om totalförsvarets ledning och samordning i regeringskansliet samt informationsberedskapen m.m. (prop. 1983/84:166) (Betänkande 1983/84:FöU21 Försvarsutskottet)

FöU 1983/84:21

Försvarsutskottets betänkande
1983/84:21

om totalförsvarets ledning och samordning i regeringskansliet samt
informationsberedskapen m. m. (prop. 1983/84:166)

I betänkandet behandlas de förslag som regeringen — efter föredragning
av försvarsministern, statsrådet Anders Thunborg — har förelagt
riksdagen i proposition 1983/84:166. I betänkandet behandlas vidare motion
1983/84:2211 som väcktes under den allmänna motionstiden samt de
med anledning av proposition 1983/84:166 väckta motionerna 1983/

84:2877, 2878 och 2879.

Sammanf attning

I betänkandet föreslår utskottet att riksdagen lämnar utan erinran vad
försvarsministern har anfört om ledning och samordning av totalförsvaret
inom regeringskansliet. Detta innebär bl. a. att utskottet godtar att försvarsministerns
ansvar för samordningen inte som f. n. endast åvilar honom
i fred utan även i krig. Vidare delar utskottet försvarsministerns
uppfattning om behovet i krig av en krigsorganiserad statsrådsberedning.
1 betänkandet behandlas också organisation för försvarsrådet och totalförsvarets
chefsnämnd. Beträffande chefsnämnden har utskottet ingen erinran
mot att ett kansli med kanslichef inrättas.

Betänkandet behandlar också informationsberedskapen m. m. Utskottet
tillstyrker att en central förvaltningsmyndighet för psykologiskt försvar
inrättas den 1 juli 1985 och att beredskapsnämnden för psykologiskt försvar,
statens upplysningscentral och totalförsvarets upplysningsnämnd
upphör samma dag. Utskottet biträder vidare att regeringen bemyndigas
inrätta en tjänst som överdirektör för den nya myndigheten.

Beträffande vissa delfrågor förekommer motionsyrkanden som utskottet
föreslår riksdagen att avslå. Reservationer och särskilda yttranden
redovisas sist i betänkandet.

1 Totalförsvarets ledning och samordning i regeringskansliet, m. m.

Regeringen har i propositionen (s. 3 —8 och 15) lämnat riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om

1. ledning och samordning av totalförsvaret inom regeringskansliet,

2. uppgifter och organisation för försvarsrådet och totalförsvarets
chefsnämnd.

1 Riksdagen 1983/84. 10 sami. Nr 21

FöU 1983/84:21

Bakgrund

Genom riksdagsbeslut år 1962 (prop. 1962:108, SU 101, rskr 244) godkändes
en ordning enligt vilken försvarsministern hade att på regeringsnivå
i fred samordna totalförsvarsfrågorna. För att biträda försvarsministern
med denna uppgift inrättades samordningsavdelningen i försvarsdepartementet
(Fö/Sam). I fred skulle den utgöra en avdelning i försvarsdepartementet
och lyda under försvarsministern. Vid krig och krigsfara
förutsattes avdelningen ställas till statsministerns omedelbara förfogande.
Den skulle därvid utgöra embryo till det s. k. statsministerns kansli.

Den 1 januari 1983 gjordes vissa ändringar i departementsindelningen.
Dessa anmäldes av regeringen i budgetpropositionen 1983. De innebar
bl. a. att delar av ekonomiskt försvar och övrigt totalförsvar fördes över till
försvarsdepartementet från andra departement. Syftet med ändringen var
bl. a. att samordningen av totalförsvaret skulle underlättas genom att
större delen av totalförsvaret kunde handläggas och samordnas inom
försvarsdepartementet. Som konsekvens av den nya ärendefördelningen
mellan departementen ändrades försvarsdepartementets organisation.
Samordningsavdelningen upphörde och en ny enhet för civilt totalförsvar
tillkom. Inom denna enhet handläggs de civila totalförsvarsfrågor som
faller inom försvarsdepartementets verksamhetsområde, men också samordning
av totalförsvarsfrågorna på regeringsnivå och beredskapsfrågor
för regeringskansliet.

Samtidigt med tillkomsten av Fö/Sam inrättades försvarsrådet och totalförsvarets
chefsnämnd.

Försvarsrådet avses utgöra ett forum för ömsesidig orientering mellan
regeringen och cheferna för vissa av totalförsvarets civila myndigheter.

Totalförsvarets chefsnämnd har som uppgift att i fred verka för samordning
av de civila myndigheternas verksamhet på totalförsvarets område. I
nämnden ingår cheferna för ett stort antal myndigheter och affärsverk
m. m.

I september 1982 tillkallade försvarsministern en särskild utredare med
uppdrag att utreda ledningen och samordningen av totalförsvaret inom
regeringskansliet m. m. (Dir. 1982:70).

Utredningsmannens synpunkter på ändringarna i försvarsdepartementets
organisation den 1 januari 1983 inhämtades. Hösten 1983 lämnade
utredningen sitt slutbetänkande (Ds Fö 1983:9) Totalförsvarets samordning.
Försvarsministerns överväganden i propositionen bygger såvitt gäller
totalförsvarets ledning och samordning i regeringskansliet på nämnda
slutbetänkande. En sammanställning av betänkandet finns i bilaga 2 till
propositionen. Remissinstanserna och en sammanfattning av deras yttranden
redovisas i en annan bilaga (bilaga 3) till propositionen.

