om transporter av farligt gods, m.m. (Betänkande 1987/88:FöU7 Försvarsutskottet)

Försvarsutskottets betänkande
1987/88:7

om transporter av farligt gods, m.m.

FöU

1987/88:7

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 17 motioner från de allmänna
motionstiderna 1987 och 1988 om transporter av farligt gods och en motion i
ämnet som väckts med anledning av proposition 1986/87:95. Utskottet tar i
betänkandet också upp till behandling en motion om brandskyddet till sjöss
som väcktes under den allmänna motionstiden 1987.

Utskottet finner inte skäl att föreslå bifall till något av de behandlade
motionsyrkandena, främst med hänvisning till pågående arbete såväl i
regeringskansliet som hos berörda myndigheter. Utskottet föreslår dock
sammanfattningsvis att riksdagen med betonande av statens räddningsverks
samordnande funktion som sin mening ger regeringen till känna bl.a. att
vidtagna och planerade myndighetsåtgärder inom området bör genomföras
med kraft och utan onödig tidsutdräkt för att öka säkerheten kring
transporter av farligt gods.

Till betänkandet har fogats en reservation (m).

Motionerna

Motion väckt med anledning av proposition 1986/87:95

1986/87:Föl28 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om räddningsverkets uppgifter för att öka beredskapen vid
kemikalieolyckor.

Motioner från allmänna motionstiden 1987

1986/87:Fö506 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag syftande till upprättande av beredskapsstyrkor för
brandskydd till sjöss.

1986/87:Fö510 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statistik över farligt gods
och kemikalieolyckor i Sverige.

1986/87:Fö512 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om borttagande av rätten för
SJ att vara tillsynsmyndighet över egen transport av farligt gods.

1 Riksdagen 1987188.10sami. Nr 7

1986/87:Fö516 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till skärpta regler
och i vissa fall förbud för miljöfarliga transporter i innerskärgårdar och
insjöar,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om ett särskilt
trafikledningssystem för övervakning av miljöfarliga transporter till lands
och till sjöss.

1986/87:Fö517 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk i Gävle (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för miljöfarliga
sjötransporter och hur miljö- och naturvårdsmyndigheter snabbt skall kunna
kopplas in vid vissa olyckor.

Motioner från allmänna motionstiden 1988

1987/88:Fö207 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande transport av farligt gods.

1987/88:Fö502 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statistik över farligt gods
och kemikalieolyckor i Sverige.

1987/88:Fö504 av Sylvia Lindgren (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att utbildning vid transporter med farligt gods bör ses
över och förstärkas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regelbunden
fortutbildning skall ske för dem som utför transporter av farligt gods, i första
hand i tank och bulk.

1987/88:Fö505 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om borttagande av rätten för
SJ att vara tillsynsmyndighet över egen transport av farligt gods.

1987/88:Fö510 av Viola Furubjelke och Berit Löfstedt (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förbättrad säkerhet vid miljöfarliga transporter.

1987/88:Fö514 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
en översyn av reglerna för sjötransporter av miljöfarligt gods vad avser a)
lotsverksamhetens omfattning, b) dispensgivning från lotstvång, c) konstruktionen
på tanktonnage som tillåts angöra svenska hamnar.

1987/88:Fö516 av Lars Ernestam och Börje Stensson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skärpning av vägtrafiklagstiftningen för att möjliggöra styrning av trafiken
till mindre känsliga områden.

1987/88:Fö517 av Hans Rosengren (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
åtgärder för att öka säkerheten vid transport av farligt gods.

FöU 1987/88:7

1987/88:Fö519 av Olle Östrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kartläggning av
transporter av farligt gods.

1987/88:Fö524 av Gunnar Björk och Gunnel Jonäng (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att statens räddningsverk får i uppdrag att
genomföra en kartläggning av transporter med farligt gods.

1987/88:Fö525 av Rune Thorén och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bättre utbildning av chaufförer som transporterar farligt gods.

1987/88: Fö531 av Pär Granstedt och Karin Söder (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för att öka
säkerheten vid miljöfarliga transporter genom Stockholms skärgård, Stockholm,
Södertälje och Mälaren,

2. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt låter utreda överförande
av en del miljöfarliga transporter till pipelines och i första hand en pipeline
för olja mellan Nynäshamn och Stockholm.

1987/88: Fö532 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpta regler och i vissa
fall förbud för miljöfarliga transporter i innerskärgårdar och insjöar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett särskilt trafikledningssystem
för övervakning av miljöfarliga transporter till lands och till sjöss.

Bakgrund

I fråga om transporter av farligt gods till lands, till sjöss och i luften gäller ett
omfattande system av säkerhetsföreskrifter. Dessa återfinns i internationella
överenskommelser, nationella lagar, regeringsförordningar och myndighetsföreskrifter.
De grundläggande bestämmelserna finns i den av riksdagen år
1982 (1981/82:94, TU 35, rskr. 412) antagna lagen (1982:821) om transporter
av farligt gods. Regeringen har vidare i en förordning (1982:923) utfärdat
bestämmelser rörande transporter enligt nämnda lag.

I den sistnämnda förordningen används begreppet transportmyndighet i
fråga om den myndighet till vilken regeringen med stöd av lagen har
delegerat beslutanderätt i vissa frågor. Som exempel på en sådan delegering
kan nämnas beslutanderätten om vilka varor som skall anses vara farligt gods
med hänsyn till transportmedel, godsmängd eller andra transportförhållanden.
Ett annat exempel är den möjlighet som förordningen ger transportmyndigheterna
att ställa upp olika krav för att trygga transportsäkerheten
t.ex. rörande transportmedlens beskaffenhet m.m.

