om tjänstesektorn (Betänkande 1986/87:NU31 Näringsutskottet)

Näringsutskottets betänkande
1986/87:31

om tjänstesektorn

1986/87:31

Ärendet

I detta betänkande behandlas — helt eller delvis — två motioner från allmänna
motionstiden år 1986 och tre motioner från allmänna motionstiden
år 1987 angående tjänstesektorn.

Betänkandet avlämnas samtidigt med utskottets betänkande om näringspolitik
(NU 1986/87:30). I detta behandlas proposition 1986/87:74 om näringspolitik
inför 1990-talet, vari även vissa frågor om tjänstesektorn berörs.

Sammanfattning

Tre motioner (fp) med krav på att gynnsammare förutsättningar skall skapas
för tjänstesektorn avstyrks av utskottet. Någon särskild politik för denna
sektor är inte motiverad, anser utskottet; tjänsteföretagens villkor får
prövas utifrån den generella näringspolitiken. Motionerna får stöd i en
reservation (m, fp, c). Där hävdas att gällande monopol och konkurrensbegränsningar
inom den offentliga sektorn hämmar tillväxten av tjänstenäringarna
och att tjänsteföretagen i flera avseenden missgynnas i förhållande
till de varuproducerande företagen.

Utskottet avvisar vidare en motion (fp) där det begärs ett riksdagsuttalande
om vikten av en livskraftig detaljhandel. Politiken på distributionsområdet
bör, sägs det i en reservation (m, fp, c), bygga på fri konkurrens, fri
etablering och fri prisbildning. Förslag (c) om utredningar angående tjänsteföretagens
villkor resp. tjänsteexporten får inte stöd i utskottet.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1985/86:N28I av Anne Wibble(fp) och Christer Eirefelt(fp), vari hemställs
att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för ett program för tjänstesektorn
som redovisas i motionen. 1

1 Riksdagen 1986/87. 17 sami. Nr 31

1985/86:N302 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan (7) 1986/87:31

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om vikten av att näringspolitiken också inriktas på att skapa gynnsamma
förutsättningar för tjänstesektorn.

1986/87 :N330 av Christer Eirefelt m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan (13) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs
om vikten av en livskraftig detaljhandel.

1986/87:N343 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan (4)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om vikten av att näringspolitiken också inriktas på att skapa gynnsamma
förutsättningar för tjänstesektorn.

1986/87:N357 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Marianne Andersson
(c), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att snabbt se över de
problem tjänsteföretagen har av generell näringspolitisk karaktär,

2. av regeringen begär att en statlig utredning tillsätts med uppgift att se
över de särskilda problem[en] vid export av tjänster i syfte att höja Sveriges
tjänsteexport.

Motivering

Tjänstesektorn har kommit att svara för en allt större del av produktionen
och sysselsättningen inom landet. Eftersom varusektorns betydelse kan förväntas
minska även i framtiden behövs, anförs i motion 1985/86:N281 (fp),
en expansion av den privata tjänstesektorn för att en hög sysselsättning
skall kunna uppnås. En ökad offentlig sektor är från samhällsekonomisk
synpunkt inte önskvärd. För att de privata tjänstenäringarna skall stimuleras
krävs, hävdar motionärerna, en omläggning av politiken på många områden.
1 motionen redovisas ett handlingsprogram som syftar till att skapa
en vitalare tjänstesektor. Programmet har i huvudsak följande innehåll:

— De regler inom t. ex. regional-, arbetsmarknads-, närings- och skattepolitiken
som missgynnar tjänsteföretag måste avskaffas. De nuvarande
närings- och regionalpolitiska insatserna är, anser motionärerna, främst
inriktade på att stödja industriproduktionen. Bestämmelserna om allmän
investeringsfond [lag 1979:609] och reglerna för vissa regionalpolitiska
stöd är exempel på detta. I motionen påpekas också att vissa typer
av bidrag till arbetsmarknadsutbildning ges enbart till tillverkande företag.
Vidare gynnar skattesystemet företag som kan göra avskrivningar
på maskiner och nedskrivningar av varulager. Tjänsteproducerande
företag som är baserade på immateriellt kapital och som inte har någon
fysisk lagerproduktion har andra ekonomiska förutsättningar än varuproducerande
företag.

— De offentliga organen måste mer konsekvent använda sig av ett upphandlingsförfarande.
Valet mellan egen regi och entreprenad bör göras
på ett lika objektivt sätt som då det gäller att välja mellan olika entreprenörer,
heter det i motionen. Det är därför betydelsefullt att upphand- 2

lingsfunktionen organisatoriskt är åtskild från den producerande funk- f\jy 1986/87:31
tionen. Det är inte heller acceptabelt, menar motionärerna, att en myndighet
har övervakande funktioner på en marknad där man själv är med
och konkurrerar. Konkurrensneutraliteten förutsätter också att en monopolskyddad
verksamhet hos en myndighet — t. ex. postverket, televerket
eller statensjärnvägar — hålls helt åtskild från dess konkurrensutsatta
verksamhet så att monopolställningen inte kan utnyttjas för att
underlätta myndighetens position på konkurrensmarknaden.

— Lagstiftning, skatteregler o. d. som hindrar konkurrensen eller inskränker
t. ex. kommunernas möjlighet att besluta om entreprenad måste avskaffas.
En rimlig utgångspunkt är, sägs det i motionen, att människor
kan göra värdefulla insatser oavsett om dessa sker i privat eller offentlig
regi. Enligt motionärerna är det fullt möjligt att finansiera en verksamhet
kollektivt även om tjänsterna produceras av privata företag. En sådan
produktion skulle inte heller utesluta insyn och kontroll från den
offentliga sektorns sida.

— De regleringar som hämmar konkurrensen för vissa typer av privat tjänsteproduktion
måste ses över i syfte att skapa ökade konkurrensförutsättningar.
Sådana regleringar återfinns inom bl. a. transport-, bankoch
försäkringsområdena. Även detaljhandeln är utsatt för olika konkurrensbegränsningar.

— Marginalskatterna måste sänkas för att stärka tjänstesektorn. Utjämningen
av bruttoinkomsterna och det höga skattetrycket har medfört en
kraftig minskning av hushållens konsumtion av tjänster från den privata
sektorn, menar motionärerna.

— Den offentliga statistiken måste förbättras vad gäller tjänstenäringarna.

I motionen redovisas brister i statistiken om tjänsteproduktionen angående
bl. a. investeringar och produktivitet.

Krav på att gynnsammare förutsättningar skall skapas för tjänstesektorn
har i partimotioner om näringspolitiken framställts av folkpartiet såväl förra
året (1985/86:N302) som i år (1986/87:N343). Det är angeläget att näringspolitiken
inte är inriktad enbart på industrifrågor utan också syftar till
att stödja tjänsteföretagen, anför motionärerna. De påpekar att exportandelen
av den privata tjänsteproduktionen uppgår till endast ca 10%. I
årets partimotion sägs också att ökningstakten för tjänsteexporten har avtagit
under senare år. Till viss del beror detta, hävdas det, på att tjänstesektorn
diskrimineras av gällande regler inom bl. a. skatte- och regionalpolitiken.

Den kanske främsta anledningen till tjänsteexportens dåliga utveckling är
dock de regleringar och det offentliga tjänstemonopol som effektivt har
avskärmat stora delar av tjänstesektorn från konkurrens, menar motionärerna.
De finner det uppenbart att det inom den offentliga sektorn saknas
incitament för exportsatsningar.