FöU 1983/84:21

Föredragande statsrådet

Föredragande statsrådet anför bl. a. att samordningen av totalförsvaret
inom regeringskansliet skall utgå från att de olika departementen
liksom tidigare svarar för sina totalförsvarsuppgifter och att dessa
ges erforderlig prioritet bland departementens fredsuppgifter. Försvarsdepartementets
samordnande roll bör inriktas mot övergripande
frågor. Vidare anser försvarsministern att totalförsvarsprincipen, som innebär
att den som har ansvar för en uppgift i fred också bör ha detta ansvar
i krig, bör gälla beträffande försvarsdepartementets samordningsuppgifter.
Försvarsministern avses alltså svara för samordningen av totalförsvarets
alla delar även i krigsfara och i krig.

Föredragande statsrådet uppehåller sig också vid regeringens uppgifter
i krig. Dessa redovisas i stora drag i propositionen (s. 4—5).
Eftersom regeringsarbetet i krig i stor utsträckning kommer att präglas av
dessa uppgifter kommer också, anför försvarsministern, statsministern
som ledare av regeringens arbete att i hög grad få ägna sig åt att leda de
samlade totalförsvarsansträngningarna. Mot den bakgrunden anser försvarsministern
att en krigsorganiserad statsrådsberedning bör finnas för
att biträda statsministern både i krig och i krigsfara.

Av redogörelsen i propositionen framgår att det inte övervägs några
väsentliga förändringar beträffande uppgifter för och organisation av
försvarsrådet och totalförsvarets chefsnämnd.

Det är dock beträffande försvarsrådet meningen att också kabinettssekreteraren,
den statssekreterare i statsrådsberedningen som handhar
säkerhetsfrågor och statssekreteraren i försvarsdepartementet skall
delta i rådets sammanträden. Statssekreteraren i försvarsdepartementet
avses vara sekreterare i försvarsrådet, en uppgift som f. n. fullgörs av
chefen för försvarsdepartementets enhet för civilt totalförsvar.

I propositionen lägger försvarsministern särskild vikt vid den uppgift
totalförsvaretschefsnämnd har att samordna beredskapsförberedelserna
inom totalförsvaret på den centrala myndighetsnivån. Nämnden
bör, anför han, ta på sig en mer aktiv och utåtriktad roll än hittills vad
gäller de centrala myndigheterna. Nämnden avses förses med ett kansli
bestående av kanslichef och en handläggare. Kansliet kommer att knytas
till försvarsdepartementet. Chefen för försvarsdepartementets enhet för
civilt totalförsvar upphör därmed att vara nämndens sekreterare. Kontakten
med departementet avses i fortsättningen upprätthållas genom att en
representant för departementet adjungeras till nämndens sammanträden.

Motioner

1983/84:2877 av Eric Hägelmark m. fl. (fp) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen för regeringen uttalar att samordningsfrågorna inom

1* Riksdagen 1983/84. 10 sami. Nr 21

FöU 1983/84:21

totalförsvaret bör handläggas vid en enhet inom försvarsdepartementet
med tillräcklig överblick, t. ex. budget- och planeringssekretariatet,

2. att riksdagen beslutar avslå förslaget om inrättande av en tjänst som
heltidsarbetande kanslichef i totalförsvarets chefsnämnd,

4. att riksdagen för regeringen upprepar uttalanden om det angelägna
i en snar förstärkning av civilbefälhavarkanslierna i fred och att denna
förstärkning åstadkoms genom omfördelning från andra ledningsnivåer.

1983/84:2878 i här avsedd del av Per Petersson m. fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om totalförsvarets ledning och samordning i regeringskansliet samt
informationsberedskapen m. m.

Utskottet

Samordningen inom totalförsvaret behandlades bl. a. i samband med
1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr 374). Utskottet
förklarade sig därvid dela 1978 års försvarskommittés uppfattning att den
högsta ledningen av totalförsvaret i fred måste utövas aktivt och långsiktigt.
Den måste fortlöpande dels följa utvecklingen och bedöma dess
inverkan på totalförsvaret, dels undersöka vilka samordningsbehov som
finns eller som kan uppkomma på längre sikt, dels ta initiativ för att
tillgodose sådana behov. Dessa krav är, framhöll utskottet, viktiga och
gäller också myndigheter med samordningsuppgifter. I regeringskansliet
måste, ansåg utskottet, ställas stora krav på den samordningsavdelning
som då fanns i försvarsdepartementet.

Utskottet uppehöll sig också vid samordningen inom totalförsvarets
högsta ledning i anslutning till de organisationsändringar inom försvarsdepartementet
som enligt redogörelsen i det föregående anmäldes i budgetpropositionen
1983. Utskottet förutsatte att riksdagen med hänsyn till
samordningsfrågornas stora betydelse utöver vad som gäller arbetets bedrivande
i regeringskansliet även i fortsättningen informeras om större
förändringar beträffande ansvar och arbetsformer när det gäller sådana
frågor.

Mot bakgrund av uttalandena i samband med 1982 års försvarsbeslut
har en särskild utredare haft i uppdrag att utreda frågan om ledning och
samordning av totalförsvaret inom regeringskansliet. Utredningens slutbetänkande
ligger som framgår av redogörelsen i det föregående till grund
för övervägandena i denna fråga i proposition 1983/84:166.

Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen anförs om
totalförsvarets ledning inom regeringskansliet m. m. och
samordningen av totalförsvaret på regeringsnivå. Den föreslagna
organisationen har förutsättningar att motsvara de krav som enligt
utskottets mening bör ställas på den högsta ledningen av totalförsvaret

FöU 1983/84:21

redan i fred (jfr FöU 1981/82:13 s. 18). För att den förordade ordningen
skall ge full effekt är det angeläget att departementsledningen känner
starkt ansvar för den samordningsuppgift som åvilar försvarsdepartementet.
Den i propositionen redovisade ordningen innebär vidare, som framhålls
i motion 1983/84:2878, en ansvarsfördelning i enlighet med totalförsvarsprincipen.
Därigenom kommer övergången från fred till krig att
underlättas eftersom samordningen inom totalförsvaret inte byter huvudman
i detta kritiska skede utan kommer att ligga kvar inom försvarsdepartementet.

Av det nyss anförda framgår att utskottet föreslår avslag på motion
1983/84:2877 (fp) i den del motionärerna argumenterar för att man skall
ändra gällande ordning genom att frånta enheten för civilt totalförsvar
ansvar för försvarsdepartementets samordningsuppgifter och föra det till
planerings- och budgetsekretariatet. Riksdagen bör enligt utskottets mening
inte heller göra något uttalande rörande ledningen och samordningen
av totalförsvaret inom regeringskansliet med anledning av motion 2878
(m).

Vad försvarsministern anför om försvarsrådet ger inte utskottet
anledning till erinringar. Det är enligt utskottets mening värdefullt att
försvarsrådet behålls som ett forum för ömsesidig orientering mellan regeringen
och cheferna för vissa av totalförsvarets civila myndigheter. Det
är lämpligt att som förordas i propositionen vissa tjänstemän, som har
nyckelbefattningar i regeringskansliet när det gäller beredskapsfrågor,
bereds tillfälle att delta i försvarsrådets sammanträden.

Utskottet finnér det också riktigt att liksom i propositionen särskilt
markera totalförsvarets chefsnämnds uppgift att samordna beredskapsförberedelserna
inom totalförsvaret på den centrala myndighetsnivån.
Detta ligger i linje med den vikt utskottet tillmäter en väl fungerande
samordning på alla nivåer i organisationen.

De ökade insatser för att främja samordningen av totalförsvaret på
myndighetsnivån som enligt propositionen skall prägla den framtida verksamheten
vid totalförsvarets chefsnämnd förutsätter stöd att ett starkt
sekretariat. Utskottet har därför inte något att erinra mot att regeringen för
nämnden inrättar ett kansli med kanslichef och en handläggare. Motion
2877 (fp), vari bl. a. yrkas att tjänst för kanslichef vid totalförsvarets
chefsnämnd inte inrättas, bör avslås i denna del.

Utskottet vill i detta sammanhang behandla ett annat yrkande i motion
2877 med anknytning till samordningen av totalförsvaret på myndighetsnivå.
Det gäller yrkande 4 om personell förstärkning vid civilbefälhavarnas
kanslier.

Riksdagen har i olika sammanhang behandlat frågan om utökning av
personalen vid civilbefälhavarkanslierna. Utskottet har därvid bedömt
den vara angelägen. En redogörelse för frågans tidigare handläggning
finns intagen i utskottets betänkande FöU 1983/84:15 (s. 45). Utskottet

FöU 1983/84:21

behandlade så sent som i nämnda betänkande ett par motioner som berörde
förstärkning av civilbefälhavarkanslierna. Utskottets majoritet föreslog
avslag på motionerna, en rekommendation som också följdes av riksdagen
(rskr 219). Utskottet räknade därvid med att personalresurserna vid civilbefälhavarkanslierna
skulle komma att övervägas inom ramen för en
pågående översyn av ledningsstrukturen inom totalförsvarets civila delar
eller som resultat av denna. En fortsatt utbyggnad av civilbefälhavarkanslierna
skulle enligt vad utskottet hade inhämtat komma att prövas i
budgetarbetet inför budgetåret 1985/86. Utskottet finner inte skäl att ändra
sin nyligen dokumenterade inställning i frågan och föreslår att även
ifrågavarande motionsyrkande avslås.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
beträffande ledning och samordning av totalförsvaret inom regeringskansliet

1. att riksdagen avslår motion 1983/84:2877, yrkande 1, angående
handläggningen inom försvarsdepartementet av samordningsfrågor
rörande totalförsvaret,

2. att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag
på motion 1983/84:2878 i denna del lämnar utan erinran vad
föredragande statsrådet har anfört,

beträffande försvarsrådet

3. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

beträffande totalförsvarets chefsnämnd

4. att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag
på motion 1983/84:2877, yrkande 2, lämnar utan erinran vad
föredragande statsrådet har anfört,

beträffande förstärkning av civilbefälhavarkanslierna

5. att riksdagen avslår motion 1983/84:2877, yrkande 4.

2 Informationsberedskapen m. m.

Regeringen har i propositionen (s. 8—15)

dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna att en central förvaltningsmyndighet med de uppgifter som
föredragande statsrådet har angett inrättas fr. o. m. den 1 juli 1985,

2. bemyndiga regeringen att vid den centrala myndigheten för psykologiskt
försvar inrätta en ordinarie tjänst för överdirektör med beteckningen
Cp,

3. godkänna att myndigheterna beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar, statens upplysningscentral och totalförsvarets upplysningsnämnd
samtidigt upphör,

dels lämnat riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om psykologiskt försvar och informationsberedskap.