Enligt förordningen om transport av farligt gods (2 §) är statens räddningsverk
(SRV) transportmyndighet i fråga om landtransporter medan luftfartsverket
har motsvarande funktion när det gäller lufttransporter och sjöfartsverket
beträffande sjötransporter. För frågor som inte kan hänföras till
ett transportslag enligt ovan är SRV transportmyndighet.

SRV är enligt sin instruktion (1986:424) central förvaltningsmyndighet för
frågor om befolkningsskydd, innefattande frågor om landtransporter av

FöU 1987/88:7

farligt gods, samt räddningstjänst, i den mån inte handläggningen ankommer
på någon annan myndighet (2 §). Enligt 4 § 6 mom. instruktionen åligger det
verket att handlägga ärenden om landtransporter enligt lagen (1982:821) om
transport av farligt gods och verka för samordning av säkerhetsföreskrifter
för land-, sjö- och lufttransporter av farligt gods.

Tillsynen över efterlevnaden av lagen om transport av farligt gods och med
stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av följande myndigheter.
Myndighet Tillsynsområde

Sjöfartsverket sjötransporter

Luftfartsverket lufttransporter

Polismyndigheterna landtransporter utom järnvägstrans porter Sprängämnesinspektionen

vissa landtransporter

Tullmyndigheterna gränskontroll av vägtransporter till

och från utlandet samt kontroll av
fordon och andra lastenheter som inkommer
med fartyg
Statens järnvägar järnvägstransporter

Enligt sin instruktion (1986:424) har SRV att samordna tillsynsmyndigheternas
verksamhet i fråga om landtransporter av farligt gods.

Utskottet kommer i det följande att under särskilda rubriker behandla
motioner rörande transporter av farligt gods från de allmänna motionstiderna
1987 och 1988 uppdelade på de ämnesområden de berör. En motion från
den allmänna motionstiden 1987 som gäller brandskyddet till sjöss behandlas
också i detta sammanhang. SRV har till utskottet lämnat sina synpunkter på
de flesta av motionerna. Över några av motionerna har statens naturvårdsverk
och sjöfartsverket avgivit yttranden.

Statistik över transporter av farligt gods m.m.

I två likalydande motioner, 1986/87:Fö510 och 1987/88:Fö502 (båda fp),
krävs en förbättrad statistik över transporter av farligt gods och kemikalieolyckor.
I motionerna som väckts av en och samma motionär konstateras att
det finns brister i statistiken rörande transporter av farligt gods på järnväg
samt att löpande statistik över kemikalieolyckor saknas helt.

Utskottet

Utskottet anser i likhet med motionären att ett fullgott statistiskt underlag är
av den största betydelse för räddningstjänsten inte minst när det gäller
transporter av farligt gods och därmed sammanhängande olyckor. SRV delar
motionärens uppfattning att nuvarande statistik på området är otillfredsställande.
Verket anser dock i motsats till motionären att de största bristerna i
statistiken gäller vägtransporter. Dessa brister gäller enligt SRV:s uppfattning
i första hand samordningen av redan befintliga uppgifter. Utskottet har
inhämtat att ett arbete i syfte att åstadkomma förbättringar i detta hänseende
har påbörjats. Sålunda arbetar SRV, Svenska kommunförbundet och SOS

FöU 1987/88:7

Alarmering AB tillsammans i ett projekt rörande datorstöd för verksamheten
inom räddningstjänstens område. Bl.a. planeras att bygga upp ett system
som kan användas för att ta fram den i motionen efterfrågade statistiken
rörande kemikalieolyckor. I projektet tar man också sikte på att samla och
föra samman uppgifter som är särskilt inriktade på transporter av farligt
gods. Enligt gällande planer skall projektet vara avslutat till år 1990. Med
hänvisning till det arbete som sålunda pågår inom området behöver enligt
utskottets mening riksdagen inte göra något uttalande i frågan. Motionerna
1986/87:Fö510 och 1987/88:Fö502 bör därför inte bifallas.

SJ som tillsynsmyndighet

SJ:s uppgift att vara tillsynsmyndighet när det gäller transporter av farligt
gods på järnväg ifrågasätts i motion 1986/87: Fö512 (fp) från den allmänna
motionstiden 1987. Motionären anser det inte lämpligt att SJ har tillsynen
över sina egna transporter. Enligt hennes mening bör tillsynsuppgiften
rörande järnvägstransporter åvila SRV. I motion 1987/88:505 (fp) som väckts
under den allmänna motionstiden 1988 återkommer motionären med samma
yrkande.

