om traktamentsbeskattning m.m.
Betänkande 1980/81:SkU29
SkU 1980/81:29
Skatteutskottets betänkande
1980/81:29
om traktamentsbeskattning m. m.
I detta betänkande behandlas tre motioner angående traktamentsbeskattning
m. m.
Motionerna
1980/81:418 av Rune Torwald (c) och Karl-Eric Norrby (c)
I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder
vidtas i enlighet med vad i motionen anförts för att åstadkomma en rättvisare
beskattning av uppburna traktamenten, reseersättningar m. m.
1980/81:1142 av Kerstin Andersson i Hjärtum (c)
I motionen hemställs att riksdagen beslutar om generell skyldighet för alla
arbetsgivare att lämna uppgift om utbetalt traktamente.
1980/81:1148 av Märta Fredrikson m. fl. (c)
I motionen hemställs att riksdagen uttalar och hos regeringen begär förslag
om att extra kostnader som uppstått för löntagare på grund av Almöbroraset
skall kunna inräknas i de kostnader som medför rätt till avdrag för
inkomstens förvärvande.
Gällande bestämmelser
Okade levnadskostnader
Den som gör tjänsteresor utanför sin vanliga verksamhetsort har enligt
33 § och punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) -KL - i regel rätt till avdrag för kostnaden för själva resan och också för ökade
levnadskostnader i form av kostnader för hotellrum, merkostnader för
måltider m. m. Avdrag för ökade levnadskostnader medges emellertid inte
enbart på grund av att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den
där han har sin bostad. Om han bosätter sig utanför arbetsorten eller tar
anställning på annan ort än där han är bosatt, medges avdrag endast om
anställningen avser en kortare tid eller skall bedrivas på flera olika platser
eller det av annan anledning inte kan ifrågasättas att han skall flytta till
arbetsorten. Vid s. k. dubbel bosättning kan avdrag medges om det med
tanke på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad
eller annan jämförlig omständighet inte skäligen kan ifrågasättas att familjen
skall flytta till den skattskyldiges bostadsort.
1 Riksdagen 1980181. 6 sami. Nr 29
SkU 1980/81:29
2
Om kostnadsersättning utgått gäller särskilda regler som är olika för statlig
och enskild tjänst (32 § 3 mom. och punkt 4 av anvisningarna till 32 § KL).
Statlig kostnadsersättning skall i regel inte tas upp som inkomst. Avdrag får å
andra sidan inte göras för motsvarande kostnader, även om dessa överstiger
ersättningen. I fråga om enskild tjänst är principen däremot att ersättningen
skall tas upp som inkomst och avdrag medges för omkostnaderna.
Med statlig kostnadsersättning jämställs motsvarande ersättning från
kommuner, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser. Även ersättning
från andra offentliga institutioner än de nu nämnda kan förklaras jämställd
med statliga traktamenten. Enligt uttryckliga bestämmelser i punkt 5 av
anvisningarna till 32 § KL förstås med statlig resekostnads- och traktamentsersättning
vad som enligt resereglementet med flera författningar eller
särskilt av regeringen eller vederbörande myndighet meddelat beslut utgår
såsom resekostnads- och traktamentsersättning för förrättning i statens
ärenden på annan ort än bostads- eller stationsorten.
Beträffande resekostnadsersättning i form av traktamente i enskild tjänst
gäller särskilda bestämmelser i punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL. Dessa
bestämmelser innebär att de ökade levnadskostnaderna vid tjänsteresor
utanför den vanliga verksamhetsorten utan närmare utredning skall anses ha
uppgått till belopp motsvarande traktamentet, dock högst till ett s. k.
normalbelopp som motsvarar högsta dygnstraktamente enligt statens allmänna
resereglemente. Normalbeloppet fastställs av riksskatteverket (RSV)
för varje kalenderår.
Statlig eller kommunal myndighet är inte skyldig att lämna kontrolluppgift
beträffande icke skattepliktig kostnadsersättning. Enskild arbetsgivare skall
däremot i kontrolluppgift ge specificerade upplysningar om samtliga
förrättningar som arbetstagaren haft under året och de traktamentsbelopp
som utgått. Traktamenten som inte överstiger 500 kr. eller inte avser mer än
24 förrättningsdagar per år får dock redovisas genom kryssmarkering, och
detsamma gäller om dispens medgetts från uppgiftsskyldigheten.
Normalbeloppen för kalenderåret 1981 framgår av följande uppställning
(RSV Dt 1981:8).