Sverige borde ha goda förutsättningar för att öka sin export av kvalificerade
tjänster, anförs i motion 1986/87:N357 (c). Det krävs emellertid att klara
regler ges för verksamheten och att lagar och bestämmelser som berör den
svenska tjänsteproduktionen i resp. utanför landet harmoniseras, säger
motionärerna. De yrkar att en statlig utredning skall tillsättas med uppgift 3

att se över problemen vid tjänsteexporten. I motionen begärs också att NU 1986/87:31
frågor av mer allmän betydelse för tjänsteföretagen skall bli föremål för en
undersökning. Motionärerna åberopar att statens industriverk i en utredning
om de regionala utvecklingsmöjligheterna för den privata tjänstesektorn
(SIND PM 1986:8) har aktualiserat vissa problem för tjänstenäringarna
av generell näringspolitisk karaktär. Till dessa hör främst vissa skatteoch
redovisningsfrågor. En redogörelse för verkets rapport lämnas i det
följande (s. 9 f.).

Även i motion 1986/87:N330 (fp) begärs att näringspolitiken skall inriktas
inte bara på de tillverkande företagen utan också på tjänsteföretagen. I
motionen framförs vissa synpunkter på detaljhandeln. Denna är den viktiga
länken mellan producent och konsument, och handeln har stor betydelse
för boende, trafik och kommunikationer, turism m. m. Företagen skall,
krävs det i motionen, kunna etablera sig i fri konkurrens. Den fria konkurrensen
ger i kombination med fri prisbildning goda förutsättningar för en
sund marknadsekonomi. Det är viktigt med mångfald och variation i utbudet,
menar motionärerna. Krav bör också ställas på en regionalt tillfredsställande
detaljhandelsservice. I motionen erinras om att handeln fyller en
social funktion. Denna funktion är, heter det, inte en primär uppgift för
detaljhandeln men bör av samhället tillmätas ett värde.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Tjänstesektorns utveckling
Totalt

Ett utmärkande inslag i den svenska ekonomins utveckling sedan början av
1960-talet är tjänstesektorns kraftigt ökade betydelse från sysselsättningssynpunkt.
Denna process är inte unik för Sverige utan återfinns i flertalet
industriländer.

Till denna sektor räknas traditionellt de verksamheter som inte tillhör
jord- och skogsbruk, industriproduktion inkl. gruvdrift, energiproduktion
och byggnadsverksamhet. Sektorn omfattar sålunda ett stort antal branscher
med skilda inriktningar och utvecklingsdrag. Den följande beskrivningen
av tjänstesektorn är baserad på nämnda avgränsning.

Under år 1986 var knappt 4,3 miljoner personer sysselsatta på den svenska
arbetsmarknaden. Av dessa var ungefär två tredjedelar eller ca 2,8 miljoner
verksamma med tjänsteproduktion. Utvecklingen av sysselsättningen i
olika näringsgrenar under den senaste tioårsperioden framgår av tabell 1.
Tjänstesektorn omfattar näringsgrenarna 6—9 enligt svensk näringsgrensindelning
(SNI).

Tabell 1. Antal sysselsatta personer fördelade på olika verksamheter åren NU 1986/87:31
1976, 1985 och 1986

Verksamhet 1976 1985 1986

antal andel antal andel antal andel

tusen % tusen % tusen %

Jord- och skogsbruk, m. m.	232	5,8	189	4,4	179	4,2
Tillverkningsindustri, gruv- och energiproduk-tion m. m.	1 143	28,5	1 019	24,0	1 030	24,2
Byggnadsindustri	290	7,2	257	6,1	257	6,0
Tjänsteproduktion	2 344	58,5	2 777	65,5	2 799	65,6
Summa	4 009	100,0	4 242	100,0	4 265	100,0

Källa: Statistiska centralbyråns (SCB:s) arbetskraftsundersökningar, råtabeller.

Från år 1976 till år 1986 har tjänstenäringarnas andel av den totala sysselsättningen
ökat från 58,5 % till 65,6 %. Under samma tidsperiod har såväl
antalet som andelen sysselsatta i alla varuproducerande näringsgrenar på
här redovisad nivå minskat. Antalet verksamma i tjänstesektorn har under
den studerade perioden ökat med i genomsnitt ca 45 000 per år medan den
varuproducerande sektorn uppvisar en minskning av sysselsättningen med
i genomsnitt ca 20 000 per år. Under år 1986 var ökningen av antalet verksamma
i tjänstenäringarna ungefär densamma som landets totala sysselsättningsökning
eller ca 22 000 personer.

Den noterade ökningen från år 1976 till år 1986 av antalet verksamma
personer med tjänsteproduktion är till största delen — drygt 70% — hänförlig
till en ökad sysselsättning i den kommunala sektorn (se tabell 2).
Motsvarande andelar för den statliga och den privata sektorn är 4 % resp.
24 %. Antalet kommunalt anställda med tjänsteproduktion har ökat successivt
under perioden och uppgick under år 1986 till knappt 1,2 miljoner.
Motsvarande antal med statlig anställning minskade från år 1980 till år 1984
med ca 13 000 personer. Därefter har antalet ökat något. Under år 1986 var
totalt ca 370 000 statligt anställda sysselsatta med tjänsteproduktion, vilket
var ca 4 000 personer fler än under år 1984. Av totala antalet verksamma
personer i tjänstesektorn år 1986 var ca 55 % offentliganställda och ca 45 %
privatanställda. Ökningen av den totala sysselsättningen i tjänstesektorn
under år 1986 — ca 22 000 personer — hänför sig i allt väsentligt till den
privata sektorn. Som framgår av tabell 2 ökade antalet privatanställda personer
i tjänstenäringarna från år 1985 till år 1986 med ca 21 000 personer.
Under år 1985 stod de privata tjänstenäringarna för knappt 30 % av sysselsättningsökningen
i tjänstesektorn.

1* Riksdagen 1986/87. 17sami Nr 31

Tabell 2. Antal sysselsatta personer med tjänsteproduktion fördelade på of- NU 1986/87:3 1
fentlig och privat anställning åren 1976,1985 och 1986 (Företagare
har i tabellen redovisats som privatanställda)

Anställning	1976	1985	1986
	Antal	Andel	Antal	Andel	Antal	Andel
	tusen	%	tusen	%	tusen	%
Statlig	352	15,0	369	13,3	370	13,2
Kommunal	841	35,9	1 167	42,0	1 167	41,7
Summa offentlig	1 193	50,9	1 536	55,3	1 537	54,9
Privat	1 151	49,1	1 241	44,7	1 262	45,1
Totalt	2 344	100,0	2 777	100,0	2 799	100,0

Källa: SCB:s arbetskraftsundersökningar, råtabeller.

Uppdelat på delbranscher

Som tidigare nämnts består tjänstesektorn av ett stort antal branscher med
olika inriktningar och skilda verksamheter. Vissa tjänstenäringar vänder sig
framför allt mot hushållssektorn medan andra är huvudsakligen företagsoch
myndighetsinriktade. I tabell 3 redovisas sysselsättningen i tjänstesektorn
uppdelad på olika delbranscher.

Tabell 3. Antal sysselsatta personer med tjänsteproduktion fördelade på olika
delbranscher åren 1976 och 1986

Delbransch	Antal sysselsatta	Förändring
	1976	1986	1976-1986
	tusen	tusen	tusen	%
Partihandel	192,3	203,1	10,8	5,6
Detaljhandel	327,9	305,1	-22,8 -	7,0
Restaurang- och hotellrörelse	58,9	86,1	27,2	46,2
Samfärdsel	188,4	197,2	8,8	4,7
Post- och televerk	85,0	104,7	19,7	23,2
Bank- och försäkringsverk-
samhet m. m.	89,6	110,7	21,1	23,5
Fastighetsförvaltning m. m.	41,4	61,2	19,8	47,8
Konsultverksamhet m. m.	103,6	156,2	52,6	50,8
Offentlig förvaltning m. m.	196,8	203,8	7,0	3,6
Renhållning m. m.	28,5	32,3	3,8	13,3
Undervisning, sjukvård m. m.	877,9	1 180,8	302,9	34,5
Rekreation	56,0	84,4	28,4	50,7
Personlig service m. m.	97,4	73,1	-24,3 -	24,9
Övrigt	0,5	0,7	0,2	40,0
Totalt	2 344,2	2 799,4	455,2	19,4

Källa: SCB:s arbetskraftsundersökningar, råtabeller.