Utskottet

Inledningsvis vill utskottet erinra om att riksdagen så sent som år 1982
fastställde den nu rådande ansvarsfördelningen i fråga om tillsynen av
transporter av farligt gods (prop. 1981/82:94, TU 35, rskr. 412). På grund av
den speciella teknologi på vilken järnvägstrafiken bygger gavs SJ därvid inte
endast ansvaret för genomförandet av järnvägstransporter av sådant gods
utan också för tillsynen över dessa transporter. Av redogörelsen i det
föregående framgår att SRV på detta område inte har uppgiften som
tillsynsmyndighet. Utskottet är inte berett att tillstyrka det i motionerna
förordade avsteget från den år 1982 fastställda ansvarsfördelningen. Utskottet
räknar dock med att en ökad effektivitet i tillsynen av järnvägs- och andra
transporter av farligt gods skall kunna nås inom ramen för rådande ordning.
Enligt vad utskottet har inhämtat övervägs för närvarande inom SRV hur
tillsynen av järnvägstransporter av farligt gods skall kunna förbättras.
Utskottet utgår vidare från att frågan om hur kravet på en effektiv tillsyn över
transporter av farligt gods på järnväg bäst skall tillgodses kommer att noga
beaktas i samband med den aktuella omorganisationen av SJ. Mot denna
bakgrund anser utskottet att motionerna 1986/87:Fö512 och 1987/88:Fö505
inte bör bifallas.

Utbildning av förare

Motionerna 1986/87:Föl28 och 1987/88:Fö207 (båda m) innehåller yrkanden
som syftar till förbättringar i utbildningen av förarna. Liknande förslag förs
fram i motionerna 1987/88:Fö517 (s) och FÖ525 (c) som ett sätt att öka
säkerheten vid transporter av farligt gods.

I motion 1987/88:Fö504 (s) yrkas att utbildningen av förare för transporter
av farligt gods skall ses över bl.a. i syfte att införa en regelbunden fortbildning

FöU 1987/8$: 7

av sådana förare. Motionären erinrar därvid om att det utöver körkort krävs
att den som framför fordon med last av farligt gods har ett intyg om
genomgången s.k. ADR-utbildning (utbildning om gällande föreskrifter
rörande internationella transporter av farligt gods på väg). Ett sådant intyg
erhålls, anför motionären, efter utbildning/information som omfattar högst
tre dagar. I praktiken är utbildningen, uppger hon, kortare och genomförs
vanligen i cirkelform. Någon repetitionsutbildning förekommer inte, framhåller
motionären, trots att gällande bestämmelser om ADR-intyg föreskriver
detta.

Utskottet

Utbildningen av den personal som i olika sammanhang handhar transporter
av farligt gods är viktig. Särskilt betydelsefullt är det, såsom också betonas i
här behandlade motionsyrkanden, att förarna av fordon som transporterar
sådant gods har en för uppgiften lämpad utbildning. Utskottet har upplysts
om att utbildningsfrågorna också uppmärksammas av berörda myndigheter
och är under övervägande i olika avseenden. Enligt SRV kommer sålunda
den 1 juli 1988 alla förare som kör fraktfordon att vara utbildade och ha s.k.
ADR-certifikat (6 000-8 000 förare). SRV pekar också på att utbildning i
hantering av farligt gods har inarbetats i gymnasieskolan och i AMUutbildningen.
Detta medför, uppger verket, ett löpande tillskott om 4 000
utbildade förare per år.

Enligt vad utskottet har inhämtat förväntas också resultatet av det arbete
som utförs av katastrofkommissionen (Kn 1981:02) bli av betydelse för
bedömningen av behoven när det gäller förarnas utbildning. Kommissionen
som undersöker allvarligare olyckshändelser där tankbilar varit inblandade
riktar nämligen särskild uppmärksamhet på bl.a. förarnas kunskaper och
utbildning för uppgiften. Kommissionen kommer att inom en nära framtid
lämna sina förslag.

Motionären i motion 1987/88:Fö504 (s) betonar särskilt vikten av att
förarna vidareutbildas. Detta ger utskottet anledning att dessutom peka på
att SRV uppgivit sig betrakta ADR-utbildningen som en grundutbildning
vilken bör kompletteras med annan utbildning. Redan i dag, framhåller
verket, har förare av tanktransporter utöver ADR-intyg en tankförarutbildning.
För framtiden överväger SRV att resa särskilda krav på förare av vissa
särskilt olycksdrabbade transporttyper och på förare av transporter av
särskilt farliga ämnen.

Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen i avvaktan på resultatet
av det arbete med utbildningsfrågorna som pågår inte bör göra något
uttalande av det slag som förordas i här behandlade motionsyrkanden.

Vägval m.m.

Motionerna 1986/87.FÖ128 (m) samt 1987/88:Fö207 (m), Fö510 (s) och Fö
516 (fp) tar upp frågor som i första hand rör vägval för vägtransporter av
farligt gods.

I motionerna 1986/87:Föl28 och 1987/88.FÖ207 understryks behovet av att

FöU 1987/88:7

frågan om anvisning av vägar för sådana transporter snarast får en lösning.

Motionären i motion 1987/88:Fö516 anser att ökade möjligheter för
vägvalsstyrning bör skapas genom en skärpning av vägtrafiklagstiftningen.

I motion 1987/88:Fö510 föreslås att man undersöker möjligheterna att med
hjälp av ADB-teknik registrera och till räddningskårer utmed den väg där
farligt gods transporteras vidarebefordra aktuell information om färdväg,
tidsplan, innehåll och bekämpningsmetod.

I två motioner, 1986/87:Fö516 och 1987/88:Fö532 (båda c) föreslås att det
införs ett speciellt trafikledningssystem för transporter av farligt gods till
både lands och sjöss. Motionären anser att det i detta system skall finnas
inbyggda befogenheter liknande dem som finns inom flygets trafikledningssystem.

