om tillsyn över utrustningen på lekplatser (Betänkande 1981/82:SoU4 Socialutskottet)

SoU 1981/82:4

Socialutskottets betänkande
1981/82:4

om tillsyn över utrustningen på lekplatser
Motion

I motion 1980/81:939 av Ulla Tillander (c) och Margareta Andrén (fp)
hemställs att riksdagen beslutar anhålla att regeringen verkar för att
anvisningar utfärdas om tillsyn av utrustningen på lekplatser.

I motionen framhålls att tillsyn och underhåll brister beträffande många
lekplatser. Enligt motionärerna synes detta ha sin grund i att bestämmelser
som reglerar hur underhållet skall ske saknas. Det bristande underhållet
medför dels att lekplatsen förlorar i attraktivitet, dels att den kan bli en farlig
plats. Enligt motionärerna behövs det bestämmelser som reglerar skyldigheten
att kontinuerligt underhålla lekplatser.

Vissa bestämmelser m. m.

I 53 § 4 mom. byggnadsstadgan (1959:612) föreskrivs följande.

Inrymmer byggnad bostadslägenhet, skall på tomten eller på utrymme som
är gemensamt för flera bostadslägenheter finnas tillräckligt stor friyta som är
lämplig för lek och utevistelse, om sådan friyta kan beredas för rimlig kostnad
och utan synnerlig olägenhet. Byggnadsnämnden kan medgiva undantag från
denna bestämmelse, om särskilda skäl föreligga.

Beträffande utformningen av ansökan om byggnadslov sägs i 55 § 1 mom. 2
st. samma stadga bl. a. att om ansökningen avser byggnad som inrymmer
bostadslägenhet den medföljande situationsplanen skall visa utrymmen för
lek och utevistelse.

I planverkets tillämpningsföreskrifter till byggnadsstadgan ställs f. n.
endast krav på underlag för klätterredskap och gungor och bestämmelserna
gäller endast för lekplatser placerade på tomtmark.

Bygglagutredningen framlade år 1974 betänkandet (SOU 1974:21) Markanvändning
och byggande med förslag till principer för framtida lagstiftning
rörande markanvändning och byggande. I remissvaren (SOU 1975:17 s. 112)
framfördes från flera håll önskemål om att krav på underhåll borde
utsträckas till att gälla även bl. a. lekplatser.

Arbetet med att utforma förslag till ny byggnadslagstiftning har därefter
fortsatt i den s. k. PBL-utredningen. Denna har som bakgrund till sitt arbete
haft bl. a. ovan nämnda betänkande och remissammanställning. I betänkandet
(SOU 1979:65) Ny plan- och bygglag Del 1 har utredningen föreslagit att

1 Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 4

SoU 1981/82:4

6 kap. 11 § i en plan- och bygglag, som skall ersätta bl. a. byggnadslagen och
byggnadsstadgan, skall få följande lydelse.

Tomter, områden, som har tagits i anspråk för anläggningar, samt
lekplatser, parkeringsplatser och liknande anordningar skall hållas i vårdat
skick. Därvid skall tillses att växtligheten inte hindrar trafiken eller skymmer
sikten för trafikanterna.

Byggnadsnämnden kan besluta att på en tomt eller på ett område, som har
tagits i anspråk för en anläggning, skall utföras planteringar eller andra
liknande anordningar. Nämnden kan också besluta att det skall finnas
stängsel mot vägar eller gator.

Förslaget har remissbehandlats och är nu föremål för beredning i
regeringskansliet.

Konsumentverket har år 1976 gett ut riktlinjer beträffande konstruktion
och utformning av lekredskap liksom om information till köparna vad gäller
exempelvis montering, fastsättning och behovet av underhåll.

Barnmiljörådet, som övertagit de uppgifter som tidigare handlagts av
socialstyrelsens lekmiljöråd, startade sin verksamhet den 1 juli 1980. I
instruktionen (1980:572) för barnmiljörådet stadgas beträffande rådets
uppgifter följande.

2 § Rådet är ett centralt organ som skall verka för förbättringar i barns
miljö, med särskild tonvikt på lekmiljö, och för en ökad säkerhet för barn och
ungdom.

