om terrängkörningslagstiftningen (Skr 1984/85:203) (Betänkande 1985/86:JoU1 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1985/86:1

om terrängkörningslagstiftningen (Skr 1984/85:203)

Skrivelsen

I skrivelse 1984/85:203, beslutad den 18 april 1985, har regeringen berett
riksdagen tillfälle att ta del av en redogörelse för en översyn av terrängkörningslagstiftningen
.

Bakgrund

Terrängkörningslagen (1975:1313) trädde i kraft den 1 januari 1976
(prop. 1975/76:67, JoU28, rskr 130). Lagen innehåller bl. a. ett generellt
förbud mot körning i terräng med terrängfordon och motorfordon på barmark
samt på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog om det inte är
uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen. Inom vissa
fjällområden som bestäms av regeringen gäller även generellt förbud mot
terrängkörning på all snötäckt mark. Terrängkörning i övrigt är avsedd att
regleras med selektiva förbud som meddelas av länsstyrelsen.

Regeringen har i terrängkörningsförordningen (1978:594) utfärdat föreskrifter
om bl. a. undantag från terrängkörningslagen och angivit tolv fjällområden
inom vilka förbud mot körning i terräng råder.

Trafikreglerna för den körning i terräng som är tillåten finns i terrängtrafikkungörelsen
(1972:594), där också de tekniska kraven på terrängfordon
anges. Vidare finns bestämmelser om kommunens möjligheter att meddela
lokala föreskrifter om trafik i terräng. Sådana föreskrifter får bl. a. avse
förbud mot trafik med fordon av visst slag samt färdhastighet.

Riksdagen har i skrivelse den 9 december 1981 (rskr 1981/82:75) till
regeringen anmält beslutet att som sin mening ge till känna vad jordbruksutskottet
(JoU 1981/82:15) anfört med anledning av motionerna 1980/81:

782 och 1981/82:1772. I betänkandet framhöll jordbruksutskottet bl. a. att
en samlad översyn av gjorda erfarenheter under de nära sex år som
terrängkörningslagen varit gällande framstod som motiverad. En sådan
översyn borde bl. a. innefatta en undersökning av behovet av ytterligare
begränsningar av snöskotertrafiken till skydd för såväl allmänna som enskilda
intressen.

Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen den 4 mars 1982
åt statens naturvårdsverk att företa den översyn av erfarenheterna av
terrängkörningslagen som riksdagen funnit motiverad. Naturvårdsverket 1

skulle vid översynen, efter samråd med trafiksäkerhetsverket, beakta vad

JoU

1985/86:1

1 Riksdagen 1985/86.16 sami. Nr 1

trafikutskottet anfört om snöskotrar i sitt betänkande (TU 1981/82:3) om
trafiksäkerhet och trafikföreskrifter m. m.

Statens naturvårdsverk har till regeringen i en skrivelse den 9 mars 1984
med bifogad PM av den 20 februari 1984 redovisat uppdraget rörande
översyn av terrängkörningslagen. Redogörelsen har remissbehandlats.

Inkommen skrivelse

I en skrivelse till utskottet har lantbrukarnas riksförbund (LRF) anfört
synpunkter på bl. a. terrängkörningens skadeverkningar på jord- och skogsbruket.

Utskottet

Regeringen redovisar i den aktuella skrivelsen sina egna och naturvårdsverkets
överväganden i anslutning till den av verket gjorda översynen och
inkomna remissyttranden.

Vad först beträffar lagstiftningens principiella inriktning har jordbruksministern,
i likhet med naturvårdsverket, funnit att regleringen av terrängtrafiken
även i fortsättningen bör bygga på nuvarande principer. Av motiveringen
framgår att verket noga övervägt frågan om ett generellt förbud mot
terrängkörning, vilket skulle beröra framför allt snöskotertrafiken. Enligt
verket skulle en sådan inriktning av lagstiftningen främst drabba de delar av
landet där skotern under en betydande del av året blivit ett naturligt inslag i
både arbets- och friluftslivet. Det skulle därför bli nödvändigt med många
undantag - både generella och individuella - med därav betingat administrativt
arbete. Övervägande skäl talar enligt verket för att man i allt väsentligt
bibehåller lagstiftningens principiella inriktning.

