om taxeringsfunktionärers straffrättsliga ansvar (Betänkande 1981/82:JuU26 Justitieutskottet)

JuU 1981/82:26

Justitieutskottets betänkande
1981/82:26

om taxeringsfunktionärers straffrättsliga ansvar
Motion

I motion 1981/82:391 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs att
riksdagen beslutar upphäva undantaget för ordföranden - och rimligen också
ledamöterna - i taxeringsnämnd med avseende på straffansvar för vårdslös
myndighetsutövning i övergångsbestämmelserna till brottsbalken 20 kap. 1 §
fr. o. m. den 1 juli 1982.

I motionen anförs att den gamla taxeringsorganisationen alltmer har
ersatts av nämnder med utbildade taxeringstjänstemän som ordförande och
att det inte finns något skäl att skydda sådana personer mer än andra
tjänstemän. Enligt motionären kan det inte heller vara juridiskt komplicerat
att upphäva bestämmelsen i fråga. Motionären anför också - med hänvisning
till att riksdagen vid åtskilliga tillfällen avslagit motioner av likartat innehåll -att det någon gång måste ”bli ett slut på riksdagens besynnerliga oförmåga att
handla, så snart ett ärende begravts i en utredning”.

Nuvarande ordning

I 20 kap. 1 § brottsbalken straffbeläggs myndighetsmissbruk och vårdslös
myndighetsutövning.

För att lagrummet skall vara tillämpligt krävs att någon i myndighetsutövning
har åsidosatt vad som till följd av lag eller annan författning gäller för
myndighetsutövningen. Vidare skall gärningen - för det allmänna eller
någon enskild - ha medfört förfång eller otillbörlig förmån som inte är ringa.
Om gärningen har skett uppsåtligen döms för myndighetsmissbruk. Om den
har skett av grov oaktsamhet döms för vårdslös myndighetsutövning. För det
uppsåtliga brottet är straffet böter eller fängelse i högst två år, eller om
brottet är grovt, fängelse i högst sex år. För brott som begås av grov
oaktsamhet är straffet böter eller fängelse i högst ett år.

Bestämmelsen gäller enligt sin ordalydelse alla som har att utöva
myndighet. Det finns dock två undantag. Det ena gäller ledamöter i
beslutande statliga och kommunala församlingar. Enligt en föreskrift i
paragrafens tredje stycke är nämligen ledamöter i sådana församlingar i
denna sin egenskap varken underkastade ansvar för myndighetsmissbruk
eller vårdslös myndighetsutövning. Det andra undantaget gäller taxeringsfunktionärer.
Det avser bara vårdslös myndighetsutövning. Föreskriften om
detta finns i en övergångsbestämmelse till den lagändring genom vilken
lagrummet fick sin nuvarande lydelse. Enligt den gäller bestämmelsen om

1 Riksdagen 1981/82. 7 sami. Nr 26

Juli 1981/82:26

vårdslös myndighetsutövning t. v. inte i fråga om beslut angående taxering
som fattas av taxeringsnämnd. Det är den övergångsbestämmelsen som
motionären vill ha upphävd.

Frågans tidigare behandling m. m.

I justitieutskottets betänkande 1981/82:5 finns redogörelser för den
historiska bakgrunden till den nuvarande regleringen och för frågans tidigare
behandling i riksdagen. I det följande görs en kort sammanfattning av dessa
redogörelser.

Fram till år 1975 fanns det en grundlagsbestämmelse enligt vilken
taxeringsman inte kunde göras ansvariga för sina beslut (113 § i 1809 års
regeringsform). Regeln ansågs gälla taxeringsnämndernas materiella beslut.
För brister i den formella handläggningen kunde ansvar utkrävas.

I brottsbalken fanns det fram till år 1976 regler om ämbetsansvar.
Ledamöterna i beskattningsnämnd var inte underkastade fullständigt
ämbetsansvar; de kunde nämligen inte dömas för tjänstemissbruk eller
tjänstefel.

I samband med att ämbetsansvaret avskaffades år 1975 tillkom reglerna
om myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsutövning och den särskilda
övergångsbestämmelse som nu yrkas bli upphävd. Att taxeringsfunktionärerna
t. v. undantogs från regeln om vårdslös myndighetsutövning skedde
bl. a. med hänvisning till det då pågående arbetet med en ny taxeringsorganisation.
Det ansågs att frågan om taxeringsmännens ansvar för vårdslös
myndighetsutövning borde tas upp i samband med den närmare utformningen
av den nya taxeringsorganisationen'.

I samband med att riksdagen beslutade om den särskilda övergångsbestämmelsen
avslogs en motion som gällde utredning om taxeringsfunktionärernas
ansvar. Även vid andra tillfällen har riksdagen avslagit motioner i
samma ämne. I allmänhet har det skett med hänvisning till pågående
utredningsarbete.

Senast hösten 1981 behandlade riksdagen en motion i ämnet. Den avslogs
med hänvisning till att tjänsteansvarskommittén (se vidare under rubriken
Övrigt) avser att behandla frågan om taxeringsfunktionärernas straffrättsliga
ansvar (JuU 1981/82:5, riksdagens protokoll 1981/82:30 s. 146 f).