Som framgår av tabellen uppvisar tjänstenäringarna ingen enhetlig utveckling
under den studerade tioårsperioden. Vissa delbranscher redovisar en

procentuellt sett relativt kraftig sysselsättningsökning. Detta gäller bl.a. NU 1986/87:31
beträffande tjänsteproduktionen i kommunal regi. Antalet personer som är
verksamma med undervisning och sjukvård (inkl. socialvård) har ökat med
i genomsnitt ca 30 000 per år under perioden 1976—1986. Även vissa huvudsakligen
producentinriktade tjänster som fastighetsförvaltning och
konsultverksamhet har noterat en kraftig ökning av sysselsättningen. Detta
gäller också för restaurang- och hotellsektorn. Utpräglade distributionstjänster
som parti- och detaljhandel samt transport- och kommunikationstjänster
(samfärdsel) har haft en ungefär oförändrad sysselsättning. Även
sektorn offentlig förvaltning (inkl. försvars-, polis- och brandväsendena)
uppvisar en obetydlig skillnad i sysselsättning mellan åren 1976 och 1986.

Antalet sysselsatta med personliga servicetjänster — t. ex. reparationer,
tvättning och hemhjälp — har minskat med ca 25 % under den aktuella
tidsperioden. Många av dessa tjänster utförs i ökad utsträckning av hushållen
själva. Vissa tjänster tillgodoses också på den s. k. svarta marknaden.

De tjänstenäringar som har haft den kraftigaste sysselsättningsökningen i
absoluta tal under år 1986 är konsultverksamhet (inkl. maskinuthyrning),
bank- och försäkringsverksamhet samt restaurang- och hotellrörelse. Från
år 1985 till år 1986 ökade antalet sysselsatta i dessa delbranscher med totalt
ca 17 000 personer. Antalet personer som är verksamma med konsultverksamhet
och maskinuthyrning ökade med ca 8 000.

I konsultbranschen ingår företag med bl. a. juridisk verksamhet (t. ex.
advokatbyråer), kameral verksamhet, datakonsultverksamhet, teknisk konsultverksamhet
(arkitekter, byggkonsulter m. fl.), annons- och reklamverksamhet,
kontorsservice och bevakningsverksamhet. Statistiska centralbyrån
(SCB) redovisade i mars 1987 en undersökning av denna bransch i
rapporten Tjänstenäringsstatistik 1985 — Konsultbranschen ochmaskinuthyrningsbranschen.
Enligt SCB var den totala försäljningen i konsultbranschen
år 1985 nära 49 miljarder kronor, varav företagen med ADB-verksamhet
resp. annons- och reklamföretagen svarade vardera för drygt 10
miljarder kronor. Konsultbranschen omfattade detta år totalt knappt
22 000 företag, varav ungefär 12 000 företag inte hade någon anställd och
drygt 8 000 företag hade mellan en och tio anställda. Av företagens sammanlagda
försäljning gick ungefär en tredjedel till vardera den privata tjänstesektorn
och tillverkningsindustrin, medan försäljningsandelen till stat
och kommuner var 14 %. Exportförsäljningen utgjorde 7 % av konsultbranschens
sammanlagda försäljning år 1985.

Regional fördelning

Sysselsättningen inom tjänstesektorn uppvisar delvis en koncentration till
Stockholmsområdet (se tabell 4). År 1986 var 24 % av samtliga verksamma
personer med tjänsteproduktion bosatta i Stockholms län. Länets andel av
landets totala sysselsättning var samma år 20 %. Av antalet sysselsatta personer
i tjänstesektorn med annan verksamhet än offentlig tjänsteproduktion
hade 27 % sin hemvist i detta län. Koncentrationen till Stockholmsområdet
är starkast för de producentinriktade tjänsterna. Ungefär 35 % av
antalet personer som år 1986 arbetade med bank-, försäkrings- eller upp- 7

dragsverksamhet m. m. (näringsgrenskod 8 enligt SN1) var bosatta i Stockholms
län.

Tabell 4. Antal sysselsatta personer med tjänsteproduktion år 1986 fördelade
efter bostadsort

Region	Samtliga sysselsatta %	Sysselsatta med tjänste-produktion %	Sysselsatta med tjänste-produktion exkl. offentliga tjänster3 %
Skogslänen1	20	20	18
Storstadslänen2	38	42	46
varav Sthlms län	20	24	27
Övriga län	42	38	36
Totalt	100	100	100

Källa: SCB:s arbetskraftsundersökningar, råtabeller.

1 Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län.

2 Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.

3 Offentlig förvaltning, försvars-, polis- och brandväsendena, undervisning, forskning,
hälso- och sjukvård och socialvård.

Stockholmsregionens andel av sysselsättningen inom tjänstesektorn har
inte förändrats i någon större utsträckning från år 1976 till år 1986. Sålunda
var även år 1976 ungefär var fjärde person som var verksam med tjänsteproduktion
bosatt i Stockholms län. En ökning av antalet sysselsatta personer
med offentliga resp. producentinriktade tjänster från år 1976 till år 1986 har
noterats i alla län. Sysselsättningsökningen i absoluta tal är dock störst i
Stockholms län.

Det bör observeras att de redovisade uppgifterna baseras på en klassificering
efter bostadsort och inte efter vederbörande persons sysselsättningsort.
En uppdelning efter sistnämnda indelningsgrund kan — beroende på hur
omfattande pendling som förekommer över länsgränserna — ge en något
annorlunda bild av den regionala fördelningen av sysselsättningen.

Internationell jämförelse

Som tidigare nämnts har tjänstesektorn ökat sin andel av sysselsättningen
under senare år i alla viktigare industriländer (se tabell 5). Utvecklingen
från år 1976 till år 1984 — uppgifter för senare år finns inte tillgängliga för
alla länder — är nära nog identisk i Sverige, Danmark, Norge och Storbritannien.
År 1984 var ca 65 % av arbetsstyrkan i dessa länder sysselsatt med
tjänsteproduktion. Bland de studerade länderna var tjänstesektorns sysselsättningsandel
år 1984 högst i USA (ca 68 %) och lägst i Västtyskland (ca
53 %). De redovisade uppgifterna för andra länder än Sverige baseras på
information från OECD.

NU 1986/87:31

Tabell 5. Tjänstesektorns andel av sysselsättningen i vissa länder åren 1976 NU 1986/87:31
och 1984

Land	1976	1984
	%	%
Sverige	58,5	65,1
Danmark	58,0	66,2
Finland	49,0	55,1
Norge	57,4	64,6
Västtyskland	48,4	53,1
Frankrike	52,2	59,1
Storbritannien	57,5	64,5
USA	65,3	68,2
Japan	51,9	56,1

Källor: SCB:s arbetskraftsundersökningar, råtabeller och Labour Force Statistics
1964-1984, OECD 1986.

Sysselsättningsutvecklingen i de olika tjänstenäringarna följer samma
mönster i flertalet av de observerade länderna. Varuhandel inkl. restaurang-
och hotellrörelse resp. samfärdsel uppvisar i stort sett oförändrade
sysselsättningsandelar från år 1976 till år 1984. Den delbransch som i statistiken
omfattar offentlig förvaltning samt sociala och övriga personliga
tjänster har genomgående ökat sin andel av sysselsättningen. Ökningen är
störst i Sverige, Norge och Danmark och lägst i USA och Japan. Sverige
redovisade år 1984 den högsta andelen sysselsatta i denna delbransch bland
de studerade länderna. Även den huvudsakligen företagsinriktade sektor
som omfattar bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet m. m. har utan
undantag bland länderna noterat en ökad andel av den totala sysselsättningen,
om än inte i samma utsträckning som för nyssnämnda delbransch.