Utskottet

I budgetpropositionen 1988 (s. 73) uppger föredragande statsrådet bl.a. att
han har givit SRV i uppdrag att i samråd med trafiksäkerhetsverket, statens
naturvårdsverk och vägverket samt under medverkan av transportrådet,
statens planverk och kemikalieinspektionen utarbeta riktlinjer för vägvalsstyrning.
Resultatet av uppdraget har nyligen redovisats för regeringen. För
närvarande övervägs frågan i regeringskanliset. Enligt utskottets mening är
yrkandena i motionerna 1986/87:Föl28 och 1987/88:Fö207 (båda m) såvitt nu
är i fråga tillgodosedda genom det arbete med vägvalsfrågorna rörande
landtransporter av farligt gods som för närvarande pågår och kommer att
vara slutfört inom en nära framtid. Motionerna 1986/87:Föl28 och 1987/
88:Fö207 i här behandlad del bör därför inte föranleda något uttalande från
riksdagens sida.

Beträffande den i motion 1987/88:Fö516 (s) framförda uppfattningen att
vägtrafiklagstiftningen bör ändras i syfte att åstadkomma en effektiv
vägvalsstyrning vill utskottet utöver vad som nyss anförts framhålla att redan
nuvarande bestämmelser ger relativt goda möjligheter att reglera trafiken
med farligt gods. Sålunda kan länsstyrelse enligt 147 § vägtrafikförordningen
(1972:603) meddela lokala trafikföreskrifter för transport av farligt gods.
Någon begränsning när det gäller vilket slag av lokal föreskrift som får
meddelas finns inte utan bestämmelsen ger länsstyrelserna möjlighet att
meddela de föreskrifter som bedöms erforderliga. Det kan också påpekas att
enligt vad utskottet har inhämtat avses de riktlinjer som för närvarande håller
på att utarbetas bli vägledande för de lokala trafikföreskrifter som länsstyrelser
och kommuner redan enligt gällande bestämmelser har möjlighet att
utfärda. Riksdagen bör därför enligt utskottets mening inte heller bifalla
motion 1987/88:Fö516.

Utskottet delar uppfattningen i motion 1987/88:Fö510 (s) att stora
säkerhetshöjande effekter i framtiden borde kunna nås med hjälp av
ADB-teknik och väl utbyggda datasystem. Utskottet vill i det sammanhanget
med hänvisning till redogörelsen i det föregående peka på det arbete som
pågår med att bygga upp ett datorstöd för räddningstjänsten. Enligt vad
utskottet har inhämtat bedöms det dock för närvarande inte vara möjligt att
till ett sådant system koppla uppgifter om själva transporten, transportväg

FöU 1987/88:7

m.m. i enlighet med motionärernas förslag. Systemet skulle då komma att bli
så omfattande att det i varje fall för dagen måste bedömas som orealistiskt.
Detsamma är enligt utskottets mening fallet med det trafikledningssystem
som föreslås i motionerna 1986/87:Fö516 (c) och 1987/88:Fö532 (c). Här
behandlade motioner bör därför avslås av riksdagen.

SRV:s samordningsansvar

I motion 1987/88:Fö517 (s) betonas att det genom inrättandet av SRV finns
en myndighet med hög kompetens i fråga om transporter av farligt gods.
Ytterligare effektivitetshöjningar bör, anser motionären, kunna åstadkommas
genom en utvidgning av SRV:s ansvarsområde och en betoning av
verkets samordningsansvar. På sikt bör SRV enligt motionärens mening få
ansvaret för föreskrifter för alla transporter av farligt gods.

Behovet av en förbättrad tillsyn över transporter av farligt gods understryks
i motionerna 1986/87:128 (m), 1987/88:Fö207 (m) och 1987/88:Fö517
(s).

I motion 1987/88:Fö519 (s) framhålls det som angeläget att SRV får
möjlighet att göra en landsomfattande studie av hanteringen av farligt gods
såväl till lands som till sjöss. Denna bör enligt motionärens mening ligga till
grund för vägvalsstyrning, dimensionering av utrustning, beredskap m.m. för
räddningskårerna och för framtida revidering av kommunernas räddningsplaner.

Även motionärerna i motion 1987/88:Fö524 (c) anser att en landsomfattande
studie av hanteringen av farligt gods både i fråga om land- och
sjötransporter är angelägen och att uppgiften bör åläggas SRV.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis erinra om att SRV tillkom genom en sammanläggning
av civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd år 1986 (prop.
1984/85:161, FöU 12, rskr. 394). Som framgår av redogörelsen i det
föregående gavs SRV omfattande uppgifter när det gäller transporter av
farligt gods. Sålunda är SRV transportmyndighet när det gäller landtransporter
och har också uppgiften att verka för samordning av säkerhetsföreskrifter
för land-, sjö- och lufttransporter. Vidare skall SRV samordna tillsynsverksamheten
i fråga om landtransporter av farligt gods. Utskottet vill i detta
sammanhang påminna om att riksdagsbeslutet angående tillkomsten av SRV
innefattade en särskild betoning av verkets ansvar i detta hänseende då
riksdagen med avsteg från propositionen på förslag av utskottet beslutade att
ålägga SRV ansvaret för landtransporter av farligt gods.

I avvaktan på ytterligare erfarenheter av den nya organisationen är
utskottet i nuläget inte berett att förorda att riksdagen uttalar sig om några
vidgade uppgifter för SRV. Motion Fö517 (s) bör därför enligt utskottets
mening avslås i denna del.