FöU 1983/84:21

Bakgrund

Regeringen bemyndigade i mars 1981 chefen för försvarsdepartementet
att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över informationsberedskapen
i krig och krigsfara m. m. I december 1982 fick försvarsministern
regeringens bemyndigande att ändra utredningen till en kommitté. Den
antog namnet Informationsberedskapsutredningen. Kommittén avlämnade
1983 ett principbetänkande (Ds Fö 1983:6) Informationsberedskap. I en
bilaga till betänkandet beskrivs nuvarande organisation m. m. för psykologiskt
försvar och informationsberedskap. Bilagan är fogad som bilaga 4
till propositionen.

Av utredningens redogörelse framgår att följande statliga centrala organ
har viktiga uppgifter inom det psykologiska försvarets och informationsberedskapens
område:

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (BN) är central
myndighet i fred för den psykologiska försvarsberedskapen och svarar
för beredskapsplaneringen och krigsförberedelserna i övrigt. Den bistår
massmedier och folkrörelser i deras planläggning av verksamheten under
beredskap och i krig samt förbereder det organ, statens upplysningscentral,
som i krig eller vid krigsfara under regeringen skall svara för en
samordnad samhällsinformation. Här ingår information från alla centrala
totalförsvarsmyndigheter. Nämnden utbildar personal som skall ingå i
upplysningscentralen eller som har motsvarande uppgifter vid vissa regionala
totalförsvarsmyndigheter. Den bedriver också forskning på områden
som är av betydelse för det psykologiska försvaret.

Upplysningscentralen (UC) skall påbörja sin verksamhet vid beredskapslarm
eller när regeringen så bestämmer. Inom UC finns en nyhetsavdelning,
ett öppet presskvarter, en informationsavdelning, en utlandsavdelning,
en avdelning för radiobevakning och en administrativ avdelning.
Till UC är knutna ett press- och ett informationsråd.

Totalförsvarets upplysningsnämnd (TUN) har i fredstid en
samordnande uppgift när det gäller information om totalförsvaret. Nämnden
producerar vidare egen information om säkerhetspolitik och totalförsvar.

Som centrala organ med uppgifter som rör psykologiskt försvar och
informationsberedskap anger utredningen vidare försvarsrådet, totalförsvarets
chefsnämnd, Sveriges Radio AB, försvarsstabens informationsavdelning,
Centralförbundet folk och försvar och Tidningarnas telegrambyrå
(TT).

Informationsberedskapsutredningen anser att det psykologiska försvarets
och informationsberedskapens uppgifter och organisation bör tillgodose
önskemål om kontinuitet från fred till krig, enkla arbetsformer och
personalsnåla organ samt en klarare fördelning än f. n. av ansvaret för
nyhetsförmedlingen och av uppgiften att stärka försvarsvilja och motståndsanda.

FöLJ 1983/84:21

För att tillgodose detta föreslår utredningen att det inrättas en ny central
förvaltningsmyndighet. Den nya myndigheten avses verka både i fred och
i krig. Den skall ersätta BN och överta TUN:s arbetsuppgifter. UC avses
avvecklas men åtskilliga av dess uppgifter förs över till den nya myndighetens
krigsorganisation. Informationsberedskapsutredningens förslag i
övrigt och remissyttrandena över detta framgår av bilagorna 5 och 6 till
propositionen. I denna grundas övervägandena och förslagen rörande
informationsberedskapen m. m. på resultatet av utredningsarbetet.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern behandlar inledningsvis (s. 8—10) vissa allmänna
principer för informationsberedskap och psykologiskt försvar.

Försvarsministern anger vidare uppgifter och organisation för
den styrelse för psykologiskt försvar som han i enlighet med
informationsberedskapsutredningens förslag anser bör inrättas den 1 juli
1985 och då ersätta BN, UC och TUN (s. 10—13). Några ytterligare
utgifter på statsbudgeten uppkommer inte, uppger försvarsministern.

I propositionen berörs vidare informationsverksamheten och övriga
åtgärder inom det psykologiska försvaret på regional och lokal nivå
(s. 14).

Försvarsministern behandlar också i ett avsnitt vissa särskildafrågor
(s. 14—15) bl. a. Centralförbundet folk och försvars betydelse när det
gäller att sprida information om vår säkerhetspolitik och om totalförsvaret.

Motioner

1983/84:2211 av Sten Sture Paterson (m) och Göthe Knutson (m) vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att ansvaret för kartläggning av
och åtgärder mot desinformation skall åläggas den föreslagna styrelsen för
psykologiskt försvar,

2. att riksdagen begär att regeringen överlämnar motionen till den kommande
parlamentariska försvarsutredningen för beaktande.

1983/84:2877 av Eric Hägelmark m. fl. (fp) såvitt gäller yrkandena

3. att riksdagen för regeringen uttalar att ansträngningar bör göras för
att tillgodose de önskemål tidningar och andra nyhetsorgan har i fråga om
central information vid beredskap och krig,

5. att riksdagen beslutar att den föreslagna nya myndigheten för psykologiskt
försvar ges 14—17 styrelseledamöter.

1983/84:2878 i här avsedd del av Per Petersson m. fl. (m) vari yrkas att

FöU 1983/84:21

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om totalförsvarets ledning och samordning i regeringskansliet samt
informationsberedskapen m. m.