De redovisade uppgifterna från OECD medger ingen ytterligare uppdelning
på enskilda tjänstenäringar.

Statens industriverks studie av den privata tjänstesektorn

Statens industriverk (SIND) har på regeringens uppdrag studerat den privata
tjänstesektorn med syfte dels att undersöka sektorns struktur och utvecklingsdrag,
dels att finna medel och metoder som bidrar till en tillväxt av
tjänstenäringarna i de regionalt avgränsade stödområdena. Regeringsuppdraget
har sin utgångspunkt i att riksdagen i samband med behandlingen av
regionalpolitiska frågor våren 1984 uttalade önskemål om en sådan studie
(prop. 1983/84:100 bil. 14, prop. 1983/84:157, AU 1983/84:23, rskr. 1983/

84:352). Det konstaterades härvid att sysselsättningstillväxten under 1980-talet kunde förväntas ske inom främst den privata tjänstesektorn. Med hänsyn
till att denna sektor uppvisade en koncentration till storstadsområdena
och till att en expansion av tjänstenäringarna på befintliga lokaliseringsorter
medförde risk för en försämrad regional balans ansåg riksdagen det vara
angeläget att metoder som kunde påverka tjänstesektorns lokalisering utvecklades.
Riksdagen påtalade också bristen på kunskaper om sektorns

villkor och lokaliseringsförutsättningar. 9

SIND redovisade i november 1985 i en lägesrapport den privata tjänste- NU 1986/87:31

sektorns struktur och utvecklingsdrag (SIND PM 1985:5). I rapporten konstateras
sammanfattningsvis att tillväxten av de privata tjänstenäringarna
under senare år i huvudsak har skett för tjänster som är riktade till företagsoch
myndighetssektorn. Dessa tjänster är i stor utsträckning lokaliserade
till Stockholmsregionen. Inom vissa tjänster — t. ex. finansiella tjänster,
försäkringsverksamhet, ADB-verksamhet, annons- och reklamtjänster och
maskinuthyrning — är mellan 50 och 90 % av arbetskraften stationerad i
Stockholmsregionen. Den privata tjänstesektorn är enligt SIND starkt småföretagsinriktad.
År 1983 uppgick antalet årsanställda till i genomsnitt 8.

Motsvarande antal för industrin var samma år 19.

I rapporten erinrar SIND om att framväxten av tjänstesektorn i hög grad
är ett resultat av den allmänna strukturomvandlingen i samhället. Övergången
från jordbruks- till industrisamhället har resulterat i en kraftig sysselsättningstillväxt
i storstadsregioner och andra större regioner. Urbaniseringen
har skapat ett ökat behov av institutionella former för omsorgen om
den enskilde. Denna omsorg, som tidigare i viss utsträckning utfördes inom
hushållen, har i stor utsträckning kommit att ske inom den offentliga sektorns
ram. Den förändrade bebyggelsestrukturen har också drivit fram andra
former av service till enskilda och företag. Samtidigt har en stor del av
varuproduktionen rationaliserats så att den kan klaras av med en betydligt
mindre insats av arbetskraft än tidigare. Parallellt med detta har en tillväxt
av den kunskapsintensiva industriproduktionen skett, vilket har skapat ett
ökat behov av olika tjänster. Tjänstenäringarna har också stimulerats av att
företagen i ökad utsträckning erbjuder vissa tjänster i anslutning till de
varor som säljs. Det kan gälla service- och underhållsåtaganden vid försäljning
av t. ex. bilar och avancerade maskiner eller olika utbildningsinsatser
vid försäljning av datorer.

SIND framhåller att en ytterligare förklaring till den registrerade ökningen
av antalet verksamma inom tjänstenäringarna är en ökad divisionalisering
av företagens produktionsenheter. I SCB:s sysselsättningsstatistik
klassificeras en person från sysselsättningssynpunkt efter företagets/myndighetens
huvudsakliga verksamhet vid det arbetsställe där personen är
verksam. Om ett industriföretag överför en viss tjänsteproduktion — t. ex.

ADB-verksamheten — till ett självständigt bolag registreras det som en
ökad sysselsättning inom tjänstesektorn.

I september 1986 överlämnade SIND till regeringen vissa förslag till åtgärder
för att främja tillväxten av tjänstenäringarna i stödområdena. Förslagen
framförs i en rapport om de regionalpolitiska utvecklingsmöjligheterna
för den privata tjänstesektorn (SIND PM 1986:8). I den har verket
även påtalat vissa problem för sektorn av mer generell näringspolitisk karaktär.

Enligt SIND kan den privata tjänstesektorn beräknas få en ökning av
antalet förvärvsarbetande med ca 150 000 personer fram till år 1995. För att
en expansion av tjänstenäringarna i stödområdena skall underlättas har
SIND föreslagit bl. a. följande åtgärder:

— Företag som bedriver uppdragsverksamhet och som är stationerade i

stödområdena bör ges möjlighet att öka avsättningen av vinstmedel till K

resultatutjämningsfonder. Enligt nuvarande regler får ett företag avsät- NfJ 1986/87:31
ta medel till en sådan fond upp till en nivå som motsvarar 20 % av
lönekostnaden under året. Enligt S1ND bör den maximala nivån höjas
till 50 % för de angivna företagen.

— De regionalpolitiska stöden, vilka för närvarande är inriktade på att
främja investeringar i byggnader och maskiner, bör utgå även för immateriella
investeringar.

— Regionalpolitisk stöd bör kunna lämnas för att finansiera byggande av
kontorslokaler för uthyrning. För närvarande utgår stöd endast för industrilokaler.

— För att stimulera rekryteringen av kvalificerad personal till stödområdena
föreslås att den arbetsgivare, som inrättar en tjänst som är direkt
avsedd för en medföljande till personen i fråga, skall få statligt bidrag
motsvarande högst hälften av lönekostnaden. Stödet skall enligt förslaget
kunna utgå under högst fyra år.

Under utredningsarbetet har SIND även uppmärksammat vissa problem
för tjänstesektorn som inte är av regionalpolitisk karaktär utan som har en
mer generell prägel. Till dessa hör bl. a. vissa redovisningsfrågor. SIND
erinrar om att de nuvarande reglerna för företagens ekonomiska redovisning
innebär att de immateriella resurserna behandlas på ett annat sätt än
de materiella tillgångarna. Immateriella investeringar bokförs huvudsakligen
som rörelseomkostnader utan möjlighet till periodisering över flera år.

Mot denna bakgrund har verket föreslagit att ett utvecklingsarbete snarast
skall inledas med inriktning mot att finna normer och praxis för hur immateriella
resurser bör behandlas i företagens redovisning. SIND anser också
att det finns skäl att skapa nya företagsformer för tjänsteföretagen som
bättre än de nuvarande svarar mot företagens behov och förutsättningar.

Aktiebolagslagen (1975:1385) är i hög grad uppbyggd med utgångspunkt i
de varuproducerande företagens situation, heter det i SIND:s rapport.

Där sägs också att det inom vissa tjänsteområden har vuxit fram informella
monopol som försämrar konkurrenssituationen för berörda företag.

SIND påpekar att t. ex. offentliga myndigheter har bildat egna bolag som
med ensamrätt tillhandahåller myndigheterna vissa tjänster. Andra företag
ges sålunda ingen möjlighet att konkurrera med dessa bolag vid myndigheternas
tjänsteupphandling. SIND anser att flera sådana förhållanden kan
vara svåra att motivera och menar att en översyn av dessa skulle bidra till en
ökad öppenhet och effektivitet i produktionen.