3 § Det åligger rådet särskilt att inom sitt verksamhetsområde genom
samråd och samverkan med berörda myndigheter och andra organ

hävda att en god barnmiljö är en förutsättning för människans utveckling,

verka för att goda möjligheter skapas för utvecklingsfrämjande lek i såväl
boendemiljö som offentlig miljö,

verka för en samordning av samhällets förebyggande insatser inom
barnsäkerhetsområdet,

bevaka forskning och utveckling inom barnmiljö- och barnolycksfallsområdet,

medverka till att befintlig kunskap inom barnmiljö- och barnsäkerhetsområdet
sammanställs och bearbetas,

informera statliga och kommunala myndigheter, bostadsföretag m. fl. i
frågor om barns miljö och säkerhet.

Rådets verksamhet skall rikta sig till bl. a. samhällsorgan på central,
regional och lokal nivå, föräldrar, producenter och distributörer av material
för barn samt barn- och ungdomsorganisationer.

Remissyttranden

Över motionen har socialstyrelsen, barnmiljörådet, konsumentverket,
statens planverk, Svenska kommunförbundet, Sveriges Allmännyttiga
Bostadsföretag (SABO), Sveriges fastighetsägareförbund, HSB:s riksförbund,
Svenska riksbyggen och Hyresgästernas riksförbund yttrat sig.

SoU 1981/82:4

Socialstyrelsen, konsumentverket, statens planverk och barnmiljörådet
tillstyrker motionärernas förslag.

Konsumentverket framhåller bl. a. att av en analys av olycksfallsstatistik
som genomförts för Nordiska ministerrådets räkning framgår att de
allvarligaste olycksfallen vid barns lek inträffar på lekplatser, vanligen
genom fall mot hårt underlag och/eller utskjutande delar eller uppstickande
föremål. Konsumentverket pekar också på att verket år 1976 gav ut riktlinjer
för lekredskap. I dessa gavs utom anvisningar för lekredskapens konstruktion
från säkerhetssynpunkt även anvisningar om vilken information som
skulle följa med redskapen vid leverans och vilken som skulle redovisas i
kataloger. Informationskraven har i stor utsträckning följts av tillverkarna.
Av en med stöd av bl. a. konsumentverket genomförd granskning av 380
lekplatser i Haninge kommun ur säkerhets- och funktionssynpunkt framgår
emellertid att informationen inte haft avsedd effekt i vad gäller lekredskapens
säkerhet efter några års slitage.

Av konsumentverkets yttrande framgår också att verket tagit upp
förnyade diskussioner med de svenska tillverkarna rörande redskapens
kvalitet och informationens innehåll och utformning.

Konsumentverket har till sitt yttrande fogat en skrivelse från ett tiotal
tillverkare av lekredskap. I skrivelsen uttalas att det är viktigt med
bestämmelser som reglerar såväl producenternas skyldighet att ge tydliga
instruktioner som ägarnas skyldighet att kontrollera tillsynen.

Statens planverk anför att i förslaget till ny plan- och bygglag har antytts
säkerhets- och underhållskrav på lekplatser. Enligt planverkets uppfattning
bör dessa avsnitt i en kommande plan- och bygglag närmare preciseras,
varför planverket föreslår att motionen tillstyrks.

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) avstyrker motionen men
säger att det kan övervägas om leverantörer av lekutrustning bör åläggas att
vid leverans bifoga monterings- och underhållsanvisningar för sina produkter.

Svenska riksbyggen förklarar att man inte finner det särskilt sannolikt att
mer detaljerade krav och anvisningar i fråga om tillsynen av lekplatser i
praktiken skulle leda till bättre förhållanden men att man dock inte har något
att invända mot att gällande normer och anvisningar ses över.