1983/84:2879 av Olle Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om inrättande
av en s. k. presspool i nära anslutning till den högsta ledningen.

Utskottet

Utskottet kommer i anslutning till regeringens förslag om informationsberedskap
m. m. att behandla motionsyrkanden som gäller denna del av
propositionen. Motion 1983/84:2878 (m) behandlas såvitt gäller frågor
angående

— mål för det psykologiska försvaret,

— studium av och planering för s. k. skymningslägen,

— den nya myndighetens informationsuppgift i fred,

— parlamentariskt inslag i referensgrupper hos den nya myndigheten,

— åtgärder mot desinformation (behandlas även i motion 1983/84:2211).
Utskottet behandlade i samband med 1982 års försvarsbeslut bl. a.

grundläggande principer för det psykologiska
försvaret (FöU 1981/82:18 s. 150—151). Därvid förklarade sig utskottet
instämma i vad 1978 års försvarskommitté hade anfört rörande det
psykologiska försvaret. Kommittén hade bl. a. uttalat följande (Ds Fö
1981:1 s. 209):

Vår försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propaganda har
avgörande betydelse för omvärldens tilltro till vår vilja och förmåga att
fullfölja neutralitetspolitiken även i situationer med hårt yttre tryck. Denna
vilja och motståndkraft måste grundläggas redan i fred. Detta åstadkoms
dock inte genom någon särskild organisation med en sådan uppgift.
Vi litar i stället på vår demokratis inneboende styrka med fri åsiktsbildning,
yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier. Befolkningens
känsla av solidaritet med samhället har avgörande betydelse
för försvarsviljan och viljan att satsa resurser för samhällets försvar.

I propositionen anger försvarsministern med utgångspunkt från dessa
grundsatser vissa allmänna principer för informationsberedskap
och psykologiskt försvar. Han
förklarar sig instämma i informationsberedskapsutredningens uppfattning
att det psykologiska försvaret har två uppgifter. Dessa beskrivs i propositionen
på följande sätt.

Den ena är att bevara och stärka försvarsviljan. Den åvilar i fred samhället
manifesterat i dess demokratiska statsskick och institutioner i vid
bemärkelse — riksdag, regering, myndigheter, skolor, folkrörelser, den
fria pressen och radio/TV.

Den andra huvuduppgiften är att sörja för en allsidig, snabb och korrekt

FöU 1983/84:21

informationsförmedling. Denna uppgift åvilar press, radio/TV och informationsfunktionerna
hos regeringen och myndigheterna.

Dessa uppgifter kan enligt utredningens och försvarsministerns mening
inte ses isolerade från varandra utan bör uppfattas så, att man genom en
god informationsförmedling bidrar till att upprätthålla försvarsvilja och
motståndsanda. Uppgiften att bevara och stärka befolkningens försvarsvilja
är ytterst av politisk natur. Det övergripande ansvaret på detta område
åvilar därför regeringen.

Enligt motion 1983/84:2878 (m) bör utarbetas ett mer preciserat mål för
det psykologiska försvaret.

Riksdagen (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr 374) bejakade redan i
samband med 1982 års försvarsbeslut de grundsatser för utformningen av
det psykologiska försvaret som försvarsministern har som utgångspunkt
för sina överväganden i propositionen. De preciseringar han gör innebär
bl. a. en från journalisthåll länge önskad åtskillnad av det psykologiska
försvarets huvuduppgifter — att dels svara för korrekt nyhetsförmedling,
dels stärka försvarsviljan. Även utskottet anser det riktigt att klart avgränsa
dess båda uppgifter från varandra. Vad försvarsministern anför rörande
psykologiskt försvar och informationsberedskap anser utskottet inte heller
i övrigt ger anledning till erinringar från riksdagens sida. Riksdagen bör
inte nu uttala sig för ytterligare preciseringar av målet för det psykologiska
försvaret. Frågan om det psykologiska försvarets uppgifter torde bli föremål
för ytterligare överväganden inom ramen för den nya försvarskommitténs
arbete. Motion 2878 bör avslås i denna del.

Utskottet har ingen erinran mot att en ny central myndighet, benämnd
styrelsen för psykologiskt försvar, inrättas den 1 juli
1985 i enlighet med vad som föreslås i propositionen.

I motion 2878 (m) uttalar motionärerna, i likhet med vad överbefälhavaren
har anfört i sitt remissvar över informationsberedskapsutredningens
förslag, att man omgående bör studera och planera för s. k. skymningslägen.
Utskottet ser denna fråga i första hand mot bakgrund av organisationsändringen.
Eftersom den nya myndigheten avses ersätta både BN,
UC och TUN får den samma ansvar både i fred och i krig. Därigenom
minskar informationsproblemen i ett skymningsläge. Detta är ett huvudsyfte
med organisationsändringen. Att studera sådana lägen och planera
för dem blir en naturlig och viktig uppgift för den nya myndigheten. Ett
särskilt uttalande härom av riksdagen är inte påkallat.