Enligt verket är den allmänna kunskapen om tjänsteföretagens villkor
bristfällig. Verket redovisar i rapporten en ambition att stimulera en uppbyggnad
av denna kunskap hos centrala, regionala och kommunala myndigheter
samt hos bl. a. banker och försäkringsbolag. SIND framhåller också
att statistiken om tjänstesektorn är den del av den offentliga statistikproduktionen
som är sämst utvecklad. SCB har inlett ett projekt för att utveckla
en förbättrad tjänstenäringsstatistik. SCB:s ambition är bl. a. att åstadkomma
en bättre klassificering av tjänsteaktiviteterna och en fördjupad uppgiftsinsamling
i olika avseenden för att därmed på ett mer korrekt sätt kunna
beskriva företeelser och utvecklingstendenser inom de olika tjänstenäringarna.
SIND finnér det angeläget att SCB ges möjlighet att fortsätta att 11

utveckla statistiken kring tjänstesektorn. Behovet av att statistiken om tjäns- NU 1986/87:31
tenäringarna förbättras har också påtalats av statistikutredningen i betänkandet
Framtida statlig statistik (SOU 1983:74).

Som tidigare nämnts har SlND:s förslag till åtgärder angående tjänstesektorn
överlämnats till regeringen i september 1986. Förslagen har därefter
remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.

I 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 14) har regeringen i
syfte att stödja tillväxten av tjänstesektorn i orter nära stödområdena föreslagit
en viss ändrad inriktning av ett av de regionalpolitiska stöden, det s. k.
offertstödet. Detta stöd kan ges i form av bidrag eller villkorliga lån till
företag när andra stödformer inte är tillämpliga. Stödet kan t. ex. användas
för att bekosta kvalificerad utbildning eller för att finansiera speciella
marknadsförings- och produktutvecklingskostnader. För att ett företag
skall erhålla detta stöd krävs det sålunda inte att företaget investerar i maskiner
eller byggnader. För närvarande kan offertstöd lämnas endast till
företag i stödområdena och i de andra orter som regeringen särskilt har
förordat. Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att stödet fortsättningsvis
skall kunna utgå även till stödberättigade företag inom den
privata tjänstesektorn som är stationerade i orter med nära anknytning till
stödområdena. Förslaget har tillstyrkts av arbetsmarknadsutskottet (AU
1986/87:13, res. m, fp; c) men har ännu inte behandlats av riksdagen.

Tjänsteexporten

År 1985 uppgick värdet av Sveriges export av tjänster — finansiella och
reala — till ca 77 miljarder kronor. Härav svarade finansiella tjänster för ca
31 miljarder kronor. I detta belopp ingår huvudsakligen räntor, utdelningar
och royalties samt ersättningar för licenser, patent och försäkringar. Värdet
av exporten av finansiella tjänster ökade från år 1984 till år 1985 med 21 %.

Bland de reala tjänsterna ingår transporttjänster, turism, entreprenader och
andra tekniska tjänster, provisioner och administration. Av värdet på den
reala tjänsteexporten år 1985 — ca 46 miljarder kronor — svarade sjöfarten
för ca 14 miljarder kronor och turismen för ca 11 miljarder kronor. Exporten
av reala tjänster ökade i värde från år 1984 till år 1985 med 4 %. För de
tekniska tjänsterna noterades en minskning med 15 %, medan inkomsterna
från turismen i Sverige ökade med 19 %.

Värdet av tjänsteexporten år 1985 motsvarade 23 % av det totala exportvärdet.
Andelen har varit relativt oförändrad under senare år. En viss förskjutning
har dock ägt rum mellan de finansiella och de reala tjänsterna.

Sålunda har de reala tjänsternas andel av det totala värdet av tjänsteexporten
sjunkit från 67 % år 1980 till 60 % år 1985. Detta förklaras till stor del av
att sjöfartens betydelse för den svenska utrikeshandeln har minskat under
senare år. Under första hälften av 1980-talet har den reala tjänsteexporten
ökat i värde med i genomsnitt 11 % per år, vilket kan jämföras med värdet av
varuexporten som under samma tidsperiod har ökat med i genomsnitt 15 %
per år.

I samband med att riksdagen under hösten 1986 diskuterade olika utrikeshandelspolitiska
frågor behandlades även handeln med tjänster. Nä- 12

ringsutskottet (NU 1986/87:9) lämnade en utförlig redogörelse för de aktu- JsJfJ 1986/87:31

ella handelspolitiska frågorna inkl. dem som berör tjänstehandeln. Utskottet
framhöll att det var av stort värde att det vid ministermötet i Uruguay i
september 1986 — under aktiv medverkan från svensk sida — hade nåtts
enighet om att de nya GATT-förhandlingarna skall omfatta även handeln
med tjänster. Med hänvisning till den träffade överenskommelsen om riktlinjerna
för GATT-rundan avstyrkte utskottet ett motionsyrkande från
folkpartiet om att regeringen i skilda sammanhang skulle verka för en fri
internationell handel med bl. a. tjänster. Även ett liknande yrkande från
moderata samlingspartiet avstyrktes av utskottet. I en reservation (m, fp)
anfördes att de restriktioner av olika slag som gäller för produktionen av
tjänster i Sverige — främst de offentliga tjänsterna — försvårar för svenska
företag att uppträda som trovärdiga exportörer av motsvarande tjänster.

Riksdagen borde därför genom ett särskilt uttalande fästa regeringens uppmärksamhet
på att en fortsatt avreglering och avmonopolisering i Sverige
är en viktig förutsättning för att de svenska företagen skall kunna dra fördel
av den liberalisering av tjänstehandeln som de nya överläggningarna inom
GATT tar sikte på. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet

Inledning

Regeringen har i proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet
lämnat en allmän redovisning av sin syn på näringslivets utveckling och
därvid föreslagit ett antal åtgärder inom industridepartementets område.

Utskottet behandlar denna proposition jämte motioner i ett betänkande
(NU 1986/87:30) om näringspolitik.

I det följande tar utskottet upp sex motionsyrkanden som explicit är
inriktade på tjänstesektorn. Föreliggande betänkande avlämnas samtidigt
med nyssnämnda betänkande.

Tjänstesektorn har i Sverige visat en stadig tillväxt under hela efterkrigstiden.
Ökningen har varit särskilt markant sedan början av 1960-talet.

Framväxten kan sägas vara en funktion av den industriella tillväxten —
dels genom att tjänster utvecklas i anslutning till den industriella produktionen,
dels genom att samhällets och individernas ökade inkomster skapar en
efterfrågan på mer specialiserade tjänster. Tillväxten av tjänstenäringarna
har också sin förklaring i den kraftiga urbaniseringen i samhället. Tjänstesektorns
ökade betydelse är inte unik för Sverige, utan flertalet andra industriländer
uppvisar en liknande utveckling.

För närvarande är ungefär två tredjedelar av de sysselsatta på den svenska
arbetsmarknaden verksamma inom tjänstesektorn. Klassificeringen har
härvid gjorts efter den huvudsakliga verksamhet som bedrivs vid det arbetsställe
där de sysselsatta är verksamma. Personer som arbetar med tjänsteproduktion
i ett industriföretag har sålunda inte inkluderats i tjänstesektorn.

Under perioden 1976—1986 har antalet verksamma personer i tjänstesek- 13

torn ökat med i genomsnitt ca 45 000 per år. Sysselsättningen i den varupro- N U 1986/87:3 1

ducerande sektorn har under samma tidsperiod minskat med i genomsnitt
ca 20 000 personer per år. Bland tjänstenäringarna uppvisar tjänsteproduktionen
i kommunal regi den kraftigaste sysselsättningsökningen under den
redovisade tioårsperioden; antalet personer som är verksamma med undervisning,
sjukvård och socialvård har ökat med i genomsnitt ca 30 000 per år.

Även vissa huvudsakligen producentinriktade tjänster — främst konsulttjänster
— har noterat en omfattande ökning av sysselsättningen under
senare år.