Frågan har också utretts. Författningsutredningen uttalade i ett betänkande
år 1963 att bestämmelsen om taxeringsfunktionärernas straffrättsliga
ansvar inte var sådan att den borde ha plats i grundlag. Frågan övervägdes
också av 1963 års JO-utredning. Utredningen, som avlämnade sitt betänkande
år 1965, ansåg sig dock inte böra ta ställning i saken. Ämbetsansvars 1

En ny taxeringsorganisation i första instans har genomförts fr. o. m. 1979 års
taxering.

JuU 1981/82:26

kommittén, vars förslag låg till grund för de regler i 20 kap. brottsbalken som
gäller nu, föreslog att särställningen för ledamöter i taxeringsnämnder borde
avskaffas.

Övrigt

Justitieombudsmannen har vid flera tillfällen fört fram uppfattningen att
särställningen för taxeringsfunktionärerna bör avskaffas. Senast skedde det i
ett beslut år 1980. En närmare redogörelse för beslutet finns i det ovan
nämnda betänkandet av justitieutskottet.

År 1979 tillkallades en kommitté för att se över straff- och disciplinansvaret
för funktionärer i offentlig verksamhet - tjänsteansvarskommittén (Ju
1979:13). Kommittén skall företa en i princip förutsättningslös granskning av
ansvarssystemet (kommittéberättelsen 1980 del II s. 91 f). Enligt vad som
har inhämtats avser kommittén, som planerar att avsluta sitt arbete under år
1983, att behandla frågan om taxeringsfunktionärernas straffrättsliga
ansvar.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet en motion i vilken begärs att
riksdagen skall upphäva föreskriften om att taxeringsfunktionärer inte är
underkastade ansvar för vårdslös myndighetsutövning.

I 20 kap. 1 § brottsbalken straffbeläggs myndighetsmissbruk och vårdslös
myndighetsutövning. Med två undantag gäller ansvarsbestämmelserna alla
som utövar myndighet. Det ena undantaget avser ledamöter i beslutande
statliga och kommunala församlingar. Det andra gäller taxeringsfunktionärer;
enligt övergångsbestämmelser till den nuvarande lagstiftningen gäller
föreskriften om vårdslös myndighetsutövning t. v. inte i fråga om beslut
angående taxering som fattas av taxeringsnämnd. Däremot gäller bestämmelserna
om myndighetsmissbruk utan undantag för taxeringsfunktionärerna.

Fram till år 1975 fanns det en grundlagsbestämmelse om att taxeringsman
inte kunde göras ansvariga för sina beslut. Den övergångsbestämmelse som
kritiseras i motionen tillkom i samband med att reglerna om de offentliga
funktionärernas straffrättsliga ansvar reformerades år 1975. Att taxeringsfunktionärerna
undantogs från regeln om vårdslös myndighetsutövning
motiverades bl. a. med att en ny taxeringsorganisation var nära förestående.
Avsikten var att frågan om taxeringsfunktionärernas straffrättsliga ansvar
skulle ses över i samband med den närmare utformningen av den nya
organisationen. Fr. o. m. 1979 års taxering har en ny taxeringsorganisation i
första instans införts.

Frågan om taxeringsfunktionärernas ansvar har utretts vid flera tillfällen.
Den har således övervägts av författningsutredningen (1963), 1963 års

JuU 1981/82:26

JO-utredning (1965) och ämbetsansvarskommittén (1969 och 1972), vars
förslag låg till grund för de regler i 20 kap. brottsbalken som gäller nu. F. n.
ser tjänsteansvarskommittén över straff- och disciplinansvaret för funktionärer
i offentlig tjänst. Utskottet har inhämtat att kommittén, som planerar
att avsluta sitt arbete under år 1983, avser att behandla frågan om
taxeringsfunktionärernas ansvar.

Motioner om taxeringsfunktionärernas särställning har avslagits av
riksdagen under en lång följd av år. I flertalet fall har det skett med
hänvisning till pågående utredningsarbete. Bl. a. avslog riksdagen en motion
i ämnet i samband med att den nuvarande bestämmelsen antogs. Frågan var
aktuell senast hösten 1981. Då avslog riksdagen en motion med hänvisning
till tjänsteansvarskommitténs arbete.

När frågan tidigare behandlats har riksdagen gjort den bedömningen att
det utredningsarbete som hittills skett beträffande taxeringsfunktionärernas
straffrättsliga ansvar inte har resulterat i att det funnits underlag för att - som
motionären begär- avskaffa särregleringen för taxeringsfunktionärer. Enligt
utskottets mening finns det inte skäl att göra en annan bedömning nu.
Motionen bör således avslås. Utskottet vill dock tillägga att det - inte minst
mot bakgrund av de förändringar som har skett av taxeringsorganisationen -är angeläget att frågan om taxeringsfunktionärernas straffrättsliga ansvar
övervägs på nytt.

Eftersom tjänsteansvarskommittén avser att behandla frågan och planerar
att avsluta sitt arbete nästa år anser utskottet dock att något initiativ från
riksdagens sida inte är påkallat.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1981/82:391.

Stockholm den 23 februari 1982

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Lilly
Bergander (s), Gunilla André (c), Göte Jonsson (m), Helge Klöver (s), Ella
Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp), Ulla-Britt
Åbark (s) och Bengt Nylund (m).

GOTAB 70556 Stockholm 1982