Motion 2878 (m) tar också upp den del av den nya myndighetens
verksamhetsområde som motsvarar de nuvarande arbetsuppgifterna för
TUN. Utskottet vill peka på att TUN bl. a. har till uppgift att i fred främja
informationen om säkerhetspolitiken och totalförsvaret. Uppgiften är viktig.
I samband med 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102 bil. 1 s.
42 — 44) uttalades att sådan information är en medborgerlig rättighet i en
demokrati som vår. Vidare bestämdes att TUN:s informationsuppgift —

FöU 1983/84:21

sorn vid den tiden inte uttryckligen gällde säkerhetspolitiken i dess helhet
— skulle vidgas till att omfatta hela vår säkerhetspolitik. Enligt vad utskottet
har inhämtat innebär regeringens förslag att TUN:s uppgifter ograverade
förs över till den nya myndigheten, som därigenom får en tredje
huvuduppgift (prop. s. 12). Syftet med motion 2878 tillgodoses därmed i
denna del.

I detta sammanhang vill utskottet understryka folkrörelsernas betydelse
för att i vida kretsar, bl. a. genom kurs- och konferensverksamhet, sprida
information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret. Utskottet utgår liksom
kommittén och försvarsministern från att Centralförbundet folk och
försvar även i fortsättningen är den samlande organisationen för sådan
verksamhet.

Utskottet delar försvarsministerns uppfattning att skolan har en viktig
roll när det gäller att sprida kunskaper om vårt lands säkerhetspolitik och
totalförsvar.

I propositionen godtar försvarsministern utredningens förslag om en
styrelse för myndigheten om högst nio ledamöter. För att bereda
myndigheten kontakt med samhället bör enligt hans mening kunna inrättas
en eller flera referensgrupper för olika frågor inom dess verksamhetsområde.
Under styrelsen bör verket ledas av en överdirektör som
är förordnad på viss tid.

I motion 2877 (fp) vänder man sig mot att styrelsen avses få högst nio
ledamöter. Motionären jämför det föreslagna antalet styrelseledamöter
med de 14—17 ledamöter som ingår i BN och de högst 18 ledamöter som
ingår i TUN. Motionärerna anser i likhet med vissa remissinstanser att den
nya myndigheten bör ha ungefär samma antal styrelseledamöter som den
nuvarande beredskapsnämnden.

Utskottet har stannat för att liksom försvarsministern förorda att den
nya myndigheten i likhet med andra centrala myndigheter leds av en
styrelse med ett begränsat antal ledamöter, färre än tio. Därigenom främjas
en aktiv medverkan av varje ledamot. Utskottet anser det vara värdefullt
med ett parlamentariskt inslag i styrelsen. Som försvarsministern uttalar
bör det kunna inrättas referensgrupper för olika frågor inom myndighetens
verksamhetsområde. Med anledning av uttalanden i motion 2878 (m)
om att referensgrupper bör utses av regeringen och ges parlamentariskt
inslag vill utskottet betona att det ankommer på regeringen att besluta i
dessa frågor. Utskottet Finnér det emellertid naturligt att systemet med
referensgrupper förankras i myndighetens instruktion. Av det sagda framgår
att utskottet avstyrker bifall till motionerna 2877 (fp) och 2878 (m) i
berörda delar.

Informationsberedskapsutredningen har föreslagit att UC:s öppna
presskvarter benämns centrala presskvarteret. Som komplement till verksamheten
där föreslås att svenska tidningar och nyhetsbyråer erbjuds sätta
upp en presspool med arbetande journalister utöver den personal

FöU 1983/84:21

från TT och Sveriges Radio som avses vara lokaliserad till totalförsvarets
högsta ledning. Meningarna om detta förslag är delade bland remissinstanserna.
Försvarsministern finner det lämpligt att regeringen överlämnar
till den nya myndigheten att närmare överväga inrättandet av en

presspool.

I motion 2877 (fp) anser motionärerna att riksdagen bör uttala sig för
principen att också andra nyhetsorgan än Sveriges Radio och TT skall ges
bästa möjliga arbetsbetingelser när det gäller att få information från central
nivå. Ansträngningar bör, anför de, göras för att tillgodose de önskemål
tidningar och andra nyhetsorgan har i fråga om central information
under beredskap och i krig.

I motion 2879 (s) understryker motionären att det är viktigt för den fria
nyhetsförmedlingen i krig att erbjuda svenska tidningar och nyhetsbyråer
möjligheten att arbeta i nära anslutning till den högsta ledningen genom
den föreslagna presspoolen. Enligt motionären bör riksdagen uttala att
den nya styrelsen för psykologiskt försvar skall erbjuda företrädare för
massmedierna att delta i en sådan presspool.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är viktigt med likartade
och goda arbetsbetingelser för alla svenska massmedier i anslutning till
den centrala ledningen. Utskottet utgår från att denna inställning delas av
regeringen. De överväganden kring inrättandet av en presspool för ändamålet
som regeringen avser överlåta till den nya styrelsen gäller enligt vad
utskottet har inhämtat närmast praktiska frågor. Man bör därför enligt
utskottet räkna med att det fortsatta arbetet kommer att präglas av en
strävan att tillgodose de önskemål nyhetsorganen har om central information
under beredskap och krig i enlighet med vad som anförs i motion 2877
(fp). Ett sådant syfte ligger också bakom yrkandet i motion 2879 (s). Mot
den bakgrunden anser utskottet att riksdagen inte bör göra något uttalande
med anledning av de båda motionerna.