Vissa tjänstenäringar uppvisar en relativt kraftig koncentration till Stockholmsområdet.
År 1986 var 35 % av antalet sysselsatta personer inom bank-,
försäkrings- och uppdragssektorerna bosatta i Stockholms län. Länets andel
av landets totala sysselsättning var samma år 20 %.

En mer utförlig beskrivning av tjänstesektorns utveckling har lämnats i
det föregående (s. 4 f.).

Allmänna förutsättningar för tjänstesektorn

Såväl i år som förra året har folkpartiet i partimotioner om näringspolitiken
— 1985/86:N302 och 1986/87:N343 — begärt att bättre förutsättningar
skall skapas för tjänstesektorn. Näringspolitiken får inte bli enbart en industripolitik
utan den måste också beakta tjänsteföretagens villkor, menar
motionärerna. I motionerna berörs också den svenska exporten av tjänster.

Det påpekas att endast ca 10 % av den privata tjänsteproduktionen exporteras.
I sistnämnda motion sägs vidare att tjänsteexporten värdemässigt har
ökat mindre än varuexporten under senare år. Detta beror enligt motionärerna
främst på att stora delar av tjänstesektorn är avskärmad från konkurrens
till följd av olika regleringar och det offentliga tjänstemonopolet. Det
hävdas i motionen att den offentliga sektorn saknar stimulans för exportsatsningar.

Ett handlingsprogram i syfte att skapa en vitalare tjänstesektor krävs i
motion 1985/86:N281 (fp). En tillväxt av den privata tjänstesektorn är nödvändig,
menar motionärerna, för att en hög sysselsättning skall kunna uppnås.
Varusektorns andel av sysselsättningen kan förväntas minska även i
fortsättningen och en ökad sysselsättning inom den offentliga sektorn är,
anförs det, inte önskvärd ur samhällsekonomisk synvinkel. Det handlingsprogram
som föreslås i motionen omfattar bl. a. en översyn av de regler
inom t. ex. regional- och skattepolitiken som enligt motionärerna missgynnar
tjänsteföretagen. Vidare krävs att de offentliga organen konsekvent
skall använda sig av ett upphandlingsförfarande och att de bestämmelser
som inskränker kommunernas möjlighet att besluta om entreprenad skall
upphävas. De regleringar som berör t. ex. transport-, bank- och försäkringsverksamhet
bör granskas i syfte att skapa en friare marknad. Motionärerna
kräver också att marginalskatterna skall sänkas för att tjänstesektorns konkurrenssituation
skall stärkas. Slutligen begärs det att den officiella statistiken
beträffande tjänsteproduktion och tjänstehandel skall förbättras. En
mer detaljerad redovisning av innehållet i denna motion och andra här
behandlade motioner har lämnats i det föregående (s. 2 f.). 14

I proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet har tjänste- NfJ 1986/87:31
sektorns framväxt berörts. Till följd av tjänstenäringarnas ökade betydelse
för den ekonomiska utvecklingen används i propositionen termen näringspolitik
i stället för det tidigare använda begreppet industripolitik. Föredraganden
— industriminister Thage Peterson — framhåller (s. 12) att olika
former av tjänsteproduktion är av lika stor betydelse som renodlad industriproduktion.
Det konstateras att det föreligger ett nära samband mellan
olika aktiviteter i näringslivet och att konkurrenskraften bestäms av samspelet
mellan dessa aktiviteter. Vidare sägs (s. 37) att tjänsteinnehåll, designfrågor
och andra mer kvalitativa aspekter kommer att spela en allt viktigare
roll för industrins utveckling och export. Gränsen mellan industriproduktion
och tjänsteproduktion blir alltmer otydlig, heter det.

Den svenska tjänsteexportens omfattning och utveckling har beskrivits
tidigare (s. 12). Värdet av tjänsteexporten år 1985 — 77 miljarder kronor —
motsvarade 23 % av det totala exportvärdet. Andelen har inte förändrats i
någon större utsträckning under senare år. Med tjänsteexport avses här
exporten av både reala och finansiella tjänster (se s. 12). Under 1980-talets
första hälft har exporten av reala tjänster värdemässigt ökat mindre än
varuexporten, främst till följd av sjöfartens minskade betydelse. Exporten
av finansiella tjänster har dock ökat mer än varuexporten. De uppgifter om
tjänsteexporten som redovisas i motion 1986/87:N343 (fp) bygger på uppgifter
från nationalräkenskaperna. Enligt denna redovisning omfattar
tjänsteexporten huvudsakligen exporten av reala tjänster.

I proposition 1986/87:74 anförs (s. 37) att det är mindre sannolikt att den
fristående reala tjänsteexporten kommer att öka mer än varuexporten under
överskådlig tid. Detta förklaras med att de reala tjänsterna är utsatta för
en hård internationell konkurrens.

Flera av de synpunkter som framförs i de tre nu redovisade motionerna
rör frågor som ligger utanför näringsutskottets beredningsområde. Utskottet
går inte närmare in på dessa utan behandlar motionerna ur allmän näringspolitisk
synvinkel. Dock vill utskottet beträffande den i detta sammanhang
centrala frågan om rollfördelningen mellan den privata och den offentliga
sektorn och om hur den offentliga upphandlingen skall ske erinra
om vad finansutskottet anförde hösten 1986 då riksdagen senast tog ställning
i denna fråga.

Finansutskottet konstaterade (FiU 1986/87:1) att verksamheter som
vård, omsorg och utbildning är av så grundläggande betydelse för människorna
att de måste tillkomma alla medborgare på lika villkor utan hänsyn
till deras individuella ekonomiska resurser. Samtidigt underströk finansutskottet
att det självfallet finns områden av tjänsteproduktionen, främst teknisk
sådan, där få fördelningspolitiska invändningar mot privata alternativ
kan resas. Inom dessa områden är det värdefullt om statligt, kommunalt,
kooperativt och privat företagande kan konkurrera på lika villkor. Offentlig
verksamhet kan, sade finansutskottet, också i vissa fall utformas så att
politiskt uppställda mål kan förverkligas även genom att lämpliga entreprenader
utnyttjas. Det är de fördelningspolitiska aspekterna som måste få
avgöra om produktionen skall kunna ske även utanför den offentliga sektorn,
hävdade finansutskottet. På vissa områden — exempelvis järnvägs-, 15

post- och telekommunikationer — ansåg finansutskottet det vara av stor NU 1986/87:31

vikt att medborgarna kan få en någorlunda likvärdig service till samma
kostnad oavsett bostadsort. Något riksdagsuttalande med anledning av
motionerna ansåg finansutskottet inte erforderligt. De avstyrktes därför.

Moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare i finansutskottet
gav i en reservation uttryck för en annorlunda inställning. De ansåg att de
offentliga monopolen måste brytas och att det måste skapas utrymme för fri
konkurrens inom den offentliga sektorn. Bl. a. borde rådande etableringshinder
och olikformiga konkurrensvillkor undanröjas. Det anfördes också
att kommunerna borde öka sin entreprenadverksamhet så att inte enskilda
företag undanhålls från en viktig och växande marknad. Reservanterna
föreslog att riksdagen med anledning av motionerna skulle göra ett uttalande
till regeringen av den innebörd som de hade angivit.

Riksdagen beslöt i enlighet med finansutskottets förslag.

Näringsutskottet vill i övrigt framhålla följande.

Trots att det i många fall finns en enkel och klar åtskillnad mellan produktionen
av varor och tjänster är det, som också anförs i proposition 1986/

87:74, tydligt att det ömsesidiga beroendet mellan varu- och tjänsteproduktionen
växer i betydelse. Detta gäller exempelvis mellan utbildnings- och
forskningsinsatserna och den industriella utvecklingen. Utan bredd och
djup i utbildningen har industrin små möjligheter att utvecklas. Om satsningarna
på såväl grundforskning som tillämpad forskning uteblir kommer
industrin att ha svårigheter att hävda sig i den internationella konkurrensen.