Emellertid är det enligt utskottets mening av stor vikt att betona SRV:s
samordningsansvar särskilt i fråga om ansvar för tillsynen över transporter av
farligt gods, eftersom enligt vad utskottet har inhämtat tillsynsverksamheten

FöU 1987/88:7

har brister. SRV har också för utskottet uppgivit att tillsynsfrågan har hög
prioritet inom verket och att arbete pågår för att finna former för en effektiv
tillsyn. SRV har därvid funnit att bristerna i tillsynen främst beror på brist på
resurser. Enligt SRV:s uppfattning kan dock en del förbättringar på området
göras inom ramen för nuvarande resurstillgång. För närvarande utarbetas
sålunda en tillsynsplan med samordnade kraftsamlingar och kontroller.

Av det sagda framgår att ansvarig myndighet har uppmärksamheten
inriktad på tillsynsfrågorna och eftersträvar att genom olika åtgärder
åstadkomma förbättringar inom detta område. Därigenom är enligt utskottets
mening de krav på en förbättrad tillsyn som framförs i en rad motioner
väsentligen tillgodosedda. Motionerna 1986/87:Föl28 (m), 1987/88:Fö207
(m) och 1987/88:Fö517 (s) bör såvitt nu är i fråga enligt utskottets mening
därför inte bifallas.

Liksom motionärerna i motionerna 1987/88:Fö519 (s) och Fö524 (c) anser
utskottet att det är angeläget att hanteringen av farligt gods närmare
studeras. Utskottet har inhämtat att så kommer att ske beträffande
landtransporter genom SRV:s försorg. SRV avser att verka för en motsvarande
översyn inom sjöfartsverkets ansvarsområde. Genom nämnda åtgärder
anser utskottet att syftet med motionerna 1987/88:Fö519 och Fö524 har
blivit tillgodosett och att motionerna inte bör bifallas.

Begränsningar i miljöfarliga sjötransporter

I motion 1986/87:Fö517 (c) begär motionärerna med hänvisning till erfarenheterna
från Thuntank 5:s grundstötning i Gävlebukten i december 1986 att
det vidtas en översyn av reglerna för miljöfarliga sjötransporter m.m.

Också i motion 1878/88:Fö514 (c) begär motionären med utgångspunkt i
erfarenheter från nämnda grundstötning en sådan översyn i vad avser
lotsverksamhetens omfattning, dispensgivningen från lotstvång och konstruktionen
av det tanktonnage som tillåts angöra svenska hamnar. Motionären
anser att utvecklingen under senare år har minskat sjösäkerheten och
därmed också skyddet mot miljöförstöring. Hon pekar därvid på att det ofta
ges dispens från lotstvånget. Motionären reagerar också mot att äldre fartyg
med undermåligt utförande får angöra svenska hamnar.

I ett yrkande (yrkande 1) i motion 1986/87:Fö516 (c) föreslås riksdagen hos
regeringen begära förslag till skärpta regler och vissa förbud för miljöfarliga
transporter i innerskärgårdar och insjöar. Nynäshamn bör enligt motionären
vara oljehamn för Stockholmsområdet och Mälardalen. Pipelines föreslås
dras till Stockholm och större orter runt Mälaren. I väntan på att dessa
ledningar är färdigbyggda bör de miljöfarliga transporterna ske på järnväg
och landsväg. Motionären återkommer med samma förslag i motion
1987/88: FÖ532.

Även motion 1987/88:Fö531 (c) gäller miljöfarliga sjötransporter i Stockholms
skärgård, Stockholm, Södertälje och Mälaren. Under åberopande av
en utredning om miljörisker i samband med sjöburna transporter i Stockholms
län, utförd av institutet för vatten- och luftvårdsforskning, föreslår
motionärerna att det upprättas ett åtgärdsprogram för att öka säkerheten vid
miljöfarliga transporter i nämnda farvatten. De framhåller särskilt risken för

FöU 1987/88:7

olyckor i samband med transporter av ammoniak från Köping. Även i denna
motion förordar motionärerna att man använder pipelines för miljöfarliga
transporter, i första hand när det gäller oljetransporter mellan Nynäshamn
och Stockholm.

Utskottet

Över de under denna rubrik behandlade motionerna har sjöfartsverket och
statens naturvårdsverk avgivit yttranden.

Utskottet behandlar först motionerna 1986/87:Fö517 och 1987/88:Fö514
(båda c).

Sjöfartsverket framhåller bl.a. att nu gällande sjösäkerhetsystem med
lotsplikt, olika farledsåtgärder och förbättringar av fartygssäkerheten tillkom
som resultat av en utredning år 1979 om miljörisker vid sjötransport
(MIST). Sjöfartsverket anser att lotsplikten och det till denna anknutna
dispenssystemet har lett till ökad sjösäkerhet och att balansen mellan
lotsplikten och meddelade dispenser ger en väl anpassad säkerhetsnivå.
Verket uppger också att reglerna om lotstvång och dispenserna från detta är
föremål för en kontinuerlig översyn. Vad som i motionerna anförs beträffande
riskerna med att låta äldre fartyg angöra svenska hamnar bemöter
sjöfartsverket med att framhålla att ett fartygs ålder i och för sig inte är ett
kriterium på dess olämplighet att användas för miljöfarliga transporter. Av
betydelse är enligt verket om ett fartyg uppfyller de internationellt gällande
säkerhetskrav som uppsatts för att erhålla certifikat.

Sjöfartverket anser med hänvisning till det anförda och till det förhållandet
att hithörande frågor i stor utsträckning regleras genom internationella
överenskommelser att motionerna 1986/87:Fö517 (c) och 1987/88:Fö514 (c)
inte bör bifallas.