Regeringens skrivelse tar i övrigt upp några praktiska frågor som
aktualiserats i samband med översynen. Hit hör körning på snötäckt
åkermark och i skogsföryngringar, barmarkskörning i samband med renskötsel,
vissa tekniska frågor samt utbildning och information m. m. Av
redovisningen framgår att terrängkörning över åkermark och skogsmark
inneburit vissa olägenheter. Jordbruksministern framhåller härvidlag bl. a.
att han delar de farhågor som framförts om skador i skogsföryngringar till
följd av snöskoterkörning. Det allmänna intresset att skydda skogsföryngringar
mot skador bör enligt jordbruksministern väga tyngre än skoterförarnas
intresse att fritt kunna välja väg i terrängen. Eftersom problemen
uppkommit i norra Sverige kan frågan lösas inom ramen för nuvarande
bestämmelser genom lokala förbud. Den möjlighet som länsstyrelsen har att
med stöd av 3 § terrängkörningslagen besluta om lokala förbud eller
föreskrifter är enligt jordbruksministern det bästa sättet att åstadkomma en
rimlig avvägning mellan å ena sidan skyddsintresset och å andra sidan
behovet av att vintertid kunna färdas i väglösa eller vägfattiga områden. Det
understryks att en ökad information behövs för att sprida ytterligare kunskap
om vilka konsekvenser körning i terräng kan få för olika intressen. Vidare
behövs information för att fästa allmänhetens uppmärksamhet på de förbud

JoU 1985/86:1

och restriktioner som gäller.

Utskottet anser det för sin del angeläget att terrängkörningens skadeverkningar
för allmänna och enskilda intressen motverkas i största möjliga
utsträckning. Som utskottet påpekade redan hösten 1981 hade till flera
länsstyrelser inkommit en ökande mängd rapporter om markskador och
andra störningar främst till följd av nöjeskörning med snöskoter. De
uppgifter som lämnats i naturvårdsverkets rapport och i LRF:s skrivelse
tyder på att problemen med markskador m. m. alltjämt föreligger. Det
framgår å andra sidan av regeringens redovisning att problemen geografiskt
har en relativt begränsad omfattning. Bl. a. med hänsyn härtill ansluter sig
utskottet till jordbruksministerns bedömning att frågan bör lösas inom ramen
för nuvarande bestämmelser genom av länsstyrelserna utfärdade lokala
förbud och restriktioner. Vidare vill utskottet, i likhet med jordbruksministern,
understryka värdet av en ökad information m. m. om terrängkörningens
konsekvenser i olika avseenden.

Frågan om utbildning och information utvecklas närmare på s. 11-12 i
skrivelsen. Enligt jordbruksministern är det helt klart att det behövs
utbildning av och information till skoterförare i såväl trafiksäkerhetsfrågor
som miljöfrågor. Utbildningen bör liksom hittills vara frivillig. Några
formella krav på utbildning eller förarkompetens föreslås således ej. Det
anses emellertid angeläget att man i den frivilliga utbildningsverksamheten
har tillgång till lämpligt kursmaterial. Jordbruksministern avser därför att
föreslå regeringen att uppdra åt naturvårdsverket att i samråd med trafiksäkerhetsverket
ta fram ett underlag till kursmaterial som kan användas av
skoterklubbar och utbildningsförbund.

I fråga om informationen bör det ankomma på berörda myndigheter, dvs. i
första hand naturvårdsverket och berörda länsstyrelser, men även lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen och trafiksäkerhetsverket, att inom ramen för sin
allmänna informationsverksamhet svara för denna. Informationen bör,
förutom trafiksäkerhetsfrågor, ta upp hur skoterkörning kan skada t. ex.
skogsplanteringar, mark och grödor eller medföra störningar för bl. a. den
vilda faunan, rennäringen och det rörliga friluftslivet.

Jordbruksministern anser också att det är önskvärt med särskild information
till dem som hyr terrängfordon. Han vill därför erinra om den möjlighet
som länsstyrelserna har att föreskriva särskilda villkor för den som får
tillstånd till uthyrning enligt lagen (1979:561) och förordningen (1979:873)
om biluthyrning. Det bör ankomma på naturvårdsverket att i sina föreskrifter
och allmänna råd för tillämpningen av terrängkörningslagen beakta
denna fråga.

Med hänsyn till bl. a. vad naturvårdsverket anfört om risken för huvudskador
vid skoterkörning bör uppdrag ges till trafiksäkerhetsverket att närmare
utreda frågan om eventuell hjälmplikt.

Utskottet har ingen erinran mot vad sålunda anförts om utbildning och
information m. m.

Regeringens överväganden i övrigt i anslutning till naturvårdsverkets
översyn innebär bl. a. att frågan om bandmärkning av snöskotrar inte längre
bör prövas och att en generell hastighetsbegränsning m. m. inte anses
nödvändig. I fråga om begränsning av motorstyrkan anser jordbruksminis -

JoU 1985/86:1

tern att ett frivilligt åtagande av branschen är att föredra framför lagstiftning.
Frågan om bullerdämpande åtgärder utreds för närvarande av trafiksäkerhetsverket.

Utskottet har ingen erinran mot jordbruksministerns uttalanden i avsnittet
om vissa tekniska frågor. I övrigt föranleder skrivelsen, i de delar den ej
särskilt kommenterats ovan, inte något särskilt uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1984/85:203 till handlingarna.

Stockholm den 5 november 1985
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s),
Sven Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Kerstin Gellerman (fp), Jens
Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), John Andersson
(vpk), Leif Marklund (s) och Kaj Larsson (s).

JoU 1985/86:1

gotab Stockholm 1985 83483