Utskottet vill också behandla motion 2211 (m) som väcktes under den
allmänna motionstiden och gäller kartläggningar och åtgärder mot s. k.
desinformation, dvs. spridande av osanna uppgifter samt propaganda
genom olika kanaler. Denna metod att under fredstid försvaga
motståndsviljan i berörda länder har enligt motionärerna blivit allt vanligare.
Motionärerna pekar bl. a. på att enligt uppgifter från västliga källor
har i Sovjetunionen byggts upp särskilda resurser för sådana metoder.
Motionärerna yrkar att styrelsen för psykologiskt försvar skall ges ansvar
för kartläggning och åtgärder mot desinformation. Vidare vill motionärerna
att motionen skall lämnas över till försvarskommittén för att beaktas i
dess arbete.

Även enligt motion 2878 (m) bör resurser sättas in för att studera och
analysera åtgärder för desinformation länder emellan samt för att överväga
och planlägga för motåtgärder som kan bli nödvändiga från svensk
sida. Motionärerna anser att uppgiften bör ankomma på styrelsen för
psykologiskt försvar.

FöU 1983/84:21

Enligt propositionen avses den föreslagna styrelsen för psykologiskt
försvar bl. a. överta beredskapsnämndens uppgift att följa utländsk informationsverksamhet
som kan påverka svensk opinionsutveckling och inverka
på försvarsviljan. Styrelsen skall vidare följa och i nära samverkan
med försvarets forskningsanstalt bedriva forskning på det psykologiska
försvarets, den psykologiska krigföringens och angränsande områden.
Utskottet anser att de i motionen påtalade uppgifterna rörande åtgärder
mot desinformation som riktas mot vårt land kommer att ligga inom
styrelsens verksamhetsområde utan att riksdagen behöver göra något uttalande
i frågan.

Redan i statsmakternas gällande beskrivning av målen för vårt totalförsvar
(prop. 1981/82:102 bil. 1, FöU 18, rskr 374) är uttalat att en ”fast
försvarsvilja skall vidmakthållas och varje försök att undergräva vår motståndsanda
och tilltron till vår förmåga att motstå angreppet skall motverkas
genom psykologiskt försvar”. Hot i förening med vilseledande information
kan känneteckna ett sådant försök. Utskottet räknar med att den
nya försvarskommittén när den behandlar det psykologiska försvaret lägger
vikt vid frågor av det slag som aktualiseras i motion 2211 utan att
motionen formellt överlämnas till kommittén. Syftet med motionerna 2211
och 2878 i denna del blir alltså enligt utskottets bedömning tillgodosett.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motion 1983/84:2878 såvitt gäller utarbetande
av ett mer preciserat mål för det psykologiska försvaret,

2. att riksdagen godkänner att en central förvaltningsmyndighet
med de uppgifter som föredragande statsrådet har angett inrättas
den 1 juli 1985,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att vid den centrala myndigheten
för psykologiskt försvar inrätta en ordinarie tjänst
som överdirektör med beteckningen Cp,

4. att riksdagen godkänner att myndigheterna beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar, statens upplysningscentral och
totalförsvarets upplysningsnämnd upphör den 1 juli 1985,

5. att riksdagen med bifall till propositionen i denna del avslår
motion 1983/84:2877, yrkande 5, om den nya myndighetens
styrelse,

6. att riksdagen avslår motion 1983/84:2878 såvitt gäller ett uttalande
av riksdagen om referensgrupper m. m.,

7. att riksdagen avslår motion 1983/84:2878 såvitt gäller ett uttalande
av riksdagen om s. k. skymningslägen,

8. att riksdagen avslår motion 1983/84:2878 såvitt gäller ett uttalande
av riksdagen om den nya myndighetens uppgift att informera
om säkerhetspolitiken och totalförsvaret,

9. att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2877, yrkande 3, och
1983/84:2879 om en presspool,

FöU 1983/84:21

10. att riksdagen avslår motion 1983/84:2211 och motion 1983/
84:2878 i denna del om kartläggning av och åtgärder mot
desinformation,

11. att riksdagen i övrigt lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört om psykologiskt försvar och informationsberedskap.

Stockholm den 10 maj 1984

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström
(s), Gunnar Björk i Gävle (c), Åke Gustavsson (s), Göthe Knutson (m),
Evert Hedberg (s), Karl-Erik Svartberg (s), Olle Aulin (m), Ulla Ekelund
(c), Mats Olsson (s), Anita Bråkenhielm (m), Eric Hägelmark (fp), Inge
Carlsson (s) och Iréne Vestlund (s).

Reservationer

1 Informationsberedskapen m. m. (punkt 2)

Per Petersson, Göthe Knutson, Olle Aulin och Anita Bråkenhielm (alla
m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 10 börjar ”Riksdagen
(prop. 1981 /82:102, FöU 18, rskr 374)” och slutar ”avslås i denna del” bort
ha följande lydelse:

Riksdagen (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr 374) bejakade i samband
med 1982 års försvarsbeslut de grundsatser för utformningen av det psykologiska
försvaret som försvarsministern har som utgångspunkt för sina
överväganden i propositionen. De preciseringar han gör innebär bl. a. en
från journalisthåll länge önskad åtskillnad av det psykologiska försvarets
huvuduppgifter — att dels svara för korrekt nyhetsförmedling, dels stärka
försvarsviljan. Utskottet anser att försvarsministern därutöver endast summariskt
berör de mål och uppgifter som styrelsen för psykologiskt försvar
bör ha. Utskottet saknar i propositionen en mera preciserad målbeskrivning
för det psykologiska försvaret. Målformuleringarna bör kunna förklara
vad psykologiskt försvar innebär och därmed undanröja den ofta
diffusa bild som allmänheten har av denna betydelsefulla gren av totalförsvaret.
Viktigast är emellertid att preciseringar görs i syfte att effektivisera
det psykologiska försvarets verksamhet i såväl fred som krig.