Under senare år har samverkan mellan varu- och tjänstenäringarna blivit
betydligt mera konkret än så. På flera för Sverige viktiga industriella områden
förekommer en direkt integration mellan varu- och tjänsteproduktionen.
Ökad internationell konkurrens har medfört ett ökat tjänsteinnehåll i
produktionen. För att företagen skall kunna hävda sig krävs effektivitet i
alla led i produktions- och distributionskedjan. Ny teknik, framför allt informationsteknologin,
har givit nya möjligheter till förbättringar. En av de
för närvarande mest expansiva tjänstenäringarna är just uppdragssektorn,
där företag med juridisk, kameral och teknisk konsultverksamhet samt
ADB-verksamhet ingår.

Ett annat utmärkande inslag i utvecklingen under senare tid är att företagen
i ökad utsträckning erbjuder inte bara varor eller tjänster utan båda
delarna. Alltmera blir företagen kvalificerade distributörer av hela system
av produkter baserade på flera underleverantörer eller affärspartner. Denna
förskjutning leder till en förändring av näringslivet och till en ny typ av
sysselsättning.

Utvecklingen skall, menar utskottet, inte uppfattas som en övergång från
ett industrisamhälle till ett tjänstesamhälle utan snarare som en fördjupning
av näringslivet där den strikta åtskillnaden mellan varor och tjänster blir
allt svårare att upprätthålla.

Utskottet kan mot denna bakgrund inte finna skäl att förorda någon
särskild politik eller något speciellt handlingsprogram för tjänstesektorn.

Tjänsteföretagens villkor får sålunda prövas utifrån den generella näringspolitiken.
Som tidigare nämnts behandlar utskottet regeringens förslag till 16

inriktning av näringspolitiken inför 1990-talet i ett betänkande om närings- NU 1986/87:31
politiken (NU 1986/87:30). Någon särskild åtgärd med anledning av här
behandlade motioner är enligt utskottets mening inte motiverad. Motion
1985/86:N281 (fp) och berörda delar av motionerna 1985/86:N302(fp) och
1986/87:N343 (fp) avstyrks därför.

Utredning om tjänsteföretagens villkor

Statens industriverk (SIND) har på regeringens uppdrag i en rapport om de
regionalpolitiska utvecklingsmöjligheterna för den privata tjänstesektorn
(SIND PM 1986:8) lämnat förslag till åtgärder för att stimulera expansionen
av tjänstenäringarna i de regionalt avgränsade stödområdena. Rapporten
överlämnades till regeringen i september 1986. SIND har där bl. a. föreslagit
att möjligheterna att göra avsättning till resultatutjämningsfonder
skall utökas för företag som bedriver uppdragsverksamhet och som är stationerade
i stödområdena. Enligt SIND bör vidare de regionalpolitiska
stöden kunna utgå även för immateriella investeringar. Dessa stöd är för
närvarande inriktade på att främja investeringar i byggnader och maskiner.

I rapporten har SIND även påtalat vissa generella problem för tjänstesektorn.
SIND har bl. a. påpekat att gällande bestämmelser för företagens
ekonomiska redovisning innebär att de materiella och de immateriella tillgångarna
i ett företag blir behandlade på skilda sätt. Någon möjlighet att
periodisera investeringar i immateriella resurser finns vanligen inte. SIND
har också uppmärksammat förekomsten av informella monopol inom den
offentliga sektorn. Verket har vidare påkallat en förbättrad kunskap om
tjänsteföretagens villkor.

En utförlig redogörelse för SIND:s studie av den privata tjänstesektorn
har lämnats i det föregående (s. 9 f.). Verkets rapport bereds för närvarande
inom regeringskansliet. Den har under hösten 1986 remissbehandlats.

De problem för tjänsteföretagen av generell näringspolitisk karaktär som
har redovisats av SIND bör snarast blir föremål för en utredning, anförs i
motion 1986/87:N357 (c). De frågor som SIND har uppmärksammat är
enligt motionärerna av sådan dignitet att de kräver en särskild belysning.

Sverige har mycket att vinna på att underlätta för tjänsteproducerande företag
att starta, konsolideras och utvecklas, uttalas det i motionen.

De problem för tjänsteföretagen som SIND har uppmärksammat berör
främst vissa skatte- och redovisningsfrågor. Vissa av dessa torde komma att
behandlas i den översyn som för närvarande görs av utredningen (Fi
1985:05) om reformerad företagsbeskattning. En viktig uppgift för utredningen
är att pröva möjligheten att åstadkomma en mer likformig beskattning
av arbete och kapital. Den skall också ta ställning till vilka ändringar i
skattereglerna som kan genomföras för att stimulera kapitalet till en ökad
rörlighet mellan olika företag och branscher.

Med hänsyn till den pågående utredningen om företagsbeskattningen
och i avvaktan på regeringens beredning av SIND:s rapport är utskottet
inte berett att tillstyrka motionärernas förslag om en utredning om tjänsteföretagens
villkor. Motion 1986/87:N357 (c) i nu behandlad del avstyrks

sålunda. 17

Utredning om tjänsteexporten

NU 1986/87:31

I motion 1986/87:N357 (c) påkallas även en utredning om tjänsteexporten.

Den skulle få till uppgift att undersöka problem vid export av tjänster. För
att Sveriges export av tjänster skall kunna öka måste, menar motionärerna,
de lagar och regler som berör den svenska tjänsteproduktionen i och utanför
landet stå i samklang med varandra. I motionen sägs bl. a. att bosättningsbegreppet
bör ges samma innebörd i skattelagstiftningen, valutalagstiftningen
och sociallagstiftningen.

I januari 1986 inrättades en särskild delegation förtjänstehandel. Delegationen
har till uppgift att gagna och utveckla tjänstehandeln genom att tjäna
som ett forum för informationsutbyte och diskussion. I delegationen ingår
representanter för näringslivet, departement och myndigheter. Ordförande
är för närvarande statsrådet Anita Gradin.

Att en tjänstehandelsdelegation skulle inrättas aviserades det om i proposition
1984/85:140 om tjänsteexportfrågor. Riksdagen (NU 1984/85:33,
rskr. 1984/85:358) beslöt i maj 1985 om de olika åtgärder för att främja
tjänsteexporten som hade föreslagits i denna proposition. Riksdagsbeslutet
innebar bl. a. att Sveriges exportråd fick en större roll i olika frågor rörande
tjänsteexporten. Det särskilda konsultstöd som Exportrådet administrerar
och som tidigare var inriktat på u-länder utvidgades till att omfatta samtliga
länder. Beslutet innebar även att försök inleddes med en datoriserad förmedling
av information kring internationella projekt. Vidare beslutades att
de ändamål för vilka allmänna och särskilda investeringsfonder får tas i
anspråk skulle utsträckas till att avse även kostnader för att främja tjänsteexport.

Till grund för nyssnämnda proposition låg tjänstehandelsutredningens
förslag i betänkandet (SOU 1984:33) Handla med tjänster. I utredningen
har bl. a. den svenska tjänsteexportens omfattning och villkor beskrivits.

Enligt utskottets mening bör de problem och svårigheter som uppmärksammas
för tjänsteexporten behandlas i första hand inom tjänstehandelsdelegationen.
Utskottet förutsätter att delegationen intar en pådrivande roll i
sådana situationer. Någon ny utredning om tjänsteexporten som begärs i
motion 1986/87:N357 (c) kan därför inte anses erforderlig. Förslaget avstyrks
sålunda av utskottet.