SkU 1980/81:29
3
Förrättningens art | Avdrag medges med |
| Avdragets fördelning |
| Bo- stad | Kost Diverse | |
Korttidsförrättning samt första 15 | 180 | 55 | 120 5 |
Långtidsförrättning fr. o. m. 16 | 108 | 33 | 72 3 |
Endagsförrättning som varat mer | 36 |
| 36 |
Endagsförrättning som varat mer | 72 | - | 72 |
Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02) fick i början av 1978 i
uppdrag att göra en genomgripande översyn av beskattningsreglerna för
traktamenten och resekostnadsersättningar. I utredningsuppdraget ingår att
göra skattereglerna så långt möjligt neutrala i den meningen att beskattningsresultatet
blir detsamma vid samma slag av tjänsteresor.
En annan utgångspunkt för utredningens arbete bör vara att söka begränsa
den skattemässiga hänsynen till kostnader i samband med tjänsteresor till
sådana utgifter som kan sägas innebära en verklig fördyring för den anställde.
Kommittén skall även pröva frågan om beskattning av olika slags reseförmåner
som medges utan att fråga är om tjänsteresor i vanlig mening.
Utskottet har vid senare års behandling avstyrkt motionsyrkanden om
ändrad traktamentsbeskattning med hänvisning till pågående utredningsarbete,
senast i sitt betänkande SkU 1979/80:39.
Bilresor mellan bostad och arbetsplats
Kostnader, som uppkommer på grund av att den skattskyldige har sitt
arbete på annan ort än där han är bosatt, anses i princip som en ej avdragsgill
levnadskostnad. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL medges
emellertid avdrag för skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen.
Riksskatteverket utfärdar varje år särskilda föreskrifter om detta avdrag. I
fråga om bilresor till och från arbetet grundas dessa föreskrifter på följande
principer, som antogs år 1969 (prop. 1969:29, BeU 1969:31). Avdraget skall
beräknas enligt en schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för
mindre bil. Hänsyn tas till kostnader, som direkt beror på vägsträckan
(milbundna kostnader) och till övriga kostnader för bilen (årsbundna
kostnader). De genomsnittliga årsbundna kostnaderna för en mindre bil
fördelas mellan resor till och från arbetsplatsen och annan körning med
hänsyn till en genomsnittlig årlig körsträcka mellan bostad och arbetsplats av
SkU 1980/81:29
4
1 000 mil och privat 1 300 mil. I enlighet härmed beräknas avdraget för de
årsbundna kostnaderna till 1/2 300 av årsbeloppet för sådana kostnader för
varje körd mil intill 1 000 mil. För körsträckor därutöver tas hänsyn endast
till milbundna kostnader. Om den privata körsträckan inte uppgår till 1 300
mil eller om körsträckan till och från arbetet är längre eller kortare än 1 000
mil innebär schablonen att en större del av de årsbundna kostnaderna
hänförs till privatkörning än vad som skulle ha blivit fallet vid en direkt
proportionering mellan de olika slagen av körning.
Riksskatteverkets föreskrifter i ämnet för 1981 års taxering (RSV Dt
1980:15) innebär att som skälig kostnad i regel bör anses lägsta avgift för
resor med tillgängligt allmänt kommunikationsmedel. Har den skattskyldige
använt bil bör emellertid skäligt avdrag medges för bilkostnaden om
vägavståndet uppgår till minst en halv mil och om det av omständigheterna
klart framgår, att användandet av bil i stället för allmänt kommunikationsmedel
regelmässigt medför en tidsvinst av minst en och en halv timme
sammanlagt för fram- och återresan.
Vid beräkning av tidsvinsten bör hänsyn tas även till den tid som går åt för
att uppsöka parkeringsplats och gå till och från parkeringsplatsen samt till
den trafikintensitet som råder vid den tid då resan företas. Däremot beaktas
inte tidsvinst som beror på att den skattskyldige, i syfte att undvika körning
under rusningstid, kommer till eller lämnar arbetsplatsen (arbetsorten) vid
annan tidpunkt än vad som är motiverat med hänsyn till arbetstidens
förläggning. För skattskyldig med flera fasta arbetsplatser eller med flera
arbetspass per dygn är det den sammanlagda tidsvinsten per dygn genom att
använda bil mellan bostad och arbetsplats som avses.
Den som regelmässigt använder bil i tjänsten bör enligt föreskrifterna
medges avdrag för bilkostnader för resor mellan bostad och den fasta
arbetsplatsen oavsett avståndet och tidsvinsten.
Om allmänt kommunikationsmedel saknas gäller bl. a. att skäligt avdrag
för bilkostnader medges oavsett tidsvinsten, om avståndet mellan bostaden
och arbetsplatsen uppgår till minst 2 kilometer.
Som skäligt avdrag för bilkostnader anses - med vissa undantag - 7:00 kr.
för körd mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor däröver 4:40 kr. per
mil. Om den skattskyldige uppbär ersättning av medåkande skall detta
beaktas.
Om någon på grund av handikapp e. d. behöver använda bil medges
avdrag för bilkostnader oavsett avståndet och tidsvinsten. Avdraget får i så
fall - om det är fördelaktigare - medges med den del av de faktiska
bilkostnaderna som belöper på körningar till och från arbetsplatsen.