Statens naturvårdsverk stöder däremot motionerna med motiveringen att
ytterligare åtgärder kan behöva vidtas för att höja säkerheten vid miljöfarliga
sjötransporter. Naturvårdsverket anser dock liksom sjöfartsverket att sjötransporterna
blivit väsentligt säkrare. Till betydande del beror detta, enligt
naturvårdsverket, på de åtgärder som genomförts med anledning av MISTutredningens
förslag.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att riksdagen på grundval av
MIST-utredningens förslag (SOU 1979:43-45) antagit ett program som syftar
till åtgärder för en ökad säkerhet vid sjötransporter (prop. 1980/81:119, bil.
2, TU 31, rskr. 442). Utskottet utgår från att regeringen och berörda
myndigheter noga följer utvecklingen på området och vidtar erforderliga
åtgärder. Utskottet är med hänvisning till det anförda inte berett att utifrån
de synpunkter utskottet har att beakta tillstyrka motionerna 1986/87:Fö517
och 1987/88:Fö514 om en ny översyn av hithörande frågor.

När det gäller yrkandena i motionerna 1986/87:Fö516,1987/88:Fö531 och
1987/88:Fö532 (alla c) om ökad säkerhet i fråga om miljöfarliga transporter
främst i Stockholms skärgård och Mälaren framhåller sjöfartsverket i sitt
yttrande att sjöfarten inte har den riskbild som motionerna utgår från.
Gjorda studier utvisar tvärtom att sjötransport är ett bra och säkert sätt att
transportera olja och liknande produkter. Om man, vilket föreslås i ett par av

FöU 1987/88:7

motionerna, övergångsvis skulle ersätta sjötransporter med landtransporter
inför man enligt sjöfartsverket en ny riskfaktor som knappast är utredd.

De risker som motionärerna i motion 1987/88:Fö531 (c) anser vara
förbundna med ammoniaktransporter genom Södertälje kanal och i Mälaren
anser sjöfartsverket vara överdrivna. Verket pekar därvid på att i den
rapport, som motionärerna åberopar som stöd för sin uppfattning, risken för
en sådan olycka bedöms som liten (på sin höjd en gång på 600 år).
Sjöfartsverket anser sig inte kunna stödja här behandlade motionsyrkanden.

Statens naturvårdsverk tillstyrker däremot bifall även till ifrågavarande
motionsyrkanden. Naturvårdsverket anser en översyn av säkerhetsreglerna
särskilt angelägen när det gäller miljöfarliga transporter i skärgårdar och
insjöar. Naturvårdsverket anser vidare att alternativa transporter på järnväg
eller i rörledning bör utredas i enlighet med de förslag som framförts av
MIST-utredningen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att sjötransporter av miljöfarligt
gods måste omgärdas av särskilt stränga försiktighetsåtgärder i skärgårdar
och insjöar. Detta gäller särskilt Stockholms skärgård och Mälaren
eftersom den region som berörs av dessa vattenområden är särskilt känslig
från miljösynpunkt. Utskottet hänvisar också när det gäller här behandlade
motioner till riksdagens beslut om ett program för ökad säkerhet vid
miljöfarliga sjötransporter. Utskottet vill särskilt erinra om de ingående
överväganden rörande miljöfarliga transporter i Stockholms skärgård och i
Mälaren som gjordes i detta sammanhang. Utskottet utgår därför från att
regeringen och berörda myndigheter även beträffande miljöfarliga sjötransporter
i dessa känsliga farvatten noga följer utvecklingen och vidtar
nödvändiga åtgärder för att slå vakt om säkerheten kring dem. Det kan
erinras om att regeringen och sjöfartsverket redan har rätt att begränsa eller
förbjuda trafik i farvatten inom Sveriges sjöterritorium om det behövs för att
förebygga vattenföroreningar (lag 1980:424 om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg). Sjöfartsverket har även rätt att besluta om förbud mot
avgång och om föreläggande om viss färdväg m.m. om ett fartyg företer
brister i fråga om konstruktion, utrustning eller drift.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda bifall till yrkandena i
motionerna 1986/87:Fö516 (c), 1987/88:Fö531 (c) och 1987/88:Fö532 (c) om
åtgärder beträffande miljöfarliga transporter i skärgårdar och insjöar i
enlighet med vad som har föreslagits i dessa motioner.

Brandskyddet till sjöss

I motion 1986/87:Fö506 (vpk) anser motionärerna att resurserna för sjöräddningen
måste samordnas bättre än som nu sker. De påpekar vidare att
brandberedskapen till sjöss inte såsom när det gäller motsvarande beredskap
till lands bekostas av samhället. Enligt deras mening är det nödvändigt med
ett förbättrat brandskydd för de ombordanställda. Nuvarande brandskyddsutbildning
och brist på jourtjänstverksamhet är, anser de, klart otillfredsställande.
Sverige bör enligt motionärernas mening snarast inrätta en form av
beredskapsstyrkor som till sin uppbyggnad liknar den amerikanska Coast

FöU 1987/88:7

Guard, men som till skillnad från den amerikanska förebilden finansieras av
statliga medel.

Utskottet

Enligt internationella överenskommelser finns det en skyldighet för ett
fartygs ägare att vidta förebyggande beredskapsåtgärder mot brand ombord.
En fartygsbefälhavare är vidare skyldig att bistå annat fartyg som är i fara.