Detaljhandeln

Utskottet behandlar slutligen ett yrkande i motion 1986/87:N330 (fp). Där
krävs en aktiv och positiv politik för detaljhandeln. Företagen skall kunna
etablera sig i fri konkurrens och en fri prisbildning skall tillämpas. Distributionssystemet
bör, sägs det i motionen, kännetecknas av allsidighet och
alternativ vad gäller varuutbud, kvalitet, pris, service och komfort. Det är
viktigt med en fungerande konkurrens även i grossistledet, framhåller motionärerna.
Alltför stora blockbildningar kan minska detaljhandelns möjligheter
att differentiera varuutbudet och kan leda till dyrare varor för konsumenterna.
Detaljhandeln har, påpekas det, stor betydelse för glesbygden

och den fyller också en social funktion. I motionen begärs att riksdagen i ett 18

uttalande skall ansluta sig till motionärernas uppfattning om vikten av en ]986/87"31

livskraftig detaljhandel.

Ett liknande motionsyrkande behandlades av utskottet våren 1986. Utskottet
(NU 1985/86:15) såg då ingen anledning för riksdagen att uttala sig
till regeringen på grundval av motionärernas allmänna synpunkter. Yrkandet
avstyrktes sålunda av utskottet men fick stöd i en reservation (m, fp, c).

Riksdagen följde utskottet.

Utskottet anser att det inte har tillkommit några nya faktorer som föranleder
ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Motion 1986/

87:N330 (fp) i här behandlad del avstyrks alltså.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna förutsättningar för tjänstesektorn

att riksdagen avslår motion 1985/86:N281, motion 1985/86:N302
yrkande 7 och motion 1986/87:N343 yrkande 4,

2. beträffande utredning om tjänsteföretagens villkor
att riksdagen avslår motion 1986/87:N357 yrkande 1,

3. beträffande utredning om tjänsteexporten

att riksdagen avslår motion 1986/87:N357 yrkande 2,

4. beträffande detaljhandeln

att riksdagen avslår motion 1986/87:N330 yrkande 13.

Stockholm den 7 maj 1987
På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s),
Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s),
Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Sven-Åke Nygårds (s), PerRichard
Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Elving Andersson (c) och Olavi
Viitanen (s).

Reservationer

1. Allmänna förutsättningar för tjänstesektorn (mom. 1)

Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m), Gudrun Norberg (fp) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Trots att” och
slutar på s. 17 med "avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Som tidigare nämnts har i den nu aktuella propositionen om näringspolitiken
begreppet industripolitik bytts ut mot näringspolitik. Regeringen vill
därmed markera att tjänstesektorn har fått en ökad betydelse i den ekono- 19

miska utvecklingen. Produktionen av tjänster är lika väsentlig som varu- NU 1986/87:31
produktionen, hävdas det.

Enligt utskottets mening är dock detta i huvudsak endast en läpparnas
bekännelse. Några förslag till åtgärder av betydelse för att skapa en vitalare
tjänstesektor framläggs sålunda inte. Inga avgörande förändringar av de
regler och bestämmelser som missgynnar tjänsteföretagen aviseras. Som
anförs i motion 1985/86:N281 (fp) är en expansion av den privata tjänstesektorn
nödvändig för att vi skall kunna nå en hög sysselsättning. En sådan
tillväxt är också av avgörande betydelse för att de svenska industriföretagen
skall kunna förbättra sin internationella konkurrenskraft. En stimulans av
de privata tjänstenäringarna skulle vidare ha en positiv inverkan på möjligheterna
att öka den svenska tjänsteexporten.

Utskottet ansluter sig därför till önskemålen i motionerna 1985/86:N281
(fp), 1985/86:N302 (fp) och 1986/87:N343 (fp) om att näringspolitiken
skall inriktas på att också skapa gynnsammare förutsättningar för tjänstesektorn.
Krav av delvis liknande innehåll har även framförts i motionerna
1986/87:N150 (m) och 1986/87:N434 (m), vilka utskottet tar upp i betänkandet
(NU 1986/87:30) om näringspolitik.

Regeringen bör, menar utskottet, på basis av här behandlade motioner
utarbeta ett handlingsprogram med syfte att stimulera tillväxten av tjänstenäringarna.
Bland åtgärderna i detta program bör främst ingå att så långt
möjligt avskaffa gällande monopol och konkurrensbegränsningar inom
den offentliga sektorn. Vidare bör de regler inom olika delar av politiken
som missgynnar tjänsteföretagen upphävas. En översyn bör också företas
av de bestämmelser som inskränker etableringsfriheten och verksamheten
hos t. ex. detaljhandelsföretag, transportföretag, banker och försäkringsbolag.
Ytterligare förslag till åtgärder i det erforderliga handlingsprogrammet
redovisas i motion 1985/86: N281 (fp).

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som
sin mening. Utskottet tillstyrker alltså motionerna 1985/86:N281 (fp),

1985/86:N302 (fp) och 1986/87:N343 (fp), de två senare i berörd del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande allmänna förutsättningar för tjänstesektorn
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N281, motion 1985/

86:N302 yrkande 7 och motion 1986/87:N343 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Utredning om tjänsteexporten (mom. 3)

Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m), Gudrun Norberg (fp) och Elving Andersson (c) anser att den del
av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar
med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet förutsätter att regeringen drar försorg om att de problem och
svårigheter som uppmärksammas för tjänsteexporten prövas och, om det
visar sig nödvändigt, förelägger riksdagen förslag till erforderliga åtgärder.

Någon ny utredning om tjänsteexporten som begärs i motion 1986/ 20

87:N357 (c) kan utskottet inte finna motiverad. Motionen avstyrks därför i NU 1986/87 :31
berörd del.

Att problem av detta slag hänvisas till tjänstehandelsdelegationen kan
utskottet inte ställa sig bakom. Utskottet anser — i konsekvens med vad som
anfördes vid riksdagsbehandlingen av proposition 1984/85:140 om tjänsteexportfrågor
(NU 1984/85:33 reservation 9, s. 38) — att tjänstehandelsdelegationen
bör avskaffas. Erforderligt samarbete mellan staten och näringslivet
bör på tjänstehandelns område liksom i övrigt bedrivas informellt, utan
särskilda organ av den typ som tjänstehandelsdelegationen representerar.

Liknande synpunkter har nyligen framförts beträffande vissa branschråd
och delegationer inom industridepartementets område (NU 1986/87:21 reservation
1, s. 13).

3. Detaljhandeln (mom. 4)

Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m), Gudrun Norberg (fp) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1986/87:N330 (fp) om
detaljhandeln. Såsom påpekas i motionen måste detaljhandelns situation
och villkor ägnas större uppmärksamhet. Enligt utskottets mening bör den
statliga politiken på distributionsområdet bygga på fri konkurrens, fri etablering
och fri prisbildning. Härigenom skapas goda förutsättningar för en
allsidig och dynamisk detaljhandel som kan tillgodose olika konsumentkategoriers
behov. Att som för närvarande försöka dämpa inflationstakten
med prisstopp är vanligen helt verkningslöst på längre sikt. Det som man
åstadkommer är endast att prishöjningarna förskjuts framåt i tiden. Erfarenheterna
tyder på att långvariga prisstopp liksom prisförhandlingar med
enskilda företag och branscher inte har någon återhållande effekt på prisstegringstakten.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till
vad utskottet nu har anfört. Motionen tillstyrks alltså i berörd del.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande detaljhandeln
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N330 yrkande 13 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehåll

NU 1986/87:31

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Yrkanden 1

Motivering 2

Uppgifter i anslutning till motionerna 4

Tjänstesektorns utveckling 4

Totalt 4

Uppdelat på delbranscher 6

Regional fördelning 7

Internationell jämförelse 8

Statens industriverks studie av den privata tjänstesektorn 9

Tjänsteexporten 12

Utskottet 13

Inledning 13

Allmänna förutsättningar för tjänstesektorn 14

Utredning om tjänsteföretagens villkor 17

Utredning om tjänsteexporten 18

Detaljhandeln 18

Hemställan 19

Reservationer 19

1. Allmänna förutsättningar för tjänstesektorn (m, fp, c) 19

2. Utredning om tjänsteexporten (m, fp, c) 20

3. Detaljhandeln (m, fp, c) 21