SkU 1980/81:29
5
Utskottet
I motionerna behandlas frågor avseende traktamentsbeskattningen och
avdrag för ökade levnadskostnader. I motion 418 av Rune Torwald och
Karl-Eric Norrby och motion 1142 av Kerstin Andersson i Hjärtum (samtliga
c) ställs yrkanden som syftar till en rättvisare beskattning av traktamenten. I
den förstnämnda motionen understryker motionärerna angelägenheten av
att nuvarande rutiner för upprättande av kontrolluppgift ändras så att som
traktamente och reseersättning uteslutande får tas upp belopp som uppburits
enligt de grunder som finns angivna i RSV:s anvisningar. Motionären i den
sistnämnda motionen gör gällande att man för att få en rättvis traktamentsbeskattning
bör ålägga alla arbetsgivare att lämna kontrolluppgift.
Enligt 37 § 2 mom. taxeringslagen behöver en arbetsgivare, om skattechefen
i hans hemortskommun medger det, i stället för att lämna utförlig
kontrolluppgift om traktamentsersättning vid förrättning inom riket, endast
anmärka i kontrolluppgiften att ersättning betalats. En förutsättning för
sådant medgivande är att ersättning utgått enligt sådana grunder att den kan
antas inte komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna, dvs.
de av riksskatteverket fastställda normalbeloppen. Utskottet finner det
angeläget att arbetsgivare som har erhållit lättnader i uppgiftslämnandet inte
missbrukar denna rätt, och det kan enligt utskottets mening ifrågasättas om
inte det förenklade uppgiftslämnandet bör kombineras med en skyldighet för
arbetsgivaren att på kontrolluppgiften lämna försäkran om att av honom
utbetalade traktamenten inte överstiger av riksskatteverket fastställda
normalbelopp eller statliga normer.
Reglerna om beskattning av traktamenten utreds f. n. av traktamentsbeskattningssakkunniga.
En av denna utrednings huvuduppgifter är enligt
direktiven att ge bestämmelserna ett sådant innehåll att skillnaderna i
skattehänseende mellan olika löntagarkategorier försvinner och att söka
begränsa den skattemässiga hänsynen till kostnader i samband med
tjänsteresor till sådana utgifter som kan sägas innebära en verklig fördyring
för den anställde. Utredningen, som beräknas avsluta sitt arbete vid
årsskiftet 1981-1982, har således att pröva frågor av den art som behandlas i
motionerna 418 och 1142.1 avvaktan på utredningsresultatet finns det enligt
utskottets mening inte anledning att ändra gällande skatteregler eller att
vidta andra åtgärder med anledning av motionerna. Utskottet avstyrker
således bifall till dem.
Märta Fredrikson m. fl. (c, m) tar i motion 1148 upp frågan om
skattelättnader för personer som berörs av broraset vid Almö. Motionärerna
anser att riksdagen genom ett uttalande bör klarlägga att sådana extra
kostnader som uppstått för löntagare på grund av Almöbroraset skall kunna
inräknas i kostnader som medför rätt till avdrag för intäkternas förvärvande.
SkU 1980/81:29
6
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall från
intäkterna avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas
förvärvande och bibehållande. Detta innebär i fråga om löntagare att avdrag
får göras för samtliga utgifter som är att anse som kostnader för fullgörande
av tjänsten.
Rätt till avdrag föreligger således för kostnader för resor till och från
arbetsplatsen. Normalt medges inte avdrag för ökade levnadskostnader
enbart på den grunden att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än
den där han har sin bostad. Sådant avdrag kan dock medges om anställningen
avser en kortare tid eller skall bedrivas på flera olika platser eller det av
annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att den skattskyldige skall
avflytta till den ort där arbetet skall utföras. Det ankommer på skattemyndigheterna
att pröva huruvida broraset vid Almön skall anses utgöra en sådan
anledning som bör berättiga till avdrag för ökade levnadskostnader i form av
utgifter för hyra av bostad eller andra kostnader. Enligt utskottets mening
finns det anledning för myndigheterna att ta särskild hänsyn till de
extraordinära omständigheterna i förevarande fall.
Med hänsyn till att nuvarande skatteregler inte utgör något hinder mot att
beakta kostnader av den art som avses i motion 1148 bör denna enligt
utskottets mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer
1. beträffande traktamentsbeskattningen
att riksdagen avslår motionerna 1980/81:418 och 1980/
81:1142,
2. beträffande avdrag för ökade levnadskostnader med anledning
av Almöbroraset
att riksdagen avslår motion 1980/81:1148.
Stockholm den 10 mars 1981
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Tage Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m),
Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm
Gustafsson (fp), Anita Johansson (s) och Olle Grahn (fp)*.
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
■