Svenska kommunförbundet avstyrker bifall till motionen med hänvisning
till att motionärernas syfte att förbättra kvalitén kan nås utan särskilda
anvisningar. Kommunförbundet framhåller bl. a. att lekplatser är av
varierande utformning och har olika huvudmän, varför bestämmelser om
tillsyn och underhåll måste få så allmän formulering att de inte ger nämnvärd
vägledning i de konkreta fallen. Kommunförbundet pekar också på att
förbundet 1974 gett ut en skrift om lekplatser avsedd som underlag för den
lokala planeringen. Förbundet erinrar vidare om konsumentverkets ovan
redovisade riktlinjer och förklarar slutligen att man är beredd att fortsätta

SoU 1981/82:4

arbetet med information om hur lekplatser kan anordnas och underhållas.

Sveriges fastighetsägareförbund föreslår att motionen f. n. inte skall
föranleda någon åtgärd med hänsyn dels till de regler som f. n. gäller dels
med hänsyn till att förslaget till ny plan- och bygglag ytterligare skärper
kraven på underhåll.

HSB.s riksförbund avråder från generella bestämmelser i stil med en årlig
kontroll av lekplatsutrustningen.

Hyresgästernas riksförbund anser att lekplatsolyckor som har sin grund i
dåligt underhåll borde kunna motverkas utan särskilda föreskrifter. Förbundet
vill dock inte motsätta sig att exempelvis barnmiljörådet får i uppgift att
utfärda anvisningar om tillsyn av utrustningen på lekplatser.

Utskottet

I motionen föreslås att riksdagen anhåller att regeringen verkar för att
anvisningar utfärdas om tillsyn av utrustningen på lekplatser.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att man söker
komma till rätta med de brister som finns när det gäller underhållet av
lekplatser. Av de tio remissinstanser som yttrat sig över motionen har fyra
tillstyrkt bifall till motionen medan de övriga antingen avstyrkt bifall eller
ställt sig tveksamma till nyttan av ytterligare anvisningar.

Av redovisningen för remissyttrandena framgår bl. a. att konsumentverket
år 1976 gett ut riktlinjer för lekredskap men att den information som
föreskrivs i riktlinjerna inte gett avsedd effekt i vad gäller lekredskapens
säkerhet efter några års slitage. Konsumentverket har också angett att verket
tagit upp förnyade diskussioner med de svenska tillverkarna rörande
lekredskapens kvalitet och informationens innehåll och utformning. Av
Svenska kommunförbundets remissvar framgår att förbundet är berett att
fortsätta sitt sedan tidigare påbörjade arbete med information om hur
lekplatser kan anordnas och underhållas.

Av det inledande avsnittet framgår att förslag till ny plan- och bygglag är
under beredning i regeringskansliet och att i det utredningförslag som ligger
till grund för beredningsarbetet en bestämmelse upptagits om att bl. a.
lekplatser skall hållas i vårdat skick.

Utskottet ser det som angeläget att de säkerhetsrisker som bristfälligt
skötta lekplatser utgör undanröjs så långt möjligt. Konsumentverkets
riktlinjer och fabrikanternas anvisningar liksom Svenska kommunförbundets
arbete utgör värdefulla insatser därvidlag. Insatserna synes dock inte ha
varit tillräckliga under de gångna åren för att förmå alla som är ansvariga för
lekplatser att hålla en godtagbar underhållsstandard. Det kan därför enligt
utskottets mening finnas skäl för att man inom regeringskansliet noggrant
överväger huruvida den ovan återgivna bestämmelsen i utredningsförslaget
rörande ny plan- och bygglag är till fyllest eller om det är motiverat med en

SoU 1981/82:4

mera långtgående regel. Utskottet utgår från att en prövning i detta
hänseende sker innan regeringen fattar beslut om lagrådsremiss i ärendet.
Med hänsyn härtill är något riksdagens initiativ med anledning av motionen
inte erforderligt. Motionen avstyrks därför.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:939.

Stockholm den 27 oktober 1981

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s). Gabriel Romanus (fp). Karl Leuchovius
(m). Evert Svensson (s). Mårten Werner (m). John Johnsson (s), Erik
Larsson (c), Kjell Nilsson (s), Karin Israelsson (c). Kersti Swartz (fp). Stig
Alftin (s), Gunhild Bolander (c), Ann-Cathrine Haglund (m). Maria
Lagergren (s) och Anita Persson (s).

GOTAB 69448 Stockholm 1981