Primärt åvilar alltså brandskyddet till sjöss enligt internationella överenskommelser
fartygets ägare. En brand ombord på ett fartyg kan också
aktualisera sjöräddningstjänst enligt räddningslagen. Operativt har sjöfartsverket
ansvaret för ledning och samordning av sjöräddningsinsatser i fråga
om räddande av liv. Kustbevakningen har motsvarande ansvar för bekämpning
av miljöskadliga utsläpp till sjöss som kan inträffa till följd av en
fartygsbrand. Om det brinnande fartyget befinner sig inom svenskt sjöterritorium
och det endast är själva fartyget som hotas åligger det den kommunala
räddningstjänsten att svara för erforderliga insatser.

Som framgår av redogörelsen i det föregående är brandskyddet till sjöss
och därmed förenade räddningsinsatser fördelat på många händer. Detta gör
såsom motionärerna framhåller en effektiv samordning av sjöräddningsresurserna
nödvändig. Utskottet räknar med att en sådan samordning kommer
till stånd inom ramen för tillämpningen av den räddningstjänstlag
(1986:1102) som riksdagen nyligen har antagit (prop. 1985/86:170, FöU
1986/87:2, rskr. 1986/87:58).

Utskottet är sålunda inte berett att biträda motionärernas uppfattning att
det bör upprättas särskilda beredskapsstyrkor för släckning av fartygsbränder.
Bl.a. skulle insatstiden med hänsyn till vårt lands långa kuster bli alltför
lång med en sådan organisation. Beträffande motionärernas förslag om att i
vårt land inrätta en organisation liknande den amerikanska Coast Guard vill
utskottet peka på riksdagens nyligen fattade beslut (prop. 1986/87:95 bil. 6,
FöU 11, rskr. 310) om att kustbevakningen skall brytas ut ur tullverket och
bilda en egen myndighet under försvarsdepartementet, dock utan den i
motionen avsedda brandsläckningsuppgiften. Med hänvisning till det anförda
föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö506 (vpk).

Utskottets sammanfattande synpunkter

Transporter av farligt gods har i det moderna samhället en stor omfattning.
De är förenade med stora risker för såväl människor som miljö. Svåra
olyckor med transporter av farligt gods har inträffat både utomlands och i
vårt land. Det är därför nödvändigt att dessa transporter omgärdas av
effektiva förebyggande åtgärder och en hög beredskap att möta eventuella
olyckor.

På det internationella planet pågår ett omfattande arbete i syfte att öka
säkerheten vid transporter av farligt gods. Utskottet anser detta arbete vara
mycket angeläget eftersom många transporter i våra dagar berör flera
länder.

I vårt land är ansvaret när det gäller transporter av farligt gods främst
befraktarens medan ansvaret för tillsynen - såsom har framgått av redogörel -

FöU 1987/88:7

sen i det föregående - är delat på flera myndigheter. Detta gör samordningen
av de olika myndigheternas insatser mycket viktig. Ett effektivt instrument
härför har enligt utskottets mening skapats genom inrättandet av statens
räddningsverk med ett omfattande samordningsansvar på området.

Utskottet har i detta betänkande behandlat en rad motioner i vilka främst
rådande brister när det gäller transporter av farligt gods påtalas. Av
framställningen i det föregående har framgått att motionerna tagit fasta på en
mängd olika aspekter och infallsvinklar inom det behandlade området och
även berört transporter såväl på land som till sjöss och i luften. Redan själva
antalet motionsyrkanden om frågor rörande transporter av farligt gods ger
ett mått på det intresse och den oro som finns i samhället härvidlag.

Eftersom flera av motionerna berör sådana transportfrågor som enligt
gällande ansvarsförhållanden sorterar under andra myndigheter än SRV har
utskottet i detta betänkande behandlat frågor som normalt bereds i andra
riksdagsutskott. Med hänsyn till vikten av ett samlat grepp på hela komplexet
av frågor som rör olika slags farliga transporter och behovet av en
effektiviserad samordning främst via SRV har det dock efter samråd mellan
berörda parter bedömts lämpligt att försvarsutskottet nu behandlar hela
denna ärendegrupp.

Utskottet har kunnat konstatera att det inom berörda myndigheter,
företrädesvis SRV, ägnas en betydande uppmärksamhet åt de påtalade
problemen och bristerna och att det på olika håll pågår eller förbereds arbete
för att komma till rätta med dessa. I ljuset av detta allmänna förhållande har
utskottet funnit det lämpligt att inte i dagsläget förorda något uttalande från
riksdagens sida med avseende på någon av de enskildheter som förs fram i de
olika motionsyrkandena, detta trots att utskottet i många fall sakligt sett kan
dela de synpunkter som anförs.

Utskottet vill emellertid starkt framhålla vikten av att de olika myndighetsåtgärder
som enligt redovisningen i det föregående vidtagits eller planeras
sätts in med kraft och målmedvetenhet utan onödig tidsutdräkt. Utskottet ser
det som angeläget att i det sammanhanget särskilt understryka betydelsen av
det övergripande ansvar som SRV har när det gäller transporter av farligt
gods. Genom en effektiv samordning av målmedvetna insatser av berörda
myndigheter, envar inom sitt ansvarsområde, bör eftersträvas en ökad
säkerhet kring transporter av farligt gods. Utskottet utgår därvid från att
hithörande frågor med uppmärksamhet kommer att följas också av regeringen.

