet får erinra om att spridningen av giftiga tungmetaller genom
batterier under senare år kommit att bli ett väsentligt miljöproblem.
Samtidigt som utsläppen av kvicksilver från processindustrin och andra
källor, liksom användandet av kadmium i olika produkter, minskat har
spridningen av de båda tungmetallerna i miljön genom batterier ökat. Det är
enligt utskottets mening väsentligt att man genom snabba och effektiva
åtgärder kan radikalt minska tungmetallspridningen genom batterier. Som
ovan framhållits ligger nu de förslag i denna riktning som framlagts av
naturvårdsverket under regeringens prövning. Utskottet utgår från att
regeringen mot den angivna bakgrunden kommer att vidta åtgärder som
bedöms nödvändiga för att minska tillskotten till tungmetallbelastningen av
miljön i förevarande avseende. Motionernas syfte blir härigenom i väsentlig
grad tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av
motionerna 1982/83:246 yrkande 1, 1982/83:396, 1982/83:485 yrkande 5,
1982/83:632, 1982/83:793 och 1982/83:1991 påkallas därför inte. Inte heller
synes det i motion 1982/83:246 yrkande 2 väckta förslaget om försöksverksamhet
böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionerna
avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tungmetallhaltiga batterier

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:246 yrkande 1, 1982/
83:396, 1982/83:485 yrkande 5, 1982/83:632, 1982/83:793 och
1982/83:1991,

2. beträffande försöksverksamhet

att riksdagen avslår motion 1982/83:246 yrkande 2.

Stockholm den 22 november 1983

På jordbruksutskottets vägnar
HÅKAN STRÖMBERG

JoU 1983/84:7

Närvarande: Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i Ljung (m), Grethe
Lundblad (s), Hans Wachtmeister (m), Martin Segerstedt (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Jan Fransson (s), Margareta Winberg
(s), Börje Stensson (fp), John Andersson (vpk), Åke Selberg (s), Bengt
Kronblad (s), Bo Arvidson (m) och Bertil Jonasson (c).

Reservation

Kerstin Andersson och Bertil Jonasson (båda c), Börje Stensson (fp) och
John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet får”
och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet får erinra lika med utskottet genom batterier. Förslag

i denna riktning har framlagts av naturvårdsverket. Enligt utskottets mening
är det angeläget att regeringen utan omgång vidtar sådana åtgärder att en
effektiv batteriinsamling kommer till stånd. Naturvårdsverket har även
föreslagit ytterligare utredning för införande av ett pantsystem. En sådan
utredning bör enligt utskottets mening kunna slutföras utan omgång. Därest
insamlingen efter en prövotid av två år icke resulterat i en närmast
hundraprocentig återgång bör ett pantsystem introduceras. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motionerna 1982/83:246 yrkande 1,
1982/83:396, 1982/83:485 yrkande 5, 1982/83:632, 1982/83:793 och 1982/
83:1991 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Däremot
finns det enligt utskottets mening ingen anledning att inleda försöksverksamhet
i någon viss landsdel, vilket föreslagits i motion 1982/83:246 yrkande 2.
Detta yrkande avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande tungmetallhaltiga batterier

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motionerna 1982/83:246
yrkande 1, 1982/83:396, 1982/83:485 yrkande 5, 1982/83:632,
1982/83:793 och 1982/83:1991.

minab/gotab Stockholm 1983 7720,