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion 1983/84:2878 att en
mer preciserad målbeskrivning bör utarbetas så snart som möjligt och att
uppgiften bör åläggas styrelsen för psykologiskt försvar.

FöU 1983/84:21

Vad utskottet har anfört om mer preciserade mål för det psykologiska
försvaret bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet har i övrigt inga erinringar mot vad försvarsministern anför
om psykologiskt försvar och informationsberedskap.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 10 börjar ”1 motion”
och slutar ”inte påkallat” bort ha följande lydelse:

I motion 2878 (m) uttalar motionärerna, i likhet med vad överbefälhavaren
har anfört i sitt remissvar över informationsberedskapsutredningens
förslag, att man omgående bör studera och planera för s. k. skymningslägen.
Utskottet utgår från att organisationsändringen som sådan skall innebära
att de påtalade problemen i s. k. skymningslägen lättare kan lösas.
Det är emellertid angeläget att — som motionärerna framhåller — man
omgående och noga studerar s. k. skymningslägen och planerar för dessa.
Detta gäller bl. a. övergången till olika slags höjd beredskap. Utskottet
anser att riksdagen bör göra ett uttalande att sådana studier och en sådan
planering bör komma till stånd och att det bör ankomma på styrelsen för
psykologiskt försvar att tillse att studien och planläggningen påbörjas
omedelbart när styrelsen börjar sin verksamhet.

Utskottet delar vidare motionärernas uppfattning att överbefälhavaren
bör ges möjlighet att studera och föreslå regeringen åtgärder som syftar till
att minska en angripares psykiska motståndskraft. Även informationsberedskapsutredningen
framhåller behovet av sådana åtgärder. Liksom motionärerna
finnér utskottet det angeläget att beredskapen höjs inför olika
tänkbara situationer och för olika former av en angripares psykologiska
krigföring. Vad utskottet nu har anfört om studier av och planering för s. k.
skymningslägen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 13 börjar ”Enligt
propositionen” och slutar ”bedömning tillgodosett” bort ha följande lydelse: Utskottet

finner liksom motionärerna i motionerna 2211 och 2878 att
även Sverige är utsatt för s. k. desinformation, dvs. spridande av osanna
uppgifter och vilseledande propaganda genom olika kanaler. I bl. a. Sovjetunionen
finns en omfattande organisation för sådan verksamhet. Utskottet
anser att det är av stor vikt att Sverige håller hög beredskap även på detta
område. För den skull måste resurser sättas in för att studera och analysera
den utländska desinformationsverksamheten samt kartlägga densamma.
Samtidigt är det angeläget att — även i fredstid — ge den svenska allmänheten
information om desinformationen och — när sådan upptäcks — ge
upplysning om fallen och meddela korrekta fakta.

Planläggning för motåtgärder mot desinformation i såväl fred som krig
är således en viktig uppgift inom vårt lands totalförsvar. Eftersom desinformationsverksamheten
från främmande land i fredstid inte blivit särskilt
uppmärksammad och heller inte direkt omnämnd i propositionen finner

FöU 1983/84:21

utskottet anledning att för riksdagen understryka behovet av åtgärder i
enlighet med vad som föreslås i motionerna 2211 och 2878.

Enligt propositionen avses den föreslagna styrelsen för psykologiskt
försvar bl. a. överta beredskapsnämndens uppgift att följa utländsk informationsverksamhet
som kan påverka svensk opinionsutveckling och inverka
på försvarsviljan. Styrelsen skall vidare följa och i nära samverkan
med försvarets forskningsanstalt bedriva forskning på det psykologiska
försvarets, den psykologiska krigföringens och angränsande områden.
Utskottet anser det bl. a. mot denna bakgrund vara naturligt att det ankommer
på styrelsen för psykologiskt försvar att svara för de åtgärder m. m.
mot desinformationsverksamhet som utskottet nyss har förordat.

Utskottet anser vidare att riksdagen bör anmoda regeringen att överlämna
motionerna 2211 och 2878 i här berörd del till 1984 års försvarskommitté
för beaktande.

Vad utskottet anfört om åtgärder mot desinformation m. m. bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 13 — 14) i momenten 1, 7 och 10 bort ha
följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2878 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om ett mer preciserat mål för det psykologiska försvaret,

7. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2878 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om studier av och planering för s. k. skymningslägen,

10. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2211 och motion
1983/84:2878 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om åtgärder mot desinformation,
m. m.

2 Informationsberedskapen m. m. (punkt 2)

Per Petersson (m), Göthe Knutson (m), Olle Aulin (m), Anita Bråkenhielm
(m) och Eric Hägelmark (fp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 11 börjar ” Utskottet
har” och slutar ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Föll 1983/84:21

och liknande grupper bör utses av regeringen och ges parlamentariskt
inslag. Utskottet finner det naturligt att systemet med referensgrupper
förankras i myndighetens instruktion.

Vad utskottet har anfört om referensgrupper m. m. och om parlamentariskt
inslag bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 13) i moment 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen med bifall till motion 1983/84: 2878 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört
om referensgrupper m. m. och parlamentariskt inslag.

v •

Liber Tryck Stockholm 1984