Vad utskottet sammanfattningsvis har anfört om behovet av effektiviserad
samordning m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande statistik över transporter med farligt gods m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fö510 och 1987/88:Fö502,

2. beträffande SJ som tillsynsmyndighet

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fö512 och 1987/88:Fö505,

3. beträffande utbildning av förare

FöU 1987/88:7

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Föl28, yrkande 19 i denna
del, 1987/88:Fö207, yrkande 15 i denna del, 1987/88:Fö504, 1987/
88:Fö517 i denna del och 1987/88:Fö525,

4. beträffande lösning av vägvalsfrågan

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Föl28, yrkande 19 i denna
del, och 1987/88:Fö207, yrkande 15 i denna del,

5. beträffande ADB-stött vägvalssystem m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö510,

6. beträffande förbättrat vägvalssystem genom skärpt trafiklagstiftning att

riksdagen avslår motion 1987/88:Fö516,

7. beträffande ett trafikledningssystem för transporter av farligt gods
till lands och sjöss

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fö516, yrkande 2, och 1987/
88:Fö532, yrkande 2,

8. beträffande ökat ansvarsområde för statens räddningsverk
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö517 i denna del,

9. beträffande förbättrad tillsyn

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Föl28, yrkande 19 i denna
del, 1987/88:FÖ207, yrkande 15 i denna del, och 1987/88:Fö517 i
denna del,

10. beträffande en studie av hanteringen av transporter av farligt
gods

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fö519 och 1987/88:Fö524,

11. beträffande översyn av reglerna om miljöfarliga sjötransporter
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fö517 och 1987/88:Fö514,

12. beträffande miljöfarliga sjötransporter i skärgårdar och insjöar
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fö516, yrkande 1, 1987/
88:Fö531 och 1987/88:Fö532, yrkande 1,

13. beträffande brandskyddet till sjöss
att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö506,

14. beträffande behovet av effektiviserad samordning m.m.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
sammanfattningsvis har anfört.

Stockholm den 5 april 1988
På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Olle Göransson (s), Roland
Brännström (s), Åke Gustavsson (s), Gunhild Bolander (c), Evert Hedberg
(s), Göthe Knutson (m), Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans
Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Iréne Vestlund (s), Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (c), Christer Skoog (s) och Carl-Johan Wilson (fp).

FöU 1987/88:7

Reservation

Utbildning av förare, m. m. (mom. 3,9 och 14)

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser

dels - beträffande utbildning av förare - att den del av utskottets anförande
på s. 6 sorn börjar med ”Sammanfattningsvis anser” och slutar med
”behandlade motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det arbete med utbildningsfrågorna som pågår bör
påskyndas och att samordningen av detta bör göras av SRV. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels - beträffande SRV.s samordningsansvar - att den del av utskottets
anförande som på s. 8 börjar med ”Emellertid är” och på s. 9 slutar med ”inte
bifallas” bort ha följande lydelse:

SRV har för utskottet uppgivit att tillsynsfrågan har hög prioritet inom
verket och att arbete pågår för att finna former för en effektiv tillsyn. SRV
har därvid funnit att bristerna i tillsynen främst beror på brist på resurser.
Enligt SRV:s uppfattning kan dock en del förbättringar på området göras
inom ramen för nuvarande resurstillgång. För närvarande utarbetas sålunda
en tillsynsplan med samordnande kraftsamlingar och kontroller.

Det är enligt utskottets mening av stor vikt att betona SRV.s samordningsansvar
särskilt i fråga om ansvar för tillsynen över transporter av farligt gods,
eftersom enligt vad utskottet har inhämtat tillsynsverksamheten har brister.

Vad utskottet har anfört om en förbättrad tillsyn bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels - beträffande utskottets sammanfattande synpunkter - att den del av
utskottets anförande på s. 13 som börjar med ”Utskottet har kunnat” och
slutar med ”av regeringen” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående uttalat att det arbete som pågår med
utbildningsfrågor bör påskyndas och att samordningen av detta bör göras av
SRV. Utskottet har också understrukit betydelsen av SRV:s samordningsansvar
särskilt när det gäller tillsynen av transporter av farligt gods. Det är
enligt utskottets mening angeläget att också framhålla vikten av att även
övriga myndighetsåtgärder som enligt redovisningen i det föregående har
vidtagits eller planeras sätts in med kraft och målmedvetenhet utan onödig
tidsutdräkt. Utskottet vill också när det gäller dessa understryka betydelsen
av det övergripande ansvar som SRV har när det gäller transporter av farligt
gods. Genom en effektiv samordning av målmedvetna insatser av berörda
myndigheter, envar inom sitt ansvarsområde, bör eftersträvas en ökad
säkerhet kring transporter med farligt gods. Utskottet utgår därvid från att
hithörande frågor med uppmärksamhet kommer att följas också av regeringen.

FöU 1987/88:7

dels att utskottets hemställan (s. 13) i momenten 3,9 och 14 bort ha följande
lydelse:

3. beträffande utbildning av förare
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Föl28, yrkande
19 i denna del, 1987/88:Fö207, yrkande 15 i denna del, 1987/88:Fö504,
1987/88:Fö517 i denna del och 1987/88:Fö525 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,

9. beträffande förbättrad tillsyn
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Föl28, yrkande
19 i denna del, 1987/88:Fö207, yrkande 15 i denna del och 1987/
88:Fö517 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,

14. beträffande behovet av effektiviserad samordning m. m.

(= utskottet).

FöU 1987/88:7

gotab Stockholm 1988 15006